Stockholmssyndromet - Exet.nu

och förde bra. Många av dom trillade i säng med mig på grund av min
fina dansteknik.
Måndagen var veckans höjdpunkt. Då var det tävlingar i Folkets Park
för alla barn och det var godis som pris. Det fanns små automater där man
växlade till sig polletter i femöresvalörer att spela för. Jag hjälpte min tur
lite på traven genom att ha en cirka två centimeter bred och trettio centimeter
lång plastbit som jag förde upp i myntutkastet och rörde den lilla
spärr som höll fast polletterna och det rasslade alltid i den apparat som
jag spelade på.
Polletterna kunde man sedan handla godis och läsk för i hela Parken.
Men jag blev naturligtvis lite för oförsiktig, så de kom på mig. Jag blev
bryskt förd till deras fyllecell och fick mig några kraftiga örfilar och fick
sedan sitta där i ett par timmar.
Ett populärt bus för oss småpojkar var att gå ner bakom bilradiobanan
och plocka de små vita möss med illröda ögon som fanns där. Vi släppte
dom på dansgolvet och såg på när alla tjejerna vrålande lyfte på kjolarna
och sprang skrikande ifrån sina partners.
Fassan köpte en gammal Petterssonbåt som jag och lillebror var mycket
stolta att få åka i. Mitt jobb var att cykla ner i hamnen varje dag och länspumpa
båten. Det var ofta jag som fick styra ut ur hamnen när vi skulle
fiska eller bara ut och puttra ett tag.
Fassan sa till mig att jag inte fick slåss i skolan. Men en dag såg han att
jag hade stora blåmärken och frågade var jag fått dom ifrån. Jag talade då
om att jag fått stryk av några pojkar som visste att jag inte slog tillbaka.
Han tittade en lång stund på mig och sa sen:
– Slå tillbaka.
Och det har jag gjort sedan dess.
Jag var tio år när jag för första gången kom i kontakt med polisen. Det
hände på badhuset i Helsingborg där vi var så ofta vi hade pengar. Vi pojkar
hade ett omklädningsrum som var cirka åtta till tio meter långt och
fyra meter brett och i mitten var en lång bred bänk där man satt och bytte
om.
Låsen till de avlånga skåpen var ju nästan samma, så jag provade en
45