Klinisk bild och diagnostik - Mediahuset i Göteborg AB

I avancerade fall kan påtaglig skrumpning av lungvävnaden ske, traktionsbronkiektasier och
emfysem formas samt cystbildning förekomma. Dessa kan bli säte för exempelvis
Aspergillus-infektion och i enstaka fall följas av hemoptyser, som kan bli stora.
Fibrosprocessen återspeglas ibland av tältformig uppdragning av diafragma.
De intratorakala förändringarna utgörs förutom av den lymfocytdominerade alveoliten
också av granulom och ibland fibros i lungans stödjevävnad och i lymfkörtlar. Pleurala
förändringar med vätskeansamling och pneumothorax, som följd av nekros i subpleurala
granulom, är däremot sällan förekommande. Diagnos av sådant sarkoidosengagemang kan
inte med säkerhet ställas bara med hjälp av röntgen och lokal biopsi kan därför bli nödvändig.
Dessutom ska bland intratorakala förändringar hjärt- och perikardförändringar nämnas (se
kapilet Hjärtsarkoidos).
Även bronkslemhinnan kan engageras och detta ses i bronkoskopet ibland som en diffus och
ospecifik rodnad, ökad kärlteckning eller som gulvita fläckar eller plack. Bronkengagemanget
leder till ökad frekvens av bronkiell hyperreaktivitet [10], men denna utgör sällan ett tekniskt
problem vid bronkoskopi, inte ens när BAL genomförs. I ett tidigt svenskt arbete visades att
hos ca 10 % av alla sarkoidospatienter kan uttalade centrala stenoser iakttas vid
fiberbronkoskopi [11]. Vid fiberbronkoskopi, som bör genomföras på merparten av alla
sarkoidospatienter, inte minst för att få en endoskopiskt baserad uppfattning om i vilken grad
bronkslemhinnan är involverad, tas slemhinneprov från multipla ställen om inte tydliga plack
bjuder sig.
Under bronkoskopin bör också odlingsprov säkras, inte minst om det föreligger utbredd
infiltrat- eller kavitetsbildning. Såväl prov för allmän bakterieodling som för svamp- och tb-
diagnostik bör då tas. För att fungerande rutiner ska etableras är det lämpligt att vid varje
skopi alltid säkra vissa fastslagna odlingsprov. Sedan dessa moment avklarats kan BAL