You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
stå vid kanten och svindla – ett samtal med Sara Stridsberg om Medealand<br />
Medea är en av världslitteraturens mest omdiskuterade gestalter.<br />
Berätta om hur du tänker kring henne, som kvinna och som myt?<br />
Medea är ett människoöde som rör vid det outsägliga och samtidigt är<br />
hon en kollektiv skräckfantasi. Vår värld är uppbyggd kring kvinnors<br />
kärlek och omsorg om barn och andra behövande. När Medea förstör<br />
sina barn förstör hon själva grunden för mänsklig gemenskap. Hon<br />
sliter sönder det enda ömma band som skulle kunna vara evigt.<br />
Du kallar din pjäs för en fantasi baserad på Euripides tragedi. Hur förhöll<br />
du dig till den 2000 år gamla förelagan?<br />
Jag ville skriva en helt ny pjäs, men jag ville utgå från namnet Medea.<br />
Medea är våldet. Medea är det öde brända landet. Medea är trolösheten.<br />
Medea är den totala förödelsen. Jag utgick från kärlekssveket, Medeas<br />
flyktingstatus och mordet på barnen. Därefter försökte jag bygga upp<br />
en värld kring en modern Medeagestalt som har gett upp allt för sin<br />
kärlek (hemland familj vänner arbete stolthet) och som vägrar att acceptera<br />
sitt öde. Jag ville närma mig kvinnan som påstår att hon inte<br />
längre har något hjärta.<br />
Min Medea är under stora delar av pjäsen inskriven i psykiatrin. Jag<br />
försökte skriva fram ett förflutet åt henne som skulle kunna kasta ett<br />
svagt strålkastarljus över barnens död.<br />
Pjästiteln ”Medealand” antyder ett tillstånd, en slags lägesrapport om<br />
<strong>vår</strong> värld. Vilka aspekter av Medeamyten tycker du känns nutida eller<br />
aktuella för en publik idag?<br />
Medea är ett tillstånd, ett antal portar som slår igen samtidigt. Medea<br />
är den totala ensamheten. Medea är ett byte och en flykting som försöker<br />
springa ut ur alla de burar som omger henne. Staten, domstolen,<br />
lagarna, psykiatrin, äktenskapet, tiden. Medealand är platsen där ingen<br />
människa någonsin borde behöva vistas.<br />
Medea är också den samtida flyktingen. Varje dag körs ett antal människor<br />
till flygplatser för att tillsammans med sina barn skickas tillbaka<br />
till kriget och våldet.<br />
Kärleken är samtida, och sveket. Vi förväntas, i en sekulariserad tid,<br />
att acceptera kärlekens villkor och kronologi. Medea vägrar att acceptera<br />
sitt öde som ensam, oälskad, fattig, utvisad, hon vägrar att acceptera<br />
bristen på rättvisa för kvinnor. Det betyder att hon måste förstöra sitt liv.<br />
Medealand är förstörelsen. Medea påstår att hon inte har något hjärta<br />
och att hon därmed inte längre är en människa. När människor begår<br />
fruktansvärda handlingar, när vi talar om krigsförbrytelser eller människor<br />
som dödar sina barn, försöker vi utesluta dessa människor ur<br />
den mänskliga gemenskapen genom att beskriva dem som omänskliga.<br />
Det tragiska är ju att dessa handlingar är just mänskliga. Vi tillhör alla<br />
ett och samma stycke blödande mänsklighet och våldet är, vare sig vi<br />
önskar det eller inte, en del av människan. Barnen i Gaza dödas av just<br />
människor.<br />
Det känns som om man kan spåra din Medea tillbaka till förordet du<br />
skrev till Valerie Solanas SCUM- manifest, och via romanen och pjäsen<br />
om henne. Finns det tematiska likheter mellan Medea och Valerie, både<br />
som gestalter och som litterära universum?<br />
När jag läste Valerie Solanas manifest första gången uppstod frågan<br />
genast om vilken sorts erfarenhet en människa har haft i världen för att<br />
skriva en sådan lysande dystopi och nedslående utopi. Samma fråga<br />
uppstod kring Medea. Jag ville följa henne hela vägen till avgrunden.<br />
Både Valerie och Medea är gestalter som står vid kanten och svindlar.<br />
De vägrar att förhålla sig till några som helst sociala eller politiska överenskommelser.<br />
De kräver det omöjliga och de håller sitt raseri framför<br />
sig som en våldsam brand.<br />
Valerie Solanas drömmer om en värld utan krig, prostitution och<br />
våldtäkt. Medea kräver att Jasons svek är en ond dröm. Hon kräver att<br />
domstolarna bryter mot lagarna för hennes skull och låter henne stanna<br />
i landet. De sträcker sig båda våldsamt och hopplöst efter himlen.<br />
Är Jason något mer än ett skällsord? Är han endast intressant som en<br />
symbol för det patriarkala samhället, eller finns det något annat i hans<br />
karaktär?<br />
Jason är strålkastarljuset som plötsligt vänds åt ett annat håll. Jason<br />
är den slocknade kärleken. Jag tänker också på honom som en bild för<br />
människans villkor. Han är dörren som slår igen framför den som ber<br />
om hjälp och beskydd. Han är den moderna människans dröm om frihet<br />
och ansvarslöshet och möjligheten att när som helst skjuta bort en utsträckt<br />
hand.<br />
Medealand är en fortsättning på ett nära samarbete med skådespelerskan<br />
Ingela Olsson, som nu regidebuterar. Vad har hon betytt för dig<br />
som författare/dramatiker?<br />
Ingela Olsson har ett utopiskt sätt att förhålla sig till teater, språk och<br />
värld som länge har tilltalat mig och som jag uppfattar som ganska<br />
ovanligt. Ingela var min väg in i teatern och <strong>vår</strong>t samarbete stäcker sig<br />
långt in i framtiden.<br />
Medearollen är krävande, den emotionella spännvidden enorm. Och så<br />
är hon på scen från början till slut. En väldig utmaning för en skådepelare.<br />
Tänkte du dig Noomi Rapace i rollen när du skrev pjäsen?<br />
Jag och Noomi pratade om Euripides Medea en gång under repetitionerna<br />
av min förra pjäs som hon också spelade i. Hon hade länge velat<br />
göra Medea, men hade problem med det ålderdomliga, nästan döda<br />
språket i originalMedea. Det samtalet fastnade hos mig. Men lustigt<br />
nog så har jag faktiskt också hört Ingelas röst klinga i huvudet ibland<br />
när jag har skrivit texten.<br />
Hur handskas du med en figur som dödar sina två små barn, när du själv<br />
är småbarnsmamma? Att döda sitt barn, är det Västerlandets sista tabu?<br />
Det var som att bränna sig på varje ord att skriva den här pjäsen och det<br />
hände att jag ville sluta skriva. Det var också någonting som jag från<br />
början talade om för Ingela och Noomi, att jag inte kunde lova den här<br />
gången att jag skulle klara av att skriva klart just för att jag hade en liten<br />
pojke hemma som var bara något år gammal. Och också in i det sista,<br />
även när jag var långt inne i skrivandet, behöll jag den möjligheten att<br />
släppa om det blev för plågsamt.<br />
Jag är fortfarande ganska rädd för att se mina ord och gestalter på<br />
scenen, men i efterhand tror jag faktiskt att jag inte hade kunnat skriva<br />
den här pjäsen om jag inte hade varit mor själv. Att skriva är ju också ett<br />
sätt att hantera skräcken. Medealand kom i rätt tid i mitt skrivande. Att<br />
jag Har inget Hjärta<br />
-----------------------------------<br />
längre. ocH jag vill inte<br />
-----------------------------------<br />
Ha något Heller. min<br />
-----------------------------------<br />
kärlek är ett terrordåd.<br />
få ett eget barn gav mig en stark känsla av att vara en potentiell förövare<br />
i världen snarare än ett offer för den. Jag tänker ständigt på den enorma<br />
makt vi har över <strong>vår</strong>a barn och jag upplever det som smärtsamt att se<br />
hur mitt barn är så helt utlämnad åt min välvilja och kärlek eftersom vi<br />
ju vet att det är en kärlek som också brister ibland för människor som<br />
befinner sig i extrema situationer.<br />
- Frågorna ställdes av Marc Matthiesen
Change language