Kosovo Kosovo - Sveriges reservofficerare

POSTTIDNING
ADRESSUPPDATERING
118 035 001
Vid definitiv avflyttning eller felaktig adress sänds försändelsen vidare
till nya adessen. Rapportkort med nya adressen sänds till Postkontoret
110 02 Stockholm
Msatt – gruppkolonner på stället!
Returadress: SROF, Box 2148, 103 14 Stockholm
Reflektioner
över Då och Nu
OT KRÅKA´ PÅ GÄRSGÅR´N! AJ FAN –
nu flög ho´ –␣men furir´n så va´ ho´
Kommandot var fanjunkare Nathanaelssons,
salig i åminnelse, en av Kungl Livgrenadjärregementets
legendariska underofficerare,
ett stort original och en jävel till trupputbildare.
Mången gröngöling till officer har som
jag av honom och hans gelikar lärt sig jordnära
människokunskap, fasta nypor och enkla
soldatdygder, fjärran från luftiga pedagogiska
teorier och inlärningsförsök med råttor i labyrinter
och liknande trams. Nej, ”trial and
terror” blev vårt lärospån. Tyvärr fastnade väl
alltför många svaga själar i dåtidens hierarkiska
rollspel, trodde att formen var hela innehållet
och gjorde sitt bästa för att göra försvaret
avskytt bland många som tvingades avtjäna
sin militärtjänst.
Nu är gamle Nathan sedan länge borta och
hans och mitt regemente likaledes. Jag minns
honom och hans kollegor med högaktning.
Vi skulle behövt motsvarande kategori idag.
En spillra av militära byråkrater har återvänt
till Malmslätt, de båda livgrenadjärsregementenas
övningsplats innan de kasernades i Linköping.
Från Malmen administreras nu resterna
av Östergötlands försvar. Cirkeln är sluten,
men har krympt mot en nolla.
På 50-talet, när jag började traska i armens
marschkängor, rankades Sveriges flygvapen
som nummer fyra i världen. Marinen hade
kryssare, jagare och fregatter förutom ubåtar
och lättare flytetyg jämte ett aktningsvärt kustartilleri,
och armén räknade närmare 40 brigader.
Igelkotten hade många taggar, och vi
hade äntligen det försvar vi borde haft 1939.
Men armén hade ålderskrämpor redan då med
begränsad rörlighet och omodern utrustning.
Vi hade egentligen nått vägs ände redan innan
sovjetimperiet kollapsade, då vårt geopolitiska
läge kom att likna det vi befann oss i på
20-talet. Visst hade Mark Twain rätt, när han
menade att mänsklighetens historia är en vanhedrande
episod på en av det mindre planeterna.
Men nu tycks vårt sekels mänskliga och
politiska katastrofer med ens ligga bakom oss
och plötsligt finns chansen att skära bort dödköttet
i organismen och trimma den till något
smidigare och bättre. Men än så länge kan
man med Heraklit konstatera att allt flyter,
och oklara är såväl mål som medel. I den allmänna
euforin inför den nya sköna världen
ger sig politikerna hän åt ett sociopolitiskt
glaspärlespel, styrt av ekonomiskt dribblande
och säkerhetspolitiskt önsketänkande.
Bättre förutsättningar
än någonsin
Nåväl, få länder har bättre förutsättningar än
vårt att utveckla ett integrerat högteknologiskt
totalförsvar. Må vi då göra så, utan att helt
förlora oss i cyberrymden och försumma den
jord där vi trots allt har vår varelse. Vi kan ju
inte slå fienden i skallen med datorer, om han
plötsligt behagar dyka upp så att säga in corpore.
Tekniken får inte bli vår värsta fiende.
Även mänskligt har vi utomordentliga förutsättningar.
Ungdomen söker sig gärna till
värnpliktstjänstgöring och köar till jägarförbanden.
Modern befälsutbildning prioriterar ledarskapets
problem framför chefskapets principer,
och underlydande behandlas inte längre som
barn och tjänsteandar utan med aktning som
vuxna människor.
Vi skall enligt det nya försvarskonceptet
prioritera insatsförsvar av det egna territoriet
och internationella uppgifter för att mota Olle
i grind innan han uppträder på hemmaplan.
Sverige har en lång och framgångsrik tradi-
tion av fredsbevarande engagemang. Men redan
idag fordras helt andra insatser, det visar
inte minst erfarenheterna från Balkan. Både
kvalitativt och kvantitativt, materiellt, personellt
och utbildningsmässigt måste den trupp
som sätts in förberedas för rena stridsuppgifter
i förband mot en kvalificerad fiende i en
helt främmande miljö. Fredsbevarande uppgifter
kan snabbt och oväntat förvandlas till
fredskapande insatser i ett spektrum av varierande
sätt att uppträda från motståndarens
sida. Politikerna måste ha denna innebörd klar
för sig, ta ansvaret för den och hos allmänheten
förankra medvetandet om det pris, även i
människoliv, som våra åtaganden kan kosta.
Militära fredskapande insatser måste nämligen
lyckas, annars motverkar de sitt syfte.
Jag har alltid misstrott säkerhetspolitiska
experter, eftersom de med sömngångaraktig
säkerhet så ofta spått fel. Liksom romerska
augurer tolkade fåglarnas flykt, skådar de framtiden
i statistikens data. Vårt blodiga sekel visar
gång på gång att Aristoteles hade alldeles
rätt när han påpekar att det är sannolikt att
det osannolika ibland inträffar.
Hur kan vi då hålla det förflutna vid liv
utan att bli dess fångar, och hur kan vi glömma
det förflutnas händelser utan att riskera
att de kommer att ske igen? Det som väntar
oss är nog, när allt kommer omkring, ingenting
nytt utan en upprepning. Tage Boström
20 ReservOfficeren 1/00