09.09.2013 Views

Ladda ner numret som PDF - Tidskriften MANA

Ladda ner numret som PDF - Tidskriften MANA

Ladda ner numret som PDF - Tidskriften MANA

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

tat till Danmark genom att gifta sig med danska män riskerade utvisning<br />

ifall de skilde sig från sina makar innan de varit gifta i sju år. En<br />

regel <strong>som</strong> i praktiken inneburit att kvinnor <strong>som</strong> misshandlas och utnyttjas<br />

i hemmet har väldigt svårt att ta sig ur sin situation.<br />

– Om folk visste hur förfärligt de här kvinnorna har det, skulle de<br />

tycka att det var ok? frågar sig Tina Enghoff <strong>som</strong> menar att kvinnorna<br />

är offer för en mycket allvarlig rasism då de möts av misstro från det<br />

övriga samhället.<br />

– Folk kan säga: ”Men det är ju bara en afrikansk kvinna. Hon har väl<br />

ingen rätt att komma till vårt land och få ett liv här!” Eller: ”Det är väl<br />

inte så hemskt <strong>som</strong> de säger”. Rasismen ligger i att man inte räknar de<br />

här kvinnorna <strong>som</strong> någonting. En av kvinnorna säger det själv i en intervju:<br />

”I’m nothing”, därav titeln på utställningen.<br />

Att en kvinna <strong>som</strong> misshandlas av sin man kan få hjälp efter två års<br />

äktenskap om hon går till myndigheterna, det betvivlar Tina Enghoff.<br />

Problemet, menar hon, är att kvinnorna ofta försätts i en omöjlig situation<br />

då man ställer krav på dem att kunna bevisa att de blivit utsatta<br />

för övergrepp vilket kan vara väldigt svårt särskilt när det gäller psykiskt<br />

våld eller våldtäkt. En av kvinnorna i utställningen vars man<br />

tvingade henne att ha sex med män <strong>som</strong> betalade honom gick till polisen<br />

men fick svaret att det inte fanns några bevis. En tid senare upptäckte<br />

läkarna att hon hade blivit smittad med HIV.<br />

Kvinnornas berättelser vittnar om att männen använder lagstiftningens<br />

hot om utvisning <strong>som</strong> ett verktyg för att kontrollera kvinnorna<br />

och få dem att stanna kvar.<br />

– De tar hit kvinnor <strong>som</strong> blir slavar i hemmet. Och du kan tro att<br />

männen är medvetna om hur systemet fungerar och hur de kan använda<br />

sig av det! utbrister Tina Enghoff, när jag undrar om det verkligen<br />

handlar om en medveten strategi från männens sida. Enghoff förklarar<br />

att man i de här sammanhangen har börjat använda sig av begreppet<br />

”contemporary slavery”, vår tids slaveri och jämför fenomenet<br />

med trafficking:<br />

– Det är mycket enklare att ha en kvinna <strong>som</strong> du är gift med än att<br />

smuggla in en kvinna i landet illegalt.<br />

Men det är inte bara de danska lagarna <strong>som</strong> avslöjar obarmhärtig<br />

rasism. Kvinnorna upplever rasismen även i relationen med männen.<br />

– Kvinnorna har väldigt svårt att förstå hur deras män kan gifta sig<br />

med dem och samtidigt komma med väldigt nedvärderande rasistiska<br />

kommentarer. En filippinsk kvinna berättade hur hennes man hela tiden<br />

upprepade: ”Du är dum, du är bara dum. Du kommer ju från Filippi<strong>ner</strong>na!<br />

Du kan ju ingenting. Och efter<strong>som</strong> du är dum så är din<br />

dotter det också!”, berättar Enghoff.<br />

När Tina Enghoff bestämde sig för göra konstprojektet ”Syv” kände<br />

hon omedelbart att hon skulle behöva arbeta med någon <strong>som</strong> kände<br />

till kvinnornas situation. Hon träffade Uzma Ahmed Andresen,<br />

rådgivare i jämställdhets- och diskrimi<strong>ner</strong>ingsfrågor, <strong>som</strong> hade den erfarenhet<br />

hon eftersökte.<br />

I nästan tre år arbetade de med projektet. Målet var hela tiden att<br />

göra mer än bara en utställning.<br />

– Ett projekt <strong>som</strong> behandlar en så viktig fråga <strong>som</strong> denna kan man<br />

inte bara låta stanna kvar i kultursfären, förklarar Tina Enghoff. Jag var<br />

konstnären och fotografen, och Uzma var aktivisten <strong>som</strong> kunde förmedla<br />

vårt budskap vidare till en högre nivå.<br />

I dag, ett år efter premiärutställningen i Danmark, arbetar Uzma<br />

Ahmed Andresen vidare tillsammans med kvinnokriscentra med att<br />

starta en organisation för att hjälpa dessa kvinnor.<br />

Projektet har genomsyrats av långsiktiga mål, en stor ansvarskänsla<br />

hos de båda initiativtagarna och en tydlig ambition att bygga upp en<br />

relation till kvinnorna <strong>som</strong> de kunde känna sig trygga i. Tina Enghoff<br />

berättar hur otroligt hårt det kändes att behöva lämna kvinnorna efter<br />

fotograferingarna.<br />

– Man började tänka: "Kan man hitta en ny man åt henne?”, "Kan<br />

man gömma henne?” Men Uzma och jag kom överens om att vara ärliga<br />

och tydliga med att vi inte kunde rädda dem utan i stället få Danmark<br />

att uppmärksamma problemet. Det var några kvinnor <strong>som</strong> kom<br />

och såg utställningen i Köpenhamn. Det var fantastiskt att se när de<br />

såg sig själva hänga på väggen. Det ger dem en värdighet att vara en<br />

del i det här projektet även om vi inte kunde hjälpa dem.<br />

Tina Enghoff saknar helt den där auran av konstnärsmysticism.<br />

Hon räds inte att beskriva och tala om sitt konstnärliga uttryck och intentio<strong>ner</strong>na<br />

bakom det. Anledningen är att hon försvarar konsten <strong>som</strong><br />

ett medel för förändring, <strong>som</strong> förmedlare av ett budskap.<br />

– Man måste ha en agenda i den konst man gör. Det finns alldeles<br />

för mycket konst utan innehåll, <strong>som</strong> bara är yta. Vad kan man säga<br />

med konst på ett annorlunda sätt? Kan man nå någon typ av mål med<br />

sin konst? Det är frågor <strong>som</strong> motiverar mig <strong>som</strong> konstnär. Jag har<br />

gjort projekt där jag har trott att jag kan nå ett mål men inte lyckats,<br />

men jag har också lyckats lite grann ibland.<br />

I Danmark har det kommit nya regler för familjeåterförening. Sjuårsregeln<br />

är avskaffad och i dess ställe råder nu ett väldigt oöverskådligt<br />

poängsystem där möjligheterna att få permanent uppehållstillstånd<br />

reducerats ytterligare. Den danska tidningen Politiken konstaterade<br />

i april i år att antalet utfärdade permanenta uppehållstillstånd<br />

störtdykt sedan de nya reglerna införts. Tina Enghoff menar att situationen<br />

för kvinnorna hon följt också har förvärrats.<br />

– Efter<strong>som</strong> möjligheterna att få uppehållstillstånd inte så mycket<br />

beror på tiden du varit gift utan huruvida du kan danska eller har en<br />

universitetsutbildning, bland annat. Det är bara de duktigaste kvinnorna<br />

<strong>som</strong> klarar sig, men ingen av kvinnorna <strong>som</strong> är med i utställningen<br />

har en lång utbildning. De skulle aldrig klara de krav <strong>som</strong> ställs.<br />

För hur ska man kunna lära sig danska när ens man slår en och förbjuder<br />

en att vara med andra människor?<br />

Tina Enghoff andas en omisskännlig indignation, sprungen ur ett<br />

djupt engagemang. Hon är speciellt besviken på att så få danska politiker<br />

vågar utmana den rasistiska debatten och menar också att nästan<br />

alla läger i den politiska vänstern är skrämmande tysta. Ändå tillåter<br />

hon sig stanna upp i sin upprördhet för att påvisa skäl till optimism.<br />

– Jag kan ändå se att det inom konstvärlden mer och mer dyker upp<br />

projekt <strong>som</strong> betyder något, <strong>som</strong> inte bara handlar om att göra vackra<br />

bilder <strong>som</strong> ska hänga över någons soffa. Det sker så mycket i världen<br />

nu att man <strong>som</strong> fotograf eller konstnär tvingas förhålla sig till det.<br />

44 45<br />

<strong>MANA</strong> 2 2011 <strong>MANA</strong> 2 2011

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!