Ungdomar och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

ungdomar och sexualitet – en forskningsöversikt 2005 69
denna osynlighet. Dels har hiv/aids medfört en diskussion om framför allt manlig homosexualitet.
Dels beskriver författarna hur homosexualitet och homosexuella relationer alltmer
börjat framträda i ”ungdomskulturens egna medier”, och nämner såväl MTV som
Madonnas musikvideor som exempel (ibid: 321).
Under 1990-talet har denna utveckling fortsatt och bland annat har frågor kring samkönad
sexualitet diskuterats livligt i svenska massmedier. Temat har förekommit flitigt i film,
musik och teater, samtidigt som flera kända personer kommit ut som homosexuella.
Resultaten i olika undersökningar är inte heller frikopplade från övriga händelser eller
diskussioner i samhället. I en undersökning, som gjordes samma termin som filmen
Fucking Åmål (om en förälskelse mellan två flickor), hade premiär, kunde man konstatera
en påtaglig ökning av andelen flickor som funderade över om de själva var homosexuella
(Forsberg, 2000:75).
Även i början av 2000-talet möter forskare som studerar samkönad sexualitet den
osynlighet som Henriksson och Lundahl iakttagit. Samtidigt har synligheten ändå ökat
betydligt. Hammarén och Johansson har genomfört en mindre studie, byggd på sju gruppintervjuer
med unga flickor och pojkar i åldrarna 15–19 år, företrädesvis med utländsk
bakgrund. I denna har de bland annat berört samkönad sexualitet.
Många av de ungdomar vi pratade med förefaller befinna sig i korselden mellan den repressiva
och liberala synen på homosexualitet. Homosexualiteten är också för många både närvarande
och osynlig. Man hör mycket om homosexualitet, men den finns inte direkt synlig i vardagen,
på skolan eller bland vännerna då de flesta homosexuella ungdomarna inte vill avslöja sin
läggning för kompisarna.
hammarén & johansson, 2001.
En annan forskare som berör samkönad sexualitet i sitt arbete är Fanny Ambjörnsson, som
bland annat noterar tydliga skillnader mellan hur manlig och kvinnlig homosexualitet konstrueras.
Ambjörnsson beskriver att de ungdomar hon följt ofta och på olika sätt talar om
manlig homosexualitet. Det kan handla om skämt om att gå på gaybar eller om olika sätt på
vilka de pojkar hon observerar skapar och markerar sin egen manlighet och heterosexualitet
i kontrast till ”fjolliga bögar”. Kvinnlig homosexualitet, däremot, verkar inte vara synlig –
ens när den är det. Ambjörnsson skildrar hur lesbisk sexualitet på olika sätt osynliggörs.
Det finns en osäkerhet, framför allt hos flickor på det teoretiska program hon följt, om
huruvida man kan räkna det som sex? Och den öppet lesbiska tjej på den skola hon följt,
som var aktiv i flera offentliga sammanhang, bemöttes huvudsakligen med tystnad när
samtalen närmade sig områden som kunde ha med hennes sexuella läggning att göra.
Ambjörnsson avslutar detta avsnitt med att konstatera att:
Om jag tidigare beskrivit elevernas förhållningssätt till bögar som en ständigt närvarande
frånvaro, kan attityderna gentemot lesbiskhet alltså snarare förklaras i termer av frånvarande
närvaro.
fanny ambjörnsson, 2004:237.