Hugget i sten 100823.pdf - Technocult

Från Berga till Göksten
Magnus Källström
Runor är för många nära förknippade med sten.
De flesta vet vad en runsten är och ungefär vad
man får reda på om man läser texten: att någon
låtit resa stenen till minne av någon annan. Vad
som är mindre bekant är att runorna egentligen
inte alls är skapade för denna typ av inskrifter
eller just för detta skrivunderlag. I stället har de
förmodligen haft ett betydligt större användningsområde,
och ristades då i mer förgängligt
material som trä och ben, kanske även i näver
och vax. Det är dock framför allt tack vare stenen
som lämningar av denna skriftkultur har bevarats
till våra dagar.
Från Södermanland känner man runt fyrahundrafemtio
runinskrifter, varav de allra flesta
är ristade i sten. Detta gör Södermanland till det
näst runstensrikaste landskapet i hela världen.
Runstenen från Lundby i Lid är en av de många sörmländska
runstenar som är resta efter män som farit
österut med vikingahövdingen Ingvar. Slutet av inskriften
är versifierat och lyder: ”Han for österut med Ingvar, i
Särkland ligger Övinds son”. Teckning från Svenska runurkunder
utgifna av Richard Dybeck, Femte häftet, 1857.
Salgäst och Finna – två namngivna
sörmlänningar från äldre järnålder
Runorna uppfanns troligen någon gång efter vår
tidräknings början. Man vet ännu inte var eller
av vem, men så mycket är klart att det inte rör sig
om ett självständigt skriftsystem, utan att runorna
bygger på något klassiskt alfabet från Medelhavsområdet.
Uppfattningen om vilket alfabet
som varit förlagan har varierat över tid, men numera
anser de flesta att det är det latinska alfabetet,
alltså samma skriftsystem som vi använder i
dag, som ligger i botten. Detta stämmer också
mycket bra med de första spåren av runskrift i
Norden. Runorna dyker nämligen upp under
den period som brukar kallas romersk järnålder
(0–400 efter Kristus), då folken i Norden stod
under stark påverkan från det romerska riket.
Krigare från Östersjöområdet tog värvning som
soldater i den romerska armén och man importerade
romerska lyxartiklar som glas, bronskittlar
och vinskopor. Att folken i norr under samma
period också skapade sig ett eget alfabet är därför
inte så konstigt. Runorna var inte heller någon
exklusivt nordisk företeelse, utan de användes
även av många andra germansktalande folk på
kontinenten, exempelvis goterna.
Om man får tro runinskrifternas vittnesbörd
var språket i Norden under denna tid relativt enhetligt
och det kallas med en modern term för
37