Hugget i sten 100823.pdf - Technocult

sett finns en liknande sten med drakmotiv i
Jäders kyrka inmurad i södra fasaden. Drakarna
har en ålderdomlig stil som har likheter med
1000­talets ornamentik. Troligt är därför att stenarna
har ingått i äldre byggnader eller gravmonument,
och att de inte tillverkades för de murverk
som de sitter i idag.
Tidigkristna gravmonument i sten, så kallade
Eskilstunakistor, är lämningar av gravar som
härstammar från 1000­talet, och de antas vittna
om att en äldre träkyrka funnits på platsen. En
sådan kista kan bestå av upp till fem delar i sten:
två gavlar, två sidohällar och ett lock. Stenhällarna
har ofta försetts med ornament och figurer,
och flera av dem har också inskriptioner med
runor. I Södermanland har flera fragment av tidigkristna
gravmonument påträffats i trakten
runt Eskilstuna, vilket givit dem benämningen
Eskilstunakistor, även om de också finns i andra
områden. Det finns också några fynd från södra
delen av Södermanland. Fragmenten har till exempel
påträffats vid Sundby, Jäder, Hammarby
och Tumbo kyrkor. Ibland har de murats in i
kyrkväggen som i till exempel Sundby kyrka, där
drakar slingrar sina kroppar över stenhällen. På
hällen finns en inskription med runor som lyder
”Hane och Sigvid läto göra dessa minnesmärken
efter Holmvid, sin fader, och Gyrid efter Holmvid,
sin man”. Det har förts många diskussioner
kring vilka människor det var som reste gravmonument
i sten, och i likhet med annat stenhantverk
är det troligen framför allt eliten i samhället
som har kunnat göra en sådan investering. Ofta
påträffas också monumenten i områden där de
mäktigaste familjerna ägde jord.
Drakstenarna i Tumbo och Torpa kyrkor har
förmodligen tillkommit en bit in på 1100­talet.
Ur formsynpunkt liknar de varandra eftersom de
båda har bakkroppen/svansen hoprullad i en enkel
slinga. Till detta har draken i Tumbo försetts
med vingar. Båda stenarna är skadade och har
tidigare haft en annan, okänd, placering. Drakarnas
symboliska innehåll är något svårtolkat,
eftersom stenarna inte sitter i ursprungligt läge,
samt på det faktum att de är skadade och hela
motivet inte är synligt. De äldre drakstenarna i
Hammarby och Jäder har sammanflätade svansar
i en slags evig slinga som för tankarna till drakens
styrka. Däremot har drakarna i Tumbo och
Torpa en helt annan utformning genom att deras
svansar inte är sammanflätade utan endast hoprullade
i en snäckform. Här går tankarna inte
mot någon evighetssymbol. Dessa drakar har
delvis öppna gap, och kanske skall man i dem
se den onda kraft som ibland har tilldelats dem.
Möjligen finns det en förändring av drakarnas
betydelse, från en kraftfull evighetssymbol till en
ond kraft, en symbol för djävulen.
Lejon
Lejonet har även det en tvetydig betydelse. Beroende
på sammanhanget det uppträder i kan djuret
både vara en representant för Kristus och för
djävulen, och lejonet är ett av de vanligaste djurmotiven
inom stenskulpturen. Lejonet omtalas
ett stort antal gånger i både gamla och nya testamentet
i sammanhang där det omväxlande givits
onda och goda krafter. Om lejonrelieferna tillkommit
med inspiration från skrifter eller från
utländska förlagor är svårt att avgöra, och inget
av alternativen kan uteslutas.
I västfasaden på Jäders kyrka finns en lejonrelief
inmurad. Lejonet har givits mjuka former
med ett framåtblickande huvud och svansen
uppvikt mellan bakbenen och upp över ryggen.
Sättet på vilket lejonets svans är avbildat är mycket
vanligt, medan halsen och benen närmast liknar
en hästs. Även i Tumbo kyrka finns en lejonrelief
som är placerad i sydportalen. Detta lejon
har mer strikta former än lejonet i Jäders kyrka
men har i likhet med detta ett framåtblickande
23