Nyhetsbrev nr 2, maj 2013 (pdf 1 MB, nytt fönster)

Tekniken i skolan 

NYHETSBREV FÖR TEKNIKÄMNET I FÖRSKOLA OCH SKOLA 

NR 2 MAJ 2013 ÅRGÅNG 19 

Vem tror att 7% räcker? 

TEXT: CLAES KLASANDER, FÖRESTÅNDARE, CETIS 

Enligt Skolverkets senaste genomlysning bedöms andelen tekniklärare 

på högstadiet med tillräcklig utbildning i ämnet endast vara 7%. Frågan 

i rubriken är därför retoriskt ställd. CETIS är den aktör som i över femton 

års tid försökt att påpeka denna kompetensbrist för departement, 

myndigheter, skolhuvudmän, fackförbund och lärargrupper. Ingen verkar 

ha lyssnat tillräckligt på det örat. 

Sammantaget ser vi ett stort nationellt 

problem torna upp sig – åtminstone för 

oss som betraktar teknisk bildning som 

en värdefull bas både för individ och 

samhälle. Kursplanen i Teknik är ett 

löfte till eleverna om en undervis-ning 

de har rätt att få vara med om. 

Vi tar det punkt för punkt: Skolverkets 

Rapport 383/2013 Beskrivande data 2012 

innehåller fl er nedslående uppgifter, t.ex. 

att 70% inte har någon utbildning alls i 

teknik och att var femte behörig tekniklärare 

är över 60 år. Andra rapporter 

visar att väldigt få nya lärare i Teknik 

utexamineras från lärarutbildningarna, 

att teknikämnet får otillbörligt låg andel 

undervisningstid, ämnet har bland de 

lägsta andelarna MVG i grundskolan 

– eleverna får inte chansen att sträva 

mot högre betyg, rektorer prioriterar 

inte kompetenshöjning i Teknik för sin 

personal, få lärare får sätta betyg. 

Var kan man 

utkräva ansvar? 

Demokratiskt fattade beslut om ett 

nationellt teknikämne med utbildade 

lärare har ignorerats på många nivåer 

under lång tid. Samtidigt har ropen efter 

fl er teknikutbildade elever och studenter 

skallat. Teknikdelegationens slutrapport 

2010, liksom Teknikföretagens och 

CETIS gemensamma enkätsammanställning 

från förra året, har pekat på 

missförhållandena. 

Foto: Katarina Rehder 

Skollagen och kraven på legitimerade 

lärare är centrala. Ingen är betjänt av 

att den svenska skolan förlitar sig på 

undantag från dessa regelverk. Det löser 

bara problemet på det statistiska planet. 

Eleverna, däremot, kommer fortfarande 

att få för lite teknikundervisning, av 

outbildade lärare. Åtgärderna måste vara 

samordnade och framåtblickande. Det 

går ju t.ex. inte att vända sig till landets 

lärarutbildningar och önska höga ut- och 

fortbildningsvolymer i morgon. Redan 

där har vi en första fl askhals. 

Något har ändå hänt 

Samtidigt vet vi på CETIS att det även 

fi nns positiva signaler. Bland de lärare 

och skolor som engagerat sig för att få 

teknikämnet att ta plats i skolornas permanenta 

verksamhet har mycket god undervisning 

börjat ta form. Flera exempel 

har visats upp på CETIS rikskonferenser. 

Långsiktigt och envetet arbete lönar sig! 

Teknikföretagens och några andra aktörers 

satsningar bär syn för sägen.

Nyhetsbrevet Tekniken i skolan 

1994 till 2013 

TEXT: THOMAS GINNER, F.D. FÖRESTÅNDARE, CETIS 

Nu är det dags att lägga av ”ledarskrivandet” i nyhetsbrevet. Jag har 

roat mig med att gå igenom mina bidrag sedan starten 1994. Det blev 

en påminnelse om de projekt och satsningar CETIS varit delaktigt i 

under de här åren. De fl esta har varit roliga att arbeta med. En smula 

nedslående är möjligen att många av de frågor som kommenterats 

under de här åren är precis lika angelägna idag! 

Grundbultar i 

verksamheten 

Den återkommande konferensverksamheten 

har lett till åtskilliga kommentarer 

i nyhetsbrevet. Elva nationella 

och 25 regionala konferenser 

sedan 1992 innebär ungefär 10-15 000 

teknikintresserade konferensdeltagare. 

Konferenserna har varit viktiga på 

många sätt. De har fungerat som mötesplatser 

för erfarenhetsutbyte och de 

har gett CETIS ett brett kontaktnät. 

Men kanske minst lika viktigt; de har 

fungerat som återkommande manifestationer 

för ämnet. Med nyhetsbrevet 

och konferenserna har vi försökt se 

till att beslutsfattare av olika slag inte 

fått möjlighet att glömma ämnets 

existens. 

Men i det arbetet har vi haft god hjälp 

av det nationella nätverk av lärarutbildare 

i teknik, som funnits med från 

nästan allra första början. Här har 

ämnets mål, innehåll och form diskuterats, 

gemensamma projekt planerats 

2 

Tekniken i skolan ges ut av CETIS, Centrum för 

tekniken i skolan, vid Linköpings universitet. 

Nyhetsbrevet utkommer fyra gånger per år med 

en upplaga på ca 9000 exemplar. 

Redaktör: Claes Klasander, CETIS 

Postadress: Linköpings universitet 

Campus Norrköping 

601 74 Norrköping 

E-post: claes.klasander@liu.se 

Telefon: 011-36 33 07 

Ansvarig utgivare: Thomas Ginner 

E-post: thomas.ginner@liu.se 

Tryck: Elanders AB 

www.cetis.se 

Tekniken i skolan nr 2 | 2013 

och mycket annat. Under årens lopp 

har många av nätverkets eldsjälar 

skrivit i nyhetsbrevet och givit oss tips 

på engagerade lärare. Därtill har de 

fungerat som ambassadörer – ibland 

även som torpeder – för ämnet. 

Återkommande 

krav på utbildning 

I slutet av 90-talet gav ”det första” 

Skolverket bland andra CETIS i uppdrag 

att undersöka vilka fortbildningsinsatser 

kommunerna genomfört inom 

områdena teknik, naturvetenskap och 

miljöundervisning. Det slutade i en 

rapport, publicerad i februari 1999. 

Det var ingen munter läsning. 

Men rapporten ledde till en av de få 

fortbildningsinsatser inom teknik och 

naturvetenskap, som gjorts under de 

gångna 20 åren. Mellan 1999 och 2001 

satsade den dåvarande regeringen cirka 

100 miljoner på fortbildning inom de 

tre områdena. CETIS drev tillsammans 

med landets lärarutbildningar 

KONTAKT OCH ANNONSBOKNING 

Redaktionssekreterare: Katarina Rehder, CETIS 

Postadress: Linköpings universitet 


601 74 Norrköping 

E-post: katarina.rehder@liu.se 

Telefon: 011-36 31 20 

Mobil: 073-620 95 08 

Aktuella priser med mera fi nns på www.cetis.se 

PRENUMERATION 

Beställ ditt eget exemplar gratis från 

CETIS hemsida www.cetis.se 

Prenumerationsfrågor: Anette Jangenstedt 

E-post: anette.jangenstedt@liu.se 

Telefon: 011-36 31 09 

Thomas Ginner 

Foto: Christina Wallnér 

ett projekt kallat Tekniken lyfter. Gemensamt 

skrev vi fram ramkursplaner, 

ett begrepp som för övrigt använts i 

åtskilliga andra sammanhang sedan 

dess. Kursplanerna låg sedan till grund 

för poänggivande kurser runt om i 

landet. Totalt torde det ha handlat om 

cirka 3000 lärare. 

Bristen på utbildade lärare och behovet 

av kompetensutveckling har 

varit ett återkommande tema under 

de här åren, från 1994 och framåt. 

CETIS genomförde vid tre tillfällen 

en enkätundersökning, kallad Teknik 

i 100 skolor. Beklagligt nog med 

likartat resultat varje gång: Antalet 

skolor som helt eller delvis struntade 

i tekniken var förvånansvärt stort. 

Närmare 70% av lärarna saknade 

helt utbildning i ämnet, kompetensutvecklingen 

var i stort sett obefi ntlig 

och alltför många skolledare var ointresserade 

av att göra något åt saken. 

År efter år har de fullständigt kunnat 

negligera ett obligatoriskt ämne utan 

att något hänt. Märkligt. Däremot

svarade lärarna att de tyckte ämnet var 

viktigt och roligt, inte minst därför att 

det var lätt att få med sig eleverna. 

Nu har vi tillsammans med Teknikföretagen 

gjort en ny och större 

undersökning, Teknikämnet i träda 

(www.cetis.se). Den befäster för 

fjärde gången många av dessa brister 

vi påtalat år ut och år in. Men där fi nns 

också en del ljuspunkter. Det gäller inte 

minst lärarnas och elevernas inställning 

till ämnet. Här skiljer sig teknik från en 

del andra ämnen på ett positivt sätt. 

Nyligen publicerades siffror som visar 

att ytterligt få lärare i landet är behöriga 

att sätta betyg i ämnet. Som om det 

skulle vara en nyhet! Det har vi påtalat 

i snart 20 år – inte bara i nyhetsbrevet. 

Vi har frikostigt delat med oss av denna 

kunskap till politiker, tjänstemän, fackförbund, 

skolledare, media – ja, det är 

få som undkommit detta långvariga 

tjat. Mer om detta på annat håll. 

Det måste få kosta 

En annan fråga, som återkommit under 

åren och dessvärre är lika aktuell 

idag: Brist på pengar och därmed bra 

material till tekniken. Det här har 

blivit än mer akut i och med den nya 

kursplanen och de centrala moment 

som tas upp där. Toapappersrullar och 

petfl askor räcker inte! Idag fi nns på 

marknaden åtskilligt bra material som 

kan ge ett gott stöd i undervisningen. 

Men det är inte gratis. Här krävs möjligen 

begåvade lösningar på kommunal 

nivå. Om detta har vi också tjatat bra 

länge… 

Gott om framtida uppgifter 

Genomgången av de 80 nyhetsbreven 

från 1994 och framåt kan möjligen sammanfattas 

så här: Mycket av det vi har 

återkommit till år efter år återstår. Men 

läget är trots allt mycket bättre än för 

20 år sedan. Det märker vi på fl era 

sätt. Regeringen och Skolverket har 

noterat bristerna och det fi nns idag 

Behöver du ett 

konkret lektions- 

material i teknik? 

Problemlösarna – Sveriges störigaste klass är ett projekt för 

lärare och elever i åk 8–9, som kombinerar samverkan med 

näringslivet med ett konkret lektionsmaterial som samstämmer 

med Lgr -11. Läs mer på www.problemlosarna.nu 

S V ERIGES 

PROBLEMLÖSARNA – SVERIGES STÖRIGASTE KLASS – Ett projekt från arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen 

STÖRIGASTE KLASS 

ett fokus på teknik som inte funnits 

tidigare. Det ökade intresset från kommunernas 

sida beror förstås på kravet 

på behörighet. Intresset för att delta 

på konferenser och andra evenemang 

har ökat. Och vi har kontakt med allt 

fl er lärare som berättar om engagerade 

och intressanta teknikprojekt. 

Någon brist på arbetsuppgifter för ett 

nationellt centrum i teknik kommer 

det inte att fi nnas, därmed inte heller 

någon brist på material till kommande 

nyhetsbrev. 


3

Mitt arbete med 

Teknik i grundsärskolan 

TEXT OCH FOTO: MONICA SCHACK 

När jag, efter att ha jobbat några år i grundsärskolan, blev tillfrågad 

om jag med behörighet i NO ville undervisa i detta, var svaret enkelt 

- ja, naturligtvis. Jag arbetade då som mentor i grundsärskolans 

träningsskola, och skulle alltså få undervisa i NO i grundsärskolans 

klasser. Vilken utmaning! Glädjande nog blev det dessutom en ännu 

större utmaning när Teknik blev eget ämne även i grundsärskolan. 

Att uppfi nna hjulet, igen 

Jag insåg ganska snabbt att det inte 

fanns mycket läromedel riktat till 

grundsärskolan. Som ett ganska känt 

fenomen för oss som arbetar i grundsärskolan 

får man uppfinna hjulet 

själv. Jag utgick från de dåvarande 

kursplanerna när jag planerade min 

undervisning. Det hjälpte till att dela 

upp uppgifterna mellan oss som arbetar 

i klasserna. Mentorerna i de klasser 

jag undervisade i ansvarade för de mer 

teoretiska målen i NO:n, och jag för 

de mer experimentella. Jag plockade 

lite från olika läromedel och anpassade 

dem till mina elevers förutsättningar. 

4 


Ett stort lyft 

och erfarenheter 

Sedan kom det stora lyftet för mig och 

min undervisning i Teknik. Jag fick 

chansen att vara med i ett projekt - 

LuTek - som är ett samarbete mellan 

Luleå kommun, Teknikens hus samt 

Luleå Tekniska Universitet. Projektet 

skulle pågå under tre år, men har blivit 

förlängt till fem år. Vi har snart fullgjort 

fyra år. Syftet är att vi kontaktlärare ska 

få utbildning och kunskap, och vidarebefordra 

dessa till våra kollegor. I 

slutändan ska det givetvis mynna ut i 

större kunskaper och ett bredare intresse 

för teknik och NO hos eleverna. 

Monica Schack Foto: Rickard Schack 

Vi träffas fyra dagar per år, och som 

kontaktlärare får jag otroligt mycket 

matnyttig information genom utbildning/workshops/föreläsningar 

med 

mera, i framförallt Teknik, men även i 

NO. Här får jag tillfällen att ta del av 

mina kollegors erfarenheter, vilket är en 

stor tillgång. 

Hur jobbar vi 

med teknikämnet? 

När våra nya styrdokument kom blev 

teknik i grundsärskolan, alltså precis 

som i grundskolan, ett eget ämne. Nu 

fi nns det verkligen tid avsatt att arbeta 

med Teknik. Eleverna tycker att det är 

roligt att skapa. Det kan i sig vara svårt 

för vissa av grundsärskolans elever, men 

med lite vägledning och hjälp brukar de 

alltid lyckas. Det senaste projektet, som 

vi höll på med under en längre tid, var 

“Bygg ett rum”. Genom det utvecklade 

eleverna förmågorna att identifiera 

problem och behov som kan lösas med 

teknik, därefter utarbetade de förslag till 

fungerande lösningar. De lär sig t.ex. 

hitta material som används i hållfasta 

och stabila konstruktioner och att lösa 

tekniska vardagsproblem om t.ex. lampan 

slocknar. Eleverna lär sig tekniska 

lösningar som utnyttjar elkomponenter 

för att åstadkomma ljus (belysning) och 

inte minst att inreda ett rum på ett funktionsdugligt 

sätt. Eleverna förbättrar 

också sina förmågor att hantera redskap 

och teknisk utrustning på ett säkert och 

ändamålsenligt sätt, genom att lära sig 

att använda t.ex. limpistol och kniv. 

Vi började med att samla ihop material 

för att bygga inredning av, t.ex. 

glassburkar, muffi nsformar, pappersrullar 

och olika slags mat- och förbrukningsförpackningar. 

Vi hämtade

också skokartonger (modell större) 

hos en lokal skobutik. Kartongerna 

skulle utgöra det avgränsade rummet 

med golv, tak och väggar. Eleverna 

planerade därefter vilket slags rum de 

skulle bygga; kök, badrum, sovrum, 

vardagsrum osv. Sedan skissade de en 

enkel plan för vilka möbler de skulle 

ha, samt var dessa skulle placeras i 

rummet. De fi ck också planera för var 

lampan med tillhörande strömbrytare 

skulle sättas. Sedan var det bara att 

börja skapa. För en del elever var det 

svårt att komma igång, men när de väl 

gjort det, ville de nästan aldrig sluta. 

Jag hade först tänkt att eleverna skulle 

tapetsera sina rum, men insåg ganska 

snabbt att det var alldeles för komplicerat. 

Därför kom vi överrens om att 

måla alla väggar och golv istället. Att 

Tekniken runt 

omkring oss! 

Tekniken finns överallt! Det gäller bara 

att upptäcka den. I grundboken till 

PULS Teknik 4-6 får eleverna läsa om 

tekniken som finns runt omkring dem 

och hur den används på olika sätt. 

Till varje arbetsområde i grundboken finns praktiska 

uppgifter som hjälper eleverna att utveckla sitt tänkande 

och bli förtrogna med grundläggande teknik. 

De får också själva identifiera tekniska problem eller 

önskemål och utarbeta egna tekniska lösningar. 

Natur & Kultur 08-453 86 00 info@nok.se www.nok.se 

koppla lampan var lite kruxigt, men alla 

elever lyckades få sina lampor att lysa, 

och också få strömbrytaren att fungera. 

Det som vi har kvar nu, är att planera 

och genomföra vår utställning för de 

andra eleverna i grundsärskolan. Vi 

har under detta läsår även arbetat med 

konstruktioner och enkla mekanismer 

i olika former. Detta har eleverna också 

tyckt varit roligt. 

Viktigt ämne 

för vardagsbestyr 

Tekniken i grundsärskolan är viktig för 

att eleverna bland annat får lära sig mer 

om vardagsteknik, vad de själva kan 

göra för att underlätta och förbättra det 

som kan utgöra ett eventuellt hinder för 

dem. Några exempel på det är att lära 

sig mer om hållbar utveckling - vad jag 

som individ kan göra för att spara på 

vår miljö och om ellära och elektronik 

- hur gör jag när en lampa går sönder, 

och vilken lampa ska jag välja? Tekniken 

i grundsärskolan är viktig på många 

sätt, det här är bara några av de saker 

vi arbetar med. 

Utgå från kursplanen 

Mitt tips till dig som arbetar med teknik 

i grundsärskolan är att utgå från kursplanerna, 

fundera noga hur du vill lägga 

upp ditt arbete med t.ex. en pedagogisk 

planering. Den hjälper dig om du tappar 

tråden och är även ett stöd i din 

bedömning. Sedan är det bara att börja 

leta tips och idéer i olika läromedel. Sådana 

fi nns det gott om - det gäller bara 

att anpassa dem till förutsättningarna 

hos grundsärskolans elever. 

Författare: Staffan Sjöberg 


5

Husbygget jämte skolan 

TEXT: CLAES KLASANDER, FÖRESTÅNDARE, CETIS 

Tidigare hade klassen arbetat med forntiden och övergången till när människan 

blev bofast. Hur man då bodde och hur husen såg ut blev ett inslag. 

Nu var frågan vad man skulle gå vidare med? På orten höll ett stort brobygge 

på att färdigställas. Samtidigt hade man jämte skolan precis börjat projektera 

för fyra nya villor. Kristina Sjöstrand, klasslärare i åk 3, grep chansen och 

berättar här hur hennes teknikundervisning tog form. 

I och med att teknisk förändring är en del 

av teknikämnets innehåll, ville Kristina 

haka upp detta på något. Utvecklingen 

kan man belysa genom olika föremål och 

de hade redan talat om kläder, redskap 

och bostäder. Broar är också gammal 

teknik, men hon bestämde sig för att 

använda bostäder som ett exempel. 

En första promenad 

Hon tog en promenad med klassen 

till husen för att påminna om hur man 

byggde på forntiden och jämföra med 

idag. Då råkade byggarbetarna vara 

på plats. 

- När jag talade om vad vi gjorde och 

frågade om vi fi ck komma in lite närmare 

på byggarbetsplatsen, blev de 

entusiastiska och släppte in oss, säger 

Kristina. De var mycket generösa och 

tillmötesgående! 

Eleverna fi ck komma fram och se hur 

grävskopan hade grävt stora gropar. 

Man hade också börjat gjuta. Det stack 

upp olika rör ur betongplattorna. 

Tillbaka i klassrummet 

Barnen tyckte det var jätteintressant. 

Detta måste vi följa! Tre gånger till 

var de där med cirka tre-fyra veckors 

mellanrum. Mycket hann hända mellan 

tillfällena. 

- Vi talade om likheter och skillnader, 

jämförde. Samtidigt lärde vi oss många 

nya tekniska ord och uttryck. Det står 

också i kursplanen. Eleverna fi ck en 

förståelse för att varje teknikområde 

har sina egna begrepp, men även att 

fl era tekniska lösningar och verktyg 

går att använda inom många olika 

teknikområden. 

Tillsammans talade de och skrev om 

sådant som husgrund, stommar, reglar, 

takstolar, rör, ledningar, kopplingar, 

fogar, ytterväggar – mycket av det som 

hör till byggnadens ”skelett”. De såg 

också rör för vatten och avlopp. 

6 


På kommunbiblioteket lånade hon 

böcker, t.ex. om Mulle Meck och Teknik 

med hus och broar. Hon högläste och 

läsberättade. 

- Barnen var duktiga när vi samlade 

på ord. De lärde sig att använda dem, 

säger Kristina. 

Besök i klassrummet 

Eleverna hade berättat hemma vad 

de höll på med. Flera hade hantverkande 

föräldrar. En elevs pappa ville 

då komma och berätta om sitt arbete 

som snickare. 

- De ställde bra frågor till honom. De 

hade varit på plats och upplevt och vi 

hade talat om byggnation. Även jag 

ställde frågor, säger Kristina och påpekar 

att detta varit en lärandeprocess 

också för henne. 

Efter besöken fick barnen rita en 

bildserie om ett husbygge, så långt det 

kommit, och skriva en kort text med 

hjälp av de ord de samlat. 

- Jag bedömer att de utvecklats språk- 

och begreppsmässigt kring detta, 

menar Kristina. Tekniken blev ”synlig 

och begriplig” för dem, som det står 

i kursplanen. Det fanns också andra 

vinster. En gång träffade de byggchefen. 

Han sa: 

- Ni tjejer, fi nns det nån av er som känner 

att detta skulle vara nåt för er? 

- Ja, men jag skulle nog vilja bli målare 

i så fall, sa en tjej. Det har jag faktiskt 

tänkt på. 

Sådant kanske kan påverka att några 

tjejer väljer byggprogrammet, tänker 

Kristina. 

Inne i huset 

I samband med detta tog de tag i frågor 

om el. Vad är det för bra med el? 

När kan el vara farligt? De talade om 

allt som vi använder el till. Det står i 

kursplanen för Teknik om elsäkerhet. 

Då blev husen och elevernas egna hem 

tydliga exempel. Man ska inte stoppa 

elsaker i vatten och inte fel saker i vägguttag. 

Vid ett av besöken i husen såg de 

att det hängde massor med elkabelrör. 

Nu visste de vad de var till för. 

Nästan klara hus 

Vid det senaste besöket fi ck de gå in 

och se innertak, väggar. ”Vad fi nt! Här 

vill vi bo!!”, tyckte eleverna. 

- Nu fi ck de verkligen känslan av ett 

hus, säger Kristina. Innerväggarna

gjorde skillnaden! Det blev mysigt, 

tidigare var det bara skelett. 

Golven var på gång. De lärde sig nya 

ord: spackla, tapet, grundmålning, 

fönster, foder, karm, smyg. De fi ck 

se den blå plasten som används som 

spärrskikt i badrum. I lådor låg kaklet 

som skulle sättas upp. Varför måste 

man ha plast bakom kaklet? Det blir 

ju blött! Det fattade eleverna! 

Avslutning 

Nu ska de skriva om huset inuti, med rätt 

ord. De ska gå dit en sista gång innan 

sommaren. Kanske får de då se att husen 

nästan är färdiga. Tapetserat, kaklat, 

parkettgolv och vitvaror på plats… t.o.m. 

trädgård och garage kan vara klart. 

Kristina funderar också på att göra lite 

olika sorteringsövningar med de ord 

och begrepp som de mött, kring t.ex. 

funktion, material, inne, ute, husets 

byggnad. Vilka ord hör till vad? Finns 

det ord som bryggar över? 

Barnens berättelser och teckningar ska 

de gå och lämna över till byggföretaget 

och tacka ordentligt. 

Didaktiska tankar 

Även om detta var en spontan händelse, 

menade Kristina att hon tog 

stöd i kursplanen. Hon är nöjd med 

arbetsområdet eftersom det också 

blev ett sätt att följa en längre process. 

Autenticiteten är en viktig del i den 

didaktiska ansatsen. Det har bidragit 

till det stora intresset hos eleverna, 

tror hon. 

- Kan man komma närmare barnens 

verklighet än i ett hus? Och att följa ett 

bygge ”live”, avslutar hon. 


7

Världens mest återanvända ämne 

TEXT OCH FOTO: KATARINA REHDER, CETIS 

Man kan fråga sig vad det är som gjort guld till ett så eftertraktat ämne. 

Är det färgen eller att man från början trodde det var en gudomlig metall? 

Genom århundraden har guld betytt mycket för handeln som betalningsmedel, 

för status, penningplacering och inte minst för design. Dessutom 

har själva bearbetningen av guld hur mycket teknikanknytning som helst. 

CETIS träffade guldsmed Thomas Johansson för att få veta lite mer. 

- Guld fi nns helt rent i naturen, det var 

också den första metallen människan 

hittade och lärde sig bearbeta. Andra 

metaller är bundna i malm, och var 

därmed svårare att få fram i ren form. 

Egenskaperna och den vackra färgen var 

nog de största orsakerna till guldets popularitet, 

berättar Thomas Johansson. 

Människans fascination av guld går långt 

tillbaka i tiden. Sumererna var skickliga 

smyckestillverkare, kanske redan 

5000 f.v.t. Man trodde också att guldet 

kom från solen. På så sätt blev det åtråvärt 

och de som ägde guld fi ck en hög 

status. Man lärde tidigt att smycka sig 

och använda guld som en handelsvara. 

- Människan har alltid velat smycka sig. 

När man tänker efter gjorde man det 

innan man lärde sig att tillverka kläder. 

Man använde snäckor, fjädrar, stenar 

och benbitar, och de som hade högre 

ställning i samhället kunde använda sig 

av guld och ädelstenar. Men användningsområdet 

för guld och metaller 

var inte enbart för utsmyckning. Man 

lärde sig också utarbeta olika typer av 

8 

Det som ser ut som en pastamaskin valsar ut guldet till tunna trådar. 


spännen för att hålla ihop kläder och 

man gjorde också olika former och 

design för att visa sin tillhörighet och 

status, säger Thomas. 

På grund av dess mjuka egenskaper är 

guld en metall som är lätt att bearbeta. 

Det fi nns bland annat som korn och 

klumpar i berggrunden och i underjordiska 

ådror. 

Verktyg och blåsinstrument 

I Thomas ateljé ser det mer eller 

mindre ut som en vanlig verkstad. En 

apparat med ett blåsmunstycke ser 

spännande ut. Jag frågar vad det är. 

- Det är en gammal teknik som egyptierna 

använde sig av. De tog vassrör, 

tillverkade munstycken av lera, gjorde 

dem i olika grovlekar och så blåste man 

igenom dem. Genom att blåsa genom 

röret och tillsätta syre till lågan kunde 

de reglera värmen från glödande kol eller 

brinnande olja och på så sätt forma 

guldklimpen. De lödde på så sätt och 

jag använder den tekniken idag, men 

med gasol som värmekälla. Det går att 

reglera till exakt den temperatur jag vill 

ha. Det är ett arv från den egyptiska 

guldsmedskonsten. 

- Vi använder alla grundverktyg som 

sågar, fi lar, tänger, olika typer av hammare, 

borr, slip- och polermaskiner. 

Det är otroligt mycket hantverk i det 

här yrket, påpekar Thomas. 

Andra metoder och tekniker som 

lever kvar är gammaldags gjutningar. 

En teknik som passar fl era material 

– betong, plast, metall, stearin. Att 

tillverka formar är därför en minst 

lika viktig process. Eftersom guld är 

lätt att arbeta med, kunde man banka 

ut och bearbeta det till önskvärda former 

även utan att värma det. Därför 

Gammal teknik fungerar än idag.

användes gjutningstekniken lite senare 

för guld. Sandsten, som är ett poröst 

material, kratsades till olika former, 

sedan tryckte man ut guld mot formen 

och fick på så sätt guldplåtar med 

mönster. Man har hittat plåtar som är 

2000-åriga. 

Thomas hämtar några skal och visar 

hur det kan gå till när man gjuter. 

- Det fi nns många gamla tekniker. Än 

idag gjuter guldsmeder fortfarande 

t.ex. i bläckfi skskal. Skalet är också 

väldigt poröst och man bearbetar det 

till olika former och häller i guldet. En 

annan metod innebär att ett original 

till ett smycke formas i vax och trycks 

ner i en form av sand eller gips. Vaxet 

värms ur när gipset stelnat, sedan är 

det bara att hälla ner guld i hålrummet. 

Thomas visar ett hängsmycke 

som han gjutit i ett modernt material - 

gummi. Man kan jämföra guldsmedens 

hantverksbaserade gjutning med andra 

typer av industriprocesser. Gjuter man 

makaronerna, eller hur gör man? 

Brytning och konsekvenser 

Thomas fortsätter att berätta om 

brytning och sätter därmed fi ngret på 

teknikens konsekvenser. Hur vi med 

teknikens hjälp utvinner naturresurser 

är en central fråga, med stark koppling 

till kursplanerna i flera skolämnen 

– inte minst Teknik. 

Thomas har gjutit i en gummiform. 

- Guld har alltid kostat mycket. Över 

tiden har det varit ganska säkert att 

placera pengar i guld. När priset stiger 

lönar det sig att bryta och fortsätta 

gräva upp guld. Men i Sverige är vi 

nästintill självförsörjande! Vi bryter 

guld i Sverige och så är det världens 

mest re-cyclade metall. Svenskarna 

säljer och lämnar in så mycket guld att 

vi kan sälja till börsen. Har du någonsin 

hört om någon som slängt guld?, 

frågar Thomas. 

Det innebär att miljöpåverkan i Sverige 

är minimal. Men så ser det inte riktigt 

ut i andra länder. Med myndigheters 

tillåtelse skövlas regnskogar, människor 

arbetar i gruvor under dåliga 

förhållanden och hela den långa vägen 

Bläckfiskskal att gjuta i. 

från brytning till smycket du köper är 

kantad av miljöproblem, barnarbete, 

korruption och dåliga arbetsförhållanden. 

Swedwatch, en ideell och partipolitiskt 

obunden researchorganisation 

arbetar för att minska sociala och miljömässiga 

missförhållanden kopplade 

till svenskrelaterade företag utomlands. 

De anser att människors möjlighet att 

engagera sig fackligt utan att riskera avsked 

och att öka spårbarheten för guld, 

vilken är minimal idag, måste förbättras. 

Spårbarheten av utvinningen är i 

dag ett problem. Det gör det svårt att 

komma åt oseriösa företag vilka gömmer 

sig bakom argumentet att man inte 

vet vilken gruva som försett dem med 

guldet. Fråga efter fairtrademärkt guld 

när du handlar. 

Alla verktyg används. 


9

Magnus Hultén - 

ny medarbetare på CETIS 

TEXT: MAGNUS HULTÉN, CETIS 

Jag drömde om att bli ingenjör redan 

som femåring. Min mammas kusin 

var ingenjör och han färdades på de 

sju haven, till exotiska länder. Det 

verkade spännande! Jag blev med tiden 

kemiingenjör på Chalmers och började 

forska på värmepumpar, men tröttnade 

och visste inte riktigt vad jag ville 

göra. Så fi ck jag ett telefonsamtal från 

föreståndaren för den pedagogiska 

avdelningen på Chalmers som undrade 

om jag ville börja jobba där. Och på 

den vägen är det. Efter några år fi ck jag 

en doktorandtjänst på Lärarhögskolan i 

Stockholm. Min avhandling kom 2008 

och handlade om naturvetenskapsämnenas 

historia. Sedan dess har jag 

framför allt ägnat mig åt teknikämnet 

och dess historia. 

10 


Som ingenjör är det inte alltid lätt att 

veta var i skolämnenas värld man hör 

hemma när det gäller Teknik eller 

NO. Man är på något sätt både och 

- och varken eller. Och trots att jag är 

teknologie licentiat tycker jag mycket 

inom de tekniska och naturvetenskapliga 

områdena är rätt knepiga att förstå, 

än mer förklara. Vad är meningsfullt att 

lära sig och varför? Det är frågor som 

gör att grundskolan är så intressant 

och utmanande att jobba med. 

Nu är min utmaning att utveckla nytt 

undervisningsmaterial för Teknik tillsammans. 

De första arbetsområdena 

jag arbetar med i det här materialet är 

material för högstadiet inom områdena 

elektronik och tekniska system. 

Magnus Hultén Foto: Katarina Rehder 

Kuriosa: Magnus mormors bror, Gösta 

Skoglund (f. 1922), ledde den grupp 

på Skolöverstyrelsen som i mitten på 

1960-talet skapade ämnet Teknik. 

Viktor Rydbergs Samskola 

– vinnare Future City 2012/2013 

Future City är avslutat för i år. Vinnare blev Viktor 

Rydbergs Samskola från Danderyd med sin VR City. 

Alla vinnare och filmer från finalen hittar du på 

futurecity.nu. 

Är du nyfiken på att veta mer om Future City och 

vad som händer nästa år? Håll utkik på vår webb 

futurecity.nu. 

Tävlingen där skola och näringsliv 

möts och bygger framtidens stad

Medvind för 

teknik i skolan! 

Låt tekniken lyfta med ett läromedel 

som är kopplat till Lgr11 och gör det 

tryggt att undervisa. PULS Teknik gör 

teknik till ett ämne som angår alla 

elever. 

Denna unika bok för årskurs 7–9 tar avstamp i den 

spännande teknikhistoriska utvecklingen och landar 

i dagens komplexa samhälle. De grundläggande förmågorna 

enligt Lgr 11 har en central roll genom hela 

PULS Teknik. 

PULS Teknik finns också som digitalbok, där bland 

annat all text är inläst med naturligt tal. 

Se smakprov ur PULS Teknik på www.nok.se/laromedel. 

Natur & Kultur 08-453 86 00 info@nok.se www.nok.se 

Filmtips 

Alltid ljust 

Athenafi lm, 2013 

Jan Garnert och Göran Gunér 

En fi lm om mörker, belysning och ljus 1860-1920 

Längd: 27 min 

Pris: Ca 149 kr, inkl. moms 

Beställ fi lmen på www.athenafi lm.se/titlar.asp 

De elektriska lamporna tändes i hemmen för omkring hundra år sedan. Från den 

första dagen i det nya ljuset blev kvällar och vardagsliv aldrig mer som förr. Men hur 

kändes det? Och hur var det att lämna fotogentidens stämningsljus för ett liv i elektrisk 

belysning? I Alltid ljust visar sig Carl Larsson och Anders Zorn vara konstnärer 

med sinne för både lampor och ljus. De två och andra bildberättare, som Harriet 

Backer och Ivar Arosenius, gör Alltid ljust till en resa i tiden, från fotogenlampans 

brinnande låga in i det elektriska ljusets moderna livsstil. Vår egen tid. 

Författare: Staffan Sjöberg 


11

Returadress: 

Centrum för Tekniken i Skolan 

Linköpings Universitet 


601 74 Norrköping B 

Boktips 

Teknikdidaktik i förskolan 

Norstedts, 2013 

Veronica Bjurulf 

Inbunden, 160 sid 

ISBN: 978-91-1-304570-2 


Här är en bok som vänder sig till förskollärare, både blivande och verksamma, 

samt till verksamhetsansvariga. Den ger den kompetens som numera förväntas av 

förskollärare. I innehållet hittar du bland annat områden som hur man kan utgå från 

leksaker och köksredskap, hur man kan använda lekplatsen som resurs med gungan, 

gungbrädan och rutschkanan, hållbar utveckling och digitala redskap. Bjurulf tar 

också upp dokumentation, bedömning och utvecklingssamtal. Här får du också 

tips om hur man kan urskilja och utforska den enkla tekniken i vardagen. 

Så funkar det… (väl inte?) 

Bonnier Carlsen, 2013 

Johan Thörnqvist 


ISBN: 978-91-638-7387-4 


Myriam ska följa med morfar till affären. På vägen genom staden ser de många 

tekniska funktioner som morfar förklarar. Men stämmer verkligen allt som han 

säger? Myriam förstår inte riktigt men morfar fortsätter förklara t.ex. hur de 

automatiska dörrarna i butiken öppnas, hur bilar kan åka och varför fl ygplanen 

kan fl yga. En härlig bilderbok för små vetgiriga barn som kanske själva har svaret 

på hur det egentligen fungerar? 

Cax – den trettonde roboten 

Automation Region, 2012 

Anette Skåhlberg, Katarina Dahlquist 


ISBN: 978-91-637-1243-2 


Beställ boken på http://www.caxboken.se/bestallning.php 

I vår vardag fi nns det fullt av små robotar som arbetar omkring oss utan att vi 

tänker så mycket på det. Det här är historien om Wilma som en dag träffar Cax. 

Cax är autonom, fylld med teknik och verkar vara precis som man tänker sig att 

en robot är. Cax och Wilma låter oss bli bekanta med Cax olika familjemedlemmar, 

allt från lysknappen och radiobilen till luftkonditioneringen och brandvarnaren. 

Blandat med sagan fi nns olika fakta om automation och experiment 

med klurigheter. Boken om Cax, den trettonde roboten, vänder sig till barn från 

fem år. Finns även som ljudbok. 

12 


PORTO 

BETALT 

PORT PAYÉ 

Fler tips fi nns på www.cetis.se

Nyhetsbrev nr 2, maj 2013 (pdf 1 MB, nytt fönster)

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?