Ladda ner numret som PDF - Tidskriften MANA

SUPOD STRANGCHAT ÄR
EN AV BÄRPLOCKARNA
SOM VAR I ÅSELE FÖRRA
SOMMAREN. NU KÄMPAR
HAN FÖR ATT BLI KVITT
SINA SKULDER.
”INNAN HAN
ÅKTE TILL SVERI-
GE BLEV HAN LO-
VAD EN VILODAG
I VECKAN, MEN
VÄL PÅ PLATS
FANNS VARKEN
TID FÖR ÅTER-
HÄMTNING ELLER
SJUKDOM.”
Vid risfälten i utkanten av staden Kaeng Khra
ljuder surrande traktormotorer. Skördeperioden
har precis börjat och Supod Strangchat tar en
paus medan lunchen förbereds i trädskuggan.
Han är en av många som lyssnade på rekryteringsföretagens
solskenshistorier i fjol. Landet med de
bärfyllda gröna skogarna gav förhoppningar om en bättre
tillvaro – och för hårt arbetande jordbrukare låter två
månaders jobb i ett välutvecklat land som en överkomlig
ansträngning. Hos det lågutbildade och fattiga isanfolket
i nordöstra Thailand är det dessutom vanligt att en eller
flera familjemedlemmar måste arbeta utomlands för att
klara familjens försörjning under regnperioden då riset
växer till sig.
Supod blickar ut över skördemarken där de färdigvuxna
risvipporna dignar. Han berättar hur han under
två månaders arbete i Åsele steg upp klockan tre varje
morgon och inte kom hem förrän elva på kvällen. Innan
han åkte till Sverige blev han lovad en vilodag i veckan,
men väl på plats fanns varken tid för återhämtning eller
sjukdom.
– Här i Thailand är det enklare. Jag får ordentligt med
mat, kan ta en paus när jag blir trött och har nära till familjen,
förklarar Supod och nickar mot sin syster och
dotter som slutit upp vid träpallen där maten snart ska
dukas upp.
ÅRSLÖN I SKULDER
Ändå är livet inte som förut. Efter sverigevistelsen förra
sommaren har han skulder som motsvarar mer än hans
normala årsinkomst.
– Jag och min fru bråkar varje kväll när vi ska lägga
oss. Hon trodde att jag skulle komma hem med pengar,
men så blev det inte. Jag är orolig över att marken som
jag pantsatt ska tas ifrån mig.
Åsele-bärplockarnas fall är allt annat än unikt. Det
idag ökända företaget Lomsjö Bär, vars vd Ari Hallikainen
misstänks för att ha tömt bolagets konton och
stuckit med bärplockarnas inkomster, är bara en skandal
i raden av brutna löften, bristfälliga arbetsvillkor och
obetalda löner.
Enligt rapporten The 2009 Blueberry fiasco in Sweden,
framtagen av thailändska Migrant Workers Union, har
den nordiska bärindustrin utvecklats till en korrumperad
marknad för oseriösa rekryteringsföretag och aktörer
som profiterar på fattiga människor.
– 70 dagar, 1 000 timmar, 3 000 kilo bär och 0 kronor i
vinst, blev slutekvationen för thailändska bärplockare
som besökte Sverige förra sommaren. Jag kan inte se det
på annat sätt än att det är slavarbete, säger rapportförfattaren
Junya Lek Yimprasert, som de senaste 20 åren
arbetat för thailändska industri- och migrantarbetares
rättigheter.
Hon anser att bärbranschens grundproblem ligger i
antalet oseriösa mellanhänder, som tar ut höga serviceavgifter,
samtidigt som kilopriset på bär har sjunkit de
senaste åren.
BOOM ÅR 2007
Om vi backar ungefär 15 år tillbaka i tiden var situationen
annorlunda. När de första bärplockarna från Thailand
kom till Sverige, bestod de främst av familjemedlemmar
och släktingar till thailändska kvinnor som gift
sig med svenska män. Ofta fick de hjälp med att ordna
allt praktiskt som turistvisum, flygbiljett, mat och logi.
Sedan spred sig ryktet till närliggande byar och snart
åkte ytterligare en generation thailändare till Sverige
med vägledning och hjälp av dem som redan varit där.
År 2007, då Migrationsverket införde regler som öppnade
upp för utländska bärplockare att åka till Sverige på
ett tre månaders långt arbetsvisum, exploderade antalet
thailändska säsongsarbetare: från några hundra i slutet
av 1990-talet till runt 8 000 år 2009.
– Bakom boomen med de thailändska säsongsarbetarna
ligger en stor maffialik organisation med rekryteringsföretag
i Thailand. De byter skepnad likt ormar som ömsar
skinn, förklarar Junya.
RYKTEN OM STORA PENGAR
I Thailand finns flera rekryteringsföretag som opererar i
Sverige, bland annat Phumkacha, Siam Royal Services
Group, Sin Sunshine och Thai Blueberry. De riktar in sig
på thailändska byar där de vet att det finns många ouppfyllda
drömmar. Ute på landsbygden surrar exotiska
namn som Kanada, USA, Nya Zeeland och Sverige, till
och med Sydafrika, Kina och Kazakstan, trots att där inte
finns något behov av utländsk arbetskraft. På radion
skvalar kampanjer om hur det enkelt går att tjäna pengar
utomlands och rykten om ”den där risbonden som lyckades
förra året” går som en löpeld genom byarna.
– Jag hörde bara historier om dem som har haft tur
och hoppades att jag också skulle ha det, säger jordbrukaren
Shalad.
I fjol arbetade han sin första sommar som bärplockare
i Sverige utan att få ihop några pengar alls. Eftersom han
är rädd för repressalier vill han inte uppge hela sitt namn
eller avslöja det thailändska företag han rekryterades av,
I CHAIYAPHUMPROVINSEN
FÖRSÖRJER SIG MÅNGA
GENOM RISODLING. EN AV
DEM ÄR SUPOD
STRANGCHATS SYSTER
SOMBOON TONGSU.
HÅRT ARBETE PRÄGLAR
TILLVARON FÖR DE
THAILÄNDSKA
BÄRPLOCKARE SOM
LURADES AV SVENSKA
LOMSJÖ BÄR.
36
37
MANA 2 2011 MANA 2 2011