Filosofins historia (pdf) - Öhrngren

Filosofins historia del 2 Magnus Anderson
Sammanfattning Per Öhrngren
Ht 2003
Kant hävdar att geometrin förutsätter en åskådning av rummet och aritmetiken en
åskådning av tiden. Det senare har enhälligt förnekats då talserien är en följd av objekt
men inte en tidsföljd.
Kant betraktar rum och tid som föremål vilket diskuteras i den metafysiska
framställningen av rum och tid. Kant presenterar här fyra teser (plus en ogiltig…)
1) Rummets begrepp är inte empiriskt, utan ett a priori-begrepp som förutsätts i all
yttre erfarenhet. För tidens begrepp gäller detsamma förutom att det gäller för all
erfarenhet, inte bara yttre.
2) Rummet är en nödvändig a priori föreställning som ligger bakom alla yttre
åskådningar så att vi kan tänka oss rummet i frånvaro av föremål, men vi kan inte
föreställa oss rummet själv som frånvarande. (För tiden som i (1))
3) Rummet och tiden är åskådningar, inte begrepp – De är inte bara sätt på vilka
man tänker om världen, de är sätt på vilka världen är!
4) Rum och tid uppfattas som oändliga givna storheter.
11.4 KRV – ”ANALYTIKEN” OCH HÄRLEDNINGEN AV KATEGORIERNA
En härledning av kategorierna är därför ett argument som skall rättfärdiga påståendet om
deras nödvändighet. Målet är att visa vilka formella a priori-begrepp som måste förutsättas
för att omdömen om objektiva erfarenheter skall vara möjliga och varför det är
nödvändigt att förutsätta dem.
Härledningen av kategorierna är uppdelad i två:
1) Transcendental härledning
Skall visa behovet av sådana kategorier i allmänhet som villkor för att objektiv
erfarenhet skall vara möjlig.
2) Metafysisk härledning.
Skall visa vilka de faktiska kategorierna är.
11.4.1 DEN TREFALDIGA SYNTESEN
Som ett villkor för objektiva omdömen och erfarenheter måste ”erfarenhetens mångfald”
föras samman och enas genom tre synteser.
1) Syntesen av uppfattningar i åskådningen.
Vi måste uppfatta en uppsättning erfarenheter som sammanhörande.
2) Syntesen genom reproduktioner i inbillningsförmågan.
När vi uppfattat en uppsättning erfarenheter som sammanhörande och inser att
de är erfarenheter av samma föremål måste vi i medvetandet hålla kvar sådana
erfarenheter. Kant ser detta som en funktion av inbillningsförmågan men tesen är
egentligen oskiljaktig från den första.
3) Syntes som består av igenkänning genom ett begrepp.
Flödet måste ges verklig enhetlighet som en erfarenhet av ett enda ting; ett
begrepp ger en sådan princip för erfarenhet.
Processen som helhet utgör den transcendentala uppfattningen – den form av
medvetenhet som är ett nödvändigt villkor för objektiv erfarenhet.
- 39 -