Fp–talesman: TA HEM VÅRA TRUPPER NU - Afghanistan.nu
Fp–talesman: TA HEM VÅRA TRUPPER NU - Afghanistan.nu
Fp–talesman: TA HEM VÅRA TRUPPER NU - Afghanistan.nu
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Kriget förstör<br />
biståndet<br />
Först efter ett slut på den utländska<br />
ockupationen kan civilt bistånd till<br />
<strong>Afghanistan</strong> bli meningsfullt, hävdar<br />
Lars–Gunnar Liljestrand i den här debattartikeln.<br />
Målet för Sveriges civila bistånd till<br />
<strong>Afghanistan</strong> beskrivs av regeringspartierna,<br />
socialdemokraterna och miljöpartiet<br />
i ett gemensamt dokument<br />
från 29 augusti 2011: Fortsatta civila–<br />
och biståndsinsatser till <strong>Afghanistan</strong>.<br />
Behovet av bistånd beror enligt rapporten<br />
på att <strong>Afghanistan</strong> är ett fattigt<br />
land utan fungerande rättsystem, med<br />
utbredd korruption, arbetslöshet och<br />
där det saknas rättigheter för kvinnorna.<br />
Livsmedelskris och naturkatastrofer<br />
försvårar utvecklingen. Kriget<br />
finns med på ett hörn men inte som orsak<br />
till situationen i landet utan mer<br />
som en besvärande faktor som saboterar<br />
ett framgångsrikt biståndsarbete:<br />
"Den väpnade konflikten är för närvarande<br />
det enskilt största hindret för<br />
en positiv utveckling.”<br />
Den utländska militären behövs menar<br />
man för att biståndet skall fungera:<br />
"Arbetsguppen konstaterar vikten<br />
av fortsatt samverkan mellan det militära<br />
och civila bidraget i syfte att upprätthålla<br />
en gemensam bild av utvecklingen.”<br />
På liknande sätt beskriver regeringen<br />
situationen i propositionen 2011 för<br />
fortsatt trupp i <strong>Afghanistan</strong>:<br />
"Trots framsteg inom vissa områden<br />
råder stora brister i möjligheterna<br />
för många afghaner att tillgodose sina<br />
grundläggande behov. Situationen<br />
är komplex på grund av stridigheterna<br />
och återkommande naturkatastrofer.<br />
Extrem väderlek och bristande infrastruktur<br />
begränsar möjligheterna<br />
till återhämtning och i kombination<br />
med säkerhetssituationen innebär<br />
detta att de humanitära aktörerna i<br />
vissa fall har svårt att nå de behövande.<br />
Mest utsatta är kvinnor och barn.”<br />
Kriget benämns "säkerhetssituationen"<br />
som försvårar för biståndet att<br />
nå fram.<br />
14 <strong>Afghanistan</strong>.<strong>nu</strong><br />
Rapporten från partierna säger att<br />
Sverige satsar på civilt bistånd och att<br />
det militära får en allt mindre roll:<br />
"Det är också av stor vikt att se helheten<br />
av det svenska engagemanget<br />
i norra <strong>Afghanistan</strong>, där Sverige för<br />
närvarande har både militär trupp och<br />
en civil representation, men där biståndet<br />
ökar och de civila insatserna<br />
får en allt mer framträdande roll i takt<br />
med att det svenska militära bidraget<br />
minskar. Stöd till demokratisk utveckling<br />
och fattigdomsbekämpning är<br />
den överordnande målsättningen för<br />
de svenska insatserna och stöd till förbättrad<br />
säkerhet är ett led i att uppnå<br />
detta.”<br />
Kanske bara 10 procent<br />
Talet om stora biståndssatsningar<br />
stämmer inte. Sveriges militära insats<br />
är enligt officiella siffror ca 2 miljarder<br />
kronor per år. Riksrevisionens rapport<br />
säger att den verkliga kostnaden är<br />
avsevärt högre ("flera miljarder"). Det<br />
civila biståndet är cirka 500 miljoner<br />
och utgör kanske bara 10 procent av<br />
den verkliga militära kostnaden.<br />
USA:s militärkostnader i <strong>Afghanistan</strong><br />
är enligt de officiella uppgifterna<br />
335 miljarder dollar per år. De verkliga<br />
kostnaderna har av amerikanska<br />
ekonomer beräknas till 6–7 gånger högre<br />
än den officiella. Det amerikanska<br />
civila biståndet till <strong>Afghanistan</strong> är endast<br />
ett par procent av den militära.<br />
USA har infört systemet med PRT<br />
(Provincial Reconstruction Team) i<br />
<strong>Afghanistan</strong>. Hela landet är indelat i<br />
olika PRT där den militära och civila<br />
insatsen knyts ihop.<br />
Den svenska Isaf–styrkan har ansvaret<br />
för ett sådant PRT i Mazar-e<br />
Sharif. Med PRT-konstruktionen<br />
kopplas civilt bistånd ihop med de militära<br />
operationerna. För afghanerna<br />
innebär att det att biståndet ses som<br />
en del av den militära ockupationen<br />
och försvårar för civila hjälporganisationer<br />
att verka i landet.<br />
Svenska <strong>Afghanistan</strong>kommittén<br />
har av det skälet försökt distansera<br />
sig från de utländska trupperna och<br />
kriget för att inte riskera att kopplas<br />
ihop med ockupationen. International<br />
Crisis Group beskriver kopplingen<br />
mellan militär och bistånd i sin rapport<br />
om läget i <strong>Afghanistan</strong> 2011:<br />
”Effekten av det internationella<br />
stödet kommer att vara begränsat<br />
om inte givarna särskilt USA som är<br />
den största slutar att underordna sitt<br />
hjälpprogram under målen för kampen<br />
mot motståndet.”<br />
Rapporten beskriver modellen med<br />
PRT som en grund för misslyckandet<br />
med civila insatser och fastlår att det<br />
mesta av den civila hjälpen försvinner<br />
i korruptionen.<br />
Fred före bistånd<br />
Biståndet är idag en bråkdel av<br />
de utländska truppernas kostnad.<br />
Behöver då inte <strong>Afghanistan</strong><br />
bistånd? Landet behöver fred och ett<br />
slut på ockupationen. Först då blir det<br />
riktigt meningsfullt att ge bistånd till<br />
<strong>Afghanistan</strong>.<br />
Det är kriget i <strong>Afghanistan</strong> som slår<br />
sönder det civila samhället. De hårdast<br />
drabbade är kvinnor och barn.<br />
Då mer utländska trupperna placeras<br />
i en region trappas kriget upp där.<br />
När den amerikanska administrationen<br />
satte in ytterligare 30 000 man<br />
i <strong>Afghanistan</strong> 2010 ökade krigsintensiteten<br />
och nådde rekord för det mer<br />
än 10-åriga kriget.<br />
Hårdaste striderna utkämpades<br />
i Helmandprovinsen i södra <strong>Afghanistan</strong><br />
där USA och Storbritannien<br />
valde att koncentrera sina insatser.<br />
Där blev också den civila förödelsen<br />
som störst. Omkring 500 000 afghaner<br />
är flyktingar i sitt eget land på grund<br />
av kriget. Varje dag dör 200–250 barn<br />
av köld, svält och sjukdomar som är<br />
följder av kriget.<br />
Exemplet Faryab<br />
Så länge kriget pågår skapas nya flyktingar,<br />
det civila samhället slås sönder<br />
och hela byar utplånas. Kriget göder<br />
korruptionen genom de stora summor<br />
som förs in i landet som militärt<br />
och civilt bistånd. Kriget har möjliggjort<br />
opiumodlingen som var nästan<br />
utplånad under talibanernas styre och<br />
<strong>nu</strong> är den största i världen och ger regimen<br />
i Kabul och lokala krigsherrar<br />
astronomiska vinster.<br />
Ett exempel på hur det civila samhället<br />
påverkas av kriget gavs av en<br />
australiensisk översättare och tolk,<br />
som bott i <strong>Afghanistan</strong> sedan 20 år<br />
tillbaka, i The Sydney Morning Herald<br />
3 april 2012: