Doggy-Rapport nr 1-09.qxd
Doggy-Rapport nr 1-09.qxd
Doggy-Rapport nr 1-09.qxd
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ÅRGÅNG 33<br />
De slogs<br />
om en kotte<br />
När två hundar inte är överens om vem<br />
är högst i rang så kan de råka in i rejäla<br />
slagsmål. Det var två år i ålder mellan de<br />
två tikarna när de en höstdag för ganska<br />
många år sedan var ute på en tur i den<br />
djupa skogen. Den yngre var dräktig och<br />
bestämde sig uppenbarligen för att nu<br />
var det hennes tur att bestämma.<br />
En kotte blev den utlösande faktorn.<br />
De slogs som om det gällde livet. Innan<br />
matte hann fram och kunde sära på de<br />
båda slagskämparna så hann de ge varandra<br />
en rad ordentliga bett. Det blev<br />
veterinärbesök för båda. De hade djupa<br />
sticksår från hörntänderna i kinder, halsens<br />
sidor och över bogen. Som tur var<br />
fick ingen av dem livshotande skador,<br />
men de kommande veckorna fick matte<br />
ägna sig åt omfattande sårvård. Läkningsprocessen<br />
gick bra, men tikarna förblev<br />
fiender livet ut.<br />
Det här numret av <strong>Doggy</strong>-<strong>Rapport</strong><br />
innehåller en redogörelse för hur det går<br />
till när kroppen läker sår. Det är en fascinerande<br />
process. Man kan förundras<br />
över att så komplicerade processer ändå<br />
fungerar. Det vi ska göra är att ge kroppen<br />
de bästa möjligheter att läka på egen<br />
hand, men ibland behöver det drabbade<br />
djuret omfattande veterinärvård.<br />
Lisbeth Karlsson<br />
INNEHÅLL 1/09<br />
■ SÅRVÅRD: Sårvård, del 1 – Sårets läkning.<br />
Veterinär OLE FRYKMAN berättar om<br />
de processer som gör att sår i huden läker.<br />
Sid. 1<br />
■ HUDSJUKDOMAR: Dermatomyosit hos<br />
hund. Veterinär KERSTIN BERGVALL redogör<br />
för en sjukdom som förekommer hos<br />
bland annat shetland sheepdog och collieraser.<br />
Sid. 6<br />
■ INNEHÅLLSREGISTER 2008 Sid. 8<br />
DOGGY-RAPPORT • 2009 • ÅRGÅNG 33 • NR 1<br />
Huden är kroppens största organ.<br />
När det drabbas av en skada, ett sår,<br />
är det många faktorer som samverkar<br />
för att det ska läkas. Veterinär<br />
OLE FRYKMAN redogör för hur<br />
läkningen av ett sår går till.<br />
Läkning av traumatiska sår på djur<br />
och människor är en fascinerande<br />
process där många samverkande faktorer<br />
leder fram till ny, intakt vävnad. Vi kan<br />
bara ödmjukt iaktta hur naturen läker<br />
även komplicerade sår på ett effektivt<br />
och funktionellt sätt. Vår uppgift som veterinärer,<br />
djursjukvårdare eller djurägare<br />
1/09<br />
Veterinärinformation från Lantmännen <strong>Doggy</strong> AB<br />
Det är många faror som kan drabba den lilla valpen, allt från trafikolyckor till arga katter<br />
som rivs. Foto: Lisbeth Karlsson.<br />
Sårvård<br />
Del 1 - Sårets läkning<br />
är att störa denna läkningsprocess så lite<br />
som möjligt. Vi ska bara försiktigt utföra<br />
åtgärder som underlättar läkningen och<br />
respektera de förutsättningar avseende<br />
sårmiljö och tid som gäller hos de celler<br />
som ska göra jobbet.<br />
Att bedöma sår och välja läkningsunderstödjande<br />
behandling kräver kunskap<br />
och erfarenhet. En grundregel ska<br />
alltid vara att inte utföra någon åtgärd<br />
om man inte är säker på att den är positiv<br />
för läkningsprocessen. I den följande<br />
beskrivningen av sårläkning avser jag behandling<br />
av sår i hud och underhud.<br />
1
1<br />
2<br />
3<br />
4<br />
Anatomi och fysiologi<br />
Huden är ett organ med mycket specialiserade<br />
funktioner. I huden finns förutom<br />
bindväv och muskler också strukturer<br />
som nervändar, körtlar av olika typer<br />
och med olika funktion (apokrina körtlar<br />
1 , talgkörtlar), hårfolliklar och blodkärl<br />
(kapillärer). Att de sistnämnda finns<br />
närvarande i huden är en grundförutsättning<br />
för sårläkningen.<br />
Huden indelas anatomiskt i epidermis<br />
(yttre skiktet, överhuden), dermis (läderhuden)<br />
och subkutis (underhud).<br />
Till skillnad från människa har häst,<br />
hund och katt en kärlförsörjning till huden<br />
som härstammar från en så kallad<br />
kutan artär och ven, det vill säga kärl<br />
som kommer upp genom skelettmuskulaturen<br />
och därefter förgrenar sig i hudmuskeln<br />
(panniculus muskeln) för att<br />
slutligen bilda nät av kärl på olika nivåer<br />
SÅRVÅRD<br />
Bild 1. 1. Överhuden, epidermis. 2. Läderhuden, dermis. 3. Hudmuskeln, panniculusmuskeln.<br />
4. Skelettmuskel. 5. Ytligt kärlnät. 6. Mellanliggande kärlnät. 7. Djupt kärlnät. 8. Direkt<br />
kutan artär och ven. Illustration: Lisbeth Karlsson.<br />
Cellmigration - cellvandring<br />
i huden (se bild 1). De blodkärl som deltar<br />
i sårläkningsprocessen och som är avgörande<br />
för läkningen måste utvecklas<br />
från något av dessa befintliga kärlnät.<br />
Sårläkningsprocessen<br />
Sårläkningen kan indelas i olika faser:<br />
• Blodstillning (hemostas) och inflammation<br />
2<br />
• Tillväxt (proliferation)<br />
• Mognad och remodullering 3<br />
Det finns ingen skarp gräns mellan dessa<br />
faser, men för att bedöma ett sår och<br />
välja lämplig behandling är det värdefullt<br />
att ha kunskap om vad som händer i de<br />
olika faserna.<br />
Blodstillning och inflammation<br />
Vid ett trauma (skada) mot huden reagerar<br />
vävnaden med akut inflammation<br />
och en frisättning av olika signalämnen<br />
Neutrofiler Förekomst av bakterier<br />
Monocyter Makrofager<br />
Lymfocyter<br />
(vita blodkr.)<br />
Lymfokiner<br />
(interferon, interleukin)<br />
Fibroblaster Proteoglykaner,<br />
kollagen<br />
Bild 2. Sårläkningsprocessen.<br />
8<br />
(mediatorer) från blodceller och från<br />
blodplasman. Genom detta aktiveras och<br />
mobiliseras hela läkningsprocessen.<br />
Skadan mot kärlväggen triggar igång<br />
en koagulationsprocess. Blodplättar<br />
(trombocyter) klumpar ihop sig (aggregerar)<br />
samtidigt som olika koagulationsfaktorer<br />
4 aktiveras vilket leder fram till<br />
ett koagel (levrat blod). Under detta förlopp<br />
frigörs också för läkningen viktiga<br />
ämnen, tillväxtfaktorer och så kallade<br />
cytokiner 5 , som i sin tur aktiverar andra<br />
reparationsceller. Kroppens målsättning<br />
är att defekten/skadan ska unda<strong>nr</strong>öjas<br />
och att en reparationsprocess ska komma<br />
igång. Detta kan normalt ske om det<br />
inte finns några komplicerande faktorer,<br />
till exempel en infektion, främmande<br />
föremål eller en omfattande vävnadsskada<br />
och vävnadsdöd (nekros). Skulle det<br />
senare vara fallet kan processen övergå i<br />
en kronisk inflammation där det utvecklas<br />
en böld (abscess) eller ett granulom<br />
(läkköttssvulst). Inflammationen kan då<br />
bli destruktiv, vilket innebär att den blir<br />
elakartad och bryter ner vävnad.<br />
Tidigt i läkningsprocessen kan man<br />
hitta vita blodkroppar (leukocyter) i såret/koaglet.<br />
Dessa är av två typer – segmentkärniga<br />
6 vita blodkroppar (neutrofiler)<br />
och rundkärnade vita blodkroppar<br />
(monocyter).<br />
Det sker snart en omvandling av<br />
monocyter till så kallade makrofager<br />
samtidigt som fler inflammatoriska ämnen<br />
frisätts, bland andra prostaglandiner<br />
7 , som har en kraftig inflammatorisk<br />
effekt. Makrofagen är den viktigaste cellen<br />
i hela sårläkningsprocessen. Den ansvarar<br />
för såväl att rensa upp i såret som<br />
att reparera vävnad. Utan makrofager –<br />
ingen sårläkning (se bild 2).<br />
Tillväxt och cellvandring<br />
Mellan 24 och 36 timmar efter att skadan<br />
uppstått börjar närliggande blodkärl<br />
(kapillärer) att skicka in kärlsträngar i såret<br />
för att försörja läkningen. Samtidigt<br />
vandrar specialiserade bindvävsceller (fibroblaster)<br />
in i koaglet. De börjar avsätta<br />
reparationsmaterial (kollagen) i ett<br />
ganska oorganiserat nätverksmönster.<br />
Makrofagerna finns fortfarande närvarande<br />
och ansvarar för att rensa bort<br />
skadad vävnad, men också för att styra<br />
hela processen.<br />
Det har nu bildats en sårskorpa över<br />
koaglet. Under denna sårskorpa vandrar<br />
de yttre hudcellerna (epitelceller) in för<br />
att så småningom täcka hela sårytan.<br />
Detta kallas för epitelisering.<br />
Reparationsmaterialet (kollagenet), det<br />
nya kapillärnätet i såret, nya specialiserade<br />
celler (mesenkymala celler) och annan<br />
utfyllnadsvävnad (extracellulär<br />
matrix) bildar tillsammans en frisk läkningsvävnad<br />
– en så kallad granula-<br />
2 DOGGY-RAPPORT • 2009 • ÅRGÅNG 33 • NR 1<br />
5<br />
6<br />
7
Bild 3. Kontraktion (sammandragning) efter<br />
en månads behandling. Rörelsen följer tensionslinjerna.<br />
Foto: Ole Frykman.<br />
tionsvävnad. Denna är mycket motståndskraftig<br />
mot infektioner beroende<br />
på att den har ett ytlager av vita blodkroppar<br />
(granulocyter) och makrofager.<br />
Mognad och remodullering<br />
Efter cirka två veckor inleds en förändringsprocess<br />
i såret. Bindvävsfibrerna<br />
(kollagenfibrerna) organiseras i ett mera<br />
hållfast system och mognar i sin struktur.<br />
Samtidigt förtjockas det yttre cellagret<br />
(epitelisering) genom att fler cellager<br />
läggs på varandra. Detta sker under sårskorpan.<br />
Förutsättningar för epitelisering är:<br />
• Livskraftig vävnad under sårskorpan<br />
• Ingen infektion<br />
• Ingen ärrbildning<br />
• Fuktig omgivning<br />
• Syrerik omgivning<br />
• Möjlighet för cellrörelse (cellmigration)<br />
från hud- eller sårkant<br />
När förtjockningen av det yttre cellagret<br />
är avslutad kan sårskorpan lossna<br />
och den nya hudytan fungera. Omstruktureringen<br />
och mognaden av sårets i<strong>nr</strong>e<br />
delar, det vill säga bindväv, kärl med<br />
mera, kan fortsätta i flera månader efter<br />
skadan.<br />
Hållfastheten i såret ökar naturligtvis<br />
med läkningstiden, men vävnaden blir aldrig<br />
så stark som den var innan skadan.<br />
Följande ungefärliga hållfasthet gäller<br />
med avseende på förfluten tid i jämförelse<br />
med hudens ursprungliga styrka:<br />
• 1 vecka – 3 procent<br />
• 3 veckor – 20 procent<br />
• 12 veckor – 80 procent<br />
Därefter ökar inte ärrvävnadens hållfasthet<br />
ytterligare.<br />
Ärrkontraktion<br />
En ärrkontraktion (ärrsammandragning)<br />
definieras som en tillbakabildning av hela<br />
eller delar av en defekt/skada genom att<br />
den omgivande, normala vävnaden rör<br />
sig mot defektens centrum. Förloppet<br />
kan ibland leda till ett bra resultat för patienten<br />
men kan också ställa till problem<br />
beroende på var på kroppen sammandragningen<br />
sker.<br />
DOGGY-RAPPORT • 2009 • ÅRGÅNG 33 • NR 1<br />
SÅRVÅRD<br />
Bild 4 A. Avskavningsskada. Foto: Ole Frykman.<br />
Sammandragningens egenskaper kan<br />
sammanfattas som följer:<br />
• Den kan variera mycket beroende på<br />
mobiliteten (rörligheten) i huden hos<br />
det individuella djuret.<br />
• Den kan ge utseendemässigt negativa<br />
effekter.<br />
• Den kan orsaka ett funktionshinder<br />
• Den minskar vid kortison- respektive<br />
antibiotikabehandling.<br />
• Den minskar eller upphör vid hudtransplantation.<br />
Sammandragningen följer hudens dragriktningar<br />
(tensionslinjer) och kan därför<br />
förutses och tas med i beräkningen när<br />
man planerar behandlingen av ett sår.<br />
Tillväxtfaktorer<br />
De peptida 9 tillväxtfaktorerna har under<br />
de senaste decennierna fått stor uppmärksamhet<br />
och kan idag i vissa fall ingå<br />
i behandlingen.<br />
Det finns ett flertal kända tillväxtfaktorer<br />
som kan produceras av olika celltyper<br />
i olika organ. Det gemensamma för<br />
dessa tillväxtfaktorer är att de stimulerar<br />
tillväxt och läkning men de kan ha olika<br />
målceller (olika typer av celler som de<br />
har effekt på). En del tillväxtfaktorer kan<br />
idag tillverkas industriellt, men för vår<br />
veterinära verksamhet är kostnaden för<br />
de här ämnena ännu alltför hög.<br />
Olika typer av sår<br />
Vid en jämförelse av sårtyper mellan<br />
människa och djur kan vi konstatera att<br />
det finns specifika sårskador hos djur<br />
som är mera ovanliga hos människa. En<br />
sådan är bitskador, som är dominerande<br />
hos framför allt hund och katt. De olika<br />
sårskadornas orsak och ursprung ger<br />
dem också olika karaktärer.<br />
Inledningsvis måste man göra tre viktiga<br />
bedömningar när ett sårbehandlingsprotokoll,<br />
en plan för hur såret ska<br />
behandlas, skall upprättas.<br />
• Skadans omfattning och svårighetsgrad.<br />
• Sannolikheten för att såret är förorenat<br />
med bakterier, det vill säga risken för<br />
att en infektion utvecklas.<br />
• Omfattningen av trauma (skada) till<br />
angränsande vävnad.<br />
Bild 4 B. Avskavningsskada efter vidgning<br />
(debridering). Foto: Ole Frykman.<br />
Skärsår<br />
Skärsår orsakas oftast av ett skarpt objekt<br />
och har därför rena sårkanter med<br />
en regelbunden såryta. Såret är vanligtvis<br />
inte förorenat. Det blöder rikligt vilket<br />
innebär att en eventuell förorening “spolas”<br />
bort. Risken för en infektion i såret<br />
är därför liten.<br />
Ett skärsår av den beskrivna typen<br />
lämpar sig för en så kallad primär slutning.<br />
Det innebär att såret kan sys ihop<br />
direkt och att det kan förväntas läka bra.<br />
Ett operationssår är att betrakta som ett<br />
rent skärsår och kan tjäna som ett typexempel.<br />
Avskavningsskador<br />
Denna typ av skada orsakas av en friktionskontakt<br />
där epidermis och ytliga<br />
dermis, det vill säga de yttre hudlagren,<br />
skavs av. Ett exempel är en trafikolycka<br />
där djuret glider mot asfalt. Skadan kännetecknas<br />
av kraftig förorening och stor<br />
risk för infektioner.<br />
En friktionsskada är oftast utbredd och<br />
leder fram till omfattande död vävnad<br />
som måste avlägsnas med hjälp av kirurgi<br />
för att skadan ska läka. Det är vanligtvis<br />
inte möjligt att suturera (sy ihop) denna<br />
typ av skada. I bästa fall kan kroppen<br />
läka skadan med en epitelisering (hudceller<br />
växer in över skadan, se beskrivning<br />
ovan). Detta kan ske om läderhuden<br />
(dermis) är intakt men kommer även i<br />
bästa fall att ta lång tid (se bild 4).<br />
Degloving injury<br />
Det finns inget bra svenskt namn på denna<br />
skada i huden som i huvudsak sker på<br />
katt men ibland även på hund. Skadan<br />
uppkommer när djuret fastnar med tassen<br />
mellan rörliga objekt, till exempel<br />
under ett hjul. Huden “skalas” då av<br />
som om en handske tas av. Detta kallas<br />
för mekanisk degloving.<br />
En variant på hur denna typ av skada<br />
uppstår är när blodförsörjningen till tassen<br />
försämras eller upphör till följd av<br />
stas. Den bakomliggande orsaken kan till<br />
exempel vara ett gummiband som djuret<br />
fått runt benet. Detta kallas för fysiologisk<br />
degloving och gör att huden dör till<br />
3
Bild 5. Sår som uppstått till följd av bandagering.<br />
Foto: Ole Frykman.<br />
följd av bristande blodcirkulation i tassen.<br />
Denna typ av skada är naturligtvis<br />
allvarlig och leder vanligtvis fram till omfattande<br />
död vävnad och infektion. Skadan<br />
kräver rekonstruktion, ibland i flera<br />
steg, där tålamod och avvaktan på nya<br />
blodkärl är avgörande för prognosen.<br />
Rekonstruktion innebär att man återuppbygger<br />
eller ersätter kroppsvävnad, i<br />
det här fallet hud.<br />
Avulsionsskador<br />
Denna typ av skada kännetecknas av att<br />
det som orsakat skadan har avlägsnat eller<br />
slitit bort vävnad från kroppen. Det<br />
kan vara såväl hud som underliggande<br />
muskelvävnad. Skadan är oftast förknippad<br />
med en följande infektion och vävnadsdöd.<br />
En rekonstruktion av skadan<br />
är en kirurgisk utmaning och kan innebära<br />
transplantation i flera steg.<br />
Slipskador<br />
Vid denna skada slipas huden av i sin<br />
helhet och skadan kan sägas vara en svårare<br />
form av avskavningsskada. Som ett<br />
resultat av att huden försvinner ökar risken<br />
också markant för att det uppstår<br />
skador på underliggande vävnader. Det<br />
är därför vanligt med mer eller mindre<br />
omfattande skador på skelett, leder, senor,<br />
ligament med mera. Mest utsatta är<br />
de nedre lederna som handleder/framknä<br />
(carpus) och has (tarsus).<br />
Såren är i detta fall kraftigt förorenade<br />
och en infektion kan förväntas. Här fokuserar<br />
man inledningsvis på att ta hand<br />
om de öppna såren och skadorna på övriga<br />
vävnader, framför allt skelett och leder.<br />
Rekonstruktionen av huden kommer<br />
först i ett långt senare skede.<br />
Punktionssår<br />
Denna sårskadetyp kan vara antingen<br />
perforerande (har både ingångs- och utgångssår)<br />
eller vara penetrerande (har enbart<br />
ingångssår). Bitskador är ett bra exempel<br />
men även stakningsskador faller<br />
SÅRVÅRD<br />
inom denna grupp. Det är vanligt med<br />
skador i flera vävnadslager och att de<br />
i<strong>nr</strong>e skadorna är stora, trots att det yttre<br />
punktionssåret bara är litet. Det är vanligt<br />
att såret förorenas i samband med<br />
skadetillfället. Man kan förvänta sig att<br />
det uppstår en infektion, inledningsvis<br />
med aeroba (syreförbrukande) bakterier.<br />
Senare kan, beroende på hur skadan<br />
uppkom, tillståndet kompliceras med<br />
anaeroba (ej syrebehövande) bakterier.<br />
Detta kan ge allvarliga effekter, inte bara<br />
lokalt i såret utan även allmänt för hela<br />
individen.<br />
Sticksår<br />
Denna skada kan naturligtvis betraktas<br />
som ett punktionssår, men det kan ändå<br />
vara praktiskt att särskilja sticksåret som<br />
orsakas av ett tunt och relativt vasst,<br />
smalt föremål. Sticksåret har oftast endast<br />
ett ingångshål och är i de flesta fall<br />
lokaliserat till nedre delen av benet, i tass<br />
eller hov.<br />
Det är inte ovanligt att det finns kvar<br />
främmande föremål i benet efter ett sticksår.<br />
Detta kan leda till en inflammation/<br />
infektion/böld och att det utvecklas en<br />
vätskande fistel i huden med fistelgång<br />
ner till det främmande föremålet. Denna<br />
fistel kan med eller utan behandling läka<br />
ihop för att sedan öppna sig på nytt efter<br />
dagar eller veckor. Att med hjälp av kirurgi<br />
avlägsna föremålet kan vara nog så<br />
påfrestande eftersom det kan vara mycket<br />
svårt att hitta.<br />
Brännskador<br />
Den här typen av skada kan delas upp i<br />
• termiska skador (orsakade av stark<br />
värme eller kyla),<br />
• kemiska skador (orsakade av kemiska<br />
ämnen),<br />
• elektriska skador samt<br />
• strålningsskador.<br />
Om brännskadan är tillräckligt omfattande<br />
kan den ge en allvarlig systemeffekt<br />
på kroppen och leda fram till uttorkning<br />
(dehydrering), elektrolytrubbning,<br />
rubbning i syra-bas balansen i<br />
kroppen samt påverka blodbilden.<br />
Brännskadans grad beskriver skadans<br />
omfattning och djup.<br />
1:a graden – påverkan enbart på överhuden<br />
(epidermis).<br />
2:a graden – påverkan på överhuden och<br />
delar av läderhuden (dermis).<br />
3:e graden – påverkan på hela läderhuden<br />
och eventuellt även underliggande<br />
vävnad.<br />
Behandlingen av brännskador är speciell<br />
och får belysas separat i en annan artikel.<br />
När det gäller djur kan det dock rekommenderas<br />
att inte behandla vidare<br />
om skadan upptar mer än 50 procent av<br />
kroppsytan.<br />
Bild 6. Sår som klassificeras som smutsigt.<br />
Foto: Ole Frykman.<br />
Sår som uppstår till följd av bandagering<br />
Slutligen bör för helhetens skull även så<br />
kallad “man made injury” tas med eftersom<br />
det kan vara ett problem. Vid bristande<br />
teknik vid bandagering eller bara<br />
ren otur, alternativt dålig uppföljning,<br />
kan bandaget trycka mot hudpartier och<br />
orsaka en skada i vävnaden som beror på<br />
bristande blodförsörjning.<br />
Vissa kroppsdelar är mera utsatta än<br />
andra och detta beror i huvudsak på att<br />
delarna är markant utskjutande, ofta<br />
med ben under och/eller så har området<br />
tunn hud. Dessa skador kan bli omfattande<br />
och kan störa en redan pågående<br />
läkningsprocess påtagligt. Bästa sättet att<br />
undvika detta problem är att från början<br />
lägga ett korrekt bandage och att vara<br />
noga med avlastningen av och mängden<br />
vaddering på de känsliga punkterna, de<br />
så kallade presspunkterna (se bild 5).<br />
Diagnostik, bedömning och klassificering<br />
av sår<br />
Klassificeringen av ett sår kan göras utifrån<br />
flera bedömningsgrunder. Vid en<br />
första betraktelse kan det ses som en akademisk<br />
fråga med denna typ av bedömning,<br />
men när man ska utarbeta en vårdplan<br />
är det viktigt att väga in alla faktorer<br />
som kan påverka läkningsförloppet.<br />
Klassificering kan göras med utgångspunkt<br />
från:<br />
• Lokalisering<br />
• Skademekanism<br />
• Grad av förorening<br />
• Infektionsrisk<br />
Lokalisering<br />
Med detta menas var någonstans på<br />
kroppen skadan är belägen och vilka negativa<br />
faktorer detta kan innebära för<br />
hur man hanterar skadan.<br />
4 DOGGY-RAPPORT • 2009 • ÅRGÅNG 33 • NR 1
Här måste man ta hänsyn till om det<br />
finns komplicerande skador i underliggande<br />
organ eller strukturer. Vid vissa<br />
tillfällen måste livshotande situationer åtgärdas<br />
innan skadan i huden kan tas omhand<br />
och en vårdplan kan upprättas. Det<br />
är mycket sällan som hudskadan i sig<br />
själv är livshotande. Att senarelägga åtgärder<br />
är oftast inga problem. Dock måste<br />
hudskadan ovillkorligen behandlas<br />
och skyddas på ett korrekt sätt i avvaktan<br />
på åtgärd. Att inte ta hand om ett sår<br />
på rätt sätt under denna tid kan försvåra<br />
läkningen senare.<br />
Skademekanism<br />
Här återkommer de olika typerna av sår<br />
med sina undergrupper av orsak till<br />
såren. Hit kan räknas bitsår, skärsår,<br />
krossår, sticksår, övriga punktionssår,<br />
skottsår, degloving injury med flera. Det<br />
är mycket värdefullt att känna till den<br />
underliggande skademekanismen eftersom<br />
det kan påverka valet av behandlingsmetod.<br />
Grad av förorening<br />
Vid denna bedömning vägs in hur skadan<br />
har uppkommit men också hur förloppet<br />
har varit därefter. Vi delar in i fyra<br />
grupper: rent, rent-förorenat, förorenat<br />
och smutsigt-infekterat.<br />
Grupperna definieras enligt nedan:<br />
Rent Ett bakteriefritt operationssår<br />
utan föregående skada.<br />
Munhåla, andningsvägar,<br />
mag-tarmkanal eller urinvägar<br />
har inte öppnats.<br />
Rent – Ett operationssår där mun-<br />
Förorenat håla, andningsvägar,<br />
mag-tarm kanal eller urinvägar<br />
har öppnats.<br />
Lätt förorenade sårskador.<br />
Förorenat Öppna sår uppkomna efter<br />
olycka/trauma. Operationssår<br />
utfört med otillräcklig<br />
desinfektion/rengöring.<br />
Operationssår i anslutning<br />
till infekteradvävnad.<br />
Smutsigt – Äldre sår uppkomna efter<br />
infekterat olycka/trauma. Perforerade<br />
i<strong>nr</strong>e organ. Infekterade sår.<br />
Infektionsrisk<br />
När ett sår uppstår finns det alltid en risk<br />
för infektion, oavsett hur såret uppkommit.<br />
Grundorsaken och därefter hanteringen<br />
av såret styr hur stor denna risk är.<br />
Vetenskaplig litteratur har angett nedanstående<br />
värden för de olika föroreningsgraderna.<br />
Rent 2,5 procent<br />
Rent – förorenat 5,8 procent<br />
Förorenat 18,1 procent<br />
Smutsigt – infekterat Är per definition<br />
redan infekterat<br />
DOGGY-RAPPORT • 2009 • ÅRGÅNG 33 • NR 1<br />
SÅRVÅRD<br />
Vår absoluta målsättning som veterinär,<br />
djursjukvårdare och djurägare är att hålla<br />
infektionsriskerna så låga som möjligt<br />
för att därför skapa så gynnsamma läkningsbetingelser<br />
som möjligt.<br />
Medicinsk behandling vid<br />
sårskador<br />
Den medicinska behandlingen i samband<br />
med sårskador skall alltid ske med eftertänksamhet<br />
och bra motiv. En behandling<br />
för säkerhets skull är inte acceptabel.<br />
I samband med att vi på olika sätt hanterar<br />
djurets sår bör vi utgå ifrån att det<br />
känner smärta och obehag. En behandlingstrilogi<br />
bestående av lugnande (sedering),<br />
smärtlindrande (analgesi) och antiinflammatorisk<br />
behandling är motiverad.<br />
Detta oberoende om djuret ska läggas<br />
under narkos, det vill säga sövas, eller<br />
inte. Det är visat att en sårskada läker<br />
fortare om djuret är lugnt och mår bra.<br />
Stress och smärta fördröjer läkningsprocessen.<br />
En antibiotikabehandling ska riktas<br />
mot en påvisad infektion. De bakterier<br />
som kan misstänkas i samband med infektion<br />
är stafylokocker, E. koli och Pasteurella.<br />
Valet av preparat ska baseras på<br />
en bakterieodling där man utför en resistensbestämning.<br />
Innan bakterieodlingen<br />
är färdig kan en så kallad Gramfärgning<br />
10 och undersökning av sårsekret i<br />
mikroskop information om vilka bakterier<br />
det kan röra sig om. Det ska understrykas<br />
att antibiotikabehandling på intet<br />
sätt kan ersätta sårrengöring, avlägsnande<br />
av död vävnad (debridering) och<br />
spolning. Mer om detta i senare avsnitt.<br />
Det förtjänar också att upprepas att ett<br />
förorenat sår inte är lika med ett infekterat.<br />
En frisk och väl kärlförsörjd granulationsvävnad<br />
löper en mycket liten risk<br />
för infektion.<br />
Lokal behandling med antibiotika på<br />
såret är inte meningsfull och kan snarare<br />
hindra läkningsprocessen.<br />
Ole Frykman<br />
Överveterinär OLE FRYKMAN arbetar vid<br />
Regiondjursjukhuset Strömsholm.<br />
Läkningshämmande faktorer, behandlingsstrategi,<br />
bandageringsteknik och praktisk sårvård<br />
kommer att beskrivas i Sårvård del 2.<br />
1 apokrina körtlar = körtlar som förutom vätska<br />
även kan avsöndra cellbeståndsdelar, till<br />
exempel mjölk, vax eller talgartade flyktiga<br />
ämnen som hos doftkörtlarna.<br />
2 inflammation = ett retningstillstånd i vävnaden<br />
efter en skada. Blodkärlen, kapillärer och<br />
vener, vidgas och ger ökad blodgenomströmning<br />
i vävnaden. Kärlens väggar blir mer<br />
genomsläppliga, så att blodserum som innehåller<br />
bland annat immunoglobuliner (antikroppar)<br />
och vita blodkroppar kan komma ut<br />
i vävnaden. Klassiska symtom på inflammation<br />
är rodnad, smärta, svullnad och ökad<br />
värme i området.<br />
3 remodullering = vävnaden återformas.<br />
4 koagulationsfaktorer = ämnen som behövs<br />
för att blodet ska kunna levra sig (koagulera)<br />
på ett normalt sätt.<br />
5 cytokiner = ämnen i immunförsvaret som har<br />
till uppgift att ta upp och förstöra främmande<br />
partiklar som till exempel bakterier.<br />
6 segmentkärnig = kärnan i en vit blodkropp<br />
består av flera (2-5) segment som hänger<br />
samman med varandra genom fina trådar.<br />
7 prostaglandiner = en grupp fysiologiskt aktiva,<br />
hormonliknande ämnen som finns i kroppens<br />
alla vävnader. De består av fettsyror och<br />
har kärlvidgande effekt samt stimulerar glatt<br />
muskulatur.<br />
8 stas = hel eller delvis blodstockning, stillastående<br />
eller mycket långsamt flytande blod i ett<br />
blodkärl, vilket kan åstadkommas med en<br />
binda eller en slang.<br />
9 peptida = ämne som består av två eller flera<br />
aminosyror.<br />
10 Gramfärgning = en metod att färga bakterier<br />
för att särskilja dem från varandra. Metoden<br />
bygger på att bakteriernas cellväggar är<br />
olika uppbyggda.<br />
UPPFÖDARE!<br />
Du är väl medlem i<br />
vår uppfödarklubb?<br />
Om inte ring<br />
eller maila till oss:<br />
Annika Wängvik<br />
annika.wangvik@lantmannen.com<br />
Linda Aspsjö Dahlgren<br />
Mammaledig<br />
Jaana Arvidsson (vikarie)<br />
jaana.arvidsson@lantmannen.com<br />
Tel 0322-66 65 00 (växel)<br />
5
Dermatomyosit<br />
hos hund<br />
Kristina Åhlfeldt undrar vilka symtomen<br />
är för dermatomyosit. Hon vill<br />
även veta hur man behandlar sjukdomen.<br />
Veterinär KERSTIN BERG-<br />
VALL redogör för hur sjukdomen<br />
uppträder och hur den behandlas.<br />
Hos hund förekommer ett tillstånd<br />
som kallas dermatomyosit. Namnet<br />
avspeglar just det fenomen att både<br />
huden (dermis) och muskulaturen (myo)<br />
som regel angrips. Sjukdomen är ovanlig<br />
och visar sig framför allt hos unga hundar<br />
(valpar) av raser som till exempel<br />
sheltie och korthårig collie. Hos människa<br />
finns också dermatomyosit, men den<br />
sjukdomen är inte identisk med sjukdomen<br />
hos hund.<br />
Hos hund är dermatomyosit släktbundet,<br />
till skillnad från hos människa, där<br />
ett familjeband är mer ovanligt. Det korrekta<br />
namnet på sjukdomen är familjär<br />
dermatomyosit (Canine Familiar Dermatomyositis).<br />
Flest fall finns inom raserna<br />
shetland sheepdog och collie (framför<br />
allt korthårig) samt beauceron och<br />
blandraser med dessa, men sjukdomen<br />
har även diagnostiserats hos welsh corgi,<br />
lakeland terrier, chow-chow, schäfer, kuvasz,<br />
dvärgschnauzer, dvärgtax och foxterrier.<br />
Det är ingen skillnad mellan könen i<br />
hur vanlig sjukdomen är.<br />
Symtom<br />
Sjukdomen kan ge sig till känna redan<br />
hos små valpar. Allra vanligast är att<br />
symtomen visar sig innan valpen blivit<br />
sex månader, men redan från sju veckors<br />
ålder kan hud- och muskelbesvär märkas.<br />
I enstaka fall startar sjukdomen i<br />
vuxen ålder.<br />
Hudsymtom<br />
Det första tecknet på sjukdomen kan vara<br />
små blemmor i huden. Därefter utvecklas<br />
blåsor. Blåsorna håller bara en kort stund<br />
och kan därför vara svåra att hinna se.<br />
Istället syns resterna av blåsorna, nämligen<br />
flagig, skorpig och hårlös hud.<br />
Huden kan få antingen mer eller mindre<br />
pigment än vad den hade innan sjukdomen<br />
startade. Dessutom kan det uppstå<br />
sår som leder till kvarstående ärr. De<br />
här hudförändringarna förekommer<br />
mest längs nosens ovansida, upp mot<br />
ögonen, på öronen, på tassar, armbågar<br />
och hasar. Ofta är svanstippen hårlös och<br />
ibland skorpig eller sårig.<br />
Trots att huden kan se ganska påverkad<br />
ut brukar hunden inte ha ont, om<br />
det inte har uppstått stora sår. Undantaget<br />
är att hundar av rasen beauceron kan<br />
HUDSJUKDOMAR<br />
Inom raserna shetland sheepdog och korthårig collie, men även långhårig collie, förekommer<br />
flest fall av dermatomyosit. Hunden på bilden har dock inget med artikelns innehåll att göra.<br />
Foto: Lisbeth Karlsson.<br />
verka ha ont i huden. Det<br />
brukar inte heller klia, om<br />
inte en bakteriell hudinfektion<br />
har tillstött i andra<br />
hand. En hund med dermatomyosit<br />
kan ha alltifrån<br />
lindriga besvär som<br />
inte syns så tydligt, till uttalade<br />
hudsymtom. Om<br />
tassar och tår är angripna<br />
kan även klorna påverkas<br />
så att klokvaliteten blir dålig<br />
(små “kartnaglar”) eller<br />
så att klorna till och med<br />
lossnar.<br />
Muskelsymtom<br />
Många, men inte alla hundar,<br />
får också problem<br />
med musklerna. Hundarna<br />
kan bli ömma, få svårt att<br />
använda de angripna musklerna,<br />
vilka dessutom kan<br />
bli förtvinade (tillbakabildas).<br />
Oftast angrips pann- och<br />
käkmuskulaturen, vilket<br />
gör att hunden kan få svårt<br />
att tugga och svälja. En<br />
del hundar har inflammation<br />
även i rygg- och benmuskulaturen<br />
och får svårt<br />
att gå.<br />
Vid dermatomyosit uppstår symtomen oftast längs ovansidan<br />
på nosen upp mot ögonen. Foto: Kerstin Bergvall.<br />
6 DOGGY-RAPPORT • 2009 • ÅRGÅNG 33 • NR 1
Hos svårt angripna hundar kan matstrupen<br />
bli förstorad och slapp. En del av<br />
maten blir då liggande kvar i strupen och<br />
“rinner ut” om hunden sänker huvud<br />
och hals. Det ser ut som om hunden<br />
kräks passivt utan att ulka, eller ständigt<br />
lämnar matrester i vattenskålen. En hund<br />
med matstrupsförstoring har svårt att få<br />
i sig tillräckligt med näring och växer<br />
därför inte normalt. Det är även lätt hänt<br />
att mat som legat i matstrupen åker ner i<br />
luftrören och orsakar lunginflammation.<br />
Det är väldigt individuellt hur kraftiga<br />
symtom en hund med dermatomyosit<br />
har. Besvären kan bli bättre och sämre i<br />
olika perioder. Ofta blir symtomen inte<br />
värre när hunden har passerat ett års ålder,<br />
utan kan snarare stabiliseras och<br />
även bli lite bättre ibland. Det är dock<br />
känt att löpning, exponering för solljus<br />
och stress kan ge försämringar.<br />
Orsak<br />
Orsaken till dermatomyosit är inte helt<br />
klarlagd. Arvet har betydelse vid familjär<br />
dermatomyosit hos hund. Hos sheltie har<br />
undersökningar visat att sjukdomen sannolikt<br />
är kopplad till kromosom 35. På<br />
sheltie och collie anses nedärvningen<br />
vara autosomal dominant med varierande<br />
genomslag. Autosomal dominant<br />
betyder att de djur som får ett anlag från<br />
en av föräldrarna insjuknar. Att genomslaget<br />
varierar betyder dock att sjukdomen<br />
inte blir lika allvarlig hos alla individer.<br />
Sjukdomen är immunmedierad, det<br />
vill säga immunförsvaret “felreagerar”<br />
och ger skada i vävnaden. Utöver arvet<br />
har har det diskuterats om orsaken till<br />
denna felaktiga funktion i immunförsvaret<br />
ligger i en individuell predisposition<br />
(känslighet), som möjligen triggas igång<br />
av omgivningsfaktorer som bland annat<br />
virus. Liknande bakgrund kan även finnas<br />
till dermatomyosit hos människa.<br />
Hårlösheten, den flagiga, ibland skorpiga,<br />
såriga och ärrade huden beror på<br />
att blodkärlens väggar är inflammerade<br />
och blodtillförseln till huden blir dålig på<br />
de utsatta ställena. Huden får därför inte<br />
tillräckligt med näring, och skador på<br />
hudens och hårsäckarnas celler uppstår.<br />
En undersökning av hudbiopsier (små<br />
bitar av huden, som stansas ut för att<br />
undersökas i mikroskop) från hundar<br />
med dermatomyosit visar förändringar i<br />
huden som orsakats av att blodförsörjningen<br />
inte fungerat. Man kan även se<br />
direkta skador på celler i överhudens<br />
bottenlager.<br />
Den dåliga blod- och näringstillförseln<br />
till huden orsakas av en cellfattig inflammation<br />
i blodkärlsväggarna. Det är mest<br />
de små blodkärlen som är påverkade.<br />
Följden blir att hårsäckarna tillbakabildas<br />
(atrofieras) och bindväven runt hår-<br />
DOGGY-RAPPORT • 2009 • ÅRGÅNG 33 • NR 1<br />
HUDSJUKDOMAR<br />
På bilden ses en hudbiopsi där hårsäckarna tydligt har tillbakabildats (atrofierat) och där<br />
pigment har “ramlat” ner ur överhudens bottenlager på grund av cellskada. En väldigt mild<br />
inflammatorisk reaktion i övre delen av underhuden syns också, i övrigt saknas inflammationsceller<br />
i huden. Bindväven runt hårsäckarna är blek. Foto: Thierry Olivry.<br />
säckarna blir blek. De skadade cellerna i<br />
överhudens och hårsäckarnas bottenlager<br />
kan orsaka att lagren släpper från<br />
varandra och det uppstår en spaltbildning.<br />
Pigment från överhudscellerna kan<br />
läcka ner i underhuden. Inflammation i<br />
underhuden saknas eller är väldigt mild.<br />
Muskelbiopsier kan visa inflammation,<br />
tillbakabildning och till och med celldöd.<br />
Alternativa diagnoser<br />
Andra sjukdomar som kan ge symtom i<br />
huden som kan förväxlas med dermatomyosit<br />
är demodikos (angrepp av demodexkvalster),<br />
ringorm, bakteriell hudinfektion<br />
och en autoimmun sjukdom<br />
som kallas discoid lupus erytematosus.<br />
Diagnosen ställs dels genom att utesluta<br />
de andra sjukdomarna och genom analys<br />
av hudbiopsier. Ingen av de andra sjukdomarna<br />
ger dock muskelsymtom. Musklerna<br />
kan undersökas med hjälp av elektromyografi<br />
(EMG) som mäter muskelimpulser<br />
eller muskelbiopsier. Om det<br />
rör sig om en lite valp av en predisponerad<br />
ras som har både klassiska hudsymtom<br />
och dessutom muskelbesvär, kan diagnosen<br />
betraktas som ganska säker även<br />
utan provtagningar.<br />
Behandling<br />
Behandlingar som kan hjälpa hunden<br />
finns för dem som inte har svåra problem<br />
med muskulaturen. De valpar som har<br />
utvecklat kraftig matstrupsförstoring är<br />
däremot svåra att klara till ett bra liv.<br />
Det är viktigt att komma ihåg att hundens<br />
tillstånd kan förvärras om den utsätts<br />
för stress och solljus. Hundar som<br />
bara har lindriga hudbesvär men för övrigt<br />
mår bra har en god prognos att tillfriskna<br />
och behöver ibland inte ens behandlas.<br />
Med kraftigare besvär är behandling<br />
med kortison och ett medel som heter<br />
pentoxifyllin till hjälp. E-vitaminer och<br />
fettsyretillskott kan också förbättra tillståndet<br />
i huden, men påverkar inte muskelsymtomen.<br />
För uppfödare är den fortsatta forskningen<br />
inom sjukdomens genetik av intresse.<br />
Idag har sjukdomen kunnat kopplas<br />
till kromosom 35 hos sheltie. Eventuellt<br />
kommer ett gentest att kunna vara till<br />
hjälp i framtida avelsarbete.<br />
Kerstin Bergvall<br />
Veterinär KERSTIN BERGVALL är specialist<br />
i hundens och kattens sjukdomar. Hon är<br />
dessutom specialist i dermatologi hos hund<br />
och katt, diplomerad vid European College of<br />
Veterinary Dermatology.<br />
Litteratur<br />
Clark, L.A., Credille, K.M., Murphy, K.E.,<br />
Rees, C.A. Linkage of dermatomyositis in the<br />
Shetland Sheepdog to chromosome 35. Vet.<br />
Dermatol. 2005 Dec;16(6):392–394.<br />
Ferguson, E.A., Cerundolo, R., Lloyd, D.H.,<br />
Rest, J., Cappello, R. Dermatomyositis in five<br />
Shetland sheepdogs in the United Kingdom.<br />
Vet. Rec. 2000 Feb 19;146(8):214–217.<br />
Gross, T.L., Ihrke, P.J., Walder, E.J., Affolter,<br />
V.K. Skin diseases of the dog and cat, 2nd ed.<br />
Blackwell Publ. 2005.<br />
Kovacs, S.O., Kovacs, S.C. Dermatomyositis.<br />
J. Am. Acad. Dermatol., 1998, 39, 899–920.<br />
Scott, D.W., Miller, W.H., Griffin, C.E. Muller<br />
and Kirk’s Small Animal Dermatology, 6th ed,<br />
WB Saunders, Philadelphia 2001, pp<br />
940–946.<br />
Sontheimer, R.D. Dermatomyositis. In: Dermatology<br />
in General Medicine, Eds. Freeberg,<br />
Eisen, Wolff, Austen, Goldschmith, Fitzpatrick.<br />
McGraw-Hill, New York 1999, pp<br />
2009–2022.<br />
Wahl, J.M. Analysis of gene transcript profiling<br />
and immunobiology in Shetland sheepdogs<br />
with dermatomyositis. Vet. Derm. 2008,<br />
apr 19(2):52–58.<br />
7
Göteborgs<br />
postregion<br />
Porto betalt<br />
Port payé<br />
P 410197400<br />
B<br />
Författare:<br />
(Den första siffran anger år, den andra<br />
nummer och den tredje artikelns första<br />
sida. Från och med 1989 numreras sidorna<br />
i <strong>Doggy</strong>-<strong>Rapport</strong> löpande från<br />
nummer till nummer inom årgången.)<br />
Bujon, C. Blåalger. 08:02:13<br />
Frey, R. Kvalsterallergi. 08:01:09<br />
Frey, R. Följdfråga om allergi. 08:02:20<br />
Frykman, O. Spondylos. 08:02:14<br />
Hernblad Tevell. E. Talgkörteladenit.<br />
08:04:32<br />
Högberg, A. Valpens mat måste vara väl<br />
balanserad. 08:03:26<br />
Högberg, A. Utfodring av katt. 08:04:29<br />
Högberg, A. Fisk är en utmärkt råvara<br />
för hund och katt. 08:04:31<br />
Lervik, A. Omhändertagande av den<br />
traumatiserade patienten - Första hjälpen<br />
för hunden och katten. 08:01:01<br />
Myrenius, L. Antibiotikabehandling och<br />
resistensutveckling. 08:01:05<br />
Pelander, L. Kronisk njursjukdom hos<br />
hund och katt. 08:02:16<br />
Redbo, I. Beteendeförändringar hos katt<br />
efter kastrering. 08:03:21<br />
Ström Holst, B. Fruktsamhetsproblem<br />
och infektioner hos hund. 08:03:23<br />
Wallin Håkanson, B. Smittsam ögonsjukdom.<br />
08:04:35<br />
Ämnesord<br />
(Den första siffran anger år, den andra<br />
nummer och den tredje artikelns första<br />
sida. Från och med 1989 numreras sidorna<br />
i <strong>Doggy</strong> <strong>Rapport</strong> löpande från<br />
nummer till nummer inom årgången.)<br />
Akutvård 08:01:01<br />
Allergi 08:02:20<br />
08:01:09<br />
Veterinärinformation från Lantmännen <strong>Doggy</strong> AB<br />
Ansvarig utgivare: Hans Nilsson<br />
Veterinärmedicinsk konsult:<br />
Leg. vet. Lena Myrenius<br />
I redaktionen:<br />
Agronomie doktor Ann Högberg<br />
Redaktionssekreterare:<br />
Annika Norberg<br />
Redigering: Karli Ord och Bild<br />
Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidigare<br />
nummer m.m. besvaras gärna av tidningens<br />
redaktionssekreterare! För signe-<br />
DOGGY-RAPPORT REGISTER 2008<br />
Arakidonsyra 08:04:29<br />
Atopisk dermatit 08:01:10<br />
Bakterier 08:03:24<br />
ESBL 08:01:05<br />
MRSA 08:01:05<br />
MRSI 08:01:05<br />
Beteendeförändringar 08:03:21<br />
Blåalger 08:02:13<br />
Boxerspondylos 08:02:15<br />
Brucella canis 08:03:25<br />
Cyanobacteria 08:02:13<br />
Essentiella fettsyror 08:04:31<br />
ESBL 08:01:05<br />
Etologi 08:03:21<br />
Fertilitet<br />
Hund 08:03:23<br />
Fett 08:04:29<br />
Fisk 08:04:31<br />
Follikulär konjunktivit 08:04:35<br />
Herpesvirus 08:03:23<br />
Hjärtfrekvens 08:01:02<br />
Hudsjukdomar 08:04:32<br />
Hygien 08:01:08<br />
Idiopatisk cystit 08:01:07<br />
Immunförsvar 08:01:11<br />
Infektion 08:04:35<br />
Inflammation 08:04:35<br />
Kastrering 08:03:21<br />
Kolhydrater 08:04:30<br />
Kreatinin 08:02:17<br />
Kronisk njursjukdom 08:02:16<br />
Kvalsterallergi 08:01:09<br />
Leishmanios 08:03:25<br />
Leptospiros 08:03:25<br />
Matsmältning 08:04:29<br />
Mineraler 08:04:32<br />
MRSA 08:01:05<br />
rade artiklar svarar författaren. För osignerat<br />
material svarar redaktionen. För insänt, ej beställt<br />
material ansvaras ej.<br />
Artiklar och bilder i <strong>Doggy</strong>-<strong>Rapport</strong> får endast<br />
återges med redaktionens tillstånd och efter<br />
överenskommelse i varje enskilt fall med upphovsmannen,<br />
författaren och/eller fotografen.<br />
I sammanhanget skall det klart framgå från vilket<br />
nummer av <strong>Doggy</strong>-<strong>Rapport</strong> artikeln är<br />
hämtad. För närmare upplysningar – tag kontakt<br />
med redaktionssekreteraren!<br />
Läsarservice: Tidigare nummer av <strong>Doggy</strong>-<br />
<strong>Rapport</strong> kan beställas och kostar då 20 kr<br />
(med reservation för att vissa nummer inte<br />
längre finns i lager). Fotostatkopiering av artiklar:<br />
2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För<br />
varje beställning utgår en expeditionsavgift på<br />
10 kr. Moms ingår.<br />
ISSN: 1400-6650<br />
MRSI 08:01:05<br />
Njurar 08:02:16<br />
Osteofyter 08:02:15<br />
Pricktest 08:01:09<br />
Protein 08:04:30<br />
Resistens 08:01:05<br />
SA 08:04:32<br />
Sebaceous adenitis 08:04:32<br />
Skelettsjukdomar 08:02:14<br />
Smärtlindring 08:01:04<br />
Spondylos<br />
(Spondylosis derfomans) 08:02:14<br />
Svampinfektioner 08:02:20<br />
Talgkörteladenit 08:04:32<br />
Tassar 08:02:20<br />
Taurin 08:04:30<br />
08:04:31<br />
Transmissibel venerisk tumör 08:03:25<br />
Trauma 08:01:01<br />
Tillväxt 08:03:27<br />
TVT 08:03:25<br />
Urea 08:02:17<br />
Utfodring<br />
Hund 08:03:26<br />
08:04:31<br />
Katt 08:04:29<br />
08:04:31<br />
Valpdödlighet 08:03:24<br />
Variga ögon<br />
Vatten 08:04:30<br />
Vitaminer 08:04:30<br />
Ögon 08:04:35<br />
Överkänslighetsreaktion 08:01:12<br />
Överutfodring 08:03:27<br />
Lantmännen <strong>Doggy</strong> uppfyller<br />
kraven i den internationella<br />
kvalitetsstandarden<br />
SS-EN ISO 9001.<br />
Certifikat <strong>nr</strong> 321, utfärdat<br />
av SIS Certifiering AB.<br />
Postadress: <strong>Doggy</strong>-<strong>Rapport</strong>, 447 84 Vårgårda<br />
Telefon: 0322-66 65 00<br />
Från utlandet +46 (0)322 66 65 00<br />
Telefax: 0322-66 65 80<br />
Hemsida: www.doggyrapport.se<br />
E-mail: dogpost@doggy.se<br />
Produceras av Prinfo Vårgårda AB,<br />
Box 45, 447 22 Vårgårda.<br />
8 DOGGY-RAPPORT • 2009 • ÅRGÅNG 33 • NR 1