Hugget i sten 100823.pdf - Technocult
Hugget i sten 100823.pdf - Technocult
Hugget i sten 100823.pdf - Technocult
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Från Berga till Gök<strong>sten</strong><br />
Magnus Källström<br />
Runor är för många nära förknippade med <strong>sten</strong>.<br />
De flesta vet vad en run<strong>sten</strong> är och ungefär vad<br />
man får reda på om man läser texten: att någon<br />
låtit resa <strong>sten</strong>en till minne av någon annan. Vad<br />
som är mindre bekant är att runorna egentligen<br />
inte alls är skapade för denna typ av inskrifter<br />
eller just för detta skrivunderlag. I stället har de<br />
förmodligen haft ett betydligt större användningsområde,<br />
och ristades då i mer förgängligt<br />
material som trä och ben, kanske även i näver<br />
och vax. Det är dock framför allt tack vare <strong>sten</strong>en<br />
som lämningar av denna skriftkultur har bevarats<br />
till våra dagar.<br />
Från Södermanland känner man runt fyrahundrafemtio<br />
runinskrifter, varav de allra flesta<br />
är ristade i <strong>sten</strong>. Detta gör Södermanland till det<br />
näst run<strong>sten</strong>srikaste landskapet i hela världen.<br />
Run<strong>sten</strong>en från Lundby i Lid är en av de många sörmländska<br />
run<strong>sten</strong>ar som är resta efter män som farit<br />
österut med vikingahövdingen Ingvar. Slutet av inskriften<br />
är versifierat och lyder: ”Han for österut med Ingvar, i<br />
Särkland ligger Övinds son”. Teckning från Svenska runurkunder<br />
utgifna av Richard Dybeck, Femte häftet, 1857.<br />
Salgäst och Finna – två namngivna<br />
sörmlänningar från äldre järnålder<br />
Runorna uppfanns troligen någon gång efter vår<br />
tidräknings början. Man vet ännu inte var eller<br />
av vem, men så mycket är klart att det inte rör sig<br />
om ett självständigt skriftsystem, utan att runorna<br />
bygger på något klassiskt alfabet från Medelhavsområdet.<br />
Uppfattningen om vilket alfabet<br />
som varit förlagan har varierat över tid, men numera<br />
anser de flesta att det är det latinska alfabetet,<br />
alltså samma skriftsystem som vi använder i<br />
dag, som ligger i botten. Detta stämmer också<br />
mycket bra med de första spåren av runskrift i<br />
Norden. Runorna dyker nämligen upp under<br />
den period som brukar kallas romersk järnålder<br />
(0–400 efter Kristus), då folken i Norden stod<br />
under stark påverkan från det romerska riket.<br />
Krigare från Östersjöområdet tog värvning som<br />
soldater i den romerska armén och man importerade<br />
romerska lyxartiklar som glas, bronskittlar<br />
och vinskopor. Att folken i norr under samma<br />
period också skapade sig ett eget alfabet är därför<br />
inte så konstigt. Runorna var inte heller någon<br />
exklusivt nordisk företeelse, utan de användes<br />
även av många andra germansktalande folk på<br />
kontinenten, exempelvis goterna.<br />
Om man får tro runinskrifternas vittnesbörd<br />
var språket i Norden under denna tid relativt enhetligt<br />
och det kallas med en modern term för<br />
37