Accent 3/09 (PDF)

accent
intervju gabriel romanus
Engagemanget tar inte slut för att man blir pensionär.
Romanus
Gabriel Romanus har levt med alkoholfrågan i 30 år, som
politiker och som chef för Systembolaget. Nu är han 70 och
har mycket kvar att göra för framtidens alkoholpolitik.
av Malin eijde foto anja liljefors
Han kommer släntrande iförd basker och randig halsduk
till vårt möte på Blå Porten, konsthallen Liljevalchs
restaurang på Djurgården i Stockholm. Det är Gabriel
Romanus som valt mötesplats, restaurangen ligger på
promenadavstånd från trerumslägenheten i Djurgårdsstaden
och är ett trevligt ställe som han gärna besöker.
Han är en gammaldags gentleman, den förre socialministern
och vd:n för Systembolaget. En sån som håller
upp dörrar, hjälper till med ytterkläderna och insisterar
på att få betala för kaffet -”nykterhetsrörelsen kan behöva sina
pengar till annat”.
Det vänliga ansiktet är lätt solbränt från det nyliga besöket i
Tanzania, där han deltagit i en konferens om alkoholpolitikens
utveckling i Östafrika. Efter 30 år med alkoholfrågan är denne
man fortfarande högst engagerad i densamma.
Och inte bara i den. Utöver ordförandeskapen i NordAN och
Alkoholpolitiskt Forum har han andra åtaganden, som täcker
så vitt skilda områden som äldreforskning och barnböcker. Lägg
därtill ett rikt familjeliv, en stor vänkrets samt ett lantställe på
Kungshatt i Mälaren där han får jobba med händerna, så förstår
man att detta inte är en 70-åring som låtit pensionen sätta punkt
för en aktiv tillvaro.
Vilket är hela vitsen med pensionen, anser Gabriel Romanus.
– Ibland skojar man om det här med att folkrörelserna bara är
fulla av pensionärer. Men det är ju bra det, att det finns pensio-
16 accent april 2009
Alkoholpolitikens nestor
närer som kan engagera sig! Och som har förmånen att inte hela
tiden måsta tänka på om de har tid med detta, och är det bra för
karriären?
– Det är också en förmån om man nu har haft ett bra chefsjobb,
att man får en bra pension och inte behöver tänka på att tjäna
pengar hela tiden, utan kan göra det som känns meningsfullt
utan att det genererar några inkomster. Så jag är privilegierad,
får jag väl säga.
Vad som känns meningsfullt för Gabriel Romanus har som
för de flesta ändrats över tid. När han kom in i riksdagen som
folkpartist 1969 var han småbarnspappa och intresserad av jämställdhetsfrågor
som barnomsorg och delad föräldraförsäkring.
Han var en modern man som väckte uppmärksamhet när han
tillbringade riksdagens sommarledighet hemma med barnen.
Han drev idén om en jämställdhetslagstiftning och motionerade
om att pappan skulle få del i moderskapspenningen.
fritänkarandan fick han Med sig hemifrån. Modern Vera Starck-
Romanus var – är – läkare och feminist och ända upp i 90-årsåldern
aktiv som föreläsare om äldres sexualitet. Fadern, också
läkare, var ordförande i Svenska kommittén för vetenskapens frihet.
Samhällsengagemanget präglade hemmet och Gabriel och
hans tre bröder uppfostrades i feministisk anda.
– Jag har försökt uppfostra mina barn till att tänka själva och
det beror väl på att jag själv fick en sån uppfostran. Mina föräldrar
hade nog en ännu mer medveten politik än jag om att inte trycka
på sina barn färdiga åsikter, säger Gabriel Romanus.