brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

89 A4/A3 

brctp 00920 

Inger/ny mapp/ kalkförekomster 

Kalkförekomster och kalkfyndigheter 

Josef Eklund 1931

Leptitformationens kalkstenar 

Leptitformationen, som även är urbergets äldsta och främsta malmförande formation, är vanligen 

rik på kalkstenar. De närmast följande skiffer-, kvartsit- och porfyrformationerna äro 

däremot ej kalkstensförande. 

Leptitformationen bildar tre huvudområden i Sverige: Bergslagen-Sörmlandsområdet, Skelleftefältet 

och i Norrbottens läns skogsland. Mindre kalkstensförande leptitområden förekomma 

dessutom i mellersta Småland, i mellersta Värmland och i Hälsingland. 

Bergslagen-Sörmlandsområdet är det viktigaste. Det bildar en stor hästsko runt Mälardalen 

börjande i Roslagen och Gästrikland och fortsättande genom norra Uppland, Västmanland och 

södra Dalarna till östra Värmland. Därefter böjer området av genom Närke in i Sörmland och 

norra Östergötland för att gå ut i havet i Sörmlands och Östergötlands skärgårdar. Att Mälardalen 

ej är kalkstensförande beror på att leptitformationen där saknas. 

Skelleftefältet är visserligen kalkstensförande genom hela sin längd, men brytvärda förekomster 

anträffas endast i kustlandet nedom stambanan. 

I Norrbottens läns skogsland anträffas urkalkstenar, dels i Jokkmokks socken och dels inom 

järnmalmsområdet, dock ej i dettas södra del, söder om Kalixälven. 

Kalkstenen åtföljer vissa leptitlager, under det att andra äro ej kalkstensförande. Om den närmare 

fördelningen i lagerföljden är föga känt, då denna i och för sig ännu ej är utredd. De 

största och mest uthålliga kalkstenslagren synas dock tillhöra formationens övre del. 

Kalkstenslagrens ursprungliga mäktighet var uppenbarligen varierande men torde sällan ha 

överstigit några tiotal meter. De största nu synliga mäktigheterna äro uppkomna under urbergsveckningen 

som jämte den ursprungliga mäktigheten och eventuellt genomsättande 

erupti vgångar bestämt förekomsternas former. Fyndigheternas former bestämmas därjämte 

karbonathaltens fördelning, bergytans form och jordbetäckningen. För att utredande av tillgångar 

samt brytningens planerande är det av största vikt att vid dessa fyndigheter bestämma 

den dominerande veckaxelns förlopp. Längs efter denna är nämligen fyndighetens fortsättning 

mot djupet att söka och i dess strykningsriktning kan dagbrytningen fortsätta längst och mest 

ekonomiskt innan den måste upphöra på grund av att det överlagrande hängväggsberget blir 

för mäktigt, Förkastningar, som ej tillhöra det allmänna vecksystemet, och kunna behandlas 

som veck, äro mycket sällan av betydelse i urkalksfyndigheter. Urkalkstensfyndigheter innehålla 

ofta gråbergsinlagringar och inneslutningar samt kunna ibland vara starkt genomsatta av 

eruptivgångar, särskilt sådana av pegmatit. Diabasgångar bruka däremot sällan vara besvärliga 

för brytningen, emedan de i regel äro smala. 

I tektoniskt avseende äro leptitformationens kalkstenar rätt olika om de uppträda i förgnejsade 

eller i föga metamorfa terränger. I det förra fallet ligger ofta veckaxeln och även stupningen 

flackt, varigenom stora dagbrottstillgångar kunna uppkomma. Veckningen är stark men plastisk, 

varigenom uppkomsten av veckförtjockningar underlättas. En nackdel är den ofta starka 

uppblandningen med pegmatit- och andra eruptivgångar, som ibland kunna göra förekomsterna 

icke brytvärda. I de mindre metamorfa terrängerna står den dominerande veckaxeln, och 

framför allt lagren, oftast brant. Dagbrottstillgångarna vid sådana fyndigheter äro därför störst 

vid vertikallagerställning. Veckförtjockningar spela mindre roll. Eruptivgångar (med undantag 

av diabasgångar) äro sällsynta. Till den förra typen höra de flesta förekomsterna i Närke, 


2

siafattiga även i sulfatfabriker. I järnverk användas såväl kalcit- som dolomitstenar om de äro 

fria från föroreningar. Järn- och manganhalt är därvid ofta önskvärd. Urkalksten giver ofta 

utmärkta murkalker. En olägenhet är att disilikatet ibland bildar större kom, som sönderfalla 

först efter någon tid och kunna orsaka puts avfallande och sprickor i murbruk. Däremot uppkommer 

sällan, åtminstone vid bränning av mera grovkornig urkalksten, farliga silikatomslutna 

CaO-korn som eftersläcka sig. För cementtillverkning lämpa sig urkalkstenama sällan. 

Som byggnadssten (marmor) användes dels ren finkornig dolomit, dels serpentinkalksten, 

men ej de renare kalcitstenarna. 

Vid brytningarna av sten för alla dessa ändamål uppkommer ofta stora mängder avfall och 

biprodukter som kunna användas för framställning av jordbrukskalk. Viktigast torde den 

skärv och sylta vara som uppkommer i brotten och ej kan brännas, men mycket väl direkt 

malas till kalkstensmjöl på grund av sin ringa vattenhalt. Vid några gruvor med kalkig malm 

är avfallet från anrikningsverket direkt användbart som ett lågvärdigt men billigt kalkstensmjöl 

sedan vattnet fått avrinna. Ett annat värdefullt avfall äro de vid ugnarna frånskrädda 

halvbrända eller silikatrika kalkbitarna. Efter någon tids lagring i fria luften falla de till större 

delen sönder i pul ver som endast behöver sållas för att användas. Dess värde är något högre 

än kalkstensmjöls. Marmorbrottens avfall är däremot i regel föga användbart. 


4

Kilsbergen 

Efter Kilsbergens östra och södra sluttning uppträda ett stort antal urkalkstensförekomster. 

Kalkstenen har huvudsakligen använts i de talrika hyttor som intill 1800-talets slut funnos i 

trakten. 

Det enda ännu drift varande kalkstensbrottet är beläget vid Lannafors. Det är med en 5 km 

lång linbana förbundet med S.J. vid Latorps bruks station. Stora kalkstensbrott förefinnas 

dessutom vid Öna, en udde i sjön Multen. Andra viktiga brott äro belägna vid Kinkhyttan, 

Rymningsgruvan och Tryggeboda. 

Lannafors Förekomsten vid Larmafors är troligen Kilsbergens största. Efter bortskrädning av 

c:a 30 % kunna de i dagbrott tillgängliga kvantiteterna skattas till närmare 1.000.000 ton. 

Minst samma belopp torde kunna uttagas genom djupbrytning, men den vidare fortsättningen 

är osäker på grund av veckaxlarnas flacka läge. 

Enligt fem analyser kan kalkstenens genomsnittssammansättning beräknas till; 

Kalcit. 75 

Dolomit 22 

Silikater 3 

Kalkstenen är alltså en mycket ren men något dolomitisk kalcitsten. Dess CaO-ekvivalent är 

malen 56 %, bränd 100 %. 

Förekomsterna i den närmaste omgivningen äro små och troligen ej brytvärda. 

Förekomsterna vid Garphyttan äro troligen ej heller brytvärda. Antingen äro de för små eller 

och starkt förorenade av silikat och pegmatit, som vid Hjulåsen (Garphytte silvergruva). 

Öna. Kalkstensförekomsten vid Öna är belägen på en udde i Multen 4 km fågelvägen från 

Mullhyttemo station. Rätt mycket kalksten har brutits för hyttornas behov. 

Kalkstenen synes bilda ett öppet S med veckningsaxeln stupande mot NV. Den blottade arealen 

är över 100.000 m 2 men en stor del härav utgöres av oduglig sten och inlagringar, vartill 

kornmer att den användbara kalkstenen delvis uttagits ned till sjöns nivå. Huru stora de kvarvarande 

tillgångarna äro kan därför ej med säkerhet uppgivas, men äro de troligen av storleksordningen 

100.000 - 1.000.000 ton. 

En analys kan omräknas till: 

Kalcit. c:a 90 % 

Silikat. 10 0/0 

CaO-ekvivalenten för malen kalksten är 51 %, för bränd minst 86 %. 

Kalkstenen är alltså tämligen ren. Stora avfallshögar antyda att rätt mycket måst frånskrädas. 

Förekomsten i omgivningen innehålla ingen brytvärd kalksten längre. 


5

Kinkhyttan 

Förekomsten är belägen 8 km VNV om Hidingebro station. Den utgöres av ett lager av tämligen 

ren dolomit som kan följas på en sträcka av Y2 km. Största kända bredden är 40 m och 

tillgångarna av storleksordningen 100.000 ton. 

En mängd förekomster äro kända från denna trakt, såsom vid Vekhyttan, Ribboda, Doverstorp, 

SÖ och N Lekhyttan samt vid Svenshyttan. I intet fall äro nämnvärda tillgångar påvisade 

även om sådana kunna finnas. Kalksten finnes dessutom i Klara och Sanna järngruvor 

nära Vintrosa. I sanna gruvor är den starkt förorenad av järn och mangan samt dolomitisk. I 

Klara gruva finnes däremot ren kalksten. 

Dyltaområdet 

Kalkstenstillgångarna inom Dyltaområdet hänföra sig till ett starkt hopveckat lager beläget 

inom ett område på ungefär la km 2 i trakten emellan sjön Lången och Dylta bruk. Området 

genomlöpes av S.J. och en lastageplats är inrättad vid Kvinnerstatorps kalkbruk. 

Kalkstenslagret synes ej innehålla några nämnvärda mängder dolomit. En del är däremot utbildad 

som serpentinkalksten och oduglig för kalkbränning. Ett marmorbruk har förr funnits 

vid Kvinnerstatorp. Andra delar äro förorenade av diopsid eller kis. Den brytvärda kalkstenen 

är grov-medelgrov och vanligen vit eller rosafärgad. Halten CaC03 uppgår till över 90 %, 

halten av MgC03 är vanligen mycket låg. De silikatiska inblandningarna äro huvudsakligen 

en färglös diopsid, vartill kommer något serpentin, glimmer och kvarts. 

De största tillgångarna förefinnas vid Kvinnerstatorps kalkbruk, vilket är landets största anläggning 

i sitt slag. 

Så vitt hittills är känt torde tillgångarna kunna anses vara av storleksordningen 5-10 millioner 

ton kalksten. Denna stora tillgång har uppkommit genom intensiv hopveckning av kalklagret 

efter enflackt mot NÖ fallande veckningsaxel. De skenbart regellöst inveckade partierna av 

odugligt berg orsaka emellertid, att brytningen av hela denna kvantitet förutsätter en betydande 

brytning av odugligt gods som måste frånskrädas eller avrymmas i särskilda pallar. En sådan 

brytning behöver, pågrund av de låga bergbrytningskostnaderna, ej resultera i någon större 

fördyring av den brända kalken, som utan svårighet vid fullständig bränning bör kunna 

hållas vid en CaO-ekvivalent av minst 90 %. Syltan från dagbrottet bör utan inblandning av 

ugnsavfall giva ett mjöl med 50 % verksam CaO. 

Brytvärd kalksten förefinnes troligen även efter sjön Lången men är där splittrad i ett flertal 

smärre förekomster, av vilka de största ej torde uppnå mer än några 10.000 ton. 

Glanshammarsområdet 

Glanshammars och kringliggande socknar genomdragas av två av landets största urkalkstenar, 

av vilka det norra är 10 km långt och upp till 300 m brett, det södra 8 km långt och 3-400 m 

brett. Sammanlagda arealen är 4-5 km". 

Så vitt hittills är känt, innehålla lagren endast dolomit eller starkt dolomitisk kalcitsten, men 

uteslutet är ej att genom ännu mera ingående undersökningar än som hittills kunnat utföras 

upptäcka större tillgångar på ren kalcitsten. 


6

Kalkstenen är än starkt förorenad av tremolit, aktinolit och serpentin, än fri från silikater. På 

de renare partierna, som äro mycket stora men till sin utsträckning ej närmare kända ha brott 

anlagts, huvudsakligen för utvinnande av dolomitmarmor men i äldre tider även för sten till 

kalkbränning. 

De största brotten äro belägna 2 1/2 km NNV om Ekeberg och med spårväg förbundna med 

lastageplats vid Hjälmaren. En analys på generalprov på dolomit härifrån visar 5 % silikat. 

Invid Glanshammars kyrka har kalksten brutits i forna tider i rätt stor omfattning men analyser 

visa en mindre ren sten än vid Ekeberg. 

Då de i dagbrott tillgängliga kvantiteterna renare dolomit uppenbarligen överstiga 1 million 

ton samt då dessutom för jordbruksändamål användbar skärv erhålles vid marmorbrytningen, 

torde en kalkbränning kunna ifrågakomma inom området. 

Fullständigt bränd bör dolomiten giva en kalk med en CaO-ekvivalent på omkring 100 %. 

Det kan nämnas att en del Ekebergsskärv fraktats över Hjälmaren på isen till Ö. Rynninge och 

där bränts med alunskiffer. Bränningen lyckades så tillvida att kolsyran avdrevs. Däremot var 

temperaturen ej tillräckligt hög för att bringa skärvens rätt höga silikathalt i löslig form. 

Arbogatrakten 

I trakten av Arboga läns Arbogaån kan ett kalkstenslager följas ej mindre än 15 km. I dess 

östra och mellersta del är kalkstenen dolomitisk och därtill starkt förorenad av silikater och 

gråbergsband, varför föga utsikt finnes att här påträffa brytvärd kalksten. I Arboga stad är 

lagret delvis bebyggt och oåtkomligt för brytning och vid Jäders bruk är det av ringa bredd 

och uppblandat med silikater. Vid Gärdselbäcken, 1 Y2 km SV om Jäders bruks station, är 

kalkstenen blottad i ett stort hällområde på c:a 100.000 m 2 . Större delen härav är dolomit och 

starkt förorenat av silikater och gråbergsband. Blott finnas upptagna i områdets sydöstra del, 

varifrån kalkstenen enligt analys visat sig vara fri från dolomit och tämligen ren. Den användbara 

stenen ligger dock splittrad i ett flertal brantstående linser, som i dagbrott ej kunna giva 

mer än några lO.OOO-tal ton god sten utan samtidig brytning av lika stora eller större kvantiteter 

oduglig sten. 

Södra Närke 

I södra Närke förekomma kalkstenar på ett stort antal platser i trakten av Åsbro station, norr 

och öster om Askersund vid Åmmebergs zinkgruvor och emellan Hammar och Medevi. 

De flesta förekomsterna äro små eller orena och endast förekomsterna vid Åsbro och emellan 

Hammar och Medevi torde innehålla brytvärd kalksten. Förekornsterna vid Zinkgruvan brytas 

som marmor. 


7

Åsbro. Förekomsterna vid Åsbro äro belägna 4 km SV om järnvägsstationen. De brytas fortfarande 

för järnbrukens behov. 

Kalkstenen bildar ett starkt böjt lager som kan följas c:a 4 km tämligen oavbrutet. Där det går 

upp i bergknallar och har tillräcklig bredd och renhet ha brott anlagts, de största vid Luckeboda 

och Örberga. Kalkstenen är magnesiafattig och av hög renhetsgrad (94-97 % kalcit). Bredden 

uppgår till 15-30 m. Stupningen är i allmänhet brant. Längden på de större kalkstensblottningarna 

är 100-150 m. De i dagbrott tillgängliga tillgångarna av ren kalksten uppskattas till 

att vara av storleksordningen 100.000 ton. 

Hammar. I Hammars socken emellan kyrkan och Medevi förekomma ett stort antal kalkstensförekomster, 

vilka särskilt i äldre tider, brutits i stor omfattning, och fortfarande brytas, dels 

för utvinning av råsten, dels för kalkbränning vid Harge. Kalkstenen härifrån användes fordom 

vid de småländska hyttorna och byttes av Lerbäcks bergslag emot Tabergsmalm. På 

grund härav äro många brott hårt ansträngda eller utbrutna. 

De viktigaste förekomsterna äro: 

l) Bastudalen (Harge). Två förekomster belägna invid Vättern. Kalkugn. Analyser visa 0-6 % 

MgO samt något över 90 % karbonat. 

2) Dalmark, l km från hamn. Som Harge men med något lägre karbonathalt (85-90 %). 

3) Övre Forssa, 4 km från hamn. 90-95 % karbonat, dels kalcitsten, men även dolomit. 

Tillgångarna vid Bastudalen och Dalmark äro vardera av storleksordningen Y2 mill. ton, varför 

traktens totala tillgångar av bättre, lättillgänglig sten överstiga l mill. ton. 

Nordvästra Östergötland 

Kalkstenen förekommer här i ett stråk som från Godegård kan följas till trakten NÖ om Finspång. 

I detta stråk äro ett flertal förekomster kända, men ett tillgodogörande i större skala har 

endast förekommit vid Hökasjön, i Godegård, vid Ansjön i Skönnarbo och vid Nässjön NÖ 

om Finspång, i samtliga fall huvudsakligen för brukens behov. 

Förekomsterna vid Nävsjön innehålla en ren kalksten, men tillgångarna äro ej närmare kända 

och troligen till större delen utbrutna av Finspångs bruk. 

Förekomsterna vid Ansjön äro av tillgängliga stuffer och analyser orena och delvis dolomitiska 

och sannolikt ej längre brytvärda. 

Hökasjön, Godegård. En rad kalkstenskullar förekomma här efter Hökasjöns södra strand på 

en sträcka av 3 km. Användbar kalksten förekommer, men tillgångarna av denna äro ej närmare 

kända. Förekomstens gynnsamma läge intill järnvägsstation vid S.J. inbjuder till en exploatering, 

om tillräckliga tillgångar av ren kalksten kunna påvisas. 

Västra Södermanland 

I västra Södermanland och omedelbart angränsande delar av Närke förekomma urkalkstenar 

av betydelse inom tre skilda stråk. 


8

l) Ett tre mil långt stråk genom Julita, Österåkers, västra Vingåkers och Lännäs socknar (ÖIjarstråket). 

2) En grupp förekomster efter Kolsnarens östra del (Gropptorp). 

3) Ett 2 km långt stråk vid Virens östra ända (Värmbol). 

Öljarstråket är ett av landets största urkalkstensstråk med en sammanlagd area av c:a 3 km 2 . 

Stråket är dock ofta avbrutet av ofyndiga jordtäckta sträckor. 

Inom stråket synes kalcitsten helt dominera över dolomit, vilken senare endast är påvisad vid 

Blomsterhult i Österåker. Kalkstenen är av tillgängliga prov och analyser mycket ren. Till 

strukturen är den övervägande kornig, tämligen grov och lös, dock sällan söderfallande. 

Stråket kan indelas i fyra områden: 

l) Öster om Öljaren. 

2) Forsbyområdet. 

3) Blomsterhultsområdet. 

4) Älghultsområdet jämte spridda småförekomster i västra Vingåkers norra del. 

Öster om Öljaren är kalkstensstråket mycket jordtäckt. De flesta blottningar äro små och torde 

ej innehålla några större tonnage brytvärd kalksten. De för ett tillgodogörande lämpligaste 

platserna äro att söka vid Nortäppan och Limsätter 4 km NNÖ om Julita kyrka. 

Väster om Forsby gård emellan Öljaren och Hjälmaren är ett mycket stort kalkstensområde. 

Arean är omkring 2 km ', Områdets konfiguration är oregelbunden, antydande stark hopveckning 

och möjligen flacka veckningsaxlar. Bredden kan därför uppgå till närmare l km. Området 

är tämligen jordtäckt och höjer sig ej mer än omkring 20 m över sjöytorna. 

Kalkstenen är delvis oren och uppblandad med silikat- och gnejsränder men delvis även en 

ren kalcitsten. I den bättre stenen är karbonatets magnesiahalt under l %, men en obetydlighet 

serpentin, diopsid och flogopit förekommer, vilka höja den totala MgO-halten, som dock för 

stora partier ligger under 2 %. 

Undersökningsmaterialet medgiver ej en närmare beräkning av tonnaget utvinnbar renare 

kalksten, men mycket antyder att detta kan vara mycket stort och uppgå till 10.000.000-tals 

ton. 

Förekomsten vid Blomsterhult 2 km VSV om föregående är endast l km lång och knappt 100 

m bred trots stark hopveckning i vissa delar av stråket. Kalkstenen är blottad endast i mindre 

hällar, varför de brytbara tillgångarna ej äro stora. Kalkstenen är delvis en ren kalcitsten, 

men även dolomit förekommer. 

Vid Hälgtorp i Lännäs socken har Brevens bruk brutit masugnskalk. Kalkstenen är mycket 

ren. Ett generalprov visar CaO 49.84, MgO 2.23, FeO .22, Ah03 .85, Si02 .5.50, S .006, 

p .009, H20 .1.0, CO2 40.0, vilket motsvarar 91 % kalcit och 9 % silikat. Tillgångarna i dagbrott 

äro sannolikt jämförelsevis obetydliga. Detsamma torde vara förhållandet med några 

spridda förekomster i norra delen av V. Vingåkers socken. 

Gropptorp. Norr om Kolsnarens östra del förekommer, på en sträcka av 4 km ett flertal kalkstensblottningar 

tillhörande i huvudsak två stråk, det största vid Gropptorp. Kalkstenen är 

övervägande starkt serpentinblandad och delvis dolomitisk. Vid Gropptorp brytes den i stor 


9

skala som marmor. Inga större tillgångar av renare kalcitsten äro kända. I det södra stråket har 

någon kalkstensbrytning ägt rum, men tillgångarna äro där helt små. 

Värnlbol. Väster om Värmbols sulfatfabrik kan ett kalkstensstråk följas 2 km i en rad kullar 

efter Virens södra strand. Kalkstenen utgöres dels aven ungefär 85 %-ig kalcitsten i hängandet 

av lagret, dels av serpentinmarmor (Clastorpsmarmor) i lagrets liggande. På båda äro brott 

anlagda, men endast kalkstenen utnyttjas för närvarande (till sulfatfabriken och till gjuterier i 

Katrineholm). Tillgångarna på kalcitsten ovan Virens yta uppgå till några 100.000 ton och 

medgi va ej någon väsentligt ökad brytning för andra ändamål. 

Nordvästra Södermanland 

Av de talrika kalkstensstråken i nordvästra Södermanland synas endast ett fåtal innehålla 

brytvärda kalkstenar. Ungefär hälften utgöras av dolomit. Då en anläggning i dessa trakter 

knappast kan grundas enbart på framställningen av jordbrukskalk, inräknas i det följande ej 

förekomster med enbart dolomit bland tillgångarna. 

Eskilstunastråket. Några km söder om Eskilstuna kan ett kalklager följas i ost-västlig riktning. 

Bredden är störst vid Odlaren 3 km SÖ och vid Mesta 3 km SV om staden. Ett stort antal 

småbrott äro upptagna på detta lager och vid Mesta brytes ännu något kalksten. Lagret synes 

endast innehålla kalcitsten av växlande renhetsgrad. Generalprov visade från Odlaren över 35 

m bredd 79 % kalcit, från ett litet brott l km V om Vilsta över 5-7 m bredd 85 % ka1cit och 

från tre nya brott SÖ om Mesta 85 % kalcit. Karbonathalten är alltså högst i lagrets västra del, 

men i gengäld är kalkstenen där mycket starkt genomsatt av pegmatitgångar och gråbergsband, 

varför utvinningsprocenten bör bliva låg. 

De i dagbrott tillgängliga tillgångarna vid Odlaren kunna skattas till 100.000 ton och vid 

Mesta till 200.000 ton. 

Mesta är den största, renaste och även bäst belägna av dessa förekomster, men på grund av 

fyndighetens starka uppblandning med gråbergspartier kan möjligheterna att tillgodogöra sig 

denna fyndighet ej avgöras förrän proportionen mellan kalksten och ofyndigt berg fastställts 

genom en detaljerad kartering av hela kalkstenskullen. De kvantiteter som äro åtkomliga genom 

dagbrytning emellan pegmatitgångarna äro obetydliga och delvis redan uttagna. 

Kjulaområdet. 6-9 km S och SSÖ om Kjula kyrka förekommer kalksten på ett stort antal platser. 

Förekomsterna tillhöra uppenbarligen ett och samma lager som är ytterst starkt veckat 

efter en flackt mot Ö fallande axel. Kalkstenen är övervägande en ka1citsten av växlande renhetsgrad, 

men vid Årbytorp och Kolartorp förekommer en grov, ren dolomit, och vid Larslunda 

en medelkornig serpentindolomit med något blyglans och zinkblände. De på varje enskild 

punkt i dagbrott tillgängliga kvantiteterna användbar kalksten äro på grund av kalklagrets 

splittring genom veckning, silikatband och pegmatitgångar i regel små. De största samlade 

tillgångarna förefinnas vid Kolartorp, där det 55-70 m breda brantstående lagret är blottat på 

en sträcka av 300 m. Tillgångarna i dagbrott kunna skattas till 1/2 mill. ton dolomit med 88 % 

karbonat. Genomskrädning torde dessa halter unna uppbringas något. 

Vid Salsbjörke anträffas kalksten (genomgående kalcitsten) över ett område 700 x 150 m. 

Fyndigheten är emellertid ytterst starkt splittrad genom veckning och pegmatitgångar, så att 

det ej kan anses säkerställt, att något brytvärt större parti längre förefinnes inom området. 


10

Mest samlad synes kalkstenen vara i områdets västända, där ett mindre generalprov visade 85 

% kalcit. 

Liksom i fråga om Mestaförekomsten kan den eventuella brytvärdheten fastställas först efter 

en ingående detaljkartering. 

Kalkstensförekomsten vid Stenkvista är utbruten, en förekomst Y2 km SÖ om Hällberga station 

har ännu kvar c:a 50.000 ton kalcitsten med 80 % karbonat i dagbrott. 

Öster om Kjulaområdet anträffas några spridda kalkstensförekomster (kalcit) invid Ökna- och 

Lännasjöarna. Om dessas tillgångar är dock föga känt. 

Åker. En kalkstensförekomst Y2 mil SV om Åkers styckebruk har sedan gammalt brutits i rätt 

stor omfattning för brukets behov. Kalkstenen bildar två parallella brantstående 30 m breda 

lager, av vilka det sydligaste är det renaste. Bergarten är övervägande en kalcitsten men även 

dolomit förekommer. Tillgångarna äro av storleksordningen 200.000 ton och torde vara mer 

än tillräckliga för masugnens behov. 

Omkring sjön Båven är kalksten anträffad på flera ställen. I de flesta fall äro förekomsterna 

dock ej brytvärda på grund av uppblandning med silikater eller på grund av att den utan större 

svårighet tillgängliga kalkstensmängden är för obetydlig. 

Endast vid Årdala kyrka och möjligen vid Kulsta i Häljesta synas utsikter finnas att påträffa 

nämnvärda mängder brytvärd kalksten. Vid Årdala äro dock de troligen ej obetydliga kvantiteterna 

av ren kalksten endast delvis tillgängliga, emedan kyrkan står på den största kalkstenskullen. 

Vid Kulsta är stenen delvis dolomitisk. 

Gnestatrakten 

Norr, öster och sydöst från Gnesta station förekomma ett stort antal, delvis betydande kalkstensförekomster. 

På grund av stark hopveckning efter en tlackt mot öster fallande veckningsaxel 

äro områdenas konfiguration mycket oregelbunden och den horisontella bredden 

ofta betydande. Trots detta synes större tillgångar på renare kalksten ej vara påvisade. En 

tämligen ren kalcitsten är blottad i järnvägsskärningen vid Långbro. Stenen är vanligen starkt 

uppblandad med silikat, främst serpentin, och har därför fått användning som marmor (Mölnbomarmor). 

Då läget är synnerligen gynnsamt på grund av närheten till järnväg och konsumenter 

och vissa utsikter trots allt förefinnas att påvisa brytvärda tillgångar av renare kalcitsten 

inom de stora kalkstensområdena synes dessa vara värda en närmare undersökning från 

denna synpunkt. 

Inom det stora kalkstensområdet vid Kyrksjön i Hölö (2 km 2 ) förekomma endast mer eller 

mindre serpentinhaltiga dolomiter, som i dessa trakter, med flera igång varande kalkbruk, där 

jordbrukskalk i stor utsträckning kan erhållas som en billig biprodukt, ej torde medgiva en i 

längden konkurrenskraftig tillverkning av jordbrukskalk. 


Il

Trosatrakten och Södertörn 

I trakten av Trosa och på södra delen av Södertörn förekomma ett mycket stort antal urkalkstensförekomster, 

vilka givit upphov till en betydande kalkstensindustri. Tillgångarna av brytvärd 

kalksten bero av brytningsförhållandena på platsen (mäktighet, stupning, jordbetäckning 

och topografi) och av stenens renhetsgrad. Kommunikationerna äro goda över hela området. 

I det följande behandlas endast de större förekomsterna inom området. 

l) Oaxen är en l Y2 km lång ö, som så gott som helt uppbygges av ett J-formigt böjt kalkstenslager. 

Kalkstenens renhetsgrad är växlande, likaså mängden inblandad pegmatit och 

gnejs, men så gott som hela ön anses brytvärd. Ovan Saltsjöns yta har den anstående kalkstensmassan 

inklusive, proportionsvis obetydliga, gråbergspartier uppskattas till 16.000.000 

ton. Därtill kommer, att åtminstone den mera högvärdiga kalkstenen är brytvärd i dagbrott 

även under Saltsjöns yta, varför de totala tillgångarna efter avdrag för gråberg och sylta överstiga 

10.000.000 ton. Av publicerade analyser på generalprov framgår, att kalkstenens genomsnittssammansättning 

är ungefär: 

Kalcit 90 % 

Dolomitspat 0 

Silikat 10 

Svavel 0.01 " 

Fosfor 0.0l " 

Silikaterna äro huvudsakligen diopsid och något glimmer och förekomma dels i korn, dels i 

körtlar. Emellertid växlar halten något så att betydande partier mera högprocentig kalksten 

kunna avskiljas vari den brutna stenens genomsnitt för en lång tid framåt kan hållas vid närmare 

95 % CaC03. 

2) Karta, en ö l mil S om Oaxen. Rätt mycket kalksten har här brutits, men f.n. ligger brytningen 

nere. De kvarvarande tillgångarna kunna skattas till Y2 million ton under förutsättning 

att dagbrottet fortsätter även under Saltsjöns nivå. Ett generalprov visar: 

Kalcit 86.5 % 

Silikat 13.5 % 

Svavel 15 % 

Fosforsyra 16 % 

Kalkstenen är alltså av tämligen låg kvalitet. 

3) På Mörköns östra sida, mitt emot Oaxen framstryker ett kalklager som i ej obetydlig skala 

tillgodogjorts för kalkbränning dels vid Egelsvik 1,4 mil NV om Oaxen, dels vid stranden SV 

om samma ö. På den senare platsen är kalkstenen starkt silikatblandad och från Egelsviksbrotten 

visa två analyser 79 % kalcit. I jämförelse med Oaxen äro dessa förekomster både 

obetydliga och i regel lågvärdiga. Endast vid Egelsvik torde mindre kvantiteter fortfarande 

brytvärd stenförefinnas, dock högst några 100.000 ton. 

4) Andersvik strax N om Trosa. Ett kalkstenslager kan med växlande mäktighet följas från 

Saltsjön 2 1/2 km västerut till Åda. Ett kalkbruk är anlagt vid Andervik. Kalkstenen är delvis 


12

mycket ren, delvis dolomitisk. Tillgångarna av brytvärd kalksten kunna ej säkert uppgivas 

men äro antagligen av storleksordningen l million ton. 

5) Vagnhärad. Från trakten av Vagnhärads kyrka sträcker sig ett av landets största urkalklager 

4 km västerut. Bredden kan stiga till 300 m men häri ingår då även ofyndiga band. God kalcitsten 

förekommer efter hela stråklängden omväxlande med partier förorenade av silikat och 

gråbergsinlagringar. För fastställandet av proportionerna emellan dessa två varieteter över 

hela stråket krävas ingående detaljkarteringar. Vid Fänsåker i stråkets östra del arbetar för 

närvarande ett kalkbruk. De totala tillgångarna av minst 90 %-ig kalcitsten uppgå sannolikt 

till flera millioner ton. 

6) Vid Lövsta 6 km VNV om Vagnhärad i västra fortsättningen av föregående är en förekomst 

av renare kalcitsten med tillgångar sannolikt överstigande 100.000 ton. 

7) Vid Svärdsbro, Sättersta socken är ett mindre kalkbruk anlagt på en förekomst med ett innehåll 

av c:a 50.000 ton ej fullt 90 %-ig kalcitsten. 

8) Öbolandet strax utanför Trosa. Ett högst några ID-tal meter brett kalkstenslager kan följas 

tvärs över ön på en sträcka av l km. Kalkstenen är delvis ren och brytvärd (c:a 90 % kalcit), 

delvis förorenad av gråbergsband, silikat och sulfider (blyglans, zinkblände). Tillgångarna äro 

ej närmare kända men troligen av storleksordningen 100.000 ton. 

9) Vid Nynäs 1 1 / 2 mil SV om Trosa förekommer större kalkstensmassor dels invid Truddbofjärden, 

dels på östra sidan av Rundbosjön. 

Den förra förekomsten synes på grund av silikat- och pegmatitinblandning endast innehålla 

mindre kvantiteter användbar sten. 

Förekomsten vid Rundbosjön är i sin södra del dolomitisk och oren. I den norra delen är ett 

större parti med kalcitsten av bättre beskaffenhet, som förmodligen kan lämna minst Y2 million 

ton användbar sten. 

10) Vika, 7 km S om Sorunda kyrka. Här förekommer kalksten inom ett betydande, l km 

långt och upp till Y2 km brett område. Kalkstenen är en diopsid-kalcitsten av växlande beskaffenhet, 

än med god kalcithalt, vanligen grovkornig och tämligen lös, än uppblandad med silikater, 

pegmatit och gnejsband. De brytvärda partierna förekomma särskilt uppe på det stora 

kalkstensberget som höjer sig 20-30 m över lermarkerna i V. 

Tillgångarna, som ej äro närmare undersökta, uppgå sannolikt till flera million ton. 

Il) Lisön. På Lisöns södra del kan ett kalkstenslager följas c:a 2 km. Endast en del utgöres av 

brukbar kalksten med en genomsnittshalt av omkring 90 % kalcit. Tillgångarna av dylik kalksten 

i dagbrott äro Y2 - l million ton. 

12) I Ösmo socken, dels strax söder om Ösmo station, dels 3 km SÖ om Sorunda station vid 

Jursta förekomma kalkstenslager vilka möjligen innehålla tillgångar på användbar sten. Kalkstenen 

vid Ösmo station är troligen användbar endast i sin södra del, där en medelmåttigt ren 

kalcitsten anstår. Tillgångarna anslås till 50 - 100.000 ton. Vid Jursta är kalkstenen delvis en 

ren, grov dolomit, dels renare kalcitsten men till stor del silikatrik sten. Användbar kalksten 


13

synes förekomma på en längd av 500 m, jordtäckta partier inräknade. Bredden kan uppgå till 

30 m. Tillgångarna överstiga möjligen 100.000 ton. 

Vid Bruket, Y2 km SSV om Nynäshamn invid Saltsjön är en kalkstensförekomst, som förr 

utnyttjats för kalkbränning. Möjligen finnes här ännu något användbar kalksten att uttaga i 

dagbrott. En analys visar dock endast 78 % kalcit. 

De sammanlagda tillgångarna i dagbrott av kalksten med mer än 90 % kalcit inom Trosa 

Södertörnområdet uppgå alltså till omkring 20 millioner ton, en siffra som närmare detaljundersökningar 

möjligen kan höja. Genomsnittshalten är c:a 90 % CaC03 motsvarande 50 % 

CaO-ekvivalent. Brända giva dessa stenar på grund av silikathalten en kalk med nära 90 % 

CaO-ekvivalent. Tre större kalkbruk (Oaxen, Andervik, Fänsåker) finnas för närvarande inom 

området. Normalt produceras årligen 20-30.000 ton sylta och avfall med malmvärd halt som 

nu går på varpen. 

Utö-Runmarö 

I det betydande kalkstensstråk, som med större eller mindre avbrott kan följas 6 mil över öarna 

Utö, Ornö, Nämdö, Runmarö, äro hittills inga större tillgångar av brytvärd kalksten påvisade. 

Anledningen härtill är att söka däri att kalkstenen är högeligen förorenad av silikater och 

kvarts samt upprandad med gråbergsband. Endast på St. Limskär emellan Nämdö och Runmarö 

äro nämnvärda tillgångar, 1/4 - 1/3 mill. ton, kalcit-diopsidsten med över 80 % kalcit kända. 

Nyköpingstrakten 

Från Nyköpings stad kan ytterst starkt hopveckade kalkstenslager följas genom Svärta socken. 

I allmänhet äro lagren för smala eller orena för att kunna tillgodogöras. Det största användbara 

kalkstenspartiet synes vara beläget knappt l km V om Svärtagårds station och är ungefär Y2 

km långt. Kalkstenen är en lös diopsid- och glimmerblandad kalcitsten, i den största åsen 

dock genomgående blandad med leptit. Då kalkstenen bildar en hög ås är sannolikheten att 

här föreligger en fyndighet med tillgångar på några 100.000 ton mycket stor. 

Baldursta 

Kalkstensförekomsten vid Baldursta i Halla socken ligger tämligen isolerad, då avståndet till 

närmaste förekomst av någon betydelse är 2 mil. 

Till järnvägen är 2 km fågelvägen, och till närmaste järnvägsstation (Vrena) 6 km landsväg. 

Förekomsten bildar ett V-format veck med den ena, brantstående skänkeln riktad mot VNV 

och den andra, flackliggande, skänkeln riktad mot NNV. Fyndighetens mellersta och norra del 

genomsättes av stora pegmatitgångar. Kalkstenen är i västra skänkeln vid, fast och till synes 

ren, därför att diopsiden, som förekommer i rätt stor mängd, är färglös. I den norra skänkeln 

är däremot kalkstenen delvis löskornig och prickad med serpentin, grön diopsid och glimmer. 

Analyser visa dock att karbonathalten är ungefär densamma som i västra skänkeln. Troligen 

är dock magnesiahalten något högre i den norra. 

Ett generalprov på all blottad kalksten visade 86 % kalcit och 14 % silikat. 


14

Förekomstens totala area torde vara 250.000 m", varav c:a 100.000 m 2 äro blottade i en rad 

bergkullar. 

Tonnaget kalksten inom de kullar som ej äro bebyggda och ej genomsättas av större pegmatitgångar 

är c:a 1 million ton. Det totala tonnaget ovan Hallbosjöns yta är några millioner ton. 

Sydvästra Södermanland 

Genom Stora Malms och Björkviks socknar stryka flera kalkstenslager som i stort sett kunna 

inordnas i två stråk. I det norra stråket äro inga större samlade tillgångar påvisade. I ett rätt 

stort kalkstensbrott vid Lissjö har Fossjö bruk hämtat sin masugnskalk, men den lättillgängliga 

stenen är nu till större delen uttagen. I det södra stråket förefinnas större tillgångar vid 

Hjulbonäs och Djupvik. Båda innehålla tämligen lågvärdig sten, varför ett tillgodogörande 

endast är tänkbart vid Djupvik, där produktionsförhållandena i övrigt äro mycket gynnsamma. 

Djupvik. Kalkstenen vid Djupvik innehåller endast kalcit. Den bildar en 800 m lång och 250 

m bred bergås som höjer sig 40 m över omgivningen. Stenen är en diopsidkalksten av växlande 

renhet, dock sällan med över 85 % kalcit. Tillgångarna på 78 %-ig kalksten äro omkring 1 

million ton. Dess CaO-ekvivalent efter fullständig bränning är 75-80 %. 

Kolmården. Efter Bråvikens norra strand kan ett kalkstenslager följas från trakten av Marmorbruket 

förbi Kvarsebo till Tunaberg, där det genom veckning bildar ett flertal paralleller. 

Kalklagret är vanligen starkt uppblandat med silikater, främst serpentin, och har därför fått sin 

huvudsakliga användning som marmor. Större mängder kalksten med hög kalcithalt synas 

förefinnas endast vid Marmorbruket, vid Kvarsebo och vid Nyäng i Tunaberg. 

Marmorbruket. Endast en del av områdets kalkstenar äro renare kalcitstenar. Det hittills mest 

tillgodogjorda partiet av sådan kalksten är belägen invid själva marmorbruket nära hamn. 

Arean har skattas till 10.000 m 2 . Stenen som är vit håller i genomsnitt ej fullt 90 % kalcit resten 

är kvarts och silikater. Tillgångarna i dagbrott äro av storleksordningen Y2 mill. ton. Härtill 

komma emellertid ännu större tillgångar av liknande sten i väster och nordväst varför Marmorbruksområdets 

totala tillgångar överstiga 2 millioner ton. 

Kvarsebo. Den förnämsta kalkstensförekomsten är belägen vid Bergtorp efter Bråvikens 

strand 2 km V om kyrkan. Lagret är blottat c:a 350 m med en bredd av 20 m. Kalkstenen är ej 

särdeles ren. Två generalprov visa mellan 80 och 83 % kalcit, resten är silikat, främst serpentin. 

Tillgångarna i dagbrott äro av storleksordningen 200.000 ton. 

Nyäng. Förekomsten är belägen Y2 mil norr om Nävekvarns bruk och intager en areal av 500 x 

300 m. Denna betydande area utgöres emellertid av omväxlande kalksten och pegmatit. Bredden 

på de enskilda kalklagren kan uppgå till 15 m; större uppgivna bredder (upp till 80 m) äro 

ej fullt säkerställda på grund av jordbetäckningen. Stupningen är ofta flack och kalklagret 

uppenbarligen starkt veckat efter enflackt liggande veckaxel. 

Kalkstenen är delvis en mycket ren kalcitsten, men huvudmassan innehåller ej obetydligt med 

silikat. 

Tillgångarna och kvaliteten av den brytvärda stenen kunna ej fastställas utan en ingående detäljundersökning. 

På grund av det splittrade förekomstsättet torde de sannolika tillgångarna ej 

mycket överstiga 100.000 ton. 


15

Kalkstenarna omkring Tunabergs kyrka och gruva äro allt för silikatrika för att kunna användas. 

Endast l km norr om kyrkan vid Herrhagen är ett område med renare kalcitsten, dock 

starkt genomsatt at granit, där en närmare undersökning möjligen skulle kunna avgränsa ett 

brytvärt parti dock sannolikt ej av större dimensioner. 

Doverstorp. Urkalkstensförekomsterna väster om Glan äro de största i Östergötland. Kalkstenen 

är delvis dolomitisk eller serpentinblandad, men även renare kalcitstenar förekomma i 

betydande kvantiteter, de största vid Lenbergsviks lastageplats på Finspongbanan, där ett kalkbruk 

anlagts. 

Inom den närmare undersökta delen äro två magnesia- och silikatfattiga kalkstenskroppar avgränsade 

med en area av resp. 12.000 och 7.000 m 2 och med en kalcithalt av resp. 90 och 93 

0/0. Tillgångarna i dagbrott av sådan kalksten, varav en del är belägen utanför det detalj undersökta 

området, kunna skattas till 3 millioner ton. Därtill komma ytterligare flera millioner ton 

av mera lågvärdig, (delvis dolomitisk) men för många ändamål fullt användbar kalksten omedelbart 

intill eller i fortsättningen av föregående. 

Gistad. Kalkstensfyndigheten vid Gistad är belägen omedelbart intill Gistads station på södra 

stambanan. 

Förekomsten bildar ett antal låga kullar på en sträcka av 2 km. Större delen är övertäckt med 

lera och något morän. Då bergytan uppenbarligen är ojämn kan jordbetäckningens genomsnittsmäktighet 

ej bestämmas utan jordborrningar. 

Kalkstensblottningarna äro belägna i tre grupper: sydväst, norr och öster om stationen. 

Förekomsten utgöres av ett i stort sett i SV-NÖ strykande lager som veckats efter en i genomsnitt 

25° mot ÖNÖ stupande veckaxel. I båda ändarna är denna stupning brantare (40-50°), 

men mitt för stationen är den horisontell. Kalkstensytan är därför här som störst, men den är 

uppdelad av gråbergsryggar i liggväggen och föga djupgående. Förekomsten är starkt splittrad 

av veckande leptit- och amfibolitband samt granit, pegmatit och grönstensgångar. På grund 

härav kan man i fortsättningen ej påräkna att mer än hälften av det i dagbrott brutna skall vara 

användbar sten. Djupbrytning kan ifrågasättas. 

Kalkstenen är en ovanligt ren kalcitsten. En del är vackert rödfärgad och har funnit användning 

som marmor. Den höga renhetsgraden och det goda läget kompensera i någon mån den 

låga kalkstensprocenten. 

Tillgångarnas storlek kan säkert avgöras först efter mycket ingående detalj undersökningar av 

tektonik, jordbetäckning och brytningskostnader. 

De största utsikterna till ytterligare stora tonnage finnas inom området norr och nordost om 

stationen fram till järnvägen, där troligen över l million ton kalksten åtkomlig i dagbrott förefinnas 

under jordbetäckningen. 

Vid det nuvarande dagbrottet väster om stationen kan möjligen ytterligare 100.000 ton råsten 

uttagas. 


16

Gistadförekomstens högvärdiga sten och gynnsamma läge i förhållande till konsumenter 

medgiver troligen djupbrytning av de mest högvärdiga och minst gråbergsblandade partierna 

av fyndigheten. Även om dagbrottstillgångarna, på grund av för djup jordbetäckning och för 

låg kalkstensprocent, skulle visa sig vara mindre än ovan antagits, kan dock vid Gistad uttagas 

minst en million ton högvärdig kalksten på grund av de förefintliga möjligheterna till djupbrytning. 

SÖ Östergötland. Kalkstensförekomsterna i sydöstra Östergötland äro mycket talrika men 

genomgående av antingen små dimensioner med låg halt eller med ogynnsamma brytningsförhållanden. 

De mest betydande äro belägna vid Liljestad Y2 mil Ö om Söderköping, strax NV om Börrums 

kyrka, vid Sätersbo 6 km rätt S om Börrum och vid Norrum även 6 km sydost om samma 

plats. Förekomsterna på öarna i skärgården, särskilt S om Ängelholm, torde på grund av brist 

på anslutning till landsvägsnätet ej kunna komma ifråga. 

Förekomsten vid Liljeberg är blottad i låga hällar vid foten aven bergkulle på en sträcka c:a 

150 m men är troligen längre. Stupningen är brant. Bredden, gråbergsinlagringar inräknade, 

uppgår till 10-20 m. Stenen är en medelmättig ren kalcitsten, delvis (i vissa band) vackert färgad. 

Möjligheter finnas att här uttaga 100.000 ton råsten i dagbrott. 

Förekomsten vid Börrum kan följas minst 400 m på ömse sidor om landsvägen. Bredden är i 

norra ändan endast några meter, men i den södra kan den stiga till över 10 m. Stenen är en 

tämligen ren kalcitsten. Dagbrottstillgångarna äro små, men med stolldrift från dalbottnens 

nivå och pallbrytning kan c:a 50.000 ton råsten utvinnas. 

Förekomsten vid Norrum är belägen i en stor båge i skogsmarken 1-2 km Ö om gården. 

Den västra delen är smal och oren. I den östra delen äro de eventuellt brytvärda tillgångarna 

belägna. På grund av veck efter en flackt mot ÖSÖ stupande axel äro stora oregelbundna 

kalkstensytor blottade. Dessa äro emellertid starkt splittrade av pegmatitgångar och gråbergsinlagringar, 

varjämte kalcithalten är växlande. En noggrann detalj utredning av förekomstens 

byggnad och halt är därför nödvändig, innan man kan avgöra, huruvida en brytvärd 

fyndighet här föreligger. Om en brytning överhuvud taget är ekonomiskt möjlig, torde man ha 

rätt att påräkna tillgångar på minst 100.000 ton råsten. Stenen är en rätt grov, delvis lös, medelmättigt 

ren kalcitsten med diopsid. 

Strax SV om Säterbo har Borkhults masugn fordom haft sitt brott. Förekomsten ligger lågt 

intill en liten å och är ej blottad på längre sträcka än 150 m. Bredden, gråbergsband inräknade, 

kan överstiga 20 m. Stenen är delvis en tämligen ren kalcitsten, delvis aven något lägre 

kvalitet. Lagerställningen är brant. Ett dagbrott kommer sannolikt att besväras av ån. Trots 

detta torde man här kunna uttaga minst 50.000 ton råsten i dagbrott. 

Filipstads bergslag 

Inom Filipstads bergslag förekommer kalksten dels som delvis förskarnade lager tillsammans 

med de icke manganhaltiga järnmalmerna och dels som stora områden med övervägande dolomit 

tillsammans med manganjärnmalmerna i leptitformationens översta del. De förnämsta 


17

kunnat påvisa samma regelbundenhet i dess uppträdande som i den närbelägna Gruvåsförekomsten. 

Utsikterna att genom en detalj undersökning påträffa brytvärd sten i större mängd synas här 

vara stora. Förslagsvis skattas dagbrottstillgångarna till l mill. ton. 

Långban. I det stora dolomitområdet vid Långban äro hittills inga brytvärda tillgångar av kalcitsten 

påvisade. Dolomiten är delvis förorenad av silikat och gråbergsränder, men tillsammans 

med malmerna förekommer en utomordentligt ren dolomit som i viss omfattning varit 

föremål för brytning i Långbans gruvor. De tillredda tillgångarna i gruvan äro över 100.000 

ton. Ett medeltal av sex analyser på bruten dolomit visar normaldolomitsammansättning och 

endast l Y2 % silikat. Halten av järn- och mangankarbonat är även låg, varför denna dolomit är 

den renaste, i större mängd förekommande, som hittills är känd i västlandet. I dagen förekommer 

större mängder dolomit med över 90 % karbonat, men dessa torde i denna trakt sakna 

avsättning, så länge renare dolomiter finnas i gruvan och lätt tillgängliga högvärdiga ka1citstenar 

finnas i omgivningen. 

Stråket Biörkskogs-näs-Skatviken-Hasselhöjden. 

Med avbrott kan detta stråk följas en mil. Sin största utbredning har kalkstenen på Björkskogsnäset 

vid Skatviken, Loka station och Hasselhöjden. 

Den övervägande delen av kalkstenen är dolomitisk och förorenad av silikat och hälleflintränder. 

Kalkstenar med låg magnesia- och silikathalt äro påvisade vid Skatviken, Loka och Hasselhöjden. 

Ett generalprov från Skatviken visar 86 % ka1cit och 14 % silikat, ett prov från 

Loka 70 % ka1cit, 24 % dolomit och 6 % silikat, och tre prov från Hasselhöjden i genomsnitt 

92 % kalcit (varav något MgC03) och 8 % silikat. Hasselhöjdsstenen är alltså den mest högvärdiga 

och även den som erhållit den största avsättningen. 

Tillgångarna av användbar kalcitsten kunna av blottningarna att döma uppskattas till att vara 

av storleksordningen l mill. ton. Av den renaste stenen torde tillgångarna däremot ej vara 

större än att de medgiva den nuvarande årsbrytningens bibehållande. Läget intill järnväg är 

synnerligen gynnsamt. 

Övriga renare kalkstenar inom trakten äro av små dimensioner. 

Järnboås, Hjulsjö och Hällefors socknar. 

Inom dessa socknar äro inga stora kalklager anträffade men mindre förekomster äro rätt vanliga 

och i dessa hava ett stort antal brott anlagts för utvinnande av hyttkalksten. På grund av 

de relativt små tillgångarna på var plats äro brottens tillgångar i regel hårt medtagna. 

De viktigaste förekomsterna äro belägna vid Skåln iHällefors, Bredsjö i Hjulsjö och Lindesby 

i Järnboås. 

Skåln. Den blottade kalkstensarealen är några hektar. Kalkstenen är fattig på silikater (enl. 

fem analyser c:a 94 % karbonat). Fyra analyser visa en svagt dolomitisk ka1citsten och en 

dolomit. Tillgångarna äro ej detaljundersökta men upptagas förslagsvis till 100.000 ton. 


19

Bredsjö. Kalkstensförekomsten vid Bredsjö är belägen omedelbart intill hyttan och stationen, 

där ett djupt brott är upptaget. De lättare tillgängliga tillgångarna äro obetydliga, men på 

grund av det goda läget och den relativt goda kvaliteten (90 % karbonat, huvudsakligen kalcit, 

med låga fosfor- och svavelhalter) kan kalkstenen troligen bära djupbrytningskostnader så 

länge masugnsdriften pågår. Huru förhållandena äro vid en kalkstensblottning 2 km i NV är ej 

känt. 

Bredsjöförekomsten kan troligen ej få mer än lokal betydelse. 

Lindesby. Genom Järnboås och södra delen av Hjulsjö socknar finnas ett stort antal kalkstensförekomster, 

vilka troligen alla tillhöra ett och samma hopveckade lager. Sin största utbredning 

har kalkstenen i trakten av Järnboås station vid Lindesby och vid kyrkan. 

Kalkstenen är vanligen en dolomit med låg silikathalt, men norr om kyrkan förekommer även 

kalcitsten. Invid järnvägen har ett brott anlagts för järnverkens behov. Tillgångarna av renare 

kalksten i dagbrott kunna f.n. ej närmare angivas. Av den geologiska kartan att döma uppgå 

de möjligen till 100.000 ton eller mer varav större delen dolomit. 

Nya Kopparbergs bergslag 

Inom nordligaste delen av Örebro län äro ett flertal smärre men inga större kalkstenar anträffade. 

På grund av den ofta stora jordbetäckningen äro kalkstensstråken endast ställvis åtkomliga 

för brytning, vilket ännu mer begränsar tillgångarna. Bergarten är i regel en kalcitsten. De 

största kända tillgångarna förefinnas vid Östra Bom och inom Yxsjö gruvfält, men smärre 

kalkstensbrott för utvinning av såväl masugns- som sulfitkalksten hava upptagits på ett flertal 

platser inomsocknen. 

Östra-Bom-förekomsten tillhör ett kalklager, som med växlande bredd kan följas över Kristjärn 

norrut. Vid Östra Bom äro brytningsförhållandena som gynnsammast och stenen brytes 

fortfarande för Ställdalens sulfitfabriks behov. Kalkstenen är fri från gråbergsinlagringar och 

håller enl. en analys 94 % kalcit. Tillgångarna äro på grund av jordbetäckningen ej närmare 

kända, men medgiva av allt att döma ej någon väsentligt utökad brytning. 

Yxsjö. Inom Yxsjö gruvfält äro scheelit- och kopparmalmerna bundna till ett förskamat 

kalklager. Genom undersökningsarbeten efter dessa malmer har påvisats en ej obetydlig förekomst 

av kalksten som i generalprov visade 96 % kalcit. Kalkstenen bildar en oregelbunden, 

inklusive skarnlager och grönstensgångar (1/3) upp till 110 m bred kropp. Tillgångarna i dagbrott 

uppgå till 50.000 ton men den kalkstensmassa som kan uttagas i samband med malmbrytningen 

är betydligt större. 

Kalkstensstråket Älvlången-Nora-Stråssa 

Landets största urkalkstensstråk är det som med avbrott kan följas från Svartälven förbi sjöarna 

Älvlången, Vikern, Fåsjön, Usken och Rossvalen till trakten av Stråssa. Trots den stora 

arealen äro de närmare kända tillgångarna av användbar kalcitsten relativt begränsade, delvis 

på grund av bristande detaljundersökningar men också därför att stora områden intagas av 

dolomit och starkt silikatblandad eller gråbergsrandad kalksten. 


20

I den sydligaste delen strax öster om Svartälven, SÖ om Granbergsdals station är kalklagret 

relativt smalt. Kalksten förekommer men tillgångarna äro av geologiska kartan att döma obetydliga. 

Vid Älvlångens södra ända börjar det egentliga stråket. Kalkstensområdet blir på en gång l 

km brett och fortsätter med denna och större bredd till sjön Vikern. Blottad kalksten finnes i 

fortsättningen dels på öar i Vikern, dels öster om sjön, men blottningarna upphöra före Gryttorps 

station. 

Den vida övervägande delen av detta stråk utgöres av dolomit, som också varit föremål för en 

omfattande brytning i ett flertal brott, främst vid Bengtstorp och efter Älvlångens östra strand. 

Dolomiten är tämligen ren. Tillgångarna av ren och lättillgänglig dolomit uppgå till flera millioner 

ton. 

Kalcitsten förekommer här och där efter kalkstensstråkets västra och norra gräns. Tillgångarna 

därav äro dock vida mindre än av dolomit. Sten av hög renhetsgrad är endast påträffad Y2 

km V om Älvlångens södra ända där ett flertal prov visa 95 % kalcit. Dagbrottstillgångarna 

härav äro endast c:a 50.000 ton. Tillfärg och korn påminner denna sten mer än andra svenska 

urkalkstenar om Carraramarmor. I samma trakt, särskilt l-lY2 km norrut, förekommer större 

mängder aven mindre ren sten. Dagbrottstillgångarna av denna torde vara av storleksordningen 

l mill. ton. 

Dolomiten i denna trakt är delvis ovanligt vackert färgad i ofta starka gula och röda pastellfärger. 

Stenen är finkornig och i regel ej strimmig. Rätt stora block kunna erhållas. Brytningsförsök 

på marmor ha också blivit gjorda. 

Mellan Vikern och Fåsjön väster om Nora förekomma såväl dolomiter som något dolomitiska 

kalcitstenar. De största blottningarna äro vid Bergsäng och Skottorp. Av den geologiska kartan 

att döma är det totala tonnaget i dagbrott åtkomlig kalksten flera millioner ton. Huru stor 

del härav som är brytvärd är ej ännu fastställt. Analyser härifrån visa förekomst av dolomit 

och svagt dolomitisk kalcitsten av hög renhetsgrad. Detta förhållande och det goda läget inbjuda 

till en vidare detaljundersökning. 

Omkring Fåsjöns östra del och på holmar i denna äro betydande kalkstensmassor blottade. 

Samtliga publicerade analyser visa endast dolomit av ej särdeles hög renhetsgrad. En viss 

järnhalt är genomgående. 

Emellan Usken och Rossvalen sväller kalkstensstråket ut till över l km:s bredd. Såväl dolomit 

som kalcitsten äro här påvisade, men dessutom områden där kalkstenen genom silikatuppblandning 

och gråbergsränder ej är användbar. 

Den renaste kalcitstenen förekommer vid Larsbo, Limnäs, Fanthyttan och Mårshyttan. Halten 

växla emellan 94 och 98 % magnesiafri kalcit och torde i genomsnitt kunna sättas till 96 % 

kalcit. Det övriga är silikater, varför utbytet vid fullständig bränning bör bliva c:a 96 % CaOekvivalent. 

Brytningsbetingelserna äro goda med brant lagerställning, fast sidosten, föga gråbergslagringar 

och fast, medel- till finkornig kalksten med enför ugnsgods lämplig förklyftning. 

Bredderna växla emellan 10 och minst 40 m. En olägenhet är att de närmast Rossvalen 

belägna fyndigheterna äro delvis rätt starkt jordbetäckta. Vid Larsbo är jordrymningen till stor 

del redan genomförd. 


21

På basis av det föreliggande undersökningsmaterialet kan sägas att man med ungefärligt bibehållande 

av nuvarande brytningskostnader och kalcithalt bör kunna uttaga åtminstone 5 millioner 

ton kalcitsten inom detta område. Området innehåller i varje fall mellersta Sveriges 

största kända tillgångar av högvärdig kalcitsten. Vad kalcithalten beträffar synes nu ifrågavarande 

kalksten kunna fullt mäta sig med Gotlandskalkstenen. Vid bränning i vanlig ugn bör 

den brända Rossvalen-Usken-kalkens halt av fri CaO t.o.m. överträffa den bättre Gotlandsstenens. 

Förutom kalcitsten finnas betydande, men ej närmare kända tillgångar av rendolomit. En 

analys på generalprov från Fanthyttebrottet visar 98 % dolomitspat. 

Efter Stråssabanan 3 km öster om Storå kommer det stora kalkstensstråket åter i dagen efter 

att på en längre sträcka ha varit dolt under mäktiga moränmassor. Stråket har här sin östra 

avslutning. Den kända arealen är c:a Y2 km 2 och är delad i tre flikar. Den mellersta och östra 

fliken utgöres övervägande av dolomit, som delvis på grund av närheten till ett granitmassiv 

är tämligen grov. På ett renare parti vid Tyskafall äro stora nu nedlagda brott anlagda. Den 

bästa stenen är till stor del uttagen. Vid Håkansboda äro ett flertal gamla brott i vilka fyndigheten 

av talrika kvarlämnade mellanbankar att döma, varit starkt splittrad av odugliga partier. 

I den västra fliken vid Kalkåsen förekommer huvudsakligen kalcitsten. Det största lagret är 

10-20 m brett och står tämligen brant. Ett mindre generalprov visade 94 % kalcit. Enligt en 

gammal analys är stenen något magnesiahaltig (2 % lättlöslig MgO). Tillgångarna i dagbrott 

kunna skattas till 100.000 ton. Kalkåsens sten är ovanligt vackert färgad i ljusa, klara pastellfärger 

med omväxlande röda, gröna, gula och vita band. Block kunna möjligen erhållas. 

För hela stråket Älvlången-Rossvalen äro de ungefärliga tonnagen: 

Del av stråket: Tillgångar av 

magnesiafattig kalcitsten dolomitisk kalksten 

ÄIvlången-Gryttorp: l mill. ton Många mill. ton 

Kring Åsbosjön: Troligen små Några mill. ton 

Kring Fåsjön: " " Troligen små 

Usken-Rossvalen: Minst 5 mill. ton Många mill. ton 

Kring Stråssabanan: Minst 100.000 ton Ei betydande 

Summa Över 6 mill. ton Tiotals mill. ton 

Riddarhyttan-Norberg 

De för jordbruksändamål användbara tillgångarna av kalksten inom detta sex mil långa stråk 

äro relativt begränsade. 

De inom Riddarhyttefältet samt sydväst vid Glyfsån och Allmänningbo förekommande kalkstenarna 

äro små och torde ej längre innehålla några nämnvärda mängder i dagbrott åtkomlig 

kalksten. 

Mellan Riddarhyttan och Hedkärra förekommer ett stort antal kalkstensförekomster som i stor 

utsträckning brutits för traktens hyttors behov, i vissa fall t.o.m. genom underjordbrytning. 

Endast en av dessa, belägen öster om Billsjön, innehåller ännu större kvantiteter brytvärd 

kalksten i dagbrott. 


22

Billsjön. Förekomsten kan följas omkring l km. Den bredare delen är Y2 km lång. Rätt mycket 

kalksten är redan uttaget. De kvarvarande tillgångarna uppgå till över 100.000 ton. Stenen är 

en ka1citsten. 

Hedkärra. Förekomsten är uppdelad i två stora linser, delvis bildande en hög bergås. Kalkstenen 

har fordom brutits i stor omfattning för hyttornas behov. En mycket stor del av kalkstenen 

är alltför uppblandad med silikater och gråbergsband för att vara brytvärd, och större tillgångar 

av ren sten äro över huvud taget icke kända. En enda analys visar en dolomitisk ka1citsten 

med 65 % ka1cit, 25 % dolomit och 10 % silikat. I allmänhet var Hedkärrastenen känd för sin 

dolomithalt och för sin halt av magnesiumsilikat. Kalkstenens stora dimensioner inbjuda 

emellertid till en närmare detalj undersökning, då stora utsikter finnas att påvisa milliontonnage 

av visserligen ej högvärdig men fullt brukbar dolomitisk ka1citsten. 

Mellan Hedkärra och Norberg samt vidare mot nordost förekommer kalksten (övervägande 

dolomit) på ett flertal platser, i större mängd dock endast i Klacken i Norberg. 

Klacken. Kalkstenskroppens dimensioner äro 800 x 200 m. I såväl östra som västra ändn finnas, 

efter något avbrott ytterligare stora linser. Bergarten är genomgående en dolomit. Endast 

en mindre del är brytvärd, och de största brotten, som hava en bredd av 30 m, äro belägna i 

västra ändan. De största tillgångarna ren sten befinna sig under jord, där milliontonnage anstå. 

Den användbara stenen har en ovanligt låg silikathalt, enl. två nyare generalprov uppgående 

endast till 2 %. En rätt hög halt av järn och mangankarbonat (i ovannämnda analyser 10 %) 

nedsätter emellertid dess värde för jordbruksändamål, men gör den lämpad som hyttkalk, särskilt 

som komplement till Norbergs kvartsiga, magnesiafattiga blodstenar. 

Västerbergslagen. 

Inom detta stora område anträffas ett flertal kalkstensförekomster som alla blivit föremål för 

en mer eller mindre omfattande brytning av hyttkalksten. Många av de mindre förekomsterna 

hava därvid tömts på i dagbrott tillgänglig kalksten, och förekomster med för en modärn brytning 

tillräckliga tillgångar äro fåtaliga. De viktigaste och bäst kända äro: Norsbro i Norrbärke, 

Sörvik i Ludvika, Laxsjön i Stora Tuna och Säter strax väster om staden. 

Otvi velaktigt förekommer ytterligare några förekomster som fortfarande innehålla brytvärd 

kalksten, men det föreliggande materialet möjliggör ej uppskattning av dessa tillgångar och 

kvalitet. De fyra nyss uppräknade äro under alla förhållanden de mest betydande. Bland förekomster 

som förtjäna en närmare undersökning må särskilt nämnas sådana i trakten av Nom, 

Rusgården, Ulvsjöarna och Grangärde. Analyser härifrån visa ka1citstenar med varierande, 

ofta hög karbonathalt. 

Norsbro. Under detta något oegentliga namn (vid Norsbro äro endast kalkugnar belägna) innefattas 

ett kalkstensstråk som kan, med vissa avbrott, följas 5 km från Nedre Hillen till Haren. I 

den sydligaste delen är kalklagret till stor del ersatt av skam, vari endast mindre spridda kalkstensrester 

förekomma. 

Huvudförekomsten är belägen på en udde i sjön Plogen, där den bildar en Y2 km lång och 100 

m bred ås, vilken höjer sig upp till 25 m över omgivningen. Stupningen är brant. Kalkstenen 

är genomgående en ka1citsten med delvis mycket hög karbonathalt (95 %). Uppenbarligen 

äro dock stora delar mera lågvärdiga, och i uddens nordligaste del är kalkstenen delvis ersatt 

av skam. Tillgångarna vid Plogen skattas till l million ton med omkring 90 % ka1cit. 


23

Förekomsten vid Spräckla bildar en 50 m hög ås och kalkstenen är blottad över ett område 

200 x 50 m. Kalkstenen delvismycket ren med 95 % kalcit. Tillgångarna i dagbrott uppskattas 

till storleksordningen Y2 mill. ton. 

Förekomsten vid sjön Staren (Kallvass) är mindre men har troligen ändock tillgångar av storleksordningen 

100.000 ton. Ett prov av kalksten för bränning visade 93 % kalcit. 

I Kanalgruvan i Nybergsfältet finnes en lins av dolomit och dolomitisk kalcitsten 200 x 50 m 

varur troligen ej obetydliga kvantiteter användbar kalksten kunna utvinnas. 

Sörvik. Kalkstensförekomsten Ö om Sörviks by, är belägen 2 km Ö om järnvägsstationen med 

samma namn. Dimensionerna äro 300 x 50 m. Stupningen är 45° Ö. Två generalprov visa något 

över 90 % kalcit. Kvarvarande tillgångar i det nu vattenfyllda dagbrottet äro troligen över 

100.000 ton. 

Laxsjön. Kalkstensförekomsten vid Laxsjön Y2 mil väster om Tuna Hästbergs gruvor bildar ett 

mycket långt band, vars brytvärda 40-60 m breda del har en utsträckning av l Y2 km. Stupningen 

är 40-45° mot söder. Fyndighetens dimensioner antyder ett tonnage i dagbrott av storleksordningen 

l mill. ton. 

Säter. Kalkstensförekomsten vid Säter är belägen 2 km V om staden och kan följas västerut 

ytterligare 2 km. I östra ändan pågår en betydande brytning, delvis under jord. Av stråkets 

längd och bredden inom den nu tillgodogjorda delen kan slutas, att de lättare åtkomliga tillgångarna 

äro av storleksordningen l million ton. Bergarten är en högvärdig kalcitsten. 


24

Mellersta och östra Dalarna 

Inom de malmförande delarna av Dalarna norr och öster om Dalälven äro kalkstenar anträffade 

på ett stort antal platser. De smärre förekomsterna torde till stor del redan vara utbrutna, 

och i de större förekomsterna inskränkas de brytvärda tillgångarna av stenens låga kvantitet 

och uppblandning med gråbergsband. Analyserna visa så gott som genomgående kalcitstenar. 

Av det föreliggande materialet att döma synas betydligare förekomster endast föreligga vid 

Busmor i Ål, vid Sveden i Svärdsjö, vid Lövåsens silvergruvor, vid Finnhyttan och Källängsgruvan 

i Garpenberg samt vid Norrbäcksbro och Valla emellan Stjärnsund och Byvalla station. 

Förekomsten vid Busmor kan följas minst Y2 km. Härav falla 300 m inom Enmyre silvergruvas 

kartas område. Kalkstenen är här omkring 50 m bred och veckad i ett z. Den östra delen är 

delvis täckt med några meter morän. Två analyser visa 80-85 % kalcit. Fullständigt bränd bör 

stenens CaO-ekvivalent bliva c:a 82 %. Den i dagbrott åtkomliga kalkstensmassan är av storleksordningen 

l million ton, men huru stor del härav som är användbar återstår att utreda. 

Förslagsvis sättas tillgångarna till Y2 million ton. 

Kalkstensförekomsten vid Lövåsen kan följas omkring l km. Vid gruvor uppgår bredden 

(inkl. gråbergsinlagringar) till minst 50 m. Kalkstenen synes ej hava tillgodogjorts i nämnvärd 

omfattning, vilket kan bero på dels att den är relati vt jordtäckt, dels att den i stor utsträckning 

är uppblandad med silikat och gråbergsränder. 

I Svärdsjö är den största kalkstensförekomsten belägen strax SV om kyrkan och N om Sveden. 

Två analyser visa resp. 75 och 77 % kalcit varför förekomstens värde torde vara minimalt, 

även om tillgångarna skulle vara mycket betydande, vilket dock knappt är sannolikt. 

Förekomsten vid Finnhyttan nära Garpenbergs kyrka har brutits i relativt stor utsträckning i 

några nu delvis vattenfyllda brott. Den tillgängliga längden är några 100 m, bredden i varje 

fall några ID-tal m, och stupningen vertikal. Analyser visa en något dolomitisk kakcitsten 

med 80-85 % karbonat, och stenen är något uppblandad med silikat och gråbergsband. Tillgångarna 

uppskattas att vara av storleksordningen 100.000 ton. 

Om den betydande kalkstensförekomsten vid Källängsgruvan 5 km NÖ om kyrkan är intet 

närmare känt. 

Förekomsterna vid Norrbäcksbro och Valla äro brutna i stor omfattning för hyttornas behov. 

En analys från Norrbäcksbro visar 92 % kalcit, en från Valla 10 % Si02 (olöst?). Förekomsten 

vid Valla, som synes vara den större av de två, är bruten på en sträcka av några 100 m, men 

stråket kan följas oavbrutet 2 km. 

I brist på detaljuppgifter rörande de återstående reservernas storlek skattas Valla till att vara 

av storleksordningen 1/3 million ton och Norrbäcksbro till 100.000 ton. 


25

Gästrikland 

Kalkstensförekomsterna i Gästrikland äro särdeles talrika, särskilt i Torsåkers socken, men 

större brytvärda tillgångar synas endast förefinnas i Valla och Penninge kalkstensbrott. 

Vall. Fyndigheten vid Vall intager mellersta delen av ett kalkstensstråk, som kan följas från 

Ho nära Torsåkers station en mil mot SV till Kalvsnäs. Betydligare kvarstående kalkstenstillgångar 

finnas endast vid Vall, där kalkstenen är blottad i en rad brott på en sträcka av 2 km. 

Kalklagret står vertikalt eller stupar brant mot norr. Bredden växlar emellan 30 och 40 m, men 

en del av denna bredd intages av orena eller ofyndiga band. Kalkstenen, som är en kalcitsten, 

är endast delvis av hög kvalitet. De i dagbrott tillgängliga tillgångarna äro troligen av storleksordningen 

l million ton. 

Penninge kalkbrott är beläget Y2 mil VNV om Torsåkers station. Brytningen har varit mycket 

omfattande, bl.a. på grund av kalkstenens godartade beskaffenhet, Den i dagbrott tillgängliga 

kalkstenen (kalcitsten) har nu till större delen uttagits och brytningen nedlagts. Hofors bruk 

hämtas numera sin kalksten från underjordsbrytning i Storstrecksgruvan. Den användbara 

kalkstenen (kalcitsten) bildar här oregelbundna linser i ett större lager av oren kalksten med 

järnmalm. 

Salatrakten och nordvästra Uppland 

I trakten väster om Sala stad förekommer ett av landets största urkalkstensområden. Söderut 

slutar detta tämligen tvärt, men norrut kan det följas med större och mindre avbrott upp emot 

sjön Tämnaren, en sträcka på 5 mil. 

Kalkstenslagret kan lämpligen uppdelas i fem avdelningar: trakten kring Sala gruva, Strå, 

Hillingen, Enåker-Huddingestråket och Harbonäs. 

Trakten kring Sala gruva. Kalkstenen bildar här en l 1/2 km bred stock, som är blottad på en 

längd av 4 km. Området kan uppdelas i tre zoner, östra, västra och västra randen. 

I den östra zonen är Sala gruva belägen. Härifrån finnas ett stort antal analyser, vilka visa 

kalkstenar av växlande renhetsgrad och sammansättning. Bland 68 analyser visa 14 % över 90 

% karbonat, 39 % över 85% och 49 % över 80 % karbonat. Som malmen huvudsakligen följer 

de silikatrika kalkstenarna bör varpen, som uppgår till några millioner ton, innehålla betydande 

mängder fullt användbar kalksten. Uppskattningsvis torde tillgångarna i varpen kunna sättas 

till Y2 a 1 million ton. Av analyserna att döma bör den utskrädda stenen hålla omkring 90 

% karbonat, övervägande dolomit men även kalcit. På grund av dolomithalten och silikatens 

basiska karaktär bör CaO-ekvivalenten i bränd kalk stiga till närmare 100 %. Råstenens låga 

självkostnadspris, den höga CaO-ekvivalenten och de betydande tillgångarna antyda att Sala 

gruva har större förutsättningar att producera jordbrukskalk till lågt pris än de flesta andra 

fyndigheter i landet. De gamla avfallen från anrikningsverken, den s.k. aftern, har däremot 

visat sig hålla föga karbonat, varför den måste betraktas som föga användbar som jordbrukskalk, 

även om dess pulverformiga konsistens annars inbjuder till ett användande som sådan. 

Någon ekonomisk brytning av kalksten inom den östra zonen torde ej vara möjlig så länge 

god sten fortfarande finnes i stor mängd i varpen eller kan erhållas som biprodukt vid malmbrytningen. 


26

Inom den västra zonen äro endast dolomiter kända. De äro av växlande renhetsgrad, och de 

renare partierna hava tillgodogjorts i flera, delvis betydande brott. De kända partierna av den i 

första hand brytvärda dolomiten synas kunna kombineras till ett något slingrande band av 40 

- 60 m:s bredd. Den hittills påvisade längden är närmare 1 km men den totala längden kan 

uppgå till dubbla detta belopp. Härtill komma spridda förekomster utanför huvudstråket. De i 

dagbrott tillgängliga kvantiteterna dolomit med 92 - 96 % karbonat kunna skattas till minst 3 

millioner ton. 

Efter kalkstensområdets västra rand anträffas några förekomster av kalcitsten. De flesta äro 

små, men i Dalhems hage 1 Y2 km V om staden är en något större förekomst. 

Kalkstenen bildar här en 200 m lång och upp till 25 m bred lins som i dagbrott kan beräknas 

innehålla 150.000 ton kalksten, enligt ett generalprov med 92 % kalcit. 

Kalkstensförekomsterna vid Strå, till vilka även Kalkbacken kan räknas, äro belägna 1 - 2 km 

norr om Sala stad. Strå är ett av landets största kalkbruk. 

Såväl dolomit som kalcitsten förekomma, den senare i större mängd än vid Sala gruva. Kalcitstenen 

är av hög renhetsgrad (90 % CaC03), och delvis mycket ren (96 - 98 %), varför den 

vunnit stor användning särskilt inom cellulosaindustrien. 

Kalkstenen bildar brantstående ofta veckade linser i hälleflintan. Fyndigheterna hava sin längre 

axel riktad brant nedåt. Dagbrotten hava därför utan nedbrytande av hängväggen kunnat 

göras ovanligt djupa. Bottenarean måste dock successivt minskas. 

De hittills upptagna brotten äro alla belägna i kullar som stuckit upp ur omgivande låga stenmarker. 

I några fall har man från dessa kullar följt fyndigheten ut i lermarkerna genom 

jordrymning. Hur pass stort det totala i dagbrott åtkomliga tonnaget är, blir till stor del beroende 

på hur mycket därav som är åtkomligt under jordbetäckningen mellan kullarna. 

Storleksordningen på dagbrottstillgångarna av kalcitsten torde vara Y2 million ton. Emellertid 

kan ifrågasättas huruvida ej även djupbrytning av den renaste kalcitstenen är möjlig, alldenstund 

övriga kostnader vid Strå kunna hållas mycket låga. 

De i dagbrott kvarvarande tillgångarna av dolomit i Strå äro ej stora. 

Norr om Strå vidtaget ett stort område med kalkstenshällar på över 1 km'', Den övervägande 

delen utgöres av dolomit. Inom vissa områden är kalkstenen starkt förorenad av silikat- och 

hälleflintränder. Hällen är dock i större utsträckning än vid Sala gruva dold av vegetation och 

lösa jordlager och det är ännu oavgjort huruvida här brytvärda områden förekomma eller ej. 

Armanbo 

Förekomsten vid Armanbo är belägen 1 km NÖ om Sala damms station. Såväl kalcitsten som 

dolomit förekommer och ha båda blivit föremål för brytning. Tillgångarna i dagbrott av de 

förra uppskattas till omkring 200.000 ton, men dolomitgångarna äro relativt obetydliga. 


27

Hillingsberget är beläget 1 Y2 km NV om Jugansbo station och bildar en parallell till Armanboförekomsten. 

Såväl kalcitsten som dolomit förekomma. Ka1citstenen kan följas Y2 km som 

ett 10 - 15 m brett band. Stenen är delvis starkt randad med gråberg, varför endast 50 % användbar 

sten kan utvinnas. Tillgångarna till 30 m:s djup anslås till 300.000 ton med 88 % karbonat 

(övervägande kalcit). På grund av den relativt ringa bredden och låga kvaliteten samt 

den stora uppblandningen med gråberg är brytvärdheten tvivelaktig. 

Dolomiten är blottad över en area av 20.000 m 2 och en maximibredd av 50 m. Den är mera fri 

från gråberg än kalcitstenen och delvis mycket ren. Tillgångarna i dagbrott ha beräknats till 

något över l million ton. 

Runhällen. Från trakten av Runhällens station kan en rad kalkstensförekomster följas l mil 

österut. Kalkstenen håller i allmänhet ka1cit, som enda karbonat. De viktigaste förekomsterna 

äro: 

l) l km SÖ om Runhällens station är kalkstenen blottad över en yta 300 x 60 a90 m. 

Kvalitet obekant. 

2) Vid Söråmyra och Runviken. Kalkstenslagret, som uppgives vara betydande, kan 

följas l Y2 km i spridda hällar. Medeltal av sex analyser visar omkring 90 % ka1cit. 

3) l km SV om Pers bo är en blottning av kalksten 100 x 40 m. 

4) l km Ö om Persbo ligger an annan blottning, 150 x 50 m. I kalkstenen löper en 3 - 5 

m mäktig hälleflintbank. Två analyser visa 95 % kalcit. - En blottning 700 m längre i Ö visade 

endast 82 % ka1cit. 

Uppskattningsvis anslås dagbrottskvantiteten inom Runhällen-området att vara av storleksordningen 

l million ton 90 %-ig kalcitsten, varav huvuddelen faller på förekomsterna Söråmyra-Runviken. 

Harbonäs. Kalkstensförekomsten på Harbonäs i Tämnaren är blottad över en areal av Y2 km x 

100 m. En del av kalkstenen är uppblandad med silikat och har använts som marmor, men 

stora, ej närmare avgränsade delar äro uppenbarligen mycket rena. En analys visar 96 % kalcit. 

Den rena stenen utgör visserligen den underordnade delen, men torde ändock förekomma i 

stor mängd, vartill kommer att en del av den något silikatblandade stenen torde vara användbar 

även för andra ändamål som marmor. Tillgångarna av ka1citsten i dagbrott vid Harbonäs 

torde därför överstiga l million ton. 

Mellersta Uppland 

Inom Uppsala länsdelen av Uppland förekomma ett flertal kalkstensförekomster de mest betydande 

i trakten av Dannemora och Vattholma. 

Kalkstensförekomsten vid Dannemora gruvor är mycket betydande, men stenen är på grund 

av uppblandning med järn, skam och hälletlintränder i regel oanvändbar. Endast i Södra fältet, 

efter malmens västra sida, förekommer en ren ka1citsten. Största mäktigheten är endast 10 

m, men på grund av det stora djup till vilket kalkstenen följts vid malmbrytningen torde det 

vara möjligt att uttaga minst 100.000 ton genom billig djupbrytning. 

Vid Kungstomt l mil rätt S om Dannemora är en stor kalkstensförekomst i hälleflinta. l km 

lång och 150 m bred. En stor del av den blottade kalkstenen är emellertid uppblandad med 

silikater och hälletlitband och torde ej vara brytvärd. En analys på en till synes tämligen oren, 

tät kalksten visade emellertid nära 80 % ka1cit, valför det ej är uteslutet att en ingående under- 


28

sökning och provtagning skulle kunna påvisa stora kvantiteter användbar kalcitsten. Att någon 

nämnvärd brytning hittills ej kommit till stånd torde snarast bero på att den täta kalkstenen 

fordom ansetts som svårbränd. 

Vid Vattholma, 1-2 km O om järnvägen, förekommer ett stort kalkstenslager, som kan följas 

på en sammanlagd längd av nära 3 km. Som stenen till stor del är en godartad kalcitsten, har 

den brutits och brytes fortfarande i rätt stor utsträckning. Kalklagret är av växlande mäktighet, 

från några meter till några tiotal meter. En del brott äro djupa och den i dagbrott tillgängliga 

kalkstenen uttagen. De totala återstående dagbrottstillgångarna äro minst av storleksordningen 

Y2 million ton. 

Kalkstensförekomsterna i Vendel synas alla vara obetydliga. 

Norr om Dannemora förekommer kalksten på ett flertal ställen och har där brutits för hyttornas 

behov. En analys på hyttkalksten från Lillbya visar 94 % kalcit. Av geologiska kartan att 

döma äro de flesta förekomsterna små, den största, belägen vid Knappen, Ö om Finnsjön, har 

enl. kartan en totalareal av c:a 30.000 nl. Andra större förekomster äro belägna Ö om Älgsjön. 

Det goda läget intill Lövstabanan inbjuder till en detaljundersökning av tillgångarnas 

storlek och kvalitet. 

Ramhäll. Kalksten förekommer dels i Ramhälls gruvor, dels i omgivningen. De senare förekomsterna 

äro numera till större delen utbrutna. 

I Ramhälls gruvor bildar kalkstenen tillsammans med järnmalmen två närliggande band, som 

oavbrutet följts l Y2 km. I fältets östra och mellersta del uppgår deras sammanlagda bredd till 

20 a40 m och den kända arean till 25.000 m 2 . I den västra delen är bredden endast några meter. 

Av de 25.000 m 2 utgöras mindre än 1/10 av direkt användbar järnmalm, resten är mer eller 

mindre magnetitrandad kalksten. Magnetithalten i denna är mycket växlande, från användbar 

kalksten till anrikningsmalm. Gränsen dem emellan är en praktisk fråga. 

Kalkstenen är en kalcitsten med växlande, vanligen låg dolomithalt. Silikathalten är låg, i de 

magnetitfattiga kalkstenarna några till 5 %, men något högre i de magnetitförande. Magnetitfritt 

avfall från en anrikningsmalm bör således hålla omkring 20 % silikat och CaO-ekvivalent 

i torkat avfall kan beräknas hålla sig omkring 40 %. 

Proportionen mellan anrikningsmalm och kalksten är ej närmare känd. I varpen, som uppgår 

till omkring Y2 millin ton, och som härstamma från malmkropparnas omedelbara närhet, torde 

förhållandevis mindre kalkstenfinnas än i de kvarsatta partierna under jord. 

Tillgångarna i varpen kunna skattas till 100.000 ton utvinnbart karbonat. Ovan gruvornas nuvarande 

bottnar anstå omkring 5 millioner ton karbonat, huvudsakligen kalcit. 

Ramhäll är alltså en mycket betydande kalkstensförekomst och den största inom östra Upplands 

smalspåriga järnvägssystem. Dess tillgodogörande är emellertid en invecklad fråga, som 

förutsätter en noggrann förundersökning av bl.a. marknaden för produkterna. 


29

Alnöns nefelinsyenitmassiv är c:a 10 km 2 ovan havsytan, med en lika stor fortsättning på 

Klingerfjärdens botten. 

Massivet tycks ligga i en skål i urbergsytan och har möjligen bildat en lakkolit. Skålens 

randzon är en breccia av gnejs och nefelinsyenit och genomsatt av hela gångsvärmar från 

massivet. I skålens botten är nefelinsyeniten basisk med föga fältspat, mycket nefelin och 

mörka mineral samt innehåller talrika inneslutningar av kalksten. Massivets innersta och 

översta del består av ljus fältspatrik nefelinsyenit utan kalksten. 

Kalkstenen förekommer dels som stora plattformiga inneslutningar aven fin- till medelkornig 

randig kalksten, dels som oregelbundna massor av grovkornig kalkstenspegmatit. Liksom 

massivet i övrigt är även kalkstenen starkt genomsatt av gångbergarter. Där till kommer att 

alla övergångar finnas emellan kalkstenen och kalcitrik nefelinsyenit. Kalkstensförekomsterna 

äro sålunda starkt splittrade, tillgångarnas storlek bero på vid vilken sammansättning man 

anser brytvärdhetsgränsen vara belägen. 

Den renaste kalkstenen förekommer emellan Smedsgården och Släda. Ett rätt sammanhängande 

brantstående kalkstenslager kan här följas minst 600 m. I östra delen har kalksten fordom 

brutits i ej ringa omfattning: I den västra delen har ett generalprov uttagits som visade: 

Kalcit 77 % 

Kiselsyra 3,2" 

Fosforsyra 4,22 

Kalkstenen uppgives vara bland de renaste i trakten. Dess CaO-ekvivalent är malen c:a 43 %, 

men bränd c:a 70 0/0. Den giver under alla förhållanden en släckbar kalk. Medelbredden överstiger 

på 80 m längd 15 m. I de gamla kalkbrotten i fortsättningen österut uppgives bredden 

överstiga Il m. I öst-ändan av stråket vid Släda är bredden på 40 m länge 12-l3m. Stråkets 

mellersta del är jordtäckt. Totalarealen överstiger 5.000 m 2 . Dagbrottstillgångarna inom 

Smedsgårds-Släda-stråket äro omkring 200.000 ton, men som topografien tillåter en billig 

underjordsbrytning med stollutfrakt ned till 60 m nivå över havsytan, böra de lättåtkomliga 

tillgångarna räknas till 1/3 mill. ton. 

Kalkstensstråket vid Ås är avdelat i två partier ett vid gårdarna och ett vid bryggan. 

Om kalkstenen vid gårdarna är föga känt mer än att den håller mindre kalcit än vid Smedsgården 

och ej brutits i någon större omfattning, varav man kan sluta att den är underlägsen förekomsterna 

i närheten. 

Förekomsten vid Ås brygga bildar ett omkring 18 m brett lager, som från stranden kan följas 

250 meter tills det döljes under svallat morängrus. Flera gamla brott äro här upptagna, varför 

en del av kalkstenen ovan havsytan redan är uttagen. Två överensstämmande generalprov från 

det största brottet visa i genomsnitt 57 % kalcit och 6 % apatit (med 2 V2 % fosforsyra) samt 

37 % silikater. Ett generalprov närmare stranden visade 80 % kalcit och 8 % apatit, alltså en 

vida bättre sammansättning. Här äro brytningsförhållandena dock sämre. Tillgångarna i dagbrott 

vid Ås brygga kunna skattas till över 100.000 ton råsten. 

Förekomsterna vid Stolpås äro övervägande av den grovkristallina pegmatitiska typen. Ett 

prov från Stolpås höll 85 % kalcit och 5 % apatit men huru stort område den representerade är 

ej känt liksom över huvud taget angående de totala tillgångarna vid dessa förekomster. Som 


31

uppenbarligen stora arealer äro kalkstensförande torde tillgångarna sannolikt vara av samma 

storleksordning som vid de förut beskrivna. 

Förekomsten vid Båräng bildar ett triangelformigt område på c:a 35.000 m 2 med en största 

bredd av 160 m. Lagerställningen är flack. Kalkstenen genomsättes av talrika syenitgångar 

som splittra den i mindre partier, varför vid brytning som en enhet endast ungefär 2/3 användbar 

sten är att påräkna ur det brytna. Dagbrottstillgångarna äro troligen omkring l mill. ton. 

Stenen är vanligen pegmatitisk och av växlande renhetsgrad, men delvis mycket ren. Silikaterna 

äro huvudsakligen olivin (serpentin) och en mörk amfibol. De genomsnittliga kalcit- och 

apatithalterna äro ännu okända. Stenen verkar dock ej att vara av mycket lägre kvalitet än vid 

Smedsgården. 

Tillgångarna vid Hartung och Pottäng äro små och stenen oren. 

Om tillgångarna på Alnöns norra strand och på holmarna utanför är intet närmare bekant. Ett 

mindre prov från udden norr om Hörningsholm innehöll 5 % apatit. 

Sammanfattande kan om Alnöns kalkstensförekomster sägas: 

1) att de sammanlagda tillgångarna av lättåtkomlig, bättre sten uppgå till c:a 2 millioner ton, 

2) att den kalcit- och apatitrikaste förekomsten är belägen emellan Släda och Smedsgården 

och att förekomsten vid Båräng har de största dagbrottstillgångarna, 

3) att stenens apatithalt är så hög (5-10 % med 2-4 % fosforsyra) att dess värde till stor del 

ligger i denna, förutsatt att fosforsyran kan göras löslig. Flera tillvägagångssätt härför äro 

tänkbara: 

Genom ytterlig finmalning kan apatiten göras löslig i surare jordar. Genom bränning vid hög 

temperatur erhålles en blandning av fri CaO och komplexa, lösliga silikofosfat. Genom flotation 

kan apatiten avskiljas ur kalkstensmjölet och behandlas för sig. Slutligen vore det tänkbart 

att genom bränning vid låg temperatur i vattenrik atmosfär med efterföljande släckning 

erhålla en blandning av släckt kalk och opåverkade silikat och apatitkom som sedan genom 

vindriktning kunde uppdelas i rent kalkhydrat och en apatitrik rest. 

Skelleftefältet 

Förekomsten av kalksten äro ej ovanliga inom Skelleftefältet, men de äro i regel allt för orena 

eller små för att kunna utnyttjas. Endast inom områdets östra del äro brytvärda förekomster 

hittills påvisade, och här har också sedan gammalt en ej obetydlig kalkbränning ägt rum. 

De viktigaste förekomsterna äro belägna i Kågedalen, vid Sandberget och Bergsbyn, samt i 

Burträsk socken. Huvudsakligen genom att hopsamla lösa stenar har en obetydlig kalkbränning 

fordom ägt rum även vid de västra förmodligen ej längre brytvärda förekomsterna, såsom 

vid Borup, Mensträsk och Fromheden i Norsjö socken, vid Kåtaträsk i Malå och vid 

Tjikkiträsk i Stensele socknar. 

Skelleftefältets kalkstenar äro genomgående kalcitstenar med högst 14 dolomit. De tillhöra alla 

leptitformationens övre del och förekomma nära gränsen till skifferformationen. 


32

Kågedalen 

Kågedalens kalkstensförekomster äro belägna i en halvcirkel norr om Kågeälven med sitt 

centrum i Högdals kalkbruk och ett avstånd från detta till de enskilda förekomsterna av 3-4 

km. Avståndet från bruket till Kåge hamn är 23 km, till Jörns järnvägsstation 35 km, till 

Skellefteå 32 km, till Boliden 15 km och till Finnforsfallet 26 km. Till Boliden finnes dock 

ännu ej landsväg. 

De viktigaste förekomsterna äro från öster till väster Norrberget, Rönnberget, Björkdal och 

Hebbersfors-Gran. 

Kalkstenen är en utpräglat randig medelkornig kvartskalksten med låg magnesiahalt och 0,1 

0;3 % svavel. Kvartsen ligger i ränder och körtlar. 

Norrbergets fyndighet ligger i östra sluttningen av Norrberget 2 km från landsvägen och 20 

km från Kåge hamn. Lagret, som är känt på en längd av 80 m, stupar 35° mot ÖSÖ. Det är 

uppdelat i en undre bättre del, med en känd mäktighet av 15 m och en övre sämre del med en 

känd mäktighet av 9 m. Varken häng eller ligg äro blottade. Halten i det undre lagret är 92 % 

ka1cit och i det övre 81 %, motsvarande resp. 87 och 75 % CaO-ekvivalent i bränd kalk. Under 

antagande av att en sammanlagd längd på 200 m skulle kunna avrymmas, vilket är troligt 

med det torra läget fyndigheten har, och en genomsnittsmäktighet för det undre lagret av 15 m 

skulle 300.000 ton råsten med 92 % ka1cit, 0,2 % svavel och en CaO-ekvivalent som bränd på 

87 % kunna utvinnas. Samtidigt skulle 100.000 ton lågvärdig sten erhållas som biprodukt vid 

hängväggens nedbrytning. 

Rönnberget är beläget 4 km NNÖ om Högdals kalkbruk och bildar en låg kulle mitt i ett myrkomplex. 

Kalklagret är blottat på en längd av c:a 150 m men kullen är 400 m lång. Stupningen är 30° 

NÖ. Den kända mäktigheten är 17 m, vilket motsvarar en horisontell bredd av 33 m. Liggandet 

är ej blottat. I hängandet följer en helt oduglig kalksten med endast 60 % ka1cit. 

Den brutna kalkstenens halt tilltager från väster till öster så att den i brottets västra ända innehåller 

endast 83 % ka1cit, 40 m längre österut 92 %, vid 120 m 94 % och vid 140 m 95 %. 

Utvidgningsmoj ligheterna äro störst österut. 

Tillgångarna i dagbrott kunna skattas till Yz million ton råsten med något över 90 % ka1cit och 

0,25 % svavel, vilket giver en bränd kalk med en CaO-ekvivalent c:a 90 %. 

Förekomsten vid Björkdal är belägen 3 km rätt norr om Högdals kalkbruk. Blottningarna äro 

små och visa 20 m:s bredd av ett kalklager, som stupar 35°N. Varken häng eller ligg äro blottade. 

Den hända längden är endast 50 m, men då förekomsten ligger torrt torde det vara möjligt 

att utöka den väsentligt. Halten över 20 m bredd är 83 % ka1cit och alltså lägre än i 

Norrberget och Rönnberget. På grund härav räknas icke med någon brytvärd kalksten i 

Björkdal så länge betydande mängder högvärdig sten finnas i Rönnberget och Norrberget. 

Förekomsten vid Hebbersfors-Gran är belägen 3 km NV om Högdals kalkbruk i en rätt skarp 

sluttning emot Mörttjärn och c:a 50 m över denna. Lagret stupar 25° NÖ. Den blottade kalkstensarean 

är ej mindre än 20.000 m 2 . Största kända mäktigheten är nära 40 m. I väster utspetsar 

förekomsten, som är blottad på en längd av 500 m. 

Inger/ny mapp/ kaJkförekomster 

33

Trots de högst betydande och lättåtkomliga tormagen är halten i stort sett så låg, att brytvärdheten 

är tvivelaktig. Denna förekomst inräknas därför ännu ej bland tillgångarna. 

Sammanfattande kan om Kågedalsförekomsterna sägas, att dagbrottstillgångarna av bättre 

sten uppgå till närmare l million ton med en genomsnittshalt av något över 90 % kalcit. Den 

bästa fyndigheten är Rönnberget, där dagbrottstillgångarna uppgå till 1/2 million ton och där 

stora partier med 94-95 % kalcit förefinnas. 

Sandberget 

Kalkstensförekomsten vid Sandberget är belägen 6 km rätt NÖ om Bolidens gruva och järnvägens 

ändpunkt. 

Kalklagret, som står brant är känt på två punkter, åtskilda aven 300 m lång jordtäckt sträcka. 

Den södra och större blottningen är 200 m lång och kalklagret uppgi ves vara 50 m brett. Ett 

generalprov gav 93 % kalcit, ett annat 83 %. Två stuffprov, dock med visshet rikare än medeltalet, 

visade 95 och 98 % och intet svavel. En tillgångs beräkning uppgiver 200.000 ton 

sten med 93 % kalcit. Ä ven om denna höga halt ej skulle gälla för hela massan är dock bredden 

så stor, att en dagbrottstillgång på 100.000 ton med ungefär samma halt som i Kågedalsförekomsterna 

får anses som påvisad. 

Bergsbyn. Förekomsterna på Bergsbyns mark, 2 Y2 km NÖ om Bergsholmens järnvägsstation, 

äro de största inom det kalkstensstråk, som kan spåras från trakten av Skellefteå stad fram till 

havet norr om Skellefte hamn. 

Kalkstenen förekommer som ett större brantstående lager med några mindre paralleller och är 

känd genom täta blottningar på en sträcka av 500 m. Bredden på huvudlagret är omkring 10 

meter eller något mer. Kalkstenen är en tämligen lågvärdig kalcitsten med rätt hög kishalt. På 

grund aven viss halt av Ca-Mg-silikat blir CaO-ekvivalenten hos en kalk bränd av 80 %-ig 

sten 78 %. Denna halt motsvarar ett generalprov uttaget 1918 på alla då tillgängliga blottningar. 

Som emellertid dessa huvudsakligen lågo i NV, där kalkstenen var mera oren än i SÖ, bör 

brännsten hämtad från sydöstra delen av stråket giva högre halt. Stenen är även mera fri från 

kiser i SÖ. Sannolikt skulle man genom brytning därstädes kunna framställa en kalk med c:a 

82 % CaO-ekvivalent. 

Jordbetäckningen är minst i NV och störst i SÖ, där den stiger till 2-3 m. Vid båda ändarna av 

den blottade delen av stråket vidtaget myr. Brytningen försvåras av den besvärande jordbetäckningen 

och det vattensjuka läget, vilket senare dock kan förbättras genom utdikning. 

Dagbrottstillgångarna äro därför svåra att beräkna men torde vara omkring 100.000 ton sten 

av medelmättig kvalitet. Utsikter finnas till en väsentligt utökad avsättning om sten med högre 

kvalitet kunde utvinnas. Sådan finnes möjligen under jordbetäckningen österut. Då en sådan 

sten bör vara brytvärd även under jord kan ifrågasättas om ej en undersökning av denna del av 

stråket, eventuellt genom diamantborrning, vore moti verad. 

Avståndet till Rönnskärs kopparverk är något mer än l mil och till Örvikens sulfitfabrik något 

mindre än l mil. 

Burträsk. Kalkstensförekomsterna i Burträsk socken ligga samtliga nära Göksjön Y2-1 mil SV 

och S om kyrkbyn. 


34

Gemensamt för samtliga förekomster synes vara att kalkstenen delvis är praktiskt taget 100 

%-ig och att en mindre del av karbonatet, högst 14 a 1/5, utgöres av dolomit. Stenen är vanligen 

grovkornig på grund av den starka metamorfos som traktens berggrund genomgått. Kalkstenen 

genomsättes av pegmatitgångar längs vilka silikatbildning har ägt rum, Förekomsterna 

äro i regel jordtäckta men jordbetäckningens mäktighet synes i dessa trakter i regel ej vara så 

stor att den i och för sig hindrar anläggandet av dagbrott. 

På grund av jordbetäckningen äro tillgångarna emellertid tillsvidare mycket ofullständigt kända. 

Då kalksten, förutom till jordbrukskalk synes lämpa sig för sulfitfabrikerna och möjligen 

skulle kunna levereras billigare i Robertsfors och Örviken än nu använda kalkstenar, vore en 

noggrann undersökning av de mest lovande förekomsternas sammansättning och brytningsförhållanden 

(tektonik och jordbetäckning) väl motiverad även om den, som är att förmoda, 

skulle bli kostsam. De viktigaste förekomsterna äro Göksjöliden-Gravlund, Björnberget, 

Grannäs, Brandbärsliden och St. Lappsjön. 

Göksjöliden-Gravlunds kalkstensfyndighet är troligen den mest betydande. Den är belägen 3 

Y2 mil från Åsträsks station och 5 Y2 mil från Robertsfors sulfitfabrik. 

Förekomsten är jordbetäckt men jordtäckets mäktighet är vanligen rätt obetydligt, i de flesta 

hittillsvarande groparna 1m. Blottningarna ligga inom ett område som är 600 m långt och upp 

till 300 m brett. Förutom kalksten äro endast några mindre pegmatitgångar nu blottade inom 

detta område. Kalkstenen stupar flackt mot sydost. Stenen är medelgrov, vit och så vitt man 

kan döma av de tillgängliga blottningarna mycket ren. Endast i närheten av pegmatitgångarna 

har någon invandring av kiselsyra ägt rum under nybildning av serpentin m.m. En analys på 

sten från en mindre sprängning visar ett praktiskt taget 100 %-igt karbonat med 80 % kalcit 

och 20 % dolomit. På grund av den delvis utomordentligt låga kiselsyrehalten skulle en bränd 

kalk med 100 % CaO-ekvivalent kunna framställas. Även om endast en mindre del av den 

area (100.000 m"), inom vilken kalkstensblottningarna äro belägna skulle visa sig bestå av 

brytvärd sten föreligger vid Göksjöliden-Gravlund all sannolikhet för att genom ytterligare 

undersökningar avgränsa en dagbrottsfyndighet med 1 million ton högvärdig något magnesiahaltig 

kalcitsten eller mer än på någon annan lokal inom Skelleftefältet. 

Björnberget, Två km Nä om Gravlund, i denna förekomsts strykningsriktning innehåller moränen 

så rikligt med block av utomordentligt ren kalcitsten att denna måste antagas vara anstående 

i den omedelbara närheten. En grävning visade ett jorddj up av 2 m. 

Brandbärsliden. Förekomsten är belägen 4 km ä om Gravlund och på en parallell till sistnämnda 

fyndighet. Det gamla brottets dimensioner äro 65 x 5-7 m, men som kalkstenen synes 

smalna mot ändarna, äro tillgångarna obetydliga. En analys visade 99 % karbonat med c:a 5 

% dolomit, resten kalcit. 

Grannäs. Förekomsten är belägen 4 km väster om Gravlund, på en parallell. Den kända längden 

är 200 m, största bredden några meter. Bredden avtaget mot Nä, varför tillgångarna ej 

kunna vara betydande. Två analyser visa en praktiskt taget 100 %-ig sten med 6-14 dolomit, 

resten kalcit. 

I samma trakt, i Innansjö by samt i Kvarnbyn, finnas ytterligare några kalkstensblottningar. 


35

En ej närmare undersökt kalkstensförekomst med en känd bredd av 8 m är blottad i Lappsjöån 

81 km Ö om St. Lappsjön och 7 km SÖ om Gravlund. 

Jokkmokk 

Kalkstensförekomstema i Jokkmokks s:n, Norrbottens län upptäckta under Sveriges geologiska 

undersöknings fältarbeten år 1030, äro till sin geologiska och mineralogiska typ närmast att 

jämföra med Kågedalsförekomsterna i Västerbotten. Det hittills kända stråket sträcker sig i 

vindlingar från trakten strax norr om Jokkmokk västerut mot Karats. Kalkstensanledningar, ej 

närmare lokaliserade eller undersökta, äro även kända från Kopponistrakten 3 mil SÖ om 

Jokkmokk och vid Piteälven 5 mil SV om Karats. 

Av betydelse äro hittills förekomsterna vid Juoksjokko och Haraudden. 

Juoksjokko-förekomsten ligger 2 Yz mil väster om Jokkmokk. Till närmaste bilväg är 1 Yz. 

Längs denna är avståndet 30 km till Jokkmokks järnvägsstation. Efter vägen finnas två färjor. 

Kalkstensförekomsten bildar ett 7 km långt vinkelböjt stråk från Norvivares nordända över 

Juoksjokko och Norvijaure till trakten SÖ om Pelnijaure. Lagerställningen är vertikal med 

vertikala veckaxlar. 

Kalkstenen är genomgående en kalcitsten med kvarts och ljus glimmer samt ställvis något 

svavelkis. Gråbergsbankar äro sällsynta och förekommer endast emot västra gränsen. Likaledes 

äro knölar och smärre ränder av oduglig sten sällsynta. 

Kalkstenen är vit, gulvit eller blågrå och ibland tydligt randig. Stenen är övervägande medelkornig 

och fast men i de renaste delarna grövre och lösare. 

De stora samlade tillgångarna äro belägna längs en sträcka 400 m norr och 600 m söder om 

Juoksjokko. Minimibredden är här 38 m, maximibredden minst 160 m. Den genom blottningar 

kända arean är 75.000 m 2 . Genomsnittshalten är över 90 % CaC03 men om partier lägre än 

90 % längs kanterna och i ändarna frånräknas stiger genomsnittshalten över 93 %. Tillgångarna 

i dagbrott av sådan sten äro omkring 5 millioner ton varav en stor del ovan Juoksjokkos 

yta. Stenens CaO-ekvivalent som kalkstensmjöl är minst 52 % som fullständigt bränd minst 

92 %. Genom att hålla brytningen inom de bästa partierna, kan ännu högre halter uppnås. 

Harauddens kalkstensförekomster äro belägna vid stranden och tidvis under vattenytan av 

Lilla Lule älv invid Harauddens gård 6 km NV om Jokkmokks station. Landsväg finnes ej. 

Stråket kan följas c:a 1 km men är föga blottat. Den bästa kända delen med en minimibredd 

av 15 m ligger tidvis under vatten. Ett generalprov visar 93 % CaC03. Stenen är medelkornig, 

lös och föga hållfast samt därför svår att bränna. På grund härav och på grund av de obetydliga 

dagbrottstillgångarna inom de nu kända partierna torde förekomsten vara av mindre betydelse, 

framför allt i jämförelse med Juoksjokko-fyndigheten. 

Masugnsbyn 

Inom det malmförande området i Norrbottenslän äro kalkstensförekomster anträffade på ett 

flertal ställen, dock i regel ej större mängder av ren sten. En del förekomster äro förövrigt så 

belägna att ett utnyttjande är otänkbart inom överskådlig tid. 


36

Endast vid Masugnsbyn, som är belägen där landsvägen Vittangi-Pajala skär lappmarksgränsen, 

finnas förutsättningar för ett kalkbruk i form aven brytvärd fyndighet i ett stort om än 

föga konsumtionskraftigt avsättningsområde med f.n. mycket höga kalkpriser. 

Kalkstenen vid Masugnsbyn intager en yta av ej mindre än 2/3 km". Härav är c a 80.000 m 2 

hällmark. Den övervägande delen av kalkstenen utgöres aven mycket ren dolomit med i genomsnitt 

3 % Fe203 + Ah03 + Si02. En så beskaffad dolomit bör fullständigt bränd giva en 

kalk med en CaO-ekvivalent på 105 % som är särskilt lämpad för dessa trakter med sina långa 

landsvägstransporter. Stenen är vanligen fin-medelkornig men ibland även grovkornig. Den är 

alltid fast och oskiktad. Tillgångarna i dagbrott äro mer än tillräckliga även för en stor brytning 

och uppgå till många millioner ton. 

Kalcitsten förekommer endast i mindre utsträckning. Den kända arean är 2000 m 2 och största 

bredden 40 m. Stenen är en svagt dolomitisk kalcitsten med c:a 90 % karbonat. Resten utgöres 

huvudsakligen av serpentin. Bränd bör den giva en kalk med en CaO-ekvivalent på ungefär 90 

%. Som jordbrukskalk är den underlägsen dolomiten men lämnar en bättre murkalk. De kända 

tillgångarna i dagbrott äro minst 100.000 ton. 

Då dolomit och kalcitstenar ligga omedelbart intill varandra kunna båda utan nämnvärda 

transporter brännas i samrna ugn. 


37

Det yngre urbergets kalkstensförekomster 

Inom de områden av yngre urbergsformationer som finnas spridda över hela landet äro kalkstenar 

relativt sällsynta. Endast i Kalix skärgård och i Almesåkraformationen i Småland äro 

brytvärda förekomster kända och även dessa äro ej av någon större betydelse. 

Förekomster i Dalaformationen och Dalasandstenen, vilka fordom utnyttjats i ringa utsträckning, 

äro ej längre brytvärda, och Visingsöseriens obetydliga kalkstenslager sakna varje betydelse 

som kalkstensfyndigheter. 

De rätt betydande kalkstensförekomsterna i Vakkoformationen norr om Kiruna ävensom vid 

Sjangeli hava åter ett sådant läge, att en exploatering för närvarande är otänkbar. 

Sin största betydelse hava ovannämnda formationers kalkförning genom det gynnsamma reaktionstal 

den meddelat åt traktens jordar. 

Dessa kalkstenar äro genomgående finkristailina, fasta och med låg vattenhalt. Någon nybildning 

av silikat har i regel ej ägt rum. De lämpa sig för schaktugnsbränning och för malning 

utan föregående torkning. 

Kalix skärgård 

På öarna i Kalix och Lule skärgårdar förekomma ett stort antal kalkstensförekomster, huvudsakligen 

dolomiter, som utgöra en fortsättning av de stora kalkstensstråken i Torne- och 

Kenntraktens skifferformationer i Finland. 

Några mindre, ej längre brytvärda förekomster på fastlandet i Råneå socken tillhöra däremot 

troligen det äldre urberget. 

Den vida övervägande delen av dessa kalkstenar utgöras av orena kvartsblandade dolomiter 

eller ur dessa genom metamorfos uppkomna silikatrandade kalkstenar med låg karbonathalt, 

vilka utan vidare kunna betecknas som odugliga för kalkbränning. Vid den största av alla förekomster 

Vitgrund 8 km SSÖ om Kalix synas betingelser dock finnas för en lönande produktion 

av jordbrukskalk. Uteslutet är dock ej att genomen noggrann undersökning av samtliga 

förekomster lika brytvärda eller möjligen bättre fyndigheter skulle kunna avgränsas. Bl.a. 

förefinnas vissa utsikter till att här påträffa brytvärd kalcitsten. För undvikande av möjliga 

överraskningar bör en dylik detalj undersökning företagas, innan en exploatering av Vitgrundsfyndigheten 

kommer till stånd. 

Vitgrundet är en tämligen låg ö, med en yta av 1 x Y2 km, som till större delen består av dolomithällar. 

Dolomiten ligger tämligen flackt och är tydligt skiktad på grund av inlagringar av 

kvartsit och kalksandsten. Dolomiten är vit eller gulvit och vanligen hård och tät. Föroreningarna 

utgöras av kvarts, mikrolin och något sericit, Två provtagningar tvärs över strykningen, 

med uteslutning av några mindre högst orena bankar, vardera representerande c:a 150 m:s 

bredd, visade den norra 80 % karbonat och den södra 83 % motsvarande i bränd kalk en CaOekvivalent 

av resp. 75 och 79 %, detta dock endast under förutsättning att ett sönderfallande 

disilikat erhålles eller att silikatbildning över huvud taget kan förhindras vid bränningen. Variationerna 

i halten inom den stora provtagna bredden visar, att högre halter kunna uppnås 

genom att förlägga brytningen till de bästa partierna. Även med denna inskränkning äro dag 


38

ottstillgångarna högst betydande om de också ej ännu kunna i siffror närmare angi vas. Av 

80 %-ig sten uppgå tillgångarna ovan sjöns yta till flera millioner ton. 

Småland 

I Småland äro kalkstensförekomster sällsynta och tillgångarna stå ej på långt när i proportion 

till efterfrågan. 

De kända förekomsterna äro belägna l) i Fröderydstrakten 2 mil SV om Vetlanda, 2) vid 

Hamnaryd 8 km VNV om Eksjö och 3) vid sjön HummeIn 2 mil NV om Oskarshamn. 

Endast vid Hamnaryd torde brytvärda tillgångar ännu förefinnas. I Fröderydsförekomsterna är 

den i dagbrott åtkomliga renare stenen uttagen, och den som nu kvarstår är i hög grad silikatblandad. 

Kalkstenen bildar inlagringar i Leptitformationen. Vid Hummeln förekommer endast 

lösa block orsten och ortocerkalksten. Själva förekomsten är belägen på sjöbottnen. 

Hamnaryd. Kalkstenen vid Hamnaryd bildar en inlagring i Almesåkraformationen och bildar 

överytan aven liten kulle med obetydlig jordbetäckning. Kalkstensarealen inom det bäst kända 

området är ungefär 200 x 200 m. Härav är c:a 10.000 m 2 övertäckt av ett högst några meter 

mäktigt skifferlager. Huvuddelen av kalkstenen ligger direkt blottad. Tillgångarna bero därför 

mest på huru mycket som blivit borteroderat av kalkstenens mäktighet och på dennas ursprungliga 

mäktighet, vilket allt ännu ej är klarlagt. I det gamla brottet är kalkstenens mäktighet 

upp till 4-5 m. Därtill kommer något användbar kalksten i den ovanliggande skiffern. 

Kalkstenen är finkornig och mycket fast. Den innehåller små inlagringar av röd skiffer, dock 

ej mer än högst 10 %. Den skrädda stenens halt är 91 % CaC03 vilket giver en bränd kalk 

med 87 % CaO. Hamnaryds kalksten är alltså av tämligen god kvalitet. Brytningskostnaderna 

äro beroende av förhållandet kalksten: avrymning och kunna ej säkert angivas, innan kalkstensmäktigheten 

är känd över hela området. Höga kunna de i varje fall ej bliva. 

Av ovanstående framgår att tillgångarna ej ännu äro säkert kända. Sannolikt finnas minst 

50.000 ton 90 %-ig brytvärd kalksten i Hamnaryds backe med möjligheter till dubbla detta 

belopp. 

Dalsland 

I de talrika kalkstensförekomstema i Dalformationen synes ingen brytvärd kalksten längre 

kvarstå. Anledningen härtill är främst stenens lågvärdiga beskaffenhet, men även lagrens 

ringa mäktighet och obeständighet. Den lättast åtkomliga renare stenen är redan uttagen. 

Kalkstenen är delvis dolomitisk. 


39

Fjällformationerna kalkstenar 

I fjälltrakterna anträffas kalksten på ett flertal platser men över allt i sådant läge i förhållande 

till konsumenter och kommunikationsleder att de för närvarande ej kunna tillgodogöras annat 

än i ytterst blygsam skala för de mest avlägsna fjällbyarnas lokala behov. Sådana platser bli 

med landsvägsnätets successiva utbyggning allt färre och färre. Någon betydelse hava möjligen 

ännu kalkstensförekomster vid Lövberg i Fattmomakke, i Tärna socken och vid övre ändan 

av Sädvajaur i Lövmokk. Dessa förekomsters betydelse inskränkes ytterligare genom det 

oftast höga reaktionstalet hos åkerjorden i de trakter där de förekomma, som gör kalkning 

obehövlig. Gynnsamt belägna i förhållande till järnväg äro endast förekomsterna vid Torneträsk 

(särskilt vid Björklidens station). Sädvajaurförekomsterna ligga vid Arjepolgsjöarnas 

stora system men kalk från dessa förekomster måste omlastas en gång för att komma in på 

Hornavan och två gånger för att komma in på Uddjaur-Storavan. 

Kvaliteten på dessa fjällkalkstenar är mycket växlande, men ibland mycket god. Karbonatet är 

vanligen ka1cit, ibland dolomit och i enstaka fall magnesit. Närmare undersökningar saknas i 

regel. Kalkstenar från nordligaste hörnet av Jämtland höllo 95 - 99 % ka1cit, från Fattmomakke 

97 - 98 %ka1cit, samt fyra ka1citstenar från Torneträsk 63, 86, 96 och 97 % och fyra dolomiter 

78, 78, 95 och 97 % karbonat. 


40

De kambro-siluriska formationernas kalkstenar 

Sveriges kambro-silurformationer, till vilka i detta sammanhang ej fjällformationern a räknas, 

äro mycket rika på kalkstenar. Dessa förekomma i brytvärd mängd och utbildning, som orsten 

i den kambriska alunskiffern, som ortocerkalksten i ordovicium och som högvärdiga kalkstenar 

på skilda horisonter i silur. Orstenen och i regel även ortocerkalkstenen äro brytvärda endast 

där alunskiffern kan användas som bränsle. Detta gäller dock ej ortocerkalkstenens användning 

som byggnadssten. 

Landets kambro-silurområden äro: 

1) Gotland. Halva ön silurkalksten. 

2) Öland. Större delen av ön ortocerkalksten, i södra även alunskiffer med orsten. 

3) Västergötabergen. Alunskiffer med orsten i alla berg och även ortocerkalksten utom i Halle- 

och Hunneberg. 

4) Östergötaslätten. Ortocerkalksten, ibland tillsammans med åtkomlig alunskiffer. 

5) Närkeslätten. Alunskiffer och ortocerkalksten. 

6) Siljansområdet. Silur- och ortocerkalksten, den senare av ringa betydelse. 

7) Jämtland. Silur- och ortocerkalksten. 

8) Fjällkedjans östra rand. Inga kalkstenar av betydelse. 

9) Sydbottniska området. Inga brytvärda kalkstenar förekomma ovan havsytan. 

10) Skåne. Brytvärda kalkstenar förekomma endast i sydöstra Skåne (ortocerkalksten) och vid 

Bjärsjölagård mitt i landskapet (silur). 

Kambro-silurområdena uppbyggas i regel av flackt liggande, utbredda och föga störda sandstens-, 

lerskiffer- och kalkstenslager. I Jämtland och Skåne äro emellertid veckningsrörelser 

påtagliga och betydelsefulla för brytningen och i Siljansområdet äro förkastningar och kantställning 

av lagren mycket vanliga. Vissa av silurkalkstenama framför allt i Dalarna och på 

Gotland ha redan primärt bildat linsformiga rev. 

Av större vikt för fyndigheternas avgränsning är topografien och jordbetäckningen. Kambrosilurområdena 

kunna vara peneplanerade, som Skåne, större delen av Öland och Östergötland 

samt mindre delar i Närke eller bilda platåer med avsatser för de olika lagren som i Västergötland, 

Närke och på södra Öland. I Siljansområdet och delvis på Gotland ha de härdare reven 

delvis utpreparerats så att de nu bilda kullar. I Jämtland med sina mera omogna former är 

kalkstenens inflytande på topografien vanligen ringa. 

Jordbetäckningen är minst på vissa peneplan och platåer samt i branta avsatser som utsatts för 

stark vågerosion. I Skåne och Östergötland är jordbetäckningen däremot i regel stor. I Närke 

och delvis även i Väster- och Östergötland har moränen benägenhet att ansamla sig i parallella 

ryggar, drumlins, som kunna göra kalkstenen oåtkomlig för dagbrytning över stora 

sträckor. 

Kambro-silurens kalkstenar äro sinsemellan mycket olika. 

Orstenen är en mörkbrun oskiktad, vanligen finkristallin och fast kalksten, som bildar rader av 

bollar och oregelbundna bankar i alunskiffern. De största orstensbankarna kunna bli två meter 

men äro vanligen vida mindre. Orstenshalten i alunskifferlagret, som är upp till 20 m mäktigt 

växlar från 10 till 50 vol.-%, men är alltid för ringa för att löna brytning enbart om ej alunskiffern 

kan användas som bränsle. 

Inger/ny mapp! kalkförekomster 

41

Orstenens karbonat är alltid kalcit med låg järn- och magnesiahalt. De icke karbonatiska beståndsdelarna 

ha lersammansättning. Dessutom håller stenen något bitumen, fosforit och svavelkis. 

Karbonathalten är växlande, men ofta rätt hög. Ibland är orstenen lågvärdig på grund 

av inblandade skiffertlagor, fosforitbollar och flinta eller på grund av att den är grovkristallin 

och faller sönder vid bränningen. 

Orstenen användes endast för kalkbränning. 

Ortocerkalksten är en ljus grå, grön, röd eller leverbrun, finkornig till tät och fast kalksten, 

som av funna märgelränder är uppdelad i skikt. Ortocerkalkens mäktighet uppgår till flera 

tiotal meter, utan mellanlager men karbonathalten växlar i profilen så att ej alla lager äro användbara. 

Ortocerkalkstenens karbonat är alltid kalcit med låg magnesiahalt men ibland med 

något järn. Bitum-, fosfat- och svavelhalterna äro vanligen låga. De icke karbonatiska beståndsdelarna 

ha sammansättning, i vissa fall utgöras de av glaukonit (ett vattenhaltigt kaliumjämsilikat). 

Järnhalten är tämligen lika och de olika färgerna bero på järnets oxidationsgrad 

och ej på totalhalten. 

Karbonathalten är sällan hög, men ofta låg ned till cementstenshalt. Halter över 90 % äro ej 

vanliga och genomsnittshalten torde ligga omkring 80 % kalcit. 

Ortocerkalkstenen användes förutom till kalkbränning, även i stor utsträckning för bränning 

av cement och hydraulisk kalk samt som byggnadssten. För användningar där hög kalkhalt 

fordras lämpar den sig ej. 

I cementstensbrotten är det en fördel om karbonathalten ej blir för hög. I dessa kan man därför 

som en biprodukt utskräda de annars svåråtkomliga karbonatrika bankarna och använda dem 

som ett högvärdigt men billigt råmaterial för framställning av jordbrukskalk. 

I byggnadsstensbrotten uppstår stora mängder skärv och avfall med obetydligt lägre halt än 

den uttagna stenen, vilka med fördel kunna användas till jordbrukskalk. 

Orstenen brännes alltid och ortocerkalksten vanligen med alunskiffer som medgiver enbilligre 

bränning än med något annat bränsle. 

Alunskiffern är en mörk bituminös lerskiffer med hög svavelhalt. Lersubstansen karakteriseras 

aven hög kali- och järnhalt men mycket låg magnesia- och kalkhalt. Svavlet förekommer 

övervägande som svavelkis. 

De använda skiffrarnas kalorimetriska värmevärde växlar emellan 1200 och 2300 Cal/kg. Det 

effektiva värmevärdet är på grund av den låga vattenhalten endast 6-8 % lägre. Askhalten 

växlar emellan 70 och 80 % och askan smälter vid omkring 1100 0 , alltså vid låg temperatur. 

Skifferns värmevärde beror på bitumenhalten och i någon mån på svavelkisen men även på 

bitumenets väte/kol-förhållande. I de bästa skiffrarna är detta högt, 1,3 - 1,4 men sjunker för 

de skiffrar som blivit metamorfoserade till under l (Skåne, Västergötland utom Kinnekulle). 

Som bekant kan man ur bränslen med högt väte/kol-förhållande utvinna olja. I de bästa skiffrarna 

uppgår oljehalten till 5 - 7 %. Värmevärde och oljehalt följas dock ej helt åt. 

På grund av orstensinlagringarna och den ofta direkt överliggande ortocerkalken kan man ej 

bryta oljeskiffer utan att samtidigt bryta kalksten som för att nyttiggöras huvudsakligen måste 


42

användas för jordbrukskalkframställning. Kalkproduktionen och oljeframställningen äro alltså 

beroende av varandra och oljeproduktionen begränsas av avsättningen för kalken. Å andra 

sidan är det tänkbart att en kombinerad olje-kalk-produktion skulle kunna sänka tillverkningskostnaden 

för kalken. 

Vid kalkbränning med alunskiffer kan en högvärdig kalk ej erhållas beroende på att den brända 

kalken absorberar svavel ur rökgasen och att det ej är helt möjligt att frånskräda alla askbitar 

från den brända kalken. Svavlet, som i nybränd kalk förekommer som kalcium-sulfid, 

sulfit och sulfat men snart oxideras till sulfat, nedsätter den brända kalkens värde som jordbrukskalk 

på två sätt, dels genom att binda fri CaO, dels genom att förtynga kalken och därigenom 

utspäda halten. Vid användning som murkalk torde kalciumsulfatet emellertid höja 

kalkens kvalitet och möjligt är även att det på svavelfattiga jordar kan verka som växtnäring. 

Endast genom bränning med svavelrenad skiffergas kan svavelfri kalk framställas med alunskiffer 

som bränsle. Råstenens lågvärdighet torde dock knappast löna användandet av svavelrenad 

gas. 

Förutom till kalkbränning och oljedestillering har alunskiffern använts till framställning av 

asktegel, murbruk, cement, alun och generatorgas samt som ångpannebränsle. Försök har 

även gjorts att utvinna kali, aluminium, kiseljärn, cyankalium, ammoniumsulfat, vanadin 

m.m. Denna rikedom på möjligheter för nya industriella användningar för alunskiffern ställer 

i utsikt att produktionen av bränd kalk från att nu, även vid oljedestillering, vara huvudsaken, 

kan bli en billig biprodukt. 

Våra alunskiffertillgångars mera allsidiga utnyttjande är vår bergshanterings kanske största 

forskningsuppgift. 

De siluriska kalkstenarna förekomma på skilda nivåer i formationen och ha en mycket växlande 

utbildning. Gemensamt är att karbonathalten kan bli mycket hög så att vi i denna formation 

hava landets största tillgångar av högvärdig kalksten. En viss, men vanligen låg magnesiahalt 

synes också vara genomgående. Järnhalten är låg och kalkstenarna vanligen ljusa 

eller ibland mörkgrå. Bitumen, vatten- och svavelkishalter äro alltid låga men porositeten är 

ibland rätt stor. De icke karbonatiska beståndsdelarna ha vanligen lersammansättning. 

Tre huvudtyper kunna urskiljas: utbredda, mer eller mindre skiktade kalkstenar; oregelbundet 

skiktade, knöliga vanligen täta kalkstenar övergående i rader av kalkstensbollar i lerskiffer 

samt slutligen revkalkstenslinser. Den förstnämnda och sistnämnda gruppen är ekonomiskt 

viktigast. Vid brytningen måste märgelränder och andra inlagringar i görligaste mån utskrädas. 

Märgelinlagringarna, även om de äro så tunna att de ej nämnvärt sänka karbonathalten 

kunna ibland orsaka besvär genom att mycket skärv måste lämnas i brotten och att stenen faller 

sönder vid oförsiktig bränning i schaktugn. 

Silurkalkstenen har funnit en mycket stor användning för alla ändamål där en hög karbonathalt 

och renhet erfordras. Den märgligaste stenen användes för cementtillverkning. En ej 

obetydlig export förekommer från Gotland. 

På grund av förekomsternas läge och stenens högvärdighet har dess användning till jordbrukskalk 

hitti Ils ej vari t betydande. 


43

Skånes kambro-siluriska kalkstensförekomster 

Skånes kambro-siluriska formationer äro ej på långt när så kalkstensförande som i mellersta 

Sverige och fyndigheternas antal och storlek är ändå mindre. Huvudanledningarna härtill äro, 

att den kambriska alunskiffern är föga användbar som bränsle, ortocerkalkstenens låga karbonathalt 

och den ringa utskiljningen av brytvärd kalksten i silur. Därtill kommer att formationerna 

träffats aven tydlig veckning, som ofta brant ställt lagren och inskränkt dagbrottstillgångarna, 

samt den vanligen stora och sammanhängande jordbetäckningen. 

Skånes alunskifferlager innehålla förmodligen ej några kalkfyndigheter. Fem bestämningar av 

det kalorimetriska värmevärdet av olenidskiffer visade resp. 1445, 1375, 1150, 1080 och 825 

Cal/kg samt bestämningar på dictyograptus- och paradoxidesskiffer resp. 460 och 240 Cal. I 

intet fall kunde olja påvisas. Den bättre olenidskiffern skulle visserligen kunna användas som 

bränsle men orstensinnehållet är så ringa (under 10 %) och tillgänglig ortocerkalksten saknas i 

regel intill skifferfyndigheterna, varför en lönande kalkbränning ej med säkerhet kan anordnas. 

Ortocerkalkstenen i Skåne har i viss omfattning brutits som byggnadssten och för murkalksbränning. 

För det senare ändamålet lämpar den sig på grund av sin cementstenskaraktär. Följande 

analyser äro publicerade: 

Tommarps kalkbrott 77 % ka1cit 

Hammenhögs norra brott (generalprov) 80 " 

Komstad 82 " 

Fågelsång 85 " " 

Analyserna antyda att en halt på närmare 80 % ka1cit, motsvarande 43 - 45 % effektiv CaO, 

bör kunna hållas i kalkstensmjöl framställt av ortocerkalksten. 

Ortocerkalkslagrets mäktighet är ej säkert känd men torde i Simrishamnstrakten närma sig la 

m. 

De största förekomsterna av lättåtkomlig ortocerkalksten förefinnas vid Tommarp, Komstad 

och Hammenhög, samtliga inom Y2 mils omkrets från Gärsnäs järnvägsknut och Hammenhög 

omedelbart intill stationen med samma namn. 

Lagrens stupning är på alla dessa platser 5 - 10 0, vilket vid 8 m mäktighet och ringa jordbetäckning 

motsvarar en bredd på brotten av omkring 50 m. Den brytvärda längden på stråken, 

d.v.s. längden på de partier av utgåendet där jordbetäckningen är ringa, är i Tommarp minst 

500 m, i Komstad minst 400 och möjligen 800 m samt i Hammenhög minst några hundra 

meter. I dessa sträckor ingå dock även de utbrutna partierna. Tillgångarna äro därför svåra att 

skatta men torde för vardera Tommarp och Komstad belöpa sig till omkring 200.000 ton och 

för Hammenhög till omkring 200.000 ton, såvida ej bebyggelsen här numera hindrar brytningen. 

Övriga förekomster i Skåne äro sannolikt små. 

De sammanlagda mera säkert kända dagbrottstillgångarna av ortocerkalksten i Gärsnästrakten 

skulle alltså uppgå tillY2 million ton, varav dock endast en del kan tänkas använd till jordbrukskalkframställning. 

Genom ingående jorddjupsbestämningar samt utredning av tektoniken 

och kalkstensmäktigheten är det dock tänkbart, att denna siffra kan ökas till några millioner 

ton. 


44

Silurformationen är i Skåne i regel utbildad som en ofta något kalkiglerskifferformation. De 

renare brytvärda kalkstensinlagringarna äro dock helt underordnade och hittills kända endast 

från silurformationens översta leds, Klintagruppens, undre del. Detta kalkstensförande lagers 

utgående är känt dels från trakten av Bjärsjölagård och Övedskloster, dels från Ringsjöns 

västra strand men endast vid Bjärsjölagård är förekomsten av brytvärda lager säkert påvisad. 

Kalkstenslagret vid Bjärsjölagård är 5 - 6 m mäktigt, om mindre skifferband inräknas. Det 

underlagras av grå skiffer med nedåt avtagande inlagringar av smärre kalkstensbollar och 

band, samt överlagras av blågrå skiffer med smärre, härdare kalkiga band och kalkstenslager, 

de senare delvis användbara. Ännu högre upp följder sandsten. Det egentliga kalkstenslagret 

består dels av ren, kristallin ljusgrå eller rödlätt kalksten, som bildar tjocka bankar, dels av 

gråblå tät förmodligen mindre ren kalksten, som till stor del är uppdelad i runda knölar, uppåt 

ofta med lerig mellanmassa. 

I de gamla kalkbrotten sydväst om Bjärsjölagård är kalkstenslagret starkt uppblandat med 

skiffer, mindre mäktigt och kalkstenen av låg kvalitet. Analyser på Bjärsjölagårds kalksten 

visa övervägande ren kalksten med karbonathalter på 92 - 97 % med högst l % MgO, dels 

mera oren kalksten med 80 % karbonat med nära 2 % MgO. 

Bjärsjölagårds kalksten lämpar sig på grund av sin fasthet för schaktugnsbränning och giver 

en mycket högvärdig bränd kalk. 

Den kända längden på utgåendet vid Bjärsjölagårds brott är nära 400 m, varav 150 m äro till 

större delen utbrutna. Jordbetäckningen är obetydlig men tilltager förmodligen på andra sidan 

en bäck i öster, så att en fortsättning av brottet åt detta håll kan vara omöjligt. Åt väster torde 

jordbetäckningen sakta tilltaga men var gränsen för dagbrottets utvidgning åt detta håll går är 

ej säkert känt. Dagbrottstillgångarna torde kunna skattas till 1;4 mill. ton övervägande högvärdig 

kalksten, en kvantitet som ytterligare undersökningar av jorddjup och kalkstensmäktighet 

i strykningsriktningen möjligen kan fördubbla. 

I de södra sektionerna av kalkstensutgåendet i Kärrstorp, Kärrby och Skartofta är det ej säkert 

känt huruvida lagret innehåller brytvärd kalksten. Skulle så vara fallet, är det tänkbart att inom 

partier längs utgåendet med ringa jordbetäckning anlägga dagbrott. De kvantiteter kalksten 

som kunna förväntas torde dock högst bli av Bjärsjölagårdsbrottets storleksordning. 


45

Gotland 

Gotland uppbygges helt av siluriska avlagringar av vilka mer än hälften utgöras av kalkstenar 

och resten huvudsakligen av märglar. 

Kalkstenen är av varierande sammansättning men till stor del mycket högprocentig. Sveriges 

utan vidare största tillgångar av högprocentig sten äro belägna på Gotland. I motsats till på 

Ösel och Dagö är Gotlands kalksten i regel ej alls eller helt obetydligt dolomitisk. 

Kalkstenarna äro samlade i tre områden, ett nordligt som sträcker sig från trakten söder om 

Visby mot nordöst till Fårön, ett på mellersta delen av ön och ett mindre område på öns sydligaste 

del. Endast i det norra området pågår brytning i större omfattning numera beroende på 

att hamnförhållandena här äro bättre än inom de andra områdena. Gynnsammast beläget i 

detta avseende är området emellan Kappelshamnsviken, Slite och Fårösund. 

Den högvärdiga kalkstenen med 96 - 98 % CaC03 förekommer dels som utbredda tydligt 

skiktade lager, dels som utkilande föga skiktade lager intill korallrev. Stenen i själva reven är 

däremot i regel ej högprocentig på grund av oregelbundna märgelinneslutningar. 

Den skiktade kalkstenen är visserligen i regel fast men uppdelar sig i tunna plattor efter fina 

märgelskikt. Dessa skikt äro ofta så tunna att det brutnas karbonathalt ej nämnvärt sänkes men 

hållfastheten i kalkstensskikten blir så ringa att stora delar av det brutna ej kan brännas i 

schaktugn eller försäljas som råsten till cellulosafabriker. Vid dessa brott hopa sig därför stora 

massor avfallssten vars halt med endast några få procent understiger den utskrädda stenens. 

Dessa avfallsmassor är det billigaste råmaterial som f.n. finnes på Gotland för framställning 

av kalkstensmjöl. Tillgångarna äro störst omkring Kapellshamnsviken där de uppgå till i runt 

tal 1 million ton. På öns östra sida, där stenen i regel är fastare äro tillgångarna på avfall 

"mindre och i varje fall ej så väl samlade. Den fasta, mindre tydligt skiktade, högvärdiga kalkstenen 

brytes mest på öns östra sida. Den lämnar föga skärv. 

Den egentliga revkalkstenen brytes ej längre för kalkbränning på grund av sin vanligen relativt 

höga märgelhalt och ojämna beskaffenhet. Emellertid finnas rev där utan större svårighet 

en högvärdig sten skulle kunna erhållas. Den bättre stenen är mycket fast. Porositeten och 

därav betingad vattenhalt torde ej vara större än att den utan särkskild torkning kan malas. 

Gotlands tillgång på högvärdig kalksten, som kan brytas och skeppas utan höjning av nuvarande 

omkostnader uppgår till hundratals millioner ton och är alltså mer än tillräcklig för en 

brytning av allra största omfattning. 

Fraktnoteringen från Gotland till fastlandet är f.n. 6:50 kronor per ton. Detta gör för bränd 

kalk en frakt av 7 kronor per ton CaO och för råsten eller kalkstensmjöl 12 kronor. För kalkstensmjöl 

omöjliggör en sådan frakt i regel avsättning på fastlandet i konkurrens med inlandsoch 

kustbruken. För bränd kalk ligga förhållandena bättre till, men har det hittills visat sig 

svårt att arrangera högsjötransport av bränd jordbrukskalk så att de totala distributionskostnaderna 

understiga dem som uppnås vid järnvägstransport eller kustfart. Endast en sänkning av 

framställningskostnaderna på Gotland så att de väsentligt understiga dem på fastlandet eller 

Öland skulle göra Gotlandskalken konkurrenskraftig som jordbrukskalk på fastlandet. Emellertid 

är att märka att i stort sett samma möjligheter till sänkning av produktionskostnaderna 

som finnas på Gotland även finnas på fastlandet och på Öland. Allt detta talar för att Gotlands 

möjligheter som producent av jordbrukskalk äro små. Medelbart kan dock en mycket bety 


46

dande del av Gotlandskalken komma jordbruket tillgodo nämligen som avfallskalk från cellulosafabriker 

och sockerbruk till vilka Gotland är den största råstensleverantören. 


47

Kalkstensförekomsterna på Öland äro av två typer: Alunskifferfyndigheter i sydvästra delen 

av ön och ortocerkalkstensförekomster utan brännskiffer inom övriga delar av ön. 

Ortocerkalkstenen på Öland omfattar petrografiskt även övre delen av ceratopygelagren och 

chasmopslagren. Bergarten är i genomsnitt mera karbonathaltig än på andra ställen i Sverige 

och märgelinlagringarna äro i det stora hela underordnade. Halten av CaC03 i stort sett stiga 

något, från c:a 88 % i de undre lagren till 94 % i de övre. De mest märgliga styckena kunna 

lätt frånskiljas. Högre halt än 93 - 94 % torde vara svår att hålla utan skrädning i pallar på 

några meters höjd. De högsta halterna äro på grund av lagrens lutning att söka längs östkusten 

under det att alunskiffern har sitt utgående på västkusten. 

Alunskifferförekomsterna äro belägna vid Grönhögen och Degerhamn. 

Alunskifferlagrets mäktighet är här minst 13 meter. Norr on1 Degerhamn torde mäktigheten 

snart avtaga till 2 - 3 m vid Resmo och ännu mindre längre norr ut. I en borrning vid Gräsgård 

var den 12 m. 

Profilen visar överst c:a 5 m alunskiffer med föga orsten tillhörande dictyographtusskiffern 

och undre delen av ceratopygelagren. Denna skiffer har ett tämligen lågt värmevärde, 1250 

v.e. (kalorimetriskt), en ävenledes låg svavelhalt på 3 % samt en oljehalt av 3 %. Under denna 

skiffer följer 8 m olenidskiffer med ett medelmåttigt värmevärde på 1580 v.e. (kal.), en mycket 

hög svavelhalt på 9 % och en oljehalt av 3 Y2 %. Orstenshalten är i genomsnitt 1/3 av det 

brutna och mest samlad i de över 2/3 delarna. Olenidskiffern vilar på en oduglig orstensbank 

som även avslutar det fyndiga nedåt. Ölands orsten är uppenbarligen ej särdeles högprocentig, 

genomsnittet torde ligga under 80 % CaC03. 

Av alunskifferlagrets hela profil utgöres högst 3 m av orsten och 10 m av skiffer. Som en del 

av orstenen är pipig eller skifferblandad och olämplig för bränning till jordbrukskalk, torde 

högst 2 Y2 m orsten få räknas som användbar. I de nuvarande schaktugnarna vid Degerhamn 

brännas l n1 3 skiffer och 1,15 m 3 kalksten med ett utbyte av 0,88 ton bränd kalk per ton skiffer. 

Härav kan beräknas att kalkstensunderskottet i hela skifferlagret är 9 m och i olenidskiffem 

4 m. Detta underskott kan lätt utfyllas med ortocerkalksten. 

Degerhamn. Fyndigheten vid Degerhamn består för närvarande av ett nära l km 2 stort område, 

inom vilket olenidskiffern ligger blottad och i det närmaste saknar jordbetäckning samt 

dessutom till hela sin mäktighet är belägen ovan havsytan. Det fyndiga området begränsas i 

norr och söder av flera meter mäktiga kvartära avlagringar, i väster av utgåendet och i öster av 

en c:a 10 m mäktig betäckning av ortocerkalksten. Tillgångarna kunna skattas till 10 millioner 

ton skiffer motsvarande nära 10 millioner ton bränd kalk framställas vid Degerhamn. 

Halten på den vid Degerhamn framställda brända kalken uppgives i en av Ingeniörsvetenskapsakademien 

företagen provning till 67 % effektiv CaO. Denna tämligen låga halt beror på 

den använda alunskifferns höga svavelhalt och på den relativt stora procentsatsen lågvärdig 

orsten. 

En höjning av den brända kalkens halt vid Degerhamn kan lättast äga rum genom att analysera 

de olika orstens- och ortocerkalksbankama samt endast använda de högprocentiga bankarna 


48

för framställning av jordbrukskalk under det att resten användes för framställning av murkalk 

och cement. På detta sätt kan möjligen den effektiva CaO-halten höjas till närmare 75 %. 

Grönhögen. Söder om Degerhamn är alunskifferns utgående täckt med några meter mäktiga 

jordlager fram till Ventlinge, där den kommer i dagen vid stranden. Emellan stranden och 

ortocerkalkens utgående blir jordbetäckningen söder om Ventlinge obetydlig (Y2 - l Y2 m) på 

en sträcka av 3 km. Inom detta område äro fyndigheterna belägna. 

På grund av lagerställningen är hela alunskifferns mäktighet belägen ovan havsytan endast vid 

Ventlinge längst i norr, under det att i övriga delar huvudsakligen dictyographtus- och ceratopygeskiffern 

är belägen ovan havsytan. På grund härav äger brytningen vid Grönhögen för 

närvarande rum uteslutande i de övre skifferlagren, och pallhöjden hålles jämförelsevis låg (3 

- 4 m). Den nu brutna skiffern karakteriseras av ett lågt värmevärde; 1250 v.e. (kalorimetrisk), 

låg (3 %) svavelhalt och en oljehalt av 3 %. Orstenshalten är mycket låg, och kalkstenen 

måste hämtas från de närliggande ortocerkalkstenslagren. På grund av dennas högre halt -och 

skifferns låga svavelhalt blir den brända kalkens effektiva CaO-halt högre än vid Degerhamn, 

vilket motverkar de ogynnsammare brytningsförhållandena och skifferns lägre värmevärde. 

Genom att förlägga ortocerkalksbrytningen till de mest högprocentiga bankarna torde det ej 

vara omöjligt att hålla en effektiv halt på över 75 % CaO. 

Med nuvarande brytningssätt kunna tillgångarna vid Grönhögen skattas till att motsvara l 

millionton bränd kalk, men sedan skiffern uttagits ovan havsytan och närmare 2 millioner ton 

överlagrande ortocerkalksten bortbrutits kan ett mångdubbels större belopp tillgodogöras i 

dagbrott under havsytans nivå under förhållanden liknande den vid Degerhamn. 

Förutsättningar för en jordbrukskalkproduktion finnas sannolikt icke på södra Öland utanför 

alunskifferområdet vid Degerhamn och Grönhögen, beroende på att förhållandena där medgiva 

de lägsta produktionskostnaderna samtidigt som fraktkostnaderna till konsumenterna ej äro 

nämnvärt lägre på andra platser på södra delen av ön. 

På norra delen av ön ligga däremot förhållandena bättre till för en lönande produktion av 

jordbrukskalk, beroende dels på att vid byggnadsstenbrotten, som huvudsakligen äro belägna 

på denna del av ön, hopats och fortfarande kvarlämnas stora massor av vraksten med god karbonathalt, 

och dels därpå att frakten till konsumtionsorten är något lägre än för de nära tio mil 

längre i söder belägna alunskifferfyndigheterna. Till detta kommer, åtminstone vid Sandvik, 

att en stenindustri redan förefinnes, som utan större kostnader kan utvidgas till att omfatta 

även jordbrukskalkproduktion. 

Fyndigheterna på norra delen av Öland äro av tre slag (1) avfalls- och vrakstenshögar intill 

stenförädlingsfabrikerna vid Sandviks hamn, (2) vrakstenshögar intill stenförädlingsfabrikerna 

vid Sandviks hamn, (2) vrakstenshögar i stenbrott utanför Sandvik, (3) ortocerkalksten in 

situ. 

Anhopningarna av fabriksavfall och vraksten vid Sandvik intaga ensärställning därigenom, att 

de äro mest gynnsamt belägna med avseende på utvinnings-, förädlings- och transportkostnader 

och alltså medgiva den mest lönande produktionen. 

Fabriksavfallet består av skärv av alla dimensioner, hyvelavfall och sandblandat avfall och 

lämpar sig väl för malning. Troligen måste det finaste frånskiljas för att få bort sanden i vissa 

delar av högarna. Ett generalprov på icke sandblandat avfall från den största högen (Merse- 

Inger/ny mapp! kalkförekomster 

49

umfabrikens på 15.000 ton) visade 89 % kalcit. Tillgångarna av sådant avfall skattas till 

20.000 ton. Därtill kommer vrakstenshögar vid de inom Sandviks område belägna brotten 

samt den årliga ökningen. I allt kan man räkna med ungefär 30.000 ton 89 %-igt råmaterial 

vid Sandvik. 

Stenbrotten på norra Öland äro av två typer: sådana som äro belägna på alvarområdena och 

sådana som äro belägna i västra strandbranten. 

De senare äro huvudsakligen belägna i en tämligen sammanhängande sträcka från Ärleklinta, 

1 mil söder om Sandvik, till Gillberga, Y2 mil norr om Sandvik, samt äro anlagda i ortocerkalkens 

understa del. Vrakstenen ligger dels i brotten, dels i branten eller i sjön framför brotten. 

Skall den uttagas från landsidan, måste den i regel uppfordras några meter, då lastbilen ofta ej 

kan komma ned i brotten. Åt sjösidan är det i regel enkelt att lasta ut vrakstenen i pråm. 

Mängden åtkomlig och användbar vraksten är mycket olika i olika brott och är störst vid 

Sandvik och emellan Grythamn och Hjorthamn Y2 mil norr om Sandvik där den mesta brytningen 

f.n. pågår. På hela sträckan Ärleklinta-Gillberga ha tillgångarna ungefärligt skattats till 

100.000 ton, varav 50.000 ton kunna anses som lättåtkomliga. Genomsnittshalten är ej bestämd 

genom provtagning men är säkert några procent lägre än för fabriksavfallet. 

De största grupperna av stenbrott på alvarområdena äro belägna vid Persnäs 4 km öster om 

Sandvik, vid Källa l mil nordöst om samma plats, vid Borgehage 3 km, Strandtorps hage 8 

km och Halltorp 9 km söder om Borgholm samt på Karums alvar 7 km NÖ om Stora Rör. 

Brytning pågår i större omfattning endast vid Persnäs och Borgehage. 

Alvarbrotten äro anlagda i ortocerkalkens alla lager, dock mest i de mellersta och högre. 

De äro i regel mycket grunda, och vrakstenen ligger i för lastning i bil eller vagn lättåtkomliga 

högar på brottbottnen. Avfallet består dels av större fasta kalkstensbitar, dels av ett märgligt 

grus, som lätt kan frånskiljas vid lastningen. 

Ett mindre prov på vrakstenen från Källa berg visade 87,6 % kalcit och ett stort generalprov 

från Strandtorps hage visade 87,4 %. 

Tillgångarna hava beräknats för 

Persnäs berg till 50.000 ton 

Källa berg 150.000 

Lofta berg " 50.000 

samt för Strandtorps hage " 200.000 " 

och Halltorp " 150.000 " 

Övriga alvarbrott, exempelvis på Karums alvar och vid Vickleby äro små. 

Fördelas all avfallssten på olika hamnar, faller på Sandviks hamn närmare 400.000 ton, varav 

300.000 ton äro lätt åtkomliga, med ett medelavstånd till hamnen på 7 km och en medelhalt 

av 88 % kalcit. Till Grythamn, som dock ej är i ordningsställd, är medelavståndet för samma 

mängd 5 km, och för Källa berg och närmaste brott i strandbranten, tillsammans 200.000 ton, 

4 km. På Borgholms hamn faller 350.000 ton med ett medelavstånd av 10 km och en medelhalt 

av 87 % kalcit. 


50

Särskild brytning av kalksten för framställning av jordbrukskalk kan tänkas komma ifråga på 

de ställen, där summan av frakt- och brytningskostnader en råsten med 89 % i ka1cit erhållas. 

En annan tänkbar utvinningsplats vore i området Grythamn-Hjorthamn, 5 km från Sandvik, 

där f.n. den största brytningen av byggnadssten pågår. Såväl halt som procent dugligt gods äro 

här troligen mindre gynnsamma än på östsidan men å andra sidan äro brytningskostnaderna 

mindre. 

Vid Borgehage 4 km söder om Borgholm äro brott upptagna på alvaret i fast och relativt 

tjockbankig ortocerkalksten, med föga märgelbankar, som synes lämpa sig för bränning i 

schaktugn. En profil på 3 mm innehöll 89.8 % ka1cit, vilket efter bränning med kol giver en 

kalk med 83 - 85 % CaO. 

Sammanfattning. Förutsättningar för en produktion av jordbrukskalk på Öland synas i första 

hand föreligga vid Degerhamn och Grönhögen på södra Öland och vid Sandvik på norra 

Öland, i andra hand söder om Borgholm. Degerhamn har de bästa förutsättningarna för låga 

produktionskostnader men kan ej framställa en så högprocentig bränd kalk som Grönhögen. 

Sandvik har möjligheter till låga produktionskostnader men torde med framgång endast kunna 

mala kalkstensmjöl. Avsättningsförhållandena äro rätt gynnsamma. Emellertid måste man 

ihågkomma att det här är frågan delvis om nyanläggningar, under det att både Degerhamn och 

Grönhögen redan ha många år bakom sig som producenter. 

Vid Borgholm bestå fördelarna i billig sten och goda sjöfraktmöjligheter. Övriga förhållanden 

äro däremot sämre än vid ovannämnda platser. 


51

Östergötland. 

Till skillnad från övriga mellan- och sydsvenska alunskifferområden är det östgötska mycket 

starkt jordtäckt. Endast nära utgåendet är avståndet emellan markytan och skifferlagret mindre 

än 20 m. 

Alunskifferlagrets areal är ungefär 6 kvadratmil, varav sannolikt ej en tredjedel har mindre 

övertäckning än 20 m, hälften 20 - 40 m och 1 kvmil över 40 m:s övertäckning. Endast inom 

ett mindre område runt Tåkern ligger skiffern delvis ovan Vätterns yta. Däremot torde endast i 

Motalatrakten en mindre del av skiffern ligga under Roxens yta, vilken är det lägsta avlopp 

som kan erhållas vid eventuell gruvdrift. 

Motalaområdet, som utgör ungefär Yz kvmil, är förövrigt starkt stört av förkastningar m.m. 

och kan endast i sista hand räknas bland tillgångarna. 

Alunskifferns profil i Östergötland kan indelas i tre avdelningar: 1) dictyographtusskiffern, 2) 

den oljerika olenidskiffern emellan pelturabanken och stora orstensbanken samt 3) skiffern 

under stora orstensbanken, som dels tillhör olenid- dels paradoxideslagren. 

Dictyographtusskifferns mäktighet är i Knivinge 2Yz m, i Västanå 5 m samt i Stavlösa och 

Bårstad förmodligen resp. 7 - 8 och 4 m. Mäktigheten är alltså ganska växlande. Till sin utbildning 

är den en sparsamt orstensförande alunskiffer med upp till halvmetermäktiga lager av 

kalksandsten. Sandstenen utgör i Knivinge 12 vol. -% och i Västanå 15 % av totala mäktigheten. 

I Stavlösa och Bårstad är profilen ej närmare känd. Skifferns kalorimetriska värmevärde 

är omkring 1400 - 1450 Cal. enligt direkt bestämning i Knivinge och beräknad ur kolhalten 

i Bårstad. Oljehalten är i genomsnitt 4Yz, svavelhalten i Knivinge 6 % och i Bårstad 3§ %. 

Den högsta oljehalten har iakttagits i Bårstad i metern ovan pelturabanken, där den var 5.9 %, 

men i stort sett torde detta lager ej vara att i första hand räkna med som oljeskiffer. 

Pelturabanken är i regel starkt uppdelad i linser. Dess mäktighet varierar från några dm till 1Y2 

m i Bårstad. 

Skifferlagret emellan pelturabanken och stora olenusbanken växlar något i mäktighet, dock ej 

så mycket som dictyographtusskiffern. I Knivinge är mäktigheten 3 m, varav 0,6 m är orsten, i 

Västanå 4 m med ungefär samma orstensmängd, iStavlösa förmodligen nära 5 m och i Bårstad 

2Y2 - 3 m. Skiffern utgör 80 vol.-% i Knivinge och 85 % i Vätanå. Kolm är iakttagen i 

mindre mängd i denna del av lagerserien såväl i Knivinge som i Västanå, Skifferns genomsnittliga 

kalorimetriska värmevärde är i Knivinge 1900 Cal. och i Bårstad av kolhalten att 

döma ungefär densamma eller något lägre. Oljehalten är i Knivinge 5,8 % och i Bårstad 5Y2 

%, samt svavelhalten i båda fallen 6Y2 %. Denna del av skifferlagret har alltså en oljehalt som 

endast överträffas av Närkes och Kinnekulles bästa lager. 

Stora orstensbanken är i Knivinge över 1 m mäktig men i Stavlösa och Bårstad endast Y2 m. I 

Knivinge håller den något konglomerat. 

Skiffern under stora orstensbanken är i Knivinge känd till 4 1 / 2 m djup och i Bårstad till 5 m 

djup utan att nedre gränsen blivit nådd. Ännu osäkrare är var gränsen för användbar skiffer 

skall läggas, då provtagning är gjord i Knivinge endast till 2 m djup och i Bårstad till 3 m. I 

Knivinge kommer ett litet kalksandstenslager in vid 4 m som möjligen antyder att slutet är 

nära. Emellertid har på båda ställena även den djupast blottade skiffern kunnat användas för 


52

kalkbränning. I Stavlösa ersattes alunskiffern av grå lerskiffer 6 m under stora orstensbanken. 

Huruvida värmevärdet dessförinnan, liksom i Västergötland, fallit under användbarhetsgränsen 

är okänt, men mycket tyder på att den är användbar ända ned. Tillsvidare kan det understa 

alunskifferlagrets mäktighet därför räknas till åtminstone 5 m. Orstenshalten är låg, omkring 5 

vol.-%. Kalorimetriska värmevärdet för de översta två metrarna i Knivinge är bestämt till 

1477 Cal. I Bårstad är värmevärdet för de tre översta metrarna av kolhalten (19,13 %) att döma 

vida högre. För samma metrar är oljehalten resp. 4,0 och 5,5 % samt svavelhalten resp. 4,9 

och 6,95 %. Under det att Knivingeskiffern som oljeskiffer betraktad är lågvärdig, är Bårstadskiffern 

jämngod men det ovanför liggande lagret emellan orstensbankarna. 

Den skiffermängd som återstår sedan orstenen blivit bränd kan beräknas bränna ytterligare 6Y2 

m ortocerkalksten i Knivinge Il m i Västanå, minst 13 m i Stavlösa och över 8 m i Bårstad. 

Om den oljerika skiffern borträknas, blir den kvantitet ortocerkalksten, som kan brännas, 4 m 

i Knivinge, 6Y2 m i Västanå, 8 m i Stavlösa och endast 2Y2 m i Bårstad. Som det odugliga 

mellanlagret i Bårstad är 4 m, men i övriga profiler obetydligt, skulle den totala i dagbrott 

brutna höjden, förutom avrymningen, bliva, i Knivinge 19 m, i Västanå 26 m, iStavlösa 32 m 

och i Bårstad 26 m. Vid 2 m avrymning skulle i den tillgodogjorda delen av profilen, kalkstensprocenten 

bliva, i Knivinge 44 vol.-%, i Västanå 48 %, iStavlösa 47 % och Bårstad 41 

%. Vid 6 m avrymning äro motsvarande siffror resp. 40, 45, 44 och 38 voI.-%. Om dessa siffror 

anses angiva brytvärdhetsgraden, skulle denna vid såväl ringa som stor jordbetäckning 

vara störst i Västanå och Stavlösatrakten samt alltid minst vid Bårstad. Även vid 6 m:s avrymning 

äro siffrorna för Västanå och Stavlösa jämförbara med motsvarande bästa siffror vid 

ringa avrymning på Kinnekulle men sämre än Yxhults, även vid stor avrymning på den senare 

platsen. 

Möjligheterna för anläggandet av dagbrott för samtidig brytning av alunskifferlagret och ortocerkalksten 

synas därför föreligga inom kambro-silurområdets mellersta del, även vid relativt 

stor jordbetäckning och inom den östra delen vid ringa jordbetäckning. I den västra delen äro 

däremot möjligheterna mindre och de försök som gjorts vid Bårstad hava ej heller lett till något 

resultat, delvis dock beroende på vatteninflöde från Vättern. På grund av lagerlutningen in 

mot slätten och dennas ringa höjdskillnader är det i regel ej möjligt att avvattna dagbrott till 

något större djup genom avlopp. Endast i den östligaste delen av området föreligga sådana 

möjligheter, och här har också hittills den största brytningen för kalkbränning pågått. Emellertid 

är jordbetäckningen och även ortocerkalkstenens mäktighet så varierande, att man ej 

utan rätt kostsamma undersökningar kan avgöra, var brytvärda tillgångar finnas. 

Vid Knivinge där brytningen försiggår i en kulle, kan hela skifferlagret ej uttagas på grund av 

svårigheter med vattenavledningen. Detta är av mindre betydelse, då ortocerkalksten i större 

mängd ej finnes tillgånglig, utan större delen av kalken brännes av orsten varför stor skifferprocent 

ej är önskvärd. Tillgångarna kunna ej utan närmare kännedom om jordbetäckningen 

beräknas, men motsvara möjligen 100.000 ton bränd kalk. 

Vid Berg torde bebyggelse och annat försvåra åtkomsten av lagren. Emellan Vreta kloster och 

Ljung, söder om kanalen, föreligger uppenbarligen ett område med vissa möjligheter för anläggandet 

av kalkbrott, i det att jordbetäckningen delvis är ringa och vissa möjligheter att ordna 

avlopp finnas, åtminstone vid stor brytning. Inom detta område synas möjligheter finnas 

till milliontonnage, om brytningskostnaderna kunna hållas lågt. Vid Västanå har hittills, näst 

efter vid Knivinge, den största alunskifferbrytningen ägt rum. Huvudbrytningen avser byggnadssten 

i ortocerkalklagren. Härigenom blir alunskifferlagren avrymda. De ligga emellertid 

lågt och till stor del under Motala ströms yta, varför avlopp ej kan ordnas. I den mån bryt 


53

ningen av byggnadssten framskrider, torde det dock vara möjligt att med vinst uttaga åtminstone 

den övre orstensfattiga delen av alunskifferlagret. Detsamma gäller troligen även vid 

Tornby stenbrott vid Fornåsa. 

En annan punkt där jordbetäckningen och ortocerkalkstenens mäktighet synas vara gynnsamma 

för anläggandet av ett genomgående dagbrott, om vattentilloppet medgiver, är i trakten 

norr om Hov, vid Tåkerns nordöstra hörn. Avståndet till S.J. är emellertid l mil. 

I ortocerkalkstensbrotten vid Vättern hindras alunskifferbrytningen som förut nämnts av vattentillflödet. 

Som sammanfattning kan sägas, att de kända dagbrottstillgångarna inom Östergötland äro 

små, men att möjlighet synes finnas att angripa förekomster även med rätt djup jordbetäckning 

vid stor produktion, om vattentilloppet ej är allt för besvärande eller avlopp kan ordnas. 

Detta senare är endast möjligt längst i öster. 

Om alltså tillgångarna i dagbrott av skiffer för kalkbränning äro jämförelsevis små eller i 

varje fall osäkra, gäller detta i ännu högre grad oljeskiffertillgångarna. Dessa kunna i stort sett 

endast tillgodogöras genom underjordsbrytning. Lyckas man härmed har man i Östergötland 

landets största tillgångar av skiffer med över 5 % olja. På grundval av de hittillsvarande undersökningarna 

kunna tillgångarna ovan Roxens nivå skattas till 4 milliarder ton med 5 Y2 % 

olja och 6 Y2 % svavel samt ett kalorimetriskt värmevärde på 1900 Cal. Orstenshalten inom 

oljeskifferzonen är 15-20 %. De analyssiffror som denna beräkning stöder sig på äro dock 

ytterst fåtaliga och hänföra sig endast till två profiler. Knivinges och Bårstads. Siffrorna för 

oljeskifferhorisontens oljehalter äro 4.2,5.0,5.25,5.52,6.0,7.01,7.45 och visa en så pass 

stark variation, att möjligheterna till förekomsten av begränsade områden med ännu mera 

högvärdiga skiffrar i stil med Yxhults bästa få anses som mycket stora. 

I Kinnekulle är avståndet emellan de provtagna profilerna några kilometer, i Närkes nordvästra 

område likaså, men i Östergötland är avståndet emellan de två enda undersökta profilerna 

nära 5 mil. Den enda upplysningen om oljehalten inom det 3 mil långa området i sydöstra 

Närke erhålles vid Yxhult som är beläget mot områdets västra ända. I betraktande av dessa två 

områdens alldeles dominerande betydelse för frågan om tillgångarna av högvärdig oljeskiffer 

och då denna fråga rätt nöjaktigt kan utredas genom borrningar för några 10.000-tals kr och 

man därigenom även samtidigt skulle få nu saknade upplysningar om kalkförekomsterna i och 

ovanför oljeskifferlagret, kan det ifrågasättas, huruvida ej sådana borrningar genom statens 

försorg borde utföras. Enbart statens hittillsvarande betydande utgifter för fraktlindringarna 

för jordbrukskalken till sydöstra Sverige och oljeskifferproblemets behandling synas motivera 

sådana undersökningsborrningar. 

Ortocerkalkstenen är i Östergötland lättare tillgånglig än alunskiffern. Därför bränner man 

stenen, där alunskiffern är svåråtkomlig, med kol eller ved, som i Bårstad, eller mal den till 

kalkstensmjöl. Dessutom utnyttjas den till byggnadssten. 

De viktigaste brotten äro belägna vid Borensberg-Borghamn, Bårstad och Tornby. 

Ett stort antal analyser på stratigrafiskt bestämda prov från områdets östra del ge vid handen 

att kalkstenens genomsnittshalt är ungefär 87 %. Häri äro dock ej de märgligaste lagren inräknade, 

ej heller den obetydliga glaukonitkalkstenen vid basen av lagerserien. 


54

Ovanpå ortocerkalkstenen följer särskilt söder och öster om Motala chasmopskalksten med 

ojämn men delvis hög kalcithalt. Uteslutet är ej att bland dessa förekomster, som delvis äro 

särdeles väl belägna intill S.J. och Vättern, i backar med goda brytningsförhållanden kunna 

påträffa fyndigheter av högvärdig kalksten. Tillsvidare är någon sådan dock ej med säkerhet 

påvisad. 

Tillgångarna av ortocerkalksten äro praktiskt taget outtömliga. Även tillgångarna av avfall 

från brytningen av byggnadssten med åtminstone 85 % kalcit äro mycket stora, särskilt vid 

Borghamn-Bårstad och Borensberg. För tillverkning av kalkstensmjöl och bränd kalk torde 

dessa avfall utgöra den billigaste råstenen. 

Det mest ekonomiska utnyttjandet av Östergötlands kambro-siluriska kalkfyndigheter är, som 

av det ovan sagda torde framgå, ett komplicerat problem på grund av alunskifferns svåråtkomlighet, 

ortocerkalkstenens lättåtkomlighet med relativt låga halt, möjligheten till förekomsten 

av högvärdig chasmopskalksten samt slutligen de stora konkurrensmöjligheterna från 

högvärdiga urkalkstenar omedelbart öster och norr om området samt från Närkes alunskifferområde 

med dess låga produktionskostnader. 

För ett vägande av alla dessa synpunkter emot varandra räcker vår nuvarande kunskap om 

området ej till. 


55

I Närke äro alunskiffern och ortocerkalkstenen splittrad i ett flertal smärre områden. Endast 

vid några av alunskifferområdena finnas fortfarande nämnvärda mängder ortocerkalksten 

kvar. Som alunskifferns orstenshalt är låg i Närke och skifferöverskottet är stort, kan numera 

endast förekomster med rikligt av lättutvunnen högprocentig ortocerkalk komma ifråga för 

kalkproduktion. 

Jordbetäckningen är ofta stor, främst på grund av mäktig moränbetäckning och dennas benägenhet 

att bilda drumlinsryggar. Fyndigheterna kunna vara belägna emellan och begränsade 

av dylika ryggar. Kärnan i ryggarna kan visserligen bestå av alunskiffer, men denna är då så 

veckad och vittrad, att den numera ej är brytvärd. Förr bröt man dock på flera ställen i dylika 

drumlinsryggar. 

De numera brytvärda områdena äro tre: Latorp-Lanna-Fjugestaområdet i nordväst, Asker 

Lännäsområdet i sydost och Yxhultområdet strax väster om det sistnämnda. 

Latorp-Lanna-Fjugestaområdet. 

Detta område är väl känt genom ett flertal provtagna brott och borrningar. 

Området kan uppdelas i tre avdelningar: Latorpsavdelningen, som omfattar brotten vid Örsta, 

Gymninge, Latorp, Holmstorp och Vintrosa, Lannaavdelningen, som omfattar Larma 

Latorpsplatåns västra och södra del, samt Fjugestaavdelningen, som omfattar ett isolerat område 

emellan Hidingebro och Fjugesta väster om järnvägen. 

Skifferns underyta ligger inom detta område 55-65 m över havet. Då den förbitlytande Svartån 

är belägen 40-45 m ö.h. och Tysslingen 39 m ö.h., kan hela området avvattnas utan pumpnmg. 

Alunskifferns utgående bildar i norr, öster och söder en rätt brant sluttning men i väster, emot 

Kilsbergen, är endast skifferns översta del frameroderad i Garphytteån. På grund härav äro 

inge brott belägna längs denna sida. 

Jordbetäckningen över alunskifferutgåendet är i allmänhet tärnligen stor och moränens mäktighet 

underkastad stora växlingar på grund av den för Närkesslätten karakteristiska drumlinsbildningen. 

Drumlinsryggarna gå i N-S, men som området stryker i NNÖ-SSV, blir alunskifferutgåendet 

i öster uppdelat i ett antal sektioner med ringa jorddj up åtskilda av mäktiga 

drumlinsryggar. Inom Fjugestaområdet är moränmäktigheten minst på den västra sidan, som 

är stötsida, och här äro också brotten belägna. 

Brotten äro tillsvidare anlagda i alunskifferutgåendet, där jordbetäckningen är som minst. På 

grund av ovannämnda förhållanden är det område, inom vilket vart och ett brott kan bryta 

utan större jordrymning och utan att bryta stora mängder överlagrande ortocerkalksten, rätt 

begränsat och i vissa fall, såsom vid Latorp, till stor del uttaget. Ovanför alunskifferutgåendet 

följer, åtminstone på sträckan Latorp-Holmstorp-Lanna, en omkring 1/2 km bred platåavsats i 

ortocerkalken med delvis ringa jordbetäckning. I denna ha ortocerkalksbrott anlagts på flera 

ställen, men endast vid Lanna ha alunskifferbrotten fortsatts direkt in i platån. I många fall ha 

alunskifferbrottens fortsättning hindrats av den landsväg som går fram efter platåkanten. 


56

Alunskifferlagrets mäktighet är inom Latorpsavdelningen 11-12 m och inom Lannaavdelningen 

13-15 m. Sammanlagda orstensmäktigheten är ej mer än 2-3 m. Skifferns kalorimetriska 

värmevärde är omkring 2000 Cal. Den genomsnittliga oljehalten är i söder och väster 4 Y2 % 

och i nordost 5 % samt är tämligen jämnt fördelad genom hela profilen. Svavelhalten är den 

vanliga, 6-7 %. 

Oljehaltens och mäktigheternas fördelning tyder på, att en gränslinje emellan en mindre mäktig 

men mera oljerik skiffer (i öster) och en mäktig men oljefattigare skiffer (i väster) framgår 

i nordsydlig riktning från Filipshyttan till trakten av Vintrosa station. 

Ehuru icke några större växlingar i utbildningen förekomma i profilens olika delar anträffas 

dock tämligen genomgående den oljerikaste och mest brännvärda skiffern dels på 1-3 m djup, 

i den kolmrika horisonten, dels i metern eller metrarna närmast ovan stora orstensbanken. De 

högsta oljehalter, som här anträffats, överstiga dock sällan 6 0/0, och om så är fallet endast för 

högst någon enstaka meter och ej genomgående i horisontell led från brott till brott. 

Från den nedre zonen i Holmstorp finnas två prov med de högsta kända värmevärdena för 

alunskiffer i Sverige (2680? och 2510 Cal. med resp. 67.2 och 67.0 % aska samt 6.6 och 6.3 

% olja). Senare parallellprov ha visat, att dessa extremt höga värden äro ej uthålliga, något 

som för övrigt ofta kunna konstateras i alunskifferlagret. Detta gör att beräkning av tillgångar 

av exempelvis skiffer med viss oljehalt är mycket försvårad. 

Av det sagda torde framgå, att tillsvidare intet mycket oljerikt lager med säkerhet kan avgränsas 

inom detta område. Å andra sidan kunna nog några tiotal millioner ton skiffer med 5-6 % 

olja utvinnas utan förhöjda kostnader i kalkbrukens dagbrott, om en del av den ovanliggande 

ortocerkalkstenen kan förbrukas som cementråmaterial. Om så ej blir fallet, måste dagbrytningen 

snart upphöra in emot platån, emedan kalkstensöverskottet blir för stort, när den bästa 

skiffern användes för andra ändamål än kalkbränning. 

Det odugliga mellanlagret emellan alunskiffern och ortocerkalkstenen är obetydligt. Ortocerkalkstenens 

mäktighet uppgår till högst 30-40 m (inom norra delen av Lagorp-Lannaområdet) 

och torde i genomsnitt vara omkring 15 m. Om jordbetäckningen över ortocerkalkstenen vet 

manföga men troligen är den betydande (>5 m) endast i områdets norra del och i Garphytteåns 

dalgång. Här är emellertid även ortocerkalkstenens mäktighet för stor att medgiva anläggandet 

av genomgående dagbrott. Ortocerkalkstenens genomsnittshalt är omkring 83 % kalcit 

inom områdets norra del och möjligen någon procent lägre inom den södra. Då orstensinblandningen 

är obetydlig bör den brända kalkens halt av effektiv CaO bli låg eller omkring 65 

%. Genomskrädning av kalkstenen kan den möjligen höjas till 70 % men därvid kommer naturligtvis 

kostnaderna att öka. Endast genom cementtillverkning inom området, för vilken 

mycket goda förutsättningar i form av lämpligt lättutvunnet råmaterial och goda kommunikationer 

till konsumenterna finnas, skulle den brända kalkens halt kunna höjas utan kostnadsöknmg. 

Tillgångarna i alunskifferutgåendet som hittills tillgodogjorts äro som förut nämnts små. Däremot 

äro tillgångarna i den närmast alunskifferutgåendet liggande platån emellan Latorp och 

Lanna mycket stora. Då skifferöverskottet sedan orsten bränts medgiver bränning av ytterligare 

9-10 m ortocerkalksten bör större delen av denna avsats vara brytvärd helst som jordbetäckningen 

är ringa. Tillgångarna kunna skattas att motsvara flera tiotal millioner ton bränd 

kalk. 


57

Yxhultområdet 

Alunskifferkalkstensområdet vid Yxhult är Y2 mil långt i N-S och 2 km brett. Dess byggnad är 

känd genom ett flertal brott i områdets norra del. 

Skifferns underyta ligger 45-50 m över havet. Som omgivande terräng är tämligen plan, måste 

man från de nuvarande brotten gå 2 km norrut eller västerut för att anträffa lika låg markyta. 

Alunskifferns utgående bildar alltså ingen brant. 

Jordbetäckningen är förmodligen genomgående ringa inom områdets mellersta och norra del, 

men möjligen något större i söder, av höjdsiffrorna att döma dock aldrig tio meter. Hela området 

kan anses som brytvärt utom i kanterna där större delen av alunskiffern är bortdenuderad 

och där den är kvar ofta vittrad samt sönderbruten och veckad av inlandsisen, vartill kommer 

att jordbetäckningen också är större än vanligt. Särskilt tydligt framträda sistnämnda förhållanden 

inom skifferområdet vid det strax väster om Yxhultområdet belägna Hjortsberga, som 

ej längre kan anses som brytvärt. 

Yxhultområdets alunskiffer är, i avseende på bränslevärde och oljehalt Sveriges mest högvärdiga 

såvida ej en detaljundersökning av de i dessa hänseenden så gott som okända områdena 

längre i öster eller i Östergötland skulle giva ett ännu bättre resultat. 

Alunskifferlagrets mäktighet skattas till 17-18 meter, av vilka 16 äro tillgängliga för undersökning. 

Endast olenidskiffern är utbildad som alunskiffer. 

Den sammanlagda orstensmäktigheten är c:a 2 Y2 meter. Orstenshalten är störst i de översta 

två metrarna och lägst i den oljerikaste skiffern. Den fjärde och femte metern är rik på kolm. 

Profilen kan indelas som följer: 

o- 2 Y2 =2 Y2 m. Rikligt med orsten (c:a 30 vol.-%). Skifferns kalorimetriska värmevärde är 

tämligen lägst, 1750 Cal., och likaså oljehalten, 4 1;2 %. Svavelhalten är 6 Y2 %. 

2 Y2 - 5 Y2 = 3 m. Denna zon är rikligt kolmförande och kolmen kan anses motsvara ett lager 

Y2 dm tjockt. Orstenshalten är låg, under 10 %. Skifferns värmevärd är rätt högt, 2150 Cal. 

Härtill kommer även kolmens värmevärde så att det sammanslagna värmevärdet blir 2200 

Cal. Oljehalten är 4 1/2 %, svavelhalten 6 Y2 %. 

5 Y2 - 9 = 3 Y2 m. Denna zon innehåller stora orstenslinser och orstenshalten är 10-15 vol.-%. 

Skifferns värmevärde är 1900 Cal. och oljehalten knappt 4 112 %. Svavelhalten är hög, över 7 

%. 

9 - 16 = 7 m. Denna zon är den egentliga oljeskifferzonen. Orstenshalten är låg, något över 10 

%. Vid 14,7 m är en 3 dm mäktig sammanhängande bank av skiffrig orsten, som nu användes 

som brottbotten. Skifferns värmevärde är över 2200 Cal. Oljehalten är i genomsnitt 6 Y2 % 

men kan stiga till över 8 %. Svavelhalten är 6 1/2 - 7 %. 

16 - 17 (?) n1. Om denna del är intet med bestämdhet känt. Då oljehalten på sträckan 14 

15.9 var 6.2 % och oljehalten i alunskifferns understa metrar inom det nordvästra området äro 

i sjunkande, kan man troligen vänta en mera lågvärdig skiffer än närmast ovanför. Närmaste 

blottningar på denna zon äro vid Vrana, 7 km i NÖ, och vid Östanfalla, 15 km i SV. Dessa två 

profiler äro dock ej uppmätta i detalj och för övrigt ej lika utbildade. Överensstämmande är att 


58

orstenshalten i intetdera faller var mycket hög, även om i Vrana ordentliga orstensbankar förekommo. 

I Östanfalla saknades stora Olenusbanken. 

Sannolikt är i Yxhult skiffern användbar ända till 17 m djup, där Exporrectabanken är att 

vänta, men därunder är det tvivelaktigt om användbar skiffer finnes. I varje fall förefinnes 

högst l m ytterligare skiffer, innan grå kalksten eller skifferlera vidtager. På grund av lågt 

värmevärde upphörde brytningen av sistnämnda del i Vrana. I Östanfalla var den troligen 

bättre. De få bestämningar på oljehalten som utförts på skiffer under olenidbanken i Närke 

tyda på en oljehalt under 5 % och starkt sjunkande värmevärde. Då man genom brytning av 

denna zon ej kan hoppas på att utvinna en god oljeskiffer och ej heller på grund av den stigande 

orstenshalten kan nämnvärt öka skifferöverskottet, har denna zon mindre intresse i Yxhult, 

helst som skiffern här är fullt tillräcklig för bränning av den överlagrande ortocerkalkstenen 

även sedan oljeskiffern avskilts. Innan de lägsta delarna av alunskiffern äro undersökta 

kunna därför Yxhults brytvärda alunskifferlager tillsvidare anses vara 16 m mäktiga, en siffra 

som förmodligen kommande undersökningar ej kommer att nämnvärt ändra. 

Det odugliga lagret emellan alunskiffern och ortocerkalken är vid Yxhult som över allt annorstädes 

i Närke endast några decimeter. 

Ortocerkalkstenen vid Yxhult är inom de kända delarna närmast omkring brotten föga mäktig. 

Detta område är emellertid ej mer än något över l kn1 2 och avslutas mot söder aven låg ostvästlig 

ås, (förmodligen en ändmorän). Norr om åsen är jordbetäckningen ringa eller högst 1 

m. Söder om åsen är intet närmare känt om ortocerkalkstenens och jordbetäckningens mäktighet. 

Då hällar saknas, är jordbetäckningen i varje fall större än i norr, och utan borrningar eller 

grävningar kan man ej här angi va var platserna för de mest brytvärda delarna äro belägna. 

Tillsvidare räknas därför endast med det norra området. 

Ortocerkalkstenens halt är i Yxhult något högre än inom Latorp-Lannaområdet eller omkring 

85 % kalcit. Då orstenstillblandningen är ringa, betyder detta en halt hos den brända kalken på 

70 %. Kalkstenen erhålles till stor del som biprodukt vid brytningen av byggnadssten, som är 

betydande inom detta område, varför också ej hela kalkstenstillgången kan räknas tillgänglig 

för kalkbränning. 

Ortocerkalkstenstillgångarna norr om åsen äro omkring 6 mill. m', Alunskiffern i lagret 0-2 

Y2 m kan bränna 1.5 mill. m 3 ortocerkalksten utöver orstenen, lagret 2 Y2 - 5 Y2 m 6 mill. m', 

lagret 5 Y2 - 9 m 6,5 mill. m' och lagret 9 - 16 m 20 mill. m' ortocerkalksten, om hänsyn tages 

till respektive lagers sannolikt kvarvarande brytvärda areor. Hela den kalkstensmängd (ortocerkalksten 

+ orsten) som ingår i denna brytningsmängd är Il mill. rn', skiffermängden 28 

mill. m', tillsammans 44 mill. m' eller i procent 25 % kalksten, 64 % skiffer och Il % avrymning. 

Den brutna arealen blir 2.5 krrr', Av denna sammanställning framgår, att avrymningen i 

Yxhult är procentuellt lägre än på någon annan plats i Sverige, huvudsakligen på grund av den 

stora mäktighet som på engång kan brytas, men även, att om hela skifferlagret uttages, den 

ovanliggande ortocerkalken ej är tillräcklig för förbrukning av hela den brutna skiffermängden. 

Skifferöverskottet är störst i det understa oljerika lagret, men även om detta uteslutes ur 

brytningen, uppstår en brist på 8 mill. rrr' ortocerkalksten. Om även lagret 5 1/2 - 9 m uteslutes, 

reduceras ortocerkalksbristen till l Y2 mill. rrr', dock endast under förutsättning att ingen 

byggnadssten brytes. Om brytningen upphör vid 5 Y2 m:s djup i alunskiffern bli mängdförhållandena: 

kalksten 7 Y2 mill. m 3 eller 46 vol.-%, skiffer 6 mill. m 3 eller 36 % och avrymning 3 

mill. m 3 eller 46 vol.-%, skiffer 6 mill. m 3 eller 36 % och avrymning 3 mill. m 3 eller 18 %, 


59

och den brutna arealen 1.5 km 2 om endast så mycket skiffer brytes som åtgår att bränna all 

kalksten. 

Som synes har vid ett sådant förfaringssätt avrymningsförhållandena försämrats, vartill kommer 

att skifferavfallet från kalkbränningen och jordrymningen måste transporteras utom brytningsområdet, 

därest ej de undre lagren skola bli oåtkomliga för dagbrytning senare. 

Ett fullt rationellt utnyttjande av Yxhultområdets kalkstens- och alunskiffertillgångar är ej 

möjligt utan annan användning för skiffern än till kalkbränning. Då lagret 9 - 16 m innehåller 

den såvitt hittills är känt oljerikaste skiffern i Sverige, ligger ett användande av denna till 01jedestillation 

närmast till hands. Skifferlagret 2 Y2 - 5 Y2 m är ej så oljerikt, men dess värmevärde 

är i det närmaste lika högt som oljeskifferns. Skiffern kunde därför jämte stybben 

frånövriga lager tänkas använd som bränsle för mera högvärdiga ändamål än kalkbränning, 

exempelvis för kraftgenerering, gasgenerering, indunstning, kaliframställning eller annan kemisk 

industri. 

Dagbrytningen vid Yxhult skulle då giva 

Ortocerkalksten 6 mill. m' eller 14 vol.-% 

Orsten 5 - " - 11 - " 

Skiffer för kalkbränning 8 - " - 19 - " 

Oljeskiffer 13 - " - 34 - " 

Högvärdig brännskiffer 7 - " - 11 - " 

Avrymning 5 - " - 11 - " 

44 - " - eller 100 vol.-% 

Vid en så bedriven brytning skulle över 10 mill. ton bränd kalk kunna framställas. Ortocerkalkstensöverskottet, 

ca 2 mill. m', motsvarar ungefär vad som behövs för byggnadsstensbrytningens 

fortsättande. Oljemängden uppgår till ungefär 150 kg råolja per ton effektiv CaO 

i bränd kalk, om endast den sämre skiffern och ej gasen användes för kalkbränning. I Kinnekulle 

är motsvarande siffra 50 eller högst 75 kg. Om även den bättre brännskiffern användes 

för kalkbränning blir oljemängden per ton CaO 90 kg i Yxhult. 


60

Östra områdena 

Till de östra alunskifferområdena är att räkna alla skifferområden öster och nordöst om Yxhult. 

Arealen på dessa skifferområden är ungefär Y2 kvadratmil, men om endast de delar där skiffern 

är till stor del borteroderad, rubbad av isen eller vittrad borträknas återstår ungefär 1/3 

kvadratmil. Inom 1/3 av detta område anses skifferlagret vara övertäckt av ortocerkalksten. 

Ingen fullständig profil är känd genom alunskifferlagret från dessa områden, ej heller några 

analyser. En nästan fullständig profil från Vilhelmsberg visar dock att den brytvärda mäktigheten 

är mindre än i Yxhult och sannolikt 12 m. Orstenshalten är liksom i Yxhult låg. 

Den nuvarande ortocerkalkstenens mäktighet torde i regel ej uppgå till mer än några meter 

och är i varje fall ej tillräcklig för att vid kalkbränning motsvara hela alunskiffermängden. Ett 

stort alunskifferöverskott föreligger alltså inom dessa områden. 

De i första hand brytvärda partierna äro de där jordbetäckningen är som minst och där ortocerkalkstenen 

finnes kvar över alunskiffern. Sådana platser förekomma främst vid Vilhelmsberg-Skärsätter 

och Tångsätter i Asker samt Vranna i SkölIersta. 

Förekomsten vid Vilhelmsberg-Skärsätter bildar en föga jordtäckt platå på 1/3 m 2 . Ortocerkalkstenens 

mäktighet är några meter och alunskifferlagrets förmodligen 12 m. Vilhelmsbergsbrotten 

ha avsänkts i platån och såväl berg som vatten uppfordrats. Vid Skärsätter kunna 

brotten dräneras emot Kvismaredalen. Möjligheter förefinnes här att producera några millioner 

ton bränd kalk under gynnsamma brytningsförhållanden. Om delar av skifferlagret kunna 

användas för annat ändamål än kalkbränning kunna de göras lätt åtkomliga genom den avrymning 

av jordlagren och ortocerkalken samt eventuella överliggande lågvärdiga skifferlager 

som sker i samband med brytningen för kalkbruket. 

Man har här brutit byggnadssten i rätt stor omfattning på grund av den ringa jordbetäckningen 

på ortocerkalksplatån. 

Vid Tångsätter har man också brutit byggnadssten i senare tid men om produktionsförhållandena 

för bränd kalk är intet närmare känt. I varje fall äro de ej så goda som vid Vilhelmsberg 

Skärs ätter. 

Kalkfyndigheten vid Vrana är belägen i en isolerad höjd med en liten ortocerkalksplatå på 

toppen. Jordbetäckningen på alunskiffersluttningen är uppenbarligen ej obetydlig och skiffern 

överst rubbad av isen. Brytningsförhållandena i sluttningen äro emellertid gynnsamma varför 

denna förekomst redan nu torde kunna räknas bland möjliga produktionsplatser för bränd 

kalk. Efter eller i samband med kalkbränningen föreligger här stora möjligheter att billigt 

bryta skiffer även för andra ändamål om skifferns sammansättning skulle visa sig gynnsam 

härför. Kalkstenstillgångarna medgiva framställning av några millioner ton bränd kalk men 

förekomsten måste noggrant undersökas med avseende på jordbetäckningens djup, ortocerkalkstenens 

mäktighet, skifferns sammansättning, förekomsten av förstörd skiffer samt lämpliga 

platser för avrymning och skifferaska innan ett kalkbruk kan igångsättas vid Vrana. 

Skifferområdet i Stora Mellösa är förmodligen f.n. ej brytvärt på grund av kalkstensbrist, 

starkt isstörda lager och oregelbunden jordbetäckning. För att kompensera bristen på kalksten 


61

i fyndigheten har man gjort försök att hitfrakta och bränna avfall från dolomitbrotten vid Ekeberg 

på andra sidan Hjälmaren dit avståndet över isen är 1 mil. Bränningen lyckades, även om 

kalken delvis blev av låg kvalitet på grund av avfallets höga silikathalt. 


62

Kinnekulle 

Kinnekulles kalkfyndigheter grunda sig huvudsakligen på orstenen i alunskifferlagrets utgående 

men i någon mån även på ortocerkalkstenen. 

Alunskifferlagrets utgående bildar en ring runt berget, som är något över en mil långt och 

något över Y2 mil brett. 

Utgåendet bildar vanligen en plan avsats, som utåt begränsas aven brant "klev", på c:a 10 m 

där ugnsanläggningarna äro belägna och emot berget aven mindre utpräglad brant i överlagrande 

ceratopygekalk och didymographtusskiffer. Dessa två lager äro 10-12 m. Ovanpå dessa 

lager följer efter en brant "klev" ortocerkalkstenen. Denna kan alltså ej brytas i samma brott 

som skiffern. 

Lagren i Kinnekulle ligga flackt med en svag lutning mot VNV. 

Alunskifferlagret är omkring 12 m mäktigt och utgöres av olenidlagren. Paradoxideslagren 

äro utbildade såsom alunskiffer endast i sin översta del och brytas ej. Det förnämsta ledlagret 

inom alunskiffern är en 1-2 m mäktig orstensbank med Olenus. Från denna hämtas en stor del 

av kalkstenen till bränningen. Under denna bank är orstenshalten i skiffern låt, varför brytningen 

sällan går djupare. Ovanför orstensbanken följer en oljerik skiffer med föga orsten och 

ovanpå denna orstensrik, men oljefattig skiffer. Alunskifferlagrets översta två meter äro föga 

värdefulla. Skiffern är tämligen lågvärdig och orstenen lågprocentig samt uppblandad med 

flinta. Denna del avrymmes därför, där den ej är bortdenuderad. Den har däremot spelat en 

viss roll genom att skydda underliggande mera värdefulla lager från vittring. 

Kinnekulles kalk brändes förr uteslutande av orsten och ansågs då i halten överlägsen andra 

alunskifferbrända kalker. En översikt av publicerade analyser visar att den av orsten brända 

kalken hölls i en halt av 70 % verksam CaO. Emellertid ingår i detta medeltal två typer, en 

relativt ren orsten, som giver en kalk med omkring 75 % CaO och en oren som endast giver 

en kalk med mindre än 60 % CaO. 

Orstenen är förorenad av skifferinneslutningar, flinta och fosforitkonglomerat. Sådan orsten 

borde helst utskrädas före bränningen, då den väl knappast betalar denna samt starkt nedsätter 

den brända kalkens kvalitet. En genomanalysering av de olika orstenshorisonterna skulle förmodligen 

giva god vägledning för höjning av den brända kalkens kvalitet. 

Som förut nämnts brändes förr endast orsten. På grund av att den brutna skiffermängden stegrats 

utöver vad som åtgår att bränna den samtidigt utvunna skiffern, dels genom förbättringar i 

kalkbränningen, dels genom att den största brytningen numera äger rum på bergets östra sida, 

där orstenshalten är minst, har man övergått att bränna allt mer ortocerkalksten. 

Ortocerkalkstenen är uppdelad i flera olika utbildade lager, av vilka det understa, "under rödstenen", 

som är c:a 20 m mäktig, användes vid kalkbränningen. Dennas genomsnittshalt ligger 

vid omkring 75 % karbonat, varför den kan användas nästan utan skiffertillsats för cementtillverkning. 

Genom att ej medtaga de märgliga lagren kan en råsten för kalkbränning med 80-85 

% kalcit utvinnas, som bränd giver en kalk med 65-70 % verksam CaO. Som ett genomsnitt 

för den alunskifferbrända ortocerkalkens CaO-halt kan 67 % anses. Denna kalk är vida bättre 

än den som erhålles vid bränning av den sämre orstenen men nära 10 % sämre än den av god 

orsten brända. 


63

Förhållandet emellan orsten och ortocerkalksten blir vid utnyttning av hela alunskifferlagret 

4:7 och kalkens CaO-halt 68 %. Om den sämre orstenen bortskrädes, blir CaO-halten knappast 

ändrad, emedan då mera ortocerkalksten måste brännas. Emellertid brytes icke hela lagerserien. 

I regel är den översta delen därav borteroderad, och där den är förhanden, är orstenens 

kalkhalt lägre och flintinblandningen högre i densamma än i de övriga delarna. Värmevärdet 

är högre i mellersta delen än i de övre och undre delarna. Allt detta samverkar till att 

det huvudsakligen är lagerseriens mellersta del som blir utnyttjad. 

Denna del har även den oljerikaste skiffern. Genom tillkomsten av destillationsanläggningen 

vid Kinnekleva har en möjlighet yppat sig att tillgodogöra skifferöverskottet, som hittills har 

nödvändiggjort användandet av den lågvärdiga ortocerkalken. 

Därest man får räkna med denna anläggning även i framtiden skulle Kinnekulles kalkfyndigheter 

bliva följande. 

Brytningen kommer att omfatta de delar av alunskifferterrassen, som ej äro alltför jordtäckta 

från stora orstensbankens utgående. Denna areal är ungefär 8 km". Alunskifferns översta del, 

tillsammans med däri inlagrad lågvärdig orsten, avrymmes tillsammans med jordbetäckningen. 

Därunder följer brännskifferpallen och under denna oljeskifferpallen samt underst pallen i 

stora orstensbanken, som på bergets norra och västra sida även måste omfatta 1-2 m brännskiffer 

under orstensbanken. Höjden av den använda delen av alunskiffern blir 10 m utom 

längst i norr, där den blir upp till Il m. 

Oljeskiffermäktigheten är 2 m i sydost, 2 Y2 m i norr samt l m i väster. Oljehalten är resp. 5 

Y2, 6 och 5 % samt tillgångarna i dagbrott i sydväst 12 millioner ton, i sydost 6 millioner, i 

norr 5 millioner och i väster l million ton eller tillsammans 24 millioner ton med c:a 1,3 millioner 

olja. Oljeskifferns kalorimetriska värmevärde är i genomsnitt 2100 Cal. och dess svavelhalt 

6-6Y2 %. Vid fullständig uttvättning av destillationsgasen med S02-vatten skulle högst 

2-2 Y2 % svavel utvinnas. Om den bättre orstenen brändes med svavelfri gas skulle den så 

brända kalkens halt av verksam CaO stiga till över 80 %. 

Brännskiffems värmevärde är 1700-1800 Cal, dess oljehalt 4-4 Y2 % och svavelhalten 6-7 %. 

Kalkstenstillgångarna inom de på ovan angivna sätt brutna områdena uppgå till 30 millioner 

ton i sydost, 30 millioner i sydväst, 10 millioner i norr och 10 millioner i väster eller tillsammans 

80 millioner ton motsvarande ungefär 35 millioner ton verksam CaO. 

De olika områdena kunna karakteriseras på följande sätt: 

I sydöst äro tillgångarna störst. Brytningen har en mycket stor plan yta att gå in i, varför 

transporterna i brotten endast sakta ökas. Avrymningen är liten. Oljeskiffern utgör knappt 20 

% av det brutna, avrymningen undantagen. Ingen skiffer behöver brytas under stora orstensbanken, 

varför, om oljeskiffern ej kan destilleras, även ortocerkalk måste brännas. Den verksamma 

CaO-halten i bränd kalk sänkes då från 75 till 72 %. 

I det sydvästra området äro också tillgångarna stora och avrymningen liten. Oljeskiffern utgör 

endast 10 % av det brutna, och orstenshalten är så stor, att även om oljeskiffern ej skulle tillgodogöras 

ingen brytning behöver äga rum under den stora orstensbanken. Den brända kalken 

kan alltså alltid hållas i 75 % effektiv CaO. 


64

Inom det västra området äro förhållandena likartade, men området är smalt och tillgångarna 

mindre. 

Inom det norra området äro tillgångarna i dagbrott ej heller mycket stora, beroende på att området 

är smalt och jordbetäckningen delvis betydande. Oljeskiffern är här som mäktigast och 

oljerikast samt skulle ingå med 25 % i brytningen. Om ej oljeskiffern tillgodogöres, sänkes 

den brända kalkens halt från möjligt 75 % till 73 % effektiv CaO. 

Av detta synes att det är det sydöstra området som är mest beroende av oljedestilleringsanläggningen, 

under det att inom de västra och sydvästra områdena en högvärdig kalk kan tillverkas 

utan hjälp av oljedestillation. 

Alunskifferns lägsta del (c:a 5 m) torde för närvarande ej vara brytvärd. Orstenshalten är låg. 

Värmevärdet är endast 1300 Cal. (kalorimetriskt), oljehalten 3 Y2 % och svavelhalten 6-7 %. 

Angående oljeskiffern kan tilläggas att förutom de här angivna dagbrottstillgångarna, där skiffern 

skulle utvinnas i samband med kalkbränning, man kan även tänka sig underjordsbrytning 

av enbart oljeskiffer under bergets norra och nordöstra del, där oljehalten och mäktigheten är 

som störst. Denna arealen av skiffer med över 6 % olja är nära 10 km 2 med 40 millioner ton 

skiffer. Samtidigt måste nära 15 millioner i oljeskiffern inlagrad orsten brytas, varför skifferprocenten 

i det brutna blir 75 %. Såväl till golv som tak få gruvrummen tjocka orstensbankar. 


65

Billingens nordända 

Kalkfyndigheterna på Billingens norra del äro belägna vid Stolan längst i norr, på sträckan 

Dämman-Karlsfors-Melldala i nordväst samt vid Mölltorp i nordöst. Möjligen finnas brytvärda 

områden även på mellanliggande sträckor. 

Den brytvärda delen av alunskifferlagret är 16 m mäktigt och slutar mot en orstensbank med 

Exporrectakonglomerat på översidan. Under denna bank är skifferns värmevärde mindre än 

500 Cal. Den del av lagerserien, som är brytvärd, kan indelas i en övre 11 Y2 m mäktig del, 

från skifferns överyta t.o.m. den stora orstensbanken med Olenus, och en undre del 4 Y2 m 

mäktig ned till Exporrectakonglomeratet. I den övre delen är orstensmäktigheten 3 1;2 m. Skifferns 

kalorimetriska värmevärde är i genomsnitt 1550 Cal. och oljehalten 1 Y2 %. På 4 1/2-6 

m:s djup förekommer kolm. Den undre delen av alunskifferlagret saknar nästan orsten. Den 

har ett lägre värmevärde, 1300 Cal., men något högre oljehalt, 2 %, än den övre delen. 

Hela profilens orstensmängd är 3 Y2 m, och med skifferöverskottet kan nära 8 m överlagrande 

ortocerkalksten brännas. Brytes endast den översta delen, blir förhållandet orsten: ortocerkalksten 

3 1/3:4m. Som ortocerkalk ej är så högvärdig som orstenskalken, får den framställda 

kalken åtminstone i det förra fallet en något lägre CaO-halt än på Kinnekulle. 

Ortocerkalklagret skiljes från alunskiffern av 2 m mäktiga ceratopyge- och didymographtuslag, 

odugliga till kalkbränning. På en kortare sträcka i Karlsfors innehåller denna del emellertid 

ett högst några dm mäktigt rent kollager med i genomsnitt 10 % starkt vanadinhaltig aska 

(c:a 0.2 % V i kolet och c:a 2 % i askan). Per ton brutet berg i kolnivån blir kolmängden c:a 

10 % och vanadinmängden per m 2 ungefär Y2 kg. I alunskiffern är vanadinhalten 0.1 % och 

föga mer i askan, men per m 2 av alunskifferns övre del blir detta nära 20 kg. 

Genom att taga hänsyn till jordbetäckningen, ökningen av den överlagrande ortocerkalkens 

mäktighet inåt berget och den mängd ortocerkalksten, som kan brännas vid brytning av hela 

skifferlagret, kan man ungefärligt beräkna, att på norra Billingen vid nuvarande brytningssätt 

kan framställas ungefär 10 millioner ton bränd kalk. På grund av fyndigheternas belägenhet i 

en skarp sluttning äro brytningsförhållandena mycket goda med små transportvägar i brotten. 


66

Mellersta och södra Billingen 

Den brytvärda delen av alunskifferlagret är ungefär lika utbildad inom mellersta och södra 

delen av Billingen som i norr. Jordbetäckningen är emellertid vida större, så att på bergets 

sydända över huvud taget ingen kalkbränning kommit till stånd och inom mellersta delen endast 

på sträckan Ulunda-Bjellum, efter västra sidan av berget samt på östra sidan endast i 

Skövdetrakten och vid Skultorp. 

Som sluttningen vid nedre delen av alunskifferlagret oftast är flack, så att vattenavledningen 

och utfrakten blir försvårad, går brytningen i regel i denna trakt ej ner mer än högst 7-8 m i 

skifferlagret. En fördel är att det odugliga lagret emellan skiffern och ortocerkalken är mycket 

obetydligt. 

Till 7 m djup är orstensmängden endast 1Yz m. Skiffermängden till detta djup medgiver att 

bränna ytterligare 3 Yz m ortocerkalk. Detta är endast hälften mot på Billingens nordända. På 

grund av den vanligen mindre branta sluttningen kunna brotten emellertid gå något längre in 

mot berget, vilket kompenserar den lägre brytningshöjden. 

Vid Gullhögen intill Skövde avrymmes dessutom stora mängder ortocerkalksten vid brytning 

av byggnads- och cementsten. På grund av ovan angivna omständigheter kan den utan ändring 

av hittills varande brytningssätt på Billingens mellersta del framställbara mängden bränd kalk 

skattas till några millioner ton ungefär lika fördelat på östra och västra sidan. Halten i den 

framställda brända kalken bör av några publicerade analyser att döma bli ungefär densamma 

som på norra Billingen men i genomsnitt knappt komma upp i 70 % verksam CaO. 

Oljehalten i Skövdetraktens alunskiffer är endast 1-1 Yz %. Kolm är rätt vanlig och håller enligt 

två säkra, av R. Mauzelius utförda analyser 0,4 % uranoxiduI och 1,3 mg radiumbromid 

per ton vid 34 % aska. Tillgångarna av vanadinkol äro oansenligt. 

Plantaberget, Varvsberget, Gerumsberget och Gisseberget 

Dessa berg äro de sydöstra av Billingen-Falbygdens berg. Kalkbrotten äro huvudsakligen belägna 

i tre grupper: 1) Stenåsen i norr 2) öster om Varvsberget samt 3) nordost om Vartofta 

station i sydväst. 

Vid Sten åsen kan liksom i Skövdetrakten på grund av lutningsförhållandena endast den övre 

delen av alunskifferlagret tillgodogöras. Emellan detta och ortocerkalkstenen ligger ungefär 2 

m odugliga ceratopyge- och didymographtuslag. Ortocerkalkstenen har vid Vätterissjöns 

tappning renspolats från jordbetäckning i stor utsträckning söder om alunskifferutgåendet, och 

då mäktigheten just ej är större än vad som kan brännas med den lätt tillgängliga skiffern, äro 

brytningsförhållandena vid Stenåsen att anse som gynnsamma, trots det ringa brytningsdjupet 

i skifferlagret och det mäktiga odugliga mellanlagret. 

Vid Stenåsen kan ungefär 3 millioner ton bränd kalk framställas (huvudsakligen av ortocerkalksten) 

utan att brytningen kommer in på och förstör de märkligaste delarna av de bildningar, 

som uppkommit i samband med issjötappningen. 

I den skarpa sluttningen längs Varvsbergets norra och östra sida äro flera kalkbruk anlagda 

såsom Smedsgården, Kavlås och Gestilren. Större delen (i söder hela) den användbara delen 

av alunskifferutgåendet, är åtkomligt för brytning. På grund av den skarpa sluttningen kan 


67

ytningen emellertid ej gå långt in mot berget, varför de säkert kända tillgångarna ej motsvara 

mer än ungefär l million ton bränd kalk med något under 70 % verksam CaO. 

Alunskifferlagrets profil är särskilt väl känd vid Gestilren. Den stora olenidbanken börjar vid 

10 m:s djup och är nära en meter mäktig. Sammanlagda orstensmäktigheten ovan denna bank 

är 2 m. Skifferns genomsnittliga kalorimetriska värmevärde är 15550 Cal., dess oljehalt 2 % 

(den ökar nedåt) samt svavelhalten 7 %. Under stora orstensbanken följer ytterligare l m olenidskiffer 

samt två meter paradoxidesskiffer med tillsammans endast 1/3 m orsten, varefter en 

halvmeterbred orstensbank följer, under vilken skiffern ej längre är användbar som bränsle 

(värmevärde endast 420-920 Cal.), Värmevärdet på skiffern emellan orstensbankarna är endast 

1300 Cal., men oljehalten är 3 %. Under den nedre orstensbanken är oljehalten under l % 

till 19 m:s djup, varefter den under de återstående djupare 4 metrarna av alunskifferlagret 

växlar emellan 1,5 % och 2,1 %. 

Inom områdets södra del synes jordbetäckningen i de flesta fall hindra anläggandet av kalkbruk. 

Endast vid Stenbrottet och Mossagården Y2 mil nordost om Vartofta station äro några 

större mängder av alunskifferlagret tillgångliga för bekväm brytning. De säkert kända tillgångarna 

medgiva dock endast bränning av högst några 100.000 ton kalk. 

Alunskifferlagret brytes f.n. till högst 5 m djup varav l-l Y2 m är orsten. Utgåendesläntens 

lutning torde dock medgiva avvattning och utfrakt för en djupare brytning, som här skulle 

väsentligt kunna öka tillgångarna och utproportionera avrymningen på en större mängd bränd 

kalk. 

Emellan alunskiffern och ortocerkalken ligga l-l Y2 m odugliga ceratopyge- och didymographtuslag. 


68

Falbygden och Mösseberg 

Runt om Mösseberg och Ålleberg har kalkbränning försiggått på ett flertal ställen, och pågår 

fortfarande, mest nordost om Falköping samt i mindre utsträckning väster om Mösseberg. 

Förhållandena äro rätt olika inom dessa båda områden, varför de behandlas var för sig. 

Fyndigheterna nordost om Falköping äro belägna i alunskifferutgåendets branta sluttning 

emot Slafsans dalgång. Som denna emellertid fortsätter ett stycke upp i den överlagrande ortocerkalken, 

innan den plana Falan vidtager, så att mäktigheten på ortocerkalken blir stor i 

förhållande till den i dagbrott åtkomliga brännskiffern, kan brytningen i regel endast omfatta 

en tämligen smal zon längs utgåendet. De säkert åtkomliga tillgångarna kunna, i brist på närmare 

detaljundersökningar, skattas till att motsvara åtminstone 5 millioner ton bränd kalk. 

Alunskifferlagret är blottat till största djup i A.B. Tomtens kalkbrott vid Rössberga. Profilen 

visar där överst nära l m orsten, därunder 7 m alunskiffer med föga orsten samt underst stora 

orstensbanken, som här är 2 m mäktig och tudelad av ett smalt skifferlager. Vid Uddagården 

brytes f.n. 7 m, varav l Y2 m är orsten. Vid Berga börjar stora orstensbanken på något över 8 

m:s djup men den brytes ej. Sammanlagda skiffermängden ovan denna bank synes alltså i 

genomsnitt vara 6 Y2 m och orstensmängden l Y2 m. 

Skifferns kalorimetriska värmevärde är i genomsnitt 1600 Cal., dess oljehalt 1-1 1 / 2 % och 

svavelhalten 6 Y2-7 %. Emellertid finnas inga analyser publicerade, varken frånskiffern närmast 

över eller från någon skiffer under stora orstensbanken. Som olenidskiffern fortsätter till 

12 m i Djupadalen och alunskiffern till 22 m, vilket är ungefär samma siffror som vid Gestilren 

och Stolan, kan man vänta sig att under stora orstensbanken finna åtminstone 3 m brännskiffer 

med föga orsten och med ett värmevärde av 1300 Cal. samt med något högre oljehalt 

än högre upp. Detta är emellertid ej mer brännskiffer än vad som nätt och jämt behövs för att 

bränna stora orstensbanken. Då det viktigaste i de flesta brotten i denna frakt är att bränna så 

mycket ortocerkalk som möjligt och då ett tillvaratagande av stora orstensbanken och skiffern 

därunder förmodligen endast skulle sänka brottbottnen och giva sämre transportförhållanden 

utan att större ortocerkalksbränning kunde påräknas, kan det ifrågasättas, huruvida ej brytningen 

liksom hittills bör sluta mot stora orstensbanken. Skiffern ovan denna bank medgiver 

bränning av 4 Y2 m ortocerkalk sedan inneliggande l 1/2 m orsten blivit bränd. Förhållandet 

orsten:ortocerkalk i den brända kalken skulle alltså bliva l :3. Det odugliga mellanlagret emot 

ortocerkalkstenen är mycket obetydligt (0.2-0.3 m). Den därpå följande ortocerkalkstenen är 

mera högprocentig än på andra ställen i Västergötland och torde vara orstenen överlägsen. 

Diamantbormingar från Vrangelsholm visa över 10 m kalksten med i genomsnitt 89 % karbonat 

(högst 93.7 %, lägst 83.4 %). Härav följer, att den brända kalkens halt av effektiv CaO bör 

kunna hållas lika högt som Kinnekulles bästa eller över 70 % upp mot 75 %. 

Anmärkas bör dock att vid diamantbormingen märgellagren troligen delvis bortränsats, varför 

den utvisade karbonathalten kan vara något för hög. Stuffprov visa emellertid också höga 

halter. 

I detta sammanhang kan påpekas, att en viss ytterligare avrymning av ortocerkalken äger rum 

i samband med brytning av byggnadssten. 

På Mössebergs västra sida äro brott upptagna söder on1 Kleva kyrka och vid Skår på en 

sträcka av 1 1 / 2 km i den i flera avsatser uppdelade rätt höga sluttningen. 


69

Profilen härstädes visar, att alunskifferlagret skiljes från ortocerkalkstenen av ej mindre än 3 

m odugliga ceratopyge- och didymographtuslager. 

Alunskifferlagret är 8 m mäktig varav ned till stora orstensbanken, som här är l § m mäktig. 

Lagren under denna hava brutits vid Gudhem. Några analyser på skiffern äro ej publicerade. 

Kolm förekommer rätt rikligt vid Kleva. 

Förhållandena äro ej särdeles gynnsamma i denna trakt för en större brytning, dels på grund 

av den stora mäktigheten på det odugliga mellanlagret, dels också på grund av den hastiga 

ökningen av ortocerkalkens mäktighet inåt berget, vilket är särskilt besvärande, då endast några 

få till 5 m därav kunna brännas. Förmodligen motsvara de kalkstensmängder, som kunna 

brytas för ringa kostnad, omkring Y2 million ton bränd kalk. 

Halle- och Hunneberg 

Halle- och Hunnebergs kalkfyndigheter skilja sig högst väsentligt från de övriga Västgötabergens. 

Alunskiffern överlagras mer eller mindre omedelbart a diabas, som så gott som fullständigt 

avdestillerat skifferns oljehalt, så att skiffern närmast är att betrakta som en halvkoks. 

Orotocerkalksten saknas och kalkbränningen är helt hänvisad till att använda orsten. Då skiffern 

hittills ej har kunnat användas för annat ändamål än kalkbränning, kan brytningen endast 

försiggå inom de delar av alunskifferlagret. där det minsta skifferöverskottet erhålles. Detta är 

fallet med de översta 3-4 m, vilka så gott som undantagslöst äro de enda som blivit föremål 

för brytning. Alunskifferns mellersta lager äro orstensfattiga, och i den undre delen, där några 

rätt mäktiga orstensbankar förekomma, är den omgivande skiffern oduglig som bränsle. 

Bränslevärdet på skiffern i de ovan angivna översta 3-4 metrarna växlar emellan 1300 och 

1500 Cal. aven direkt bestämning och fyra askbestämningar att döma. Möjligen förefinnas 

skiffrar med ännu lägre värmevärde i samma zon, då det är känt att skifferns förmåga att 

bränna kalk är växlande och stundom låg. I Nygård synes genomsnittliga kalorimetriska värmevärdet 

vara nära 1400 Cal. och det effektiva endast 3 % lägre på grund av den låga vattenhalten. 

Detta värmevärde är endast obetydligt lägre än i Billingen-Falbygdens skiffer och 

överensstämmande med Ölands, men är väsentligt lägre än Kinnekulle- och Närkesskiffrarnas. 

Den halvkoksartade Halle- och Hunnebergsskiffern kan dock tänkas hava högre bränslevärde 

än värmevärdet angiver på grund av att bränsleförluster genom destillation bliva små. I 

varje fall kan man räkna med att l m 3 Nygårdsskiffer bränner i genomsnitt l m' orsten. Då ett 

sämre resultat starkt nedsätter kalkbränningens ekonomi genom att större skiffermassor måste 

brytas och hanteras i brottet och vid ugnarna bör en undersökning av skifferns värme- och 

bränslevärde företagas där den ej genom långvarig erfarenhet är känd innan brytningen utvidgas 

till nya områden eller återupptages i gamla. 

Skifferns oljehalt är mycket låg (0.2-0.3 %). Även svavelhalten är låg, i genomsnitt 2 1/2-3 %. 

Orstenshalten i de hittills brutna 3-4 metrarna är omkring 50 % eller just så mycket som kan 

brännas med den samtidigt brutna skiffern. Skulle orstenshalten stiga till mer än som kan 

brännas med skiffern emellan bankarna, vilket dock sällan torde vara fallet, kan felande skif 


70

fer brytas under den lägsta nu använda orstensbanken utan ökade brytningskostnader pr ton 

bränd kalk. Orstensunderskott däremot medför försämrade brytningsförhållanden genom att 

en del skiffer måste lämnas i brottet. Sannolika av detta skäl ha en del brott norr om Nygård 

måst övergivas som icke brytvärda. 

Orstenen i Halle- och Hunneberg håller enligt tre analyser i genomsnitt 87 % CaC0 3 samt är 

därtill rätt bituminös (bituminer i regel dock m.e.m. förkoksat) varför den brända kalkens totala 

CaO-halt bör bli va hög. Samtidigt gör den låga svavelhalten i skiffern att nedsättningen 

av den effektiva CaO-halten genom sulfatbildning blir obetydlig varför Halle- och Hunnebergskalk 

bör kunna hållas i en verksam CaO-halt på 75 % vilket är detsamma som i de bästa 

alunskifferbrända kalkerna, ex. Kinnekulles orstenskalk. 

Alunskiffern går ut i dagen omedelbart under diabasbranten och bildar aldrig någon nämnvärd 

avsats. Dagbrytning kan därför ej förekomma utan all skiffer och orsten måste utvinnas genom 

stollar och pelarbrytning under jord. Trots detta är brytningen mycket billig, bl.a. därför 

att allt brutet är användbart. Arbetsrummen få en mycket gynnsam höjd och fasta, ej allt för 

stora pelare kunna kvarsättas. Taket är fast och olyckor genom ras mycket sällsynta. I gamla 

övergivna brott inträffar däremot ras genom frostsprängning. Lufttemperaturen är jämn och 

behaglig. Någon uppfordring av berg och vatten behöver ej ifrågakomma. Transporterna i 

horisontell led äro än så länge små. Ugnarna anläggas i sluttningen, varför någon lyftning av 

materialet ej behöver ifrågakomma. Inom 100-200 m från utgåendet uppgår höjdskillnaden till 

20 a40 m och är alltså tillräcklig t.o.m. för schaktugnar, magasin och lastfickor. 

Kalkstenstillgångarna på Halle- och Hunneberg äro främst beroende på huru mycket av alunskifferlagret 

som är bortskuret av diabasen. Hela eller den brytvärda delen av alunskifferlagret 

synes vara bortskuret i dalen emellan bergen och på Hallebergs västsida. På samma bergs östra 

sida ligger diabasen visserligen i regel an mot alunskiffern men har vanligen kvarlämnat 

större delen, varför en rad brott här kunnat anläggas. På Hunnebergs östra sida äro skifferns 

övre lager ibland bortskurna i norr men i söder går diabaskontakten högt över alunskifferlagret. 

Det senare är förhållandet på östsidan i norr vid Mossebo och på sydsidan i väster vid 

Storeklev samt sannolikt även på den mellanliggande föga kända sträckan runt bergets sydöstra 

hörn. Den area där de övre lagren kvarstår skulle därför kunna skattas till 2 km 2 i Halleberg 

och 30-40 km 2 i Hunneberg. Genomsnittsavståndet till den senare arean från utgåendet är l 

km, till den förra endast några 100 m. Arean till Y2 km från utgåendet är i Halleberg l krrr', i 

Hunneberg 10 km', 

Brytvärdheten av dessa areor är bestämd främst av skifferns bränslevärde och orstensprocenten. 

Enligt vad hittills är känt är brytvärdheten störst emellan Nygård och Tunhem på Hunnebergs 

västra sida samt vid Mossebo vid samma bergs nordöstra hörn. Mossebo ligger omedelbart 

intill Uddevalla-Vänsersborg-Herrljunga järnväg under det att Nygård har 4 km till samma 

järnväg och 7 km till Bergslagsbanan i Trollhättan. 

Tillgångarna emellan Nygård och Tunhem intill 500 m djup in i berget motsvara 5 millioner 

ton bränd kalk och vid Mossebo minst l million ton. Sannolikt förefinnes en minst lika stor 

eller större kvantitet med liknande brytningsförhållanden söder om de ovannämnda platserna 

runt Hunnebergs sydsida samt åtminstone l million ton på Hallebergs östsida. I dalen emellan 

bergen på Hallebergs västsida samt norr om Nygård saknas däremot brytvärd orsten och skiffer. 


71

För närvarande är kalkbränningen nästan nedlagd på Halle- och Hunneberg. Förekomsterna 

hava emellertid 2-3 kr mindre frakt efter järnväg pr ton bränd kalk till konsumenter inom 

Dalsland och norra Bohuslän än Kinnekulle och Falbygdens bäst belägna bruk alldeles oavsett 

att kalkbehovet inom området för direkta lastbilstransporter är högst betydande. 

Det synes som om detta fraktförsprång samt kalkens goda kvalitet skulle uppväga den dyrbarare 

brytningen och medgiva ett upptagande av kalkbränningen i stor skala dock först sedan 

de gynnsammaste platserna härför bestämts genom uppmätning av orstensmängden och bestämning 

av skifferns värmevärde och orstenens kalkhalt. 


72

Siliansområdet 

Siljanstraktens silurområde bildar enring som går genom Rättvik, Boda, Ore, Skattungbyns, 

Orsa, Mora och Sollerö socknar runt en föga bebyggd urbergsplatå. 

Formationen är till stor del uppbyggd av kalksten. Denna förekommer huvudsakligen i två 

horisonter: dels som lagrad ortocerkalksten, dels som rev i formationens övre del. 

Ortocerkalkstenen, som i Siljansområdet vilar så gott som omedelbart på urberget, har denna 

kalkstens vanliga utbildning. Dess halt kommer således sällan över 90 %. Förr brändes ortocerkalkstenen 

visserligen på ett flertal platser inom området till murkalk men allt efter som 

avsättningen för andra ändamål, där en hög CaO-halt var det väsentliga, steg, överflyttades 

brytningen till revkalkförekomsterna. Det sista större ortocerkalkbruket, Skattungbyns, nedlades 

år 1912. Då revkalksförekomsterna i stort sett äro belägna i samma trakt som ortocerkalksförekomsterna 

och tillgångarna i de förra äro mer än tillräckliga vid nuvarande brytning, 

kan det ifrågasättas huruvida ortocerkalkstenen över huvud taget för närvarande är brytvärd. 

Revkalkstenen eller leptaenakalken, förekommer huvudsakligen inom områdets östra del, från 

Furudal över Ore och Boda till Rättvik, men en stor, isolerad förekomst är belägen vid Kallholn 

7 km nordost om Orsa. I Mora och på Sollerön äro inga förekomster kända. 

Leptaenareven bilda mäktiga linser omgivna av skiffer. Genom de starka rubbningar av lagren, 

som inträffat i samband med insänkningen av Siljansområdets ringförkastning, ha reven 

ibland blivit ställda på kant eller avgränsas av förkastningar, men trots detta bibehålla i regel 

fyndigheterna linsformen. Som revkalkstenen är en av lagerseriens hårdaste bergarter, äro 

reven ofta utpreparerade och framstå nu som upp till mer än 50 m höga kullar med ringa jordbetäckning, 

vilket i hög grad underlättar brytningen. 

Kalkstenen är genomgående en kalcitsten med hög karbonathalt och kan utan svårighet hållas 

över 95 % kalcit i de nuvarande brotten. Till sitt utseende är stenen, liksom revkalkstenar i 

allmänhet, tämligen växlande och än fast, än lös, det senare vanligen i revens översta delar. 

Revkärnan är oskiktad men ibland något porös. Revskalet däremot är ofta skiktat och med 

oregelbundna märgelränder och flagor. Dessa förhållanden göra, att ej all revkalksten går att 

brnna i schaktugn, åtminstone ej utan särskilt studium av stenens förhållande i ugnen och 

dennas modifiering därefter. Den lösaste stenen, som väl i regel också torde vara den minst 

rena, vrakas. I revkärnan, som i de större reven utgör den vida större delen, är procenten duglig 

sten mycket hög. Över huvud taget synes alla förhållanden samverka till låga råstenskostnader. 

Tillgångarna av revkalksten äro högst betydande. De för närvarande utnyttjade och bäst kända 

reven äro belägna vid Kallholn 7 km NÖ om Orsa, Kullsberg 5 km N om Rättvik och 

Osmundsberg 4 km N om Boda. 

Kallholn. Revet bildar en 600 m lång och 800 m bred kulle, som höjer sig 70 m över den förbiflytande 

Oreälven. Järnvägen Orsa-Bollnäs stryker förbi längs kulles västra sida. Den utvunna 

kvantiteten råsten är ca 1 million ton men flera gånger detta belopp är fortfarande åtkomligt 

i dagbrottet. Såväl ring- som schaktugnar finnas vid Kallholn. 

Kullsberg. Revet vid Kullsberg är mindre än det vid Kallholn. Dimensionerna äro c:a 250 x 

150 m, och kullen höjer sig några tiotal meter över omgivningen. Ett rätt stort brott finnes här 


73

samt schaktugnar. En Y2 mil lång decauvillebana leder till Nittsjö lastplats på Gävle-Dala 

järnväg. De kvarvarande tillgångarna torde uppgå till Y2 million ton. 

Osmundsbergets rev är förmodligen det största i Siljansområdet. Kullens längd är nära 1 km 

och bredden 1/2. Toppen är belägen 30 m ovan Sinksjön i S och 80 m ovan Bysjön i N. Som de 

tektoniska förhållandena uppenbarligen äro komplicerade genom förkastningar och ännu ej 

helt utredda, är det ej fulltsäkert om hela kullen består av brytvärd kalksten. I varje fall torde 

dock de i dagbrott lätt åtkomliga tillgångarna av högvärdig sten överstiga 10 millioner ton. En 

automatisk schaktugnsanläggning finnes på platsen. Till Rättviks station är 26 km och till 

Furudals station 18 km. 

Tillgångarna i övriga, ännu ej i anspråk tagna rev äro ej närmare kända, men av revkullarnas 

storlek att döma finnas ytterligare minst ett tiotal förekomster med milliontonnage på sträckan 

Furudal-Boda-Rättvik. 

Sammanlagt skulle inom Siljansområdet finnas minst 30 millioner ton högvärdig revkalksten 

åtkomliga i dagbrott. 


74

Jämtlands län och Västerbottens län 

Inom Jämtlands kambro-silur förekommer kalksten huvudsakligen i två nivåer som ortocerkalksten 

i ordovicium och som pentameruskalksten i silur. Användbar alunskiffer finnes ej. 

Kalkstenar på andra nivåer och inom fjällformationen sakna intresse i detta sammanhang, då 

de äro alltför ogynnsamt belägna för att vara brytvärda. 

Ortocerkalkstenen jämte överlagrande chasmopskalksten bildar ett stråk, som ej i huvudsak 

följer inlandsbanan från Klövsjö i Härjedalen till Flåsjön på gränsen mot norra Ångermanland. 

Spridda förekomster finnas vidare i mellersta Härjedalen. 

Ortocerkalkstenens totalt mäktighet växlar från några tiotal m till närmare 100 m. Dess utbildning 

är den vanliga. Halten av CaC03 är ej hög men tilltager i stort sett, liksom på Öland, 

nedifrån och uppåt. I Brunflotrakten är kalcithalten i de undre delarna c:a 70 % och i den 

mellersta delen i en 2-3 m mäktig bank 86 %. Vid Tand förekommer mindre bankar av ovanligt 

högprocentig sten i ortocerkalkstenens övre del. Analyser visa här 92-98 % kalcit. I norra 

Jämtland är genomsnittshalten vid Strömsund 81 % och vid Flåsjön 80 % men med bankar 

med upp till 85.5 %. 

Av detta framgår att större delen av ortocerkalken ej är brytvärd i konkurrens med mera högprocentiga 

kalkstenar. I de bästa bankarna i Gusta och särskilt Tand är halten tillräcklig, men 

sedan den lättast åtkomliga stenen uttagits, ställa sig utvinningskostnaderna så höga, att brytningen 

nedlagts såsom ej konkurrenskraftig med den högvärdiga, lätt utvunna pentameruskalken. 

I norra delen av Jämtland äro förhållandena delvis annorlunda så tillvida att avståndet till 

Pentamerusfyndigheterna är så stort, att ett tillgodogörande för lokala behov av den tämligen 

lågvärdiga ortocerkalkstenen är möjligt. Marknadens ringa omfattning torde emellertid hindra 

inrättandet aven ugn med låga produktionskostnader varför någon utvidgning av avsättningsområdet 

ej är sannolikt. 

Detsamma gäller även om den isolerade förekomsten Djupdal eller Baktoberg i Vilhelmina 

socken inom Västerbottens län med minst 100.000 ton något över 80 %-ig kalksten åtkomlig i 

dagbrott. 

Dagbrottstillgångarna vid Strömnäs vid Malgomaj i sistnämnda socken äro däremot enligt de 

senaste undersökningarna numera i det närmaste uttömda. 

Sammanfattande kan sägas, att ett tillgodogörande av ortocerkalkstenen i Jämtland och Härjedalen 

i industriell skala för framställning av jordbrukskalk ej såvitt hittills är känt har några 

större sannolikheter att lyckas, då de återstående lättutvunna tillgångarna äro lågprocentiga 

och de högvärdiga bankarna till större delen utbrutna i dagbrott. Möjligheter förefinnas dock 

att i ett så pass stort område upptäcka ytterligare tillgångar av lättutvunnen högvärdig sten 

särskilt inom ortocerkalkens övre del. 

En underjordsbrytning av de högvärdiga ortocerkalkbankarna torde ej löna sig i konkurrens 

med pentameruskalkstenen. 


75

Förekomsterna av pentameruskalksten äro belägna dels på ömse sidor om järnvägen till Storlien 

emellan Ytteråns och Undersåkers stationer, dels norr om detta område i Alsens, Offerdals 

och Föllinge socknar. 

Pentameruskalkstenen skiljer sig från ortocerkalkstenen därigenom att den oftare uppnåt höga 

karbonathalter och i regel är något magnesiahaltig. Till sitt bildningssätt är den troligen ofta 

revartad och därför i regel oskiktad och med växlande mäktigheter. 

Kalkstenen är i regel fast, tät och mörk med talrika oregelbundna ljusa kalcitådror samt med 

kvarts och lerämne som föroreningar. Dessa äro oregelbundet fördelade i ådror, körtlar eller 

flagor och beror denna oregelbundna fördelning dels på stenens revartade bildningssätt, dels 

på att den, såsom belägen närmare den kaledoniska bergskedjans centrum, blivit starkare utsatt 

för veckningsrörelser än ortocerkalkstenen. Pentameruskalkstenen växellagrar med skiffer 

och kvartsit, men synas de högprocentiga partierna uppnå vida större mäktigheter än i ortocerkalkstenen. 

Brotten kunna därför anläggas helt och hållet i kalksten. Frågan om var de 

brytvärda partierna äro belägna och dessas storlek blir alltså här som vanligt beroende på kalkstenens 

halt, procenten dugligt gods i dagbrott, jordbetäckningens mäktighet samt läget. 

De kalkstenstillgångarna omkring järnvägen äro mer än tillräckliga, kan en kalkstensindustri 

bli konkurrenskraftig endast där. Däremot äro avståndsskillnaderna mellan de enskilda fyndigheterna 

längs järnvägen ej så stora, att de spela någon väsentlig roll för transportkostnaderna 

till konsumenterna. 

Jordbetäckningen är varierande men i regel ej mer än några få meter. Omen större mäktighet 

av bättre kalksten kan påvisas, torde därför jordbetäckningen sällan hindra utnyttjandet. 

Trots att pentameruskalkstenen delvis är revartad, bildar den uthålliga horisonter som, särskilt 

där veckningen är mindre stark såsom längs järnvägen, kunna bilda bergytan under jordbetäckningen 

kvadratkilometer efter kvadratkilometer. Samrna relativa uthållighet kan därför 

förväntas hos de i första hand brytvärda högprocentiga partierna. Genom en detaljutredning av 

tektoniken skulle dessa lagers sannolika utgående i bergytan kunna på förhand bestämmas 

även inom de jordtäckta områdena. Så länge detta ej skett är manför anläggningars placerande 

i första hand hänvisad till de platser, där den högvärdiga stenen går i dagen. Huruvida dessa 

platser äro de bästa med avseende på stenens kvalitet och brytningsförhållanden är osäkert. 

Tektonikens utredning är för övrigt av största vikt även för brytningen, i det att brotten därigenom 

kunna på förhand planeras så att billigaste brytningskostnader och lägsta vrakstensprocent 

ernås. I dylika veckade terränger är faran för en sänkning av den dugliga stenens halt och 

en ökning av vrakstensprocenten genom inblandning av lågvärdiga över- eller underliggande 

bankar ej obetydlig. 

För närvarande kan råstenens karbonathalt hållas över 90 % samtidigt som magnesiahalten ej 

behöver överstiga några få procent. En höjning av råstenens halt till över 95 % kalcit utan 

samtidig höjning av utvinningskostnaderna skulle förmodligen innebära en ej oväsentlig utvinning 

av marknaden särskilt inom industrien. Då pentameruskalkstenen av allt att döma är 

den viktigaste kalkstensförekomsten i mellersta Norrland, är ennoggrann detaljundersökning 

av detta distrikts möjligheter väl befogad även om de kända tillgångarna på de platser, där 

brytning för närvarande pågår eller planeras (Mattmar och Åse), äro mer än tillräckliga för det 

nuvarande behovet. 


76

Kritformationens kalkstenar 

Kritformationen anträffas i Sverige endast i landet sydliga delar. Den är uppdelad på tre skilda 

områden: Kristianstadsområdet, det sydhalländska området och det sydvästskånska området. 

Kristianstadsområdet omfattar Kristianstadsslätten samt Listerlandet i Blekinge och är omgivet 

av talrika isolerade småområden i väster, norr och öster. Det sydhalländska området omfattar 

Laholmsslätten och nordsluttningen av Hallands ås, men har fordom haft en vida större 

utbredning mot norr, vilket visas av förekomsten av märgel norrut. Det sydvästskånska området 

är det största och aven bred och djup kvartärfylld sänka (Alnarpsfloden) uppdelat i två 

delar, en i sydväst under Söderslätt och den andra delen på ömse sidor av Romeleåsen och 

fortsättande mot sydost till Sandhammaren och mot nordväst till Landskrona. 

Kritavlagringarna i Kristianstads- och det sydhalländska området tillhöra uteslutande senon. 

Detta är även fallet med kritan norr och öster om Romeleåsen, under det inom övriga delar av 

sydvästområdet senonen är överlagrad av kritformationens yngsta led, danien. Den därefter 

följande tertiärformationen (paliocen) saknas så när som på en högst obetydlig förekomst vid 

Klagshamn. Kritformationens övertäckning utgöres således alltid i Sverige av kvartära avlagnngar. 

Kritformationen har avlagrats i sedimentationsbäcken, som i Kristianstads- och i det sydhalländska 

området bildats vid entid, då landet låg väsentligt högre än nu, varunder ett starkt kuperat 

landskap uppkom. Genom djupvittring av urberget uppkom då på sluttningarna de bekanta 

kaolinförekomsterna (ex. Ivö). Förkastningar hava spelat en stor roll vid bäckenas anläggning, 

men förkastningsrörelserna voro troligen avslutade innan landet sänktes och senonhavet 

bröt in. Vid denna transgression av havet ägde en betydande vågerosion rum av de 

branta och kaolinvittrade stränderna, varvid det ovittrade materialet rensköljdes som sand och 

grus och avlagrades intill den dåvarande stranden dels för sig som sand eller konglomerat, 

dels tillsammans med grova skalfragment och ibland även fosforit (skalgrus- och skalsandkalk) 

under det att det vittrade materialet, kaolinen jämte de finaste skalfragmenten, fördes 

längre ut och avlagrades där tillsammans med kemiskt utfälld kalk (skalstoftkalk). Endast 

inom denna kalkstenstyp anträffas kemiskt utfälld kiselsyra i form av flinta. 

När landet åter höjde sig och senonhavet drog sig tillbaka blevo kritavlagringarna utsatta för 

stark erosion som delvis återställde det kuperade presenona landskapet och som ledde till att 

underlaget fläckvis blottades eller att formationen halt bortfördes. Under kvartär tid övertäcktes 

sedan kritformationens yta av morän, sand och lera, vilka särskilt i bäckenas djupaste 

delar emot Hanö- och Laholmsbukterna äro av stor mäktighet. 

Inom det sydvästra området hava förhållandena varit annorlunda beroende på att området i 

motsats till de föregående tektoniskt ej hör till Fennoskandias urbergsplatta och rört sig med 

denna utan tillhör det saxoniska veckfältet med dess självständiga rörelser. Inom sydvästområdet 

var landet under såväl senon som danien i ständigt sjunkande. Det så bildade bäckenet 

utfylldes efterhand med kritsediment, som under Söderslätt förmodligen är 2000 meter mäktiga. 

Sjunkandet försiggick emellertid ej jämnt, utan stördes av veckrörelser med veckens axlar 

strykande i NV -SÖ. Tydligast voro dessa rörelser under danien (den saxoniska veckningens 

laramidiska fas) samt i kvartär tid före och under nedisningen. Härigenom blev området uppdelat 

i NV -SÖ-gående antiklinaler och synklinaler var och en med sina karakteristiska lagringsförhållanden 

och förmodligen även bergartsutbildning. Denna självständighet framträder 

även mycket tydligt i det högst växlande läget på kritformationens överyta och på de över- 


77

täckande kvartära lagrens mäktighet och lagerföljd. De djupa synklinaier, som bildades i kritytan 

i tidig kvartär genom veckrörelser och förmodligen tillskärptes genom erosion, igenfylldes 

till stor del med preglaciala sand- och grusavlagringar nästan upp till jämnhöjd med bredvidliggande 

antiklinala områden samt övertäcktes därefter, tillsammans med antiklinalerna, av 

moräner och postglaciala sediment. Säkra veckrörelser efter istiden äro ännu ej påvisade och 

hava under alla förhållanden ej uppgått till samma storleksordning som de tidigt kvartära. Den 

nuvarande ytan återspeglar därför föga av den djupare tektoniken. 

Av betydelse för fyndigheternas avgränsning är den mäktighetsminskning ända till fullständig 

avrymning, som kvartärbetäckningen undergått i vissa delar av området i sarnband med landhöjningen 

och genom isälvar och issjötappningar. 

Ilagerföljden och bergartsutbildningen återspeglas tektoniken. Närmast Fennoskandias urbergsplatta, 

vid senonhavets strand, kan materialet betecknas som strandgrus, som dock i 

olikhet mot i de förut beskrivna områdena saknar större mängder skal och därför ej kan användas 

som kalksten. Detta är också förhållandet i de djupare och längre från land belägna 

delarna av senonen, där sand- och lerslammet från fastlandet så övervägt gent emot kalkutfäIlningen 

under sedimentationen att endast märglar och kalksandstenar utbildats. Först i övre 

senon, då havet blivit tillräckligt djupt samt på stort avstånd från strand, avsattes rena kalksediment, 

huvudsakligen skrivkrita med flinta, och under denna längst i sydväst även vit kalksten 

utan flinta, vilande på de förut omnämnda märglarna. Dessa kalklager utkila mot 

strandområdet i nordost och ersättas av kalksandstenar. 

Under danien avsattes endast kalksediment. Denna avdelning är ej funnen norr och öster om 

Romeleåsen, förmodligen på grund av att havet under denna tid dragit sig tillbaka från dessa 

områden. Senonhavet var i Skåne ett öppet, förmodligen grunt hav med ringa tillförsel av 

sand och lera från kusten, vilken delvis utbildades i skrivkrita. Bildningarna kommo därför att 

utgöras av rena kalksediment med kemiskt utfälld kiselsyra (flinta). Vid de delar av danienhavets 

botten, som höjdes över vattenytan samt vid stranden och vilka partier utsattes för vågerosion, 

bildades visserligen konglomerat, grus och sand men av kalkskal och kalkstensbitar, 

varigenom den nybildade stenens kalkhalt ej sänktes. 

Danienkalkstenen förekommer i tre utbildningsformer: kokkolitkalksten, bryozokalksten och 

korallkalksten. 

Kokkolitkalksten, som är danienkritans huvudbergart, är en vit, gråvit eller gulvit i regel tydligt 

skiktad kalksten, bildad ur bottnens kalkslam. Den är vanligen rik på flinta, upp till hälften 

av hela massan. Kalkstenen är än hård, "hårdsten", så att den kan brännas, än lös, 

"blötsten", så att den lätt sönderfaller till en vattenkvarhållande jordig massa, "smörja". 

Bryozokalkstenen är av växlande utseende. Den är huvudsakligen sammansatt av bryozofragment 

och skalsand. Om kalkstyckena blivit sammankittade av nybildad kalkspat, kan stenen 

bli hård och i vissa fall kristallin, även om den är porös, i annat fall är den sandig och lös. 

På grund av kornstorleken och de grova porerna är den föga vattenkvarhållande. I vissa fall 

innehåller den lera och glaukonit i tunna lager eller som små inneslutningar. Halten av flinta 

är i regel obetydlig. Den fasta kalkstenen lämpar sig väl för bränning, då dels vattenhalten är 

låg, dels de grova porerna underlätta kolsyrans avdrivande. Bryozokalkstenen bildar vanligen 

bankar med föga framträdande skiktning. 


78

Korallkalkstenen bildar linser eller oregelbundna stockar och bankar i de föregående kalkstenarna. 

Stora genomgående rev, som i siluren, saknas däremot. Stenen består dels av koraller, 

dels av skalsand. Den är vanligen porös, men ibland tät och alltid oskiktad. Dess hårdhet och 

kristallinitet är beroende på graden av hopkittning genom sekundär kalkspat. Flinta saknas i 

regel. 

Kritkalkstensförekomsternas brytvärdhet bestämmes i hög grad av flintans mängd och utbildning. 

Om flintan förekommer i allt för stor mängd eller är allt för sammanvuxen med kalkstenen 

för att utan stora kalkförluster kunna frånskiljas, äro förekomsterna icke brytvärda. Omflintan 

är användbar och kan finna avsättning i tillräckligt stor mängd, kunna dock mycket 

starkt flintblandade lager tillgodogöras. 

Såväl senon- som danienkalkstenen utmärker sig i regel av hög kalcithalt med högst 1 % MgO 

samt vanligen en viss fosfathalt. Svavelkishalten är låg, men ibland förekommer något sulfat. 

Järnhalten är i regel mycket låg, varför kritkalkstenarna alltid äro ljusa eller vita. De icke karbonatiska 

beståndsdelarna bestå övervägande av Si02, vilken förekommer dels som 

kvartskom, dels som flinta och opal. I detta avseende skilja sig kritkalkstenarna från de kambro-siluriska, 

vilka äro lerkalkstenar. 

Kritformationens kalkstenar användas huvudsakligen för framställning av cement och kalkstensmjöl, 

i mindre utsträckning som råsten för bränning av mur- och sulfatkalk samt som 

byggnadssten. I vissa fall kan flintan användas. 

För cementtillverkning enligt våta metoden lämpar sig kritkalkstenen på grund av sin låga 

magnesiahalt och dessutom emedan den är lätt att mala. Däremot har den ej, som ortocerkalkstenen, 

cementstenssammansättning utan måste uppblandas med lera, exempelvis moränlera 

från avrymningen. Till cementtillverkning tages i vissa fall det som blir kvar i brottet, sedan 

den fastaste och renaste stenen utskrätts. De största flintstyckena utskrädas, men mindre bitar 

kunna gå in i råmassan utan olägenhet. 

För kalkstensmjöltillverkning tages lös, finkornig eller jordformig kalksten, från vilken flintan 

bortskrätts. Som denna kalk är starkt vattenhaltig i gruvfuktigt tillstånd, torkas den före malningen. 

I vissa fall avsättes "mörjan" direkt. Dess CaO-halt är i fuktigt tillstånd 35-40 % och 

som den kan produceras synnerligen billigt, ibland ur moränavrymningen, är den konkurrenskraftig 

närmast brotten. 

För kalkbränning och för avsättning som råsten tages brottens fastaste kalksten. I Limhamn 

avsättes den hårdaste kalken som råsten, och lösare, men fortfarande fast kokkolitkalksten 

användes för kalkbränning ringugn. I Ignaberga användes den fastaste stenen som byggnadssten. 

Kritkalksten lämpar sig endast undantagsvis välför schaktugnsbränning. Särskilt den finkorniga 

kalkstenen lämnar härvid stora mängder halvbränd eller obränd kalkmjöl, "stumpkalk", 

som dock finner en lätt avsättning som en jordbrukskalk med högre halt än kalkstensmjölet. 

Den mesta kritkalken brännes därför i ringugnar och blir dyrare i framställning än kalk, bränd 

av silur- eller urkalk. Därtill kommer, att såväl råsten som bränd produkt oftast måste genom 

skrädning befrias från flinta. 

Såväl råsten som kalk framställd av kritformationens kalkstenar äro i regel högvärdiga. 


79

Ktistianstadsområdet 

Kritområdet omkring Kristianstad uppbygges övervägande av skalgrus- och skalstoftkalkstenar. 

Dessa äro mer eller mindre blandade med från urbergsbranterna nedsköljd sand. Därtill 

kommer något lera samt ibland fosforit. Sandinblandningen kan ibland helt dominera, så att 

sandstenar uppkom. Detta är särskilt fallet i områdets centrala den (Åhussandsten), men, som 

bergytan i denna del av området ligger djupt under havsytans nivå, vore någon exploatering 

av kritformationen i varje fall omöjliggjord. 

På grund av sandmaterialets ursprung är kalkstenen renast på något avstånd från urbergsbranterna, 

vilket tydligt framgår såväl vid Ignaberga, som vid Balsvik. De bästa fyndigheterna 

komma därför att bli belägna vid foten av branterna eller ute på slätten. Därtill kommer att 

jordbetäckningen ibland är större i sluttningen än nedanför. Vattenavledningen är dock svårare 

vid foten och på slätten och ibland måste pumpning tillgripas. Angående kritformationens 

vattenförning är föga känt, och då berggrunden är mycket porös, kan ifrågasättas, huruvida 

djupare dagbrott kunna anläggas utan vattensvårigheter. Vid tillgångsberäkningen räknas därför 

inom detta område endast med grunda dagbrott, vilket har till följd att tillgångarna bli inskränkta 

till områden utan större jordbetäckning, emedan säker kompensation för stor avrymning 

ej kan erhållas genom brytning aven stor kalkstensmäktighet. 

Kristianstadsområdets kalkstenar äro av mycket växlande fasthet. Än är kalkstenen helt lös, så 

att den kan grävas, än tämligen fast men med hög porvolym och slutligen mycket fast, så att 

den kan användas som byggnadssten. Vattenhalten i gruvfuktigt tillstånd uppgår i dessa tre 

fall till ungefär 35,20 och 10 %, vilket innebär, att per ton CaO måste avdunstas resp. 1, Y2 

och 1/5 ton vattenför framställning av vattenfri vara. 

Kalkstenar av den lösa sorten låta sig ej bränna i schaktugnar. Mellansorten gå visserligen att 

bränna i schaktugnar, men torde kräva mera bränsle än den vattenfattigaste typen och lämna 

troligen mindre utbyte av fullständigt bränd styckekalk än denna. Den minst porösa fasta 

kalkstenen är alltså den som i första hand bör ifrågakomma för schaktugnsbränning. Denna 

sten användes visserligen delvis till byggnadssten, men tillgångarna torde vara tillräckliga 

även för användning som brännsten. 

Ignaberga. Kalkfyndigheten är belägen 1 Y2 km sydväst om Ignaberga station. Den bildar en 

remsa längs Nävlingeåsens sluttning från Tyckarpsdalen söder om Ignaberga kyrka till Lommarpsdalen 

i sydost. Mot åsen begränsas fyndigheten, där ej underjordsbrytning bedrivits, av 

uppåt tilltagande mäktighet på moräner samt även av tilltagande inblandning av urbergsmaterial 

i kalkstenen. Mot slätten är avgränsningen vagare, och möjlighet förefinnes att det brytvärda 

området åt detta håll är mycket stort. Då underjordsbrytning f.n. ej kan anses möjlig, är 

det även osäkert hur långt område längs åsen som är åtkomligt för brytningen. 

Kalkstenslagren i Ignaberga luta ungefär 1:50 från åsen. Den djupaste delen av det nuvarande 

brottet ligger endast någon meter över den lägsta punkten på slätten närmast framför sluttningen 

varför pumpning redan tillgripits för länshållning. Tillgångarna äro därför i viss mån 

beroende på hur stort vattentilloppet blir under denna nivå. Om det ej blir allt för överväldigande, 

äro tillgångarna i Ignaberga flera millioner tOI1, helst som moränmäktigheten ej synes 

tilltaga ut mot slätten. På grund av de osäkra vatten- och jordbetäckningsförhållandena kunna 

de säkert kända tillgångarna ej skattas till mer än Y2 million ton. 


80

Ignaberga kalksten är en rätt grov skalgruskalk av växlande fasthet. Närmast åsen förekommer 

en mycket fast bank, som användes som byggnadssten, under det att råsten är lös. Längre 

ned mot sluttningen blir byggnadsstensbanken ej fullt så hård under det att ovanliggande kalkstensmassor 

bli allt fastare. Kalcithalten ändrar sig också från att mot åsen vara omkring 90 % 

i torrt prov till 94-95 % vid foten. De hittills brutna lagren ha en mäktighet av 5-6 meter (tilltagande 

mot slätten). Under dem följer oduglig, lågvärdig sten. På grund av lagrens lutning är 

det möjligt att ännu större mäktigheter kunna förekomma, om brytningen kan fortsättas längre 

ut på slätten. Stenen med den största fastheten användes till byggnadssten. Den därnäst i fasthet 

brännes i ringugn och resten males till kalkstensmjöl. 

Ringeleslätt. Kalkfyndigheten vid Ringeleslätt är belägen SV om Fridhems station. Förhållandena 

äro tämligen likartade dem vid Ignaberga, men som fyndigheten ligger omedelbart intill 

urbergsåsen, tillhör den en något lägre stratigrafisk nivå, lagren stupa brantare och innehålla 

rikligare med urbergsmaterial, delvis i form av konglomeratränder. 

Kalkstenen är en övervägande lös skalgruskalk. Dess egen kalcithalt är omkring 90 %, men 

konglomeratränderna nedsätta det brutnas halt några procent. 

Tillgångarna äro ej närmare kända men mindre än i Ignaberga. 

Balsvik. Kalkfyndigheten vid Balsvik tillhör Kristianstadsområdets huvuddel. Den renaste, 

mest sandfria kalkstenen förekommer längst i söder överst i lagerserien och troligen är endast 

denna del brytvärd. Kalkstenen är här övervägande lös och tämligen ren med i genomsnitt 5 

% sand, l % MgC03 och under 1/2 % fosforit. Kalcithalten överstiger alltså 90 % och är i genomsnitt 

för torkat prov 94 %. 

Jordbetäckningen är 2-4 m, men lokalmoränen närmast kalkstenen kan användas som gödningskalk. 

I söder torde fyndigheten begränsas av mäktiga kvartära avlagringar. Mot öster är avgränsningen 

däremot osäker. 

Tillgångarna kunna skattas till storleksordningen l million ton. 

Ivö. Kalkstensförekomsten runt Ivö klack har mindre betydelse som kalkfyndighet, då den 

helt tages i anspråk för cementfabrikationen vid BromöIla. 

Kalkstensförekomsten vid Axeltorps kaolinbruk är högst obetydlig. 

Listerlandet. Kalkfyndigheterna på Listerlandet äro av samma typ som inom Kristianstadsområdet 

men mycket mindre kända och tillgodogjorda. 

Det enda kalkbrottet av betydelse är upptaget vid Hörvik, där en del vis fast och tämligen ren 

kalksten är lagrad emot Listerhuvuds norra sluttning. Noggrannare undersökningar saknas. 

Tillgångarna skattas tillsvidare till 100.000 ton, men kunna vara betydligt större. 

En liknande men sannolikt mindre fyndighet synes föreligga längs östra sluttningen av Mörby 

backe. 

En förekomst vid Sissebäck torde vara obetydlig. 


81

I trakten vid och söder om Norjesund, i den låga marken nära kusten, är kritkalksten anträffad 

på flera ställen på ringa djup. Närmare undersökningar över de fyndigheten avgränsande faktorerna, 

halt, jordbetäckning och vattentillopp, saknas emellertid. En del kalksten från denna 

trakt är visserligen starkt förorenad av urbergsmaterial och på andra ställen är kalkstenen ersatt 

av sandsten, men trots detta synes utsikterna till fynd av värdefulla fyndigheter i denna 

trakt stora. 

Maltesholm. Maltesholms cementfabrik var anlagd vid en kalkstensförekomst, som bildade en 

kulle under jordbetäckningen. Denna underjordiska kulles topp bestod av relativt ren kalksten, 

underlagrad av oren kalksten med endast 40-60 % karbonat. Sedan den rena stenen utbrutits 

och cementfabrikationen nedlagts är ingen kalkfyndighet av större omfattning känd inom södra 

delen av Kristianstadsområdet. 

Hanaskog. Kalkfyndigheten vid Hanaskog är belägen 1 km SÖ om stationen med samma 

namn, i ett från Kristianstadskritans huvudområde isolerat parti. 

Profilen vid fyndigheten visar under 2-5 m morän, 6-10 m användbar skalstoftkalksten med 

nedåt avtagande halt. Mäktigheten bestämmes av hur mycket som är bortdenuderat. Halten 

växlar emellan 85 och 97 % kalcit och torde för torrt prov i genomsnitt vara 92 0/0. Fosfathalten 

är låg (under Y2 %). Kalkstenen innehåller några mindre flintlager. Av kalkstenslagret uttages 

för närvarande 5-6 m. Skalstoftkalken är lös men övervägande sammanhängande, varför 

den delvis kan brännas i schaktugn, dock under bildning av stora mängder stumpkalk. Den 

övervägande delen males utan torkning till kalkstensmjöl. Dettas kalcithalt är i torkat prov 

högt, men råstenens vattenhalt nedsätter CaO-halten något i den färdiga varan. 

Det brytvärda områdets omfattning är ofullständigt känt, men torde kunna anslås till 1/2 km 2 

med några millioner ton 90 %-ig kalksten. 

Bjärnum. Kritavlagringarnas utbredning i Bjärnumtrakten äro svåra att exakt angiva i brist på 

blottningar, men kan vara betydande. De kända förekomsterna anträffas inom ett stort område 

på 6 x 8 km. 

Brytvärda kalkfyndigheter äro främst att vänta vid det nuvarande kalkbrottet vid Bjärnums 

station samt därifrån västerut och möjligen även norrut. De fyndiga områdenas omfattning är 

ej närmare känd. Fyndigheterna begränsas av lager med för låg halt samt av uppstickande 

urbergskullar och av för djup kvartärbetäckning. 

Bjärnums stora brotts fyndighet begränsas således i söder och väster aven urbergskulle och i 

öster av djup morän. 

Fyndighetens mäktighet är minst 5 m, men är ej närmare känd. 

Genomsnittshalten är ej hög, c:a 83 % CaC03 men därtill kommer en viss fosforithalt i genomsnitt 

2 % (1-4 0/0). 

Fyndigheten synes fortsätta i det låga området i NV och V till Slättaröd, där man fordom haft 

kalkbrott. Den kan rent förslagsvis, i brist på närmare undersökningar, beräknas innehålla 

100.000 ton kälksten med i torkat prov föga över 80 % CaC03 men med 2 % fosfat 

(0,8 % P20S) , allt i form av ett löst skalgrus. 


82

Det sydhalländska området. 

Kritavlagringar underlagra att döma av block i moränen större delen av Laholmsslätten. Förekomsten 

av märgel och flinta i de kvartära avlagringarna längre norr ut i Hallands kustland 

antyder, att de fordom funnits även där, men torde knappast längre vara anstående i fast klyft 

annat än som små rester i sänkor emellan skyddande urbergskullar. En sådan förekomst vid 

Tormarp öster om det sammanhängande Laholmsområdet har tillgodogjorts som jordförbättringsmedel 

och är nu utbruten. Dylika förekomster kunna endast väntas bli av lokal betydelse. 

Det sammanhängande kritområdet bildar en triangel på 2 kvadratmil, som i söder begränsas 

av Hallands ås. Den mycket mäktiga jordbetäckningen och områdets ringa höjd över havet 

visar, att större delen av kritavlagringarna äro belägna under havets nivå. Då borrningar saknas 

och moränen i regel är dold av sand och lera, vet man så gott som intet om formationens 

sammansättning. 

Endast vid Hallands ås, samt möjligen i östra hörnet vid randens södra del, kan kritbildningarna 

väntas vara belägna så nära ytan att de, om ka1cithalten samtidigt är tillräcklig, kunna 

tillgodogöras. 

Kännedomen om de här varande kritbergarternas ka1cithalt är emellertid mycket ofullständig. 

Höga ka1cithalter synas av block och blottningar att döma förekomma efter åsens hela fot, 

enanalys från Gräsryd 6 km öster om Båstad visar 93 % ka1cit, men samtidigt även lågvärdiga 

eller som kalkstenar helt odugliga lager. 

Den remsa, där åtkomlig kalksten kan förväntas, är emellertid mycket begränsad och inskränker 

sig till en smal zon i nedre delen och vid foten av Hallands ås. Ute på slätten blir kvartärens, 

främst sandens, mäktighet snart för stor för att medgiva anläggandet av dagbrott. Den 

sträcka som förtjänar att närmare undersökas är något över en mil lång och sträcker sig från 

Båstad österut. På två punkter vid Båstad och vid Östra Karup känner man redan, att kalkstenen 

ligger nära ytan, och vid Båstad är ett stort brott anlagt. Vid Östra Karup hava endast 

mindre nu igenlagda gravar förekommit. 

Fyndigheten vid Båstad är belägen i östra kanten av Malens samhälle intill Båstad station 

inom ett begränsat område mellan åsen och Sinarpsbäcken samt Stensån i öster. Det åtkornliga 

området är några hektar. 

Kalkstenen är en lös, tämligen grov skalgruskalk med inblandat urbergsmaterial i form av 

sand och grus. Ibland förekommer detta även som ordentliga lager utan större kalkhalt. Dessa 

måste frånskiljas. Den brutna stenens ka1cithalt är ej hög, emellan 80 och 90 %. De icke karbonatiska 

beståndsdelarna äro övervägande kvarts. Flinta saknas. 

Genom borrning är känt, att kalkstenens mäktighet överstiger 20 m av vilka hittills 9 m tillgodogöras. 

övertäckningen utgöres dels av morän, som är så kalkrik, att den, sedan urbergsblocken 

avlägsnats, kan användas tillsammans med kalkstenen, dels överst av sand till flera 

meter. 

Tillgångarna äro svåra tt beräkna, då de väsentligen bero på hur djupt man kan gå med dagbrottet, 

men torde under alla förhållanden överstiga 1/3 million ton och kunna möjligen uppgå 

till 1 million ton. 


83

Om tillgångarna vid Östra Karup är intet närmare känt. 

Såsom varande de enda inom ett mycket stort område förtjäna det sydhalländska kritområdets 

kalkstenstillgångar i hög grad en närmare undersökning genom borrningar och jorddjupsbestämningar. 

Från området har under istiden stora massor kritmaterial förts söderut över Hallandsås särskilt 

genom dalen söder om Båstad som morän eller isälvsgrus. Jordarterna bliva därigenom höggradigt 

kalkhaltiga, och vid Grävie har en sådan ansamling av kalkstensgrus haft en så hög 

kalcithalt att den exploaterats som kalkfyndighet. 


84

Det sydvästskånska kritonlrådet 

Det sydvästskånska kritområdet är som förut nämnts uppdelat av "Alnarpsflodens" säkna i två 

delar. Kalkstensbrytning i större omfattning har hittills endast förekommit inom den sydvästra 

delen. 

Alnarpsfloden är en Y2 mil bred preglacial tektoniskt anlagd flodränna som i nordvästlig riktning 

överskär Skåne från kusten vid Skivarp till Landskrona. Dess botten ligger 60-70 m under 

havet och dess stränder äro brant utskurna i kritavlagringar. Det förefaller, som om senonens 

översta lager i dessa trakter, skrivkritan, därvid skulle ha blottlagts åtminstone längs södra 

stranden, emedan moränen här ofta innehåller enorma block av skrivkrita, vilka knappast 

kunna vara transporterade någon längre väg. 

Något tillgodogörande av den kritkalksten som förekommer under Alnarpsfloden är naturligtvis 

otänkbart, och denna utgör därför en naturlig gräns emellan produktionsområdena. 

Om skrivkritan undantages, tillhöra alla användbara kalkstenar inom sydvästområdet danien. 

Huvuddelen av området norr om Alnarpsfloden, som till större delen utgöres av senon, saknar 

därför användbar kalksten, helst om skrivkritan synes utkila åt detta håll. 

Större delen av danienkalkstenen söder om Alnarpsfloden är belägen ovan havsytan men under 

varierande jordbetäckning. Endast närmast kusten vid Limhamn och Klagshamn, öster om 

Skanör samt emellan Trelleborg och Smygehuk är jordbetäckningen så ringa, att dagbrott 

kunna anläggas. 

Norr om Alnarpsfloden äro endast spridda partier av samma kalksten belägna ovan havsytans 

nivå. Dessa partier bilda långa smala åsar längs Alnarpsflodens norra strand. Ett annat, med 

de förra förmodligen ej sammanhängande parti förekommer norr om Ystad. 

Endast mindre delar av dessa områden hava så liten jordbetäckning att dagbrott kunna anläggas. 

Dessa äro belägna dels omkring Rydsgårds järnvägsknut, dels norr om Ystad båda i sydost 

samt möjligen nära Landskrona i nordväst. 

Limhamn-Klagshamn 

Fyndigheterna inom dessa område hava uppkommit därigenom att berggrunden här bildar en 

rygg, vars överyta ligger ovan havets nivå och att moränens mäktighet i stor utsträckning blivit 

minskad genom vägerosion vid den tid området låg i vattenbrynet. 

Det för brytning gynnsamma området sträcker sig från Limhamn söderut där det förmodligen 

utspetsar. Vid Limhamn är det 2-3 km brett. Norra delen ingår i Malmö stadsplan och är ej 

längre tillgängligt. 

Huruvida hela området emellan Limhamn och Klagshamn, som är över 10 km' äro åtkomliga 

och brytningsdjupet redan nu är över 20 m och kan ökas, inses, att här föreligga kalkstenstillgångar 

på över 100 millioner ton. I fråga om samlade tillgångar av högvärdig kalksten överträffas 

de i Sverige endast av fyndigheterna på Gotland. 


85

Mot Malmö och söderut sjunker berggrundens överyta under havets nivå och österut blir moränmäktigheten 

över 10 m. Möjligheterna till fynd av ytterligare brytvärda områden närmast 

utanför Limhamn och Klagshamn äro därför små eller inga. 

Limhamn. Kalkbrottet vid Limhamn har en areal av 5 har och bildar en rektangel l x V2 km. 

Brottets djup är ungefär 25 m, men kalkstenen fortsätter vidare till obekant djup. Brottets 

botten ligger under havsytan. 

Jordbetäckningen utgöres av morän och översta av svallgrus och sand. Dess mäktighet är 4-8 

m och tilltager i allmänhet österut in mot land. 

Någon sträng lagerföljd har hittills ej uppställts för brottet beroende på lagrens oregelbundenhet, 

delvis orsakad av förekomsten av stora korallkalkstensstockar, dels på grund av tektoniska 

störningar. 

Praktiskt taget endast kalksten och flinta förekommer i brottet. Några små lerlager sakna betydelse. 

Flinthalten är, även om vidsittande kalksten medräknas knappt 10 %, alltså ovanligt 

låg för att vara i danien. Bland kalkstenssorterna dominerar kokkolitkalkstenen, som utgör 

ungefär hälften av det brutna, därnäst kommer bryozokalkstenen som utgör ungefär 1/3. Korallkalkstenen 

förekommer ojämnt och utgör 10-20 % av det nu brutna. 

Kalkstenen tillgodogöres så, att sedan större flintstycken bortskrätts, den fastare grovstyckiga 

kalkstenen utskrädes för att användas som brännsten eller försäljas som råsten, under det att 

den renare småstyckiga och lösa kalkstenen användes till framställning av kalkstensmjöl och 

råsten till cementtillverkning. 

Som brännsten användes mest fast kokkolitkalksten, under det att råstenen för avsalu mest 

utgöres av kristallin och fast korall- och bryozokalksten. 

Kalkbränningen sker i ringugn, emedan kokkolitkalkstenen i schaktugn skulle lämna mycket 

stumpkalk. Visserligen skulle den mest hållfasta korall- och bryozokalkstenen kunna brännas 

i schaktugn men som bättre användning finnes för den som råsten, blir föga över för kalkbränning. 

Limhamns kalksten är mycket ren. Den utskrädda bryozo- och korallkalkstenen håller (torkad) 

över 95 % kalcit och vattenhalten är låg. 

Kokkolitkalkens vattenhalt är hög, så att den måste torkas före malningen till kalkstensmjöl. 

Dess kalcithalt är däremot god, om flintan undanhålles. 

Järnhalten är låg i all kalksten. 

Vid cementframställning spelar hög kalcithalt ingen roll. Om massan innehåller smärre flintbitar, 

gör detta intet, och om de obetydliga lerlagren i kritan inkomma i råmassan, är detta 

endast en fördel. 

Limhamns flinta är lågvärdig och användes endast som utfyllnadssten i betong o.dyl. 

Brottet har mycket stora utvidgningsmöjligheter utan att behöva fördjupas. Vattentilloppet är 

ej besvärande stort, varför man kan gå djupare om så skulle befinnas fördelaktigt. 


86

Troligen finnes intet enskilt brott i landet med så stora reserver av högvärdig kalksten som 

Limhamns. Därtill kommer att ingen förekomst är bättre belägen. Kalkbrottet är också det 

största i Sverige. 

Klagshamn. Kalkbrottet vid Klagshamn är beläget l mil SSV om Malmö ungefär l km från 

stranden och invid hamn. 

Jordbetäckningen är vid brottet 1-7 m (i genomsnitt 4 m) med tilltagande mäktighet mot sydost. 

Största kända jorddjup, nära 10 m, anträffas däremot invid stranden. Avbaningen, i genomsnitt 

5-6 m, avrymmes med ångskopa och går därefter i sjön, varifrån den uppmuddras 

och slammas delvis och användes i cementfabriken. 

Fyndigheten är anlagd i en starkt flintskiktad kokkolitkalksten, som dels är lös, "mörja", och 

går till cementfabriken, dels fast och användes till kalkbränning eller säljes som råsten. 

Flintan är delvis av hög kvalitet och kan användas för huggning av infordringssten för 

rörkvarnar och till byggnadssten. Härför användes särskilt ett halvmeterbrett band vid brottets 

halva djup. 

Den fasta kalkstenens kalcithalt är mycket god upp till 98 %. Även i mörjan är kalcithalten 

hög, sedan flintan avskilts. Två analyser visa resp. 95 och 97 % kalcit. 

Kalkstenen brytes nu till 17-18 m djup. Borrning från brottets botten har visat att användbara 

lager fortsätta ytterligare 6 m varefter kommer 20 m starkt flintblandad mörja, som hindrar 

vidare nedträngande. 

Det ur brottet utvunna uppdelas i ungefär följande proportioner: 

30 % mörja (till cementfabriken) 

20 % styckekalksten 

20 % användbar flinta 

30 % avfall. 

Skanör-Trelleborg-Smygehuk 

Den stora danienantiklinalen, som sträcker sig under Söderslätt är åtkomlig för brytning, förutom 

i väständan vid Limhamn-Klagshamn, öster om Skanör från Fotevik mot sydost till 

Kämpinge bukt, öster om Trelleborg vid Dalköpinge och Gislöv samt vid Smygehuk. Anledningen 

till att så ringa del är åtkomlig är den stora jordbetäckningen, i väster tillkommer dessutom 

att berggrundens överyta ligger väsentligt lägre än havsytan. Mindre jordbetäckning än 

10 m hos de delar av antiklinalområdet, som ligga ovan havsytan, har endast, förutom de 

ovannämnda områdena, en högst några km bred strandremsa från Trelleborg till Smygehuk. 

Så talrika som borrningarna äro på Söderslätt, kan man därför med stor säkerhet påstå, att 

några andra med dagbrott åtkomliga förekomster av kritkalksten än de ovannämnda ej finnas. 

Fotevik-Kämpinge bukt. Inom ett tämligen oregelbundet område inom Rägns, St. Hammars 

och Magiarps socknar, inom den senare dock endast närmast stranden, är jordbetäckningen 

delvis obetydlig 1-3 m. 


87

I Hammar bildar området en låg ås, utsträckt i NV-SÖ. 

Kalkstenen förefaller att hava ungefär samma utbildning som vid Klagshamn och håller rikligt 

med flinta. 

Huruvida en lönande brytning kan anordnas här, så pass nära som området är beläget de stora 

Limhan-Klagshamnsbrotten är osäker, helst som hamnförhållandena ej äro goda. 

Dalköpinge-Gislöv. Kalksten är här blottad i några gamla brott dels vid Gislövsån, Dalköpinge 

och dels vid den bäck som rinner ut vid Gislövs fiskeläge (Gislöv). Båda platserna ligga 

lågt, knappt 5 m över havet, och möjligen även vattensjukt. Endast kokkolitkalksten är blottad, 

men i Trelleborgs hamn anstår även bryozokalksten. Det område, som har ringa jordbetäckning 

är minst 5 km 2 stort och sträcker sig längs stranden från strax öster om Trelleborg till 

Gislövsåsen. Huruvida en kalkstensbrytning här är möjlig kan ej avgöras utan närmare undersökning 

av proportionerna mellan fast kalksten, mörja, duglig flinta och odugligt material. 

Östra Torp. På ömse sidor om Smygehuk är jordbetäckningen ringa inom ett område på ca 4 

krrr', som sträcker sig högst l Y2 km upp från stranden. Kalkbrott äro upptagna dels vid stranden 

vid Smygehuk, dels och huvudsakligen strax nordöst om Ö. Torps kyrka. 

Kalkstensbrytningen i denna trakt hindras av den låga halten dugligt gods, som kan erhållas ur 

de hittills kända starkt flintblandade lagren. 

Kalkstenen är uteslutande en skiktad kokkolitkalksten, där fasta bankar ligga i lösare "mörja". 

Flintan, som utgör hälften av de hittills brutna lagren, bildar bankar och skikt upp till nära l m 

i tjocklek. Den kan därför användas till byggnadssten o.dyl. och Östra Torp måste, om ej flintfattigare 

skikt anstå närmast under de nu brutna, betraktas och drivas som en blandad kalkstensflintfyndighet, 

då högst 50 % användbar kalksten kan utvinnas ur den. Kan flintan tillgodogöras 

i större skala föreligger här betydande kalkstenstillgångar såväl av sten lämplig för 

bränning eller avsättning som råsten, som av lös sten lämplig för kalkstensmjölstillverkning. 

Kritkalkstensområden nära ytan norr om "Alnarpsfloden". 

Kritkalksten av danienålder förekommer på jämförelsevis ringa djup i ett antal långsmala ryggar 

som under jordbetäckningen sträcka sig längs Alnarpsflodens norra "strand" parallellt 

med Romeleåsens södra sida och dennas fortsättning mot nordväst. Ryggarna ligga ej an emot 

åsen, utan äro skilda från denna aven endast någon eller några kilometer bred säkna, vars 

botten kan ligga mer än 150 m under nuvarande markytan. De partier av dessa ryggar som 

höja sig ovan havsytans nivå äro belägna dels öster om Landskrona, dels från trakten SÖ om 

Lund över Genarp till Skurup och Rydsgård 1-2 mil VNV om Ystad. Ryggen kommer troligen 

ej fram till kusten, innan den har sänkt sig 10-20 m under havsytans nivå. Emellertid är 

jordbetäckningen över dessa ryggar sällan så liten att ett exploaterande av deras kalktillgångar 

kan ske. Endast vid L. Hörstad, 8 km Ö om Landskrona, har fast anstående kalksten brutits. 

På grund av jordbetäckningen (morän och sand), som här var omkring 5 m, har man gått in 

med en liten dagort från en bäckravin. Kalkstenen var tämligen fast, men ej hård, med föga 

flinta. En analys visar att den på dessa ställe var föga ren, med endast 68 % kalcit. Borrningar 

från trakten visa den vanliga växlingen av fast och lös kalksten samt flintlager, men dessutom 

även lågvärdiga sandblandade lager. 


88

I det sydöstra området är kalksten ej säkert anträffad i fast klyft men öster om Skurup, vid 

Hassle-Bösarp och vid Solberga förekomma lösa block av kokkolitkalksten och flinta i så stor 

mängd, fatt de troligen äro anstående på ringa djup. Vid Hassle-Bösarp har man t.o.m. uppsamlat 

och bränt lösa stenar. Huruvida brytvärda kalkstensområden finnas kan endast avgöras 

genom ingående undersökningar av jorddjup och kritlagrens utbildning. 

Brommaområdet 

Norr om Ystad är jordbetäckningen över ett större område fram till kritformationens norra 

gräns ringa. Större delen av detta område utgöres dock av senona sandstenar och märglar med 

låg kalcithalt. Inom ett oregelbundet format område 6 x 10 km, i vars centrum Bromma socken 

ligger utgöres berggrunden av kalksten och flinta tillhörande danien. Blottningar finnas 

dels i Bromma socken, 


89

brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?