Ett bidrag till historien om byn Satter/Järämä i Lule Lappmark
Ett bidrag till historien om byn Satter/Järämä i Lule Lappmark
Ett bidrag till historien om byn Satter/Järämä i Lule Lappmark
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ningen s<strong>om</strong> ett motiv för mordet. Men dokumentet från församlingsprästen<br />
har inte återfunnits.<br />
Med en annan handstil än den i tingshandlingen finns följande text<br />
på det protokoll s<strong>om</strong> finns bevarat från tinget i Gällivare den 22 - 24<br />
februari 1762: "Den å desse dagar hållne ransakning angående<br />
nybyggaren Erik Esaiasson i Järemä, misstänkt att hava sin fader<br />
<strong>till</strong> döds skjutit, är för detta <strong>till</strong> höglofliga Kongl. Hofrätten insänd."<br />
Hur extratinget avlöpte är inte känt. Inga handlingar har påträffats.<br />
Och med fånglistorna från fängelset i Piteå för mars och maj 1762<br />
tycks all skriftlig dokumentation upphöra i detta mål.<br />
Hovrättens utslag i brottmålet k<strong>om</strong>mer för all framtid också att förbli<br />
okänt. Stora delar av hovrättens handlingar gick nämligen förlorade<br />
i en brand 1802 och gen<strong>om</strong> direkta utgallringar i hovrätten på<br />
1860-talet.<br />
Och Svea hovrätt kunde snabbt avgöra detta brottmål. Underlag<br />
saknades för en fällande d<strong>om</strong>, <strong>om</strong> man håller sig <strong>till</strong> de kända<br />
handlingar, s<strong>om</strong> skickades <strong>till</strong> hovrätten. Det fanns visserligen<br />
åtskilliga och besvärande indicier mot de anklagade, vilket också<br />
häradsrätten klart dokumenterade men inte någon detalj i anklagelseakten<br />
kunde anses binda dem vid brottet.<br />
Och på s<strong>om</strong>maren 1762 kunde Ella och hennes son Erik s<strong>om</strong> fria<br />
medborgare återvända hem <strong>till</strong> nybygget i Vanha-<strong>Järämä</strong>. Det s<strong>om</strong><br />
också följde dem åter <strong>till</strong> vardagen och resten av livet var rasslet<br />
från en besvärande indiciekedja/ Svea hovrätt kunde inte fria dem<br />
från detta. Det kunde bara en oväntad upplösning på mordgåtan<br />
göra.<br />
Och den s<strong>om</strong> sköt husbonden Esaias Th<strong>om</strong>asson på laxpatan vid<br />
pass klockan 4 på morgonen den 11 juni 1761 ändrade radikalt på<br />
några punkter <strong>historien</strong> <strong>om</strong> Vanha-<strong>Järämä</strong>:<br />
Esaias Th<strong>om</strong>asson fick ingen ålderd<strong>om</strong> alls. Landshövdingen och<br />
tingsrätten behövde inte bekymra sig över något bråk <strong>om</strong> planerad<br />
hemmansdelning. Erik Esaiasson blev "besutten" bonde på nybygget<br />
i Vanha-<strong>Järämä</strong> efter sin mördade far och kriminal<strong>historien</strong> fick<br />
ytterligare en gåta i sin stora samling.<br />
DOMEN ÖVER DÖD MAN<br />
Kyrkan anger den 7(?) juni 1761 s<strong>om</strong> Esaias Th<strong>om</strong>assons dödsdag.<br />
Tingsprotokollet preciserar Esaias' död <strong>till</strong> den 12 juni på morgonen,<br />
ungefär 24 timmar efter skottet. Om hans död finns i kyrkboken<br />
endast noteringen "mördad" men ingen anteckning <strong>om</strong> att<br />
han blivit begravd. Av prästen tycks han ha blivit räknad <strong>till</strong> gruppen<br />
"döda utan status" (= döda, ej "upptagna i de avlidnas gemenskap",<br />
citat ur Juha Pentikäinens "De döda utan status", 1969).<br />
Esaias fick en "syndabegravning", dvs. prästen var närvarande men<br />
läste bara begravningsformuläret. Enligt Pentikäinen var syndabegravningen<br />
"avsedd för dem s<strong>om</strong> dödats i dueller, s<strong>om</strong> dräpt<br />
varandra i vredesmod, sådana s<strong>om</strong> dött i fängelse, s<strong>om</strong> levat ett<br />
ogudaktigt liv, s<strong>om</strong> påträffats döda, för mördade barn och för hals-
Change language