kulturella aspekter på föräldraskap - Välkommen till Barnbladet

BARNBLADET 

Tidskrift för Sveriges Barnsjuksköterskor • årgång 34 # 3/2009 

tema: intensivvård | kulturella aspekter på föräldraskap

20080507PRIO:103 

Priorix fyller 10 år! 

MPR-vaccinet som gör mindre ont att få. * 

I Sverige har 

man hittills givit 

1,5 miljoner doser 

av Priorix. 

Priorix som skyddar mot mässling, påssjuka och röda hund, ges till barn enligt aktuellt vaccinationsprogram vid 18 månader och 

7 alternativt 12 års ålder. *Priorix gör mindre ont att få jämfört med MMR-II. 1, 2 Det gör vaccineringen enklare för alla inblandade; 

barnet, föräldrar och den som ger vaccinet. 

Stolta fakta om Priorix: 

. 

. 

. 

. 

Priorix är effektivt och välbeprövat. Priorix har funnits i Sverige 

3, 4 

sedan 1998 och har i kliniska studier visat hög immunogenicitet. 

Priorix är mycket väl tolererat och har visat sig ge färre lokala reaktioner 

som rodnad och svullnad än MMR-ll. 3 

Under 2007 så fi ck 85% av alla barn i Sverige Priorix när de vaccinerades 

mot mässling-påssjuka-rödahund. 

Priorix har sålts i 1,5 miljoner doser i Sverige, fram till april 2008. 

Beställ Priorix, vaccinationskort och vaccinationstillstånd hos oss på 

GlaxoSmithKline Vacciner, tel 020-714 714 eller email vacciner@gsk.com 

MPR vaccinet som gör mindre ont att få. 

Referenser: 1. Gothefors E et al, Scand J Infect Dis. 2001;33:545-549. 2. www.fass.se. 3. Usonis V et al, Pediatr Infect Dis J. 1999;18:42-8. 4. Usonis V et al, 1998;26(4):222-6. 

Priorix, Rx, EF. Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning. Per dos (0,5 ml): Mässlingvirus, stam Schwarz ≥103.0 CCID50, parotitvirus, stam RIT 4385 ≥103.7 CCID50, rubellavirus, stam 

Wistar RA 27/3 ≥103.0 CCID50. J07BD52. Indikation: Priorix är indicerat för aktiv immunisering av barn från 12 månaders ålder, ungdomar och vuxna mot mässling, påssjuka och röda 

hund. För fullständig information om varningsföreskrifter, begränsningar och pris se www.fass.se. Datum för översyn av produktresumén 2008-04-07.

LEDARE ..................................................................................................................... 4 

RfBs enkät om läkemedelshantering ............................................................ 6 

TEMA INTENSIVVÅRD 

COMFORT-B och FLACC, smärtskalor i pediatrisk intensivvård ........ 8 

Barnintensivvård i Lund ................................................................................10 

Från Kronprinsessa till Sagotant .............................................................13 

Barnveckan 20-24 april, Uppsala ................................................................16 

Till Rosén von Rosensteins Minne. ................................................................19 

AKTUELL FORSKARE 

Maria Björk: Barn med Cancer och deras familjer ................................21 

Att ha hela världen som arbetsfält. Läkare utan gränser .................... 22 

TEMA KULTURELLA ASPEKTER PÅ FÖRÄLDRASKAP 

En utmaning för barnhälsovården ............................................................. 24 

Att strida: En konsekvens av utrikes födda 

föräldrars maktlöshet i vården… ............................................................27 

Skillnader i barnuppfostran och utvecklingsideal .................................30 

Sumeyra, sjuksköterska med turkiska rötter .............................................32 

Lihua, nakosläkare i Kina ............................................................................33 

SPEAKERS CORNER 

Lisa: En BVC-syrras funderingar kring virosen .....................................33 

MEDLEMSSIDOR .....................................................................................................34-35 

KALENDARIUM ...........................................................................................................35 

Välkommen till våra hemsidor: 

www.barnsjukskoterska.org och 

www.barnbladet.org. 

barnbladet #3 2009 3

ledare 

4 barnbladet #1 2009 

Bästa kolleger! 

Jag är nyss hemkommen från en fantastisk Barnvecka i Uppsala. Tack Gunn Engvall för att du arrangerat 

så bra! Tack även till dina medarbetare Jan Gustafsson, Björn Wettergren och Gustaf Ljungman. Det är 

så oerhört viktigt att vi som barnsjuksköterskor fortsätter att inhämta ny kunskap även efter vår specialistsjuksköterskeutbildning. 

Trots att vi har en vidareutbildning är vi långt ifrån klara, för klar med att 

lära sig blir man aldrig. Ny kunskap forskas fram hela tiden både inom medicinsk vetenskap och omvårdnad. 

Specialistsjuksköterskeutbildningen ger en bas av kunskap. Alla vet att den egentligen är för kort 

för att kunna rymma allt vi behöver lära om barn och ungdomars hälsa och sjukvård. Därför är det extra 

viktigt att fortsätta att skaffa sig kunskap både på bredden och på djupet. Det ena utesluter inte det andra. 

Barnveckan lyckas mycket bra med att servera den senaste kunskapen på bredden. Inför framtiden 

behöver vi fundera mer på hur den kontinuerliga fortbildningen ska premieras. Till dess uppmanar jag 

alla som var på barnvecka i Uppsala att ta med det i sitt CV! 

”Personal som vårdar och behandlar barn skall ha sådan utbildning och kompetens att de kan bemöta 

de fysiska och psykiska behoven hos barnet och dess familj” står det i NOBABs standard. Idag är det en 

stor brist på specialistutbildade sjuksköterskor inom slutenvården av barn och ungdomar. Fördelningen 

är dock ojämn mellan sjukhusen, en del har mer är 90% barnsjuksköterskor medan andra har mindre 

än 50%. På två universitet drog högskoleverket vid sitt senaste beslut in examensrätten på specialistsjuksköterskeutbildningarna 

vilket innebär att de inte kan ta in nya studenter förrän korrigeringar har 

gjorts. Andra universitet startar nya utbildningar, totalt kunde man under våren söka till åtta specialistsjuksköterskeutbildningar, 

inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar, med start hösten 2009. Det 

är viktigt att vi ser till att det fi nns utbildningar att söka, vi måste värna om kompetensen, för familjernas 

skull. 

Under årsmötet presenterade vi i styrelsen verksamhetsberättelsen för 2008 och verksamhetsplanen 

för 2009. Ni som är intresserade av att se vad vi jobbar med kan läsa dokumenten på hemsidan www. 

barnsjukskoterska.com. En av satsningarna vi gör under 2009 handlar om att ta fram nationella kvalitetsindikatorer 

för att mäta omvårdnad av barn på sjukhus. En nationell grupp som leds av Britt Marie 

Ygge har tillsatts och vi ser med spänning fram emot vad de kommer fram till. Andra idéer som kom 

upp på årsmötet var att jobba med en gemensam struktur för vårdtyngdsmätning. Jättekul med idéer 

från årsmötet! Ni som har bra verktyg att mäta vårdtyngd med eller vill vara med att utveckla området 

hör av er till Berit Finnström i styrelsen så ska vi se om vi inte kan ta tag i detta också inom snar framtid. 

Under barnveckan kunde man även ta del av en workshop om patientsäkerhet och barn som arrangerades 

av Riksföreningen för barnsjuksköterskor, barnläkarföreningen, barnapotekarföreningen och 

Qulturum i Jönköping. Praktiska moment diskuterades och provades. Börja redan nu söka stipendium 

för nästa års barnvecka som kommer att vara i Jönköping, till dess kan ni hålla er ajour med hjälp av 

Barnbladet. Detta nummer av Barnbladet handlar om barnintensivvård och kulturella aspekter på föräldraskap. 

Må gott! 

Evalotte Mörelius 

Ordförande 

Riksföreningen för Barnsjuksköterskor

20090320ROTA:214 

Nära hälften av alla barn som blir inlagda på sjukhus 

med diarré och kräkningar, är smittade med rotavirus. 

GlaxoSmithKline AB, Box 516, Råsundavägen 12, SE-169 29 Solna, Tel. 08-638 93 00, 

www.glaxosmithkline.se, info.produkt@gsk.com, GlaxoSmithKline Vacciner Tel. 020-714 714. 

I en studie utförd av SMI under hösten 2008 (>600 barn) visades att 40-50 procent 

av barnen som vårdas på sjukhus för diarré och kräkningar är infekterade med 

rotavirus. 1) Rotavirus förväxlas oftast med vinterkräksjukan eftersom båda ger 

diarré och kräkningar. Men relativt ofta leder rotaviruset till uttorkning som måste 

behandlas på sjukhus, vilket medför stor oro för familjen. 

Rotarix är ett effektivt drickbart vaccin! 

Rotarix har testats och utvärderats i kliniska studier över hela världen med mycket 

goda resultat. 2) Rotarix ger närmare 100 procents skyddseffekt mot allvarliga former 

av rotavirusgastroenterit. Studien har även visat att man minskar sjukhusinläggningarna 

med närmare 100 procent vid vaccinering. 3) 

Viktigt att ge Rotarix tidigt! 

Rotarix ges enkelt via munnen i två doser med minst 4 veckors mellanrum, när 

barnet är mellan 6 och 24 veckors ålder. 4) 

Beställ Rotarix hos oss på GlaxoSmithKline Vacciner tel 020-714 714. 

Drickbart vaccin mot rotavirus. 

Ref: 1) A prospective hospital-based surveillance to estimate disease burden caused by rota virus infections in Swedish Children 2007/2008. Rinders et al. Poster 23 P. Riksstämman 26-28/11-08. 2) Widdowson 

MA, Bresee JS, Gentsch JR, Glass RI. Current Opinion in Gastroenterology, January 2005, Vol. 21(1): 26-31. 3) Vesikari T et al. (RIX4414) ESPID, Basel, Switzerland, May 3-5, 2006: Abstract tbc. 4) SPC, 2008-09-01. 

Rotarix, Rx, EF. J07BH01. Indikation: Rotarix är indicerat för aktiv immunisering av spädbarn från 6 veckors ålder för förebyggande av gastroenterit orsakad av rotavirusinfektion. Pulver och lösningsmedel 

till oral suspension. Per dos (1 ml): Humant rotavirus stam RIX4414 (levande försvagat) ≥106.0 CCID50. För fullständig information om varningsföreskrifter, begränsningar och pris se www.fass.se. Datum för 

översyn av produktresumén 2008-09-01.

Efter utbildningsdagen ”Barn 

och läkemedel” hösten 2006 i 

Stockholm framkom det att det 

fanns ett stort behov av att underlätta och 

förstärka säkerheten i läkemedelshanteringen. 

Riksföreningen för Barnsjuksköterskor 

(RfB) och Apoteket AB samt 

Scandinavian Pediatric Pharmacist Group 

(SPPG) utarbetade en enkät för att få 

bättre kunskap om var behoven fanns. Enkäten 

skickades ut till alla barnkliniker i 

Sverige och besvarades av sjuksköterskor 

som arbetar med barn. Totalt inkom 1107 

svar från samtliga landsting vilket överträff 

ade alla förväntningar. Detta visar på 

ett mycket stort engagemang och medvetenhet 

om vikten av säker läkemedelshantering. 

Vid sammanställning av enkäten framkom 

det att 90% av alla som svarade hade 

arbetat mer än 8 år. Cirka 90% hade specialistutbildning 

för barn och ungdom. 

Det fi nns en risk att sjuksköterskor med 

grundutbildning kanske inte har nåtts 

av enkäten i den utsträckning som varit 

önskvärd vilket måste beaktas. Nedan 

redovisas en sammanfattning av de viktigaste 

resultaten. 

Det framkom tydligt att det föreligger 

ett stort behov av utbildning kring: 

• lagar och författningar gällande läkemedel 

till barn (80 %) 

• läkemedelsräkning (60 %) 

• farmakokinetik (90 %) 

Inom följande områden fi nns behov av 

stöd i det praktiska arbetet gällande 

• hjälp med nationella spädningsscheman 

(50 %) 

• fl er färdigberedda lösningar från 

apoteket (80 %) 

• en farmacevt knuten till avdelningen. 


(85%) 

Övriga frågor i enkäten handlade om 

avvikelserapportering. Det framkom att 

frekvensen avvikelserapporteringar är 

hög men oroväckande många tycket att 

• det tar för mycket tid 

• det är ingen idé att tjata 

• onödig pappersexercis 

• responsen uteblir vid felaktig ordination 

• datasystemet är krångligt 

man är rädd för påföljder 

Vad kan vi göra i nuläget? 

Kommentarer från Apoteket Farmaci 

Ingrid Brännström, leg. apotekare 

Apoteket Farmaci har goda möjligheter 

att erbjuda utbildning inom området Far- 

Rose-Marie Strandberg 

Styrelseledamor RfB 

Barnklinken, 

Sunderby Sjukhus 

RfB:s enkät om läkemedelshantering 

– vad visade den? 

Ingrid Brännström 

Leg. apotekare 

Apoteket Farmaci 

Sunderby sjukhus 

makokinetik. Kontakta närmaste sjukhusapotek 

eller sök information på Apoteket 

Farmacis hemsida (www.apotekfarmaci.se) 

Antibiotika stod högst på önskelistan 

över fl er färdigberedda lösningar. Apoteket 

Farmaci kommer under våren 2009 att 

kunna erbjuda olika lösningar i form av 

förfyllda sprutor och infusionspåsar med 

antibiotika som aktiveras på avdelningen. 

För att kunna tillhandahålla andra beredningar 

måste apoteket ha specifi ka önskemål. 

Dessa kan antingen åtgärdas på plats 

eller kanaliseras till en central enhet som 

tar ställning till eventuell tillverkning av 

lagerberedning. Vid behov kan en tvärprofessionell 

arbetsgrupp med barnläkare, 

barnsjuksköterskor och farmacevter 

bearbeta förslagen såsom man gjort vid

framtagning av skrift en ATL Barn (Apotekstillverkade 

Läkemedel för Barn). Beredningar 

gjorda på apotek har en längre 

mikrobiologisk hållbarhet jämfört med 

om det iordningsställs på avdelningen 

varför ni gärna kan ta upp en diskussion 

med ert lokala apotek om möjlighet till 

färdigspädda lösningar. 

En del av er har redan en farmacevt 

knuten till avdelningen men många har 

kommenterat att ni gärna skulle vilja ha en 

särskild avdelningsfarmacevt. Det är viktigt 

att bygga upp långsiktiga relationer. 

Bäst är om ni kan få till stånd någon form 

av avtal mellan Apoteket Farmaci och ert 

landsting så att ett fruktsamt samarbete 

kan utvecklas. Det kan röra sig om stöd 

kring terapival, dosering, blandbarhet, 

praktisk hantering, framtagning av säkra 

rutiner och IT-relaterade frågeställningar 

såsom datoriserade läkemedelsordinationer. 

Framför era önskemål om avdelningsfarmacevt 

både till det lokala apoteket 

och internt i er egen organisation. 

När det gäller nationella spädningsföreskrift 

er så pågår ett arbete att införa sådana 

i SIL= Svensk Informationsdatabas 

för Läkemedel - en databas som successivt 

inlemmas i alla landstingens journalsystem, 

men detta ligger på planeringsstadiet 

och det kommer att dröja fl era år innan 

spädningsföreskrift erna är på 

plats. 

* * * 

Kommentarer från RfB, Rose- 

Marie Strandberg, barnsjuksköterska, 

styrelsemedlem: 

Vad kan vi göra för att öka patientsäkerheten 

vid läkemedelshantering 

i slutenvården? 

1. ATC-kodsystem är ett sätt att 

minska förväxlingsrisken! 

Detta system innebär att läkemedlen 

ordnas i läkemedelsrummet 

utifrån dess anatomiska huvudgrupp 

och terapeutiska undergrupp. 

Exempelvis: 

A Matsmältningsorgan och 

ämnesomsättning 

B Blod och blodbildande 

medel 

C Hjärta och kretslopp 

D Hud 

Förväxlingsrisken är stor om läkemedel 

med väldigt lika namn står bredvid 

varandra i läkemedelsrummet. Det är lätt 

att förväxla läkemedel med namn som 

Zyprexa/Zyrlex, Stesolid/Stemetil och Lamisil/Lamictal. 

Fördelarna med ATC-systemet är ökad 

patientsäkerhet, minskade läkemedelskostnader, 

ökad förståelse för läkemedel 

och att det är lättare att lära sig nya generikaläkemedel. 

För att genomföra ATC-kodsystemet 

kan vi rekommendera att ta hjälp av apoteket 

lokalt som kan erbjuda utbildning. 

2. Introduktionen av nyanställda sjuksköterskor 

behöver bli bättre. På många 

avdelningar fi nns ”Lokala rutiner för läkemedelshantering”. 

Det är viktigt att som 

ny få en genomgång av basläkemedlen på 

avdelningen och genomgång av spädningslistor 

med rekommenderad dos för 

att få ett ”rimlighetstänk”. 

3. Datoriserade läkemedelslistor är på 

gång inom fl era landsting. Dessa kommer 

att öka tydligheten vad gäller läslighet och 

fullständighet och också minska risken 

för räknefel förutsatt att ordinationen är 

korrekt. 

4. Inför dubbelsignering av potenta läkemedel 

- inte bara att någon kontrollräk- 

Riksföreningen för Barnsjuksköterskor, 

Apoteket Farmaci, SPPG och 

Norrbottens Läns Landsting inbjuder till 

utbildningsdagar i Luleå 

19 och 20 november, 2009 

Barn och läkemedel 

n 

med föreläsningar om bl.a. 

Läkemedel till barn 

Biverkningsrapportering 

ATC-ordning i läkemedelsrummet 

Patientsäkerhet 

Datoriserade läkemedelslistor 

nar utan att var och en räknar var för sig 

och sedan jämför man vad man kommit 

fram till. 

5. Respektera varandra, stör inte någon 

som håller på att räkna, iordningställa eller 

administrera läkemedel. 

6. Kontinuerlig och återkommande 

utbildning kring läkemedel är nödvändig. 

Ta upp behov av utbildning med din 

arbetsledare. Träna gärna läkemedelsräkning 

på era avdelningar. 

7. Kommunicera mera och tydligare. 

Acceptera aldrig ett svar där du tror att du 

har förstått utan förvissa dig om att du har 

förstått genom att t.ex. fråga ”så du menar 

att jag ska ge 1ml?” 

8. Känn dig aldrig dum för att du frågar 

en gång till. Tänk på att du gör det för 

patientens skull. 

9. Acceptera aldrig en halvfärdig ordination. 

Kan du inte läsa vad det står ska du 

be ordinatören skriva om det. 

10. Vi ska inte vara rädda för att rapportera 

våra misstag vi måste lära oss att 

tänka på att missar innebär fel i systemet, 

fel som kan rättas till. Om vi rapporterar 

missar eller nära missar så fi nns det en 

chans att man kan införa barriärer och 

skydd så att det inte kan hända igen. Om 

avvikelser däremot inte rapporteras fi nns 

det en risk att misstaget upprepas och 

kanske till och med blir värre 

nästa gång. 

Utifrån svaren vi fått på 

enkäten kan vi utläsa att 

barnsjuksköterskorna ser 

många förbättringsmöjligheter 

och gärna vill samarbete 

med apoteket för att 

läkemedelshanteringen skall 

bli säkrare. Enligt förslagen 

till den nya patientsäkerhetslagen 

åläggs alla vårdgivare 

en skyldighet att bedriva systematisktpatientsäkerhetsarbete 

och vi behöver då ha 

forum för att diskutera och 

lära av varandra. Därför 

planerar RfB och Apoteket 

Farmaci utbildningsdagar i 

november 2009 i Luleå med 

fokus på patientsäkerhet och 

då framför allt läkemedelshantering. 


Monica Johansson 

Verksamhetsutvecklare 

BarnIVA 

Drottning Silvias 

Barn & 

ungdomssjukhus 

monica.rn.johansson@ 

vgregion.se 

Vi ställde oss 

frågorna: Hur kan vi 

förbättra smärtskattningen 

på intuberade 

barn, hur gör man 

när självskattning av 

smärta är omöjlig 

och de verktyg som 

fi nns inte är användbara? 


Tema / intensivvård 

COMFORT–B och FLACC 

smärtskalor i pediatrisk intensivvård 

Smärta är ett komplext fenomen och generellt 

svårbedömt på barn. Självskattning är 

”en gyllene standard” men är inte användbar 

på fl ertalet barn eft ersom det krävs att barnet är 

verbalt, välutvecklat och har en ålder på 5 år eller 

över. I gruppen nyopererade barn som behandlas 

med analgetika och lugnande läkemedel samt har 

respiratorstöd är det i de fl esta fall helt omöjligt att 

självskatta smärtupplevelsen. Obehandlat smärttillstånd 

kan påverka barnet både fysiskt och psykiskt 

men även för mycket smärtlindring och sedation 

kan påverka barnet negativt och ge en förlängd 

intensivvårdsperiod. För att ge en adekvat 

smärtlindring och sedation rekommenderas i litteraturen 

att barnet skattas med ett skattningsinstrument 

för smärtrelaterade beteenden samt fysiska 

indikatorer för smärta. Den kliniska bedömningen 

kan på så sätt förbättras och bli mer objektiv. 

Eft ersom vi ville förbättra rutinerna kring 

smärtskattning och behandling av smärta på vår 

enhet startade vi ett projekt som mynnade ut i en 

studie. 

Vi valde att testa svenska versioner av COM- 

FORT–B skalan (Figur 1) och FLACC skalan (Figur 

2) på postoperativt intuberade barn. 

Vi gjorde en prospektiv observationsstudie 

på 40 intuberade barn (0 – 10 år) som vårdades 

postoperativt på barnintensivvårdsavdelningen. 

Exkluderade från studien var barn med svåra fysiska 

och mentala handikapp samt barn behandlade 

med muskelrelaxantia. Smärtgruppens deltagare 

(sjuksköterskor, undersköterskor och läkare) 

skattade med COMFORT– B och FLACC och den 

patientansvariga personalen skattade smärta med 

VASobs (0 – 10) samt sedation med hjälp av en 

tregradig skala; översederad, lagom sederad eller 

undersederad. Totalt 119 skattningar gjordes vid 

två till tre tillfällen under de första postoperativa 

dagarna. Patienterna var till största delen (ca 80%) 

under ett år gamla och hade genomgått öppen eller 

sluten hjärtkirurgi. Cirka 70% av patienterna hade 

en grundsedering i form av en midazolaminfusion 

och 88% var smärtlindrade med morfi ninfusion. 

Resultatet visade att både COMFORT–B och 

FLACC är användbara som smärtskattningsinstrument 

på intuberade barn. COMFORT–B 

skalan gav dock en mer subtil information om 

sederingsgraden samt upplevdes mer anpassad 

för intensivvård än FLACC skalan. Eft ersom en 

smärtskattning med enbart beteende parametrar

Figur 1. COMFORT–B 

är begränsande valde vi att komplettera med VAS 

skattning. En VASobs skattning av smärtintensiteten 

möjliggjorde att personalens erfarenhet av 

barnets agerande vid olika tillfällen såsom hunger, 

oro, läge i sängen mm kunde läggas in i bedömningen. 

I samband med smärtskattning bör personalen 

ha möjlighet att observera barnets ansikts- och 

kroppsrörelser i minst två minuter. Skattningen 

avslutas med observation av barnets muskeltonus 

genom att känna på arm- eller bentonus. 

Avslutningsvis bedömer man VASobs och däreft 

er noteras vilken totalpoäng som erhållits för 

COMFORT–B och VASobs. För att underlätta i 

bedömningen har vi arbetat fram en algoritm enligt 

Sophia Children´s Hospital i Rotterdam. Behandlingsalgoritmen 

underlättar för sjuksköterskan 

i utvärderingen av vilken behandling barnet 

behöver. Alternativen farmakologisk behandling 

eller omvårdnad beror på vilken grad av smärta 

alternativt vilken sedationsgrad som barnet befi nner 

sig i (Figur 3). 

Studien fi nns publicerad i Nursing in Critical 

Care 2009, Vol14, Nummer 3, sid 122 - 130 

Vi har nu använt COMFORT–B skalan under 


Figur 2. FLACC 

ca 2 år och har gjort en uppföljning av smärtskattning 

med skalan. Resultatet visar att det fi nns en 

nedgång i antalet noterade skattningar i journaltext 

samt på observationslistan per patient kontra 

antalet bolusdoser av morfi n samt midazolam. Vi 

planerar därför en ny undervisning av både skalan 

och hur man smärtskattar under hösten. 

Referenser kan rekvireras från redaktionen: 

info@barnbladet.se 

Figur 3. Algoritm 


Ann-Christine Lussagnet 

Barnsjuksköterska 

BIVA 

Barn- och ungdomssjukhuset, 

Lund 



Barnintensivvård vid Barn- 

och Ungdomssjukhuset i Lund 

Linda Hansson 


BIVA 

Barn- och ungdomssjukhuset, 

Lund 

Under hösten 2001 fl yttade de fl esta vårdavdelningarna 

in i ett nytt barnsjukhus 

med målsättning att samla all barnsjukvård 

i Lund. Eft er årsskift et 2002 öppnade slutligen 

den nya BIVA (barnintensivvårdsavdelningen) 

och det nybyggda Barn- och Ungdomssjukhuset, 

som i dagligt tal kallas ”BUS” stod klart. I 

det fem våningar höga huset bedrivs öppenvård 

såsom dagvård och tidsbeställd mottagning medan 

den slutna vården omfattar basvård och högspecialiserad 

vård (6 vårdavdelningar) samt intensivvård. 

På första planet fi nns även lekterapi, skola 

och bibliotek. På bottenvåningen fi nns dietister, 

sjukgymnaster och arbetsterapeuter. I byggnaden 

bredvid BUS fi nns kuratorer, psykologer och specialistsjuksköterskor 

som är knutna till barnsjukvården. 

Neonatalavdelningen är den enda barnavdelning 

som inte är belägen i BUS utan fi nns i samma 

byggnad som Kvinnokliniken. Detta för att ha 

närheten till mödrarna som vårdas där. 

Barnhjärtcentrum 

Barn och Ungdomssjukhuset i Lund är ett av två 

centra för barnhjärtkirurgi i landet. Utvecklingen 

inom barnhjärtkirurgin har under de senaste 

15 åren präglats av goda operationsresultat som 

inneburit att Sverige idag ligger i frontlinjen internationellt. 

Barnhjärtkirurgi präglas av ett teamarbete 

där alla ”länkar” måste vara starka för att 

ge det bästa resultatet. Vårdresultatet under intensivvårdsvistelsen 

och femårsöverlevnaden i Sverige 

visar på mycket goda resultat. Den tekniska ut- 

vecklingen och övervakningsmöjligheterna postoperativt 

har förbättrats vilket kräver väl utbildad 

personal både inom teknik och omvårdnad av det 

sjuka barnet och familjen. Under 2008 gjordes 312 

hjärtoperationer i Lund med 1,6 % mortalitet. 

Barn och Ungdomssjukhuset i Lund samarbetar 

med ett fl ertal barnkliniker runtom i landet. 

Hela eller delar av utredningen inför hjärtoperation 

görs oft a klar på hemortssjukhuset som 

också följer upp barnet eft er vårdtillfället i Lund. 

Vid tretton barnkliniker från Helsingborg i söder 

till Hudiksvall i norr har Lunds barnkardiologer 

konsultmottagningar där man träff ar hjärtbarnen 

på hemmaplan tillsammans med hemklinikens 

hjärtteam. 

BIVA 

På fj ärde våningen i BUS-huset hittar man BIVA, 

barnoperationsavdelning, postoperativ uppvakningsavdelning 

och dagkirurgisk avdelning. BIVA 

är en allmän intensivvårdsavdelning med 8-9 platser. 

Här vårdas barn och ungdomar från nyföddhetsålder 

upp till 18 år. Fram till år 2002 vårdades 

de hjärtopererade barnen postoperativt på Barn- 

THIVA (barnthoraxintensivvårdsavdelning) och 

övriga intensivvårdskrävande barn på vuxenintensivvårdsavdelning. 

Under det första året på det nya BIVA fanns 

det plats för 4 barn och dessa platser behövdes 

främst för de hjärtopererade barnen under deras 

postoperativa period. Personalen som arbetade 

med hjärtbarnen på Barn-THIVA följde med till

BUS-huset. Detta bidrog till att den stora kompetensen 

hos personalen kunde behållas. Successivt 

har behovet av barnintensivvård växt och idag har 

BIVA 8-9 vårdplatser öppna. Av antalet barn som 

vårdas på BIVA är ca 65 % postoperativ vård eft er 

hjärtoperation. Övriga platser upptas av barn med 

skilda diagnoser som kräver intensivvård i en fas 

av deras sjukdom t ex vid infektioner, onkologiska, 

barnkirurgiska eller neurologiska sjukdomar. 

Vi har ett nära samarbete med neonatalvårdsavdelningen 

och neurokirurgiska avdelningen och 

avlastar varandra vid behov. 

Fortbildning och kompetensutbildning 

De olika patientkategorierna kräver ständig utveckling 

och uppdatering av kompetensen både 

inom den medicinska vården och omvårdnaden. 

Varje termin anordnas 3-4 studiedagar för samtlig 

vårdpersonal gruppvis. Dessa dagar kan innehålla 

eft erfrågade tema med föreläsningar, gruppdiskussioner, 

A-HLR-träning genom olika scenarier 

eller case-genomgångar. Med hjälp av casemetodiken 

sker lärande och refl ektion i tvärprofessionellt 

samarbete i konkreta patientsituationer. 

Vi har även förlagt personalmöten och handledning 

som leds av psykolog under dessa studiedagar. 

En gång vartannat år läggs två av studiedagarna 

ihop som ett internat. Någon gång per år anordnas 

dessutom kompetensdagar där undervisning 

angående särskild medicinskteknisk utrustning 

ges eller exempelvis HLR-träning ingår. 

På BIVA arbetar en sjuksköterska med medicinsk 

teknik. Det fi nns ytterligare tre specialsjuksköterskor 

som vardera ansvarar för olika 

områden. De arbetar med framtagande och uppdatering 

av material för utbildning till nyanställda 

och även fortbildning. De uppdaterar riktlinjer 

och håller sig ajour med ny omvårdnadsforskning 

inom sina områden. Specialsjuksköterskorna är 

Tema / alkohol & föräldraskap 

även involverade i att anordna studiedagar och 

föreläsningar. 

De fl esta i personalstyrkan är engagerade inom 

något ansvarsområde som intresserar dem lite extra. 

Dessa grupper ska vara en resurs för kollegor 

och arbeta för utveckling inom sitt område. När 

man arbetar inom så skilda patientgrupper behövs 

de tydliga riktlinjer och PM. 

Exempelvis arbetar ett par undersköterskor 

och sjuksköterskor i Regnsbågsgruppen som har 

utvecklat checklistor och information om hur omvårdnaden 

kring ett barns död kan gå till. Detta är 

ett arbete som även bedrivs tvärs över avdelningarna 

med involverade sjuksköterskor och undersköterskor 

på olika barnavdelningar. I BUS-huset 

fi nns ett visningsrum som är inrett av Regnbågsgruppen. 

Andra grupper som kan nämnas är smärtgruppen, 

nutritionsgruppen, andningsgruppen (andningstöd), 

hygiengruppen, kylgruppen, ECMOgruppen 

och dokumentationsgruppen. 

De olika grupperna lägger ut sitt material på 

BIVAs interna hemsida vilket innebär en stor resurs 

för deras kollegor. 

En grupp av sjuksköterskor, undersköterskor 

och läkare från respektive avdelning i vårdkedjan 

samt paramedicinsk personal arbetar med att ta 

fram standardvårdplaner för specifi ka diagnosgrupper 

t ex hjärtdiagnosen VSD (ventrikelseptumdefekt). 

Dessa ska vara ett hjälpmedel för personalen 

att hålla en god standard och ge likartad 

vård till alla barn. Standardvårdplanerna följer 

barnet genom hela vårdkedjan vid Barnhjärtcentrum 

i Lund. Runt hjärtbarnet arbetar de olika yrkeskategorierna 

i team. 

Personal på BIVA 

Nyanställning har skett successivt eft er behov under 

BIVAs framväxt. Tack var en mycket liten per- 


sonalomsättning har en god sammanhållning 

kunna hållas i hela personalgruppen 

vilket har gjort BIVA till en attraktiv arbetsplats. 

Personalen består av ca 60% sjuksköterskor 

och ca 40% undersköterskor. För 

att arbeta som sjuksköterska på BIVA 

krävs vidareutbildning antingen inom 

barn-och ungdomssjukvård, intensivvård 

eller anestesi. Flera av sjuksköterskorna 

har dubbelkompetens d v s fl era vidareutbildningar. 

Omhändertagandet av ny 

personal är något som vi värderar högt 

och arbetar mycket med. Bredvidgången 

är minst 10 veckor och är upplagd eft er 

individuella behov. Specialsjuksköterskorna 

har nyligen utarbetat ett kompendium 

om rutiner, arbetssätt och omvårdnad 

för olika patientkategorier samt 

praktisk hänvisning för t.ex. transporter 

till CT och MR när barnet är beroende av 

mycket utrustning såsom respirator, NObehandling 

m.m. 

Då antalet hjärtsjuka barn utgör en stor 

del av de patienter som vårdas på BIVA 

har ett stort samarbete växt fram mellan 

operations- och intensivvårdsavdelning 

och den barnkardiologiska avdelningen. 

För dessa barn och deras familjer är det 

betydelsefullt med kontinuitet i vården 

och ett professionellt bemötande. 

Gaslarm! 

En del barn skriker mer än andra. Ofta beror det på att barnet 

har för mycket gaser i magen. Nu finns det ett enkelt sätt att hjälpa 

barnet. Pysventilen Windi befriar barnet från gaserna på ett enkelt, 

skonsamt och ofarligt sätt. Windi är godkänd änd av 

Läkemedelsverket. 


Den enkla hjälpen för småbarn med kolik 

och andra gasrelaterade besvär. 

Läs mer på www.windi.nu 


Barn och familj i centrum 

Vi arbetar ständigt med att förbättra omhändertagandet 

av familjerna. Vid varje 

vårdtillfälle på BIVA ber vi föräldrarna 

att utvärdera det bemötande de har fått. 

Vad som oft a tas upp av föräldrarna är den 

lugna atmosfären som genomsyrar BIVA. 

Föräldrarna har möjlighet att bo på patienthotellet 

eller Ronald McDonaldhuset 

under vårdtiden. 

Det är möjligt att övernatta på BIVA 

vid speciella omständigheter och vi har 

fria besökstider. Många föräldrar väljer 

att ta igen lite nattsömn under tiden deras 

barn vårdas på BIVA. 

Under hela vårdtiden är föräldrarna 

delaktiga och närvarande vid alla situationer 

så mycket som de orkar och vill. 

Barnet kan oft ast komma upp i famnen 

även när de är intuberade och har ett fl ertal 

sladdar och slangar kopplade till sig. 

Ett bra samarbete mellan avdelningarna 

och en god information är betydelsefullt 

för att familjen ska känna trygghet vid 

överfl yttningar från BIVA. 

Effektiv - Hygienisk - Säker 

BARN MELLAN 0 OCH 3 ÅR kan inte snyta sig själva, 

vilket gör det svårare för dem att andas, sova och äta. 

Med välbeprövade och svensktillverkade NÄSFRIDA® 

nässug kan du smidigt hjälpa ditt 

barn att snyta sig. 

NÄSFRIDA® är utvecklad av 

öron-näsa-halsläkare och är 

speciellt utformad för att 

inte irritera barnets känsliga 

nässlemhinna. Med utbytbara 

hygienfilter elimineras spridningen 

av bakterier till användaren. 

NÄSFRIDA® rekommenderas 

av barnläkare och BVC. 

Finns att köpa 

i barnbutiker. 

Läs mer på www.nasfrida.se

04-08-04-02 SE 

Vårda ditt barns ömtåliga hud 

Barn har känslig hud. Om huden skulle bli röd och irriterad kan du använda 

Bepanthen vid varje blöjbyte. Bepanthen innehåller det verksamma ämnet 

dexpantenol som omvandlas till pantotensyra (vitamin B5) i hudens celler. 

Pantotensyra anses ha en aktiv roll i hudens återbildning och uppbyggnad. 

Du hittar Bepanthen på Apoteket. 

Bayer Healthcare, Box 606, 169 26 Solna. Telefon: 08-508 22 300 www.bepanthen.se 

Bepanthen salva med dexpantenol 5%, är ett receptfritt läkemedel som fi nns att köpa på Apoteket. Salva 30 g ca pris 51 kr. 

När passar Bepanthen? Vid behandling av lindriga hudirritationer, blöjdermatit, såriga bröstvårtor, mindre ytliga brännsår, 

mindre ej infekterade sår, rispor, skråmor, självsprickor samt torr hud. Produktresumé granskad senast: 2008-05-20.

BIVA på Astrid Lindgrens sjukhus 

Från Kronprinsessa 

till Sag tant 

Barnintensiven började som en intensivvård/postoperativ 

avdelning som i början kallades ”Akutavdelningen” på 

Kronprinsessans Lovisas Barnsjukhus år 1961. Barnklinikerna 

fl yttade 1970 till S:t Görans sjukhus och från 1998 fi nns 

avdelningen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. 

Barnintensivvårdsavdelningen (BIVA), Astrid Lindgrens 

Barnsjukhus, är idag en del av Karolinska Universitetssjukhuset 

i Solna, Stockholm. BIVA tar emot intensivvårdskrävande barn 

framför allt från Stockholms läns landsting men 

även cirka 24 % utomlänspatienter per år. 

BIVA är en enhet med 6-9 vårdplatser fördelat 

på fyra två-bäddssalar samt en isoleringssal. 

Årligen vårdas cirka 675 barn på BIVA (0-18 år), 

fördelat på ca 60 vårdtillfällen per månad. Medelvårdtiden 

är drygt 3 dagar, men kan variera från 

timmar till månader. Den allra största åldersgruppen 

är barn under 12 månader, däremot är medelåldern 

på barnen som vårdas på BIVA 5,1 år. Den 

vanligaste patientgrupp är barn som kommer 

in akut. En mindre grupp barn kommer in eft er 

planerad vård, t.ex. eft er större neurokirurgiska 

operationer, tumörkirurgi och/eller behov av respiratorbehandling. 

Barn med olika former av andningsproblem 

behandlas framgångsrikt och avdelningen bedriver 

allt från CPAP, konventionell respiratorbehandling till 

HFOV (high frequency oscillatory ventilation) helium- och NObehandling. 

Då ECMOcentrum ligger i nära anslutning till BIVA 

vårdas cirka 36 barn både pre- och post ECMO-behandling per 

år. 

Andra vanliga behandlingsformer är krampbehandling, avancerad 

omvårdnad samt dialysbehandling av barn i alla åldrar. 

Personalen har kompetens både inom intensivvård samt 

barnsjukvård och intensivvårds-sjuksköterskor, barnsjuksköterskor, 

undersköterskor och barnsköterskor arbetar i parvård 

på avdelningen. På avdelningen bedrivs en familjecentrad vård 

med barnet i centrum. 

BIVA har en utbildningsledare som bl a planerar internutbildning 

samt kontinuerlig kompetensutveckling genom åter- 

Ann-Charlotte Falk 

leg sjuksköterska, Med dr, 

Britt Bredlöv 

leg sjuksköterska 

utvecklingsledare, 

Dag Nilsson 

leg sjukskötare, 

Liss Ingrid Schröder 

leg. sjuksköterska 

Annika Schön 

leg sjuksköterska 



kommande studiedagar. Fokus under de senaste temadagarna 

har framför allt varit inom neurologi, nutrition, friskvård och 

etik. Därutöver ges utbildning av det stora antal medicintekniska 

produkter (MTP) som fi nns på BIVA, t ex CPAP, respirator, och 

dialysapparat. Ständigt återkommande föreläsningar inom t ex 

inhalation, pleuradrän, neurokirurgi, nutrition och smärta fi nns 

också att tillgå. 

På avdelningen bedrivs även utbildning och utbildningsledaren 

ansvarar för studenter som har sin verksamhetsförlagda utbildning 

(VFU) här. Framför allt gäller det studenter från högskolorna 

i Stockholms län men studenter från andra högskolor bereds 

också VFU i mån av plats. 

Inom verksamheten bedrivs fl era projekt, bl.a är BIVA ett av 21 

team från hela landet som medverkar i VRISS II som har sitt fokus 

på förekomst av vårdrelaterade infektioner. Genom ett målinriktat 

arbete vill vi förändra arbetssätt som exponerar patienterna för 

onödig infektionsrisk vilket leder till ökad patientsäkerhet, minskat 

lidande för patienterna och i förlängningen till bättre tillgång 

och nyttjande av intensivvårdsresurserna. Projektet resulterade i 

att vårdhygien uppmärksammades av all personal och att ett fl ertal 

förbättringsområden identifi erades och åtgärdades. 

Ytterliggare projekt som bedrivs på BIVA av sjuksköterskor är 

studier kring smärta och smärtskattning av barn, den s.k Astrid 

Lindgrens Pain Scale, ALPS I studien. 

Vi har intresserat oss för de nyfödda barnen som genomgått 

stor kirurgi och hur vi på bästa sätt kan skatta barnens smärta. Att

skatta smärta hos ett nyfött barn är svårt eft ersom de verbalt inte 

kan uttrycka vad de upplever. Adekvat smärtbehandling grundar 

sig delvis på att individen beskriver sin smärtupplevelse men den 

möjligheten har inte de nyfödda barnen. Studier visar också att 

sjuksköterskor överskattar eff ekten av given analgetika och att det 

fi nns brister när det gäller att tolka barnens smärta. I studier har 

man även sett att kompetens, erfarenhet, övertygelse och attityd 

kan vara faktorer som påverkar sjuksköterskans bedömning. Viktigt 

är också att ha ett holistiskt synsätt, alla faktorer måste vägas 

in så som stress, missnöje, hunger, blöt blöja eller starka ljud med 

mera vid omvårdnaden av det sjuka barnet. 

Beteendeskala 

I sjuksköterskans omvårdnadsansvar ingår det att skatta barnets 

smärta, genomföra och utvärdera interventioner samt att dokumentera. 

För att kunna ta detta omvårdnadsansvar behöver sjuksköterskan 

ett väl fungerande smärtskattningsinstrument till sin 

hjälp. Därför har en beteendeskala utvecklats som är anpassad 

till nyfödda (0-28 dagar) fullgångna barn för att mäta postoperativ 

smärta. Vårt projekt är en validitets- och reliabilitetstestning 

av ALPS I och en del av magisterstudier som bedrivs från 

avdelningen. 

Som en del av BIVA:s verksamhet är transportgruppen Pediatric 

Emergency Transport Service (PETS) vilken etablerades år 

2006. PETS består av anestesiläkare, anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor 

och undersköterskor från kliniken. Eft er konsultation 

från andra sjukhus i landet hämtas intensivvårdskrävande 

barn i alla åldrar för fortsatt vård på BIVA. Det kan röra sig om 

cirkulatoriskt och respiratoriskt instabila barn som behöver andningsunder-stöd 

i form av CPAP, respirator och NO-behandling 

och/eller inotropt stöd. 

PETS har även internationella uppdrag till ett fl ertal länder 

i Europa och samarbetar både med ECMO centrum samt neonatalavdelningen 

på Karolinska Universitetssjukhuset. PETS 

transporterar barn med ambulansfl yg, helikopter eller intensivvårdsambulans 

beroende på barnets vårdbehov. Denna service 

erbjuds dygnet runt, året runt. 

Mother 

&Baby 

magazine 


Barnsjuksköterskedagarna 

22-23 april , Uppsala 

Barnveckan hölls i år i genuint högvördig och traditionstyngd akademikermiljö – i den gamla 

universitetsbyggnaden i Uppsala lärostads centrum. Givetvis med Domkyrka, Karolina och 

Gustavianum som fond. Till dagarna kom över 700 besökare och även våren anlände på allvar. 

Invigningen av Barmveckan hölls först den 22 april då Barnläkarföreningen och Riksförbundet 

för Barnsjuksköterskor påbörjade sitt gemensamma program. Nedan följer en kort sammanfattning 

av nya forskningsrön presenterade i en anrik inramning: 

Öppningsanförandet hölls av 

professor Jan Gustafsson från 

Institutionen för Kvinnors och 

Barns Hälsa, som tillsammans med Akademiska 

sjukhuset och BLF och RfB, organiserat 

dagarna. 

– Just samarbetet mellan barnläkare 

och barnsjuksköterskor präglar vår vardag, 

och det känns därför mycket riktigt 

att båda föreningarna står som arrangörer. 

Mikrofonen lämnades över till Barnläkareföreningens 

ordförande Margareta 

Blennow, som travesterade på den bekanta 

sentens som kröner entrén till universitetets 

föreläsningssal: 

– Att mötas och lära oss av varandra är 

stort, att ta med detta till vår vardag är än 

större. Vi är här för barnens hälsa. Dessa 

dagar är nu på väg att bli en permanent 

fortbildningsvecka. Den är inte bara ett 

viktigt forum för erfarenhetsutbyte och 

barnmedicinsk kompetens, utan skapar 

också uppmärksamhet externt för angelägna 

frågor, som hos Socialstyrelse och 

andra myndigheter. 

Evalotte Mörelius, ordföranden i RfB, 


fångade upp den tråden, och betonade att 

just kunskaps- och verksamhetsutveckling 

är av största vikt när konjunkturen 

tvingar till hårda besparingar. 

– Det är inte svårt att satsa på utveckling 

när ekonomin är god, det är när den 

drastiskt försämras som kreativitet och 

alternativa lösningar måste till. 

Hon menade att detta var vår akuta utmaning, 

och hoppades att dagarna skulle 

bidra till att vi också framgångsrikt kan 

anta den. 

Minisymposier 

Dagarna bjöd på ett par minisymposier. 

Det inledande hade temat Gen-etik, ett 

mycket angeläget och aktuellt ämne (som 

Barnbladet) kommer att ägna större uppmärksamhet 

år i ett kommande nummer. 

Molekylärbiologin har de senaste åren genomgått 

en explosionsartad utveckling 

och genetisk diagnostik är ett betydande 

inslag i den kliniska vardagen. Men i 

kölvattnet av denna utveckling följer en 

rad komplicerade etiska frågeställningar 

som vad gör vi med den information vi 

får? Och framför allt vad gör vi med den 

kunskap som vi inte kan överblicka konsekvenserna 

av? 

Symposiet hade samlat en rad sakkunniga 

föreläsare inom klinisk genetik. 

Moderator var Mats G Hansson, professor 

i Biomedicinsk Etik, vid medicinska 

fakulteten, Uppsala Universitet. Symposiet 

kom att främst uppehålla sig kring 

den genetiska diagnostiken och hur man 

använder den i olika sammanhang. 

Det som kanske väckte mest diskussion 

var Johan Björkegrens anförande, 

Margareta Blennow och Evalotte Mörelius

docent i Molekylär Medicin vid Karolinska 

institutet, som handlade om Kommersiella 

gentester. Tester som kan ge 

allmänheten information om risken att 

vara bärare av genetiskt betingade sjukdomar. 

Polemiken kom att handla om individens 

rätt till information rörande sin 

egen kropp, kontra spridning av oönskad 

information, exempelvis till anhöriga som 

inte vill veta, eller kommersiella intressen 

som livförsäkringsbolag. 

Utsatta unga eller oinsatta vuxna? 

handlade bl a om ungdomars sexualitet. 

En av föredragshållarna var barnmorskan 

Maria Ekstrand som har doktorerad på 

ungdomars syn på risker vid oskyddat 

sex. Bland tonåringar och unga vuxna har 

både aborter och könssjukdomar, som 

t.ex klamydia ökat med 50 % under den 

senaste tioårsperioden. Ökningen har 

varit större i Sverige än i övriga Norden. 

Maria Ekstrand ville i sin avhandling undersöka 

vad som låg bakom dessa siff ror. 

Studierna är baserade på kvalitativa intervjuer 

med tonåringar av båda könen. 

Hon fann att ungdomarna har en liberal 

inställning till oskyddat sex. Många 

har sex när de är alkoholpåverkade, vilket 

gör att de då tar större risker. Attityden 

hos både män och kvinnor var att det är 

kvinnans ansvar att se till att hon inte blir 

gravid och säger hon inget så tar killen för 

givet att hon äter p-piller eller dagen-efter-piller. 

Kondom uppfattas som krångligt 

men också lite pinsamt att börja prata 

om. Flera tjejer menade att det kan verka 

som att man tror att partnern är smittad 

om man ber honom använda kondom 

eller – ännu värre – att man själv skulle 

vara smittad. Kompisarnas attityder till 

kondom och risker med oskyddat sex har 

stor betydelse. Riskerna relateras mest till 

den egna individen. Risken för en ev. graviditet 

tänker inte killarna så mycket på. 

Killarna känner sig maktlösa om kvinnan 

skulle bli gravid eft ersom det är hon 

som har makten att bestämma om hon 

ska göra abort eller inte och de fl esta säger 

att de skulle försöka övertala henne 

att göra abort. ”Tonårsmamman” är följaktligen 

någon man ser lite ner på medan 

man tycker synd om ”tonårspappan” som 

har åkt på att bli förälder så tidigt. Men 

även kvinnan kände sig maktlös genom 

påtryckningar från både den blivande 

fadern och föräldrar och andra att göra 

abort. Sammanfattningsvis kom Maria 

fram till att i praktiken ligger ansvaret för 

att förhindra både könssjukdomar och 

graviditet på kvinnan, trots att mannen 

oft ast är den som tar initiativ till sex. 

Föredrag: 

Vad gör de på nätet? Per-Erik Åström, 

Utredningssekreterare, Socialdepartementet 

Vår värld ligger öppen tack vare internet. 

Ingen äger det och inget kontrollerar det. 

Våra barn har tillgång till hela världen i sitt 

eget hus. Per-Erik berättar om nätpornografi 

n och hur barn i hela världen utsätts 

för övergrepp. Med barnpornografi menas 

dokumenterade sexuella övergrepp 

på barn. Det kan röra sig om fi lmer, fotografi 

er, teckningar, fotomontage m.m. Det 

är oerhört svårt att kontrollera nätpornografi 

och varje vecka tillkommer fyra nya 

barn i pornografi ska bilder/fi lmer på nätet. 

Det vi vet idag är att det fi nns miljoner 

av bilder/fi lmer i trafi k, de tekniska 

kunskaperna är omfattande, barnpornografi 

fi nns på alla 

nivåer och det 

krävs ökade kunskaper 

hos polis 

och åklagare. 

Det är mycket 

svårt att fånga in 

de skyldiga och 

även när fallen är 

lösta, den skyldige 

bakom lås och 

bom och barnet 

har fått hjälp, så 

fi nns bilder/fi lmer 

kvar i internet världen i fl era år. Det 

är viktigt att alla som misstänker något 

om nätbarnpornografi tipsar polis eller 

anmäler via de tipssidor som fi nns på nätet. 

Per-Erik berättar hur en oskyldig bild 

på en ung fl icka kan hamna i pornografi ska 

sammanhang då det är enkelt för kunniga 

nätpedofi ler att locka till sig foto på 

fl ickor. Uppmaningen är att tala med våra 

barn/ungdomar, vem chattar de med, vem 

delar de ut telefonnummer till, vem träff ar 

de och att vara engagerade och frågvisa. 

Hur och när sover de? 

Arne Lowden, Sömn- och stressforskare 

Vårt samhälle är ett 24 timmars öppet hus. 

Idag lider många av sömnbrist och störd 

dygnsrytm vilket avspeglar sig på dagarna 

i skola och arbete. För barn/ungdomar 

under 25 års ålder är sömnen oerhört 

viktig. Hjärnan och kroppen är i ständig 

tillväxt och känslig för sömnrubbningar. 

Människan behöver sova för att ladda 

hjärnan med energi, för att uppgradera 

minnet, för att aktivera immunförsvaret, 

utsöndra tillväxthormon. Idag sover ung- 

domar i snitt 1 ½ timma för lite varje vardag. 

Frågan är om skolans tider är gynnsamma 

för optimalt lärande för eleverna? 

Om sömnen störs blir man skör. Den som 

sovit bara fem timmar per natt i en vecka 

uppvisar en gradvis försämring av prestationsförmågan. 

Man blir sämre på att planera, 

kommunicera och tänka kreativt, 

eft ersom sömnlöshet först slår på frontalloben. 

Det går inte att sova igen förlorad 

sömn på en natt. På helgerna ändrar 

många sina sovvanor och är uppe senare 

och sover längre på morgonen – det tar 

cirka tre dygn att återställa dygnsrytmen 

eft er en sådan helg! Det är viktigt att skolungdomar 

får kunskap om sömn och dess 

påverkan på kroppen. Några sovråd som 

är viktiga är att sova i ett mörkt, tyst och 

svalt rum med en skön säng och att inte se 

på tv eller göra läxor i sängen. 

Anknytning i praktiken. Kay Karlsson, 

Psykolog och författare, Stockholm. 

Kay Karlsson är leg psykolog och leg psykoterapeut 

med mångårig erfarenhet av 

att arbeta med spädbarn. Vi barnsjuksköterskor 

är nyckelpersoner i småbarnsvärlden. 

Vi släpps in i spädbarnsfamiljen på 

ett sätt som ingen annan utom familjen 

gör. För det lilla nyfödda barnet är samspelet 

med sin omgivning enda sättet att 

överleva. I nyföddhetsperioden är hjärnan 

outvecklad, en kritisk tid då hjärnceller 

ska organiseras. Hjärnan är maximalt 

formbar men också maximalt sårbar 

och oerhört känslig för stress. Nyfödda 

barn har låg stresshormon/kortisol så 

länge de har hjälp och omvårdnad men 

ett barn som inte får hjälp blir stressat och 

kortisol ökar. En trygg omvårdnad ger 

möjlighet att stänga av stresshormoner 

men en otrygg omvårdnad ökar stressen 

och barnet upplever ett kroniskt stresstillstånd. 

Detta ger bl.a. ett sårbart immunförsvar. 

Det nyfödda barnet har möjligheternas 

hjärna för att utveckla och lära men 

detta måste göras i ett gynnsamt samspel 


med föräldrar. Kay visar oss ett antal videosekvenser 

av olika barn i olika situationer 

med sina föräldrar. Både situationer 

där barnet och förälderns samspelar 

med gester, mimik, språk och guidning 

men också situationer där allt detta saknas 

och barnet är vilset. 

Under småbarnsåren samlar barnet 

alla sina känslor och upplevelser som i en 

mapp. Mappen blir en inre arbetsmodell, 

uppbyggd av alla erfarenheter som följer 

oss resten av livet. Det är 1000-tals detaljer 

i vardagliga livet som ger barn inre arbetsmodeller. 

60-70 % av alla barn har en trygg anknytning 

till sina föräldrar och kan lita 

på sin inre arbetsmodell, men ett barn 

som har en deprimerad mamma får inte 

ögonkontakt, inte uppmuntran, inga leenden 

eller nickningar. Barnet vänjer sig 

vid frånvaro av uppmuntran och får obalans 

i sina arbetsmodeller. Barnet får en 

låg tilltro till sin omgivning och redan ett 

litet barn på 6 månader har skapat dessa 

minnesbilder av en känslomässig frånvaro. 

Kay har bl a skrivit boken Anknytning 

– om att tolka samspelet mellan föräldrar 

och små barn. 

Kängurumetoden. Möjligheter – 

svårigheter. Ylva Thernström Blomkvist, 

barnsjuksköterska och doktorand,Uppsala 

Tidigare fanns det ingen plats för föräldern 

att stanna hos sitt för tidigt födda barn 

dygnet runt. På sin höjd kunde personalen 

ordna en stol bredvid barnets säng. I 

samband med en ombyggnation och fl ytt 

av avdelningen började personalen arbeta 

på ett nytt sätt, målet var att alla föräldrar 

ska kunna sova hos sitt svårt sjuka barn. 

Ylva utvärderade införandet av kängurumetoden 

med en enkätstudie där det hu- 


RfB:s Årsmöte 23 april 

Riksföreningen för Barnsjuksköterskors 

Årsmöte var torsdagens första punkt och 

trots den tidiga timman var uppslutningen 

god. Evalotte Mörelius omvaldes till Riksföreningens 

ordförande och Elisabeth 

Magnusson från Västerås avtackades 

för sitt arbete i styrelsen. Elisabeths 

huvuduppgift har varit att ansvara för 

medlemsregistret. Elisabeth efterträds av 

Catrin Jonson, Sundsvall. Verksamhetsberättelsen 

för 2008 och verksamhetsplanen 

för 2009-2010 finns att läsa påwww. 

barnsjukskoterska.com 

vudsakliga resultatet visade att mammorna 

upplevde vården och kängurumetoden 

som positiv och ingen skulle vilja vara utan 

den typen av vård. Kängurumetoden 

är den verkliga familjecentrerade vården. 

Milda skallskador hos barn, dess 

konsekvenser. Ann-Charlotte Falk, Med Dr, 

IVA-sjuksköterska. Stockholm 

Skallskador är de vanligast förekommande 

olycksfallen, och består till 80-90% av 

milda skallskador. Trots en mild skallskada 

har 10-15% långvariga kvarstående 

symtom. 

Ann-Charlotte beskrev att hon i sitt 

arbete med barn med skallskador saknat 

riktlinjer som är specifi kt inriktade på 

barn. Huvuddelen av rådande riktlinjer 

och informationsmaterial är utarbetade 

utifrån erfarenheter av vården av vuxna. 

Ann-Charlotte gjorde bl. a en journalgranskning 

av alla barn som slagit sig 

i huvudet under ett års tid och som sökt 

på akutmottagningen, totalt 3168 barn. 

Största åldersgruppen var barn under 18 

mån. Resultatet visade att ungefär hälft en 

av barnen observerades under en period 

på akutmottagningen medan bara en liten 

del blev inlagda för fortsatt vård. Resultatet 

visade även att barn i olika åldrar 

uppvisade skillnad i vilka symtom de 

utvecklade. Inga dokumenterade initiala 

kliniska symtom kunde 

förutse vilka barn som 

beskrev kvarvarande 

symtom eft er tre månader. 

Föräldrarna behöver 

informeras om vad 

som är normalt förlopp. 

När ska de söka igen? 

Vilka är vanliga och 

normala symtom? 

Tonårstjejers hälsa – 

hur mår de och varför? 

Reneé Flacking, Med Dr, 

Kay Karlsson och Gunn Engvall 

barnsjuksköterska, Falun 

Tjejer skattar sin hälsa lägre än killar 

(självskattad hälsa) och har mer psykosomatiska 

besvär än killar. Renée presenterade 

en intervjustudie utförd på 18 tjejer 

från Dalarna. Resultatet beskrev tjejernas 

upplevelse av att få känna att de är accepterade 

och älskade för den de är. Att 

få känna sig accepterad är ett skydd, det 

gör dem inte lika sårbara. Att känna sig 

avvisad skapar stress och det är vanligt att 

de säger att de är stressade, stress likställs 

med känsla av att vara värdelös, mobbad, 

dissad. Det är viktigt med status och attraktionskraft 

. Budskapet var att ta allvarligt 

på när tjejer uttrycker att de är stressade. 

Det är oerhört viktigt att ge tonårs 

tjejer ett rum och en plats där de vågar uttrycka 

sig. Behåll de skolsjuksköterskorna 

som fi nns, viktigt med stöd inom skolan! 

En av de sista i raden av föreläsare var 

Gunn Engvall. Gunn, som ägnat stor 

del av våren åt att organisera Barnsjuksköterskedagarna 

och även presenterade 

alla föreläsarna, berättade om tonåringars 

copingstrategier för att hantera cancersjukdom. 

Femtiosex tonåringar hade 

intervjuats. Deras strategier var av olika 

slag men de fl esta hade fl era olika sätt att 

hantera sjukdomen. Att acceptera att läget 

var som det var, t ex med olika läkemedelsbiverkningar 

var en strategi. Tänka 

positivt, att själv söka information och 

att använda sig av distraktion var andra 

sätt som ungdomarna använde sig av. Att 

försöka minimera sitt eget problem, t. ex 

genom att framhålla att det fanns andra 

som hade det värre, men också att söka 

stöd genom att exv. prata med kompisar 

var andra tillvägagångssätt som användes. 

Barnsjuksköterskan Ewa Lundberg 

och Olof Frode, förskollärare har under 

fl era år haft ett projekt där de samlat barn 

som förlorat någon nära familjemedlem. 

”Barns sorg är randig” 

d.v.s. sorgen kommer 

och går. 

Den som vill läsa 

mer om de olika föredragen 

kan gå in på vår 

hemsida där det fi nns 

mer utförliga sammanfattningar 

av fl era av 

presentationerna. 

Av Berit Finnström, 

Ewa-Lena Bratt, Lisa 

Ernstsson och Magnus 

Forslin

Riksföreningens styrelse och Ed Mitchell, Rosén von Rosenstein pristagare 

Love, Pain and Intensive Care in Pediatrics, Professor 

Sunny Anand, Arkansas, USA 

Spädbarn känner smärta och minns smärta! Professor 

Anand är ursprungligen från Indien men 

arbetar nu sedan många år tillbaka i Arkansas, 

USA, där han tillsammans med sitt forskar teamstuderar 

små barns smärta. Han belönas för sin 

forskning rörande smärta hos nyfödda barn och 

har haft stor betydelse för barns rättigheter till 

smärtlindring. För inte allt för länge sedan trodde 

vi att små barn inte kände smärta i samband med 

kirurgiska ingrepp. Nyfödda barn blev utsatta för 

olika ingrepp utan adekvat smärtlindring. Professor 

Anand såg att barns stresshormoner ökade 

dramatiskt under kirurgiska ingrepp och när man 

sedan började ge barnen adekvat smärtlindring 

och narkos kunde man mäta mycket lägre stresshormoner 

under ingreppet. 

Den största hjärntillväxten i en människas liv 

sker den sista tiden före förlossning och i nyföddhetsperioden 

är hjärnan i sin mest sårbara period. 

Forskning visar att smärta i nyfödhetsperioden 

påverkar människans smärtminne för resten av 

livet. Anand försöker fastställa de långsiktiga effekterna 

av smärta för prematura barn, som oft ast 

genomgår upprepande smärtsamma ingrepp. Vad 

ger långvarig smärta för långsiktiga problem? Professor 

Anands studier visar att de prematura barn 

som genomgått upprepande procedurer kräver 

mer analgetika vid operation än t.ex. fullgångna 

barn som endast har genomgått några enstaka 

procedurer. Professor Anand avslutar med att säga 

att forskningen har kommit långt och vi räddar 

fl er och fl er barn med hjälp av medicin och teknik 

men han vill också påpeka ”the role of love in the 

neonatal ICU”. 

SIDS: Past, Present and Future, Professor Ed 

Mitchell, Auckland New, Zeeland. 

Så sent som på 1980-talet skulle nyfödda ligga på 

mage. Nya rön om riskerna för plötslig spädbarnsdöd 

ändrade råden. Ryggläge anses ha bidragit till 

den kraft iga minskningen av dödlighet, i Sverige 

med 75 procent, från 1/1000 födda för knappt 20 

år sedan till 1/4000 i dag. För sin forskning om 

plötslig spädbarnsdöd belönas professor Ed Mitchell 

från Nya Zeeland. När Professor Mitchell i 

början av 1990-talet började studera och forska 

om SIDS så hade Nya Zeeland höga siff ror av 

plötslig spädarnsdöd, högre siff ror än t.ex. USA. 

Det var övervägande pojkar (60:40), SGA barn, 

unga mödrars barn, barn födda vintertid, prematura 

barn och etniska minoritetens barn som 

drabbades av SIDS. Ed Mitchells forskarteam utförde 

studier på Nya Zeeland där de intervjuade 

föräldrar ang. deras barn och fi ck tillgång till förlossningsjournaler 

och obduktionsjournaler på 

de barn som avled utan orsak. Det framkom att 

Rosén von Rosenstein-medaljernadelas 

ut vart femte år till 

minne av Nils Rosén 

von Rosenstein. Professorn 

från 1700-talet 

kallas barnläkekonstens 

fader eftersom 

han skrev den 

första riktiga läroboken 

i barnmedicin. 

Han lade grunden för 

en ny, modern läkarutbildning 

och förespråkade 

att sjukdom 

skulle förebyggas 

och behandlas tidigt. 

Medaljer delas ut till 

tre världsledande 

forskare inom pediatrik. 

I samband med 

Barnveckan i Uppsala 

delades medaljerna 

ut till följande professorer: 

Till Rosén von Rosensteins minne 

Lisa Ernstsson 

Redaktör Barnbladet 


64.4% av barnen sov på mage och 30.9% 

av barnen sov på sidan. Endast 4.75% av 

barnen sov på rygg. Detta var något som 

forskarna inte hade haft en aning om men 

ganska omgående gick de ut med rekommendationer 

att vända barnen från mage 

till rygg i sovläge. Professor Mitchell kom 

1992 till Sverige och införde de ändrade 

sovvanorna. De har också sett att faktorer 

som att mor röker under graviditet, magläge, 

samsovning och att ha täckt huvud 

ökar risken för SIDS. Gällande samsovning 

så rekommenderar Ed Mitchell att 

barnet ska sova i föräldarnas rum men i 

en egen säng och naturligtvis på rygg. I 

USA kan föräldrar i vissa stater, i fattiga 

områden, få låna en spjälsäng för att barnet 

ska få en egen sängplats. På Nya Zeeland 

är det tradition att lägga sitt lilla nyfödda 

barn i en fl ätad korg, vilket numera 

rekommenderas. Det är en 47 % risk att dö 

i SIDS med magläge enligt Professor Mitchell. 

I Sverige följer vi Socialstyrelsens rekommendationer: 

• Sova på rygg 

• Amma 

• Ej röka 

• Se till att barnet är lagom varmt 

The Paediatrician: Past, Present and Future, 

Professor Ingemar Kjellmer, Göteborg 

Professor Ingemar Kjellmer får medaljen 

för ”enastående insatser inom svensk pediatrik”. 

I sin forskning har han framför allt 

fokuserat på mekanismer bakom hjärnskador 

hos nyfödda. I början av 1800-talet 

dog 250/1000 barn, idag har vi en barnadödlighet 

på 3/1000 barn. Professor Kjellmer 

bygger sin prisföreläsning på att föra 

en dialog med barnläkare von Rosenstein 

och jämföra tiden då von Rosenstein verkade 

med hur det är idag. Har barnläkarkompetensen 

ökat barnaöverlevandet? På 

von Rosensteins tid brottades barnläkarna 

med sjukdomar som TBC, smittkoppor, 

svält, svåra infektioner, dålig hygien 

och fattigdom. Idag klarar vi av dess sjukdomar 

och tillstånd men istället har barnen 

allergi/astma, övervikt, diabetes och 

neuro-psykiatriska sjukdomar. Frågan är 

vad är kostnaden för att rädda alla barn 

till varje pris? Ibland kan det resultera i 

svåra följdsjukdomar och utvecklingsförseningar. 

Men forskningen går hela tiden 

framåt och de sista 20-30 åren har prematura 

och hjärtsjuka barn fått en mycket 

större chans att överleva. Barn med cancer 

har idag en stor chans att överleva jämfört 


Anatomiska teatern i Museum Gustavianum 

med på 50-talet. Är barnen lyckligare 

idag än förr? Levnadsstandarden är god 

i Sverige och svenska barn toppar listor 

där de jämförs med andra länder: här är 

det bra att leva och svenska barn förefaller 

att vara lyckliga. Men vi vet samtidigt 

att vi har fl er och fl er ungdomar som mår 

dåligt med sömnstörningar, mobbing 

och våldet har ökat och många lever ett 

självdestruktivt liv. Vad ska vi göra för att 

bryta denna trend? Studier visar att en aktiv 

kommun med förebyggande stöd för 

skolungdomar visar eff ekt på ökad välbefi 

nnande hos barnen med mindre risk för 

ohälsosamt beteende. 

Prisutdelningen ägde rum på Anatomiska 

teatern följt av mottagning med buff é på 

Museum Gustavianum den 23/4. 

Grattis Sigrid och Linnea 

till Pampers Stipendium! 

Procter & Gamble (Pampers) stipendium på 25 000 kronor gick i år till Sigrid Behm 

och Linnea Gustavsson. De kommer att göra en observationsstudie av hur barnsjuksköterskor 

och sjuksköterskor på neonatalavdelningar följer nationella riktlinjer och 

lokala PM angående smärtlindring i samband med häl- och venprovtagning. Diplom 

och vackra blommor överlämnades av Ann-Christin Petterson från Pampers. Stort 

grattis till stipendiaterna!

Barn med cancer och deras familjer: 

Familjemedlemmars upplevelser och behov 

Åren innan jag blev antagen som doktorand 

arbetade jag som barnsjuksköterska 

inom den barnonkologiska vården. Arbetet 

där väckte en nyfi kenhet hos mig över hur familjen 

upplevde sin situation då ett barn i familjen 

diagnostiserades med cancer men även hur de 

upplevde barnets hela behandlingsperiod. Detta 

resulterade i att jag påbörjade studien som ligger 

till grund i min avhandling. Hela studien har fi - 

nansierats av Barncancerfonden och Medicinska 

Fakulteten, Lunds Universitet. 

De senaste årtiondenas medicinska framsteg 

har radikalt förändrat perspektivet på barncancer. 

I Sverige diagnostiseras omkring 300 barn varje 

år i cancer och idag botas ungefär 75% av dessa. 

Barnens behandling pågår under långa perioder 

och kan vara påfrestande både för barnet och den 

övriga familjen. 

I denna avhandling var det övergripande syftet 

att belysa hela familjens upplevelser och behov 

samt vilken inverkan ett barns cancersjukdom och 

behandling har på enskilda familjemedlemmar 

och på familjen som helhet. 

Hela familjen följdes under barnets hela sjukdom 

och behandlingsperiod. Familjerna tillfrågades 

inom en månad från det att deras barn fått 

sin diagnos om de ville delta. Kriterierna för att 

delta i studien var att ett barn i familjen var diagnostiserat 

med cancer för första gången och 

att barnet var under 13 år. Vidare skulle familjen 

kunna tala och förstå svenska och behandlingen 

(kirurgi i kombination med kemoterapi/strålning 

eller enbart kemoterapi/strålning) påbörjades 

inom en månad från diagnos. Familjer som uppfyllde 

dessa inklusionskriterier tillfrågades under 

en 10 månadersperiod om de ville delta i studien. 

Detta ledde till att sjutton familjer inkluderades i 

studien. Datainsamlingen skedde med hjälp av intervjuer 

med enskilda familjemedlemmar över sju 

år, vid tre olika tillfällen; i samband med diagnos, 

under behandling och eft er avslutad behandling. 

Vid samtliga intervjutillfällen inbjöds deltagarna 

att berätta om sina upplevelser av att ha ett barn 

i familjen som insjuknat i cancer/var under behandling/avslutat 

sin behandling. De barn som 

var under sju år observerades i samband med den 

initiala sjukhusvistelsen. Intervjuerna analyserades 

utifrån en hermeneutisk ansats och observationerna 

analyserade med kvalitativ innehållsanalys 

på manifest och latent nivå. 

I den första intervjuomgången som skedde i samband 

med att barnet diagnostiserats med cancer 

intervjuades fem barn med cancer, fem syskon, 17 

mödrar och 12 fäder från 17 familjer. I observationsstudien 

observerades 12 barn. Observationerna 

utfördes i samråd med barnen och föräldrarna 

och planerades för att täcka olika situationer 

under barnets sjukhusvistelse. I den andra intervjuomgången 

som skedde under barnets behandling 

intervjuades fyra barn diagnostiserade med 

cancer, fyra syskon, nio mödrar och nio fäder från 

elva familjer. Den tredje och sista intervjuomgången 

ägde rum i samband med att barnet slutat sin 

behandling. I denna intervju deltog fyra barn som 

avslutat sin behandling mot cancer, två syskon, tio 

mödrar och åtta fäder från tio familjer. 

Familjens upplevelser då ett barn i familjen insjuknade 

i cancer beskrevs som att familjens livsvärld 

föll itu. Allt som tidigare varit tryggt och 

välkänt försvann och ersattes av känslor av rädsla, 

osäkerhet, kaos och ensamhet. I samma stund 

som familjernas livsvärld brast så påbörjades nästan 

omedelbart och intuitivt en strävan att skapa 

en ny livsvärld med ett nytt ramverk. Detta för att 

underlätta familjens strävan att överleva både situationen 

samt barnets sjukdom. 

De små barnens behov (>7 år) under den initiala 

sjukhusvistelsen formulerades i fem teman. 

Dessa var ”behov att ha föräldern nära”, ”behov av 

att leka och känna glädje”, ”behov av att delta i vård 

och behandling”, ”behov av att ha en god relation 

med personalen” och ”behov av fysisk och emotionell 

tillfredsställelse”. Några av behoven kan 

relateras till cancerbehandlingen medan andra 

Maria Björk 

Barnsjuksköterska, Dr Med Vet 

Institutionen Vård och Natur 

Högskolan Skövde 

e-post: maria.bjork@his.se 

Under perioden 

2003-2008 var jag 

antagen som doktorand 

vid Institutionen 

Hälsa, Vård och 

Samhälle, Medicinska 

fakulteten vid Lunds 

Universitet. 

I maj månad 2008 

försvarade jag min 

avhandling Living 

with childhood 

cancer: Family 

Members’ Experiences 

and needs. 

barnbladet #3 2009 21 

Aktuell forskare

ehov uttrycker behov som alla barn kan sägas ha. 

Det mest framstående behovet var att ha föräldern 

nära. Föräldrarnas närvaro och tillgänglighet syntes 

göra barnen trygga så att de kunde uttrycka de 

andra behoven. 

Under behandlingen upplevde familjen det 

som att det var en ständig kamp att få vardagen att 

fungera. Familjemedlemmarna kände sig trötta, 

splittrade, låsta och isolerade. Var dag utgick ifrån 

det sjuka barnets behov och endast om det fanns 

tid kvar delades den med syskon, föräldrarna enskilt 

och till sist föräldrarna som par. För att underlätta 

tillvaron då familjen befann sig i mitten 

av behandlingen försökte familjen att återfå någon 

form av normalitet, enskilda familjemedlemmar 

upplevde att de blivit experter på barnets symptom, 

på sjukdomen och på behandlingen. Deras 

syn på tillvaron förändrades. Familjen uppskattade 

sådant som tidigare tagits för givet och de 

försökte fokusera på positiva saker. 

Eft er avslutad behandling upplevde familjen 

att de behövde införliva det som de gått igenom i 

sitt nuvarande liv. Alla familjemedlemmar kände 

en lättnad över att behandlingen var över men ibland 

upplevde de fortfarande prövningar. De hade 

behov av närhet både inom och utanför familjen 

samtidigt som de ibland saknade den omtanke och 

omsorg de känt under barnets behandling. 

Resultatet från denna avhandling visar på att familjen 

har en stark strävan att ta sig igenom hela 

behandlingen och att barnet ska överleva sin cancersjukdom. 

Den egna familjens betydelse ökade 

i samband med att ett barn i familjen insjuknade i 

cancer. Familjens uppnådda känsla av den egna familjens 

betydelse var något familjen ville bibehålla 

även eft er avslutad behandling. Det verkade också 

som att föräldrarnas närvaro var avgörande för att 

kunna ge barnen en optimal vård. 

Genom att få kunskap om hela familjens och 

enskilda familjemedlemmars upplevelser och behov 

kan vårdrutiner utvecklas och därmed kan 

välbefi nnandet hos barn med cancer och familjen 

förbättras. 

Just nu planeras en fortsättningsstudie där jag 

ämnar följa de familjer som var inkluderade i studien. 

Länk till avhandlingen: www.lu.se/o.o.i.s?id=12 

588&postid=1148882 


Att ha hela världen som 

Barnsjuksköterska på uppdrag för 

Barnsjuksköterskan 

Carina Johansson 

från Stockholm har 

varit på fl era uppdrag 

för Läkare utan 

Gränser – Medecins 

Sans Frontieres 

– MSF. MSF är en 

medicinsk humanitär 

organisation 

med världen som 

arbetsfält som bistår 

människor som 

drabbats av kriser, 

krig och naturkatastrofer 

oavsett politisk 

åsikt, religion 

eller etnisk tillhörighet. 


Redaktör Barnbladet 

MFS samlar in pengar, rekryterar volontärer 

och bildar opinion och arbetar för 

att informera allmänheten, politiker, 

medier och sakkunniga om livsvillkoren för de människor 

som MSF arbetare möter i fält. För att arbeta 

för MSF måste man vara leg. sjuksköterska med 

minst två års arbetslivserfarenhet inom yrket i sitt 

hemland. Om man sedan blir utvald eft er intervjun 

hos MSF, så läser man en kurs i tropikmedicin före 

det första uppdraget. Carina läste en kurs på 40 p 

i internationell hälsa och sjukvård, med inriktning 

mot bistånds- och katastrofmedicin. 

–Första gången jag hörde talas om MSF var i slutet 

av 80-talet när jag bodde i Paris. En franskbaserad 

medicinsk internationell organisation, jag tänkte 

att detta måste vara helt rätt för mig, säger Carina. 

Eft ersom organisationen grundades i Frankrike, så 

har man onekligen stor nytta av att kunna det franska 

språket. Många länder i t.ex. Afrika talar franska 

eft ersom de har varit franska kolonier. Andra gångbara 

språk inom MSF är spanska, portugisiska och 

naturligtvis engelska, som är obligatoriskt att kunna 

för att börja arbeta med MSF. 

Carinas första uppdrag var i Angola, i provinsen 

Biè och staden Kuito. - Där arbetade jag under sex 

månader som ansvarig för ett av MSF’s Th erapeutic 

Feeding Center/ Nutritionscenter för undernärda 

vuxna. MSF hade ett stort nutritionsprojekt i Kuito, 

samt arbetade på stadens sjukhus och på många 

små ”hälsoposter” ute i de många IDP (IDP= internally 

displaced person, dvs. angolaner på fl ykt inom 

Angola) dvs fl yktingläger, som på den tiden omgav 

staden Kuito. 

– Vi var ett stort team, ca 20 internationella fältarbetare 

och ca 10 ggr så många lokala kollegor. 

För mig var det skönt att ha så många människor 

runtomkring mig att rådfråga eft ersom jag inte hade 

någon erfarenhet av nutritionshälsovård. Dessutom 

kände jag mig ”pinfärsk” i det mesta som nu blev 

min vardag, såsom att vara i Angola och på den afrikanska 

kontinenten, prata portugisiska, förstå hur 

man arbetar som fältarbetare med MSF, bo i ett kollektiv 

som består av många olika nationaliteter, följa 

relativt stränga säkerhetsregler (pga. det pågående 

inbördeskriget och de många minorna) och företräda 

inte bara mig själv och mina värderingar utan 

en hel organisation 24 timmar om dygnet. 

Carina har även arbetat i Burundi med nutri-

sitt arbetsfält 

Läkare utan Gränser! 

tionsarbete i provinsen Karuzi, och i Kongo DRC 

där hon arbetade med en stor vaccinationskampanj 

mot mässling i Equateur-provinsen. Sedan 

blev det Angola, åter i provinsen Bié, denna gång 

som projektkoordinator för MSF’s sjukhus-, primärhälsovårds- 

och tbc-projekt i Camacupa. En 

tredje gång har hon arbetat i Angola, i huvudstaden 

Luanda, koleraepidemi. Förra året bar det iväg 

till Kongo DRC igen, där Carina var projektkoordinator 

för MSF’s HIV/Aids-projekt i huvudstaden 

Kinshasa. 

”Jag brukar tycka att det är lättare att vara på plats, 

kunna kavla upp ärmarna och faktiskt göra något” 

Varje år reser drygt 2 000 fältarbetare ut för att 

tillsammans med cirka 26 000 lokalt anställda hjälpa 

befolkningar i nöd i över 70 länder. Carina berättar 

hur det känns att dagligen brottas med situationer 

och sjukdomar som i västvärlden är banala 

eller lätt att lösa/lindra/bota och där på uppdrag på 

olika ställen runt omkring i världen veta att det inte 

går att behandla? 

– Jag brukar tycka att det är lättare att vara på 

plats, kunna kavla upp ärmarna och faktiskt GÖRA 

NÅGOT. Att sitta hemma i Sverige och läsa om det 

eller höra om det på radio och inte kunna göra något 

konkret har för mig varit värre. Det man lär sig 

genom att arbeta med (medicinskt) hjälparbete är 

att världen är en otroligt orättvis plats! Att möta en 

patient, att med sin kunskap som sjuksköterska eller 

läkare känna igen symtomen, veta att botande 

medicin fi nns och samtidigt veta att den inte fi nns 

att ge DÄR man är JUST DÅ är otroligt frustrerande 

och förfärligt sorgligt! Oft a ger det en ilska så 

stor att man för alltid vill kämpa för en förändring 

och förbättring. 

– Arbetet med MSF sker tillsammans med lokalbefolkningen 

och sjukvårdskollegor från hela 

världen vilket kräver fl exibilitet, nyfi kenhet, tålamod 

och en stark VILJA att vara där man är och 

göra det man gör. Att arbeta tillsammans fungerar 

för det mesta bra, det är roligt och lärorikt. Det 

leder också till att man lär känna sig själv bättre, 

får fundera över sina egna värderingar, sitt beteende 

och får rannsaka sig själv. Utan våra lokala 

kollegors hjälp skulle vi i de fl esta sammanhang 

stå oss slätt. De hjälper oss kulturellt till rätta, tolkar, 

översätter, berättar om vad som skett innan vi 

kom, introducerar oss i projekten, presenterar oss 

för de myndigheter vi bör träff a osv. 

Man kan ju bara ana hur det känns att komma 

tillbaks till Sverige och sin arbetsplats igen eft er att 

ha arbetat i ett land som brottas med krig, svält, 

fattigdom och sjukdom. Hur banalt känns det med 

våra svenska problem? 

– Att komma hem igen är både väldigt skönt 

och ganska jobbigt. Det är skönt därför att man har 

arbetat i ett högt tempo under fl era månader och 

oft a varit med om så många annorlunda händelser 

– båda sorgliga, påfrestande, lyckliga, omtumlande, 

dråpliga, mm – att ens ”händelsekonto” och 

aktivitetslusta är fulltecknat för ett bra tag framöver. 

Det är jobbigt att komma hem, för plötsligt 

ska man leva vanligt vardagsliv igen, bearbeta det 

man levt och försöka ”landa”. Sedan, när jag väl ha 

landat, vävs händelserna från uppdraget ihop med 

allt annat som händer i livet och blir till en ganska 

skön erfarenhet med minnen av glädje, doft er och 

möten; refl ektion, insikt och yrkesutveckling, som 

jag är glad, tacksam och stolt över, berättar Carina. 

Vidare berättar Carina småleende att det som 

känner henne nu, eft er alla år med arbete för MSF, 

har tur! Nu är hon mycket gladare, självsäkrare och 

tar inte allt på så blodigt allvar. Hon känner att hon 

nu har lättare för att anpassa sig i olika miljöer och 

situationer. - Jag har också blivit mer allmänbildad 

och intresserad av vad som händer i vår omvärld. 

Men den största vinsten med att arbeta och leva 

såhär är de minnen jag fått, minnen av möten med 

roliga, intressanta, annorlunda, kloka, smågalna, 

starka, människor från jordens alla hörn. Det är 

en riktig skatt! 

Läkare utan Gränser / 

Medecins Sans Frontieres 

Läkare Utan Gränser är ett internationellt 

närverk som består av 

19 sektioner i lika många länder, 

med fältprojekt i närmare 80 

länder runt om i världen. De 

har fem operativa centra som 

ansvarar för insatser i fält - Bryssel, 

Paris, Amsterdam, Genève 

och Barcelona. Ett internationellt 

kontor samordnar arbetet mellan 

alla sektioner. 

Läkare Utan Gränser i Sverige 

bildades 1993 av tre svenska 

läkare. Läkare Utan Gränser i 

Sverige är en så kallad partnersektion. 

Verksamheten går ut 

på att samla in pengar, rekrytera 

fältarbetare, bedriva press- och 

opinionsarbete. 

1999 fi ck Läkare Utan Gränser 

Nobels fredspris. 

www.lakareutangranser.se 

Sjuksköterskan Kristina 

Bolme Kühn ny ordförande 

för Läkare Utan 

Gränser 

Kristina Bolme Kühn valdes till 

ny ordförande för den svenska 

sektionen av Läkare Utan Gränser 

på organisationens årsmöte 

i helgen. Hon efterträder Anneli 

Eriksson som avgår efter fyra år 

på posten. 

– Det är en spännande tid att 

bli ordförande för Läkare Utan 

Gränser, vi har vuxit som organisation 

och har idag en viktig 

röst i det svenska samhället, 

säger Kristina. 

Kristina har arbetat som 

sjuksköterska i 17 år med bland 

annat infektionssjukdomar, hiv/ 

aids och akutvård. För närvarande 

arbetar hon på Maria 

Beroendecentrum. 

Kristinas engagemang för 

Läkare Utan Gränser sträcker sig 

över tio år tillbaka i tiden och 

hon har erfarenhet från fl era av 

organisationens verksamhetsområden. 


Inga-Lill Engelmark Schönning 


Magister i folkhälsovetenskap 

Transkulturellt Centrum 

St Görans Sjukhus, Stockholm 

inga-lill.schonning@sll.se 


Tema / obstipation 

Tema / kulturella aspekter på föräldraskap 

Kulturella aspekter på föräldraskap 

- en utmaning för barnhälsovården 

Barnhälsovården har i stort sett kontakt med alla familjer med barn upp till 6 års ålder. Vart tredje 

barn som är inskrivet i barnhälsovården i Stockholms län har utländsk härkomst, dvs har minst en 

förälder född utanför de nordiska länderna. Det är en unik möjlighet att nå alla familjer även med 

utländsk härkomst och utbyta och förmedla kunskaper. Nu visar dock en färsk doktorsavhandling 

att dessa mödrar inte deltar i föräldrautbildningen under graviditet och barnets första år i 

samma utsträckning som mödrar med svensk bakgrund (1). ”De kommer första gången, sedan 

uteblir dom”, är ett kommentarer som ofta ges från BVC-sköterskor. 

Under de senaste åren har de fl esta migranterna 

kommit från länder utanför Europa, 

som Irak, Somalia och Mongoliet. 

År 2008 fi ck 90 000 personer uppehållstillstånd 

(PUT) i Sverige, majoriteten av dem är familjeanknytningar. 

Södertälje är den ort som tagit emot 

fl est irakier och för närvarande bor 6000 irakier i 

staden (2). Ca 13 % av Sveriges befolkning har utländsk 

bakgrund och detta har inneburit att Sverige 

mer och mer har blivit ett mångkulturellt land. 

Föräldraskapet är starkt knutet till den kultur man 

kommer ifrån. Det handlar om matvanor, värderingar, 

traditioner, religion och inte minst barnuppfostran. 

Men barnen, de är väl lika överallt, 

de ska ha mat, sömn och god omvårdnad. Ja visst, 

likheterna är många när det gäller barnens behov 

men ändå måste vi våga se på olikheterna hur vuxna 

fostrar barnen. Det kommer att ge konsekvenser 

för dem när de växer upp och går i skolan. 

Föräldrastöd i grupp når inte utlandsfödda 

Alla blivande och nyblivna föräldrar har sedan 

1980 tillgång till föräldrautbildning genom mödra- 

och barnhälsovården, det som numera kallas 

stöd i föräldraskapet. Syft et är att ge stöd inför förlossning 

och i föräldraskapet och dessutom stimulera 

till kontakt mellan föräldrar och med samhället. 

Detta har nu utvärderats i en doktorsavhandling 

på Karolinska Institutet av Helena Fabian. 

Avhandlingen, som bygger på enkätstudier, visar 

att deltagandet i föräldrautbildningen generellt är 

högt. Av 1197 tillfrågade kvinnor som väntade sitt 

första barn hade 93 % deltagit i utbildning innan 

förlossningen. Resultaten visade att 74 % av deltagarna 

tyckte att föräldrautbildningen hade hjälpt 

dem inför förlossningen och 40 % att den varit till 

hjälp inför tidigt föräldraskap. 

I den sista studien i avhandlingen följdes en 

grupp av kvinnor, nämligen de med annat modersmål 

än svenska, från graviditeten tills barnet 

var fem år. Kvinnorna delades upp i två grupper 

beroende på om deras modersmål härrörde från 

ett fattigt eller rikt land. Dessa kvinnor jämfördes 

med kvinnor med svenska som modersmål 

beträff ande antal besök i mödra- och barnhälsovården 

samt moderns fysiska och psykiska hälsa. 

Här visade det sig att kvinnor med ursprung från 

ett fattigt land gjorde lika många mödra- och 

barnhälsovårdsbesök som de kvinnor som hade 

svenska som modersmål. Däremot deltog de i 

mindre utsträckning i föräldrautbildning under 

graviditeten och under barnets första år. De hade 

fl er depressiva symptom, högre föräldrastress och 

sämre självskattad hälsa och rapporterade fl er 

beteendeproblem hos sina femåringar. Kvinnor 

med ursprung från ett rikt land skiljde sig inte från 

kvinnor med svenska som modersmål vad gällde 

moderns och barnets hälsa, men de hade färre 

mödra- och barnhälsovårdsbesök, och de deltog 

i mindre utsträckning i föräldrautbildning under 

graviditeten (1). 

Dessa kvinnor, som inte deltog i föräldraut-

ildningen, verkar vara en mer utsatt grupp som 

har behov av stöd. De kan nås av andra former 

av föräldrastöd som individuellt stöd eller gruppträff 

ar med mammor från samma språkgrupp, 

ensamstående mammor eller träff ar med unga 

mammor. Frågan infi nner sig varför inte utlandsfödda 

mammor från fattiga länder vill delta i föräldrautbildningen, 

så som den är utformad i barnhälsovården? 

Oft a kommer de vid första tillfället 

sedan uteblir de utan att tala om varför. Detta kräver 

djupare kvalitativa studier men jag kommer att 

lägga fram några tankar här vad det kan bero på. 

Både kulturen och migrationen har sin betydelse. 

Familjen i centrum 

”Det krävs en by för att fostra ett barn” är ett afrikanskt 

ordspråk. Med det menas att ingen klarar 

ensam av att fostra ett barn. Migranter som kommer 

från Afrika och många länder i Asien är vana 

vid att växa upp i en stor familj. Far- och morföräldrar, 

kusiner, fastrar och mostrar räknas också in 

i den s.k. vidgade familjen. Även dessa deltar i fostran 

av barnen. ”Även grannarna hör till min familj”, 

sade de somaliska ungdomarna som jag intervjuade 

när jag skrev min Magisteruppsats om somaliska 

ungdomars identitet och integration. De förklarade 

också att familjen betyder allt och ger dem trygghet 

(3). Det är tydligt att familjen spelar en stor roll när 

det gäller barnuppfostran och man rådfrågar inte 

experter som barnhälsovården utan äldre släktingar. 

Ett bekymmer kan dock vara att man inte har 

några släktingar i Sverige. 

Man brukar säga att dessa länder är grupporienterade 

eller kollektivistiska. I väst t.ex. i Sverige 

är vi mer individorienterade, det är individen 

som är norm med autonomi, oberoende och självständighet. 

Antropolog Annick Sjögren menar att 

även Medelhavskulturen är mer grupporienterad 

än vår, vilket innebär att individen är underordnad 

familjen och det är inom familjen barnet socialiseras 

och får en social ställning och identitet. Individen 

skyddas av familjen eller gruppen så länge 

vederbörande visar lojalitet mot kollektivet (4). 

Att söka hjälp inom samhällets olika institutioner 

kommer i andra hand. Släkten kommer först som 

hjälpare. Detta kan vara en förklaring till att färre 

deltar i föräldrautbildning inom barnhälsovården. 

Migrationen en psykosocial kris 

Att migrera till ett annat land innebär en stor påfrestning 

på individen. Att lämna hemland, släkten, 

arbete och vänner är en stor förlust. Det skapar 

hos många en psykosocial kris som psykolog 

Marcela Bravo har beskrivit i sitt arbete med invandrade 

familjer (5). Barnen sörjer också sina 

far/morföräldrar, sina kompisar och sin skola. Ofta 

går det snart över när de kommer hit för de blir 

väl mottagna i skola och förskola och de lär sig 

språket snabbt. Föräldrarna upplever en lättnad 

när de får PUT i Sverige, ett land med fred och fri- 


het. Sedan börjar svårigheterna när de ska lära sig 

språket, försöka få arbete och förstå livet i det nya 

landet. Många drabbas av stress på olika sätt som 

ger psykiska och fysiska symptom. Här sätts också 

föräldraskapet på prov, orkar de att vara föräldrar 

i den nya miljön som de inte förstår eller har kontroll 

över? Eff ekten av krisen på de vuxna i familjen 

visas inte sällan i att deras föräldraförmåga avsevärt 

försvagas säger Marcela Bravo. En uppgift 

för barnhälsovården blir då att stärka föräldrarna 

i sitt föräldraskap. 

Många migranter kommer från samhällen med 

en patriarkal familjestruktur, dvs där fadern är ansiktet 

utåt i familjen och sköter kontakterna med 

samhället. Modern är den som härskar i hemmet 

och har kontroll över barnen. Vad händer då när 

man kommer till Sverige? Jo, modern får snart 

kontakter utanför hemmet med förskola, BVC och 

skolan medan fadern söker arbete. Får inte fadern 

något arbete, utan förlorar sin roll som familjeförsörjare, 

så förlorar han makten i familjen och familjestrukturen 

slås sönder. Barnen får stor makt 

genom att de lär sig språket snabbt och oft a fungerar 

som tolkar. Modern får en ny roll genom att 

hon får sociala kontakter och större ekonomisk rörelsefrihet, 

hon får t ex ta emot barnbidrag. Detta 

kan leda till generationskonfl ikter, familjevåld och 

även skilsmässor. Skilsmässorna är högre i antal 

bland iranier och chilenare än svenskar. Forskning 

visar också att invandrarmännen är överrepresenterade 

bland de som anmäls för kvinnomisshandel 

inomhus. Genusforskare Mehrdad Darvishpour, 

själv från Iran, har forskat om invandrarmännens 

roll och han menar att kvinnorna gör en klassresa 

uppåt i arbetslivet medan männen gör en klassresa 

nedåt (6). Migrationen är en stark påfrestning för 

hela familjen och det är olyckligt att den ibland ger 

en negativ inverkan på relationerna inom familjen. 

Vissa familjer klarar sig dock bra, speciellt de med 

en höge utbildning, får arbeten och hittar sina nya 

roller i landet. 

Kulturella aspekter på barnuppfostran 

I introduktionen som kommunerna ger får migranterna 

information om rättigheter och skyldigheter 

i Sverige. Här ges information om skolans 

fostran av individerna till ansvar och demokrati 

och anti aga lagen (1979), att man inte får slå sina 

barn. Det här är en grannlaga uppgift för BVC 

att ha med i föräldrautbildningen, så att man inte 

missförstår lagen. Familjer från andra länder har 

med sig olika metoder för hur man fostrar barn. 

Om man inte får ge sitt barn en örfi l när det är olydigt 

hur gör man istället? Ja, det är viktigt att förklara 

för föräldrarna att det inte är förbjudet att ta 

hårt i sina barn eller lyft a bort dem från något farligt. 

Här behöver man diskutera olika metoder, så 

inte föräldrarna tappar sin föräldraauktoritet. Det 

är också väsentligt att vara lyhörd och inkännande 

när det gäller olika matvanor och hygienrutiner. 

Fakta 



är ett kunskapscentrum 

inom Stockholms Läns 

Landsting som bistår 

personalen i frågor kring 

kultur och migration 

inom hälso- och sjukvård 

samt tandvård för asylsökande, 

gömda och ”papperslösa”. 

Centret är 

uppdelat i två team, det 

ena arbetar med transkulturell 

psykiatri och 

det andra med asyl-och 

fl yktingsjukvård. Centret 

erbjuder utbildningar för 

personalen, nätverk för 

olika yrkesgrupper och 

konsultation och handledning 

med kulturella 

aspekter. 


Matkulturen från sitt hemland vill man 

behålla och det är något som skapar hemkänsla 

i ett nytt land. Något som är nytt 

när man kommer till Sverige är att man 

kan dricka kranvatten, man är van att koka 

vattnet eller köpa det. Här kan information 

spara pengar och hjälpa barnens 

tänder att slippa karies. 

”Vad vill vi uppfostra barnen till?” 

Svaren på denna fråga kan ge kunskap 

om vilken syn de vuxna har på människan 

och vilken världsbild de ansluter sig 

till. Det som vi betonar är gott självförtroende, 

självständighet, hederlighet och 

ansvarskänsla. Annick Sjögren menar att 

föräldrar från grupporienterade länder 

kan ha en annorlunda syn på barnuppfostran. 

De vill framför allt lära barnen 

respekt för äldre och föräldrar. Hemma 

krävs respekt, lydnad och kärlek. Nabila 

al Fakir har skrivit boken Skapa dialog 

med föräldrarna där hon tar upp hur skolan 

praktiskt skapar dialog och hur man 

genomför föräldramöten. Hon menar att 

det är väsentligt att tala om hur vi ser på 

barnuppfostran, annars kan vi ta för givet 

att andra tänker som jag själv. T.ex. om 

kärlek, om droger, vad är skolans ansvar, 

hemmets ansvar och gemensamt ansvar. 

När jag arbetade som skolsköterska 

på 90-talet så upplevde jag många gånger 

att ungdomarna levde i två världar, en 

hemma där de var de ”snälla barnen” och 

en i skolan där de levde ut sitt ”svenskliv”. 

Många gånger var de vilsna för gränserna 

sätts hårdare från hemmen när de blir 

könsmogna och de fi ck inte vara ute på 

kvällarna med kompisar. Föräldrarna vill 

ha kontroll över barnen, särskilt fl ickorna 

så att de inte lever ut sin sexualitet. I en 

studie som presenterades häromveckan 

i massmedia visade Astrid Schlytter att 

en av 10 fl ickor i årskurs nio i Stockholm 

upplever restriktioner hemifrån, t.ex. de 

får inte vara med på idrotten, inte delta 

i simundervisningen eller i samlevnadsundervisningen. 

Flickorna kontrolleras 

för att familjen inte ska förlora sin heder. 

Därför är det viktigt att redan på BVC ha 

med barnuppfostran i föräldrautbildningen 

och tala om hur man sätter gränser i det 

här landet. Särskilt fl ickorna blir lidande 

i skolan om inte föräldrarna har tagit till 

sig hur det svenska synsättet är. Det är ju 

detta som också kan leda till hedersrelaterat 

våld när ungdomarna bryter mot de 

kulturella reglerna. 

Forskning visar vägen 

Doktoranden och barnsjuksköterskan 



Anita Berlin har i sitt projekt Kulturmöten 

inom barnhälsovården, Centrum för 

Allmänmedicin (CeFAM) i Stockholm visat 

på svårigheter att möta de utlandsfödda 

föräldrarna. Studien visar att 80 % av 

BVC-sköterskorna i Stockholms län upplever 

det som stimulerande men svårt att 

möta utlandsfödda föräldrar med barn. 

De tycker det är svårt att bedöma de psykosociala 

förhållandena som var kopplade 

till familjens bakgrund och liv i Sverige, 

föräldrarnas kunskapsnivå och föräldrarnas 

vård av barnet. Slutsatsen som dras är 

att det fi nns brister i sjuksköterskornas arbetsmässiga 

förutsättningar och kulturella 

kompetens. Genom intervjuer med föräldrar 

visar Anita att de känner sig osäkra 

och missbedömda som föräldrar pga 

sitt ursprung. I sin sista studie ska Anita 

därför utvärdera en skräddarsydd utbildning 

som getts till ett 25-tal BVC-sköterskor 

(7). Den ska visa om deras kompetens 

kan förhöjas genom utbildning. 

Min personliga refl exion när det gäller 

kulturella aspekter på föräldraskap är att 

vi har en lång väg att gå. Det yttre skalet 

kan förändras men det tar minst tre generationer 

att ändra attityder och värderingar. 

Föräldrarna lever kvar i sin gamla kultur 

och barnen tar till sig den nya kulturen 

i Sverige. I ett mångkulturellt samhälle 

måste olika idéer och tankar leva sida vid 

sida och slipas mot varandra för att hitta 

nya lösningar. Det som vi kan förbättra är 

kulturmötena i vården dvs, förmågan att 

kommunicera med varandra, våga ställa 

frågor och försöka att förstå varandras 

olikheter och argument. Vi måste våga 

ta fram olikheterna i ljuset och förhandla 

för att hitta en lösning. Men detta kräver 

också mer tid och tid är oft a en bristvara 

i vården. 

Referenser: 

Full referens kan rekvireras från redaktionen: 


1. Fabian, H. Women who do not attend parental 

education classes duringpregnancy or after birth. 

KI 2008 

2. Migrationsverket. www.migrationsverket.se 

3. Engelmark Schönning I-L. Somaliska ungdomars 

identitet och integration i det svenska samhället . 

Inst. för folkhälsovetenskap KI 2001. 

4. Sjögren A. Här går gränsen om kulturella mönster 

i Sverige och Medelhavsområdet. Arena 1999 

5. Bravo M. Lönnback E-B. Förebygande psykosocialt 

arbete med invandrade familjer.FoU Rapport 

1997:22, Stockholms stad. 

6. Darvishpour M. Invandrarkvinnor utmanar männens 

roll ur Familje, makt och jämställdhet, SOU 

1997:138 

7.Berlin A. Working conditions and cultural competence 

when interacting with children and parents 

of foreign origin – Primary Child Health Care 

nurses`opinions . Scandinavian Journal of Caring 

Sciences; 2006:20 

Maktlösheten är en generell upplevelse 

hos föräldrar i samband med 

barncancer och förmodligen även 

vid andra allvarliga sjukdomar hos 

barn. Denna känsla kan öka eller 

minska i mötet och personalen. När 

föräldrars förväntningar på sjukvården 

inte tillgodoses eller om det 

fi nns misstankar om rasism och diskriminering 

så kan deras enda utväg 

vara att strida. Vidare är uttryck av ilska 

ett hinder för kommunikationen 

och utvecklandet av en vårdrelation 

med personalen vilket ytterligare 

påverkar föräldrarnas känsla av 

maktlöshet och frustration. 

Pernilla Pergert, Leg. 

sjuksköterska, Med dr 

Barncancerenheten, 

Astrid Lindgrens 

Barnsjukhus, Karolinska 

Universitetssjukhuset 

pernilla.pergert@ki.se

Det svenska samhället har blivit 

allt mer mångkulturellt; här 

bor människor från ca 200 olika 

länder (SCB). Familjer med utländsk 

bakgrund är en mycket heterogen grupp 

som skiljer sig inte bara när det gäller ursprungsland, 

utan även i många andra avseenden 

såsom; etnisk bakgrund, orsak 

till immigration, tid i Sverige, språk, kultur, 

religion, social och ekonomisk situation. 

Hälso- och sjukvårdspersonal måste 

vara beredd att möta hela befolkningens 

behov (Chevannes, 2002) och har en 

skyldighet att ge en kulturellt känslig och 

kompetent vård (Covington, 2001; Leininger 

& McFarland, 2002). 

Ungefär 300 barn insjuknar varje år i 

cancer i Sverige. Hur familjen förstår och 

hanterar barncancer påverkas av deras 

kultur och synen på hälsa, familjestruktur, 

religion och kommunikationsmönster 

(Th ibodeaux & Deatrick, 2007). Att 

drabbas av barncancer innebär oft a en 

långdragen och kumulativ stress för hela 

familjen (Norberg, Lindblad, & Boman, 

2005b) och med tanke på behandlingens 

längd så är oft a långsiktiga vårdrelationer 

involverade. Vårdrelationen har beskrivits 

som grunden för vårdprocessen (Eriksson, 

2000) men det fi nns en obalans i 

relationen mellan personal och föräldrar 

(Callery & Smith, 1991) och interaktionen 

påverkar starkt barnets vård. Arbetskommittén 

för psykosociala frågor inom 

SIOP, som är en internationell organisation 

inom barnonkologin, har tagit fram 

riktlinjer för den terapeutiska relationen 

mellan familjen och personalen (Masera, 


Att strida: En konsekvens av utrikes 

födda föräldrars maktlöshet i vården 

et al., 1998), men tar inte upp transkulturella 

vårdrelationer. 

Syfte och metod 

Syft et med författarens avhandling var att 

utforska och få kunskap om vårdsituationen 

för familjer med utländsk bakgrund 

i barncancervården i Sverige. Metoden 

grundad teori (Glaser & Strauss, 1967) 

användes eft ersom den syft ar till att upptäcka 

informanternas huvudangelägenheter/problem 

och hur de hanterar dem. 

Fokusgruppsintervjuer och enskilda intervjuer 

genomfördes med hälso- och 

sjukvårdspersonal inom barnsjukvården 

med erfarenhet av att vårda familjer med 

utländsk bakgrund. Dessutom genomfördes 

enskilda intervjuer med utrikes födda 

föräldrar till barn med cancer. Föräldrarna 

kom från olika delar av världen och 

några intervjuer genomfördes med hjälp 

av tolk. I denna artikel kommer utvalda 

delar av samtliga artiklar (Pergert, Ekblad, 

Bjork, Enskar, & Andrews, n.d; Pergert, 

Ekblad, Enskar, & Bjork, 2007, 2008a, 

2008b) i författarens avhandling att användas 

för att belysa föräldrars känsla av 

maktlöshet i vården vilken kan vara extra 

stor hos föräldrar med utländsk bakgrund. 

Ilska ett resultat av maktlöshet 

I en studie med hälso- och sjukvårdspersonal 

inom barncancervården framkom 

hinder för transkulturella vårdrelationer 

som det centrala i vården av familjer med 

utländsk bakgrund. Dessa hinder inkluderar 

språkliga, kulturella & religiösa, so- 

ciala, samt organisatoriska hinder. Ett exempel 

på ett kulturellt hinder är skillnader 

i känslomässiga uttryck. Starka uttryck 

av ilska och sorgeklagan har visat sig vara 

överväldigande och påverkar sjuksköterskor 

starkt. Överväldigande känslomässiga 

uttryck kan vara skrämmande och rent 

av traumatiska för personal och även andra 

familjer på avdelningen. Sjuksköterskor 

på barnakuten upplever att utrikes 

födda föräldrar kan ha väldigt starka uttryck 

för ilska då de får vänta länge med sina 

barn. Det kan handla om att föräldrarna 

skriker, hotar, svär, gestikulera yvigt eller 

sparkar på inredningen. Detta uppfattas 

bero på en kombination av många faktorer, 

delvis kulturella skillnader i uttryck 

men framför allt relaterat till en känsla av 

maktlöshet, frustration och misstankar 

om rasism vilket exemplifi eras av följande 

citat från en sjuksköterska. 

Jag tror ju att invandrarna ibland kan 

ha en förutfattad mening där jag tror att 

dom kan tro att vi sorterar bort dom just 

därför att dom är invandrare. Det är min 

egen spekulation men, och det kan ju också 

ge extra laddning till den frustrationen 

dom kan känna. 

Trots detta kan starka känslomässiga 

uttryck och då framför allt ilska påverka 

vårdrelationen eft ersom det kan ses som 

ett misslyckande och en svaghet hos individen 

vilket kan leda till känslor av förakt 

hos åskådaren. Detta exemplifi eras av följande 

citat från en sjuksköterska: 

”Men det här beteendet att man står och 

sparkar på hissdörren, det är för mig totalt 

främmande, eh för jag beter mig inte så fast

jag känner mig orättvist behandlad eller 

känner att jag har kommit sist i kön eller 

så, fast där måste vi ju tänka att dom kan 

inte bättre” 

Föräldrars känsla av maktlöshet i vården 

Viljan att skydda sitt barn är djupt mänsklig 

och när ett barn blir sjukt påverkar det 

hela familjen oavsett vilken kulturell eller 

social bakgrund man har. Föräldrarna 

känner oft a skuld och en maktlöshet i 

relation till barnets sjukdom. När föräldrarna 

sedan söker sjukvården så kan denna 

känsla förstärkas eller försvagas i mötet 

med personalen. Om de känner att de 

får vara delaktiga och att deras synpunkter 

tas på allvar minskar deras upplevelse 

av maktlöshet. Om föräldrarna däremot 

misstänker rasism eller diskriminering 

ökar känslan av frustration i en situation 

av maktlöshet och beroende i relation 

till personalen. 

“Alltså det värsta felet var att jag vill inte 

göra fel. För att mitt barn ligger i läkarnas 

händer … och jag vill inte att vi missförstår 

varandra. Alltså jag är här [för] att lyssna 

och att göra mitt bästa… ” 

Att drabbas av barncancer är en mycket 

svår känslomässig börda i en osäker situation 

och framtid. I denna situation gör 

föräldrarna allt för att uppnå bästa möjliga 

vård för sitt barn och skydda sin familjs 

intressen. Detta gör de bl.a. genom att använda 

olika förhållningssätt i interaktionen 

med personalen: att förtroendefullt 

samarbeta, att strida och att ge upp i uppgivenhet. 

Vilket sätt som används beror 

på föräldrarnas personlighet och tidigare 

erfarenheter, men framför allt hur de blir 

bemötta, attityder hos personalen och hur 

maktlösa de känner sig. Nedan beskrivs 

ett av förhållningssätten. 

Att strida 

När föräldrars förväntningar på sjukvården 

inte tillgodoses eller om det fi nns 

misstankar om rasism och diskriminering 

så kan deras enda utväg bli att strida. 

Detta är oft a kopplat till ett en stark känsla 

av maktlöshet och ibland även misstroende 

mot personalen. Brist på tillit påverkar 

stridandet och den transkulturella vårdrelationen 

negativt. Många börjar strida redan 

då de försöker få tillgång till sjukvården 

vilket exemplifi eras av följande citat: 

“Så vi kom där tredje gången på en 

vecka, tredje gången kom vi. Och hennes 

pappa sa att ‘du måste skrika på dom, du 


Tema / kulturella Tema aspekter / obstipation på föräldraskap 

måste säga att du vill att dom ska undersöka 

din dotter ordentligt’. Då sa jag, ‘du 

måste följa med och säga det själv, du är ju 

man, kanske dom lyssnar’.” 

Övertygande kommunikation används 

oft a som ett verktyg i striden då föräldrarna 

ihärdigt ger information, ibland med 

känslomässiga uttryck och hot. Föräldrar 

har oft a en intuitiv kunskap om sitt barns 

tillstånd och reaktioner på behandlingen 

men kan ha svårt att uttrycka det med ett 

språk som personalen kan förstå. 

Diskussion kring resultaten 

Känslan av maktlöshet i relation till barnets 

sjukdom har i likhet med denna studie 

även framkommit i en svensk studie 

av föräldrar till barn med cancer där personer 

som inte talade och förstod svenska 

uteslöts (Bjork, Wiebe, & Hallstrom, 

2005). Detta talar för att maktlösheten 

är en generell upplevelse hos föräldrar i 

samband med barncancer och förmodligen 

även vid andra allvarliga sjukdomar 

hos barn. 

Det fi nns kulturella skillnader och 

likheter i hur vi uttrycker känslor; en del 

uttrycksmönster är universala, medan andra 

uttryckssätt är kulturspecifi ka genom 

att kulturen defi nierar vilka uttryckssätt 

som är lämpliga (Koenig & Davies, 2003; 

Mesquita & Frijda, 1992). Det skulle vara 

allvarligt om kulturen sågs som den enda 

förklaringen till starka uttryck av ilska 

eft ersom det skulle förstärka rasistiska 

stereotyper och ytterligare underblåsa 

föräldrars känsla av maktlöshet och diskriminering. 

Andra orsaker måste erkännas 

och förebyggas. 

Utrikes födda föräldrars maktlöshet 

har framkommit i presenterade studier 

med personal som en underliggande orsak 

till starka uttryck av ilska i vården. 

Enligt intervjuer med personal fi nns det 

en insikt om att ilska orsakas av många 

olika faktorer inklusive maktlöshet. Trots 

detta kan uttryck av ilska riskera att väcka 

känslor av förakt och störa utvecklingen 

av vårdrelationen. Detta är i enlighet med 

Norberg et al. (2005a) som argumenterar 

för att starka uttryck kan ha negativa effekter 

och konsekvenser för kommunikationen 

med hälso- och sjukvårdspersonal. 

Föräldrars förväntningar av vården 

påverkas av kultur och tidigare erfarenheter 

och kombinerat med hinder 

för kommunikationen kan det bidra till 

missförstånd och att föräldrarna upplever 

ett behov av att strida för sina rättigheter 

vilket ytterligare påverkar utvecklingen av 

vårdrelationen. Detta är i likhet med vad 

som framkommit i en studie av Ezperel & 

Canam (2003) interaktionen påverkades 

positivt om föräldrarnas förväntningar 

på sjuksköterskorna möttes (Espezel & 

Canam, 2003). Vidare visade sig goda relationer 

vara avgörande för interaktionen 

och samspelet mellan föräldrar och personal. 

Maktlösheten i dessa studier har fokus 

på interaktionen med personal och deras 

möjlighet att öka eller minska denna 

känsla hos föräldrarna. När hälso- och 

sjukvårds personal misslyckas med att 

identifi era och överbrygga hinder för 

vårdrelationen påverkar det hela vårdprocessen 

(Eriksson, 2000). Tilliten är 

dessutom central både i vårdrelationen 

men också för att förebygga och minska 

känslan av maktlöshet. 

Slutsatser 

Hälso- och sjukvårdspersonal behöver 

vara medveten om den känsla av maktlöshet 

som föräldrar har och att den kan 

förstärkas om de misstänker diskriminering 

eller rasism. Vidare behöver man vara 

medveten om de tillvägagångssätt som 

föräldrar har i interaktionen med personal, 

överbrygga hinder för vårdrelationen 

samt arbeta för förtroendefulla transkulturella 

relationer och samarbete. Föräldrarnas 

synpunkter behöver lyssnas på och 

tas på allvar för att motverka att föräldrar 

behöver strida eller ger upp i uppgivenhet 

Tack 

Stort tack till föräldrar och vårdpersonal 

som har deltagit i intervjuer och bidragit 

med sin tid och sina erfarenheter. Studierna 

kunde genomföras tack vare fi nansiering 

av Barncancerfonden samt Centrum 

för Vårdvetenskap vid Karolinska Institutet. 

Referenser 

Full referens kan rekvireras från redaktionen: 


Bjork, M., Wiebe, T., & Hallstrom, I. (2005). Striving 

to survive: Families’ lived experiences when a child 

is diagnosed with cancer. Journal of Pediatric 

Oncology Nursing, 22(5), 265-275. 

Callery, P., & Smith, L. (1991). A study of role 

negotiation between nurses and the parents of hospitalized 

children. Journal of Advanced Nursing, 

16(7), 772-781. 

Chevannes, M. (2002). Issues in educating health 

professionals to meet the diverse needs of patients 

and other service users from ethnic minority groups. 

Journal of Advanced Nursing, 39(3), 290-298.

Kulturella skillnader i 

barnuppfostran och utvecklingsideal 

Den viktigaste förklaringen är att barnuppfostran 

handlar om att fostra till något, 

till ett samhälle och en livshållning. 

Det är olika färdigheter som krävs för att klara sig 

bra i dagens Sverige och vad som krävdes för att klara 

sig i 1600-talets, eller för den del 1900-talets Sverige. 

Det är andra förmågor som uppskattas av föräldrarna 

om man växer upp i en bondefamilj på kinesiska 

landsbygden än om man växer upp i ett akademikerhem 

i Stockholm. Skillnader mellan samhällen 

i tid och rum skapar skilda utvecklingsideal. 

Det som är bestående är att föräldrar vill sina barns 

bästa och strävar eft er att uppfostra sina barn så att 

de på bästa sätt klarar sig och passar in i det samhälle 

föräldrarna känner till och är en del av. 

Självständighet eller samhörighet. 

Föräldrar kan mycket tidigt uppmuntra individualitet 

och självständighet och därmed markera avgränsningen 

mellan barnet och omvärlden. Andra 

föräldrar skapar i stället en intensiv närhet mellan 

sig och spädbarnet samt betonar en ”vi-känsla” 

snarare än en tidig upplevelse av att vara ”avskild”. 

När det gäller fostran till individualitet kontra 

gemenskap fi nns det tydliga kulturella skillnader 

som framförallt är kopplade till familjestorlek 

och levnadsvillkor i samhället. En viktig skiljelinje 

går mellan den familjetyp som brukar kallas ”kärnfamilj” 

dvs. en familj som enbart består av föräldrar 

och barn, och ”utvidgade familjer”, alltså sådana 

där fl era generationer lever tillsammans. I dag går 

utvecklingen mot kärnfamiljer med få barn i hela 

världen. I hela Asien, med de folkrika staterna Kina 

och Indien, har antalet barn per familj sjunkit 

och motsvarande har skett i Latinamerika. Kulturella 

värderingar som är förknippade med uppväxt 

och liv i utvidgade familjer är stadda under rask förändring 

globalt sett. Fortfarande har dock en stor 

andel av första generationens invandrare i Sverige 

vuxit upp i utvidgade familjer, framförallt de som 

har sin härkomst från Mellanöstern. Därför är det 

vanligt att föräldrarnas syn på hur barn ska fostras 

präglas av utvecklingsideal som formats i traditionella 

kulturer med utvidgade familjer. 

I ett urbaniserat samhälle, som dagens Sverige, 

är förmågan att arbeta och leva självständigt, att 

kunna fatta egna beslut och ta initiativ, viktiga 

egenskaper för att klara sig. Barnuppfostran är 

därför inriktad på att träna dessa egenskaper, och 

det börjar redan i späd ålder. Små barn uppmuntras 

att äta själva, ta på sig kläderna själva, ta bort 

tallriken från bordet själv och så vidare. Egna viljeyttringar 

uppmuntras och respekteras t.ex. genom 

att föräldrarna frågar barnen vad de vill göra (se på 

teve eller läsa saga?). 

Träningen att klara sig själv leder till 1) tidig 

diff erentiering, det vill säga upplevelsen av klara 

gränser mellan ”själv” och ”andra”, 2) instrumentellt 

oberoende, det vill säga självtillit i fråga om 

praktiska saker, ”kan själv”, 3) känslomässigt oberoende, 

till exempel förmågan att vara ensam och 

att hävda sig själv, och 4) självkontroll (Osterwil 

& Nakamura, 1991). Självtilliten är grunden för 

individuell självständighet, men den har också en 

baksida. Har man en stabil tilltro till att man inte 

behöver andra för att klara sig här i livet kommer 

man också att välja att klara sig själv i situationer 

då det är svårt eller konfl iktfullt att leva tillsammans 

med andra. Ensamhet är självtillitens baksida. 

Betoningen på självständighet i motsats till 

samhörighet framhålls oft a som den kanske viktigaste 

skillnaden mellan västerländsk och österländsk 

barnuppfostran. El-Hadi (1996) menar 

t.ex. att de förväntningar om autonomi och individualitet 

som riktas mot västerländska barn vid 

tolv månaders ålder inte riktas mot barn i asiatiska 

kulturer förrän de är tidigast fyra - fem år gamla. 

I samhällen som är baserade på jordbruk har 

den utvidgade familjen varit den dominerande familjemodellen. 

Det innebär att fl era generationer 

lever tillsammans eller åtminstone så nära varandra 

att vardagslivet baseras på gemenskapen. Betoningen 

i utvecklingsidealet ligger på samhörig- 

Kjerstin Almqvist 

Docent i psykologi 

Karlstads Universitet och 

Landstinget i Värmland 

Kjerstin.Almqvist@kau.se 

Hur man ska uppfostra 

barn på bästa sätt är 

en fråga med ständig 

relevans. Barnuppfostran 

är såväl föremål 

för forskning inom 

olika discipliner som 

något som i stort sett 

alla har sin egen åsikt 

om. Åsikterna skiftar 

emellertid, inte bara 

mellan olika personer 

utan över tid och mellan 

kulturer. Vad beror 

det på? Varför har vi så 

olika åsikter om något 

så basalt och hur kan 

det komma sig att det 

fi nns så stora skillnader 

i synen på barnuppfostran 

mellan 

olika tider och olika 

samhällen? 


het, och beroende av andra är en naturlig 

del av gemenskapen. I utvidgade familjer 

fi nns det oft ast fl era personer som deltar 

i barnens uppfostran och som är beredda 

att hjälpa barnen med de dagliga rutinerna; 

mata dem, hjälpa dem med kläder, 

hjälpa dem med renlighet etc. Det gör 

att man tenderar att ge små barn mycket 

hjälp och omsorg samt ge dem vad de vill 

ha, särskilt gossebarn. Förväntningar på 

prestationer är mycket små när barnen är 

i förskoleåldern (upp till ca fem år). Eftersom 

man inte har samma positiva värdering 

av självständighet så är man inte 

heller lika entusiastisk över det merarbete 

som tidig självständighetsträning kan 

innebära t. ex. när små barn ska äta själva 

och därmed kladda ner både kläder, bord 

och bänkar. 

I den utvidgade familjen värderar 

man framför allt barnens förmåga 

att ta del i familjesystemet, 

t. ex. att hjälpa och lyda sina 

föräldrar medan föräldrar i 

västerländska kärnfamiljer tidigt 

uppmuntrar prestationer 

(att gå, att rita, att bygga med 

lego osv.) och självständighet 

(Hundeide, 1995). Idealet att 

barn ska sova ensamma är ett 

annat bra exempel på hur barn 

i den västerländska kärnfamiljen 

tidigt har tränats till avgränsning 

gentemot andra och att klara sig 

själv, medan barn i utvidgade familjer 

oft ast sover med andra (Roland, 1991). 

Uppfostran av barnen som den ter sig 

i den västerländska kärnfamiljen respektive 

i den utvidgade familjen i Mellanöstern 

får konsekvenser för barnens identitetsutveckling. 

Den inre föreställning som 

stärks hos det uppväxande barnet i den 

utvidgade familjen är ”jag behöver min 

familj för att klara mig”. Denna självbild 

är det emotionella kitt som håller samman 

de utvidgade familjerna. Trygghet 

och tillit blir i första hand associerade 

med närvaron av familjen, inte med den 

egna förmågan. I detta perspektiv är frigörelse 

och hävdande av egen vilja inget 

eft ersträvansvärt, och den koppling som 

fi nns mellan frigörelse och att bli vuxen i 

västerländska samhällen saknas. Att kunna 

foga sig och passa in i familjen, snarare 

än att hävda sin egen vilja och att bli en 

aktiv medborgare i samhället, är det som 

belönas hos barn. Att tillhöra familjen, 

och därmed få del av den kärlek, trygghet, 

värme och beskydd som endast familjen 

kan ge, blir mer betydelsefullt än att skilja 



ut sig själv, gå sin egen väg och att hävda 

sin egenart (El-Hadi, 1996). 

Vilken betydelse får de ovan skisserade 

skillnaderna i uppfostringsmönster 

för identitetsutvecklingen? Roland 

(1989) jämförde indisk och japansk uppfostran 

med amerikansk: i Indien och Japan 

syft ade barnuppfostran till att bygga 

upp en förmåga att hantera det faktum 

att man är uttalat beroende av andra, och 

en positiv värdering av relationer som 

bygger på långvarigt ömsesidigt beroende. 

För att klara att fungera i täta beroenderelationer 

utvecklar individen både en 

stark em- pati och 

en förmåga att ”läsa 

av” omgivningens förväntningar, och 

samtidigt ett välutvecklat ”privat själv” 

som ingen annan har tillgång till. I USA 

å andra sidan, där betydelsen av såväl fysisk 

som social rörlighet (att kunna fl ytta 

dit där jobben fi nns, att kunna bryta upp 

från otillfredsställande relationer) betonas, 

belönades självständighet, initiativförmåga 

och ett värdesystem som inte är 

beroende av att individen stämmer av 

sina tankar/värderingar med andra utan 

på egen hand kan avgöra vad som är rätt 

och fel. Utvecklingsideal som jagstyrka, 

dvs. att kunna gå sin egen väg oberoende 

av vad andra tycker, betonades. I detta 

avseende liknar det svenska utvecklingsidealet 

det amerikanska. 

Vem bestämmer i familjen? 

Svensk barnuppfostran och familjebildning 

skiljer sig från den som domine- 

rar i t. ex. Mellanöstern inte bara avseende 

betoningen på självständighet och frigörelse 

snarare än samhörighet och lydnad. 

Den ”beslutsstruktur” som utvecklats 

i den lilla svenska kärnfamiljen avviker 

också tydligt från den som gäller i den 

utvidgade familjen. 

I den svenska kärnfamiljen betonas 

vikten av att vara överens. De vuxna vill 

vara överens med varandra i viktiga frågor, 

t.ex. när det gäller beslut om hur barnen 

ska uppfostras. Föräldrarna vill också, 

så långt det är möjligt, vara överens med 

sina barn om hur olika saker ska gå till och 

försöker förklara och argumentera så att 

barnen ska ta till sig deras synpunkter. I 

en undersökning av småbarnsföräldrars 

barnuppfostrings mönster i olika kulturer 

(Broberg m. fl ., 1996) framkom 

det att svenska föräldrar 

resonerade och argumenterade 

med sina förskolebarn 

i högre utsträckning än 

andra föräldrar. När detta 

inte hjälpe tjatade svenska 

föräldrar i stället på sina 

barn, medan t.ex. iranska 

föräldrar använde mer 

auktoritära metoder, som 

hot eller fysisk bestraff - 

ning. 

Ett annat centralt begrepp 

i dagens svenska kärnfamilj är 

rättvisa, i betydelsen lika (lika 

mycket, lika många etc.). Föräldrar 

är noga med att syskon behandlas rättvist 

och barnen är oft a snara att ta eft er. 

Visserligen kan dessa rättvisekrav te sig 

smått komiska när tårtor ska delas och 

innehållet i saft glas mätas, men de kan ses 

som uttryck för att rättvisebegreppet har 

en lång tradition i Sverige. 

När det gäller att beskriva maktfördelningen 

i den utvidgade familjen i Mellanöstern 

är nyckelbegreppen i stället ansvar 

och respekt (Bradburn, 1963; Taylor & 

Oskay, 1995). De som är äldre, klokare 

och kan bidra till att försörja familjen har 

ansvar för att ta hand om alla de andra i 

familjen som är beroende av dem. De 

ansvariga är därför värda respekt. Respekten 

för äldre är inget som försvinner 

vid en viss ålder, man fortsätter att ta råd 

av sina föräldrar även i vuxen ålder. Den 

hierarkiska familjestrukturen innebär att 

man framför allt är van att relatera i beroende- 

eller ansvarsrelationer. Även syskon 

emellan formas oft a relationerna på detta 

sätt. De äldre systrarna tar hand om de 

små barnen som är deras ansvar. De små

arnen måste lyda sina äldre syskon lika 

väl som sina pappor och mammor och de 

andra vuxna i familjen. 

I samhällen med en tydligt hierarkisk 

familjestruktur är bruket av våld för att 

avgöra konfl ikter och genomdriva sin 

vilja allmänt accepterat. En förutsättning 

är dock att våldet brukas ”uppifrån och 

ner”. Den som har ansvar och bestämmanderätt 

har också rätt att om så erfordras 

genomdriva sin vilja med hjälp av våld. I 

konsekvens med detta är aga av barn i uppfostrande 

syft e förbjudet i svensk lag, men 

tillåtet i samtliga länder i Mellanöstern. 

Att fostra barn i en ny kultur. 

Barnfamiljer som fl yttar till Sverige från 

länder där utvidgade familjebildningar 

har dominerat, och som har andra värderingar 

än de som dominerar i Sverige, 

kommer att påverkas och förändras efterhand. 

Det omgivande samhällets syn 

på hur föräldrar ska uppfostra sina barn 

kommer att interagera med de invandrade 

föräldrarnas tidigare etablerade uppfattning. 

En del samhällen utsätter invandrare 

och etniska minoriteter för ett starkt 

tryck för att de ska assimileras med den 

kulturella majoriteten medan andra samhällen 

är mer öppna för kulturell mångfald 

(Marsella m. fl ., 1994). På ett motsvarande 

sätt skiljer sig olika invandrargrupper 

åt med avseende på hur man reagerar 

på mottagarlandets förväntningar, 

bl.a. beroende på varifrån man kommer 

och vilka planer man har för sin framtid. 

Föräldrar som lämnat sitt hemland 

och bosatt sig som invandrare i Sverige 

måste välja hur de ska fostra sina barn. 


Ska barnen i första hand klara sig i Sverige? 

Eller ska barnen i första hand passa 

in i hemlandets kulturella mönster? Föräldrarnas 

val beror på många saker och 

en av de viktigaste är om de har tänkt att 

stanna kvar här eller inte. Om man tänker 

sig att livet i Sverige är en kortare period 

och det viktigaste är att barnen ska klara 

ett liv i hemlandet när man återvänder – 

ja, då blir det hemlandets kultur som föräldrarna 

tar sikte på. Det kan ju även vara 

så att man hör till en etnisk grupp och att 

man värderar tillhörigheten till den högre 

än anpassningen till det svenska samhället. 

Om man däremot tänker att familjen 

ska fortsätta att bo i Sverige blir det mer 

angeläget att barnen ska klara sig bra i det 

svenska samhället. 

Den israeliska psykologen Dorit Strier 

(1996), som forskat om invandrade föräldrars 

barnuppfostringsstrategier, beskriver 

träff ande att vissa föräldrar beter sig som 

kängurus, andra som gökar medan en 

tredje grupp fostrar sina barn till kameleonter. 

”Känguruföräldrarna” försöker 

fostra sina barn enligt traditionella värderingar 

från hemlandet och försöker på alla 

sätt skydda barnen från det infl ytande som 

kommer från svenskt samhälle och svenska 

värderingar. Då väljer man så långt det 

går att umgås med familjen och andra från 

den egna etniska gruppen. Man vill hellre 

att barnen går i särskilda skolor och undervisas 

i hemlandets språk och religion 

än att de går i svensk förskola och skola. 

”Gökföräldrarna” däremot vill framförallt 

att deras barn ska klara sig i det svenska 

samhället. De litar på svensk barnomsorg 

och skola, och uppmuntrar sina barn att 

delta i olika fritidsaktiviteter där de kan 

umgås med barn som pratar svenska. De 

bosätter sig gärna i bostadsområden som 

domineras av etniska svenskar och umgås 

gärna själva med etniska svenskar. ”Gökföräldrarna” 

räknar med att familjen ska 

bli kvar i Sverige och de vill att deras barn 

ska klara sig bra i det svenska samhället. 

”Kameleontföräldrarna” slutligen försöker 

kombinera det bästa av båda kulturer. 

De vill att barnen ska anpassa sig till 

och klara sig framgångsrikt i det svenska 

samhället men de vill samtidigt att barnen 

integrerar de centrala värderingarna från 

hemlandskulturen och lever enligt dem i 

familjelivet. Föräldrarnas val av strategi 

har också betydelse för hur mycket de litar 

på och lyssnar till råd från svenska auktoriteter, 

till exempel barnhälsovården. 

Referenser 

Du kan beställa hela referenslistan från redaktionen: 

info@barnbladet.org 

Bradburn, N.M. (1963). N’achievement and father 

dominance in Turkey. Journal of Abnormal and 

Social Psychology, 67, 464--468. 

Broberg, A.G., Rose-Krasnor, L., Durrant, J., 

Lindgren, M. & Saifzadeh, M. Parental choices of 

disciplinary strategies in relation to their views of 

child characteristics in different cultures. Bidrag 

presenterat vid symposiet Childrearing Ideology 

and Parental Discipline in Four Cultures of the 

International Society for the Study of Behavioral 

Development, Quebec City, Quebec, Canada, 12-- 

16 Augusti, 1996. 

El-Hadi, A. (1996). The inner life of children from 

ethnic minorities. I V.P. Varma (red.), The inner life 

of children with special needs ss. 155—169. 

London: Whurr. 

Hundeide, K. (1995). Kulturell variasjon og uppdragelse 

av barn. Tidskrift for Norsk Psykologforening, 

8: 745--754. 

Marsella, A., Bornemann, T., Ekblad, S. & Orley, J. 

(1994). Introduction. I A. Marsella, T. Bornemann, 

S. Ekblad & J. Orley (red.), Amidst peril and 

pain. The mental health and well-being of the 

world’s refugees. 


Sumeyra, 



sjuksköterska med turkiska rötter 

Jag har en dotter som är fem år och en 

son som snart är två. Jag är uppvuxen i 

Sverige, i en turkisk familj med turkiska 

traditioner. Min man kom hit från Turkiet när 

vi gifte oss. Ju äldre jag blir, ju mer blandar 

jag svensk och turkisk kultur. 

Det fi nns absolut skillnader i svenskt och 

turkiskt föräldraskap och barnuppfostran. 

Svensk barnuppfostran är friare typ ”låt-gåuppfostran”. 

Att barn fl yttar hemifrån så 

fort de fyllt 18, det händer inte hos oss. Man 

bor hemma tills man gift sig eller fl yttat för 

att man studerar på annan ort. Detta beror 

nog på familjebanden, jag menar inte att 

det inte fi nns familjeband i svenska kulturen, 

men turkiska familjemedlemmar tar hand om 

varandra på ett annat sätt. När mina svenska 

kompisar pratar om att de ska på släktträff 

så kan jag tycka att det låter konstigt. Jag 

träffar alla mina släktingar hela tiden. Att 

man har släktingar som man inte träffar eller 

inte känner – det fi nns inte i min värld. Jag 

har inte heller hört talas om någon släkting 

till mig som bor på ett äldreboende. Det är 

alltid en släkting som tar hand om de äldre 

men det måste inte vara barnen, det kan vara 

någon annan som har bättre möjlighet att 

göra det just då. 

Ibland kan jag känna att det inte hade varit 

helt fel om vi också hade kunnat välja bort 

att umgås med en eller annan i släkten – 

man kan ju inte älska alla! Men det hade varit 

väldigt respektlöst att göra så i min familj. 

Många turkiska föräldrar måste hela tiden 

ha bekräftat från andra om barnet är sjukt. 

Turkiska föräldrar vill gärna få barnet bedömt 

av sjukvården och ha mediciner även för en 

vanlig förkylning. Man vill visa upp barnet 

för experten även för småsaker. Utom jag 

förstås, jag är ju inte sån, haha! Sjukvårdspersonals 

barn får sällan vara sjuka. 

Om man har smärta i Turkiet betyder 

det att man är sjuk. Man måste genast till 

doktorn och få behandling. En diabetiker är 

jättesjuk i Turkiet men här kan en diabetiker 

leva ett helt normalt liv. Synen på hälsa och 

friskvård är något helt annat där. 

När det gäller barnuppfostran så är det 

mer disciplin. Det är inte strängt men det 

ska vara ordning. Svenska barn får göra lite 

mer saker än turkiska barn. Jag såg en bild i 

en tidning på en svensk mamma och hennes 

barn som läste tidningar i affären som de 

inte skulle köpa och det får man absolut inte 

göra om man är turk. Att barn skriker högt i 

kundvagnen för att de vill ha saker, det fi nns 

bara inte. Ibland tar föräldern till knep för 

att komma ur situationen som att säga att 

”du får godis när vi kommer hem” eller så 

får barnet något annat som kan tysta det. 

Det är mycket viktigt att barnet kan uppföra 

sig i ute i samhället. Barnet skall defi nitivt 

lära sig lyda föräldrarna, prata ordentligt och 

bete sig ordentligt så att inte föräldrarna får 

skämmas. Barnets beteende är ett betyg på 

föräldrarnas förmåga att uppfostra barnen. 

Hemma hos mig delar vi på det mesta. Min 

man är mycket duktig på att ta hand om 

barnen och göra det prydligt i vårt hem. Den 

som är hemma gör det den hinner och kan. 

Vi har ju en pojke och en fl icka. Ofta har 

pojkar mer frihet. Tanken bakom det är 

att pojkar kan skydda sig själv lite mer och 

fl ickor skall skyddas mot sexuella trakasserier. 

Både jag och min man kommer inte att göra 

någon skillnad på våra barn. Får den ena 

göra något så får den andra det också. Just 

nu är det lätt. Det kanske blir svårare när de 

blir äldre. Mina barn får till exempel aldrig 

dricka alkohol. Vare sig min man eller jag 

dricker alkohol så varför skulle de få det? Det 

har ju med religionen att göra. Mina barn är 

uppvuxna med turkisk/svensk kultur men vi 

är muslimer och de blir uppfostrade på ett 

muslimsk sätt, vilket betyder att det är förbjudet 

med alkohol, inget griskött och inget sex 

före äktenskapet. Jag har varit ute och festat 

med kompisar, men aldrig tagit en droppe så 

jag vet att det funkar alldeles utmärkt, så det 

får mina barn också göra. Men det beror ju 

på hur de lyder mig och reglerna hemma. Jag 

vet ju inte vad de gör när de är ute. De får 

umgås med vem de vill, bara det är ordentliga 

människor som sköter sig. 

Jag har haft slöja sedan nio år tillbaka. Det 

står i Koranen att fl ickan själv ska välja när 

hon vill ha det. Det fi nns inget tvång i det, 

men eftersom det ofta är män som tolkar 

Koranen så har detta vantolkats i en del sammanhang. 

Det är synd att inte ha det, men 

det är upp till var och en hur mycket man vill 

synda. Mina föräldrar har låtit mig välja själv. 

Min man är uppvuxen i Tyskland och fl yttade 

till Turkiet när han var 15 och bodde där tills 

vi gifte oss för 9 år sedan. Han har samma 

åsikt som jag och överlåter valet av slöja åt 

mig. Samma sak gäller min dotter, vill hon 

ha slöja så får hon det. Vill hon inte så är det 

också bra. 

Flera av mina svenska kompisar tycker att 

det är OK att deras barn har sex före äktenskapet. 

Det är absolut inte OK för mig. Det 

går faktiskt bra utan. Jag är inte emot homosexuella 

men skulle någon i min familj välja 

att bli homosexuell skulle jag bli bekymrad. 

Jag har svårt för detta med att ”det är deras 

egna beslut”. 

Jag har inte upplevt kulturella krockar som 

har varit problematiska. Jag har levt på mitt 

sätt och det har varit naturligt för mig och då 

har det också blivit naturligt för andra, men 

jag ser många familjer som hamnar i konfl ikt. 

Barnen vill göra mycket och för föräldrarna 

får de inte göra någonting. Det kan gälla rökning, 

uteliv, fl ick- och pojkvänner mm 

Jag vill avsluta med att säga att detta inte 

gäller för alla turkar. Detta är mina tankar 

och värderingar. 

Sammanställt av Berit Finnström

Alla föräldrar i Kina vill sitt barns bästa 

och framför allt att de lyckas bra i skolan. 

Vi har ett barn, en pojke på 18 år 

och vi ville också helst ha en pojke. Pojkar är 

viktiga för hela familjen. Under graviditeten 

kollar föräldrarna upp vilket kön barnet har 

och om det är en fl icka gör många abort. 

En del föräldrar adopterar till och med bort 

barnet om det är en fl icka. I städerna börjar 

detta ändra sig men på landet är det fortfarande 

så: helst en pojke! I Kina får man bara 

ha ett barn. Det är inte populärt att skaffa 

fl era barn och staten gör det den kan för att 

förhindra det. Vill man skaffa barn nummer 

två får man betala mycket pengar. Om jag t 

ex skulle skaffa ett barn till skulle jag direkt 

bli av med jobbet. 

Jag vill först och främst att min son ska bli 

en bra människa och att han ska må bra. 

Resultaten i skolan måste komma i andra 

hand. Många andra resonerar inte så, de vill 

att barnets skall vara nr 1 i klassen och bli 

framgångsrikt. Barnet har mycket press på 

sig redan från kindergarten i 3-årsåldern. 

I Sverige verkar det vara viktigast att barnen 

får bli det de vill. Barnen verkar vara friare 

här. Föräldrarna verkar inte styra dem så hårt 

som i Kina. Men hur gör de med barnen när 


Lihua, narkosläkare vid The third 

Hospital vid ZhengZhou University i Kina 

Jag ska åka till New York! Jättekul, jättespännande 

och jättemycket folk – 

som potentiellt kan bära på den ”nya” 

infl uensan! Häromnatten drömde jag att vi 

landade i the Big Apple och likt en enorm 

trädkrona låg en tät knottsvärm av H1N1 

viruset över hela city. Detta kärt-barn-harmånga-namn-virus 

som låter som en bokstavskombination 

eller ett hockeylag. Ingen 

kunde väl tro att Lisa Ekdal en dag skulle 

få så rätt:”Vem vet inte jag, vem vet inte du, 

vi vet ingenting…” För det är ju det som är 

så läskigt – ingen vet! Bara den lilla ettriga 

bokstavskombinationsvirosen själv vet vilka 

vägar som äro utstakade. 

Västvärlden skriker eft er vaccin – alla 

vill ha och i Sverige har vi fått löft e om att 

vår vaccinationsleverans är säkrad. Det 

sägs att det skulle ta 100 dagar att få fram 

ett bokstavskombinationsvaccin, nu är 

det väl 68 dagar kvar. Ska vi hålla andan 

i 68 dagar till? 

Samtidigt som massmedia hypnotiserar 

oss med all information i västvärlden 

kämpar föräldrar i u-länder med att få till- 

de är riktigt små? Aha… de pratar med dem 

och förklarar…!? I Kina är det inte så, där 

frågar man inte barnet utan talar bara om 

vad barnet ska och inte ska göra. Det är till 

exempel viktigt att barnet inte smutsar ner 

sig. I så fall får de sluta med det de håller på 

med. Föräldrar matar hellre barnen än låter 

dem äta själv och kladda ner sig. 

I Kina är det otänkbart att barn säger fula 

saker till föräldrarna. Barnen skall göra som 

gång till vaccin mot stelkramp, dift eri, polio 

och mässlingen till sina små barn. För 

oss är det en självklarhet att våra barn aldrig 

kommer insjukna i dessa sjukdomar - 

för dem är det ett hopp, en bön att barnen 

inte blir smittade eller att de kan erbjudas 

vaccinationer. Vaccin är dyrt, vaccin ska 

förvaras kallt och vaccin ska administreras 

av sjukvårdskunnigt folk. En ekvation 

som inte alltid är så enkel. Vaccin ska 

också vara så säkert, både medicinskt och 

kulturellt, att föräldrar inte avböjer. De 

fi nns de som inget hellre önskar än att vaccinera 

sitt barn. Det fi nns de som avstår att 

vaccinera sitt barn. Det är upp till var och 

en, något vi måste respektera. Det är olika 

panorama på vår gemensamma glob. Du 

och jag är ju trots allt bara en liten människa 

i en del av världen– och i världen bor 

vi alla men vi har all olika förutsättningar. 

Men det är inte bara u-länderna som 

brottas med vaccinationsproblematik. I 

New York, som är en världsmetropol i ett 

rikt land, fi nns det föräldrar som inte har råd 

att ge sina barn vaccinationer. Det sägs att 

föräldrarna säger, annars får de smisk. Från 

det att barnet är ett år kan det utsättas för 

aga om det inte lyder föräldrarna. Inte förrän 

de gifter sig kan de göra som de själva vill. 

Innan dess får de rätta sig efter föräldrarna. 

Döttrarna tar hand om föräldrarna när de blir 

gamla. Svärdottern kan inte ta hand om dem 

så det är dottern som ska göra det. Men detta 

håller på att ändra sig. När jag och min man 

blir gamla skall vi vara på ett hem för äldre. 

Den största skillnaden är att barnen inte 

är på samma nivå som föräldrarna. Farföräldrarna 

tar ofta hand om barnen och bor 

tillsammans med föräldrarna. De ger barnen 

pengar och skämmer bort dem! Det är inte 

alltid bra för barnen. Föräldrarna försöker 

uppfostra barnen men farmor skämmer bort 

barnet och förstör föräldrarnas uppfostran. 

I familjen är det mamman som sköter barnet. 

Det är förstås olika men huvudansvaret 

är mammans. I Sverige ser jag många pappor 

som är ute med sina barn men i Kina är det 

mycket ovanligt. Pappan har mer ansvar för 

uppfostran och agan! Jag har hört om lagen 

mot aga i Sverige men vi är långt från sådan 

lagstiftning i Kina. Vi har mycket att lära och 

mycket kommer att ändra sig i Kina. 

Sammanställt av Berit Finnström 

En BVC-syrras funderingar kring bokstavskombinationsvirosen? 

barnen inte får börja förskolan/grundskolan 

om föräldrar inte kan visa upp en fullgod 

vaccinationsrapport för barnet. Men om jag 

inte har råd att vaccinera mitt barn, då står 

mitt barn utan utbildning? Jag ska ta reda på 

mer, jag lovar! I am on a mission! 

Det som är intressant är hur människan 

fungerar när det blir en mediapandemi – 

vem vågar stå utan skydd inför denna 2009 

års ”pest”? Kan man kanske vaccinera sig 

mot mediabruset? Ja, då får man nog fl ytta 

till en kåta i övre Norrland dit inga plattskärmar 

eller datorer når. Fast jag (och säkerligen 

ett par miljoner människor med 

mig) hoppas att den lilla ettriga virosen 

lugnar ner sig under sommaren. Bara den 

sen inte får ny kraft med krokiga hullingar 

och nya mutationskunskaper vilket gör att 

den kryper in under vårt skin när den äkta 

knottsvärmen har lagt sig. 

Och då kanske det blir som jag drömt, 

en stor svärm av en massa H och 1 och 

N och 1 som landar i var mans hus. Då 

tar jag fram knottsprayet och tar på mig 

mössan! Lisa 

barnbladet barnbladet #3 2009 #3 2009 33 

33 

Speakers corner

Medlemssidor 

Information om 


Riksföreningen är öppen för sjuksköterskor 

vilka arbetar med eller är intresserade 

av hälso- och sjukvård för barn och 

ungdom. Föreningen har funnits sedan 

1975 och arbetar bland annat för: 

• att sprida kunskap om barnsjuksköterskans 

utbildning, kompetens och arbetsområden 

• att värna om barns rättigheter till kompetent 

barnutbildad personal, barnvänlig 

miljö etc 

• att främja utveckling och forskning inom 

medlemmarnas funktionsområden 

Riksföreningens styrelse består av nio 

medlemmar, vilka är bosatta på geografi 

skt spridda orter och arbetar inom olika 

pediatriska områden. Styrelsen sammanträder 

8–10 gånger/år och agerar i aktuella 

frågor, svarar på remisser, planerar verk- 

Riksföreningen för Barnsjuksköterskors 

stipendiat våren 2009 

8-9 juni 

Pediatrik och Pediatrisk omvårdnad. För 

adjunkter, lektorer och handledare. 

Info: karin.enskar@hhj.hj.se 

Jönköping 

14-17 juni 

20 th Espnic Medical & Nursing Annual Congress 

2009. Caring without borders. 

Verona, Italien 

www2.kenes.com/espnic/pages/home.aspx 

22-26 juni 

5 th World Congress of Paediatric Cardiology 

and Cardiac Surgery Cairns, Australien 

www.pccs2009.com/ 

27 juni-4 juli 

ICN-kongress. Leading Change: Building 

Healthier Nations. 

Durban, Sydafrika 

www.icn.ch/congress2009/index.htm 

15-16 september 

APLS (Advanced Paediatric Life Support) 

Lund. www.vgregion.se/pkmc 

17-18 September 

Habiliteringssjuksköterskedagarna på 

Ågrenska. Ågrenska, Hovås. 

www.agrenska.se/Kurser/Kurs-HAB-SSK/ 

34 barnbladet #3 #2 2009 

samheten mm. En eller fl era länsrepresentanter 

är verksamma inom varje landsting. 

Dessa personer står till tjänst med information 

om medlemsskap, arrangerar lokala 

träff ar, bevakar lokala händelser m.m. 

Föreningens högsta beslutande organ 

är årsmötet vilket hålls före maj månads 

utgång. 

Kongress arrangeras en gång/år. Dessa 

dagar erbjuder föreläsningar om aktuella 

ämnen samt möjligheter att träff a kollegor 

från hela landet. 

”Barnbladet”, vår tidning, utkommer 

med sex nummer varje år och innehåller 

artiklar om pediatrisk omvårdnad och 

hälsovård. Barnbladet är ett utmärkt organ 

att använda vid spridning av nyheter mellan 

kollegor runt om i landet och även från 

våra nordiska grannländer. 

Riksföreningen gratulerar Pernilla Pergert som är vår stipendiat våren 

2009. Pernilla arbetar som etikrepresentant på sin arbetsplats inom barncancervården 

i Stockholm och har fått 7000 kr för att fortbilda sig inom 

Medical Ethics vid Centre for Professional Development, Imperial College i 

London. 

Kalendarium 2009 

23-24 September 

Barnallergidagarna. 

Barn och ungdomskliniken, Visby lasarett. 

http://www.barnallergisektionen.se/ 

4-7 okt 

15 th Qualitative Health Research Conference 

Arr: International Institute for Qualitative 

Methodology. 

Vancouver, British Colombia, Canada 

www.uofaweb.ualberta.ca/iiqm/Conferences.cfm 

6-7 oktober 

APLS (Advanced Paediatric Life Support) 

Göteborg. www.vgregion.se/pkmc 

18-22 oktober 

20th World Diabetes Congress 2009 

Plats: Montreal Canada 

Arrangör: IDF. www.idf.org 

19-20 nov 

Barn och Läkemedel. Sunderby Sjukhus, 

Luleå. Arr: Riksförbundet för Barnsjuksköterskor 

och Apoteket Pharmaci 

www.barnsjukskoterska.com 

Kontakta gärna redaktionen om du känner 

till något möte, konferens eller utbildning 

som bör fi nnas med i kalendariet! 

Tidningen ingår i medlemsavgift en. 

Medlemsavgift en är 300 kr/år, pensionär 

200 kr/år. Sjuksköterska som är medlem 

i annan riksförening 250 kr/år. Prenumeration 

av Barnbladet 350:-/år. Medlemskap 

i Vårdförbundet eller SSF berättigar 

inte till reducerad avgift . 

Medlem blir Du genom att betala in 

medlemsavgift en på riksföreningens pg 19 

51 19-3 eller bg 5831-6704. Ange namn, 

adress och personnummer samt eventuell 

annan riksförening på inbetalningskortet. 

Anmälan om medlemskap eller adressändring 

kan göras på www.barnsjukskoterska.com 

eller skickas per post/email till: 


Catrin Jonson 

Löjtnantsgatan 8, 852 38 Sundsvall 

e-post: medl@barnsjukskoterska.com 

Värva en medlem 

och få en snygg bssk 

t-shirt… 

Om du värvar en ny 

medlem till Riksföreningen 

för Barnsjuksköterskor 

får du en 

bssk t-shirt som tack 

för hjälpen! Så fort den 

nya medlemmen har 

betalat in medlemsavgiften 

kommer 

t-shirten på posten. 

Maila medlemmens 

namn och adress 

samt vilken färg 

(vit eller svart)och 

storlek du vill ha 

på t-shirten till Catarina Barth, cbcjb@ 

telia.com 

...eller köp en bssk 

t-shirt 

Beställ din t-shirt 

genom att skicka en 

beställning till Catarina 

Barth, via mail: cbcjb@ 

telia.com eller genom 

att skriva till Catarina 

Barth, Rörögatan 5, 

257 30 Rydebäck. 

Ange önskemål om 

storlek (S, M, L , XL) 

och om du vill ha vit 

eller svart t-shirt. pris: 

125 kr inkl. porto

Ny kompetensbeskrivning 

för 

barnsjuksköterska 

Vad är en barnsjuksköterska? 

Vad ska en 


kunna? 

Var kan en 


arbeta? 

Vad ska ingå i 

utbildningen? 

Nu fi nns den nya Kompetensbeskrivningen 

för 

legitimerad sjuksköterska 

med specialistsjuksköterskeexamen 

med 

inriktning mot hälsooch 

sjukvård för barn 

och ungdomar att tillgå. 

Ladda hem kompetensbeskrivningen 

på www. 

barnsjukskoterska.com. 

Styrelsen för Riksföreningen 

för Barnsjuksköterskor 2009 

Evalotte Mörelius 

Ordförande 

ordf@barnsjukskoterska.com 

Berit Finnström 

Vice ordförande 

& ansvarig utgivare Barnbladet 

v.ordf@barnsjukskoterska.com 

Catarina Barth 

Kassör 

kassor@barnsjukskoterska.com 

Berit Gustafsson 

Sekreterare 

sekr@barnsjukskoterska.com 

Haide Anisian 

Ansvarig kongress/utställare 

utst@barnsjukskoterska.com 

Länsrepresentanter Riksföreningen för Barnsjuksköterskor 

Län Namn E-post 

O Västra Götaland Birgitta Glännman, lanrep@barnsjukskoterska.com 

Kontaktperson för RfBs länsrepresentanter 

AC Västerbotten Maria Forsner utb@barnsjukskoterska.com 

AB Stockholm vakant 

AB Stockholm Anne Clancy anne.clancy@karolinska.se 

BD Norrbotten Catarina Lundberg catarina.lundberg@nll.se 

D Sörmland Lena Achrenius lena.achrenius@dll.se 

E Östergötland Maria Unnervik maria.unnervik@lio.se 

F Jönköping Karin Fridolfsson 

H Kalmar Carina Karlsson carinaka@ltkalmar.se 

K Blekinge Jenny Karlsson jenny.karlsson@ltblekinge.se 

M Region Skåne Cecilia Rygler cecilia.rygler@skane.se 

N Halland Regina Mehlin regina.mehlin@lthalland.se 

O Västra Götaland Göteborg vakant 

O Västra Götaland Göteborg vakant 

O Västra Götaland Bohuslän Laila Eriksson laila.b.eriksson@vgregion.se 

O Västra Götaland Bohuslän vakant 

O Västra Götaland Skaraborg, Britt-Marie Kjellberg 

X Gävleborg Ann-Sofi e Johansson ann-sofi e.johansson@lg.se 

X Gävleborg Gunilla Troedsson gunilla.troedsson@lg.se 

gunilla.troedsson@comhem.se 

Y Västernorrland Ewa Lilja eva.lilja@lvn.se 

T Örebro Annika Lindahl annica.lindahl@orebroll.se 

U Västmanland Jenny Lindbom jenny.lindbom@ltv.se 

W Dalarna Karin Wikström 

W Dalarna Helen Westin 

Bli medlem i Riksföreningen för barnsjuksköterskor! 

Birgitta Glännman 

Ansvarig länsrepresentanter 

lanrep@barnsjukskoterska.com 

Catrin Jonson 

Ansvarig medlemsregister 

medl@barnsjukskoterska.com 

Rose-Marie Strandberg 

Ansvarig stipendier 

stip@barnsjukskoterska.com 

Maria Forsner 

Forsknings- & Utbildn.ansvarig 

utb@barnsjukskoterska.com 

Alla sjuksköterskor som arbetar med eller är intresserade av hälso- och sjukvård för barn och ungdomar kan bli 

medlemmar. Du söker medlemskap på www.barnsjukskoterska.com, eller genom att maila till Catrin Jonson som 

är ansvarig för medlemsregistret medl@barnsjukskoterska.com 

Medlemskapet kostar 300 kr/år. I medlemskapet ingår bl a att du får Barnbladet 6 ggr/år, rätt att söka våra 

stipendier och att du kan delta i våra utbildningsdagar till medlemspris 

BARNBLADET 

Utges av Riksföreningen för 

Barnsjuksköterskor 

www.barnnurse.se 

ISSN 0349-1994 

Upplaga: 3.500 ex 

POSTADRESS 

Stensjöberg 15 

431 36 Mölndal 

TELEFON 

+ 46 (0) 31 27 39 27 

Ansvarig utgivare/Chefredaktör 


v.ordf@barnsjukskoterska.com 

Redaktion 


berit.fi nnstrom@hv.se 

Ewa-Lena Bratt 

ewa-lena.bratt@vgregion.se 


lisa.ernstsson@amadeushk.se 

asil@glocalnet.net 

Magnus Forslin 

magnus@barnbladet.org 

Annonser 

Therese Gustafsson 

therese@businessfactory.se 

08-653 60 42 

0733-940571 

www.businessfactory.se 

Grafi sk Form 

Torbjörn Lindén 

info@lindenbild.se 

0708-990690 

Tryckeri 

Trydells Tryckeri AB 

Box 68, 312 21 Laholm 

Telefon: 0430-731 00 

Kommande temanummer 2009 

# 4 Transporter av sjuka barn/Barnkirurgi 

# 5 Vaccinationer/Barnortopedi 

# 6 Matallergier/Kolik 

Prenumerationer 

Prenumerationen på Barnbladet kostar 

350 kr/6 nr. Enstaka exemplar 50 kr/st. 

Sätt in 350 kr på riksföreningens plusgiro 

19 51 19-3 eller bankgiro 5831-6704. 

Ange prenumeration på Barnbladet 

samt texta tydligt namn och adress 

Omslagsbild: 

Lisa Ernstson 

barnbladet #3 #2 2009 35 

Medlemssidor

POSTTIDNING B 

RETURADRESS: 

BARNBLADET, BOX 48, 267 21 BJUV, SWEDEN

kulturella aspekter på föräldraskap - Välkommen till Barnbladet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?