Tidningen som pdf-dokument - Svensk Biblioteksförening
Tidningen som pdf-dokument - Svensk Biblioteksförening
Tidningen som pdf-dokument - Svensk Biblioteksförening
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Besserwisser av Anders Mathlein<br />
boktipset<br />
..............................................................................................................................<br />
Magnus florin har aldrig varit<br />
en författare <strong>som</strong> målar med<br />
stora och breda penslar. Skulle<br />
man översätta hans författarskap<br />
i bilder kunde man tänka sig teckningar<br />
i tusch, sparsmakade men med fi na detaljer<br />
<strong>som</strong> får blicken att dröja och tankarna att<br />
vandra. Från romaner <strong>som</strong> Trädgården, Syskonen<br />
och Leendet känns han igen <strong>som</strong> författare<br />
till böcker i det mindre formatet i vilka stora<br />
frågor gestaltas. Detta på en utsökt behärskad<br />
prosa där allvaret samsas med en underfundig<br />
och lite torr gåtfull humor.<br />
Den nya boken bryter i viss mån mönstret.<br />
För det första är det ingen roman, i alla fall inte<br />
i traditionell bemärkelse. För det andra träder<br />
författaren, <strong>som</strong> tidigare alltid har styrt från<br />
en position bakom kulisserna, nu fram <strong>som</strong><br />
ett ”jag” <strong>som</strong> heter Magnus Florin, <strong>som</strong> ser<br />
ränder överallt och <strong>som</strong> är rädd för rim och<br />
anagram. Ränderna är ett slags självbiografi sk<br />
berättelse <strong>som</strong> författaren haft sina randiga<br />
skäl att skriva och den liknar inte någonting<br />
i den genren <strong>som</strong> jag har läst.<br />
De drygt hundra sidorna rymmer en terapeutisk<br />
process, kantad av ängslan men<br />
också beslutsamhet. Minnena förlöses <strong>som</strong><br />
fragment, brottstycken av bilder och ramsor,<br />
lösryckta och utan mening och sammanhang.<br />
Viktiga i denna process är konstnären M och<br />
terapeuten S <strong>som</strong> båda blir en sorts vägviserskor,<br />
inte bara i minnenas olika skikt, men<br />
även i dess mellanrum.<br />
Berättaren uppsöker konstnären M efter<br />
att ha fått en förfrågan om att medverka i en<br />
bok med text till en valfri bild. Han väljer ur<br />
44 biblioteksbladet [03 : 2010]<br />
hennes serie familjebilder – svartvita fotografi<br />
er av barn där ansiktena har svärtats, gjorts<br />
oskarpa lik<strong>som</strong> för att markera en känsla av<br />
undfl yende eller försvinnande.<br />
En av bilderna föreställer två barn i en<br />
skrinda och berättaren vet genast med vilken<br />
mening hans berättelse ska inledas: ”Mamma<br />
bad mig och min lillebror ta fram de randiga<br />
kopparna”. Texten växer till en bok och för att<br />
slutföra den är han beroende av Ms bilder: ”Jag<br />
behöver dem för att ta mig vidare genom min<br />
bok, hela vägen till dess slut. Jag vill söka upp<br />
de svärtade fi gurerna på de suddiga bilderna<br />
och jag vet vad jag är ute efter.”<br />
Det är ränderna han är ute efter, de fi nns på<br />
alla de bilder han lånar av M och de återfi nns <strong>som</strong><br />
ett genomgående tema i boken: på temuggar,<br />
på övergångsställen, i skrindor, randiga djur<br />
<strong>som</strong> tigrar och zebror… Av terapeuten S får<br />
berättaren veta att barn ofta brukar beskriva<br />
sorgen <strong>som</strong> randig efter<strong>som</strong> barn <strong>som</strong> har det<br />
svårt inte orkar vara ledsna hela tiden. Det är<br />
arbetet med texten/boken <strong>som</strong> leder honom<br />
till den lekklinik där S är verksam, ett psykoterapeutiskt<br />
institut där han möjligen själv kan<br />
ha varit <strong>som</strong> barn. Berättaren är intresserad av<br />
lekterapins metodik: en låda med sand och en<br />
uppsättning leksaker <strong>som</strong> patienten väljer att<br />
leka med medan terapeuten sitter bredvid och<br />
antecknar.<br />
Ms bilder och mötena med S väcker erfarenheter<br />
till liv och återskapar glimtar ur ett<br />
förfl utet <strong>som</strong> gör sig gällande i nuet. Genom<br />
hela boken löper ett stråk av sorg och förlust:<br />
en skilsmässa, en nära anhörigs död, en mors<br />
– så tolkar jag det – självvalda död. Men dessa<br />
erfarenheter och glimtar är lika undfl yende<br />
eller suddiga <strong>som</strong> ansiktena i Ms bilder. Ränderna,<br />
tycks det <strong>som</strong>, hänger samman med<br />
vatten, vågor och drunkning.<br />
Berättelsen formar sig till ett pussel, bitar<br />
fogas till bitar men man ska inte vänta sig någon<br />
helhet, eller att slutet uppenbarar ett för-<br />
klarande skimmer. Minnena låter sig sällan<br />
rekonstrueras till en förklarande helhet <strong>som</strong><br />
ger svar på frågan varför allting blev <strong>som</strong> det<br />
blev. Här fi nns en sorg men också en lekfullhet<br />
och rörlighet i språket, där Florins torra karaktäristiska<br />
lågmälda ironi bland annat gör<br />
sig gällande i självrefl ekterande kommentarer<br />
satta inom parentes. Och visst fi nns det hopp<br />
och ljus mot slutet. Varje gång berättaren gör<br />
nya kombinationer med bokstäverna i sitt<br />
namn kommer det ut farliga ord <strong>som</strong> larm,<br />
gam och sorg. Men S visar att andra kombinationer<br />
är möjliga om man prövar och ser vad<br />
<strong>som</strong> händer. Det kan bli ord <strong>som</strong> är lite bättre<br />
och lite trevligare – <strong>som</strong> sol, rolig och amor.<br />
Pröva lite och se vad <strong>som</strong> händer – det är<br />
faktiskt också en bra ingång till denna sorgliga<br />
och vackra berättelse om konstens och<br />
ordens förlösande kraft.<br />
HEnriEttE Zorn<br />
Magnus Florin<br />
Ränderna<br />
Albert Bonniers förlag
Change language