Klinisk bild och diagnostik - Mediahuset i Göteborg AB

förekomst av lymfkörtlar i mediastinum eller inte. Mellannålsbiopsi av lunginfiltrat utgör ett
annat alternativ som förespråkas av några. Metoden är dock inte ännu tillfredsställande
utvärderad för att kunna rekommenderas allmänt. Detta gäller även ultraljudsledda nålbiopsier
av lymfkörtlar tagna via esofagus (EBUS teknik).
Faktaruta 5
Biopsiförfaranden vid diagnostik av lungsarkoidos
1. Bronkslemhinnebiopsier – vid alla bronkoskopier
2. Transbronkiella biopsier – vid flertalet bronkoskopier
3. Videoassisterade thorakoskopiska lungbiopsier (VATS) – vid
progredierande infiltrat där BAL och punkterna 1 och 2 ej givit diagnos
4. Öppen lungbiopsi – vid progredierande infiltrat där punkterna 1, 2 och
eventuellt 3 inte givit diagnos
5. Mediastinoskopi – vid ensidiga lymfom (se Faktaruta 3)
Fysiologiska förändringar beskrivs i kapitlet Kliniskt fysiologiska undersökningar.
Laboratorieprov diagnostiska för sarkoidos saknas. Serum angiotensin konverterande enzym
(ACE) aktivitet och serum lysozym (LZM) koncentration speglar aktivitet i monocyt-
makrofag-epiteloidcellslinjen medan t.ex. serum β2-mikroglobulin och IL-2R (interleukin-2
receptor) koncentrationer mäter aktivitet i lymfocytpopulationen. Dessa är ofta stegrade vid
aktiv sarkoidos. På grund av låg specificitet saknar proven diagnostiskt värde men framför allt
S-ACE och S-LZM kan användas för att bedöma aktivitet under uppföljning av verifierad
sarkoidos (se kapitlet Bedömning av aktivitet).
Vid misstanke om sarkoidos rekommenderas följande initiala laboratorieprov: SR,
alternativt CRP, blodbild med differentialräkning av vita, serum albumin, kreatinin,
leverenzymer (ASAT, ALAT, alkaliskt fosfatas), serum ACE och serum elektrolyter inklusive
kalcium. Urin: test för protein och glykos, dygnsutsöndring av kalcium. Beroende på utfall av