Bilaga 2 Urodynamiska undersökningar - SBU

Bilaga 2. Urodynamiska 

undersökningar 

Cystometri 

Cystometri mäter blåsmuskulaturens funktioner, dvs känseln i blåsan och 

blåsväggens elasticitet under fyllnad, vilken är avgörande för blåsans 

kapacitet. Cystometri avslöjar också eventuell förekomst av spontana blåsmuskelsammandragningar, 

deras tryck, varaktighet och frekvens. Normalt 

uppträder inga muskelsammandragningar under blåsans fyllnadsfas. En 

överaktiv blåsa kännetecknas enligt ICS definition av att ofrivilliga blåssammandragningar 

uppträder under blåsans fyllnadsfas fastän den undersökta 

personen försöker undertrycka urinering [1]. När ingen neurologisk 

sjukdom föreligger hos patienten benämner man företeelsen detrusorinstabilitet. 

Om en sjukdomsorsak istället föreligger i nervbanor betecknas 

tillståndet som detrusorhyperreflexi. Patienten kan t ex då vid svår nervskada 

ha en spinal reflexblåsa, dvs en blåsa styrd av ryggmärgsreflexer utan 

hjärnans kontroll. Om sjukdomen däremot beror på bristande kontroll från 

överordnade centra i hjärnan har benämningen ohämmad blåsa föreslagits 

som förklarar de plötsliga blåssammandragningarna och urinläckaget [14]. 

Instabilitet i tömningsmuskulaturen (detrusorinstabilitet) kan emellertid 

förekomma både tillfälligt och hos symtomfria friska och då är fyndets 

betydelse tveksam [16]. Falskt negativ cystometri förekommer också vid 

stark psykologisk hämning [26]. Metodens sensitivitet och specificitet är 

därför svår att avgöra. Blåsans retbarhet kan öka med åldern och instabilitet 

förekommer hos 35 procent av äldre män jämfört med hos 8 procent hos 

kvinnor över 60 år [9,12,49]. Vid jämförelse mellan urininkontinenta 

och kontinenta 70-åringar fann man en prevalens på 43 procent för män 

respektive 20 procent för kvinnor [32]. 

Cystometri har sitt största värde för att särskilja olika inkontinensformer. 

Undersökningen kan vara betydelsefull att utföra före operation av avflödeshinder 

t ex vid prostataförstoring hos en man som har trängningsbesvär 

samt vid symtom av blandinkontinens [2,17,28,46]. 

BILAGA 2 • URODYNAMISKA UNDERSÖKNINGAR 289

Man skiljer mellan enkel cystometri och flerkanalcystometri. Enkel 

cystometri utförs med en tunn tvåvägskateter där trycket mäts i den ena 

kanalen och vätskan får rinna in genom den andra. Vid den här undersökningen 

mäts inte buktrycket, och därför kan man misstolka oroliga 

eller samarbetsovilliga patienters rörelser som blåskontraktioner. Flerkanalcystometri 

eller subtraktionscystometri innebär att man samtidigt 

mäter blåstryck, bukhåletryck och blåsmuskelns tryck. Som en förenkling 

kan trycket i ändtarmen eller slidan ersätta bukhåletrycket. Genom att 

subtrahera detta tryck från det uppmätta trycket i blåsan (vilket modern 

apparatur gör automatiskt) beräknas det sanna blåsmuskeltrycket. 

Enkel cystometri har jämförts med flerkanalcystometri i flera studier. I 

en undersökning fann man att 85 procent av 110 åldriga patienter med 

blåsinstabilitet fick rätt diagnos med bägge metoderna [31]. Enkel 

cystometri utförd av sjuksköterska vid patientens säng avslöjade detrusorinstabilitet 

hos geriatriska patienter med samma säkerhet som flerkanalcystometri 

[28]. Hos patienter med ansträngningsläckage påvisade 

enkel- och flerkanalcystometri överaktivitet i blåsan med god överensstämmelse 

[18,31]. Flerkanalcystometri rekommenderas vid utredning 

av misstänkt neurogen blåsrubbning [35,41]. 

Ambulatorisk cystometri innebär att patienten under flera timmar bär 

mätkatetrar i blåsa, urinrör och ändtarm eller slida och under undersökningstiden 

är i rörelse och helst utför vardagsgöromål. Metoden är ännu 

under utveckling och används för enstaka patienter, hos vilka man med 

vanlig cystometri inte kunnat påvisa onormal detrusoraktivitet trots att 

anamnesen starkt talar för att sådan förekommer [23,27,48]. Vid jämförelse 

mellan konventionell och ambulatorisk cystometri kunde man påvisa 

detrusorinstabilitet hos 50 respektive 94 procent hos patienter med 

anamnes av trängningsläckage [33]. 

Urinflödesmätning eller miktogram 

Metoden innebär att man mäter urinstrålens flödeshastighet. En vanlig 

teknik är att patienten kastar vatten mot en roterande skiva vars hastighet 

bromsas av urinstrålens kraft. Flödeshastigheten räknas ut i ml per sekund. 

Den är i regel högre hos kvinnor än hos män och avtar med åldern. 

Normalvärden vid minst 200 ml kastad urinmängd ligger på 15–35 ml 

290 BEHANDLING AV URININKONTINENS

per sekund för en kvinna [15] respektive 12–20 ml per sekund för en 

man [19,20]. Provet kan ersättas med så kallad tidsmiktion som avser 

den tid det tar för patienten att urinera de första 100 ml. Tidsmiktion 

kan göras upprepade gånger och i hemmiljö och samstämmigheten med 

flödesmätning har varit goda [5]. Flödesprov har sitt största användningsområde 

hos män med misstänkt avflödeshinder t ex prostataförstoring. 

Hos inkontinenta patienter kan provet reserveras för dem som upplever 

att de tömmer blåsan långsamt och med svag stråle eller där man finner 

stor resturinmängd [15,21]. Om flödeshastigheten då är kraftigt sänkt, 

bör man gå vidare med tryckflödesmätning, för att kunna särskilja en 

svag blåsmuskel från ett urinrörshinder. 

Åsikterna är motstridiga om urinflödesprov är ett test som vid svag stråle 

kan varna för eventuella tömningssvårigheter efter inkontinensoperation. 

Medan man i en undersökning fann en god korrelation mellan svag 

stråle och postoperativ urineringströghet [39], visades i en annan studie 

att de patienter som behövde kateter lång tid efter operationen, hade 

haft normalt flöde före det kirurgiska ingreppet [3]. Slutsatsen är att 

värdet av flödesmätning inte är tillräckligt undersökt vid inkontinens hos 

kvinnor och därför knappast ingår i rutinundersökning. 

Tryckflödesmätning 

Tryckflödesmätning kartlägger blåsans tömningsfunktion. Metoden 

innebär att blåstrycket mäts med en tunn kateter som förts in i blåsan 

via urinröret eller via bukväggen. Blåsväggens arbete vid urintömningen 

erhålls genom att bukhåletrycket (praktiskt oftast mätt med en kateter i 

slida eller ändtarm) subtraheras från blåstrycket. Blåsväggens alstrade 

tryck värderas i förhållande till urinstrålens flödeshastighet. Undersökningen 

används mest hos patienter med trängningsinkontinens eller 

trängningar, när man misstänker ett samtidigt hinder för urinens passage 

t ex vid prostatasjukdom, stora blåsframfall och vid blåsrubbning vid 

neurologisk sjukdom [11,24]. Vid okomplicerad ansträngnings- eller 

trängningsinkontinens är sådan undersökning i regel överflödig. 


Urethratryckprofil (UPP) 

Metoden innebär att man låter en tunn vätskefylld kateter med flera 

mäthål eller en elektronisk mikrotipkateter långsamt passera genom 

urinröret medan också blåstrycket registreras. Man får en bild av urinrörsväggens 

elasticitet och slutningsmuskulaturens spänning i form av en 

tryckkurva [7,13]. Skillnaden mellan urinrörets tryck och blåstrycket, 

det så kallade slutningstrycket, kan tolkas som ett mått på patientens 

reservkraft mot urinläckage. Trycket i urinröret minskar normalt med 

åldern. Många forskare har funnit obetydliga tryckskillnader mellan 

inkontinenta och friska jämngamla kvinnor [11,47], medan andra 

forskare funnit klart lägre tryck hos ansträngningsinkontinenta [25]. 

Värdet av profilmätning av urinröret är också omdiskuterat när det gäller 

att bedöma utsikterna för att ett operativt ingrepp ska lyckas [22,43]. I 

en studie av medelålders kvinnor med ansträngningsläckage var slutningstrycket 

inte avgörande för operationsresultatet [36]. I en liknande 

studie av äldre kvinnor blev emellertid endast 24 procent kontinenta, som 

haft ett slutningstryck under 20 cm H 2 O, jämfört med 89 procent av 

dem med högre preoperativt slutningstryck [6]. För närvarande finns det 

inte någon enig uppfattning om värdet av slutningstrycksmätning i vila. 

När urinrörets tryck mäts samtidigt som patienten hostar erhåller man 

en så kallad dynamisk urethraprofil. Normalt alstrar en hoststöt en lika 

hög trycktopp i blåsa och urinrör, men om urinröret förlorat sin fixation 

och glidit nedåt, bakåt i förhållande till bäckenbotten, blir tryckstegringen 

lägre än i blåsan och patienten läcker. Man talar om en försämrad trycktransmission 

(överföring) till urinröret och kan mäta denna procentuellt 

som en funktion av blåstryckstegringen [40,42]. Medan en del undersökningar 

har visat att ansträngningsinkontinenta kvinnor har en lägre 

trycktransmission [8] fanns inget samband mellan närvaro av urinläckage 

och låg transmission i en annan studie [34]. Det råder sålunda 

delade meningar också om värdet av en sådan mätning inför operation, 

och någon allmän rekommendation kan inte ges utifrån litteraturgenomgången. 

Slutningsmuskulaturens funktion kan också undersökas genom att man 

mäter vid vilket bukhåletryck eller blåstryck urinen börjar läcka när 

patienten krystar med ökande kraft. Detta prov kallas läckagetrycksmätning 


och har under senare tid rönt ett återuppväckt intresse [30,37, 44]. 

Testet har visat god överensstämmelse mellan olika undersökare [29,38] 

men är inte pålitligt vid samtidig förekomst av blåsframfall [45]. Vid 

lägre läckagetryck än 60 cm H 2 O anses en svaghet föreligga i slutningsmuskulaturen, 

men om testet kan vara till nytta i valet mellan olika 

kirurgiska åtgärder är inte klart. 

Elektromyografi (EMG) 

Metoden används för att undersöka nervförsörjningen i urinrörets slutningsmuskulatur 

och i bäckenbottnen. Ytelektroder eller nålelektroder 

kan användas. Metoden används mest vid neurogen inkontinens och 

särskilt för att påvisa bristande samordning mellan blåsans och bäckenbottnens 

muskelarbete [4,10]. Med EMG-teknik synes det också vara 

möjligt att diagnostisera skador i bäckenbottnens muskler t ex i samband 

med förlossning [50]. 


Referenser 

1. Abrams P, Blaivas JG, Stanton SL, 

Anderson JT. The standardisation of terminology 

of lower urinary tract function. 

Neurouol Urodyn 1988;7:403-427. 

2. Awad SA, Gajewski JB, Kats NO, Acker- 

Roy K. Final diagnosis and therapeutic 

implications of mixed symptoms of urinary 

incontinence in women. Urology 1992; 

36(4):352-357. 

3. Bergman A, Bathia NN. Uroflowmetry 

for predicting postoperative voiding 

difficulties in women with stress urinary 

incontinence. Br J Urol 1985;92:835-838. 

4. Blaivas JG, Sinha HD, Zayed AAH, 

Labib KB. Detrustor external sphincter 

dyssynergia: A detailed electro myographic 

study. J Urol 1981;125:545-548. 

5. Boci R., Fall M., Waldén M., Knutson 

T., Dahlstrand C. Home uroflowmetry. 

Improved Accuracy in Outflow Assessment. 

Neurourol Urodyn 1999;18:25-32. 

6. Bowen LW, Sand PK, Ostergard DR. 

Unsuccessful Burch retropubic urethropexy: 

a case controlled urodynamic study. Am J 

Obstet Gynecol 1989;160:452-458. 

7. Brown M. Wickham JEA. The urethral 

pressure profile. Br J Urol 1969:41:211-217. 

8. Bump RC, Copeland WE, Hurt WG et 

al. Dynamic urethral pressure profilometry 

pressure transmission ratio determinations 

in stress-incontinent and stress-continent 

subjects. Am J Obstet Gynecol 1988;159: 

749-753. 

9. Diokno AC, Brown MB, Brock BM, 

Herzog AR, Normolle DP. Clinical and 

cystometric characteristics of continent and 

incontinent non institutionalized elderly, 

J Urol 1988;140:567-571. 

10. Diokno AC, Koff SA, Anderson W. 

Combined cystometry and perineal 

electromyography in the diagnosis and 

treatment of neurogenic urinary incontinence. 

J Urol 1976;115(2):161-163. 

11. Diokno AC, Normolle DP, Brown MP, 

Herzog AR. Urodynamic tests for female 

geriatric urinary incontinence. Urology 

1990,36(5):431-439. 

12. Diokno AC. Diagnostic categories of 

incontinence and the role of urodynamic 

testing. JAGS 1990;38:300-305. 

13. Enhörning G. Simultaneous recording 

of intravesical and intraurethral pressure. 

Acta Chir Scand Suppl 1961:276-290. 

14. Fall M, Geirsson G, Lindström S. 

Toward a new classification of overactive 

bladders. Neurourol Urodyn 1995;14:635- 

646. 

15. Fantl JA, Smith PJ, Schneider V, Hurt 

WG, Dunn LJ. Fluid weight uroflowmetry 

in women. Am J Obstet Gynecol 1983; 

145(8):1017-24. 

16. Fantl JA, Wyman JF, McClish DK, 

Bump RC. Urinary incontinence in 

community-dwelling women: clinical, 

urodynamic and severity characteristics. 

Am J Obstet Gynecol 1990;162(4):946- 

951. 

17. Fischer-Rasmussen W, Iversen-Hansen 

R, Stage P. Predictive values of diagnostic 

tests in the evaluation of female urinary 


stress incontinence. Acta Obstet Gynaecol 

Scand 1986;65:291-294. 

18. Fonda D, Brimage PJ, D Astoli M. 

Simple screening for urinary incontinence 

in the elderly: comparison of simple and 

multichannel cystometry. Urology 1993; 

42(5):536-540. 

19. Griffiths D, Höfner K, van Mastright 

R, Rollema HJ, Spångberg A, Gleason D. 

Standardization of terminology of lower 

urinary tract function: Pressure-flow-studies 

of voiding, urethral resistance and urethral 

obstruction. Neurourol Urodyn 1997;16: 

1-18. 

20. Grino PB, Bruskewitz JR, Blaivas JG, 

Siroky MB, Andersen JT, Cook T, Stoner E. 

Maximum urinary flow rate by uroflowmetry; 

Automatic or visual interpretation. 

J Urol 1993;149:339-341. 

21. Horbach NS, Ostergard DR. Predicting 

intrinsic urethral sphincter dysfunction in 

women with stress urinary incontinence. 

Obstet Gynecol 1994;84 (2):188-192. 

22. Khan Z., Mieza M., Bhola A. Relative 

usefulness of physical examination, urodynamics 

and roenthgenography in the 

diagnosis of urinary stress incontinence. 

Surg Gynecol Obstet,1988;167(1):39-44. 

23. Kulseng-Hansen S. Reliability and 

validity of stationary cystometry, stationary 

cysto-urethrometry and ambulatory cystourethro-vaginometry. 

Acta Obstet Gynecol 

Scand 1997;166:33-38. 

24. Lose G, Thyssen H. Reproducibility of 

cystometry and pressure-flow parameters in 

female patients. Neurourol Urodyn 1996; 

10:533-543. 

25. Masuda H, Yamada T, Nagamatsu K, 

Kawakami S, Watanabe T, Negishi T. 

Analysis of continence mechanism by stress 

urethral profile. Japanese Journal of 

Urology 1994;85(3):434-439. 

26. Mc Guire E: Editorial. Bladder compliance. 

J Urol 1994;151:965-968. 

27. Mc Guire EJ. Disorders of the control 

of bladder contractibility. In Female 

Urology utg. Elroy D Kursh and Edward 

McGuire, J.P. Lippingcott, Philadelphia 

1994, kap 5, sid 75-81. 

28. Mc Guire EJ, Fitzpatrick CC, Wan J, 

Bloom D, Sanvordenker J, Ritchey M, 

Gormley EA. Clinical assessment of 

urethral sphincter function. J Urol 1993: 

150;1452-54. 

29. Miklos JR, Sze EHM, Karram MM. A 

critical appraisal of the methods of measuring 

leak-point pressures in women with 

stress incontinence. Obstet Gynecol 1995; 

87:711-714. 

30. Nitti VW, Combs AJ. Correlation of 

Valsalva leak point pressure with subjective 

degree of stress urinary incontinence in 

women. J Urol 1996;115(1):281-285. 

31. Ouslander J, Leach G, Abelson S, 

Staskin D, Blaustein J, Raz S. Simple versus 

multichannel cystometry in the evaluation 

of bladder function in an incontinent 

geriatric population. J Urol 1988;140: 

1482-86. 

32. Ouslander JG, Hepps K, Raz S,Su HL. 

Genitourinary dysfunction in a geriatric 

out-patient population. J Am Geritr Soc 

1986;34(7):507-514. 

33. Pooru D, Usai E. Standard and extramural 

investigation for the diagnosis of detrusor 

instability-correlated incontinence 


and micturition disorders. Neurourology 

& Urodynamics 1994;13(3):237-242. 

34. Rosenzweig BA, Bhatia NN, Nelson 

AL. Dynamic urethral pressure profilometry 

pressure transmission ratio: What do the 

numbers really mean? Obstet Gynecol 

1991;77:586-589. 

35. Sand PC, Brubaker LT, Novak T. 

Simple standing increment cystometry as a 

screening method for detrusor instability. 

Obstetrics & Gynecology 1991;77(3):453- 

457. 

36. Sand PK, Bowen LW, Ostergard DR. 

The prognostic significance of augmentation 

of urethral closure pressure and functional 

length. Int J Gynecol Obstet 1990; 

33(2):135-139. 

37. Siltberg H, Larsson G, Victor A. 

Reproducibility of a new method to determine 

cough-induced leak-point pressure 

in women with stress urinary incontinence. 

Int Urogynecol J Pelvic Floor Dysfunct 

1996;7(1):13-19. 

38. Song JT, Rozanski TA, Belville WD. 

Stress leak point pressure: a simple and 

reproducible method utilizing a fiberoptic 

microtransducer. Urology 1995;46:81-84. 

39. Stanton S, Cardozo L, Chaudhury N. 

Spontaneous voiding after surgery for urinary 

incontinence. Br J Obstet Gynaecol 

1978;85:149-152. 

40. Summitt RL, Sipes DR, Bent AE, 

Ostergard DR. Evaluation of pressure transmission 

ratios in women with genuine stress 

incontinence and low urethral pressure; a 

comparative study. Obstet Gynecol 1994; 

83(6):984-988. 

41. Sutherst JR, Brown MC. Comparison 

of simple and multichannel cystometry in 

diagnosing bladder instability. Br Med J 

1984;288:1720-22. 

42. Swift SE, Rust PF, Ostergard DR. 

Intrasubject variability of the pressuretransmission 

ratio in patients with genuine 

stress incontinence. Int Urogynecol J 1996; 

7:312-316. 

43. Tapp AJS, Cardozo L, Versi E. The 

prevalence of variation of resting uretrhal 

pressure in women and its association with 

lower urinary tract function. Br J Urol 

1988;61:314-318. 

44. Theofrastous JP, Cundiff GW, Harris 

RL, Bump RC. The effect of vesical volume 

on Valsalva leak-point pressures in women 

with genuine stress urinary incontinence. 

Obstet Gynecol 1996;87(5):711-714. 

45. Usui A, Mc Guire EJ, O´Conell HE, 

Aboseif S. Abdominal leak point pressures 

in stress incontinence. J Urol 1995;153: 

493A. 

46. Versi E, Cardozo L, Anand D, Cooper 

D. Symptom analysis for the diagnosis of 

genuine stress incontinence. Br J Obstet 

Gynecol 1991;98:815-819. 

47. Versi E. Discriminant analysis of urethral 

pressure profilometry data for the diagnosis 

of genuine stress incontinence. Br J 

Obstet Gynaecol 1990;97:251-256. 

48. van Waalwijk, van Doorn ES, Meier 

AH, Ambergen AW, Janknegt RA. Ambulatory 

urodynamics: extramural testing of the 

lower and upper urinary tract by Holter 

monitoring of cystometrogram, uroflowmetry 

and renal pelvic pressures. Urol Clin 

North Am 1996; 23(3):345-371. 

49. Williams ME, Fitzhugh C, Pannill C. 


Urinary incontinence in the elderly. Annals 

of Internal Medicine 1982;97:895-907. 

50. Ånestad Ö, Flink R. Urinary stress 

incontinence. A urodynamic and quantitative 

electromyographic study of the perineal 

muscles. Thesis, Acta Universitatis Upsaliensis, 

1998.

Bilaga 2 Urodynamiska undersökningar - SBU

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?