Tidskrift för Bohusläns Hembygdsförbund 2012:3

Bohusarvet 

Tidskrift för Bohusläns Hembygdsförbund 2012:3 

1

Bohusarvet 

Ansvarig utgivare 

Mats Ekberg 

Redaktör 

Marika Russberg, 0522–65 65 14 

marika.russberg@vgregion.se 

Grafisk form och layout 

Ove Drejenstam 

Redaktionsråd 

Ove Drejenstam Marika Russberg 

Lars Rydbom Ulrica Wallin 

Prenumeration 

Bohusarvet utkommer med 4 nr/år. 

Prenumerationspris: 100 kr/år. 

Bohusarvet ingår i medlemsskap i Bohusläns 

Hembygdsförbund inkl. Årsboken 

Bohuslän för 300 kr/år. 

Vill du prenumerera? Kontakta 

Hembygdsförbundets kansli: 

bohuslans.hembygdsforbund@vgregion.se 

0522–65 65 61 (mån–tis, tor–fre kl 09–14). 

Tryck: 

Risbergs, Uddevalla, 2012 

ISSN 1654-2274 

Bohusläns 

Hembygdsförbund 

Kansli: 

Unni Andersson, 0522–65 65 61 

Adress 

Box 403, 451 19 Uddevalla 

E-post: 

bohuslans.hembygdsforbund@vgregion.se 

Hemsida: 

www.hembygdbohus.se 

Plusgiro: 52 31 88-1 

Bankgiro: 303-8486 

Redaktionen förbehåller sig rätten att 

redigera och förkorta inkommet material. 

Ur innehållet 

Nu odlas det i stan – igen 3 

Stadsodling på frammarsch 

Årets europeiska museum 4 

Museo de Madinat al-Zahra i Cordoba, Spanien 

Årets perenn 5 

Blå bolltistel tog hem priset 

Fallfrukt får nytt liv 5 

Nu finns en fruktförmedling 

Grön integration 6 

Vårt gröna kulturarv som utgångspunkt och resurs 

Restaurering av beteshagar 8 

Föreningen Balders Hagar 

Tema 1700-tal 11 

Mycket spännande på gång! 

Hembygdsföreningen räddade 

Häradsdomarens Gård 12 

Ett byggnads- och kulturminne 

Kontaktnät Skagerack 14 

Resedagbok från årets träff 

Öppna evenemang på Göteborgs universitet 17 

Populärvetenskapliga program för alla 

Programtips Bohusläns museum 18 

Roj Friberg & Ranrike Spelmän, 

berättelser & broderi och mycket mer! 

Hembygd – någonstans i Sverige 19 

Hur ser unga på sin hembygd? 

Boktips 20 

Böcker att läsa i höstmörkret 

En liten knöl som rymmer mycket 22 

Lite tulpanhistoria 

Hembygdsrörelsen + 4H = sant! 23 

Nytt samarbete har startat 

Omslag: Råda säteripark, Mölnlycke. 

Foto: Marika Russberg 

När löven faller är det 

dags att tänka på våren 

När jag skriver detta är vi mitt 

i skördetiden och skördefesterna 

avlöser varandra. När du läser 

detta har nog frosten fått 

naturen att gå till vintervila. 

Än känns det väldigt långt till vår, 

men redan nu kan vi börja drömma 

om när naturen återigen vaknar till 

liv. I detta nummer handlar det om 

Att odla i eller strax utanför staden är inget nytt, det har vi 

gjort sedan vi flyttade in till städerna. Här fanns kålgårdar, 

örtagårdar och grönsaksland. Men sedan ganska lång tid 

är odlingarna i staden mest förpassade till koloniträdgårdar 

och mindre odlingar på till exempel balkonger. Men 

nu börjar det spira och grönska på alla möjliga oväntade 

platser i städerna, i Göteborg finns potatisland vid Skanstorget, 

lustgård i Högsbo och blom- och bärodling på 

en rivningstomt i Kvillebäcken. Här och där står krukor 

och drivbänkar där förbipasserande kan plocka grönt. 

2 3 

vårt gröna kulturarv. Om nya generationer 

som tar över gamla odlingar av 

kulturväxter, om odling i staden, om 

grön integration, om föreningar som 

vårdar och värnar betes- och hagmarker, 

om fallfrukt och tulpaner. Så luta 

dig tillbaka, njut av hösten och förhoppningsvis 

av tidskriften i din hand! 

Ha en härlig höst! Marika Russberg 

Redaktör 

Nu odlas det i stan – igen 

Det började med grönsaksodlingar mitt i New York redan 

på 1970-talet, Green Guerillas hade fötts och idag finns en 

mängd sådana odlingar som skyddas av parkdepartementet 

och kallas community gardens. Förra året producerade dessa 

80 ton närproducerade grönsaker. 

Fördelarna med stadsodling är många, några som lyfts fram 

av förespråkarna är att takytor och andra outnyttjade ytor tas 

till vara, att odlingarna skapar samhörighet, minskar skadegörelse 

och skapar attraktivare bostadsområden och bidrar 

till hållbar utveckling.

Årets europeiska museum 

Sedan 1977 har utmärkelsen European 

Museum of the Year Award delats 

ut till nybyggda eller omgjorda museer 

i hela Europa. I år utsågs Museo de 

Madinat al-Zahra i Cordoba i Spanien 

till Årets museum. Museet berättar om 

det historiska Andalusiens mångkulturella 

och differentierade historia, med 

målet att bygga broar mellan olika kulturer 

i dagens Europa. European Museum 

Forum är en ideell förening som 

drivs av museiprofessionella i 47 länder, 

genom ett nätverk av korrespondenter 

från Irland till Azerbadjan, från 

Island till Grekland. Rekordmånga 

museer, över 60, hade i år ansökt om 

att bli nominerade, och drygt 40 blev 

det. Att bli nominerad är ett erkännande 

och ett kvalitetstecken för de 

museer som klarat den gallringen. I 

år deltog Flygvapenmuseum i Linköping, 

som enda svenska museum. 

En tydlig trend är att många museer 

har involverat publiken i sina omvandlingsprocesser, 

brukarna har på 

ett seriöst sätt getts möjlighet att påverka 

och vara delaktiga i museets utveckling. 

En annan trend är att den ekonomiska 

krisen förstås påverkar möjligheterna 

och viljan till nya och stora 

museisatsningar. Omdaningar och 

restaureringar av befintliga museer är 

ett sätt att förnya museiverksamheten, 

till exempel genom att kombinera den 

med andra kulturverksamheter, som 

teater, arkiv och till och med hotell. 

Källa: Riksförbundet Sveriges museer 

Foto: Madinat al Zahra Museum 

Slöjd i Väst – hemslöjdskonsulenterna, 

uppdaterar sitt 

slöjdar register. Här finns skickliga 

slöjdare från hela Västra 

Götalandsregionen. 

Kontakta Slöjd i Väst om du 

vill komma med i registret eller 

om du söker slöjdare, www. 

slojdivast.se 

Blå bolltistel 

Årets perenn är en kampanj som startade 

redan 1997. Det är perennaodlarna 

i Sverige som på detta sätt vill skapa 

intresse kring och puffa för sorter som 

man tycker förtjänar större uppmärksamhet. 

Syftet är att lyfta fram särskilt 

värdefulla trädgårdsväxter. Årets perenn 

är alltid frisk, härdig, vacker och 

lättodlad. 

Kampanjen speglar också något av 

det mode som råder inom trädgårdsvärlden. 

De sorter som presenteras i 

kampanjen hör till de allra mest planterade. 

De stämmer också bra ihop 

färg- och formmässigt. De ansluter till 

den lite mer dämpade färgskala som 

blivit så populär det senaste decenniet. 

Influenserna kommer ifrån Holland. 

Echinops bannaticus 

En formstark stjärna som förlänger säsongen 

med sina svävande stålblå glober 

över den soliga rabatten. Blå bolltistel 

är den perenn som skapar starkast 

form och volym i den blå rabatten. Blå 

bolltisteln har ett fylligt och stadigt 

Varje år slängs eller ruttnar mängder 

med frukt bort i våra trädgårdar 

samtidigt som äpplen från andra sidan 

jorden köps i våra mataffärer. 

Men nu finns en fruktförmedling! Här 

kan du som har för mycket frukt dela 

med dig till dem som önskar frukt. 

På föreningen Äkta varas hemsida 

finns karta och information var frukten 

finns. Äkta vara är en ideell medlems- 

och konsumentförening som 

driver frågor om bättre matkvalitet. 

Något att tänka på inför nästa fruktsäsong! 

Årets perenn 

växtsätt. Den har perfekt formade 

stålblå trumpinnar, med lång blomning 

från juli och gör sig bra i större 

grupper men fungerar även som 

solitär med en låg marktäckare runt. 

Bolltisteln är en torktålig överlevare 

som passar att plantera framför 

lökväxter, jättevallmo och trädgårdsiris. 

När dessa vissnar ner kommer 

bolltisteln i sin fulla prakt! Blå bolltistel 

är snygg med växter i vitt, blått 

och silver. Tillsammans med perenner 

i orange, lejongult och lime, eller 

rosa och purpur riktigt strålar den! 

Den blå bolltisteln har odlats för 

sitt prydnadsvärde i Sverige sedan 

1600-talet. I slutet av 1700-talet tog 

europeiska emigranter med sig sina 

favoritväxter till USA. Svenske diktaren 

Erik Axel Karlfeldt planterade 

blå bolltistel i sin trädgård i Sjugare 

by, Dalarna. 

Släktnamnet Echinops kommer 

av grekiskans ekhinos, igelkott, och 

ops, utseende. Artnamnet bannaticus 

betyder ’från Banaterna’, det 

4 5 

område i Rumänien den tros härstamma 

från. 

Tidigare Årets perenn: 2008 

vitblommande fläckig lungört, 

2009 gullnattljus, 2010 koreansk 

plymspirea och 2011 blomsterfunkia. 

Så varför inte planera för att utöka 

planteringarna med Årets perenn? 

Fallfrukt får nytt liv

Integration på landsbygden med 

historiens hjälp 

Äldre kulturmiljöer kan vara användbara 

i arbetet med integration 

på landsbygden. Hushållningssällskapet 

har i drygt fem års tid arbetat 

med grön integration: att få fler utrikesfödda 

att få arbete på landsbygden. 

Ungefär lika länge har man arbetat 

med att se kulturarvet som 

en resurs i utveckling på landsbygden. 

Dessa båda går hand i hand. 

Kulturarvet förenar och skapar 

mötesplatser 

Kulturmiljövården brottas med frågan 

kring hur man kan arbeta med 

mångkultur och integration. Det 

finns strömningar i samhället som 

gärna tar till kulturarvet och kulturmiljövården 

för att värna om det ursvenska 

och använder kulturarvet som 

ett redskap för främlingsfientlighet. 

Många ser integration och kulturarv 

som motpoler, som att det skulle 

vara exkluderande att arbeta med vårt 

svenska kulturarv samtidigt som man 

försöker få våra nya svenskar att komma 

in i samhället, få ett arbete eller 

hitta sin roll i det nya landet. Våra erfarenheter 

säger att det kan vara precis 

tvärtom. Kulturarvet förenar och skapar 

mötesplatser snarare än barriärer. 

Utrikesföddas kunskaper 

och erfarenheterna bidrar till 

landsbygdsutveckling 

Grön integration är att landsbygden 

ska få del av utrikesföddas kunskaper, 

erfarenheter och intressen. För att 

uppnå detta syfte måste alla som verkar 

för integration och mångfald inom 

såväl privat som offentlig sektorn få 

en ökad kännedom om landsbygdens 

möjligheter. Landsbygdens näringsliv 

måste också få en ökad kännedom om 

Grön integration 

Text: Sara Roland, Hushållningssällskapet 

de kunskaper och erfarenheter som utrikesfödda 

har med sig till Sverige - 

kunskaper och erfarenheter som kan 

bidra till landsbygdsutveckling. 

Kulturmiljöer nyanserar bilden 

av Sverige, både för utrikes- och 

inrikesfödda 

Många av våra traditionella kulturmiljöer 

representerar en tid då vi på 

grund av fattigdom, religiöst förtryck 

eller andra skäl valde att lämna hemlandet 

och söka oss ett annat liv långt 

borta. Emigrationen fascinerar många 

och det är lätt att glömma bort att det 

finns människor bland oss som gjort 

samma resa – i en annan tid med andra 

förutsättningar, men det finns 

många likheter. 

Våra kulturmiljöer är rester av ett 

annat Sverige, ett land som fanns för 

länge sedan, eller alldeles nyss. Men 

kulturmiljöerna kan också användas i 

Grön integration Dalaberg/Hovhult, 

Uddevalla. 

Foto : Lisbeth Sverling, Mötesplats Dalaberg 

ett framåtblickande arbete, i ett arbete 

för att integrera utrikesfödda i samhället. 

Det kan i alla fall användas för 

att nyansera bilden av Sverige, både för 

utrikesfödda och inrikesfödda. 

Med kulturarvet som 

utgångspunkt lär vi av varandra 

Kulturarvet är en viktig resurs i integrationsarbetet 

av olika anledningar. 

Det viktigaste är att vi har mycket att 

lära av varandra. Många bär med sig 

sin kulturhistoria och i många fall är 

det mycket vi har gemensamt. Kulturarvet 

och kulturmiljöerna säger också 

mycket om vårt land, vår kultur och är 

en del av det moderna Sverige. För att 

förstå Sverige idag hjälper det ibland 

att se på hur Sverige var då. 

Kulturmiljöerna visar på allt vi har 

gemensamt 

Det finns ett kulturreservat i Dalsland 

som speglar det svenskaste som finns. 

Det är en gård med röda hus och vita 

knutar, trägärdesgård runt köksträdgården, 

skogar, ängar, stenmurar och gamla 

åkrar. Huvudbyggnaden har ett par 

hundra år på nacken men ekonomibyggnaderna 

är från ett Sverige i förändring 

– efterkrigstiden. Till denna gård 

kom en man från Guatemala. Han skulle 

lära sig att sätta upp trägärdesgård. 

Det visade sig att en liknande form av 

hägnad mindes han från sitt hemland 

och därmed var det han som fick agera 

lärare istället för elev. 

En ung kvinna från Ryssland kom in 

i det gamla bondköket och andades in 

djupt – det luktar precis som hos farmor, 

sa hon med värme i rösten. En annan 

kvinna från Irak fick tårar i ögonen 

när hon kom till gården och kände lukten 

från bakugnen. Efter flera år i Sverige 

var detta första gången som hon 

kände att det luktade och kändes som 

hemma. 

Kulturmiljöer värdefulla arenor för 

integration 

Vi kan använda våra kulturmiljöer på 

landsbygden som värdefulla arenor för 

integration idag. Genom att stå på en 

ladugårdsbacke på en gammal gård kan 

man beskriva hur svenskar för hundra 

år sedan på grund av fattigdom eller 

religiöst förtryck ansåg sig tvingade att 

bege sig till en annan del av världen, en 

okänd ny värld. Genom dessa miljöer – 

på något sätt så typiskt svenska – kan vi 

hjälpa varandra att förstå. 

Kulturarvet förenar 

I mötet med andra kulturer, andras sanningar, 

andras erfarenheter lär vi oss hur 

lika vi alla är. Vårt ursprung är inte så 

olikt. Genom att lyfta fram vår historia 

förstår vi infödda svenskar migrationen 

bättre och ger de utrikesfödda perspektiv 

på att vi också varit migranter. Jag 

har lärt mig att kulturarvet förenar. 

6 7 

Grön integration Dalaberg/Hovhult i Uddevalla 

Pilotprojekt Grön integration Dalaberg/Hovhult är en mötesplas 

för staden och landsbygden. Projektet är ett resultat av ett samarbete 

mellan Uddevalla kommun, Hushållningssällskapet Väst och 

Leader Terra et Mare. 

Genom projektet vill vi 

Stimulera till företagande 

Erbjuda praktikplatser på landsbygden 

Skapa kontakter och nätverk 

Stimulera till fritid och boende på landsbygden 

Exempel på aktiviteter... 

Odla i bostadsområdet Dalaberg/Hovhult 

Synliggöra mark som finns att arrendera 

Inventera nya produkter och tjänster 

Samla recept för mångkulturella smaker, menyer och rätter 

Landsbygdscafé 

Svamp är nyttigt, 

såvida inte fel 

svamp hamnar i 

korgen. 

Foto: Marika 

Russberg 

Svamp – inte bara gott 

Svamp innehåller mineraler som kalcium, zink, järn, mangan och selen, 

B-vitamin, antioxidanter och protein. Svamp har länge hyllats på 

matbordet i många länder, men i Sverige har misstron mot svamp varit 

stor genom historien. Svamp ansågs vara djurföda och inte ens under 

nödår ansågs svamp vara något som kunde dryga ut maten. Men 

allt kan ändras, idag är svampintresset stort i Sverige och många ger 

sig ut i skogarna för att leta och förhoppningsvis finna, kanske kantareller, 

skogens guld.

Restaurering av beteshagar och en 

hushållningsassistent från stenåldern 

Riksintresset Tossene vårdas och värnas av Föreningen Balders Hagar 

Åkrar, ängar och hagar 

I Tossene har funnits rika sedimentfyllda 

dalgångar som brukats sedan förhistorisk 

tid. Störst uppodlad åkerareal 

uppnåddes omkring år 1930. På olönsamma 

små ytor planterades skog eller 

lämnades att växa igen. Förra seklets 

stora förändringar inträffade på 1940- 

och 50-talen. Kännetecknande för den 

nya tiden är en högt driven mekanisering 

och en långt gången rationalisering. 

Den moderna jordbruksdriften 

har helt klart satt sina spår i landskapsbilden. 

Men inte bara landskapets yttre 

Text: Föreningen Balders Hagar 

former har förändrats, också innehållet, 

flora och fauna är starkt påverkat. 

Odlingslandskapet, med dess åkrar, 

ängar, hagar, bebyggelse, fornlämningar 

och landskapselement, berättar om 

vår historia och är viktigt för de växter 

och djur som är beroende av det skötta 

hävdade landskapet. 

Husen 

Många av de torpstugor som ännu 

finns kvar är numera semesterparadis 

utan något gemensamt med tidigare 

seklers hårda livsvillkor. Andra hus är 

sedan länge raserade eller rivna. 

5000 år i en bild. Det är fascinerande 

när vi tänker oss de första 

människorna som kom hit på 

stenåldern. Då var betesmarken 

och jorden grunden för överlevnad, 

vilken vi kan se i förgrunden 

på bilden. Vi kan vi skönja 

hällristningarna med det klassiska 

läget som vetter mot betesmarken, 

på det vattenöversilade 

berget. Med lite god vilja går det 

att urskilja gravkullarna ovanför 

i ett av de stora gravfälten, som 

är placerat mitt i byn. Kyrkan 

ståtar på den gamla kultplatsen. 

Foto: Balders Hagar 

Snabba förändringar inom 

jordbruket 

Teknisk utveckling och effektivare 

produktion har det sista århundradet 

inneburit snabba förändringar 

av svenskt jordbruk. Detta har haft 

drastiska effekter på odlingslandskapet. 

Förr var det livsnödvändigt för 

bonden att hävda sina marker, de senaste 

75 åren har maten kunnat produceras 

mer och mer rationellt. Betesdjuren 

har fodrats med ensilage även 

inomhus och de naturligt öppna betesmarkerna 

kom därmed i skymundan. 

Lantbrukarens stigande produktionskostnader 

och konsumenternas krav 

på billiga livsmedel, även förstärkt 

med konkurrens inom EU, minimerade 

utrymmet för att ersätta denne för 

landskapsskötsel. 

Kulturmiljöföreningen Balders 

Hagar 

Föreningen bildades av några ur bygden 

sprungna människor, med det gemensamma 

intresset att bevara, bruka 

och berika Tossenes kulturarv. Vi 

vill genom gott arbete förstärka och 

utveckla Riksintresset i Tossene, hålla 

debatten om det levande, lyfta fram 

dess djupaste innebörd till en bredare 

publik, samt därigenom inspirera 

kommande generationer. Bevara, bruka 

och berika är vår förenings motto. 

Våra ambitioner är att öppna ett museum 

med speciell inriktning på hällristningar, 

dock har vi ännu varken de administrativa 

eller ekonomiska muskler 

som krävs. 

Restaurering av beteshagar 

Vi såg 2003 en unik möjlighet att återställa 

de helt förtätade och förbuskade 

beteshagarna till den standard de tidigare 

haft i tusentals år. Med dessa åtgärder 

ville vi sprida lite trevnad, exponera 

byns kulturhistoriska kvalitéer, 

samt öka dess skönhetsvärde och attraktionskraft 

för såväl boende som besökande. 

Samhället tog via riksdagsbeslut 

1999 på sig ett visst ansvar, att 

mellan åren 2002 – 2006 återställa vis- 

sa delar av det gamla odlingslandskapet 

(de med högt kulturhistoriska eller 

och biologiska värden) med hjälp 

av skattemedel. Med början 2004 startade 

vi projektet Restaurering av 10 ha 

gamla beteshagar, som avslutas 2013, 

då ansvaret för skötselns och hagarnas 

framtid återgår till respektive markägare. 

Restaureringen som gjordes i slutet 

av 2004 inleddes via klippningsmaskiner 

och flisningsmaskin och tog 

omkring fyra veckor. Med stärkande 

kroppsarbete via motorsåg och röjsåg 

har vi för hand röjt fram det stora 

gravfältet på 1,5 ha vid kyrkan, eftersom 

inga maskiner överhuvudtaget 

fick komma i dess närhet. Hundratals 

meter stengärdesgårdar har restaurerats 

och lika mycket återstår. Hundratusentals 

grenar och pinnar har lagts i 

högar och eldats. De två hagarna utgör 

över 10 ha och har hägnats med 2, 5 

km stängsel. Det är av största vikt att 

mycket solljus får belysa marken för att 

skapa en tät och hållbar grässvål av olika 

växter, som i sin tur, parallellt med 

generella ersättningar framgent ger 

bättre ersättningar för markägare och 

djurhållare. Flertalet odokumenterade 

hällristningar har dels genom djurens 

tramp och betande, dels genom medlemmars 

intresse kommit i dagen, i det 

8 9 

Tossene socken är den tredje rikaste på 

hällristningar i Sverige. På bilden en 

av de få handteckenstenarna i landet. 

Foto: Balders Hagar 

synnerligen fornlämningsrika området 

som hagarna utgör. Vi anser oss hittills 

mycket nöjda med resultatet, både ur 

estetiskt synvinkel och när det gäller 

att förbättra förutsättningarna för såväl 

flora som fauna. 

Hushållsassistent från stenåldern 

En välbevarad så kallad malstenslöpare 

hittades nyligen i en stubbåker inom 

Tossene Riksintresse. Fyndet gjordes 

av föreningens ordförande under en 

motionsrunda med ”arkeologiradarn” 

påkopplad. Stenen är ett lösfynd från 

tiden som föregick bronsåldern, troligen 

från yngre stenåldern - bondestenåldern 

(~ 2400 – 1800 f.Kr.), då 

jordbruk via den så kallade bondekulturen 

etablerades i södra Sverige. I 

boken Neolitikum av Lars Blomkvist 

från 1989 framgår att det dokumenterats 

endast ett femtontal malstenslöpare 

från Västra Götalandsregionen. Stenen 

har använts tillsammans med en 

större, flat eller urgröpt malsten. Diametern 

är 7,5 – 8 cm, mer nyttjad i exakt 

parallella sidor, som om den förts 

fram och tillbaka innanför två väggar. 

>>

Stenen är sluten efter 

flitigt användande och 

har troligen använts 

för att mala säd eller 

krossa växtdelar. 

Platsen för fyndet, 

i lä för västliga vindar, 

vid klassiskt sluttande 

soligt söderläge, 

omkring 45 m.ö.h. var 

vid den tiden betydligt 

varmare än idag, möjligen 

också det bästa 

boplatsläge man kunde 

uppbringa. 

Föreningens 

aktiviteter 

Vi arrangerar vandringar 

i Sveriges tredje 

hällristningsrikaste 

socken. Tillsammans 

letar vi upp omålade 

hällbilder inom Tossene 

Riksintresse i bohuslänsk 

natur, vi känner 

på formerna och 

begrundar de fantasieggande 

figurerna ur 

olika ljus och vinklar. 

Exkursioner anordnas 

både dagtid 

eller i mörker och tillsammans 

kikar minst 

3000 år tillbaka, på 

vad människorna som 

då levde här egentligen 

ville förmedla 

till eftervärlden, med 

dessa märkliga bilder. 

Styrelsen 

Ingemar Niklasson är 

ordförande, Lena Debard 

är sekreterare och 

Tomas Gistedt, kassör. 

Läs mer på: www. 

baldershagar.se 

Föreningen Balders 

Hagar är sedan i våras 

medlem i Bohusläns 

Hembygdsförbund. 

Svenska Hemslöjdsföreningarnas 

riksförbund, SHR, 

fyller 100 år 2012 

Du har väl inte missat att Svenska Hemslöjdsföreningarnas 

riksförbund, SHR, fyller 

100 år 2012? 

Än återstår en del av det 366 dagar långa 

firandet i form av workshops, utställningar 

och mängder av andra aktiviteter runt om 

i hela landet. 

Läs mer på www.hemslojden100ar.se och 

www.slojdivast.se 

Del av Riksintresset för kulturmiljövård i Tossene. Kyrkan gick före 

restaureringen inte att se överhuvudtaget. Foto: Balders Hagar 

Vad är detta? 

Lyse hembygdsförening efterlyser ledtrådar 

eller kunskap om vad föremålet använts till. 

Vet du något? Kontakta Bohusarvets redaktör, 

kontaktuppgifter först i tidskriften. 

Under Lysekils kulturvecka 

var Bohusläns Hembygdsförbund 

medarrangör till Fisk 

och Barock. Barockmusik, 

kontradans, gobelängen Barockfesten 

och mat som på 

1700-talet stod på programmet. 

Och till våren blir det 

mer 1700-tal. I samverkan 

med Studieförbundet Vuxenskolan 

och Upplevelsecenter 

Lysekil arrangeras studiecirklar 

och föreläsningar 

om 1700-talets mat, musik, 

mode, miljöer och kanske 

också lite mystik och mord… 

Det hela inleds med en marathonvisning 

av tv-serien 

Anno 1790 den 26 jan på 

Folkets Hus i Lysekil. I pauser 

mellan avsnitten blir det mat, 

musik, dans och mycket mer! 

10 11 

Tema 1700-tal 

I Riddarsalen på Grand Hotel i Lysekil fanns ett dukat bord 

som under barocken. Besökare fick smaka på krabb- och kräftpaté 

efter ett recept från 1700-talet ur Nordiska museets arkiv. 

Violinbyggaren 

Philippe 

Dormond visade 

och berättade 

om 

sina instrument. 

Karin Modigh dansade och 

ledde en workshop i kontradans. 

I bakgrunden detalj 

av Annika Ekahls gobeläng 

Barockfesten som 

var inlånad från Röhsska 

museet. 

Karlsson Barock gav konsert bland annat i Riddarsalen på Grand Hotel. 

Text och foto: Marika Russberg

Hembygdsföreningen räddade 

Häradsdomarens Gård 

En av Bohusläns Hembygdsförbunds 

senast tillkomna medlemsföreningar 

är Härryda hembygdsförening. Föreningen 

förvaltar Häradsdomarens Gård 

i Härryda socken. Huset har omvandlats 

från ett hus i dåligt skick till ett 

byggnads- och kulturminne tack vare 

föreningen. 

Assmundstorps By 

I byn i Härryda socken fanns ursprung 

ligen två hemman som 

hette Assmundtorp. I jordeböcker 

Text och Foto: Marika Russberg 

omnämns byn på 1550-talet. Vid storskiftet 

1804 blev inägorna större och 

vid laga skiftet 1832-1834 splittrades 

byn och fyra gårdar flyttades ut på inägorna. 

Häradsdomarens Gård var den 

enda som blev kvar på ursprungstomten. 

Runt 1700 fick hemmanen olika 

namn: Stora och lilla Assmundtorp. 

Framkammarstuga från 1791 

Häradsdomarens hus byggdes 1791 

– 1793 av Johannes Andersson och 

Anna Jonasdotter. Deras barnbarn Jo- 

Häradsdomarens Gård som idag förvaltas 

av Härryda hembygdsförening. 

hannes Andersson var häradsdomare, 

född 1822 och död 1900. Huset 

var från början en framkammarstuga 

som förlängdes till sin nuvarande 

längd mellan 1825 och 1832 och som 

renoverades 1873 av häradsdomaren. I 

samband med detta fick huset sitt nuvarande 

utseende och namn. Huset 

var i häradsdomarens släkt till 1918 

då släkten Andreasson från Bertshult 

köpte gården av häradsdomarens dotter 

Emma Stenström. Härryda kommun 

tog över huset 1966 när sista ägaren 

Gerda Johansson avled. Därefter 

hyrdes huset ut av kommunen till olika 

familjer fram till 1987. Ett par år 

senare meddelade Härryda hembygdsförening 

kommunen att de var intresserade 

av ta över huset och bevara det 

för framtiden. 

Renoveringen 

Häradsdomarens hus var i dåligt skick 

och hembygdsföreningen drog igång 

ett arbetsmarknadsprojekt och renoverade 

huset 1993-1994. Huset började 

återställas till sitt ursprungskick med 

så mycket av den ursprungliga interiören 

som möjligt. Idag pryds väggarna 

med tidsenliga tapeter och unika 

stänkmålningar på träpanel. Bohusläns 

museum har varit rådgivande och 

länsantikvarien i Göteborgs och Bohus 

län har varit djupt involverad i renoveringen 

liksom kommunen. 

Hembygdsföreningen 

Föreningen har också rustat upp Johan 

Alfreds stuga som kommer från 

Rävelås by och som flyttades till hembygdsgården 

1992. Landningsbanan 

på Landvetter flygplats skulle förlängas 

och huset var hotat. På hembygdsföreningens 

mark fanns en stenkällare 

bevarad och på denna passade Johan 

Alfreds stuga. Idag används huset som 

bland annat vävstuga. Häradsdomarens 

hus hyrs ut som samlingslokal och 

här har hållits många dop- och födelsedagskalas 

genom åren. Hembygdsgården 

ligger bara ett stenkast från 

kyrkan. 

Föreningen arbetar med en torpinventering 

och arrangerar studiecirklar, 

berättarkvällar, nationaldagsfirande, 

marknader och loppis. 

12 13 

På utsidan av Häradsdomarens Gård finns 

en lucka med information om vilka personer 

som deltog i renoveringen av huset. 

T.v. Johan Alfreds stuga räddades undan utbyggnaden 

när Landvetter flygplats skulle 

byggas ut och tronar idag på den stenkällare 

som fanns kvar efter ett hus som rivits på 

tomten. Taket i stenkällaren består av stora 

stenhällar. 

Besökare som öppnar luckan får se timret 

med årtalet 1793 inristat, det år som huset 

byggdes.

Resedagbok från årets träff i Risör med omnejd 

Bohusläns Hembygdsförbund är tillsammans 

med representanter för Bohusläns 

museum med i näteverket 

Kontaktnät Skagerack som har sina 

årliga träffar växelvis i södra Norge, 

norra Jylland och i Bohuslän. Gruppen 

består av representanter från museer, 

historielag/hembygdförbund 

samt personer knutna till högskolor 

i området kring Skagerack. Gruppen 

har funnits i cirka 20 år och är 

en fortsättning på det samskandinaviskaSkagerack-Kattegattprojektet 

som pågick under 1980-90-talen. 

Deltagarna vid de årliga mötena 

har skiftat under åren men det finns 

personer som medverkat från starten. 

Risörs stadsvakt, John Thomas Axelsen, 

klädd i traditionell dräkt. T.v.: Peter Gravers 

Nielsen från Hjørring museum, en av 

deltagarna i Kontaktnät Skagerrack. Peter 

har fått låna stadsvaktens mössa för att 

agera ägare till bakomliggande hus för att 

illustrera en händelse kring platsen. 

På en vandring med stadsväktaren genom 

staden färdas deltagarna i både tid 

och rum. 

Kontaktnät Skagerack 

Bokbyen Tvedestrand. I byn finns en 

mängd antikvariat som erbjuder fler än en 

halv miljon böcker. 

Träff i den vite byen 

Årets möte hölls med bas i ”den vite 

byen” Risör, en gång en betydande 

hamnstad och alltjämt präglad av trähusbebyggelse 

från omkring 1800-talets 

mitt. I Sverige är det nog svårt att 

finna stadens motsvarighet och det är 

onekligen så att man upplever att man 

i Norge är stolta över att ha en så välbevarad 

trästad. Men hoten finns: ett 

nytt projekt med storskaligt husbyggande 

håller på att planeras på en ö 

mittemot stadens hamn, något som 

grämde våra norska värdar. 

En entreprenör med 

bevarandeambitioner 

Redan första dagen fick vi en god introduktion 

till staden genom hotellets 

ägare Odvar Halvordssen. Odvar 

är från Risör men utbildade sig till 

tandläkare i Göteborg. När han tillsammans 

med sin svenska fru återvände 

till Norge så köpte de in ett mindre 

hotell och började varsamt att rusta 

upp det. Nya hus på flera ställen i 

staden har köpts in allteftersom och i 

samtliga fall har ambitionen varit att 

bevara viktiga delar i stadsmiljön samt 

knyta dem samman som lägenheter 

och hotellrum. Idag är själva driften av 

hotellet och restaurangen överförd till 

en annan entreprenör. 

Mera Risör 

Följande dag ledde stadsväktaren John 

Thomas Axelsen en stadsvandring genom 

Risör. Berättelsen handlade såväl 

om de stora skeendena i stadens historia 

såväl som självupplevda anekdoter 

och personligheter från John Thomas 

egen uppväxt i staden. Efter denna tre 

timmar långa vandring kände man sig 

rätt väl hemmastadd i Risör och stadens 

historia. En stadsvandring blir en 

spännande upplevelse när den leds av 

en initierad guide. 

Så följde ett besök på Risörs seilskuteklubb 

vars syfte ar att bevara traditionen 

av stadens långa sjöfartstradition. 

I föreningens lokaler är väggarna fyllda 

med fartygsmålningar och föremål 

knutna till stadens storhetstid som sjöhandelsstad. 

Den sista anhalten för dagen 

var ett besök på Moens båtbyggeri 

och Boy Leslie. Träbåtsbyggartraditionen 

i Moen längs in i fjordsystemet 

innanför Risör har sitt ursprung under 

1800-talets mitt då det första varvet 

etablerades. Ganska snart kom det att 

byggas båtar på flera ställen i grannskapet. 

Den karaktäristiska båttypen som 

14 15 

Naes jernverksmuseum norr om Tvedestrand 

är ett unikt järnbruk med en återuppbyggd 

masugn från 1800-talet. 

byggdes här var Risör sköjter och dessa 

brukades i hög utsträckning som lotsbåtar. 

Vi fick en mycket fin presentation 

av bygden, varvsnäringen och en 

visning av de äldsta varvsbyggnader 

av Tharald Moen, en ättling till en av 

varvsidkarna. I det gamla varvet, där 

tiden ser ut att ha stått stilla sedan det 

stängdes under 1960-talet, hålls idag 

kurser i båtbyggeri, bland annat en 

veckokurs där man som deltagare bygger 

sin egen båt i plywood. 

Ett sjöslag och en bokby 

Dag två inleddes med resa utmed kustvägen 

väster ut till Tvedestrand. På vä- 

>>

gen stannade vi i den lila orten Geving 

varifrån man såg ut över arkipelagen 

mot Lyngör. Vi fick berättat att det här 

år 1812 stod ett av de sista sjöslagen 

under napoleonkrigen då engelsmännen 

stängde in och sänkte delar av den 

danska flottan. I dagarna har en ny bok 

kommit som handlar om detta sjöslag. 

Kustsamhället Tvedestrand är en 

”Bokby”. Fenomenet var för oss utifrån 

helt nytt, men bokbyar finns i 

Korea, Japan och på flera andra platser 

i världen. Rörelsen kring bokbyar 

startade redan 1960-talet med början 

i Wales. Även i Sverige finns en bokby: 

Borrby på Österlen har fått status 

som bokby. I en bokby blir alla nedlagda 

affärer med automatik antikvariat. 

Tvedestrand är den största bokbyn 

i norden. Först verkar idén med bokbyar 

rätt befängd, att många konkurrerar 

inom samma bransch inom ett 

litet område, men vi blev rätt övertygade 

om att detta kanske ändå var en 

framgångssaga och något som satte orten 

Tvedestrand på kartan. Boken blir 

en symbol för orten och folk söker sig 

hit för att botanisera bland olika butiker 

samt får sig till livs ett intressant 

föredrag av någon känd författare och 

detta i ett pittoreskt och ”koseligt” tätbebyggt 

kustsamhälle. 

Järnbruk med återuppbyggd 

masugn 

Nästa anhalt på resan var Naes jernverksmuseum 

några kilometer norr 

om Tvedestrand. Järnbruk har funnits 

på flera ställen i Agder. Tillgången 

på malm, kol och vattenkraft har varit 

avgörande och Naes var en av de riktigt 

stora bruken som också var ett av 

de sista att läggas ner under 1900-talets 

mitt. Här finns herrgården som 

familjen Aall residerade i liksom den 

tillhörande parken och här finns hela 

produktionskedjan från masugn till 

degelstålverket. Järnbruket är unikt 

och under 1990-talet har masugnen 

återuppbyggts så som den såg ut under 

1800-talet. 

Från kust till inland 

Det sista besöket under dagen var ett 

besök i Åmli, en mindre ort och kommuncentrum 

i det inre av Aust-Agder, 

cirka sex mil norr om Risör. Samhället 

ligger vackert omgivet av branta berg 

och genomkorsat av Nidelva. Vi besökte 

Elvarheim museum skapat kring 

de samlingar av djur som fångats av jägaren 

Aslak Harstveit, men som idag 

i första hand knyter an till temat skogen 

som näring förr och idag. Vi fick 

en fin presentation av Jens Magne Fø- 

De för Risör karaktäristiska 

båtarna, Risörsköjter. 

Båtarna har ofta använts 

som lotsbåtar. 

reland och Bjørg Krog Kleivane 

liksom av vår kollega 

i gruppen Anne Tone Aanby, 

verksam i den organisation 

som museet tillhör och 

bosatt i Åmli. Utställningarna 

är inrymda i en byggnad från 1922 

som väl kan liknas vid en stor och påkostad 

bygdegård och uppfördes av 

flera lokalt knutna föreningar. Byggnaden 

har under årens lopp haft olika 

funktion som föreningslokal, bio, skola 

med mera. Åmli är präglat av skogen 

och det norska inlandet, och är 

helt väsenskilt från kustområdena och 

dess näringar. Det kändes onekligen 

som en lång resa mentalt från kusten 

till Åmli, även om resan sedd till det 

faktiska avståndet på knappa sex mil 

var kort. 

Årets tema för Kontaktnät Skagerackträffen 

var kustland kontra inland 

där norrmännen visade på de stora 

kulturella skillnaderna på bara några 

mils avstånd, men att ändå problemen 

till stora delar var de samma med avfolkning 

och problem att skapa sysselsättning 

på småorterna. 

Kontaktnät Skagerrack 2013 

Vid nästa års kontaktnät Skagerakträff 

är vi i Sverige värdar för och temat 

kommer att vara bevarandet av 

våra fyrar. 

Text och foto: Lars Rydbom, 

Bohusläns museum och 

Bohusläns Hembygdsförbund 

Öppna evenemang på Göteborgs universitet 

Varje höst ordnar universitetet ett omfattande populärvetenskapligt 

program för allmänheten. Programmet är fyllt 

med föreläsningar, seminarier och debatter som berättar 

om den senaste forskningen. Det innehåller också konserter 

och utställningar från de konstnärliga högskolorna. 

Öppet för alla och nästan allt har fri entré. 

Studentutställning i fri konst 

16 november kl 12.00 

Galleri Rotor 2 öppnar upp portarna mellan den 16-25 

november för en utställning av studenter som går andra 

året vid kandidatprogrammet i fri konst. 

Familjekonsert: Så kan det låta 


Konsert på Artisten, Lindgrensalen, A 302 

Vad har barn och improvisationsmusiker gemensamt? Jo, 

förmågan att hitta på! Här får dessa fria kreatörer möjlighet 

att mötas och inspirera varandra. 

Orkester: Brahms för två och Sibelius tvåa 


Konsert på Artisten - Sjöströmsalen, A 301 

University of Gothenburg Symphony Orchestra Dirigent: 

Petri Sakari Solister: Vlad Stanculeasa, violin och Johan 

Stern, cello. 

Claude Debussy 150 år 

20 november kl 19 


Impressionismen uppstod i slutet av 1800-talet som en reaktion 

mot naturalismen och en utveckling av realismen. 

Inom musiken blev klangbilder intressantare än melodier, 

och Claude Debussy sågs som en frontfigur för den musikaliska 

impressionismen. 

Disneyfavoriter 



Vi låter musiken förflytta oss till Disneys magiska sagovärld! 

Den orättvisa hälsan - socioekonomiska skillnader i 

hälsa och livslängd 


Folkets Hus Hammarkullen - Hammarkulletorget 62 b 

Hur ojämlikt fördelad är hälsan i Sverige? I övriga världen? 

Enligt Susanna Toivanen finns det systematiska skillnader 

beträffande hälsa: var vi föds i världen, vilken social position 

vi har i ett samhälle spelar roll. Men trots att jämlik 

hälsa borde vara en mänsklig rättighet, har hälsans ojäm- 

16 17 

lika fördelning ofta stått långt ned på den politiska dagordningen. 

Varför lever människor med högre social position 

längre än andra? Hur kan hälsa fördelas mer rättvist? 

Föreläsare: Susanna Toivanen docent sociologi, Centrum 

för forskning om ojämlikhet i hälsa 

Kammarmusik på Röhsska 


Unna dig en skön lunchstund med kammarmusik och utställning! 

Kammarmusikensembler ur Swedish National 

Orchestra Academy 

Lunchseminarium med Nils Resare, journalist och 

författare 


Campus Haga (Sprängkullsgatan 19) - Stora Skansen, Sal 

B336 

Nils Resare är journalist och har granskat svenskt bistånd 

och utrikespolitik i över 15 år. Han har gjort en rad uppmärksammade 

avslöjanden om Jas-affären för Dagens Nyheter 

och Veckans Affärer. Han har också arbetat för Kalla 

Fakta på TV 4 och haft ett mångårigt uppdrag som undersökande 

reporter på biståndstidningen OmVärlden. 

Jazz på Artisten 


Lindgrensalen, A 302 

Jazz för fyra blåsare och kompgrupp - så här (olika) kan det 

låta! 

Teaterstudenter på Konstmuseet 


Skådespelarstudenterna tar Strindbergsutställningen i besittning. 

Fria tolkningar av konstverk, brev och annat material. 

Jazz på Artisten 


Lindgrensalen, A 302 

Jazz för fyra blåsare och kompgrupp - så här (olika) kan det 

låta! 

Självbiografi som historieskrivning 

5 december kl 12.15 

Humanisten - Stora hörsalen 

Life Writing-seminariet: Självbiografi som historieskrivning. 

Inbjudna gäster: Susanne Alakoski, Åsa Lindeborg 

och Kristian Lundberg.

Programtips Bohusläns museum 


Om Roj Friberg och dystopibegreppet 

Föreläsning av Kristoffer Arvidsson. 

Entré 60:-, biljetter i museets reception, 0522-65 65 01. 


Lunchkonsert med Ranrike Spelmän 


Jan Allan - en legend i svensk jazz 

Jan Allan har i 50 år varit en centralgestalt i svensk jazz. 

Han har medverkat i oräkneliga framträdanden på scen 

och på skiva. Ett av många mästerstycken på skiva är ”Jan 

Allan -70”, som i Penguins stora encyklopedi betecknas 

som en av mycket få ”oundgängliga skivproduktioner” i 

hela världen. Här tillsammans med Ingela Hellsten - sång, 

Anders Persson - piano och Hans Grundberg - kontrabas. 


Lunchkonsert: Svensk folkmusik och klassiskt. 

Kurt Wiklander - piano. 

24 november kl 11 - 16 

25 november kl 10 - 15 

Rikstäcket - Västlapparna visar lappteknik. 


Vernissage: Midvinterfest. Invigning av årets slöjdutställning. 


Dinky Town. 

Artister och poeter på estraden. Oförstärkt i en trivsam 

kafémiljö. 


Berättarafton. 

Vi tittar på gamla Uddevallabilder och minns. 

Samarrangemang med Uddevalla hembygdsförening. 

29 november kl 16.00 - 18.30 

Sveriges största bokskapande projekt! 

Under hösten 2011 och våren 2012 har 2 200 barn, ungdomar 

och vuxna elever i Uddevallas skolor skapat egna 

böcker genom berättarprogrammet Ung Berättare. 

Ung Berättare - Nordens största berättarprogram för barn 

och unga med 2 200 författardebutanter i Uddevalla. Välkommen 

till bokmässa där Du kan köpa och lyssna på 

presentationer ur elevernas böcker. 


Lunchkonsert: Chopins regndroppspreludium. 

Kurt Wiklander - piano. 


Broderiträff: Spännande textilier ur Bohusläns museums 

samlingar. 

Textilkonservator Marie Johansson visar. 

Tag med syskrin, tygbitar, garn, papper och penna. 


Berättarkafé: Får jag lov? Festplatsminnen. 

Bohusläns museum kommer i maj 2013 att öppna en utställning 

om bohuslänska festplatser och allt som hänt 

kring dem. Kom och berätta Dina dansminnen! Har Du 

dansat på Folkets Park i Uddevalla, Ramneskärsparken 

utanför Uddevalla, Bergs festplats eller Spekeröds Folk- 

park? Vart åker Du och dansar idag? Har Du kanske 

arbetat på någon festplats; i entrén, vid skjutbanan, i 

pilkastningen eller som ordningsvakt? Dina minnen 

och berättelser från förr eller idag är lika välkomna. 

Berättelserna blir grunden till utställningen. 

Samarrangemang med Bohusläns Hembygdsförbund, 

Studieförbundet Vuxenskolan och Berättargruppen 

Tredje Vingen. 

Du kan också skicka Din berättelse till oss: sofie.henryson_rudvall@vgregion.se 

eller under adress Bohusläns 

museum, Box 403, 451 19 Uddevalla, märk kuvertet 

”Får jag lov” 


Strindberg och hans kvinnor. 

Eivor Martinus, sedan mer än 40 år verksam i England 

som dramatiker och Strindbergöversättare, ger 

oss fyra kvinnoporträtt. 

Fri entré för medlemmar i Humanistiska förbundet, 

övriga 50:-. 

Sverige har fått 

ett nytt världsarv! 

Hälsingegårdarna i Gävleborgs län har tagits 

upp på Unescos världsarvslista. Nu har Sverige 

15 världsarv varav ett ligger i Bohuslän - 

Hällristningsområdet i Tanum. Kravet för att 

ett objekt ska förklaras för ett världsarv är att 

det har ”enastående unika värden”. Hälsingegårdarna 

är unika genom sin träbyggnadskonst 

och sitt dekorationsmåleri och för att 

de representerar en bondekultur som byggt 

sin rikedom på egen skog och linproduktion. 

18 19 

Hembygd 

– någonstans i Sverige 

Hur ser unga människor idag på sin hembygd? 

På det lokala samhället, den ort där de lever sina 

liv? Det ville vi ta reda på. Därför har vi sökt upp 

unga, med olika social och etnisk bakgrund, olika 

intressen och förutsättningar… Från Oxie i söder 

till Pajala i norr. Från Skärhamn i väster till 

Stenkumla på Gotland i öster. Alla lever i en hembygd. 

Den ser olika ut beroende vem som definierar 

den. Vad tycker och tänker unga om orten 

där de bor? Hur förhåller de sig till sin hembygd? 

Vad är hembygd för dem? Vad är bra och 

vad är dåligt på orten där de bor? Vill de förändra 

något? Har de någon makt att påverka? 

Längtar de någonstans? Vad är Sverige för dem? 

Vi har intervjuat, fotograferat och filmat unga. 

Alla intervjuade har valt en plats i det offentliga 

rummet där de har filmats, för att visa vilka platser 

de gillar att ”hänga” på. De har också fotograferat 

sin hembygd på egen hand. Vilket ger unika bildberättelser 

om Sverige från ett ungt perspektiv. Vi 

har träffat de unga både enskilt och i grupp, med 

sitt kompisgäng. 

Unga har skrivit om sin hembygd: dikter, prosastycken, 

guidningar i skriftlig form från olika orter 

och dialektala ordlistor. 

Webb, utställning och bok 

Vi kommer att gestalta det insamlade materialet 

från och med januari 2013 på hemsidan: www.nagonstansisverige.se. 

Här finns redan nu en film om 

projektet där unga berättar om sin hembygd. Det 

kommer att finnas en pedagogisk handledning på 

hemsidan, en vandringsutställning; Hembygd – 

någonstans i Sverige, kommer att produceras. Utställningen 

öppnar på Arbetets museum i januari 

2013 och därefter kommer den att turnera på 

landets museer och kulturinstitutioner. Också en 

bok; Hembygd – någonstans i Sverige, kommer att 

ges ut i januari 2013. 

Projektet är ett samarbete mellan Rot produktion, 

Arvsfonden, Sensus och Röst! 

Förhoppningsvis kommer projektet också att få 

en regional version i Västra Götalandsregionen genom 

Utställningen kommer, Västarvet.

Hälsa genom havet – 10 byggnadsverk 

berättar 

Lokalhistoria och idéhistoria kring 

bad och badande 

Badortsverksamheten är en del i den 

bohuslänska kustens historia. Var det 

hela började, på Gustavsberg i Uddevalla 

eller vid lejonkällan i Strömstad, 

har det tvistats om länge. Att badverksamheten 

sedan spred sig till andra 

platser utmed Bohuskusten som 

Marstrand, Lysekil, Stenungsön och 

Lyckorna är väl känt. Men att Strömstad 

har haft en obruten tradition knuten 

till badande från 1770-talet och 

fram till idag gör nog att många höjer 

på ögonbrynen av förvåning. Visst har 

det institutionella badandet förändrats, 

men de senaste decenniernas nya 

SPA-anläggningar gör ändå att man 

ser att cirkeln kring de hälsobringande 

baden har slutits. 

Karin Askberger har i sin bok om 

badinstitutionerna i Strömstad gått på 

djupet i den lokala historien. Varje kapitel 

beskriver en tidsepok och berättar 

med utgångspunkt från idag befintliga 

byggnader om badverksamheten 

och societetslivet. Berättelsen kryddas 

med spännande människoöden ur historien, 

intervjuer med tidigare anställda 

vid inrättningarna samt en personlig 

beskrivning av hur de olika baden 

upplevs. 

Boken är en tidsresa, en historiebok 

som landar i vår egen tid. Den är väl illustrerad 

och kan med fördel läsas i ett 

sträck eller som valda kapitel. Boken är 

försedd med en karta över de olika anläggningarna 

i Strömstad som möjliggör 

för besökaren att koppla berättelserna 

till platsen. 

144 sid. 

Boktips 

Konglig Bohus Läns Regemente 

Bullarens kompani 1727-1901 

Recension av Terje W Fredh 

När redaktionen på Bohusläns Försvarsmuseum 

gör något så blir det 

bra. Nyligen gav museet ut en 540 sidor 

tjock bok om Bullarens kompani 

1727-1901. Författarna kom inte till 

något dukat bord. Istället många besök 

på arkiv på riks- och lokalplan. 

Boken berättar detaljerat om soldater 

från Hede, Krokstad, Mo, Naverstad, 

Sanne och Svarteborg, idag Munkedals 

kommun men förr små självständiga 

socknar. 

Läsningen är kompakt men det finns 

mycket att lära sig i denna bok. 

Hur många visste till exempel att 

bohuslänska soldater även tjänstgjorde 

till sjöss. 1788 var uppgiften att skydda 

Bohusläns fästningar och ett hundratal 

man var ombord på fregatterna 

Diana och Kilduin. 1789 deltog folk 

från Bullaren i fälttåget i Ryssland och 

480 man gick från norra Bohuslän till 

Göteborg och tog sig sedan vidare till 

Hangö i Finland. 

Boken berättar om soldaternas hårda 

vardag och den stränghet som brott 

bestraffades med. Alla rotarnas soldater 

var felfria och det skrivs om Evald 

Lif som istället för böter fick 13 dagars 

fängelse med vatten och bröd som 

enda mat. August Andersson hade en 

rad fylleribrott där ett straff ledde till 

vatten och bröd och tre dygn utan 

sängkläder, vilket säkert betydde att 

fången fick sova på stengolvet i sin cell. 

Många av dem som straffades rymde 

från militärtjänsten. Många soldater 

togs tillfånga utomlands, en av 

dem var Pehr Åhs som försvann 1803 i 

Tyskland och som ej hade återkommit 

till Sverige fem år senare. Ytterligare en 

annan soldat Alf Rar, stred i Finland 

och blev kvarlämnad på ett sjukhus i 

Finland där han dog 1790. 

Soldater som blev sjuka kunde avställas 

för ett års bättring, var de då 

fortfarande sjuka upphörde tjänsten. 

En soldat Andreas Slut-Stenström 

från Munkedal fick avsked på grund 

av åderbråck och njurstenkolik 30 år 

gammal emigrerade han till USA 

Boken avslutas med ord- och begreppsförklaringar 

och massor av fakta 

om Bullarens kompani. 

Bakom det imponerande arbetet står 

Arne och Birgitta Hansson i Dingle, 

Lennart Gabrielsson och J O Rune 

Hasslöf och Tore Almius. 

Boken får ett stort lokalhistoriskt intresse 

och torde bli läsning för sentida 

anförvanter till männen från Bullarens 

kompani. 

Terje W Fredh 

Träbiten 156 

Dramatiska händelser, från mord 

och motvind till sjöjungfrur och livräddare 

Föreningen Allmogebåtar 

Sigvard Fjellsson i samarbete med 

Jarl Ankarhem och Göran Hansson. 

Medarbetare Laban Andersson, Claes 

Jansson, foto och Inger Ulfstedt- 

Fjellsson. 

Boken inleds med en betraktelse 

över ett ord som kan beskriva hur 

kustbefolkningen i mellersta Bohuslän 

genomlevde 1800-talets första del. 

Ordet är motvind. Och då inte ordets 

innebörd som en beskrivning av väderförhållande 

eller som en sjöterm, 

utan som sammanfattning av de förhållanden 

som rådde vid denna tid. 

Det var tiden som följde på de stora 

sillperioderna som var en tid av utveckling 

och framsteg, men på detta 

följde tider utan havets silver. De 

första årtiondena av 1800-talet innebar 

bland annat fattigdom och ökande 

brottslighet. Det är om detta boken 

handlar, om mord och ond bråd död, 

om mannen från Årholmen som blev 

ihjälslagen med en rorkult, om en skutedrängs 

död och om lotsens mystiska 

död på Käringön. I boken skildras 

också livräddningsväsendet som även 

det hade olyckor och död som vardag, 

men vars arbetsdagar också kunde få 

ett lyckligt slut med räddade sjömän. 

Och hur var det då med sjöjungfrur 

som nämns i boken titel? Jo, i boken 

finns en berättelse om en sjöjungfru 

som skådats mellan Orust och Tjörn, 

liggandes på en klippa med stjärten i 

sjön innan hon hasade ner i sjön, så 

skummet yrde. 

54 sid. 

Minnesbilder från Ljungskilebygden 

2012 

Tema: Konstnärernas Ljungskile 

Ljungskile hembygdsförening 

Redaktion: Lars-Magnus Olovson 

och Björn Tellow, layout. 

Ljungskilebygdens årsskrift för 2011 

hade det litterära Ljungskile som tema 

och utsågs till Årets skrift av Bohusläns 

Hembygdsförbund. Även i år har årsskiften 

ett tema och berättar om konst 

och konstnärer i Ljungskile med omnejd. 

Det handlar om allt från konsten 

i kyrkorna: altartavlor, predikstolar och 

dopfuntar, till textila konstverk som 

finns i olika samlingslokaler i Ljungskile. 

Här presenteras måleri, skulptur, 

keramik, träsnideri och glaskonst 

och dess konstnärer, både de som haft 

bygden som hem och de som finns representerade 

på olika ställen i bygden: 

textilkonstnären Birgitta Esborn Hermansson 

som bor i Ljungskile och vars 

verk finns i flera församlingshem, servicehus, 

kyrkor och på folkhögskolan, 

skulptören Gunnar Lybeck som 

hade sitt sommarparadis på Ulvesund 

nära Ljungskile, glaskonstnären Sofia 

Bergman som har en sommarateljé 

på Restenäs ö, träsnidaren Kalle Waldner 

som bodde i Ulvesund, Peder Josefsson 

som bodde i Ljungskile under 

20 år och många fler. Konstnärerna är 

både nu levande och sedan länge bortgångna. 

I skriften finns en mängd bilder 

på konstnärernas verk. 

Skriften avslutas med en tillbakablick 

över året som gått och det som 

hänt i Ljungskile: om banvallen som 

rasade vid Ängshagen, om julmarknaden 

som blåste bort i decemberovädret, 

om invigningen av bron till Korsviken, 

om första pilgrimvandringen 

mellan Grinneröds och Ljungs kyrkor 

och mycket mer. 

63 sid. 

20 21 

Borgbygget på Kvarnberget 

Bohusläns regemente i Uddevalla 

1900-1940 

Redaktör: J. O. Rune Hasslöf 

Boken beskriver tillkomsten av Bohusläns 

regemente i Uddevalla, om 

bakgrunden, om kasernbyggnadskommissioner, 

om dragkampen mellan 

de olika platser som önskade få regementet 

förlagt till sin stad eller socken, 

om förberedelserna för byggnationen 

i Uddevalla, om uppförandet 

av alla byggnader på regementsområdet, 

om staden som omgav regementet 

och stadens handel och kommunikationer. 

Det är inte bara tillkomsten 

av regementet som skildras utan även 

regementet som ett samhälle i miniatyr 

med manskapet och befälen, serveringspersonalen 

i marketenteriet och 

musikkåren och också barnen eller regementsungarna 

som de kallades. Det 

var barnen till underofficerarna som 

bodde på kasernområdet. Före barnen 

började i skolan var kaserngården hela 

deras värld. 

Boken är grundlig och beskriver till 

exempel uppvärmning, underhåll och 

reparationer, fältets skötsel och de olika 

byggnaderna som var många, från 

officersmäss och kansli, alla servicebyggnader 

som sjukhus, kök, skrädderi, 

smedja, skomakerier, ångpannehus, 

halmbod, varmbad- och tvättinrättning, 

expeditioner, stall och vagnbod, 

till musikövningslokal, musikbalkong 

och samlingssal. 

Boken skildrar regementets tid fram 

till 1940 och under dessa år var regementet 

nedläggningshotat, året var 

1923 och också detta skildras i boken. 

I boken medverkar bland andra Per 

Norberg, Gunnar Klasson, P. A. Bergqvist 

och Kaj Sandberg. >>

I boken finns en mängd kartor, 

skisser, ritningar och foton. 

En mängd bilagor kompletterar 

innehållet: yttranden, brev, kontrakt, 

beskrivningar, kostnadsberäkningar, 

fastighetsförteckning ar, 

arrendeinbetalning, ar med mera. 

Dessutom en lista över entreprenörerna 

och leverantörerna till regementsbygget 

och ett personregister 

och självklart nothänvisningar, källor 

och litteratur. 

232 sid. 

Årets hembygdsbok utsedd av 

SHF 

Det är första gången utmärkelsen 

delas ut av Sveriges Hembygdsförbund 

som vill ge ett erkännande 

för de forskningsinsatser 

som hembygdsrörelsen gör 

samt främja god kvalitet. Årets 

hembygdsbok presenterades under 

bok- och biblioteksmässan 

den 29 september. Priset gick 

till Södra Vings hembygdsförenings 

bok Södra Ving då och nu. 


hade nominerat boken Torp i 

Hålta av Hålta hembygdsförening. 


har utnämnt Årets bok och Årets 

skrift sedan 2005. 

En liten knöl 

som rymmer mycket 

En tulpanlök ser inte mycket ut 

för världen, men den rymmer stor 

skönhet och fascinerande historia. 

Idag förknippar vi tulpaner med 

Holland och det var också här de 

mest märkliga historier med tulpanen 

som huvudperson ägde 

rum under några årtionden i början 

av 1600-talet. Detta var tulpanhysterins 

tid. Tulpanlökar var 

hårdvaluta, det spekulerades i tulpanlökar 

och många gjorde sig en 

förmögenhet på tulpanlökar. Under 

lökarnas guldålder kunde en 

lök av en ovanlig tulpansort vara 

lika mycket värd som ett hyreshus 

i Amsterdam! 

Men lika plötsligt som lökarna 

blivit guld värda så började 

priserna på marknaden sjunka, 

oväntat och hastigt, ingen vet riktigt 

varför. Tulpankraschen var 

ett faktum och den fick stora inverkningar 

på den holländska 

ekonomin. 

Så nästa gång du planterar en 

tulpanlök kanske du ser på den 

lilla knölen med nya ögon. 


Hembygdsrörelsen + 4H = sant! 

Sveriges Hembygdsförbund och Sveriges 

4H har inlett samarbete och som 

en start på detta deltog unga från 4H 

i SHF:s riksstämma på Gotland i somras. 

Representanterna från 4H berättade 

berättade att inom 4H finns många 

barn och unga som är nyfikna på historia, 

traditioner, mat och djur, de unga 

önskar råd och stöd i föreningsarbetet; 

hur håller man ett styrelsemöte, hur 

skriver man ett bra protokoll och så vidare. 

Hembygdsrörelsen å sin sida önskar 

få fler barn och unga att engagera sig 

i hembygdsrörelsen. De olika önskningarna 

och behoven hos de båda rörelserna 

passar ihop! 

Bohusläns Hembygdsförbunds styrelse 

besökte 4H-gården i Tolsered på 

sin årliga höstresa. På gården tog ordförande 

för 4H i Göteborgs län, Carina 

Bengtsson, emot, berättade och visade 

runt. Förhoppningsvis leder mötet vidare 

till fler kontakter med 4H. 

En av gårdens tre minigrisar. På gården finns också får, 

hästar, kalvar, getter, ankor, hönor och katter. 


22 23 

Carina Bengtsson, föreståndare för Tolsereds 

4H-gård och ordförande i Göteborgs 4H. 


4H:s vision är att barn och 

unga ska utvecklas till engagerade 

och ansvarstagande människor 

med respekt för omvälrden. 

Visionen ska uppnås 

genom att i samspel med människor 

och natur upptäcka deras 

rika värden och mångfald. 

Sveriges 4H bedriver verksamhet 

genom fler än 200 klubbar från 

Kalix i norr till Malmö i söder. 

4H står för Huvud, Hjärta, Hand 

och Hälsa, där Hand står för färdighet 

och lära genom att göra.

Tidskrift för Bohusläns Hembygdsförbund 2012:3

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?