Blå Himmel beta 9 20130526 - Rävsvans Förlag

Neutrala länder
Europias neutrala länder kommer inte undan kriget. Till och med de västliga örikena Lyonia och
Saxland drabbas av det oinskränkta sjökriget och tvingas ransonera. Trots det klarar de sig hyfsat bra.
Till att börja med så har de sluppit de enorma förlustsiffrorna och har inte förlorat en hel generation
av unga män, och deras industrier, kanaler och järnvägar har inte bombats sönder. Det har dock
kommit frivilliga från flera av dem.
”Neutrala länders krigsövervakande råd” är en sammanslutning av ett antal europiska länder, vars
uppgift bland annat är att övervaka och dokumentera krigsbrott och skydda det internationella Röda
Korsets verksamhet. Denna verksamhet har kommit att omfatta flera andra frivilligorganisationer,
varav den mest omskrivna och omdebatterade är Fenhmeyer-kåren.
På andra sidan Aitopiska havet finns kontinenterna norra och södra Vespakia. Södra Vespakia
domineras av före detta iberiska kolonier och ett par weldländska, medan norra Vespakia mestadels
är saxländska, langosinska, langedokiska, algoviska och frisländska kolonier eller före detta kolonier.
Länderna på de båda västliga kontinenterna har i stort sett kommit undan kriget helt oskadda, utom
de kolonier (huvudsakligen tillhörande Västalliansen) som har fått sända trupp och förnödenheter till
de krigande staterna i Europia.
Några av dem har tagit tillfället i akt och gjort sig fria från sina kolonialherrar. Trots det är de, på
grund av att det var relativt nyligen som de bildades och de därför inte är så utbyggda, inte
dominanta i vare sig politik eller ekonomi. Det finns dock ett maktvakuum tack vare kriget, och en del
av dem har fått ett rejält politiskt och ekonomiskt uppsving tack vare det omättliga behov av materiel
och råvaror som de krigförande parterna har.
Fennoskandien
En sidohändelse i skuggan av det stora kriget är det nordiska inbördeskriget i Fennoskandien. Det
råkar bara inträffa samtidigt och vara minst lika blodigt som dess kontinentala motpart, och även om
ingendera sida är allierad med någon av sidorna i det Stora kriget så är de två krigen sammanknutna.
Ursprungligen var Fennoskandien neutralt, men när regeringen allt mer svängde åt västalliansen till
så protesterade de östliga provinserna, eftersom dessa skulle bli de första att ta emot det meroviska
anfallet som alla trodde var oundvikligt. Upplopp ledde till blodbad, och blodbad tände
inbördeskrigets flamma.
Fennoskandien har en ganska lång historia som ett stolt kungarike av sammanslutna broderfolk
under en krona runt omkring Norra innanhavet. Upprepade gånger har de fått ta till vapen mot
merovier, urener och frisländare, och även om man förlorat delar av sitt kungarike så stod man fram
till nyligen starka. Därför kunde de till en början hålla sig undan det Stora kriget när det svepte fram
under Europia.
Till slut gick det inte längre att stå emot trycket, och sakta drogs kungariket allt mer mot västalliansen
till. Det var inget de östra delarna av riket tyckte om – de insåg snabbt att de skulle bli slagfältet mot
merovierna i det kommande kriget. Protester ledde till upplopp och upplopp ledde till blodbad, och
så var inbördeskriget ett faktum.
Det finns inte en samlad front i Fennoskandien, utan flera fickor med sympatisörer till endera sidan. I
många områden är det ren gerillakrigföring där det inte finns någon front alls.
Blå Himmel: En dag stod kanonerna tysta 8