Det våras för familjen - Fas

m a r g a r e ta bäck-wiklund
För kvinnorna med turkiskt ursprung är det inte lika viktigt
att ha allting ordnat innan barnet kommer. Mannen ses som
huvudförsörjare, också när kvinnan har ett jobb med relativt
hög lön. En del turkiska kvinnor förhåller sig ambivalenta till
mannens ansvar som familjeförsörjare, präglade även av ett
svenskt jämställdhetsperspektiv. Men i slutändan lever de med
den manliga dominansen, trots att de egentligen inte vill.
De turkiska paren involverar också sina egna föräldrar i familjeplaneringen
och förväntar sig ett stort stöd från både föräldrar
och släkt. Att skaffa barn är en kollektiv angelägenhet
och det är familjen som står för tryggheten och stabiliteten.
– I det här fallet är de turkiska familjerna inte särskilt bra
på att utnyttja välfärdssystemet. De har inte det kulturella
kapitalet som formats mot bakgrund av den svenska välfärdsstaten,
för dem är det istället viktigare med stöd från släkten,
säger Margareta Bäck-Wiklund.
Föräldrarna är viktiga för båda grupperna
Gemensamt för svenska och turkiska unga par är en tro på
kärnfamiljen som ideal och vikten av att även som vuxen
behålla en god relation till sina egna föräldrar.
För de svenska familjerna har det ekonomiska beroendet
över generationsgränserna i princip försvunnit och ersatts av
välfärdsstaten. I de fall behoven finns är det åtminstone inget
man talar om. Men banden mellan föräldrar och deras vuxna
barn är ändå starka. Både föräldrar och barn är måna om att
ha goda relationer till varandra.
Men medan omtanken i de svenska familjerna yttrar sig i att
den unga familjen får klara sig själv, visar den turkiska familjen
omtanke och engagemang genom att göra precis det motsatta.
49