Dagvattenpolicy, 1,51 MB

Dagvattenpolicy 

för Motala kommun 

Antagen av kommunfullmäktige 26 februari 2007

Innehållsförteckning 

Förord 2 

Inledning 3 

Nationella mål 3 

Policy / lokala mål 4 

Prioritetsordning 4 

Strategier 4 

Tekniska lösningar 5 

Ansvarsfördelning 5 

Bilagor 7 

1

Förord 

I förslaget till Motala kommuns dagvattenpolicy och strategi beskrivs en satsning på en mer hållbar 

samhällsutveckling när det gäller omhändertagande av dagvatten från våra tätorter. Genom denna 

policy och strategi introduceras ett synligt arbete med långsiktigt hållbara dagvattenlösningar som 

innebär att dagvattnet synliggörs på ett helt annat sätt än tidigare. De nya öppna dagvattensystemen 

är uppskattade inslag i boendemiljön och engagerar ofta både barn och vuxna. Som följd av den 

pågående utvecklingen har dagvattenhanteringen fått en mer framträdande roll i planprocessen för 

markanvändande och kan idag inte längre betraktas som bara en VA-angelägenhet. Politiskt har 

man även antagit ett antal dokument med bland annat följande lydelser: 

• För att styra sin verksamhet mot en hållbar utveckling ska miljöhänsyn beaktas i varje beslut 

och på alla nivåer i organisationen. Utvecklingen ska vara i harmoni med den lokala miljön utan 

att skada miljön lokalt eller någon annanstans, vare sig nu eller i framtiden. (Kommunens 

miljöpolicy, Kommunfullmäktige) 

• Vi skall i möjligaste mån verka för ett naturligt kretslopp i samverkan med naturen. 

(Inriktningsmål för dagvatten, Kommunfullmäktige) 

• Minska föroreningsinnehållet i dagvattnet innan det når recipienten. 

(Resultatmål för Vattenenheten, Tekniska nämnden) 

• Lokalt omhändertagande av dagvatten skall eftersträvas. 

(Resultatmål för Vattenenheten, Tekniska nämnden) 

Under hösten 2004 bildades en arbetsgrupp med ledning från Tekniska kontorets vattenenhet för 

framtagande av en dagvattenpolicy för Motala kommun med en gemensam 

förvaltningsövergripande strategi för dagvattenhanteringen. Uppdraget var att ta fram en policy för 

en långsiktigt hållbar dagvattenhantering och utveckla en strategi för att utnyttja och ta hand om 

dagvatten på ett uthålligt sätt i både ny och befintlig miljö. Arbetsgruppen har samordnats och letts 

av Tekniska kontoret Vattenenheten, Torbjörn Swärm. 

Arbetsgrupp 

Torbjörn Swärm Tekniska kontoret, Vattenenheten 

Claes Ekh Tekniska kontoret, Vattenenheten 

Lennart Björck Tekniska kontoret, Projekteringsenheten 

Anders Nygren Tekniska kontoret, Gatu- och Parkenheten 

Camilla Fogenstad / Melica Lindberg Plan- och miljökontoret, Miljö- och hälsoskyddsenheten 

Kaj Lindohf Plan- och miljökontoret, Bygglovsenheten 

Christina Johansson / Alisa Basic Kommunledningskontoret, Stadsbyggnadsenheten 

Anna Holmgren SWECO VIAK 

Dagvattenpolicyn och strategin för Motala kommun har framtagits av deltagarna i arbetsgruppen 

och remissats inom berörda verksamhetsområden. 

Peter Malmsjö 

VA-chef 

2

Inledning 

En stor del av den nederbörd som faller på markytan blir till dagvatten som kräver planerade åtgärder 

för dess omhändertagande. Markens förmåga att infiltrera nederbörd varierar med bebyggelsens 

struktur, de yttäckande markskiktens täthet och med årstiden. Kommunens inriktning är att så långt 

som möjligt utnyttja lokala lösningar för dagvattnets omhändertagande. 

Definition av dagvatten 

Dagvatten är enligt den tekniska nomenklaturen (TNC) ”Tillfälligt förekommande, avrinnande 

vatten på ytan av mark eller konstruktion, t ex regnvatten, smältvatten, spolvatten, framträngande 

grundvatten”. 

Dagvattenhantering 

Att ta hand om avrinnande dagvatten från tak- och asfaltytor är en viktig del av samhällets 

åtagande. Dagvatten leds i allmänhet via ledningsnät direkt ut i recipienten, dvs. närmaste sjö eller 

vattendrag, och för ofta med sig stora mängder föroreningar. Utbyggnad av nya bebyggelseområden 

och förtätning av befintliga områden gör att mängden hårdgjorda ytor ständigt ökar. En 

accelererande avrinning från nya områden innebär ökad belastning på recipient och befintligt 

ledningsnät. Genom att i större utsträckning infiltrera dagvattnet på plats efterliknar man naturens 

rening. Metoden kallas för öppna dagvattenlösningar och är ett samlingsnamn på olika anläggningar 

för omhändertagande, fördröjning och magasinering av dagvatten i helt eller delvis öppna system. 

Vår vision är att kommunens dagvattenhantering ska innebära friskare sjöar och vattendrag. 

Nationella mål 

I april 1999 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål. Bland dessa är det flera som har 

beröringspunkter med dagvatten. Speciellt viktiga är: 

• Mål 2 – Grundvatten av god kvalitet. Grundvattnet ska ge en säker och hållbar 

dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och 

vattendrag. 

• Mål 3 – Levande sjöar och vattendrag. Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara, och 

deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. 

• Mål 6 – Ingen övergödning. Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon 

negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller 

möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. 

• Mål 12 – Giftfri miljö. Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits 

av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 

För det fortsatta arbetet har gruppen tagit fram lokala mål för dagvattenhanteringen. Dessa är 

baserade på nationella, regionala och lokala miljökvalitetsmål. De lokala målen kan även 

sammanfattas i en policy. 

3

Policy / lokala mål 

Dagvattenhanteringen i kommunen ska utformas så att den naturliga vattenbalansen så långt som 

möjligt bibehålls, att risken för översvämningsskador vid kraftiga regn minimeras och att 

föroreningsbelastningen på vattendragen minskar. 

• Öppna dagvattenlösningar ska så långt möjligt tillämpas vid planering och byggande. 

• Vid detaljplaneprövning ska förutsättningarna för öppna dagvattenlösningar klargöras i ett tidigt 

skede. Särskilda områden kan i detaljplan avsättas för dagvattenhantering. 

• Kommunen ansvarar för att dagvattenfrågorna beaktas vid ombyggnad eller annan förändring 

inom allmän platsmark. 

• Kommunen ska uppmuntra till inslag av öppna dagvattenlösningar samt bidra med kunskap och 

information. 

• Dagvatten bör ses som ett positivt inslag i stadsbyggandet. 

Prioritetsordning 

Arbetet med dagvattenhanteringen kräver insatser längs hela avrinningssträckan. Prioriteten för 

dessa insatser är: 

1. Åtgärder vid källan för att så långt som möjligt minska dagvattenflöden och hindra att dagvatten 

förorenas. 

2. Flödesutjämning och rening av dagvattnet med hjälp av öppna och synliga dagvattenlösningar 

på allmän mark. 

3. Rening i kommunal dagvattenreningsanläggning 

Strategier 

För det fortsatt arbetet bör dagvattenhanteringen alltid finnas med som en naturlig del av den 

fysiska planering och infrastrukturbyggandet. 

• Dagvattenpolicyn ska vara väl känd inom den kommunala verksamheten. Kommunen ska sprida 

kunskap till allmänhet och fastighetsägare. 

• Kommunens vision och mål ska konkret synliggöras genom verkliga exempel på lösningar. 

• Avledningen av dagvatten ska anordnas så att skadeverkningar vid miljöolyckor begränsas. 

• Dagvattenhanteringen ska säkerställa att skador på fastigheter och andra anläggningar inte 

uppkommer 

• Dagvattenavrinningsområden klassas med avseende på föroreningsbelastning. 

• Förorenat dagvatten ska behandlas innan det infiltreras i mark eller släpps ut i recipient. 

4

• Dagvatten ska så långt det är möjligt avledas ovan mark. 

• Om förutsättningar saknas för lokalt omhändertagande av dagvatten ska vattenflödet helst 

fördröjas innan avledning sker till lämpligt närområde där det kan infiltrera. Om markförutsättningar 

för infiltration saknas leds dagvattnet direkt till recipient. 

• I befintliga bebyggelseområden ska alltid dagvattenavrinning och dess hantering utredas vid 

ombyggnad eller annan förändring. 

Tekniska lösningar 

Inom dagvattenhantering förekommer många olika begrepp. Öppna dagvattenlösningar är det 

övergripande begrepp som omfattar allt omhändertagande av dagvatten som inte sker genom 

traditionell avvattning i slutna ledningssystem. 

Lokalt omhändertagande på tomtmark (LOD) 

Begreppet lokalt omhändertagande av dagvatten har här getts en snävare och mer precis innebörd än 

vad som använts tidigare. Benämningen lokalt omhändertagande föreslås här begränsas till att 

enbart användas för anläggningar för omhändertagande av dagvatten inne på tomtmark. 

Fördröjning och rening nära källan 

Fördröjning och rening nära källan omfattar olika anordningar för tillfällig fördröjning eller annat 

omhändertagande av dagvatten på allmän platsmark i de övre delarna av avrinningssystemet 

Trög avledning 

Med trög avledning avses här olika system för långsam vidaretransport av dagvatten på allmän 

platsmark. Det karakteristiska med den tröga avledningen är att denna i de flesta fall sker i öppna 

system. 

Samlad fördröjning och rening 

Samlad fördröjning och rening innefattar olika anläggningar för tillfällig fördröjning och för rening 

av dagvatten i större öppna anläggningar belägna i de nedre delarna av avrinningssystemet. 

Ansvarsfördelning 

Fysisk planering 

Stadsbyggnadsenheten ansvarar för den fysiska planeringen och att dagvattenhanteringen bevakas i 

planarbetet. 

Bygglov, bygganmälan 

Bygglovenheten ansvarar för att dagvattenfrågor bevakas i bygglovskedet vid ny och ombyggnad. 

Information 

Stadsbyggnadsenheten samt Bygglovenheten ansvarar för att sprida information om dagvattenpolicyn 

och dagvattenstrategin och vad den ställer för krav i rätt skeden till enskilda personer, exploatörer 

och till byggarbetsplatser. Detta för att säkerställa en god dagvattenhantering från bygglov till färdig 

utbyggnad. 

5

Lokala föreskrifter 

Vattenenheten ansvarar för att ABVA, eller likvärdiga handlingar, är förenliga med mål, strategier 

och tekniska lösningar föreslagna i dagvattenpolicyn och dagvattenstrategin. 

Lokala riktlinjer 

Inblandade kommunala verksamheter ansvarar för att arbeta in dagvattenpolicyns mål och strategier 

i sin verksamhet. Vattenenheten har samordningsansvar för dagvattenpolicyn och 

dagvattenstrategin. 

Föroreningar i dagvattnet 

Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder och iaktta de 

begränsningar som krävs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada i 

miljön. Miljö och hälsoskyddsenheten ska genom tillsyn kontrollera efterlevnaden av 

miljölagstiftningen samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. 

Omhändertagande av dagvattnet 

Vattenenheten ansvarar för omhändertagandet av dagvatten från tomtmark och allmän platsmark 

inom detaljplanelagt område alternativt ställer krav på omhändertagande med öppna 

dagvattenlösningar om det finns möjlighet till detta. Investeringskostnader för öppna 

dagvattenlösningar på allmän platsmark fördelas inom kommunen mellan Gatu-, Park- och VA 

verksamheterna efter fördelning som överenskommes vid varje aktuell investering. 

Drift och underhåll 

Vattenenheten sköter drift och kontroll av funktion på öppna allmänna dagvattenlösningar inklusive 

plantering i vatten samt ansvarar för dagvattenanläggningarnas kontrollprogram. 

• Eventuell parkanläggning i anslutning till öppen dagvattenlösning sköts av Parkenheten. 

• Rännstenar, rännstensbrunnar och ledningar som ansluter dessa till allmänna dagvattenledningar, 

liksom vägdiken, ingår inte i den allmänna VA-anläggningen. För dessa anläggningar 

ansvarar väghållaren. 

• Brunnar för avvattning av skogs, rekreation eller parkområden och ledningar som ansluter dessa 

till allmänna dagvattenledningar ingår inte i den allmänna VA-anläggningen. För dessa 

anläggningar ansvarar respektive verksamhetsansvarige. 

6

Bilagorna beskriver arbetssätt samt nuläge och kommer löpande att uppdateras. 

Bilaga 1 – Dagvattenåtgärder 

Naturliga förutsättningar för lokal dagvattenhantering 

Vid planering av nya och ombyggnad av befintliga områden undersöks förutsättningarna för lokalt 

omhändertagande av dagvatten. 

Ekonomisk prioritering 

Utifrån områdens olika förutsättningar och påverkan på befintligt ledningsnät görs en ekonomisk 

bedömning. 


Inom dagvattenhanteringen förekommer många olika benämningar på lokala dagvattenlösningar. 

Öppna dagvattenlösningar är det begrepp som omfattar allt omhändertagande som inte sker genom 

traditionell avvattning i slutna ledningssystem. 

Konsekvenser av dåligt anpassad dagvattenhantering 

Dåligt anpassad dagvattenhantering kan ge både flödes- och föroreningsrelaterade 

konsekvenser. 

Bilaga 2 – Miljöpåverkan av dagvatten 

Föroreningsbelastning 

En viktig faktor vid val av dagvattenlösning är avrinningsytans föroreningsbelastning. 

Påverkan på recipient, mark och grundvatten 

Dagvattnets flöde och innehåll påverkar omgivningen där det släpps ut. En bedömning av 

utloppspunktens känslighet påverkar valet av dagvattenlösning. 

Föroreningsberäkningar för dagvatten i Motala tätort 

Under 2005 genomfördes en beräkning av olika områdens föroreningsbelastning inom Motala 

tätort. 

7

Bilaga 1 - Dagvattenåtgärder 

Naturliga förutsättningar för lokal dagvattenhantering 

I samband med planering av nya och förtätning av befintliga områden undersöks i vilken 

utsträckning dagvatten kan omhändertas lokalt. En strävan bör vara att behålla områdens naturliga 

avrinningsvägar så långt detta är möjligt. Markens infiltrationsförmåga utreds i ett tidigt skede 

genom en förenklad geohydrologisk studie omfattande nivå- och ytavrinningsförhållanden, 

grundvattennivåer samt jordartsförhållanden. Även om marken inte skulle vara tillräckligt 

genomsläpplig för infiltration så finns lösningar för ett lokalt omhändertagande av dagvatten, t.ex. 

kan i lågpunkter skapas dräneringsstråk. Dräneringsstråk är makadam- eller singelfyllda diken med 

dräneringsrör för avledning av dagvatten, se nedan under avsnittet Tekniska lösningar. 

Ekonomisk prioritering 

Utifrån områdens olika förutsättningar görs en ekonomisk bedömning. Nya områden planeras ofta i 

tätorters perifera delar. Konventionell inkoppling till befintligt ledningsnät kan innebära övertryck i 

nedströms liggande delar som medför kostsamma omläggningar av ledningar eller anläggning av 

utjämningsmagasin. Områden med låg föroreningsbelastning och som ligger långt upp i 

ledningsnätet är ofta långsiktigt de ekonomiskt mest lönsamma objekten med avseende på lokalt 

omhändertagande av dagvatten. Detta eftersom lokala fördröjningsåtgärder och öppna 

transportlösningar eller ledningar med klenare dimensioner kan utföras. Vad gäller mer 

skötselkrävande åtgärder så kan kostnaden för flera åtgärder längre uppströms i områdena jämföras 

mot kostnaden för enstaka åtgärder närmare recipienten. I vissa fall kan en större öppen åtgärd 

närmare recipienten ge fördelen med mindre total skötsel och kostnad samt ge snabbare effekter på 

en recipient med mer akut reningsbehov. I nya exploateringsområden är det oftast mest 

kostnadseffektivt med lokala fördröjningsåtgärder som eventuellt kan behöva kompletteras med 

åtgärd nedströms och närmare recipienten. 


Exempel på olika tekniska lösningar som är möjliga att använda inom de olika kategorierna av 

öppna dagvattenlösningar redovisas i tabell 1. 

8

Tabell 1 Exempel på tekniska dagvattenlösningar 

Öppna dagvattenlösningar Exempel på teknisk utformning 

Lokalt omhändertagande 

(tomtmark) 

Fördröjning och rening nära källan 

(allmän platsmark) 

Trög avledning 




Gröna tak 

Infiltration på grönytor 

Genomsläppliga beläggningar 

Infiltration i stenfyllningar (infiltrationsmagasin, dräneringsdiken) 

Perkolationsmagasin (stenkistor) 

Mindre dammar 

Uppsamling och återanvändning av takvatten för bevattning , WCspolning 

etc. 

Fördröjningsmagasin (utjämningsmagasin) 

Genomsläppliga beläggningar 

Infiltration på grönytor 

Infiltration i stenfyllningar 

Tillfällig uppdämning av dagvatten på speciellt anlagda översvämningsytor 

Dammar 

Våtmarker 

Svackdiken 

Kanaler 

Bäckar/diken 

Dammar (eventuellt i kombination med översilningsytor) 

Våtmarker 

Skärmbassänger i sjöar 

Sjöar 

Figur 1 visar ett övergripande principexempel på tekniska lösningar och figur 2-6 visar exempel på 

tekniska lösningar för respektive kategori i tabell 1. 

Figur 1 Övergripande principexempel på tekniska lösningar från nytt/befintligt område till recipient. 

I ett nytt eller befintligt område är höjdsättningen optimalt ordnad så att översvämningsrisken 

minimeras samtidigt som klena dagvattenledningar kan användas. Stuprörsutkastare leder 

takdagvattnet för infiltration och fördröjning i gräsytan. I områdets lågpartier kan anläggas singeleller 

makadamfyllda dräneringsstråk med dräneringsrör för avledning av överskottsvattnet. Till 

dessa stråk kan även vägdagvattnet ledas, helst på bred front utan kantsten annars via öppningar i 

kantstenen. Det är viktigt att så mycket vatten som möjligt kan rinna uppifrån och ner genom 

infiltration till översta marklagret eftersom 1) det är i detta lager som en stor andel av dagvattnets 

föroreningar kan fastläggas 2) samt att igenväxning undviks i en växtbeklädd yta tack vare 

rotsystem som säkerställer öppna kanaler i översta marklagret. Fortsatt transport sker öppet eller i 

dagvattenledning till eventuell damm, översilningsyta eller filter (singel/makadam/sand) vidare till 

recipienten (vattendrag/sjö). 

9

Lokalt omhändertagande (tomtmark) 

Figur 2 Stuprörsutkastare, ränndalsplattor av betong och utåtlutande grönyta från hus över vilken 

takdagvattnet silar över och till stor del infiltrerar ner igenom (överst t.v.). Bilden överst t.h. visar 

exempel över rännor/kanaler för vidare transport genom området. Nedre bilden visar gröna tak i 

Malmö, området Bo01. 

Nya områden kan anpassas för höjdsättning som ger ett effektivt och estetiskt utformat lokalt 

omhändertagande av dagvattnet vilket ger fördelar såsom grundvattenbildning, fördröjning och 

rening inom området. Öppna system kan användas och där ledningar behövs kan de ges en klenare 

dimension. Figur 1 och 2 visar exempel på öppna system. Även i befintliga områden kan detta ske 

till stor del där höjdsättningen är rätt, t.ex. där marken lutar bort från husen, se även kommentarer 

ovan under avsnittet ”Naturliga förutsättningar för lokal dagvattenhantering”. 

10 

Fördröjning

Fördröjning och rening nära källan (allmän platsmark) 

j g 

Dränering 

under mark 

Figur 3 Vägdagvattnet silar till lågpunkt mellan gatorna (överst t.v.) eller utmed vägkanterna (överst t.h.) ner 

igenom en permeabel yta av gräs, betong- eller plastraster (s.k. Pelleplatta) med grus eller gräs i 

mellanrummen. Parkeringsytan (nederst t.v.) utgörs av betongraster. Nederst t.h. visas dränering 

genom grönyta i lågpunkt i allmän mark. 

På den allmänna marken utanför tomtmarken kan dagvattnet också fördröjas och renas. Figur 3 

visar exempel på sådana lösningar. Dräneringsröret under de permeabla ytorna är omgivet av singel, 

makadam eller en blandning av makadam och jord (s.k. skelettjord). Det senare kan användas under 

träd där även dräneringsledningen kan ersättas av en tät dagvattenledning för att motverka 

rotinträngning i ledningen. 

11 

Dränering 

under mark

Trög avledning (allmän platsmark) 

Figur 4 Öppna diken eller helst bredare svackdiken (bilden t.v.) används för transport och viss rening av 

dagvattnet från vägar m.m. Även dräneringsdiken av den typ som beskrivits tidigare är en form av trög 

avledning (bilden t.h.). 

Med trög avledning avses till skillnad från direkt avledning i ledningar att transportera dagvattnet i 

öppna transportsystem såsom diken och bredare svackdiken. I de senare kan åstadkommas en lägre 

vattenhastighet och därmed bättre förutsättningar för fördröjning och rening, se vänstra bilden i 

figur 4. I bilden ses att kantsten tagits bort så att vattnet kan nå den flackt lutande gräsytan. Dikena 

kan även på vissa ställen kompletteras med ett dränerande lager och dräneringsrör för fortsatt 

transport, se högra bilden i figur 4. I lågpunkterna kan förhöjda dagvattenbrunnar (spygatter) 

anläggas för att minimera översvämningsrisken vid skyfall eller fall med vattenmättad mark och 

långvariga regn. 

12


Figur 5 Meandrande öppet dike och liten damm eller utvidgning av diket (överst) och större damm med 

permanent vattenyta (nederst). Bilder från Höljans dagvattenanläggning i Motala. 

Figur 5 visar exempel på fördröjning och rening i diken och dammar, dit samlat dagvatten från 

områden uppströms kan ledas. En del eller hela av detta dagvatten kan ha haft föregående lokal 

fördröjning och rening. Även vatten från omgivande naturmark och inläckande grundvatten kan tas 

in i dessa anläggningar. Permanenta vattenytor i dammar kan åstadkommas med naturligt tillräcklig 

tät lera eller genom att lägga i ett tätt lager av gummi- eller plastduk. Säkrare och mer 

reningseffektiva dammar kan åstadkommas genom grunda växtzoner runt kanterna, ett sätt att 

undvika staket. Vattenväxter tillsammans med träd mm som skuggar motverkar algblomning. 

13

Figur 6 Översilningsyta i Kolardammen i Tyresö (överst) och skärmbassäng i sjön Trehörningen i Huddinge 

(nederst). 

Figur 6 visar överst översilningsytan i Kolardammen i Tyresö (som föregås av en större damm) och 

nederst skärmbassängen i sjön Trehörningen i Huddinge. Skärmbassängen utgörs av flera mindre 

bassänger där plastdukar är fastsatta i bryggor och förankrade i sjöbotten. Vattnet passerar genom 

hål i dukarna och sedimentering kan ske i bassängerna. 

Konsekvenser av dåligt anpassad dagvattenhantering 

Dåligt anpassad dagvattenhantering kan ge både flödes- och föroreningsrelaterade konsekvenser. 

Exploatering av nya och förtätning av befintliga områden ger generellt sett ökade dagvattenmängder 

och ökade föroreningsmängder. Möjligheterna till infiltration tas ofta bort och istället rinner 

dagvattnet snabbt av de hårdgjorda ytorna utan fördröjning för att sedan ledas via diken eller 

14

ledningar till recipienten. Förändringar i vattnets naturliga avrinningsvägar kan dessutom leda till 

att flödena ökar på vissa ställen för att i stället minska på andra ställen. 

Minskad fördröjning och ökade flöden ger högre risk för mark- och källaröversvämningar medan 

för låga flöden kan ge negativa konsekvenser på vegetationen samt ökad sättningsrisk i marken om 

grundvattennivån sänks till följd av reducerad infiltration. Minskad infiltration leder dessutom till 

gradvis sänkning av grundvattennivån inom vissa områden vilket ger minskad tillgång av 

grundvatten för kommunal användning och reducerad grundvattentillförsel till ytvattensystemen. 

15

Bilaga 2 – Miljöpåverkan av dagvatten 

Föroreningsbelastning 

Föroreningsinnehållet i dagvattnet beror till stor del på vad marken inom ett avrinningsområde 

används till och hur stor andel av området som utgörs av hårdgjorda ytor. Stor betydelse har också 

nederbördens innehåll av föroreningar samt regnets storlek, varaktighet och frekvens. Sett till ett 

avrinningstillfälle är föroreningshalterna i dagvattnet störst i början på regnet, framför allt efter en 

längre tids torrperiod eftersom större mängd föroreningar ackumulerats på marken, i gatubrunnar 

och i ledningar. Detta är tydligast för mindre hårdgjorda ytor, t.ex. vägar, men mindre tydligt och 

inte alltid förekommande från större och mer rurala områden. Föroreningsinnehållet varierar också 

över året och sett på lång sikt är föroreningsmängderna per månad via dagvatten som störst under 

höst och vår. Detta hänger samman med att dagvattenflödena generellt är störst under 

snösmältningen på våren samt vid häftiga regn under sommaren och hösten. Detta varierar dock för 

olika år. Sett till föroreningshalterna är de generellt som störst under de häftiga sommarregnen men 

även föroreningshalterna i snö- och smältvatten kan vara flera gånger högre än normalt i dagvatten. 

De största föroreningskällorna i dagvatten är trafiken, atmosfärisk deposition, korrosion av 

koppartak och ytor behandlade med zink samt djurspillning. Trafikområdena är de generellt sett 

mest förorenande speciellt med avseende på olja, kadmium, nickel, järn och COD (kemisk 

syreförbrukning, mått på organiskt material). 

En grov bedömning av områdens föroreningsbelastning kan göras utifrån ytors användningssätt 

enligt gällande detaljplan. 

Villaområden 

Dagvatten från villaområden innehåller över lag mindre COD, kväve, koppar, zink och SS än övriga 

urbaniserade områden. Näringsämnena i dagvattnet ökar ju mer tätt villorna ligger och ju fler 

människor som lever och rör sig i området. 

Flerfamiljshusområden 

Dagvatten från flerfamiljshusområden är generellt sett mer förorenat än det som kommer från 

villaområden. COD och kopparhalterna är ungefär lika stora som för industriområden medan halten 

för suspenderat material ligger lägre i jämförelse med industri, trafikytor och centrum-områden. 

Näringsämnena ökar generellt ju tätare bebyggelsen är och ju fler människor som lever och rör sig i 

området. 

Takvatten 

Takvatten innehåller allmänt låga föroreningshalter. Består taken av koppar och zink kan dock 

betydande bidrag av dessa föroreningar ske till dagvattnet genom korrosion. Koppartak ger höga 

halter koppar i dagvattnet. Plåttak ger måttliga-höga halter zink och kadmium i dagvattnet. 

Centrumområden 

Centrumbebyggelse ger dagvatten som innehåller ungefär lika mycket fosfor som bostadsytor, 

industri- och trafikytor, men högre kvävehalter än bostadsytor dock lägre kvävehalter än mer 

trafikerade vägar. Kopparhalterna är generellt sett låga. Djurspillning kan vara en stor källa för 

fosfor. 

16

Trafikytor 

Dagvatten från trafikytor betraktas oftast som en av de mest förorenade. Bland trafikytorna är Pplatserna 

det minst förorenande men dessa innehåller allmänt höga halter oljor. Trafikdagvatten 

innehåller överlag fortfarande (med hänsyn till införandet av blyfri bensin) väsentliga mängder bly, 

dock lägre än från centrum- och industriytor. Särskilt mängden COD, SS, koppar och kväve är 

betydande från mer trafikerade genomfartsvägar. Innehållet av fosfor är ungefär som för 

bostadsområden och zinkinnehållet är ganska stort, ungefär som från centrumområden. Från 

avgaser kommer bly, kolväten och kvävedioxider och från asfalt och däck kommer kolväten och 

tungmetaller. 

Industriområden 

Även dagvatten från industriområden tillhör generellt sett de mest förorenade. Föroreningsgraden 

beror på verksamheten. Dagvattnet innehåller allmänt högre halter fosfor, zink och koppar än dagvatten 

från bostadsytor och trafikytor samt ungefär lika höga halter suspenderat material som dagvatten 

från vägar. Oljehalten är hög; generellt högre än från parkeringsytor och ungefär lika hög som från 

starkt trafikerade motorvägar. Halterna av COD är ungefär lika höga som för bostadsområden. 

Rurala områden 

Avrinningen från skogsmark innehåller oftast låga koncentrationer av fosfor, BOD, kväve, metaller 

och suspenderat material. Avrinning från jordbruksmark innehåller höga kvävekoncentrationer. 

Riktvärden för dagvatten 

För att orientera sig överskådligt var störst halter dagvattenföroreningar förekommer och dess 

koppling till recipienters känslighet kan man använda sig av Tabell 2 och 3 nedan. Det är också 

viktigt att komma ihåg att en hög halt inte behöver medföra en stor mängd och det är därför viktigt 

att även utreda mängden föroreningar vid bedömning av behov av rening eller ej. 

Tabell 2 Markanvändning och föroreningshalter. Kompletterad och omarbetad för att passa Motala från 

liknande tabell Dagvattenstrategi för Stockholms stad (2002). 

Markanvändning Föroreningshalt i dagvatten 

Kvartersmark: 

• Småhusområden inkl lokalgator 

• Bostadsområden (flerfamiljshus) och 

arbetsområden inkl lokalgator 

• Större parkeringsanläggningar 

• Industrifastigheter 

Allmän mark. 

• Gator /vägar < 5000 fordon per dygn 

• Gator/vägar > 5000 fordon per dygn 

• Parker / naturmark 

Låga 

Låga – måttliga 

Måttliga – höga 

Måttliga – höga, beroende på verksamhet 

Låga 

Måttliga - höga 

Låga 

17

Tabell 3 Recipienter och reningskrav. Referens: Dagvattenstrategi för Stockholms stad (2002). 

Recipient Mark Sjöar och vattendrag 

Föroreningshalter 

i 

dagvatten 

Lämplig 

för 

infiltration 

Låga Infiltration 

och 

fördröjning 

Måttliga Infiltration 

och 

fördröjning 

Höga Rening före 

infiltration 

Inte lämplig 

för 

infiltration 

Dagvattenledning 

eller 

dike 

Dagvattenledning 

eller 

dike 

Dagvattenledning, 

rening 

Mycket 

känslig 

18 

Känslig Mindre 

känslig 

Ej rening Ej rening Ej rening 

Viss rening 

eller 

dagvatten 

till annan 

recipient 

Viss rening 

eller 

dagvatten 

till annan 

recipient 

Ej rening 

Rening Rening Rening 

I tabell 4 anges bedömningsgrunder för vad som är låg, måttlig eller hög halt. Dessa 

bedömningsgrunder ska ses som en vägledning och kan användas för bedömning och reningskrav 

utifrån tabell 3. Stockholms värden är mer stränga och en jämförelse med schablonhalter för olika 

markanvändning indikerar reningsbehov även för småhusområden avseende vissa ämnen, i motsats 

till vad som anges i tabell 2. Stockholmsvärdena är till stor del desamma som Naturvårdsverkets 

riktlinjer för sjöar. Bedömningsgrunderna av SWECO VIAK är desamma som används i dagvattenoch 

ytvattenmodellen StormTac (www.stormtac.com) och tar hänsyn till att en utspädning sker i 

recipienten. De senare bedömningsgrunderna utgår även från en jämförelse mellan olika 

markanvändning, grundvatten och en rimlighetsbedömning för vad som behöver renas och hur 

effektiv rening som kan förväntas. Både Stockholm- och StormTac-värdena är utredda via en 

samarbetsgrupp mellan Stockholm stad, Miljöförvaltningen och Stockholm Vatten, men slutvärdena 

blev alltså olika för flera av ämnena. Kolumnen med de måttliga värdena från SWECO VIAK i 

tabell 4 utgör även ungefärligt intervall för normala halter i dagvatten, även om variationen är större 

än så mellan olika markanvändning. 

Tabell 4 Bedömningsgrunder för föroreningsinnehåll i dagvattnet. Till vänster visas de bedömningsgrunder som 

används av StormTac-modellen och av dagvattengruppen på SWECO VIAK, Östra Regionen, 2006. 

Som en referens visas också Stockholms bedömningsgrunder (2001) 

Bedömningsgrunder SWECO VIAK 2006 Bedömningsgrunder Stockholm 2001 

Låg Måttlig Hög Låg Måttlig Hög 

P(mg/l) 0.25 P(mg/l) 0.2 

N(mg/l) 5 N(mg/l) 5 

Pb(ug/l) 40 Pb(ug/l) 15 

Cu(ug/l) 75 Cu(ug/l) 45 

Zn(ug/l) 300 Zn(ug/l) 300 

Cd(ug/l) 1.5 Cd(ug/l) 1.5 

Cr(ug/l) 75 Cr(ug/l) 75 

Ni(ug/l) 225 Ni(ug/l) 225 

Hg(ug/l) 0.2 Hg(ug/l) 0.2 

SS(mg/l) 230 SS(mg/l) 175 

Olja(mg/l) 1.5 Olja(mg/l) 1 

PAH(ug/l) 2 PAH(ug/l) 2

Föroreningar och källor 

Dagvattnets sammansättning beror av nederbördsförhållandena (regnets föroreningsinnehåll, 

storlek, frekvens och varaktighet) och markanvändningen som dagvattnet bildats i, detta har nämnts 

tidigare. Faller regnet över ett vägområde eller en parkeringsplats kommer dagvattnet att se ut på ett 

sätt, faller det i ett bostads- eller grönområde kommer det att se ut på ett annat sätt ur föroreningssynpunkt. 

Sammansättningen påverkas till stor del av vilken aktivitet som sker i området och hur 

tättbebyggt det är. Andra faktorer som är av stor betydelse är vilka material som finns i byggnadskonstruktioner 

och tak mm eftersom material korroderar och slits och på så sätt ger bidrag till 

dagvattenförorening. I tabell 5 ges en presentation över några av de föroreningar som är vanliga i 

dagvatten samt källorna till dessa. 

Tabell 5 Föroreningar som återfinns i dagvatten. Kompletterad och omarbetad från liknande tabell i 

Dagvattenstrategi för Stockholms stad (2002). 

Förorening Miljöeffekt Källa 

Bly (Pb) Mycket giftigt för Trafikytor, atmosfäriskt nedfall, skorstenskragar, 

människor och djur. fordon, infrastruktur. 

Koppar (Cu) Giftigt för vattenlevande Takytor, korrosion av byggnadsmaterial, atmos- 

djur och växter. 

Kadmium (Cd) Mycket giftigt för 

människor och djur. 

Zink (Zn) Giftigt för vattenlevande 

djur och växter. 

19 

färiskt nedfall, trafikytor, byggnader, fordon. 

Nickel-kadmiumbatterier, plaster, färgämnen, ytbehandlingsindustri, 

atmosfäriskt nedfall, 

skyddande överdrag på stål och i legeringar, 

korrosionsprodukt, däckslitage (gummi). 

Atmosfäriskt nedfall, trafikytor, korrosion av 

byggnadsmaterial, stuprör, lyktstolpar, vägsalt, 

galvaniserade ytor som bilkarosser, hängrännor 

och takplåt, däckslitage (gummi). 

Kasserade termometrar, batterier, industriutsläpp. 

Kvicksilver (Hg) Mycket giftigt för 

människor djur och växter. 

Krom (Cr) Negativ påverkan på Däckslitage (gummi), korrosion från bildelar, 

människor, djur och växter. ytbehandlingsindustri. 

Nickel (Ni) Ytbehandlingsindustri, produkt av förbränning 

med fossila bränslen. Däckslitage (dubbar och 

gummi). 

Kobolt (Co) Industrirelaterad förorening. 

Fosfor (Totalfosfor) Bidrar till övergödning. Atmosfäriskt nedfall, djurspillning, trafikytor, 

gödningsmedel, bräddat avloppsvatten. 

Kväve (Totalkväve) Bidrar till övergödning. Atmosfäriskt nedfall (kvävedioxider från trafiken 

och förbränningsindustrin), djurspillning, urin, 

bräddat avloppsvatten. 

PAH 

Cancerogent och giftigt för Småskalig vedeldning, trafikavgaser, däck. 

(Polycykliska aromatiska kolväten) människor. Giftigt för 

vattenlevande djur. 

Föreligger till största delen partikelbundet. 

Olja Skadligt för djur och Fordonsutsläpp, verkstäder, bensinstationer, 

människor. Giftigt för 

växter. 

läckage från cisterner. 

Vägsalt 

Vägsaltets klorider är 

(Oorganiska salter som klorider och lättlösliga och kan transpor- 

sulfater) 

teras ned till grundvattnet. 

PCB 

Giftigt för djur och Fogmassor i byggnader, elkondensatorer, kablar, 

(Polyklorerade bifenyler) 

människor. 

transformatorer. 

Dioxiner 

Miljögift som ackumuleras Problem vid avfallsförbränning samt vid 

Tillhör gruppen tricykliska aromatiska i näringskedjan. 

produktion av vissa kemikalier som 

föreningar och utgör 210 olika 

kemiska föreningar med likartad 

struktur. 

träskyddsmedel, insekticider och herbicider. 

Asbest Blandad med cement i tak- och fasadplattor. 

Cyanider 

(Salter med cyanidjonen CN - ) 

Fenoler 

(Grupp av organiska föroreningar som 

är derivat av bensen och andra 

aromatiska kolväten i vilka en eller 

flera väteatomer utbytts med 

hydroxylgrupper) 

Vägsalt, produkt vid bensinförbränning.

Bakterier Hälsorisker för människor 

och djur. För människor 

endast problem vid 

Suspenderat material (SS, uppslammat 

partikulärt material som kan vara 

sedimenterbara eller svävande) 

Organiskt material 

som kan mätas med metoderna COD, 

BOD och TOC. 

COD (Kemisk syreförbrukning, mått 

på dagvattnets innehåll av ej 

nedbruten substans, mått på organiska 

och oorganiska ämnens 

syreförbrukning vid fullständig 

oxidation) 

BOD (BOD 7 och BOD 5 är mått på 

biologisk syreförbrukning under 7 

respektive 5 dygn. Mått på organiska 

ämnens syreförbrukning vid 

nedbrytning av mikroorganismer) 

TOC (Totalt organiskt kol) 

badplatser. 

Syreförbrukande 

Påverkan på recipient, mark och grundvatten 

Sjöar och vattendrag 

20 

Bräddat avloppsvatten, djurspillning. 

Många metaller och kolväten binder gärna till 

sediment. 

Flöden 

Traditionell dagvattenhantering innebär ofta att utsläppen koncentreras till några få punkter och 

ändringar i naturliga avrinningsvägar kan leda till för stora flöden på vissa och för små flöden på 

andra ställen i sjöar och vattendrag. Den minskade fördröjningen, orsakad av reducerad infiltration, 

ger i större omfattning stötvisa flödesbelastningar vilket är påfrestande för flora och fauna. 

För höga flöden leder till erosionsrisk och fler översvämningar av recipienten. Ökad erosion av 

bottenmaterial leder till förstörelse av levnadsplatser för de djur som är bottenlevande. För låga 

flöden begränsar utspädningsförmågan av föroreningar och uttorkningsrisk kan föreligga. Vissa 

fiskarter kan slås ut till följd av att den minskade vattenmängden ger sänkta syrehalter. 

Reducerad grundvattentillförsel till följd av minskad infiltration kan leda till förhöjda temperaturer i 

vattendragen under sommarmånaderna och minskade temperaturer under vintermånaderna. 

Ändringar i temperaturen påverkar bland annat artsammansättningen och produktiviteten i 

recipienten och kan hota vissa populationer. 

Föroreningar 

Recipientens storlek och typ samt förhållandena i bottensedimenten är några av de faktorer som bestämmer 

dess förmåga att ta upp eller spä ut föroreningar utan att negativa miljöeffekter uppstår. 

Några andra faktorer som påverkar är pH, syretillgång och temperatur. Det är svårt att kvantifiera 

storleken av en miljöeffekt orsakad av en viss förorening eftersom effekterna av en viss mängd 

förorening av en viss typ kan vara allvarliga i en situation och mindre allvarliga i en annan. Vissa 

mindre farliga ämnen kan t.ex. tillsammans bli giftiga genom att de samverkar, s.k. synergism. Det 

som också bidrar till svårigheten att analysera förhållandet mellan orsak och effekt är att de flesta 

problem i recipienterna uppstår på lång sikt och inte som resultat av ett enstaka regntillfälle. Att 

beräkna recipienteffekter av en föroreningsbelastning från ett delområde kan inte göras utan att

även utreda den totala belastningen på recipienten från atmosfäriskt nedfall direkt på vattenytan och 

övrig belastning från andra delområden. 

Metaller 

När metaller når ekosystemen adsorberas de till lerpartiklar, upptas av växter och djur eller bevaras 

i löst form. Partikelbundna metaller ackumuleras lätt i sedimenten för att sedan kunna återgå i 

lösning om förändringar i t.ex. pH, syretillgång och temperatur sker. Metaller som lagras i 

sedimenten kan spridas till de fiskar som äter organismer som livnär sig på slam och organiska 

sediment. Eftersom många miljögifter och metaller är svårnedbrytbara ger detta en ökad 

koncentration av giftet ju högre upp i näringskedjan man kommer. Metaller har följande 

miljöeffekter på sjöar och vattendrag: 

• Eliminering av känsliga arter 

• Reducerad mångfald 

• Ändrat jämviktsläge för ekosystemet 

• Bioackumulering i vissa arter 

• Säkerhetsaspekter för mänsklig konsumtion 

Näringsämnen 

Tillförsel av dagvatten med höga halter näringsämnen till sjöar och vattendrag ger ett ökat 

näringsinnehåll i recipienten. För sötvatten är ofta fosfor en bristvara vilket gör att när 

fosforhalterna ökar ger detta en övergödning (eutrofiering) med ökad växtproduktion som första 

stadium. Om övergödningen fortskrider sker en ökad produktion av djur (med utslagning av vissa 

arter) och så småningom inträffar syrebrist, fiskdöd och igenväxning. Näringsämnen har följande 

miljöeffekter på sjöar och vattendrag: 

• Syrereduktion 

• Luktproblem 

• Estetiska aspekter 

• Försämrat siktdjup 

• Algblomning 

• Svavelvätebildning 

• Bottenfauna- och fiskdöd 

• Frigörelse av fosfor och kväve från sedimenten 

• Minskad biologisk mångfald och rubbning av ekosystemet 

• Igenväxning 

Mark 

Marken fungerar som ett filter vid mottagande av dagvattenföroreningar. Huvuddelen av 

dagvattenföroreningarna är bundna till det partikelbundna materialet och fastläggs i det översta 

marklagret. Reningseffekten längre ner i marken uppnås genom adsorption, jonbyte eller mikrobisk 

nedbrytning. 

Näringsämnen tas upp av växtlighet i översta markskiktet och bryts ned eller omvandlas till ofarliga 

föreningar. 

Om mark tillförs olja överförs en del till löst form. Olja kan brytas ned av mikrober men detta går 

långsamt. Vinterhållningen av vägar leder till tillförsel av natrium- och kloridjoner till dagvattnet. I 

höga koncentrationer är dessa ämnen giftiga för växter. Tillförsel av kloridjoner kan leda till att 

näringsämnen i marken tvättas ut och man riskerar även att kloridjoner kan nå grundvattnet. 

21

Grundvatten 

Infiltration av starkt förorenat dagvatten kan innebära risk för kvalitetsförsämring av 

grundvattnet. Risken är större ju närmare markytan grundvattenytan befinner sig. Grundvatten 

är en viktig resurs som dricksvatten och förorenat grundvatten kan ge störningar i sjöar och vattendrag 

vilket beskrivits tidigare. 

De föroreningar som främst kan tänkas förorena grundvattnet är klorider, nitrater (vägsalt), olja och 

fett, organiska miljögifter och tungmetaller. En stor del av dessa föroreningar är bundna till det 

partikulära materialet i dagvattnet och kommer således att avskiljas i marken redan innan det når 

grundvattnet. Lösta föreningar såsom natrium och kloridjoner kommer till större del att 

transporteras ned till grundvattnet och aromatiska kolväten i oljor och bensin är särskilt rörliga. 

Föroreningsberäkningar för dagvatten i Motala tätort 

Nedan följer en sammanfattning av de föroreningsberäkningar som genomfördes för Motala 

kommun 2005. Hela rapporten benämns ”PM GIS-baserade föroreningsberäkningar för dagvatten 

från Motala tätort” och är daterad 2005-01-11. 

Som indata till föroreningsberäkningarna har fastighetsdata i GIS-format från Lantmäteriet använts. 

I tabell 6 har de områden som bidrar med störst föroreningsbelastning och områden med den högsta 

halten rangordnats för fosfor, kväve och för koppar. I rangordningen har områden som saknar 

ledningsnät, områden med LOD och små avrinningsområden (som börjar på 99) utelämnats. 

I tabell 7 visas en bedömning av halterna för fosfor, kväve och koppar enligt bedömnings-grunder 

tillämpade av dagvattengruppen på SWECO VIAK. I följande kartbilder, Figur 7-9, visas resultatet 

från beräkningarna på kartor för ämnena fosfor (P), koppar (Cu) och kväve (N). 

Tabell 6 De 10 mest förorenade avrinningsområdena rangordnade efter föroreningsbelastning (totalmängd i kg) 

och halt (mg/l, μg/l) beträffande fosfor, kväve och koppar. Inga föroreningsvärden utan 

områdesnummer anges. 

Rang- Föroreningsbelastning Föroreningshalt 

ordning P N Cu P N Cu 

1 omr. 32 omr. 32 omr. 32 omr. 52 omr. 49 omr. 57 





6 omr. 09 omr. 29 omr. 9 omr. 26 omr. 51 omr. 18 





22

Tabell 7 Bedömning av halterna i dagvattnet (för områden ordnade enligt tabell 6 ovan, föroreningshalter) 

enligt bedömning av SWECO VIAK, utifrån tabell 4. 

P N Cu 

mg/l mg/l µg/l 

0.34 2.10 97.4 

0.28 1.93 85.1 

0.25 1.90 65.5 

0.24 1.88 60.6 

0.24 1.87 55.6 

0.23 1.80 51.2 

0.23 1.79 50.4 

0.22 1.79 50.1 

0.22 1.78 49.8 

0.22 1.77 49.6 

Låg halt Måttlig halt Hög halt 

23

Figur 7 Delavrinningområden med angivna nummer och markerad fosforbelastning (kg/år, värden till höger) med starkare färg för högre belastning. 

24

’ Figur 8 Delavrinningområden med angivna nummer och markerad kopparbelastning (kg/år, värden till höger) med starkare färg för högre belastning. 

25

Figur 9 Delavrinningområden med angivna nummer och markerad kvävebelastning (kg/år, värden till höger) med starkare färg för högre belastning. 

26

Dagvattenpolicy, 1,51 MB

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?