Kosovo Kosovo - Sveriges reservofficerare

More documents

Recommendations

Info

KOSOVO Skratt och bitterhet i ett sårat Kosovo I vinterns Kosovo är det ganska lugnt. Åtminstone på ytan. Kyla och snö håller hatet i schack. Ingen vill ge sig ut och bråka när det är kallt. KFOR:s vakna ögon ser till att stillheten består. Foton: Aurora Carlström, om inget annat anges. UFTEN ÄR KLAR, LUGNT VARM I solskenet, genast på hugget där skuggan vilar. Lcis Ett par barnsandaler pre- invid dörröppningen när jag stiger in i hallen. Längre in drivor av torkade vita bönor och i hörnet längst bort den sönderrivna papperssäck som de en gång låg i. På ett av golven utspridda durkslag och kastruller, ett annat täcks av kläder med en vit festklänning med spets- och silverdekorationer slängd överst på högen. De enda möblerna i huset är en omkullvällt soffa och en strykbräda mitt i rummet, sned och krokig. Den övergivna dockan ligger med magen mot golvet och blicken i taket, utan armar och ben med håret som en styv borst uppåt. Almanackan visar juni 1999, sedan dess har ingen räknat dagar, veckor och månader i huset. Sedan dess har plundrare varit de enda besökarna. Striderna mellan UCK och VJ, den jugoslaviska armén, pågick i Mramordalen nedanför mellan april och juni. Då drev UCK serberna på flykt norrut mot bergsmassivet Zlas, tillsammans med mellan 15 000 och 25 000 flyktingar, främst från Pristina. En del flydde frivilligt, andra tvingades att lämna sina hem. Ett blixtklart lugn, en orubblig stillhet vilar mellan husen i Djukliane. Framför kranen som sköljer sitt vatten i en glittrande isvas vid gårdens brunn patrullerar en handfull svenska soldater. De skyddar husen mot fortsatt plundring och förhindrar att de bränns ner. Om människorna från den nu helt övergivna byn en dag Aurora Carlström kommer tillbaka ska det finnas någonting att återvända till. Stolthet och rädsla I det serbiska bältet söder om Pristina var det albaner som flydde under kriget. I Gracanica blev en enda albansk familj kvar. Det var bagaren. MUP, militärpolisen, och VJ lät honom inte fly, för vem skulle då baka deras bröd? Idag bakar han åt UNMIK-polisen och SWEBAT istället. Han förser också hela den serbiska byn med bröd. Bagaren bor i byn utan att bli trakasserad medan albaner som kör bil genom Gracanica utsätts för stenkastning och glåpord. Jag frågar mig hur de albaner som kanske återvänder kommer att behandla honom. Hur starka broar bygger man med bröd? Människorna är stolta, men väldigt rädda. Ändå visar albaner tydligt sin etniska tillhörighet när de åker genom Gracanica. Soldaterna i vägspärrarna plockar bort albanska flaggor och UCK-vimplar innan bilarna får köra genom. Nu visar röda tejpbitar på antennerna vilka som är albaner. Serbernas hela liv ryms inom den egna byn och de omkringliggande serbiska byarna. Rör de sig utanför dessa är det med risk för sina liv. Skolbarn och VIP-personer får nu eskort av SWEBAT. Förut kunde familjer vänta förgäves på att deras barn skulle komma hem från skolan. De blev kidnappade på vägen. Vissa av dem är fortfarande borta. Strömlöst och sömnlöst Bergstopparna växer upp till ögonhöjd, genom snövirvlarna skymtar man militärgröna tält mellan vitlysande drivor. Den kanadensiske kartläsaren kommer runt på vår sida, vinkar ut oss ur helikoptern och visar i vilken riktning vi ska gå för att inte komma i vägen för det smattrande propellerbladet. Soldaterna, som ser 4 ReservOfficeren 1/00
till att radioförbindelserna mellan de olika kompanierna fungerar, vid radiostationen Charlie Two ser förvånansvärt pigga och vakna ut i det vita förmiddagsljuset. Trots att elen försvann kvällen innan och tälten var helt utkylda redan när de gick och lade sig. Det blev 15 minusgrader under natten och ingen sömn. Elen är fortfarande inte tillbaka och mässen lyses upp av värmeljus. Soldaterna håller sig hellre ute ändå, där är varmare än i tälten där inte solen kommit åt. Hela tiden rotorbladens gungande ljud i bakgrunden som påminner om att stoppet blir kort: intrycken snabbregistreras, leenden flyger hastigt från läppar till läppar och grinden bakom oss stängs. Helikoptern sänker sig ner mellan bergskullarna med sina kopparröda ekskogar. Bredvid varandra, med taggtrådstunnel mellan sig, tittar svenska KFOR-soldater och albanska barn på oss när vi framåtlutade kämpar oss genom dån och piskande snö. Högt uppe bland bergen nära provinsgränsen till Serbien ligger observationsposteringen Romeo 41. Härifrån övervakar och patrullerar man gränsen. Det går också patruller till Aikobiladalen, där det tidigare varit en hel del skottlossning. Nu är det lugnt och tyst sedan svenskarna sökt igenom husen efter vapen. Familjerna i det väglösa området får regelbundet besök av soldaterna. De mest avlägsna husen nås med pansarbandvagn. När inte heller de tar sig fram 1/00 längre fortsätter man på skidor. Det råder varken brist på backar eller snö, men patrulleringen med Vita Blixten verkar ändå inte helt uppfylla skidbehoven. Det en av soldaterna mest av allt saknar är just brädorna. Värme till vintern Hur barnens natt varit får jag inte veta, så långt kommer vi inte i kroppsspråkskonversationen. De borde i alla fall haft det varmare än soldaterna i sina tält. Under hösten har Operation Coldfront pågått; man har delat ut spisar, kaminer, tält, filtar och kläder till befolkningen. Mycket är överskottsmateriel från svenska försvaret. Målsättningen är att krigets härjande inte ska leda till att någon fryser ihjäl under vintern. Varje familj ska ha åtminstone ett vinterbonat rum. Två Bakom muren av sönderbombade fordon och taggtråd ligger oexploderad ammunition utspridd, sedan NATO precisionsbombat MUP:s ammunitionsförråd. månader av vinter är kvar innan man vet om man lyckats. Månader av snö och blåst, dimma och kyla. Himlen tunn och blålätt över höjden, solen gräver sig ner mellan snökorn. Helikopterbladens tunga slag i luften rör upp snövindarna, får träd att luta sig bort, barn springer fram och vinkar tills smatterdånet blir övermäktigt och de håller händerna för öronen istället. Det vitblanka ljuset piskar snövirvlarna. Rotorbladen pressar helikoptern uppåt i de vita flammorna och gör den alltmer insektslikt tyngdlös och vi lämnar barnen under oss, soldaterna som bredbent kisar mot solen. Tillbaka på campen möter doften av varm soppa och nybakat bröd från den albanske bagaren i Gracanica. I Djukliane doftar bara snön, där ligger bönorna kvar på golvet. KOSOVO Fakta SWEBAT KS01 består av 847 personer. 76% har gjort missioner tidigare, främst i Bosnien. Av 186 officerare är 33 reservofficerare. De återfinns framför allt inom samverkan- och underrättelsesektionerna, där majoriteten är reservofficerare. Styrkan, som består av bataljonstaben, ett stabs/understödskompani, två mekaniserade skyttekompanier, ett ingenjörskompani och ett pansartrosskompani, har varit operativ i fyra månader. Fakta Kosovo Kosovo är ett bergigt, höglänt område, något större än Östergötland. Kosovo, som har ett strategiskt viktigt läge i och med närheten till Bosnien och norra Albanien, har i alla tider genomströmmats av handelsresande och arméer. Befolkningen består av 90% albaner och 10% serber. Därtill kommer en mindre skara romer, vilka nu är de värst utsatta och trakasserade i regionen. Under kriget flydde i omgångar både albaner och serber. ReservOfficeren 5
Page 1 and 2: Kosovo Hat och bräckligt lugn 1/00
Page 3: Redaktörens ruta 1/00 Tack och far
Page 7 and 8: fram är subtil och outtalad. Böck
Page 9 and 10: SVENSKA ARMÉNS OCH FLYGVAPNETS RES
Page 11 and 12: www.safr.a.se Baltic/Swedish Junior
Page 13 and 14: SWEROF S om tidigare presenterats i
Page 15 and 16: 1/00 Thorulf Arwidsson Försvarsmak
Page 17 and 18: Besök Arméns hemsida: www.mil.se/
Page 19 and 20: Ansöka om stipendier ur SROF Jubil

Kosovo Kosovo - Sveriges reservofficerare

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?