Ungdomar och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

38 ungdomar och sexualitet – en forskningsöversikt 2005
hanget. I avhandlingen Kön och känsla (2003) diskuterar etnologen Maria Bäckman kring
hur bilden av den lösaktiga tjejen konstrueras av åtminstone två olika element:
Den tabuerade lössläpptheten kan inte enbart knytas till en kärleksdiskurs, utan måste
också länkas till starka föreställningar om kontroll, självkontroll och attityd.
maria bäckman, 2003:107.
Konstruktion av sexualitet
Det är intressant att lägga ett konstruktivistiskt perspektiv, inte bara på kön, utan även på
sexualitet. Sexuella handlingar har naturligtvis alltid funnits, men begreppet sexualitet
uppstår först under 1800-talet. Det uppstår som ett resultat av den strävan att avgränsa och
klassificera olika fenomen, som finns i tidens vetenskap.
I samtal om sexualitet finns en ständigt närvarande diskussion om dess väsen. I inledningen
till boken Seklernas sex (1997) diskuterar idéhistorikerna Åsa Bergenheim och
Lena Lennerhed olika sätt att betrakta sexualitet. De beskriver å ena sidan en riktning som
ser sexualiteten som någonting biologiskt givet, ”en instinktiv kraft vars karaktär är
inbyggd i det mänskliga djurets biologi”. Senare forskning, menar de, har dock visat att
”sexualiteten formas av sociala och kulturella krafter (…) Sexualiteten är inte en gång för
alla given, utan en produkt av förhandling, kamp och mänsklig aktivitet” (ibid:8 och 13).
Filosofen och teoretikern Michel Foucaults Sexualitetens historia (1976/2002), är ett av
de mest centrala verk som diskuterar sexualitet utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv.
Foucault menar att det finns en allmänt accepterad och omhuldad tes som säger att människan
i det västerländska samhället, sedan ett antal sekler, lever i en situation där den rena
och fria sexualiteten är förtryckt. Foucault ifrågasätter denna tes och menar att vi under de
senaste århundradena i stället talat alltmer om ”könet” – på alltfler sätt och utifrån alltfler
utgångspunkter. Han tar till en början avstamp bland annat i bikten inom den katolska
kyrkan och uppmärksammar hur instruktionerna för biktfäder förändras under 1600-talet.
Enligt de nya instruktionerna får könet ”bara nämnas med försiktighet”, medan ”dess verkningar
bör följas ända in i de finaste förgreningarna” (ibid:45). ”Vad som är utmärkande för
de moderna samhällena är inte att de har dömt könet att stanna i skuggan, det är att de ägnar
sig åt att ständigt tala om det, samtidigt som de framhäver det som hemligheten” (ibid:58).
Foucault diskuterar vidare kring utvecklingen i västerlandet av en ”Scientia sexualis”
och hur en rad olika vetenskaper börjar ägna sig åt frågor som har med kön att göra.
Uppkomsten av begreppet sexualitet måste ses som en del av detta ”förvetenskapligande”
av de sexuella relationerna. En annan är ”perversiteternas införande”. Foucault menar att
alla lagsamlingar som fram till slutet av 1700-talet styrt det sexuella beteendet, var inriktade
på äktenskapliga förhållanden. Under 1800-talet börjar man alltmer diskutera ”avvikande”
sexuella händelser och också i ökande utsträckning hänföra dem till individer. Där det tidigare
”bara” funnits exempelvis homosexuella handlingar börjar man nu i stället tala om homosexuella
individer. ”Sodomiten var en återfallssyndare, den homosexuelle är nu en art”
(ibid:65).