Integration på landsbygden med historiens hjälp Äldre kulturmiljöer kan vara användbara i arbetet med integration på landsbygden. Hushållningssällskapet har i drygt fem års tid arbetat med grön integration: att få fler utrikesfödda att få arbete på landsbygden. Ungefär lika länge har man arbetat med att se kulturarvet som en resurs i utveckling på landsbygden. Dessa båda går hand i hand. Kulturarvet <strong>för</strong>enar och skapar mötesplatser Kulturmiljövården brottas med frågan kring hur man kan arbeta med mångkultur och integration. Det finns strömningar i samhället som gärna tar till kulturarvet och kulturmiljövården <strong>för</strong> att värna om det ursvenska och använder kulturarvet som ett redskap <strong>för</strong> främlingsfientlighet. Många ser integration och kulturarv som motpoler, som att det skulle vara exkluderande att arbeta med vårt svenska kulturarv samtidigt som man <strong>för</strong>söker få våra nya svenskar att komma in i samhället, få ett arbete eller hitta sin roll i det nya landet. Våra erfarenheter säger att det kan vara precis tvärtom. Kulturarvet <strong>för</strong>enar och skapar mötesplatser snarare än barriärer. Utrikesföddas kunskaper och erfarenheterna bidrar till landsbygdsutveckling Grön integration är att landsbygden ska få del av utrikesföddas kunskaper, erfarenheter och intressen. För att uppnå detta syfte måste alla som verkar <strong>för</strong> integration och mångfald inom såväl privat som offentlig sektorn få en ökad kännedom om landsbygdens möjligheter. Landsbygdens näringsliv måste också få en ökad kännedom om Grön integration Text: Sara Roland, Hushållningssällskapet de kunskaper och erfarenheter som utrikesfödda har med sig till Sverige - kunskaper och erfarenheter som kan bidra till landsbygdsutveckling. Kulturmiljöer nyanserar bilden av Sverige, både <strong>för</strong> utrikes- och inrikesfödda Många av våra traditionella kulturmiljöer representerar en tid då vi på grund av fattigdom, religiöst <strong>för</strong>tryck eller andra skäl valde att lämna hemlandet och söka oss ett annat liv långt borta. Emigrationen fascinerar många och det är lätt att glömma bort att det finns människor bland oss som gjort samma resa – i en annan tid med andra <strong>för</strong>utsättningar, men det finns många likheter. Våra kulturmiljöer är rester av ett annat Sverige, ett land som fanns <strong>för</strong> länge sedan, eller alldeles nyss. Men kulturmiljöerna kan också användas i Grön integration Dalaberg/Hovhult, Uddevalla. Foto : Lisbeth Sverling, Mötesplats Dalaberg ett framåtblickande arbete, i ett arbete <strong>för</strong> att integrera utrikesfödda i samhället. Det kan i alla fall användas <strong>för</strong> att nyansera bilden av Sverige, både <strong>för</strong> utrikesfödda och inrikesfödda. Med kulturarvet som utgångspunkt lär vi av varandra Kulturarvet är en viktig resurs i integrationsarbetet av olika anledningar. Det viktigaste är att vi har mycket att lära av varandra. Många bär med sig sin kulturhistoria och i många fall är det mycket vi har gemensamt. Kulturarvet och kulturmiljöerna säger också mycket om vårt land, vår kultur och är en del av det moderna Sverige. För att <strong>för</strong>stå Sverige idag hjälper det ibland att se på hur Sverige var då. Kulturmiljöerna visar på allt vi har gemensamt Det finns ett kulturreservat i Dalsland som speglar det svenskaste som finns. Det är en gård med röda hus och vita knutar, trägärdesgård runt köksträdgården, skogar, ängar, stenmurar och gamla åkrar. Huvudbyggnaden har ett par hundra år på nacken men ekonomibyggnaderna är från ett Sverige i <strong>för</strong>ändring – efterkrigstiden. Till denna gård kom en man från Guatemala. Han skulle lära sig att sätta upp trägärdesgård. Det visade sig att en liknande form av hägnad mindes han från sitt hemland och därmed var det han som fick agera lärare istället <strong>för</strong> elev. En ung kvinna från Ryssland kom in i det gamla bondköket och andades in djupt – det luktar precis som hos farmor, sa hon med värme i rösten. En annan kvinna från Irak fick tårar i ögonen när hon kom till gården och kände lukten från bakugnen. Efter flera år i Sverige var detta <strong>för</strong>sta gången som hon kände att det luktade och kändes som hemma. Kulturmiljöer värdefulla arenor <strong>för</strong> integration Vi kan använda våra kulturmiljöer på landsbygden som värdefulla arenor <strong>för</strong> integration idag. Genom att stå på en ladugårdsbacke på en gammal gård kan man beskriva hur svenskar <strong>för</strong> hundra år sedan på grund av fattigdom eller religiöst <strong>för</strong>tryck ansåg sig tvingade att bege sig till en annan del av världen, en okänd ny värld. Genom dessa miljöer – på något sätt så typiskt svenska – kan vi hjälpa varandra att <strong>för</strong>stå. Kulturarvet <strong>för</strong>enar I mötet med andra kulturer, andras sanningar, andras erfarenheter lär vi oss hur lika vi alla är. Vårt ursprung är inte så olikt. Genom att lyfta fram vår historia <strong>för</strong>står vi infödda svenskar migrationen bättre och ger de utrikesfödda perspektiv på att vi också varit migranter. Jag har lärt mig att kulturarvet <strong>för</strong>enar. 6 7 Grön integration Dalaberg/Hovhult i Uddevalla Pilotprojekt Grön integration Dalaberg/Hovhult är en mötesplas <strong>för</strong> staden och landsbygden. Projektet är ett resultat av ett samarbete mellan Uddevalla kommun, Hushållningssällskapet Väst och Leader Terra et Mare. Genom projektet vill vi Stimulera till <strong>för</strong>etagande Erbjuda praktikplatser på landsbygden Skapa kontakter och nätverk Stimulera till fritid och boende på landsbygden Exempel på aktiviteter... Odla i bostadsområdet Dalaberg/Hovhult Synliggöra mark som finns att arrendera Inventera nya produkter och tjänster Samla recept <strong>för</strong> mångkulturella smaker, menyer och rätter Landsbygdscafé Svamp är nyttigt, såvida inte fel svamp hamnar i korgen. Foto: Marika Russberg Svamp – inte bara gott Svamp innehåller mineraler som kalcium, zink, järn, mangan och selen, B-vitamin, antioxidanter och protein. Svamp har länge hyllats på matbordet i många länder, men i Sverige har misstron mot svamp varit stor genom historien. Svamp ansågs vara djurföda och inte ens under nödår ansågs svamp vara något som kunde dryga ut maten. Men allt kan ändras, idag är svampintresset stort i Sverige och många ger sig ut i skogarna <strong>för</strong> att leta och <strong>för</strong>hoppningsvis finna, kanske kantareller, skogens guld.
Change language