ATT ANPASSA VÅRD- OCH BOENDEMILJÖER ... - Vårdalinstitutet
ATT ANPASSA VÅRD- OCH BOENDEMILJÖER ... - Vårdalinstitutet
ATT ANPASSA VÅRD- OCH BOENDEMILJÖER ... - Vårdalinstitutet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>ATT</strong> <strong>ANPASSA</strong> <strong>VÅRD</strong>- <strong>OCH</strong> <strong>BOENDEMILJÖER</strong> FÖR<br />
PERSONER MED DEMENSSJUKDOM.<br />
Helle Wijk<br />
Leg sjuksköterska, Med Dr<br />
Utvecklingssamordnare, geriatrik, Sahlgrenska Akademin vid Götebords universitet<br />
Lektor, Inst för omvårdnad, Sahlgrenska Akademin vid Götebords universitet<br />
Projektledare för det tematiska rummet: Leva med demens<br />
2003-10-07
Abstrakt<br />
Kunskap om de svårigheter som kan drabba oss i samband med utvecklingen av en<br />
demenssjukdom måste vara utgångspunkten vid ny- och ombyggnationer av vård- och<br />
boendemiljöer för personer med demenssjukdom. Likaså måste nya rön som<br />
forskningen presenterar kring anpassning av miljön för att motsvara särskilda behov,<br />
prövas och utvärderas. En utvärdering av effekten av en medveten anpassning av<br />
arkitektur, färgsättning och ljus kan resultera i att vi kan lägga ytterliggare en<br />
pusselbit till den ökade kunskapen om strategier för en bättre balans mellan<br />
sjukdomens behov och krav. För att lyckas med detta krävs det att vi samarbetar både<br />
tvärvetenskapligt och gränsöverskridande med ett gemensamt synsätt som grund.<br />
Följande kapitel är skrivet som ett stöd för detta arbete.<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
<strong>ATT</strong> <strong>ANPASSA</strong> <strong>VÅRD</strong>- <strong>OCH</strong> <strong>BOENDEMILJÖER</strong> FÖR<br />
PERSONER MED DEMENSSJUKDOM<br />
Miljöns utformning påverkar vårt dagliga liv och välbefinnande.<br />
Miljön har stor betydelse för de flesta av oss, inte minst när vi är drabbade av<br />
sjukdom. När vi blir äldre, och eventuellt börjar få nedsättning av syn (visuell)<br />
(Bergman et al. 1999) och tankeförmåga (kognition) (Avlund et al 1997) påverkar<br />
detta vad man klarar att uppfatta, speciellt om miljön är otydlig och svårtolkad. Färg<br />
kan förtydliga miljön, så att vi lättare har möjlighet att förstå vad vi ser (Hård et al.<br />
1995). Hur vi uppfattar vår omgivning påverkar i sin tur hur vi agerar vilket har<br />
betydelse för vårt välbefinnande. Tydliga och harmoniska miljöer är viktiga för oss<br />
alla i syfte att skänka trygghet och välbefinnande. När vi drabbas av demenssjukdom<br />
är utformningen av vår omgivning särskilt känslig och viktig för oss eftersom<br />
sjukdomen kan medföra risk för feltolkningar och missförstånd (Sandman 1986).<br />
Detta i sin tur kan skapa osäkerhet och stress med ett ökat beroende som följd<br />
(Mozley et al. 1999).<br />
En tydlig miljö, som stödjer det friska och vår funktionsförmåga, borde också gynna<br />
läkande processer och innebär framförallt att vi intar ett salutogent (hälso) perspektiv<br />
istället för ett patologiskt (sjukdoms-) perspektiv (Antonovsky 1987). På en avdelning<br />
som har harmonisk design, som inger lugn och ro och där man lätt kan orientera sig,<br />
kan vi använda mer av vår energi till aktivitet och social gemenskap än på att hitta<br />
rätt. Detta tänkesätt, att utgå från individens bevarade funktioner i planeringen av<br />
vårdmiljön kan relateras till en hälsoinriktad vårdfilosofi med fokusering på det friska<br />
istället för på det sjuka. På så sätt görs patienten mer delaktig i sin egen vård och<br />
rehabilitering genom att man medvetandegör bevarade förmågor och genom att man<br />
använder dessa för att stödja nedsatta funktioner (Baksi, Cradock 1998). Detta är<br />
också i linje med centrala begrepp inom vårdvetenskaplig forskning, där relationen<br />
mellan människa, miljö, hälsa och omvårdnad utgör grundstrukturen i flera<br />
omvårdnadsmodeller.<br />
Kunskap om de svårigheter som kan drabba oss i samband med utvecklingen av en<br />
demenssjukdom måste vara utgångspunkten vid ny- och ombyggnationer av vård- och<br />
boendemiljöer för personer med demenssjukdom (Eriksson 2001, Gustafsson 1996).<br />
Likaså måste nya rön som forskningen presenterar kring anpassning av miljön för att<br />
motsvara särskilda behov, prövas och utvärderas (Day 2000, Dunlop 1993). En<br />
utvärdering av effekten av en medveten anpassning av arkitektur, färgsättning och ljus<br />
kan resultera i att vi kan lägga ytterliggare en pusselbit till den ökade kunskapen om<br />
strategier för en bättre balans mellan sjukdomens behov och krav.<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
För att lyckas med detta krävs det att vi samarbetar både tvärvetenskapligt och<br />
gränsöverskridande med ett gemensamt synsätt som grund. Följande kapitel är skrivet<br />
som ett stöd för detta arbete.<br />
Vad är miljö ?<br />
Det är viktigt att vi först klargör vad vi här menar med begreppet miljö och vad vi<br />
avser att åstadkomma med en anpassning av miljön. Om vi härleder begreppet ser vi<br />
att miljö kan avse så vitt skilda betydelser som atmosfär, förhållande, omvärld,<br />
omgivning och medelpunkt (Nationalencyklopedin 2003). Inom vårdvetenskapen är<br />
miljöbegreppet ett av fyra centrala begrepp och avser sjuksköterskans individuellt<br />
anpassade omvårdnadshandlingar för att främja, bevara eller återställa den sjukes<br />
hälsa. Många omvårdnadsforskare har tagit sin utgångspunkt i miljöbegreppet och<br />
undersökt dess innehåll och värdet av att påverka densamma. Redan Florence<br />
Nightingale poängterade vikten av att anpassa miljön så att kroppens naturliga<br />
läkningsprocesser kunde få verka fritt (Nightingale 1969). Eftersom alla<br />
sjukdomstillstånd ej går att bota och däribland demenssjukdomar är det viktigt att<br />
klargöra att med hälsa kan vi även avse att skänka våra patienter vila och harmoni<br />
trots en bakomliggande grundsjukdom (Norberg 1996). Direkta miljöåtgärder kan<br />
både vara att planera för hur och var vi skall tillgodose våra patienters mest<br />
grundläggande behov avseende hygien, mat och vila som hur och var vi skall skänka<br />
förströelse, vederkvickelse, stimulans och glädje åt våra patienter genom olika<br />
aktiviteter. Miljö kan alltså både avse den fysiska miljön som den psykiska, sociala<br />
och existentiella miljön runt den sjuke. I detta kapitel avses den fysiska miljön och hur<br />
vi på ett medvetet sätt kan bemöta och förekomma några av de behov som<br />
demenssjukdomen medför för den drabbade genom konkreta åtgärder.<br />
Miljöns betydelse för den åldrande människan<br />
I Sverige blir vi i regel mycket gamla. Den förväntade medellivslängden vid födelsen<br />
har ökat med mer än 40 år de senaste två seklen. År 1995 var den beräknade<br />
återstående livslängden vid 65 års ålder 16 år för män och 20 år för kvinnor. Fram till<br />
2025 förväntas en ökning av gruppen 75-84 år med 45 % och gruppen 85 år och äldre<br />
med 42 %. Hög ålder är starkt relaterat till risken att utveckla en demenssjukdom. År<br />
2000 beräknades det att cirka 130 000 personer var drabbade av demenssjukdom i<br />
landet, en siffra som förväntas stiga år 2010 till 150 000 personer och år 2050 till<br />
cirka 240 000 demenssjuka. Vården av personer med demensjsukdom är kostsam och<br />
uppgick till år 2000 till 38.4 miljarder med en beräknad ökning år 2010 till 40-44<br />
miljarder (Landstingsförbundet 2000).<br />
Äldrebefolkningsutvecklingen visar alltså att vi sannolikt både kommer att öka vår<br />
medellivslängd ytterliggare samt att antalet äldre i befolkningen kommer att bli fler.<br />
Trots att de stora populationsstudierna H 70 i Göteborg (Steen, Djurfeldt 1993) och<br />
Kungsholmsstudien i Stockholm tydligt visar att vi är allt vitalare högt upp i åren, så<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
har vi samtidigt en mycket stor grupp äldre-äldre personer (dvs 85+) som drabbas av<br />
olika former av multisjuklighet. Det kan röra sig om åldersrelaterade nedsättningar<br />
såsom nedsatt syn, besvär av bländning, behov av mer tid för att klara sina dagliga<br />
aktiviteter och ökad känslighet för tidspress och störiga miljöer. Dessutom kan de<br />
olika former av sjukdomar som kan följa med åldrandet påverka rörlighet, tänkande,<br />
minne, perception (varseblivning) och psykisk jämvikt.<br />
Antingen vi har förmånen att förbli friska högt upp i åren eller om vi drabbas av<br />
sjukdom/ skada så är vi mycket beroende av hur den miljö vi vistas i passar för våra<br />
särskilda behov. Behoven är ju många gånger individuella men vissa hållpunkter kan<br />
nog sägas vara generella. Exempelvis vill de flesta av oss ha möjlighet till lugn och ro<br />
och avskildhet, samtidigt som när vi har lust till social gemenskap så skall utrymme<br />
och tillfälle för detta finnas lättillgängligt. Vi har ett behov av att känna igen oss för<br />
att uppleva trygghet där vi bor vilket innebär att omgivningen måsta vara lätt att<br />
förstå. Slutligen får inte miljön vi vistas i antingen det är permanent eller tillfälligt<br />
vara farlig för oss eller innebära några som helst risker. Detta ställer konkreta krav på<br />
miljön för äldre avseende både arkitektur, ljus- och färgsättning.<br />
Den teoretiska referensramen utgörs av Lawtons och Nahemows "ekologiska åldrande<br />
modell". Den skrivs: B = f (P, E) och uttalas som Behaviour is a function of personal<br />
competence and environmental stress (se figur 1). Enligt den är vårt sätt att fungera<br />
beroende av balansen mellan våra personliga förmågor och kraven från den<br />
omgivande miljön. Utgångspunkten i modellen är att eftersom åldrandet medför mer<br />
eller mindre uttalade funktionsnedsättningar för individen är det viktigt att den<br />
omgivande miljön anpassas till dessa nya förhållanden (Lawton, Nahemow 1973).<br />
Om kunskapen om bevarad färguppfattning vid hög ålder får ligga till grund för<br />
färgsättning av äldres vårdmiljö kan det bidra till en ökad tydlighet, orienterbarhet och<br />
förhoppningsvis till ett ökat välbefinnande för dessa personer<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
HIGH<br />
COMPETENCE<br />
LOW<br />
Negative<br />
affect<br />
Maladaptive<br />
behavior<br />
Tolerable affect<br />
Marginally adaptive behavior<br />
Positive affect<br />
Adaptive behavior<br />
Adaption level (AL)<br />
Zone of maximum performance potential<br />
Tolerable affect<br />
Marginally adaptive behavior<br />
Negative affect<br />
Maladaptive behavior<br />
WEAK STRONG<br />
ENVIRONMENTAL PRESS<br />
Figur 1. Den ekologiska åldrande modellen enligt Lawton och Nahemow. Källa: Lawton MP,<br />
and Nahemow L. Ecology and the ageing process. In: C. Eisdorfer and MP. Lawton eds. The<br />
psychology of adult development and aging. Washington: American Psychological<br />
Association, 1973. Copyright © (1973) by the American Psychological Association.<br />
Reprinted by permission.<br />
Demenssjukdomen kan medföra speciella svårigheter för den drabbade<br />
Demenssjukdomen medför en rad specifika svårigheter som kan påverka hur vi<br />
uppfattar vår omgivning, hur vi kan klara vardagliga aktiviteter och vilket behov vi<br />
har av andras hjälp (Wallin et al. 1994). Det kan gälla att förstå hur miljön är<br />
arrangerad, att uppfatta rummet adekvat, att hitta rätt i både nya och välkända miljöer,<br />
att känna igen vardagliga föremål eller att tolka kontraster, mönster och symboler.<br />
Eftersom demenssjukdomen medför en rad förluster för de personer som drabbas,<br />
förlust av minnen, förlust av språk, förlust av sammanhang kan detta leda till en hög<br />
grad av osäkerhetskänsla och stress. En felaktigt utformad miljö kan ytterligare späda<br />
på dessa upplevelser likaväl som en rätt utformad miljö kan stödja bevarade<br />
funktioner och därmed bidra till trygghet och välbefinnande<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
Färgsättningen formar miljön<br />
Färg har stor betydelse för de flesta människor som förtydligande och förskönande faktor och<br />
som informationsbärare och uppmärksamhetsväckare. Inom den psykologiska delen av<br />
färgforskningen har man sedan lång tid tillbaka intresserat sig för hur vi människor uppfattar<br />
färg och vilken betydelse vi sätter till färg (Sivik 1997). Däremot har det tidigare varit brist på<br />
kunskap om hur vi uppfattar färg vid hög ålder och under inflytande av demenssjukdom, ett<br />
ämnesområde som nu är under utveckling (Cooper 1999, Wijk 2001).<br />
Genom färgforskningen kan vi lära oss att färg och framför allt färgskillnader mellan det vi<br />
betraktar och dess bakgrund, är avgörande för hur tydligt vi uppfattar vår omgivning och saker<br />
och ting omkring oss. Likaså vet vi att koder och ledtrådar kan förtydliga och leda rätt och att vi<br />
mer eller mindre omedvetet lägger saker och ting på minnet för att orientera oss. Men hur är det<br />
om vi drabbas av demenssjukdom? Kan vi utnyttja den typen av information då och har<br />
färgsättning någon betydelse?<br />
I likhet med många vårdare och anhöriga lade jag som sjuksköterska märke till hur stark<br />
betydelse utformningen av boendet har för personer drabbade av demenssjukdom. Jag blev<br />
särskilt intresserad av det faktum att personer med demenssjukdom ofta uppmärksammade<br />
kulörstarka färger i och med att de kommenterade dessa i olika situationer. Detta väckte mina<br />
funderingar kring färgens betydelse vid demenssjukdom. Kunde det vara så att färg är ett så<br />
starkt stimuli som vi omgivit oss av genom hela livet, som vi använt oss av i vårt dagliga språk<br />
och ofta har ett positivt förhållande till, att det även skulle kunna ha betydelse för oss trots att vi<br />
drabbas av demenssjukdom ? Om det skulle vara så kanske vi skulle kunna använda<br />
färgsättning på ett mer medvetet sätt i utformningen av boenden för personer med<br />
demenssjukdom för att stödja uppmärksamhet och för att förtydliga.<br />
Utan ljus ingen färg<br />
Hur vi förmår uppfatta miljön runt omkring oss beror båda på vår synförmåga och kognition<br />
men också på ljussättningen. En god ljusmiljö kan kompensera för nedsatt synförmåga och<br />
underlätta dagliga aktiviteter hos äldre. Med stigande ålder kan ögonfunktionen börja svikta<br />
avseende exempelvis minskad ackomodationsförmåga (att fokusera), eller grumling av linsen<br />
vilket ofta innebär att man kräver mer ljus för att se normalt men samtidigt att man blir mer<br />
känslig för bländning. Även näthinnan åldras där en sämre diskrimineringsförmåga kan bli<br />
följden. Vid all om- och nybyggnation av boende för äldre bör därför en ljusexpert ingå i<br />
arbetsgruppen så att inte en väl genomtänkt miljö avseende form och färg spolieras på grund av<br />
dåligt eller felaktigt ljus.<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
Färg, form och ljus i samverkan<br />
Utgångspunkten i goda vård- och boendemiljöer måste alltså vara att skänka trygghet,<br />
välbefinnande, igenkänning och att genom sin utformning stödja dagliga aktiviteter samt<br />
undvika skador och risker. Av erfarenhet vet vi att små enheter där ett tiotal personer bor och<br />
får hjälp av ett mindre antal vårdare är av godo inom demensvården. Likaså vet vi att långa<br />
ändlösa korridorer bör undvikas för att istället prioritera en större central yta för social samvaro<br />
som lätt kan lokaliseras av alla vilken lägenhet man än kommer ut ifrån. Om man i kombination<br />
med ovanstående tar vara på färgsättningens möjligheter kan man ytterligare bidra till tydlighet.<br />
Detta kan både ske genom markering av ytor som man önskar skall vara lätta att<br />
uppmärksamma för de boende respektive genom att kamouflera andra så att inte<br />
koncentrationen störs. Likaså kan ett fullgott överljus i kombination med punkt- och<br />
arbetsbelysning med tillräcklig ljusstyrka och avbländning för den äldre såväl stjälpa om den är<br />
felaktig som hjälpa om den är optimal, de goda intentioner man haft med boendet.<br />
Äldres färguppfattning.<br />
Diskriminering av färger, namngivning av färger, färgpreferenser samt färg och form<br />
som stöd för igenkänning.<br />
Utgångspunkten är att färg kan förtydliga äldres miljö i form av kontrastverkan, koder och<br />
ledtrådar. För att kunna pröva denna hypotes i praktiken fordras grundläggande kunskaper om<br />
hur färg uppfattas vid hög ålder trots eventuell nedsättning av syn och kognitiva funktioner.<br />
Nedan beskrivs därför kortfattat resultatet av studier som avsåg att beskriva aspekter av<br />
färguppfattning vid hög ålder samt vid Alzheimers sjukdom (Wijk 2001). Förhoppningen var att<br />
resultaten i nästa steg kunde ligga till grund för hypotesprövande studier kring en medveten<br />
färgsättning av äldres vårdmiljö.<br />
En av grupperna i studien bestod av personer med Alzheimers sjukdom i varierande<br />
svårighetsgrad. Anledningen att denna patientgrupp valdes är att de ofta lider av störd<br />
rumsupplevelse och svårigheter att orientera sig i sin omgivning. Det är därför troligt att dessa<br />
patienter i synnerhet skulle vara hjälpta av en tydlig miljö. En ökad förståelse för hur man<br />
uppfattar färg trots sin demenssjukdom borde därför vara grundläggande när man färgsätter<br />
särskilda boenden för patienter med demenssjukdom.<br />
I studien undersöktes fyra aspekter av färguppfattning som bedömdes som väsentliga att utgå<br />
ifrån i designen av vårdmiljön för äldre. Dessa var hur man kan diskriminera mellan<br />
närliggande färgnyanser inom olika färgområden (kontrastkänslighet), hur man kommer ihåg<br />
och känner igen färger med sina färgnamn (färgkoder), hur man rangordnar färger efter<br />
preferens (estetisk aspekt) och om man kan ha stöd av färg eller form för igenkänning (ledtråd).<br />
Detta undersöktes i grupper om 80-åringar (antal=189) och 95-åringar (antal=84) samt personer<br />
med Alzheimers sjukdom (antal=50). Patienterna med Alzheimers sjukdom var 80 år i medeltal.<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
I en intervju med de äldre personerna i studien värderade majoriten färg och färgsättning som<br />
viktigt för dem och menade att färg i form av koder och ledtrådar i miljön kunde vara<br />
förtydligande. Alla tre grupperna klarade förvånansvärt bra att skilja mellan närliggande<br />
nyanser i både rött, gult, blått och grönt färgområde men med vissa karakteristiska mönster i<br />
resultatet. För det första hade alla tre grupperna lättare att skilja mellan små färgskillnader i rött<br />
och gult färgområde än i blått och grönt. För det andra var det ljushetsskillnaderna mellan<br />
färgproverna som var avgörande för diskrimineringsförmågan till skillnad från färgstyrka eller<br />
färgton. Åttioåringarna klarade testet bättre än 95-åringarna. Förvånande nog klarade<br />
patienterna med Alzheimers sjukdom att särskilja färger på nästan samma nivå som 80åringarna.<br />
Av detta kan man dra slutsatsen att diskrimineringsförmågan inte tycktes vara<br />
specifikt nedsatt vid Alzheimers sjukdom och att det snarare var mer generella nedsättningar<br />
relaterade till mycket hög ålder som verkade vara avgörande för denna funktion.<br />
Majoriteten av de äldre klarade att namnge ett stort antal av de 22 olika färgproverna som<br />
ingick i färgtestet. Även här visade resultatet på tydliga mönster. De så kallade<br />
elementärfärgerna (rött, blått, grönt, gult, svart och vitt) var de som kunde namnges i allra<br />
högsta grad genomgående i alla tre grupperna till skillnad från blandade färger som många hade<br />
svårare för att hitta ett namn på. Mycket ljusa pasteller respektive mycket mörka färger vållade<br />
också problem för många. Återigen var det 80-åringarna som klarade detta test bäst, tätt följt av<br />
Alzheimer patienterna. Nittiofemåringarna hade ett väsentligt sämre resultat än de båda andra<br />
grupperna. Resultatet kan tolkas som att kunskap om färgnamn är något som sitter djupt lagrat i<br />
vårt minne på grund av en mer eller mindre daglig användning genom hela livet. Att resultatet<br />
var sämre vid 95-års ålder kan vara ett uttryck för att åldersrelaterade nedsättningar i form av<br />
sänkt uppmärksamhet, synnedsättning och behov av ökad tid i test situationen kan ha haft större<br />
betydelse än demenssjukdomen i detta fallet.<br />
Resultatet av preferenstestet visade ett mycket likartat resultat för de färger man rankade högst<br />
(blått, rött och grönt ) samt sist (brunt). Av resultatet kan man inte dra några slutsatser till vilka<br />
färger som äldre föredrar i vårdmiljön eftersom testet avsåg att rangordna sju förutbestämda<br />
färger, mycket starka i kulör, och utan att deltagarna fick associera till några<br />
användningsområden. Men vad man kan konstatera är att färgpreferenser tycks vara mycket<br />
stabila genom livet eftersom denna studies resultat överensstämmer i hög grad med tidigare<br />
preferensstudier i yngre åldersgrupper. Vidare kan man dra slutsatsen att äldre med eller utan<br />
demenssjukdom har en åsikt om färg och att man trots sin demenssjukdom förmår att rangordna<br />
färger efter tycke och smak.<br />
Färg utgjorde genomgående det starkaste stödet för omedelbar igenkänning för alla tre<br />
grupperna, till skillnad från efter 20 minuters väntetid, då formen istället var avgörande. Även<br />
resultatet av detta test visade på ett karakteristiskt mönster, men denna gång med ett något<br />
annorlunda utseende än i de föregående testen.<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
Åttioåringarna klarade testet bäst, men i detta test klarade 95-åringarna igenkänningstestet något<br />
bättre än Alzheimer patienterna. Av detta kan man dra slutsatsen att möjligheten att utnyttja<br />
stöd för igenkänning är lägre vid Alzheimers sjukdom än vid normalt åldrande men att denna<br />
förmåga än dock finns kvar. Vidare tycks det som om färg kan fungera som<br />
uppmärksamhetsväckare men att enbart färgstödet inte tycks räcka som stöd för igenkänning<br />
över tid. Snarare var det så att formen (vad bilden föreställde) oftast gav upphov till mer<br />
kommentarer än när enbart färgen var det som skiljde de olika bilderna åt vilket kan ha bidragit<br />
till en förstärkt inkodning av bilden som sedan ökade stödet för igenkänning.<br />
Av studieresultatet drar vi slutsatsen att färguppfattning tycks vara välbevarad högt upp i<br />
åldrarna. Vidare tycks det som om Alzheimer sjukdomen hos de i medeltal 80 år gamla<br />
patienterna inte hade någon avgörande betydelse för diskriminering, färgnamngivning och<br />
färgpreferenser. Faktum är att deras resultat i mångt och mycket överensstämde med den<br />
representativa gruppen om 80-åringar, till skillnad från de cirka 15 år äldre 95-åringarna som<br />
klarade diskriminering och färgnamngivning på en lägre nivå trots avsaknad av<br />
demenssjukdom. Färg och form som stöd för igenkänning tycktes fungera på ett likartat sätt vid<br />
hög ålder, men där demenssjukdomens skadeverkningar på minnesfunktionen gjorde sig tydligt<br />
gällande.<br />
Resultatet visar på bevarade funktioner avseende olika aspekter av färguppfattning vid hög<br />
ålder både avseende färgpercept (uppfattning av färg och färgskillnader) färgkoncept<br />
(färgnamn) färgpreferenser och minnesstöd av färg och form.<br />
Anpassning av den fysiska miljön ur ett omvårdnadsperspektiv<br />
De flesta tycker att det är trevligt med färg. Färg stimulerar till hälsa. Färg på vårdavdelningen<br />
uppskattas av både patienter och anhöriga. Det vore inte dumt att få in mer av den varan i<br />
sjukvården, det kanske skulle göra att sjukhus blir mer av friskhus. Frisk luft, utsikt,<br />
omväxlande färger, en vacker blomma är viktig i sjukvårdsmiljön. Tidigare studier har visat att<br />
vårdtiden kan förkortas i vårdsalar som vetter ut mot en vacker utsikt såsom en park, jämfört<br />
med salar som vetter mot motstående sjukhusvägg. Det har betydelse att man ser något som<br />
lockar till hälsa, för att stimuleras till att umgås med andra, delta i dagliga aktiviteter och<br />
komma ut.<br />
Tydligt genom kontrast<br />
Ålder, sämre syn och nedsatt minne kan medföra att man har svårigheter att varsebli saker och<br />
ting i sin omgivning på rätt sätt. En svart mugg mot en mörk bakgrund, kniv och gaffel mot ett<br />
brokigt underlag, filmjölk i en vit tallrik kan vara tillräckligt dåliga kontraster för att vara ett<br />
hinder i att äta självständigt. Enkla sätt att förtydliga ovanstående med hjälp av färg kan vara att<br />
använda en färgad bordstablett och färgat porslin, så att filmjölken syns i skålen! Det kan<br />
stimulera till att äta självständigt.<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
Risken att falla i hemmet är stor, om den äldre människan har mörka möbler och mörka mattor.<br />
Ser man inte var bordet slutar, är det lätt hänt att man sätter kaffekoppen bredvid. Kontrast<br />
behövs för att se det man betraktar. Små färgskillnader ser man inte lika lätt. Skarpa<br />
färgkontraster vid trösklar och i golv bör undvikas, eftersom detta kan uppfattas som<br />
nivåskillnader eller hål. Färgat kakel bakom vita handfat och toalettstolar kan underlätta för<br />
äldre att orientera sig och bli mer oberoende i badrumsmiljöer. Viss kulörskillnad mellan<br />
rummets väggar samt något mörkare golvlister ger hjälp att uppfatta rummets gränser.<br />
Demenssjukdom kan medföra att man tappar bort en del av sitt språk, men våra vanligaste<br />
färgnamn på primärfärger verkar vara bevarade långt in i sjukdomen. Personerna som ingick i<br />
de ovan beskrivna studierna kunde trots sin höga ålder och svåra demenssjukdom med stor<br />
säkerhet fortfarande namnge blått, rött, grönt, gult, vitt och svart. Det innebär en möjlighet att<br />
använda oss av färgkoder i kommunikation med den som är drabbad av demenssjukdom för att<br />
förtydliga: Sätt dig i den blå stolen !<br />
Man har en åsikt och värdering om färg även om man nått hög ålder, ser dåligt och är drabbad<br />
av demenssjukdom Patienterna i studien rangordnade färger väldigt enhetligt efter preferens<br />
och med stor likhet till det som tidigare studier har visat för yngre åldersgrupper där blått, rött<br />
och grönt har visat sig vara mycket uppskattade färger i preferenstester.<br />
Vidare visade studierna att färg utgjorde ett starkt stöd för igenkänning av olika bilder i enkla<br />
minnestest till skillnad från bilder som inte var färglagda. Den kliniska betydelsen av detta fynd<br />
kan vara en ökad användning av färger som koder och ledtrådar i miljön, liksom att med färg<br />
väcka uppmärksamhet kring formen på saker och ting i vår omgivning.<br />
Framtidsscenario<br />
Att utforma en bra fungerande miljö för personer med demenssjukdom måste alltså ske i<br />
samverkan mellan olika kompetenser. Det finns en rad olika applikationsmöjligheter för<br />
överföring av resultaten från den teoretiska forskningen till den praktiska vårdmiljön. Detta<br />
bygger på ett intimt samarbete över yrkesgränserna mellan arkitekter, belysningsexperter,<br />
måleribranschen, förvaltare, omvårdnadsforskaren och personalen på enheten vilket är det<br />
arbetssätt som jag förordar vid ny- och ombyggnationer. Förutom bättre anpassade lokaler ger<br />
ett sådant arbetssätt en ökad delaktighet och medvetenhet om miljöns betydelse för personalen<br />
vilket i sin tur kan få positiva återverkningar på trivsel och den omvårdnad man ger sina<br />
patienter.<br />
På många håll i landet har man visat stort intresse för att implementera nya rön kring skapandet<br />
av en stödjande fysisk vård- och boende miljö. Man har bland annat tillämpat dem vid<br />
renovering, inredning, ny- och ombyggnad av sjukhem och äldreboenden.<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
I syfte att åstadkomma en tydlig vårdmiljö som stödjer kvarvarande funktioner och inger<br />
trygghet har dörrar till vårdsalar och patientutrymmen omgivits av kontrastfärg och är försedda<br />
med upplysta tydliga nummerskyltar, medan övriga dörrar är neutralt färgade. Dessutom ger<br />
vårdsalarna stimulans med sina kraftigt färgsatta fondväggar. För övrigt är vårdmiljön färgsatt<br />
med dämpade kulörer. För att inte utsätta personer med demenssjukdom med för många intryck,<br />
vilket kan vara svårt och tröttsamt att sortera emellan, har vi med hjälp av enfärgade väggar,<br />
textilier och gardiner skapat en vårdmiljö som är lugn och rogivande. Pågående studier avser att<br />
studera effekter av denna typ av interventioner (åtgärder).<br />
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att framtiden ser ljus ut. Aldrig förr har det väl bedrivits<br />
så mycket forskning och utvecklingsarbete på bred front inom vård och omsorgssektorn som nu<br />
och aldrig förr har det väl varit så naturligt att samverka över yrkes- och specialitetsgränserna.<br />
Om vårt gemensamma mål är en bättre fungerande vård- och boendemiljö för personer<br />
drabbade av demenssjukdom så krävs ett samarbete på bred front där allas kompetenser är av<br />
lika stort värde. Låt oss hoppas att ett dylikt samarbete kan leda till mätbara och framför allt<br />
erfarna förbättringar för drabbade och närstående.<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
Referenser<br />
Antonovsky A. Unraveling the mystery of health. How people manage stress and stay well.<br />
London: Jossey-Bass Publishers, 1987.<br />
Avlund K, Fromholt P, Berg S, Davidsen M. Cognitive function and functional ability in daily<br />
life. In: In: E. Heikkinen, S. Berg, M. Schroll, B. Steen, A. Vidik (Eds.). Functional status,<br />
health and aging. The NORA study. Facts, research and intervention in geriatrics, Serdi<br />
Publisher, Paris 1997.<br />
Baksi A, Cradock S. What is empowerment ? IDF Bulletin 1998; 3 (43): 29-31<br />
Bergman B, Bergström A, Sjöstrand J. Longitudinal changes in visual acuity and visual ability<br />
in a cohort folowed fron the age of 70 to 88 years. Acta Ophtal. Scand.1999;77: 286-292.<br />
Cooper BA. The utility of functional colour cues: seniors' views. Scandinavian Journal of<br />
Caring Sciences. 1999;13(3):186-92.<br />
Day K, Carreon D, Stump C. The therapeutic design of environments for people with dementia:<br />
A review of the empirical research. Gerontologist. 2000; 40(4):397-416.<br />
Dunlop A. Hard architecture and human scale designing for disorientation. A<br />
literature review on designing environments for dementia. Dementia services development<br />
centre. Department of applied social science. School of human sciences<br />
University of Stirling, Stirling FK9 4LA.1993.<br />
Eriksson H. Neuropsykologi. Normalfunktion, demenser och avgränsade hjärnskador. (in<br />
swedish). Neuropsychologia. Normal function, dementia and delimited brain lesions. Liber AB,<br />
Stockholm. 2001.<br />
Gustafsson L. What is dementia ? Acta Neurol Scand 1996;Suppl 168: 22-24<br />
Hård A, Küller R, Sivik L Svedmyr Å. Upplevelse av färg och färgsatt miljö. Statens råd för<br />
byggnadsforskning.(In Swedish). Perception of colour and coloured environments. Swedish<br />
National Building Research Foundation T4:1995.<br />
Landstingsförbundet. Statistisk årsbok för landsting 2001. (in swedish) The Association of the<br />
County Council: Statistical Yearbook of County Councils 2001. Stockholm:<br />
Landstingsförbundet, 2000.<br />
Lawton MP, Nahemow L, Ecology and the aging process. In: C. Eisdorfer, MP Lawton eds.<br />
The psychology of adult development and aging. American Psychological Association,<br />
Washington DC, 1973: 619-674.<br />
Mozley CG, Huxley P, Cordingly L. “Not knowing where I am doesn’t mean I don’t know what<br />
I like”: Cognitive impairment and quality of life responses in elderly people. International<br />
Journal of Geriatric Psychiatry. 1999;14(9):776-783.<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
Nationalencyklopedin, webbversionen 2003. Bonniers förlag, Stockholm.<br />
Nightingale F. Notes on nursing. New York: Dover publications. (Original 1860)<br />
1969.<br />
Norberg A. Caring for demented patients. Acta Neurol Scand 1996: Suppl. 165: 105-108.<br />
Sandman P-O. Aspects of institutional care of patients with dementia. Doctoral<br />
dissertation, Umeå university, Umeå 1986.<br />
Sivik L. Color systems for cognitive research. In: Hardin CL, Maffi L. Color categories in<br />
thought and language, Cambridge University Press, New Yourk, Melbourne. 1997:163-196.<br />
Steen B, Djurfeldt H. The gerontological and geriatric population studies in Gothenburg,<br />
Sweden. Zeitschrift für gerontologie. 1993; 26: 163-69.<br />
Wallin A, Brun A, Gustafson L. Swedish consensus on dementia diseases. Acta Neurol Scand.<br />
1994;Suppl 157:90<br />
Wijk H. Colour perception in old age. Doktoravhandling, Göteborgs Universitet 2001.<br />
Helle Wijk<br />
Legitimerad sjuksköterska, med. Dr. Utvecklingssamordnare, lektor, forskare<br />
Geriatric Sahlgrenska/SU, Institutionen för Omvårdnad, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs<br />
Universitet<br />
Helle.Wijk@vgregion.se<br />
Allt material på dessa sidor är upphovsrättsligt skyddade och får inte användas i<br />
kommersiellt syfte. Använd gärna texten för eget bruk men ange var materialet har<br />
hämtats.<br />
Ange referensen på följande sätt:<br />
Andersson, A. (2003). Titel : undertitel. [Elektronisk]. <strong>Vårdalinstitutet</strong>s Tematiska rum :<br />
Demens (alt. Etik, Smärta, Nutrition).<br />
Tillgänglig: www.vardalinsitutet.net, Tematiska rum.<br />
Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte. Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.<br />
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.