You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>AFFÄRSJURIDIK</strong><br />
Kompendium i grundläggande lagstiftning för företagsgrundare.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (1/61) 12.6.2006
INNEHÅLLSFÖRTECKNING<br />
AFFÄRSIDÉN<br />
1 Affärsidé<br />
1.1 Affärsidéns komponenter<br />
1.1.1 Produkten<br />
1.1.2 Marknaden<br />
1.1.3 Företagets resurser<br />
2 Att få en idé<br />
3 Skydd för affärsidén<br />
3.1 Patent<br />
3.2 Nyttighetsmodellrätt<br />
3.3 Mönsterrätt<br />
3.4 Varumärkesrätt<br />
BOLAGSFORMER<br />
4 Bolagsformerna<br />
4.1 Enskild näringsidkare<br />
4.2 Öppet bolag<br />
4.3 Kommanditbolag<br />
4.4 Aktiebolag<br />
4.5 Andelslag<br />
5 Val av <strong>fi</strong>rma<br />
6 Ekonomiförvaltning<br />
6.1 Hantering av fakturor<br />
6.1.1 Försäljningsfakturor<br />
6.1.2 Fakturor som skickas utomlands<br />
6.1.3 Kontantkvitto<br />
6.1.4 Inköpsfakturor<br />
6.1.5 Veri<strong>fi</strong>kationer<br />
6.2 Dokumentens förvaringstider<br />
6.2.1 Förvaringsplatser<br />
6.2.2 Lagringsmedier<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (2/61) 12.6.2006
FINANSIERING<br />
7 Intäkts<strong>fi</strong>nansiering<br />
8 Eget kapital<br />
9 Främmande kapital<br />
10 Finansieringsplanering<br />
10.1 Tillgången till pengar<br />
10.2 Finansieringskällor<br />
11 Skuldförbindelser<br />
11.1 Skuldens villkor<br />
11.1.1 Betalningstid<br />
11.1.2 Ränta<br />
11.2 Gäldansvar<br />
11.3 Skuldens upphörande<br />
12 Indrivning av fordringar<br />
13 Säkerhet för skuld<br />
13.1 Personsäkerhet<br />
13.2 Saksäkerhet<br />
14 Leasing<br />
KONSUMENTSKYDD<br />
15 Konsumentskyddslagen<br />
15.1 Konsumentskyddsmyndigheter<br />
15.2 Reglering av marknadsföringen<br />
15.2.1 Osaklig marknadsföring<br />
15.2.1.1 Information<br />
15.2.1.2 Reglering av avtalsvillkor<br />
15.2.1.3 Information om priset på konsumtionsnyttigheter<br />
15.2.1.4 Köp av konsumtionsvara<br />
16 Produktsäkerhet<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (3/61) 12.6.2006
AVTAL<br />
17 Avtalsparter<br />
17.1 Rättskapacitet<br />
17.2 Rättshandlingsförmåga<br />
17.3 Formen för rättshandlingen<br />
17.4 God tro (bona <strong>fi</strong>de)<br />
17.5 Omyndighet<br />
17.6. Fullmakt<br />
17.6.1 Befogenhet och behörighet<br />
17.7 Prokura<br />
18 Uppgörande av avtal<br />
18.1 Formfrihet<br />
18.2 Olika sätt att ingå avtal<br />
18.3 Komplicerade situationer<br />
18.4 Andra sätt att ingå avtal<br />
18.5 Ogiltighetsgrunder<br />
18.5.1 Självverkande ogiltighet eller nullitet<br />
18.5.2 Klanderbar ogiltighet<br />
18.5.3 Ogiltighet genom invändning<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (4/61) 12.6.2006
AVTAL<br />
görs med<br />
olika inre<br />
och yttre<br />
intressenter<br />
ekonomi-<br />
förvaltning<br />
PRODUKT<br />
MARKNAD<br />
IMAGE, KNOW HOW,<br />
RESURSER<br />
Inom EKONOMIFÖRVALTNINGEN är<br />
företaget tvunget att följa lagstiftningen<br />
om bl. a. bokföring och <strong>fi</strong>nansiering.<br />
PRODUKTEN kan skyddas med hjälp av<br />
patent, mönsterrätt, varumärkesrätt etc.<br />
PRODUKTEN måste vara säker.<br />
Vid MARKNADSFÖRING och<br />
FÖRSÄLJNING måste man följa<br />
Konsumentskyddslagen.<br />
Företagets bolagsform och <strong>fi</strong>rma<br />
påverkar dess sätt att verka.<br />
Bilden ovan visar vilka olika delar som ingår i affärsjuridikdelen. Affärsidén, som<br />
består av tre delar, är sammankopplade. Då man tillverkar och/eller säljer produkter<br />
kan man skydda tillverkningssättet, mönstret eller sitt varumärke med hjälp av<br />
stadgandena i immaterialrätten. Produkten måste också vara säker med tanke på<br />
konsumenternas hälsa.<br />
Vid marknadsföring och försäljning måste företagaren känna till vad som stadgas i<br />
Konsumentskyddslagstiftningen. Konsumenterna har ett starkt skydd i Finland och<br />
lagen är tvingande.<br />
Då man startar ett företag skall man välja bolagsform och <strong>fi</strong>rma. Det är viktigt att<br />
företaget har ett bra namn och företagsgrundaren måste följa Firmalagen för att<br />
namnet skall godkännas av Patent- och registerstyrelsen.<br />
På vänstra sidan nämns avtal med inre och yttre intressenter. Företaget är en juridisk<br />
person som kan göra upp avtal med <strong>fi</strong>nansiärer, arbetstagare, leverantörer, kunder<br />
m.fl.<br />
Slutligen har jag tagit upp ekonomiförvaltningen som är en mycket väsentlig del av<br />
företaget. Utan en fungerande ekonomiförvaltning kommer företaget i det långa loppet<br />
inte att klara sig. Det <strong>fi</strong>nns en direkt koppling mellan lönsamhet och en välfungerande<br />
ekonomiförvaltning. Finansieringen har jag kopplat ihop med denna funktion.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (5/61) 12.6.2006
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (6/61) 12.6.2006
AFFÄRSIDÉN<br />
1 Affärsidé<br />
Hemligheten bakom ett framgångsrikt företag är en väl fungerande affärsidé.<br />
Affärsidén är kärnan i företaget, tanken bakom hela verksamheten. En affärsidé skall<br />
kunna formuleras kort. I en enda mening skall man kunna sammanfatta hela<br />
hemligheten bakom företagets framgång. Affärsidén består alltså av de faktorer som<br />
har lett till att företaget uppvisar vinst, ett positivt resultat.<br />
Begreppet verksamhetsidé brukar ofta användas synonymt med affärsidé. Det är ändå<br />
en liten skillnad mellan termerna. Verksamhetsidén beskriver mer hur företaget<br />
fungerar och varför det har grundats medan affärsidén betonar framgångsfaktorerna,<br />
vad det är som gör just det i frågavarande företaget framgångsrikt.<br />
1.1 Affärsidéns komponenter<br />
Man kan spjälka upp affärsidén i tre delfaktorer d v s i produkten eller tjänsten,<br />
marknaden eller kunderna samt företagets resurser. Se <strong>fi</strong>guren nedan.<br />
PRODUKT / TJÄNST<br />
MARKNAD<br />
SÄTT ATT FUNGERA<br />
RESURSER<br />
IMAGE<br />
KNOW HOW<br />
Egentligen är affärsidékonceptet väldigt simpelt. Det går ju ut på att man har klart för<br />
sig vad man säljer, åt vem man säljer och hur man går till väga för att göra det. Alla<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (7/61) 12.6.2006
delar i affärsidén skall stöda varandra. Om det <strong>fi</strong>nns något som inte hör till idén lönar<br />
det sig att göra sig av med den biten. I det långa loppet har det visat sig att överlopps<br />
delar i affärsidén oftast är förlustbringande p g a olika orsaker.<br />
1.1.1 Produkten<br />
Produkten, eller tjänsten, som företaget säljer, är inte alltid en enskild vara eller tjänst.<br />
Det kan också t.ex. vara fråga om att lösa kundens problem på ett helhetsbetonat sätt.<br />
Företaget erbjuder helt enkelt ett bättre eller nytt alternativ till produkter eller tjänster<br />
än de som <strong>fi</strong>nns på marknaden.<br />
1.1.2. Marknaden<br />
Det räcker inte med att företaget, eller entreprenören, har en strålande produkt om<br />
ingen köper den. Den kan vara för dyr, invecklad eller helt enkelt överflödig. En av<br />
företagsverksamhetens grundförutsättningar är att nå ut till kunderna, att få dem att<br />
pröva något nytt och att få dem att komma tillbaka om och om igen. En mycket<br />
väsentlig intressentgrupp är kunderna. Företaget blir ett projekt om man inte lyckas<br />
bygga upp en stabil marknad för sina produkter. Projektet är ju något som avslutas<br />
inom en överskådlig framtid medan företagsverksamhet står för kontinuitet och<br />
fortlöpande verksamhet.<br />
1.1.3 Företagets resurser<br />
Med företagets resurser menas det sätt att fungera som gör att ett företag skiljer sig<br />
från andra företag på marknaden. Det kan gälla ett nytt sätt att producera varor, ett<br />
nytt råmaterial, ett effektivt distributionsnät etc. Det är frågan om sådana faktorer som<br />
inte andra har tänkt på förut och som kan vara svåra eller omöjliga ett ta efter. I små<br />
företag är det ofta fråga om entreprenörens know how eller yrkesskicklighet, som<br />
utomstående inte kan efterlikna, eftersom den är unik.<br />
Begreppet affärsidé kan naturligtvis analyseras på flera olika sätt och företagsbilden är<br />
en faktor som ibland också tas upp i samband med affärsidékonceptet. Jag anser<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (8/61) 12.6.2006
ändå att företagsbilden skapas med tiden under verksamhetens lopp, medan<br />
företagets grundare redan när man startar verksamheten måste veta<br />
v vad man säljer<br />
v åt vem man säljer<br />
v hur man förverkligar det hela<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (9/61) 12.6.2006
2 Att få en idé<br />
Att komma på en bra och fungerande affärsidé kan ta sin tid. Ofta hänger idén ändå<br />
ihop med den utbildning företagaren har skaffat sig. Högt akademiskt utbildade<br />
personer startar inte i lika hög grad eget företag som personer med yrkesutbildning på<br />
något område. Idéer fås också från annat håll än utbildning. En hobby eller ett<br />
specialintresse ligger också relativt ofta till grund för affärsidén. Kommersiella idéer<br />
eller rent tekniska upp<strong>fi</strong>nningar kan vara goda affärsidéer liksom lång arbetserfarenhet<br />
inom en speciell bransch. Också från utlandet kan man snappa upp trender om man<br />
besöker t.ex. mässor eller reser mycket.<br />
Att aktivt söka efter en idé i syfte att starta ett företag kan ta lång tid. Det lönar sig för<br />
det mesta inte heller att ta efter någon redan existerande idé för det, att ett företag<br />
lyckats bra, behöver inte nödvändigtvis betyda att en efterapning skulle lyckas lika bra.<br />
Det här beror bl.a. på företagets resurser, alltså det som är en väsentlig del av hela<br />
affärsidékonceptet. En annan sak som påverkar en affärsidés framgång är<br />
företagskulturen. Den speciella kultur som råder i ett företag kan inte överföras till ett<br />
annat företag. Företaget eller företagaren måste själv skapa sin kultur och det leder till<br />
framgång eller så leder det till att verksamheten inte blir lönsam.<br />
Om man vill bli sin egen herre, men inte har någon god idé kan man överväga<br />
franchisingverksamhet. Då får man rätt att använda ett färdigt utarbetat koncept och<br />
man får också stöd i början av verksamheten från franchisinggivarens sida. Mer<br />
information <strong>fi</strong>nns att läsa på adressen www.franchising.<strong>fi</strong>.<br />
Ifall du har en idé men inte själv vill förverkliga den kan du hyra ut den. Då talar man<br />
om licensiering. Licens innebär att en person eller ett företag får tillstånd att göra<br />
något som annars skulle innebära brott mot lag eller förordning t.ex. tillverka en<br />
patenterad upp<strong>fi</strong>nning Ersättningen som betalas till upphovsmannen kallas för royalty<br />
och den varierar beroende på hurudant avtal som gjorts upp mellan parterna. Både då<br />
det gäller franchisingavtal och licensavtal lönar det sig att anlita en expert när man gör<br />
upp avtalet för att slippa överraskningar i framtiden.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (10/61) 12.6.2006
Kan man då skydda sin affärsidé mot att någon stjäl den? Vad skulle det leda till om<br />
företagen skulle ha dylikt skydd för sina idéer? Det här är intressanta frågor som dyker<br />
upp när man funderar på affärsidékonceptet. Svaret har jag också redan egentligen<br />
nämnt då jag påstod att det inte går att imitera andras i och för sig lyckade affärsidéer<br />
eftersom varje idé är bunden till entreprenören. Men, vissa viktiga delar av affärsidén<br />
kan man skydda på olika sätt, affärsidén som helhet kan man dock inte söka skydd<br />
för.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (11/61) 12.6.2006
3 Skydd för affärsidén<br />
I ett samhälle med fri konkurrens kan företagarna behöva ett sätt att skydda sin näring<br />
från illojal konkurrens. Den som har skrivit en bok har upphovsrätt till verket och den<br />
som har gjort en upp<strong>fi</strong>nning kan söka patent på den.<br />
Immaterialrätten indelas i två huvudgrupper nämligen upphovsrätt och industriellt<br />
rättsskydd. Upphovsrätt kan man inte ansöka om, den uppstår automatiskt då någon<br />
gett upphov till ett konstnärligt verk t.ex. en bok eller en sång. Industriellt rättskydd,<br />
t.ex. patent, kan man ansöka om. Till immaterialrätten hör förutom upphovsrätten även<br />
patenträtt, nyttighetsmodellrätt, mönsterrätt, ensamrätt till kretsmönster för integrerade<br />
kretsar, växtförädlarrätt och varumärkesrätt.<br />
3.1 Patent<br />
Genom att söka patent kan man få ensamrätt till en upp<strong>fi</strong>nning av teknisk karaktär. En<br />
förutsättning för att kunna registrera ett patent är att upp<strong>fi</strong>nningen kan användas<br />
industriellt och att den är ny. Med ny menas att den skiljer sig väsentligt från tidigare<br />
registrerade patent. Om patent söker man skriftligt hos Patent- och registerstyrelsen<br />
och till ansökningen skall man bifoga ritningen med förklaringar. Ett patent är i kraft i<br />
20 år varefter det kan förnyas.<br />
3.2 Nyttighetsmodellrätt<br />
Nyttighetsmodellrätt kallas också för lilla patentet och är inte lika byråkratiskt och<br />
invecklat som patentet. Man kan alltså skydda idéer och lösningar som inte når upp till<br />
nivån för patentet men som ändå är upp<strong>fi</strong>nningar på sitt område. Lilla patentet är i<br />
kraft i fyra år och kan därefter förnyas för därpå följande fyra år och därefter för två år.<br />
3.3 Modellrätt<br />
Med mönsterrätt avses att man kan söka skydd för en produkts utseende eller form,<br />
ett ornament. Det här är vanligt t.ex. inom klädbranschen. Ett dylikt skydd är i kraft fem<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (12/61) 12.6.2006
år och kan förnyas två gånger för fem år i gången. Patent- och registerstyrelsen<br />
fungerar som registreringsmyndighet.<br />
3.4 Varumärkesrätt<br />
Med olika företag och deras produkter eller tjänster förknippas ofta ett eller flera<br />
varumärken. Ett varumärke, eller brand, kan vara<br />
o ett ord<br />
o ett namn<br />
o en <strong>fi</strong>gur<br />
o en bokstav<br />
o ett tal eller en siffra<br />
o formen på t.ex. en förpackning<br />
Viktigt med tanke på varumärket är att det skiljer sig från mängden och att det inte<br />
<strong>fi</strong>nns risk för sammanblandning med redan existerande varumärken. Man kan<br />
registrera ett varumärke eller inarbeta det. En registrering gäller för tio år och kan<br />
förnyas för tio år i gången.<br />
Att söka patent på en upp<strong>fi</strong>nning eller att registrera varumärken eller mönster kräver<br />
både tid och ekonomiska resurser av den som vill göra det. Det kan räcka flera år<br />
förrän en upp<strong>fi</strong>nning är patenterad och det kostar en hel del att göra de behövliga<br />
undersökningarna för att bevisa att den är unik. En registrering av ett varumärke går<br />
snabbare än en patentering.<br />
För mer detaljerad information om olika sätt att skydda affärsidéns olika komponenter<br />
kan man läsa på www.prh.<strong>fi</strong>. Där <strong>fi</strong>nns också blanketter, anvisningar och uppdaterade<br />
prislistor för registrering och undersökning.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (13/61) 12.6.2006
BOLAGSFORMER<br />
4 Bolagsformerna<br />
I Finland råder näringsfrihet. Enligt lag får fysiska personer som bor inom EU idka<br />
näring i Finland förutsatt att de följer lagstiftning och god sed. Näringsfriheten gäller<br />
också <strong>fi</strong>nska samfund och stiftelser samt utländska samfund och stiftelser som har<br />
registrerat en <strong>fi</strong>lial i Finland och vars hemort är inom EU.<br />
4.1 Enskild näringsidkare<br />
Den enklaste formen av företagsamhet kan bedrivas i form av enskild eller privat<br />
näringsidkare. Entreprenören, ägaren, står för allting ensam d v s han ansvarar såväl<br />
för <strong>fi</strong>nansieringen som arbetet ensam. Juridiskt sett är ägaren och företaget en och<br />
samma person.<br />
4.2 Öppet bolag<br />
Öppet bolag är en form av personbolag. Det bildas genom ett formfritt avtal mellan<br />
åtminstone två bolagsmän. En bolagsman har rätt att granska bolagets bokföring.<br />
Bestämmelserna om bokslutet, revisionen och ansvaret för bolagets skulder är<br />
tvingande. Också stadgandena om hur bolaget företräds är tvingande.<br />
I det öppna bolaget betonas det solidariska ansvaret för företagets skulder. En<br />
bolagsman är också ansvarig för de skulder som bolaget hade då han inträdde i det.<br />
Han kan också bli ansvarig för förpliktelser som bolaget tagit efter utträdet ifall<br />
borgenären inte visste om att han utträtt ur bolaget. Anmälan till handelsregistret krävs<br />
för att man skall kunna räkna med att det är of<strong>fi</strong>ciellt.<br />
4.3 Kommanditbolag<br />
Kommanditbolag är en annan form av personbolag. Bolagsmännen är antingen tysta<br />
eller ansvariga bolagsmän. Den tysta bolagsmannens ansvar begränsar sig till hans<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (14/61) 12.6.2006
insats i bolaget. Eventuella förluster som bolaget gör delas av de ansvariga<br />
bolagsmännen. Tysta bolagsmän får inte företräda bolaget utan speciell fullmakt.<br />
4.4 Aktiebolag<br />
Det <strong>fi</strong>nns olika typer av aktiebolag; de privata aktiebolagen, publika aktiebolag och<br />
bostadsaktiebolag. Bolagsmännens ansvar begränsar sig till det antal aktier de äger.<br />
Aktieägarna är inte ansvariga för bolagets förpliktelser. Bolagsstämman är det<br />
högsta beslutande organet i ett aktiebolag. Varje aktie medför en röst om det inte i<br />
bolagsordningen <strong>fi</strong>nns stadganden om att olika typer av aktier har olika antal röster.<br />
Bolag vars aktiekapital överskrider 80 000 euro skall ha en verkställande direktör.<br />
Även mindre aktiebolag kan ha en verkställande direktör. Ett förvaltningsråd är också<br />
möjligt i aktiebolag vars aktiekapital är större än 80 000 euro. Förvaltningsråd är inte<br />
möjliga i små aktiebolag.<br />
Bolagsstämman väljer också en styrelse som skall bestå av minst tre medlemmar i<br />
bolag vars aktiekapital är över 80 000 euro.<br />
Ett aktiebolags beslutande organ är alltså bolagsstämman, styrelsen och<br />
verkställande direktören.<br />
Varje aktiebolag skall ha en eller flere revisorer. I bolagsordningen skall <strong>fi</strong>nnas<br />
stadganden om hur många revisorerna skall vara. Revisorn väljs av bolagsstämman.<br />
En revisor skall ha sådan kunskap i redovisning, ekonomi och juridik, som med tanke<br />
på bolagets verksamhet och storlek behövs, för att klara av uppgiften. En revisor får<br />
inte vara jävig.<br />
Stiftarna, styrelsemedlemmarna, förvaltningsrådsmedlemmarna, verkställande<br />
direktören och/eller revisorerna kan bli skadeståndsskyldiga gentemot aktieägarna. Ett<br />
skadeståndsansvar uppstår om lagen om aktiebolag eller bolagsordningen överträds<br />
och skadan har uppstått uppsåtligen eller genom vållande vid fullgörande av ett<br />
uppdrag.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (15/61) 12.6.2006
4.5 Andelslag<br />
Ett andelslag är ett samfund vars storlek inte bestäms på förhand. Också<br />
andelskapitalet kan variera beroende på antalet medlemmar. Andelslagets<br />
medlemmar är inte personligen ansvariga för andelslagets skulder. Andelsstämman är<br />
det högsta beslutande organet och varje medlem har en röst. I stadgarna kan också<br />
sägas att besluten skall fattas av en fullmäktige som valts av medlemmarna. Speciellt<br />
i stora andelslag är det vanligt.<br />
Andelslaget har också en styrelse som sköter förvaltningen av bolaget. Vid behov kan<br />
det även <strong>fi</strong>nnas ett förvaltningsråd som övervakar styrelsens arbete.<br />
Andelsstämman skall också utse två revisorer och bestämmelserna om jäv, som <strong>fi</strong>nns<br />
i revisionslagen, måste noggrant följas.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (16/61) 12.6.2006
5 Val av <strong>fi</strong>rma<br />
Firmarätt hör till det industriella rättsskyddet. Enligt Firmalagen avses med <strong>fi</strong>rma det<br />
namn under vilket näringsidkaren bedriver sin verksamhet. Begreppet <strong>fi</strong>rma är alltså<br />
inte synonymt med företag eller bolag utan är det namn som företaget har.<br />
Ensamrätt till <strong>fi</strong>rma fås genom registrering eller genom inarbetning. Det är vanligare att<br />
man registrerar företagets <strong>fi</strong>rma än att man inarbetar det p g a att det grundas mycket<br />
företag och registreringen är en snabbare metod än inarbetningen. Parallell<strong>fi</strong>rma är<br />
<strong>fi</strong>rman översatt till något annat språk.<br />
För att kunna registrera en <strong>fi</strong>rma måste vissa krav uppfyllas. Dessa är att:<br />
o registreringen söks av en näringsidkare<br />
o formen och strukturen för <strong>fi</strong>rman fyller uppställda krav<br />
o <strong>fi</strong>rman är individualiserande och strider inte mot god sed och är inte<br />
vilseledande<br />
o det <strong>fi</strong>nns inget registreringshinder<br />
o <strong>fi</strong>rman tydligt skiljer sig från tidigare registrerade <strong>fi</strong>rmor.<br />
En <strong>fi</strong>rma registreras inte för en viss tid utan är i kraft tills näringsidkaren meddelar att<br />
verksamheten upphör. Registreringen kan upphävas om<br />
o <strong>fi</strong>rman har registrerats lagstridigt eller<br />
o <strong>fi</strong>rman efter registreringen har blivit lagstridig<br />
o <strong>fi</strong>rmainnehavaren inte längre är näringsidkare<br />
o <strong>fi</strong>rman inte använts under de senaste fem åren utan orsak.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (17/61) 12.6.2006
6 Ekonomiförvaltning<br />
Företaget måste ha ett fungerande system för realprocessen och penningprocessen.<br />
Material, varor och tjänster skall skaffas och levereras vid rätt tidpunkt, betalningar<br />
skall skötas, beställningar skall skickas och tas emot etc. För att allt detta skall löpa<br />
smidigt måste det <strong>fi</strong>nnas ett fungerande system. Också lagstiftningen ställer vissa krav<br />
på skötseln av företaget.<br />
Till företagets ekonomiförvaltning hör<br />
o hantering av inköpsorder<br />
o lagerbokföring<br />
o betalning av fakturor<br />
o försäljning<br />
o fakturering<br />
o inkassering av fakturafordringar<br />
o uppföljning av betalningsfordringar<br />
o bokföring av intäkter och kostnader<br />
o uppgörande av bokslut<br />
o revision<br />
o löneräkning<br />
o anmälningar till myndigheterna<br />
o etc<br />
I ett litet företag klarar en kontorsanställd av allting medan det i större företag behövs<br />
fler som sköter om ekonomiförvaltningen. Man kan naturligtvis också anlita<br />
utomstående företag som sköter om allting från fakturering till skattedeklarationer.<br />
Oberoende hur det sköts, är det ändå viktigt att företagaren själv vet vad<br />
ekonomiförvaltningen handlar om. Det är också lättare att diskutera med bokföraren<br />
om exempelvis likviditeten då man vet vad det innebär i praktiken för företagets<br />
resultat. En välskött ekonomiförvaltning brukar också avspegla sig positivt på<br />
företagets resultat.<br />
6.1 Hantering av fakturor<br />
6.1.1 Försäljningsfakturor<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (18/61) 12.6.2006
Vid försäljningstransaktionen är faktureringen det sista momentet och den bygger på<br />
en överenskommelse mellan företaget och kunden. Fakturan är ett skriftligt<br />
meddelande från företaget till kunden om en betalningsskyldighet. Vid en reklamation<br />
kan en kreditnota skrivas ut och kunden behöver då inte betala fakturan, eller kan<br />
avdra en del av summan, p.g.a. att prestationen av någon anledning inte motsvarat<br />
det som man kommit överens om. Kreditnotan är alltså en gottgörelse. Fakturan skall<br />
skickas genast då produkten eller tjänsten levererats till kunden. En faktura kan<br />
skickas innan prestationen levererats endast om företaget och kunden kommit<br />
överens så. I annat fall strider det mot god sed.<br />
En faktura är en del av företagets bild utåt. Den kan skrivas på många sätt, det viktiga<br />
är ändå att innehållet är korrekt och tillräckligt och att den är snygg och trovärdig. Det<br />
lönar sig att ha ett snabbt och fungerande faktureringssystem dels för att snabbt få<br />
iväg fakturorna och inbetalningarna in på kontot dels för att fakturorna är en grund för<br />
bokföringen. Det samma gäller kreditnotorna. På dem skall det tydligt stå<br />
KREDITERING och de kan också ha en annan färg för att de lättare skall urskilja sig<br />
från andra fakturor.<br />
En faktura kan<br />
o skrivas för hand<br />
o skrivas för hand i en färdig blankett<br />
o skrivas som ett dokument i ett ordbehandlings- eller kalkylprogram<br />
o skrivas ut från ett orderhanterings- eller faktureringsprogram<br />
o skickas som ett elektroniskt dokument<br />
Många företag registrerar beställningarna i sitt adb-system och kan genast efter<br />
leveransen skicka fakturan. Följesedeln bifogas sedan till fakturan och kunden<br />
kontrollerar att leveransen motsvarar fakturan.<br />
En korrekt faktura skall innehålla åtminstone följande fakta:<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (19/61) 12.6.2006
1. Uppgifter om produkten eller tjänsten<br />
a. speci<strong>fi</strong>cering av produkten eller tjänsten i klartext<br />
Vad är det som har levererats?<br />
b. pris per enhet (både före och efter moms om det är momsbelagd<br />
försäljning)<br />
Hur mycket kostar den levererade varan eller tjänsten per<br />
styck, kilo eller någon annan enhet<br />
c. totalpris (både före och efter moms om det är momsbelagd försäljning)<br />
beloppet av momsen och procenten enligt skattesats<br />
d. anteckning om orsakerna till att varan eller tjänsten är befriad från moms<br />
om det är momsfri försäljning<br />
2. Uppgifter om avsändare och mottagare<br />
a. avsändarens namn och adress; VEM HAR SKICKAT FAKTURAN?<br />
b. kontaktpersonens namn och telefonnummer<br />
c. anteckning om MOMS reg. om den som skickat fakturan är momsskyldig<br />
d. mottagarens namn och adress; TILL VEM HAR FAKTURAN<br />
SKICKATS?<br />
e. leveransadress om den är annan än mottagarens<br />
f. FO-nummer (=företags- och organisationsnummer som fås från<br />
skattebyrån när verksamheten inleds)<br />
g. i fakturor och brev från aktiebolag måste FO-nummer och hemort anges<br />
3. Övriga uppgifter<br />
a. fakturans datum<br />
b. leveranstid<br />
c. eventuellt orderdatum<br />
d. betalningsvillkor och bankförbindelse<br />
e. anmärkningstid<br />
f. dröjsmålsränta<br />
6.1.2 Fakturor som skickas utomlands<br />
Det språk som man kommit överens om skall användas och gäller det varuhandel<br />
inom EU skall säljarens och köparens momsnummer anges (VAT-nummer, Value<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (20/61) 12.6.2006
Added Tax) som ger befrielse från moms. Försäljaren i Finland skall begära numret av<br />
köparen varefter man måste kontrollera hos Skatteförvaltningen att numret stämmer.<br />
För utrikesfakturor gäller samma bestämmelser som inrikesfakturor. Säljaren måste<br />
dock kontrollera om det <strong>fi</strong>nns några särskilda bestämmelser om branschen, landet<br />
eller kunden i fråga, som måste beaktas.<br />
En proformafaktura är en formell veri<strong>fi</strong>kation som behövs för att fastställa värdet av en<br />
vara bl. a. i samband med olika betalningssätt inom utrikeshandel.<br />
6.1.3 Kontantkvitto<br />
Ett kontantkvitto ges till köparen som bevis på att betalningen erlagts. Det kan vara ett<br />
kassakvitto eller en för hand skriven blankett. I fall man säljer varor med olika<br />
skattesats måste momsspeci<strong>fi</strong>kationerna för de olika varorna <strong>fi</strong>nnas på kvittot.<br />
6.1.4 Inköpsfakturor<br />
Inköpsfakturor som företaget får skall alltid granskas och jämföras med beställningen<br />
eller ankomstavin. Beställningen kan vara muntlig eller skriftlig, den kan ha gjorts<br />
manuellt eller med hjälp av orderhanteringssystem.<br />
Inköpsfakturan granskas av den som gjort beställningen (sakkontroll) och av dennes<br />
förman (godkännandekontroll). Vid sifferkontrollen granskar man att antal, pris och<br />
uträkningar är riktiga. Sakkontrollen går ut på att man kontrollerar att den fakturerade<br />
varan eller tjänsten stämmer överens med beställningen och leveransen både när det<br />
gäller kvalitet och kvalitet. Godkännandekontrollen innebär att fakturarn godkänns,<br />
man har alltså följt överenskomna bestämmelser.<br />
Fakturan förses med en stämpel i vilken granskarna antecknar att de godkänt<br />
fakturan. Samtidigt kan stämpeln fungera som konteringsanvisning för<br />
leverantörsreskontran.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (21/61) 12.6.2006
6.1.5 Veri<strong>fi</strong>kationer<br />
Varje registrering i bokföringen skall grunda sig på en veri<strong>fi</strong>kation. Veri<strong>fi</strong>kationerna<br />
skall helst vara utskrivna av utomstående. Typiska veri<strong>fi</strong>kationer är fakturor,<br />
kreditnotor, lönelistor, elräkningar, telefonräkningar samt betalningskvitton. En<br />
veri<strong>fi</strong>kation skall skrivas på ett varaktigt sätt, alltså inte med blyertspenna eller med<br />
sådant bläck som inte håller arkivering.<br />
Veri<strong>fi</strong>kationerna skall dateras och av datumet får man reda på tidpunkten för<br />
affärshändelsen. Bokföringslagen kräver att veri<strong>fi</strong>katen numreras löpande och<br />
kronologiskt.<br />
6.2 Dokumentens förvaringstider<br />
Dokumentens förvaringstider bestäms utgående från lagstiftningens krav samt<br />
företagets förvaringsbehov. Bokföringslagen är en av de viktigaste lagarna då det<br />
gäller att bestämma minimiförvaringstiden för bokföringsveri<strong>fi</strong>kat och<br />
bokföringsböcker. Även skattelagarna samt personregisterlagen stadgar om<br />
förvaringstider för olika slag av dokument.<br />
När det gäller företagets historia kan det vara bra att arkivera dokument som enligt<br />
lagen inte nödvändigtvis behöver sparas. Ifall lagen säger att ett dokument skall<br />
bevaras en viss tid är det inget problem, svårare är det att avgöra förvaringstiden för<br />
dokument som det inte stadgas om i lagstiftningen.<br />
Av de dokument som varaktigt skall bevaras bör det framgå åtminstone företagets<br />
utvecklingsstadier, de principer och metoder enligt vilka företaget har skött sina<br />
åtaganden under olika tider och innehållet i individuella lösningar.<br />
Nedan en förteckning över förvaringstider för olika dokument. (Kosonen-Pekkanen,<br />
s.85)<br />
Varaktig förvaring<br />
företagets stiftelseurkunder<br />
anmälning till handelsregistret<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (22/61) 12.6.2006
Minst 50 år<br />
Minst 25 år<br />
Minst 10 år<br />
Minst 6 år<br />
Minst 3 år<br />
Minst 2 år<br />
Minst 1 år<br />
bolagsstämmeprotokoll<br />
revisionsberättelser<br />
rättegångshandlingar<br />
konvertibla skuldebrev & optionsskuldebrev<br />
sjuk- & olycksfallsregister inkl.<br />
försäkringsbrev<br />
personalplaner<br />
egendoms- & ansvarsskadehandlingar<br />
grunddagböcker<br />
huvudbokföringens kontospeci<strong>fi</strong>kationer<br />
lönekort<br />
arbetsintyg& arbetsavtal<br />
fastighetshandlingar<br />
fullmakter i samband med avtalsärenden<br />
avfallshanteringsdokument<br />
körjournaler<br />
bokföringsveri<strong>fi</strong>kat<br />
korrespondens som gäller affärshändelser<br />
fullmakter för bolagsstämmor<br />
fartygs- & maskindagböcker<br />
förhands- & permitteringsanmälningar vid<br />
permittering<br />
begäran om öppnande av remburs<br />
förtullnings- & fordonsanmälningar<br />
arbetsansökningar (förkastade)<br />
bilbesiktningsintyg<br />
personregister som gjorts för<br />
forskningsbehov<br />
intyg över rekommenderade och postade<br />
försändelser<br />
mottagningsbevis<br />
postens förteckningar över rekommenderade<br />
försändelser<br />
kopior av studieintyg för dem som varit<br />
studielediga<br />
rapporter över arbetstidsuppföljning<br />
stämpelkort<br />
timjournaler<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (23/61) 12.6.2006
6.2.1 Förvaringsplatser<br />
Närarkivet <strong>fi</strong>nns i arbetstagarens omedelbara närhet och där förvaras endast<br />
dokument som behövs i det dagliga arbetet. I mellanarkivet förvaras dokument som<br />
behövs då och då. Mellanarkivet kan <strong>fi</strong>nnas i närheten av arbetsrummet. I slutarkivet<br />
<strong>fi</strong>nns dokument som inte längre är aktuella, men som måste sparas. Slutarkivet kan<br />
<strong>fi</strong>nnas i en annan byggnad.<br />
6.2.2 Lagringsmedier<br />
För lagringen av dokument <strong>fi</strong>nns olika metoder. Det som man bör tänka på är<br />
arkivbeständigheten, d.v.s. hur länge hålls den information som lagrats i oförändrat<br />
skick. I Finland testas arkivbeständigheten av Statens tekniska forskningscentral<br />
(VTT) och i standarden SFS 4117 fastställs dokumentens fövaringsmedier.<br />
Papper är det äldsta och vanligaste arkivbeständiga materialet. Förutsatt att det lagras<br />
på rätt sätt och rätta metoder används vid arkiveringen kan informationen läsas med<br />
eller mindre utan hjälpmedel i hundratals år.<br />
Mikro<strong>fi</strong>lm kräver en särskild läsapparat och jämfört med ett pappersarkiv sparar man<br />
95 – 99 % utrymme. Vid mikro<strong>fi</strong>lmning överförs pappersdokument till mikro<strong>fi</strong>lm eller så<br />
kan man ta en mikroutskrift direkt från ett maskinläsbart datamedium. Ritningar och<br />
kartor är behändiga att arkivera på mikro<strong>fi</strong>lm.<br />
Disketter och datorernas hårddiskar är inte arkivbeständiga lagringsmedier och<br />
information som sparats måste säkerhetskopieras med jämna mellanrum.<br />
Uppskattningsvis kan information lagras på diskett 1 - 5 år. Magnetband räknas till<br />
arkivbeständiga lagringsmedier men dessa bör omspolas en gång i året och<br />
omkopieras vart femte till tionde år för att informationen inte skall förstöras. På en CDskiva<br />
kan man lagra 500 000 A4-ark. Jämfört med andra optiska lagringsmetoder så<br />
är CD’n den tillförlitligaste.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (24/61) 12.6.2006
FINANSIERING<br />
7 Intäkts<strong>fi</strong>nansiering<br />
Företagsverksamhetens <strong>fi</strong>nansiering kan indelas i tre kategorier. Med<br />
intäkts<strong>fi</strong>nansiering avses de intäkter som företaget får då man från försäljningen<br />
avdrar de kostnader som man haft i samband med verksamheten. Hit hör t.ex.<br />
inköpen och korrektivposterna. Försäljningsintäkterna får man reda på från företagets<br />
resultaträkning. I det långa loppet borde företagets löpande utgifter kunna täckas med<br />
intäkter från försäljningen.<br />
Då man startar ett företag är det viktigt att man så noggrant som möjligt räknar ut hur<br />
mycket man kommer att sälja. Den budgeterade försäljningen vill bl.a. andra<br />
<strong>fi</strong>nansiärerna veta, för att kunna fatta beslut om huruvida man vågar bevilja lån åt ett<br />
nytt företag eller inte. Försäljningsbudgeten bör också <strong>fi</strong>nnas med i företagets<br />
affärsplan.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (25/61) 12.6.2006
8 Eget kapital<br />
Eget kapital och främmande kapital hör till den s k kapital<strong>fi</strong>nansieringen. Med eget<br />
kapital avses det kapital som företagaren själv satsar i företaget. Förutom av reda<br />
pengar kan det egna kapitalet bestå av egendom som företagaren satsar, delägarnas<br />
insatser, bidrag av olika slag eller utomståendes kapitalinsats.<br />
I kapitalföretagen, vars verksamhet kräver större kapitalinsats, kallas det egna<br />
kapitalet för aktiekapital eller andelskapital beroende på företagsform. Ett aktiebolag<br />
som är i behov av mera eget kapital kan besluta om en aktieemission, då nya aktier<br />
kan tecknas av nya och/eller gamla aktieägare. Det <strong>fi</strong>nns olika typer av aktier, de kan<br />
t.ex. förknippas med olika antal röster eller vara olika värda. Det publika aktiebolagets<br />
aktier noteras på börsen och kan i princip köpas av vem som helst medan det privata<br />
aktiebolagets aktier inte bjuds ut till försäljning för allmänheten.<br />
Andelslagets egna kapital kallas för andelskapital och består av de medlemsavgifter<br />
som medlemmarna i andelslaget betalar in. Andelskapitalet kan variera under<br />
räkenskapsperioden beroende på om nya medlemmar ansluter sig till andelslaget eller<br />
gamla medlemmar går ut från andelslaget, eftersom en del av avgiften betalas tillbaka<br />
åt den som besluter sig för att inte längre vara med.<br />
I personbolagen är företagets eget kapital bundet till företagarnas personliga egendom<br />
så att företagaren personligen ansvarar för företagets skulder.<br />
Det lönar sig också för företaget att söka olika typer av bidrag. Det <strong>fi</strong>nns fonder som<br />
<strong>fi</strong>nansierar t.ex. arbetet i samband med utveckling av produkter eller<br />
stödverksamheten då ett företag börjar med export.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (26/61) 12.6.2006
9 Främmande kapital<br />
Främmande kapital är det kapital som externa <strong>fi</strong>nansieringskällor erbjuder företaget.<br />
Den vanligaste externa <strong>fi</strong>nansieringskällan är banken, men idag <strong>fi</strong>nns ett stort utbud av<br />
<strong>fi</strong>nansieringsmöjligheter på kapitalmarknaden. Det <strong>fi</strong>nns alltså företag som är<br />
specialiserade på att <strong>fi</strong>nansiera andra företags verksamhet. Av gäldenären krävs en<br />
viss säkerhet för lånet samt att han betalar ränta på lånet.<br />
Det främmande kapitalet indelas i två olika typer. Dels talar man om långfristigt<br />
främmande kapital dels om kortfristigt främmande kapital. Skillnaden mellan de här<br />
typerna av kapital är återbetalningstiden. Då man använder sig av långfristigt FK är<br />
återbetalningstiden längre än 12 månader och då FK är kortfristigt är betalningstiden<br />
kortare än 12 månader.<br />
I allmänhet är kortfristigt FK dyrare än långfristigt, dvs räntan för kortfristiga lån är<br />
högre än för långfristiga.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (27/61) 12.6.2006
10 Finansieringsplanering<br />
Med <strong>fi</strong>nansiering avses anskaffning av kapital för företag, privatpersoner, offentliga<br />
myndigheter, organisationer m.fl. Finansiering är alltså det sätt på vilket man skaffar<br />
pengar för olika behov.<br />
Då man sysslar med <strong>fi</strong>nansieringsverksamhet <strong>fi</strong>nns det två grundproblem som man<br />
alltid blir tvungen att ta ställning till. Dessa är<br />
v Finansieringens kostnader<br />
v Finansieringens tillräcklighet<br />
De här problemen kommer upp på nytt längre fram i texten.<br />
Det <strong>fi</strong>nns tre centrala faktorer som man alltid måste beakta då man överväger olika<br />
slag av <strong>fi</strong>nansiering. Dessa begrepp är bekanta från bokföringen och de är<br />
v Lönsamhet<br />
v Likviditet<br />
v Soliditet<br />
I <strong>fi</strong>nansieringssammanhang handlar lönsamheten om att hitta så bra<br />
<strong>fi</strong>nansieringsalternativ och –kombinationer som möjligt. Likviditet betyder att företaget<br />
alltid kan klara av sina betalningar. Ifall det <strong>fi</strong>nns ett <strong>fi</strong>nansieringsunderskott måste<br />
företaget på förhand kunna förutse det och vidta åtgärder i tid, innan betalningen skall<br />
ske. Soliditet innebär att företaget har en tillräckligt stor andel eget kapital i förhållande<br />
till främmande kapital. Finansieringsrisken växer ju större främmande kapital företaget<br />
har eftersom räntor och amorteringar då tar en allt större del av intäkterna. För att<br />
mäta lönsamhet, likviditet och soliditet <strong>fi</strong>nns olika slag av nyckeltal.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (28/61) 12.6.2006
10.1 Tillgången till pengar<br />
I början då ett företag nyss startats uppstår det en massa kostnader. Det kostar att<br />
etablera sig, att skaffa råmaterial, att ansluta sig till olika system (t.ex. telefon, Internet,<br />
el, vatten), att skaffa ev. maskiner och att komma i gång över huvudtaget. Det<br />
nygrundade företaget har ännu inga försäljningsintäkter men fakturorna börjar<br />
strömma in i jämn takt det oaktat. Det är vanligt att det uppstår ett kapitalunderskott i<br />
början av verksamheten. Ett välplanerat företag har <strong>fi</strong>nansieringen klar från början. I<br />
affärsplanen som man gör upp innan man startar är det viktigt att man så noggrant<br />
som möjligt tar reda på varifrån man får pengar till den första tidens verksamhet.<br />
Möjligheterna är eget kapital, främmande kapital och olika slag av understöd och<br />
bidrag. I allmänhet brukar det vara en kombination av dessa <strong>fi</strong>nansieringskällor. Olika<br />
slag av <strong>fi</strong>nansieringskällor för med sig olika slag av kostnader, till vilka vi återkommer<br />
längre fram.<br />
I samband med grundandet av företaget är det också viktigt att man gör en<br />
resultatbudget. Det planerade resultatet ger en vink om hurudana intäkter företaget<br />
kan räkna med i början av verksamheten. Om försäljningen väntas komma igång på<br />
allvar först efter en tid, måste det beaktas genom att man satsar på ett större eget<br />
eller främmande kapital innan man kör igång annars kan likviditeten bli lidande.<br />
Oberoende om det <strong>fi</strong>nns tillgång till kapital i stora mängder så lönar det sig inte att ta<br />
emot det alltid. Det gäller ju för företaget att betala tillbaka det lånade kapitalet, vilket<br />
ställer krav på företagets likviditet. Det gäller att välja den mest optimala lösningen om<br />
utbudet på kapital är stort och då måste man beakta betalningstider, amorteringar,<br />
räntor osv. Finansieringen skall alltså garantera att produktionen kommer igång, eller<br />
kan fortsätta utan störningar, utan att den ändå belastar företagets lönsamhet alltför<br />
mycket.<br />
10.2 Finansieringskällor<br />
Med inkomst<strong>fi</strong>nansiering avses de medel som i huvudsak försäljningen hämtar till<br />
företaget. Det kan också <strong>fi</strong>nnas andra, inte lika viktiga, inkomster i ett företag t.ex.<br />
hyror, räntor och dividender. Försäljningsintäkterna skall räcka till för att betala den<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (29/61) 12.6.2006
dagliga verksamheten, t.ex. inköpsfakturor, löner och hyror. Det som blir kvar efter att<br />
de dagliga utgifterna är betalda kallas inkomst<strong>fi</strong>nansiering och kan användas till<br />
exempelvis investeringar i nya maskiner, amorteringar, räntor eller dividender åt<br />
delägare.<br />
Då ett företag kraftigt expanderar behövs det mer pengar till produktionsfaktorerna.<br />
Inkomst<strong>fi</strong>nansieringens del av helhets<strong>fi</strong>nansieringen blir därför mindre. Det är ändå<br />
viktigt att företaget kan förutse de kommande behoven för att inte komma i en<br />
likviditetskris vid kraftig tillväxt.<br />
Inkomst<strong>fi</strong>nansieringen varierar också beroende på bransch. De branscher som kräver<br />
mycket arbetskraft är tvungna att använda en större del av inkomsterna till löner, än<br />
de branscher som är mer kapitaldominerade. I kapitaldominerade branscher kan<br />
inkomst<strong>fi</strong>nansieringen användas i större utsträckning till att återbetala lån samt till<br />
räntor.<br />
På lång sikt måste inkomsterna <strong>fi</strong>nansiera företagets verksamhet. Det kan ändå ibland<br />
vara motiverat att skaffa kapital<strong>fi</strong>nansiering till företaget. Som bekant indelas<br />
kapitalet i eget och främmande samt det främmande kapitalet ytterligare i lång- och<br />
kortfristigt. Skillnaden mellan lång- och kortfristigt kapital ligger i lånets<br />
återbetalningstid.<br />
Kapital<strong>fi</strong>nansiering kan övervägas i olika situationer. Som tidigare nämnts kan<br />
företagets kraftiga expansion leda till att det behöver skaffas mera kapital. Även i<br />
samband med perioder som tillfälligt visat förlust kan kapital<strong>fi</strong>nansiering vara ett<br />
alternativ för att täcka förlusten. Nyinvesteringar medför ofta också att kapitalet i<br />
företaget måste förstoras.<br />
Ägarna investerar eget kapital i företaget. Det görs oftast för att man väntar sig en del<br />
av vinsten i form av dividender tillbaka. Investerarna har också beslutanderätt i många<br />
företag.<br />
I personbolag är ägarna ofta de samma som företagarna själva. Undantag härifrån är<br />
de tysta bolagsmännen i kommanditbolag. Ägarna satsar pengar som de småningom<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (30/61) 12.6.2006
väntar sig avkastning på. Ett sätt att höja på bolagets eget kapital är att inte dela ut<br />
den vinst som företaget gör utan man lämnar den kvar i bolaget i form av eget kapital.<br />
I kapitalbolagen är emellertid det egna kapitalet mera komplicerat. Det <strong>fi</strong>nns också en<br />
skillnad i eget kapital mellan privata och publika aktiebolag. I de privata aktiebolagen<br />
räcker det med ett mindre eget kapital än i publika. Ju större det egna kapitalet är<br />
desto solidare är företaget. Ett företag med stort eget kapital som behöver lån från<br />
någon kreditinrättning har ett bättre utgångsläge i förhandlingarna än ett företag med<br />
ett litet eget kapital. God soliditet ökar kreditdugligheten, vilket också påverkar<br />
företagets image utåt. Då företagets image är god blir nya intressenter intresserade av<br />
företaget och de vill eventuellt investera i det genom att köpa aktier.<br />
I privata familjeägda aktiebolag kan inte vem som helst som är intresserad köpa<br />
aktier. Det är möjligt endast då företaget är publikt dvs. börsnoterat. Det <strong>fi</strong>nns en<br />
speciell marknad för handel med aktier och värdepapper och en enskild investerare<br />
behöver inte själv vara i kontakt med det företag i vilket man önskar köpa aktier.<br />
Storföretag som planerar nyinvesteringar <strong>fi</strong>nansierar ofta dessa med emissioner.<br />
Emission innebär att allmänheten kan teckna aktier och då ökar företagets<br />
aktiekapital. Det <strong>fi</strong>nns olika slag av aktier som ger olika slag av rättigheter.<br />
Bolagsstämman skall alltid besluta om emissioner i ett aktiebolag.<br />
Företagen kan <strong>fi</strong>nansiera nyinvesteringar också med hjälp av främmande kapital. Det<br />
främmande kapitalet, eller lånet, skall alltid betalas tillbaka. Förutom amorteringarna<br />
skall företaget också betala ränta på lånet. Räntan bestäms alltid på förhand då<br />
skuldebrevet görs upp och kreditgivare och företag förhandlar också om lånets<br />
återbetalningstid samt andra villkor.<br />
Främmande kapital indelas alltså i lång- och kortfristiga. Lån från kreditinrättningar<br />
som banker och försäkringsbolag är långfristiga då återbetalningstiden vanligtvis<br />
räknas i år. Det kortfristiga främmande kapitalets återbetalningstid är allt från några<br />
dagar till några månader. Skulder till varuleverantörer, skatteskulder och kontokrediter<br />
är vanliga kortfristiga lån.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (31/61) 12.6.2006
Då företaget överväger mellan kortfristiga eller långfristiga lån bör man alltid ta i<br />
beaktande vad pengarna skall användas till. Investeringar med kort verkningstid kan<br />
väl <strong>fi</strong>nansieras med kortfristiga lån eftersom återbetalningen av lånet samt räntorna<br />
har betalats då investeringen upphör att ge avkastning. Långfristiga lån är lämpliga för<br />
investeringar, vars avkastning kommer först i framtiden då också lånet skall börja<br />
återbetalas.<br />
Det <strong>fi</strong>nns för- och nackdelar med vardera typen av lån. Kortfristiga lån är vanligen<br />
flexibla, men dyra medan långfristiga lån är mer ”byråkratiska” men i stället billigare.<br />
För att en kreditinrättning skall bevilja ett lån krävs det någon form av säkerhet för<br />
skulden.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (32/61) 12.6.2006
11 Skuldförbindelser<br />
En skuldförbindelse är ett ömsesidigt rättsförhållande, i vilket gäldenären och<br />
borgenären är parter. Skuldförbindelsen baserar sig på ett formfritt avtal och det<br />
rekommenderas alltid att de båda parterna gör upp ett skriftligt avtal. Om<br />
skuldförbindelser stadgas det i Skuldebrevslagen.<br />
Ett skuldebrev kan innehålla följande fakta<br />
o Gäldenärens eller gäldenärernas namn<br />
o Skuldens belopp<br />
o Betalningstid<br />
o Övriga villkor i anslutning till skulden<br />
o Datum<br />
o Gäldenärens eller gäldenärernas egenhändiga underskrift<br />
o Två vittnens underskrifter<br />
Det <strong>fi</strong>nns två slag av skuldebrev, vilka kallas för vanliga skuldebrev och löpande<br />
skuldebrev. Löpande skuldebrev delas dessutom in i orderskuldebrev och<br />
innehavarskuldebrev.<br />
• Vanliga skuldebrev<br />
• Löpande skuldebrev<br />
o Orderskuldebrev<br />
o Innehavarskuldebrev<br />
Typen av skuldebrev har betydelse då skuldebrevet överlåts åt en ny borgenär. Om<br />
ett vanligt skuldebrev överlåts åt en tredje part skyddas gäldenären. Vanliga<br />
skuldebrev är inte ursprungligen avsedda att överlåtas därför skyddar lagen<br />
gäldenären i sådana här fall. Gäldenären kan framföra alla sådana invändningar mot<br />
den som fått skuldebrevet som han skulle ha kunnat göra mot den ursprungliga<br />
borgenären. Han kan t.ex. åberopa betald ränta eller avkortning av skulden även om<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (33/61) 12.6.2006
dessa inte antecknats i skuldebrevet. Den som fått skuldebrevet, dvs. den nya<br />
borgenären, kan inte kräva att gäldenären betalar på nytt.<br />
Löpande skuldebrev kan bra överlåtas åt en tredje part. I sådana här fall skyddas den<br />
som fått skuldebrevet. Fordringen överlåts alltså så som den antecknats i<br />
skuldebrevet. Masskuldebrev är en form av innehavarskuldebrev.<br />
Då ett skuldebrev överlåts åt en ny borgenär skall man göra en anteckning i<br />
skuldebrevet om det. Innehavarskuldebrev kan överlåtas utan anteckning. Då ett<br />
vanligt skuldebrev överlåts bör man meddela gäldenären om det.<br />
Öppet indossament innebär att överlåtaren skriver sitt namn i skuldebrevet och den<br />
som får skuldebrevet nämns inte. Namnindossament betyder att överlåtaren skriver<br />
under överlåtelsen och den som får skuldebrevet nämns vid namn i skuldebrevet.<br />
Som en tumregel kan man hålla att alltid göra en anteckning i skuldebrevet om det<br />
överlåts. I löpande skuldebrev är det obligatoriskt och i vanliga skuldebrev<br />
rekommenderas det för klarhetens skull.<br />
11.1 Skuldens villkor<br />
Gäldenären och borgenären kan fritt avtala om lånevillkoren. En part kan dock inte<br />
ensam ändra på villkoren för lånet. Borgenären kan inte heller kräva att skulden<br />
betalas tillbaka före förfallodagen och gäldenären kan inte heller återbetala skulden<br />
före förfallodagen.<br />
11.1.1 Betalningstid<br />
Man kan avtala om en förfallodag för skulden eller att skulden betalas tillbaka inom<br />
viss tid efter att skulden sagts upp. Då det gäller långsiktiga skulder gör man en plan<br />
för amorteringarna och räntebetalningarna. Ifall betalningsdagen infaller på en lördag,<br />
helgdag eller en dag då bankerna är stängda sker betalningen första vardagen<br />
därefter.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (34/61) 12.6.2006
11.1.2 Ränta<br />
Räntelagen tillämpas ifall inte annat stadgats i t.ex. Växel- eller Checklagen.<br />
11.2 Gäldansvar<br />
A Ränta på tiden fram till förfallodagen<br />
Ifall inte annat avtalats är skulden räntefri. I allmänhet avtalar parterna om<br />
en årlig ränta. Räntan kan också vara flexibel och då är den vanligtvis<br />
bunden till en referensränta t.ex. Euribor eller Prime.<br />
Ifall man kommit överens om att skulden är räntebelagd men inte kommit<br />
överens om räntans storlek betalas räntan enligt den referensränta som<br />
<strong>fi</strong>nansministeriet fastslagit. Ockerränta är olagligt i enlighet med<br />
Brottslagen 36:6.<br />
B Dröjsmålsränta<br />
Borgenären har alltid rätt till dröjsmålsränta även om skulden varit räntefri.<br />
Parterna kan komma överens om dröjsmålsräntan. Ifall inget avtalats om<br />
dröjsmålsräntan är den 4 procentenheter högre än den avtalade räntan.<br />
Den räntefria skuldens dröjsmålsränta är 7 procentenheter högre än<br />
<strong>fi</strong>nansministeriets fastslagna referensränta.<br />
Då förfallodagen bestämts på förhand räknas dröjsmålsräntan från den. I<br />
annat fall skall dröjsmålsränta betalas då det gått en månad sedan<br />
borgenären skickat räkningen eller meddelat att den är obetald.<br />
Då det <strong>fi</strong>nns flera än en gäldenär kan deras ansvar för skulden fördelas på tre sätt.<br />
v ansvar per capita<br />
v på förhand bestämt ansvar<br />
v solidariskt ansvar<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (35/61) 12.6.2006
Ansvar per capita innebär att skulden delas jämnt på antalet gäldenärer. Om skulden<br />
exempelvis är 3000 euro och det <strong>fi</strong>nns tre gäldenärer ansvarar var och en för 1000<br />
euro.<br />
På förhand bestämt ansvar betyder att var och en gäldenär ansvarar för en på förhand<br />
avtalad andel. Som exempel kan tas de tre gäldenärerna A, B och C som har en<br />
sammanlagd skuld på 3000 euro. På förhand kan de bestämma att A ansvarar för<br />
1500 euro, B ansvarar för 1000 euro och C ansvarar för 500 euro.<br />
Solidariskt ansvar är den vanligaste formen av gäldansvar. Var och en gäldenär<br />
ansvarar för hela skulden för sin egen del samt för den eller de andra gäldenärernas<br />
del. Ifall det inte nämns något annat i skuldebrevet antas det att gäldansvaret är<br />
solidariskt. Den gäldenär som betalt hela skulden har regressrätt gentemot de övriga<br />
gäldenärerna. Med regressrätt menas att den gäldenär som betalt kan kräva de övriga<br />
gäldenärerna på betalning efteråt.<br />
11.3 Skuldens upphörande<br />
Skulden kan upphöra på olika sätt .<br />
1 Betalning<br />
Då skulden betalats tillbaka upphör den! Betalningen skall ske<br />
v till rätt person<br />
v på rätt ställe<br />
v på överenskommen tid<br />
v till sitt fulla belopp<br />
v på överenskommet sätt<br />
I praktiken betalas den ofta med bankgiro. Enligt Bankgirolagen ansvarar<br />
banken för att betalningen kommer in på mottagarens konto på utsatt tid.<br />
Gäldenären kan begära ett kontoutdrag över betalningen. Ett särskilt<br />
kvitto som bifogas skuldebrevet eller en anteckning över att skulden är<br />
betald i skuldebrevet rekommenderas speciellt i löpande skuldebrev.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (36/61) 12.6.2006
Skulden kan också betalas på annat sätt än i pengar ifall parterna kommit<br />
överens om det (surrogatprestation).<br />
2 Kvittning<br />
Då gäldenären har motsvarande fordringar på borgenären kan skulden<br />
kvittas. Gäldenären kan avdra sin skuld från borgenärens fordring.<br />
Gäldenären återbetalar alltså en mindre summa än lånebeloppet.<br />
3 Förnyande (novation) av skulden<br />
Den gamla skuldförbindelsen upphör och det kommer en ny istället.<br />
4 Eftergift<br />
Skulden upphör om den förlåts. I företagssaneringar och privatpersoners<br />
skuldsaneringsprogram kan borgenären eller borgenärerna förlåta en del<br />
av skulden.<br />
5 Konfusion<br />
Ifall gäldenär och borgenär blir en och samma person upphör skulden.<br />
Det kan vara aktuellt vid företagsköp.<br />
6 Deposition i länsstyrelsen<br />
Då gäldenären vill bli av med sin skuld men inte vet var borgenären <strong>fi</strong>nns,<br />
eller om denne inte vill ta emot betalningen, kan summan deponeras i<br />
länsstyrelsen.<br />
7 Preskription av skuld<br />
Skulden har upphört då den föråldrats. Huvudregeln är att en fordring<br />
föråldras efter 10 år från det datum då den uppstått. Alla sådana åtgärder<br />
av gäldenären, vilka medger att skulden existerar, avbryter<br />
preskriptionstiden t.ex. en räntebetalning eller ett löfte om betalning.<br />
8 Preklusion<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (37/61) 12.6.2006
Borgenärerna kallas till rätten genom offentlig stämning för att anmäla<br />
sina fordringar på en gäldenär. En borgenär som inte anmäler sin fordran<br />
inom utsatt tid förlorar sin rätt till fordringen. Det här förfaringssättet kan<br />
användas då någon avlidit, omyndigförklarats eller ett företag har gått i<br />
konkurs.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (38/61) 12.6.2006
12 Indrivning av fordringar<br />
Om indrivning av fordringar stadgas det i Lagen om indrivning av fordringar (1999). I<br />
första hand försöker man alltid få gäldenären att frivilligt betala sin skuld. Stadgandena<br />
i ovan nämnda lag är tvingande rätt. Man får inte handla till nackdel för gäldenären.<br />
Vid indrivning får inte användas metoder som strider mot god indrivningssed.<br />
a. Man får inte ge felaktig eller vilseledande information om påföljderna av<br />
betalningsförsummelse.<br />
b. Man får inte orsaka gäldenären oskäliga eller onödiga kostnader.<br />
c. Man får inte äventyra gäldenärens integritetsskydd.<br />
Gäldenären bör ersätta borgenären för kostnader i samband med indrivningen.<br />
Då det gäller konsumentkrediter åtnjuter gäldenären ett speciellt skydd.<br />
Konsumentkrediter är sådana där borgenären är en näringsidkare och gäldenären<br />
konsument. I dylika fall måste gäldenären få tillräckligt med information om sitt<br />
rättsskydd. En person som råkat i betalningssvårigheter pga. sjukdom, arbetslöshet,<br />
handikapp eller dylika omständigheter kan få andhämtningstid med sina<br />
avbetalningar. Om detta stadgas i bl.a. Lagen om avbetalningsköp och<br />
Konsumentskyddslagen.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (39/61) 12.6.2006
13 Säkerhet för skuld<br />
I allmänhet kräver borgenären säkerhet för skuldens återbetalning. Säkerheterna<br />
delas in i två grupper, personsäkerhet och saksäkerhet.<br />
13.1 Personsäkerhet<br />
A Borgen<br />
En person förbinder sig att ansvara för en annan persons skuld. Lagen<br />
om borgen och tredjemanspant (1999) är tvingande lagstiftning om<br />
borgensmannen är en privat person och borgenären en bank. Det <strong>fi</strong>nns<br />
olika typer av borgensförbindelser.<br />
Proprieborgen<br />
Borgensmannen ansvarar för skulden som för sin egen skuld. Borgenären<br />
kan kräva prestation av borgensmannen direkt om han så önskar då<br />
skulden förfallit till betalning.<br />
Fyllnadsborgen<br />
Används vid bostadskrediter och betyder att borgensmannen svarar<br />
endast för det belopp som inte täcks då bostaden som är säkerhet säljs.<br />
Enkel borgen<br />
Borgensmannen svarar för skulden först då huvudgäldenärens<br />
medellöshet eller någon annan grund först konstaterats. Det kan gälla<br />
konkurs, resultatlösa utmätningar eller huvudgäldenären <strong>fi</strong>nns på okänd<br />
ort och det går inte att få tag på honom.<br />
13. 2 Saksäkerhet<br />
B Handfången pant<br />
Föremålet för handfången pant är lös egendom t.ex. värdepapper eller<br />
bostadsaktie. Panten ges till borgenären och det görs ett<br />
pantsättningsavtal. I avtalet konstateras vad som har lämnats i pant,<br />
vilken skuld den utgör säkerhet för och hur panten realiseras vid en<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (40/61) 12.6.2006
eventuell betalningsförsummelse. Även en tredje part kan ställa panten till<br />
gäldenärens förfogande.<br />
Ifall inte gäldenären betalar sin skuld får borgenären sälja panten om<br />
(1) fordringen förfallit till betalning och<br />
(2) det har meddelats till pantens ägare om att fordringen förfallit och om<br />
pantens försäljning ifall inte betalningen sker inom en viss tid,<br />
(3) tidsfristen har löpt ut och fordringen inte blivit betald.<br />
Tidsfristen för betalningen räknat fr o m meddelandet om att fordringen<br />
förfallit är minst en månad och två månade då panten är bostad.<br />
Huvudregeln är att man försöker driva gäldenärens intresse m a o få ett<br />
så högt pris som möjligt för panten. Försäljningen sker på auktion och från<br />
det pris som fåtts avdras borgenärens fordran samt försäljningskostnader<br />
och resten blir kvar åt gäldenären.<br />
C Fastighetsinteckning<br />
Om panten är en fastighet kallas det för inteckning, vilket betyder att det<br />
görs en anteckning om det i lagfarts- och inteckningsregistret.<br />
Inteckningen sker i två steg. Först söker man om inteckning och då får<br />
den som söker om inteckning ett pantbrev som bevis på att inteckningen<br />
fastställts. Panträtten uppstår då borgenären får pantbrevet som garanti<br />
för fordringen.<br />
Inteckning kan göras i<br />
a. fastighet<br />
b. del av fastighet<br />
c. i anläggning på annans grund<br />
Endast fastighetens ägare kan söka om inteckning, vilket förutsätter<br />
lagfart till fastigheten. Ansökan görs skriftligt hos tingsrätten på den ort<br />
där fastigheten är belägen. Ur ansökan skall framgå objektet för<br />
inteckningen och inteckningens storlek i euro. Då inteckningen är<br />
fastställd får den som sökt om inteckning ett pantbrev som bevis.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (41/61) 12.6.2006
Inteckningen är i kraft from den dag då inteckningen söks. Inteckningar<br />
prioriteras enligt den ordning de ansökts om och den är i kraft tills den<br />
makulerats av ägaren. Ifall man äger inteckningar kan man ”spara” dem<br />
till garanti för nya skulder.<br />
Gravationsbevis är en kombination av den information som <strong>fi</strong>nns i<br />
lagfarts- och inteckningsregistret om en fastighet. Detta dokument kan<br />
man få från tingsrättens kansli. Då man köper en fastighet är det på sin<br />
plats att ta reda på vilka inteckningar fastigheten har med hjälp av ett<br />
gravationsbevis.<br />
Föremålet för inteckning kan också vara arrendeavtal eller annan<br />
hyresrätt till markområden. Om man bygger ett egnahemshus på en<br />
hyrestomt kan som föremål för inteckningen användas hyresrätten till<br />
tomten samt inteckning på byggnaden.<br />
.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (42/61) 12.6.2006
14 Leasing<br />
Lösa anläggningstillgångar kan hyras på lång sikt av företag. Detta kallas för leasing.<br />
Finansieringsbolaget köper de inventarier som företaget önskar och leasar de till<br />
företaget. Som <strong>fi</strong>nansieringsform har leasingen blivit allt vanligare eftersom det inte<br />
behövs några garantier. Leasingavtalet planeras så att det motsvarar inventariens<br />
ekonomiska livslängd. Efter leasingtiden kan avtalet sägas upp eller förnyas.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (43/61) 12.6.2006
KONSUMENTSKYDD<br />
15 Konsumentskyddslagen<br />
År 1978 kom konsumentskyddslagen. Lagen gäller det inbördes förhållandet mellan<br />
konsument och näringsidkare vid utbud, försäljning och annan marknadsföring av<br />
konsumtionsnyttigheter. Hit räknas alltså inte förhållandet mellan två konsumenter<br />
eller två näringsidkare.<br />
Med konsumtionsnyttighet avses i det här avseendet sådana varor, tjänster samt<br />
andra nyttigheter och förmåner, som bjuds ut eller anskaffas i stora mängder för privat<br />
konsumtion. En konsument är alltid en fysisk person medan en näringsidkare kan<br />
vara en fysisk person eller en privat eller offentlig juridisk person som i syfte att göra<br />
vinst erbjuder konsumtionsnyttigheter till försäljning.<br />
Ett effektivt konsumentskydd innebär att konsumenterna får ett tillräckligt skydd i de<br />
vanligaste konfliktsituationerna då de köper konsumtionsvaror. Det är vanligt med<br />
situationer då det förekommer fel i varan eller försäljaren gör sig skyldig till dröjsmål<br />
vid leveransen.<br />
Begagnade varor säljs oftast i be<strong>fi</strong>ntligt skick. Konsumenten har dock vissa<br />
minimirättigheter, som tagits fram i Konsumentskyddslagen, vilken är tvingande<br />
lagstiftning.<br />
15.1 Konsumentskyddsmyndigheter<br />
Då konsumenterna upplever att en näringsidkare har förfarit felaktigt i en situation<br />
skall det <strong>fi</strong>nnas möjlighet för konsumenterna att söka hjälp. För det här ändamålet<br />
<strong>fi</strong>nns det konsumentrådgivare i kommunerna och det är gratis att söka information och<br />
hjälp hos dem. Det <strong>fi</strong>nns olika sätt i kommunerna att sköta konsumentrådgivningen.<br />
Kommunen kan ha en egen konsumentrådgivare, en kommunal befattningshavare<br />
kan vid sidan om sitt ordinarie arbete sköta konsumentrådgivningen eller flera<br />
kommuner kan ha en gemensam konsumentrådgivare.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (44/61) 12.6.2006
Ifall det uppstår en konflikt mellan en konsument och en näringsidkare gällande avtal<br />
kan konsumenten vända sig till konsumentklagonämnden. Till<br />
konsumentklagonämndens uppgifter hör att ge rekommendationer till näringsidkare,<br />
vilka dock inte är rättsligt bindande för parterna. Om någondera av parterna inte nöjer<br />
sig med den givna rekommendationen är nästa steg att föra ärendet till allmän<br />
domstol. De näringsidkare som inte följer konsumentklagonämndens<br />
rekommendationer registreras och uppgifterna blir offentliga.<br />
Konsumentombudsmannen fungerar på nationell nivå och till hans uppgifter hör att<br />
övervaka lagenligheten av näringsidkarnas marknadsföring och avtalsvillkor. Ibland<br />
vid vissa principiella fall kan konsumentombudsmannen eller en företrädare för honom<br />
hjälpa en enskild konsument.<br />
Konkurrensverket övervakar konkurrensläget på marknaden. Näringsidkare är<br />
skyldiga att ge uppgifter till konkurrensverket, som gör undersökningar om t.ex.<br />
prisnivån. Konkurrensverket samarbetar med länsstyrelserna.<br />
Konkurrensrådet kan vidta åtgärder då det kommer fram att näringsidkare använder<br />
sig av avtal som är skadliga för den fria konkurrensen. Det kan förbjuda avtal och<br />
förstärka förbudet med vite vid behov.<br />
Marknadsdomstolen är en specialdomstol. Den behandlar ärenden som har med<br />
otillbörlig konkurrens att göra eller ärenden som har att göra med<br />
marknadsföringsåtgärder till konsumenterna.<br />
15.2 Reglering av marknadsföringen<br />
Det <strong>fi</strong>nns två huvudsakliga mål med bestämmelserna om reglering av<br />
marknadsföringen. Dessa behandlas kort nedan.<br />
15.2.1 Osaklig marknadsföring<br />
Man strävar efter att förebygga osaklig marknadsföring som riktas mot<br />
konsumenterna.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (45/61) 12.6.2006
Det är alltså förbjudet att använda sådant förfarande vid marknadsföringen som strider<br />
mot god sed eller som i övrigt kan anses vara otillbörlig mot konsumenten. En<br />
näringsidkare får t.ex. inte använda sig av formuleringar som kan vilseleda<br />
konsumenterna. Också sådan marknadsföring som saknar information om fakta som<br />
kan ha betydelse för konsumentens hälsa eller ekonomi är otillbörlig.<br />
Informationsskyldigheten gäller inte produkternas allmänt kända egenskaper men<br />
uppgifter om pris, betalningsvillkor, service och uppbevaring av dyra varaktiga<br />
konsumtionsnyttigheter anses ha betydelse för konsumentens ekonomi och bör därför<br />
meddelas vid marknadsföringen.<br />
Vid marknadsföringen är det också viktigt att beakta vilken målgrupp näringsidkaren<br />
riktar sig till. Speciellt noggrant granskas marknadsföringen till barn, äldre personer<br />
samt sjuka. Dessa målgrupper kan eventuellt lättare än andra vilseledas.<br />
Även distributionssättet av en nyttighet kan strida mot god sed. Det strider således<br />
mot god sed att leverera en nyttighet utan att konsumenten gjort någon beställning.<br />
15.2.1.1 Information<br />
Man strävar efter att näringsidkarna i samband med marknadsföringen av sina<br />
nyttigheter skall ge konsumenterna mer information i frågor som är viktiga för<br />
konsumenten.<br />
Vid marknadsföring får näringsidkaren inte ge osanna eller vilseledande uppgifter.<br />
Man skall undvika att använda superlativer såsom bäst, störst eller vackrast eftersom<br />
de innehåller värderingar och påståenden som är omöjliga att bevisa. Det är viktigt att<br />
helhetsintrycket är sanningsenligt.<br />
Priset vid realisation får inte uppges vara nedsatt med ett större belopp än vad det är i<br />
verkligheten. Näringsidkaren måste alltså räkna det nedsatta priset utgående från det<br />
pris som han tidigare uppburit på sin nyttighet och inte t.ex. på riktpriset eller den<br />
allmänna prisnivån.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (46/61) 12.6.2006
Det är inte tillåtet med tilläggsförmåner ifall det inte <strong>fi</strong>nns ett uppenbart sakligt<br />
samband mellan konsumtionsnyttigheterna. Man får inte bjuda ut nyttigheter till ett<br />
gemensamt pris eller att en nyttighet fås gratis förutsatt att man köper en annan. Krav<br />
på sakligt samband mellan nyttigheter skall tolkas strängt. Det räcker inte att man<br />
brukar använda två nyttigheter samtidigt för att sambandet skall anses vara sakligt<br />
t.ex. TV-stol och TV. Däremot har det ansetts att sambandet mellan TV och<br />
fjärreglage är sakligt. Dessa bestämmelser gäller inte s.k. reklamgåvor eftersom<br />
dessa inte förutsätter någon motprestation från konsumenten.<br />
Slumpartade förmåner får inte heller användas i marknadsföringssyfte ifall det<br />
förutsätts att konsumenten köper någonting eller begär ett anbud. En konsument som<br />
köpt en vara eller en tjänst får inte heller vara i en bättre position vid utlottningen än<br />
konsumenter som inte köpt något. Tävlingsuppgifter i tidningar anses vara tidsfördriv<br />
och faller inte inom ramen för det här förbudet.<br />
15.2.1.2 Reglering av avtalsvillkor<br />
Vid försäljning av konsumtionsnyttigheter används vanligtvis standardavtal. Då ett<br />
standardavtal görs följer man inte de individuella avtalsbestämmelserna och<br />
konsumenten kan egentligen inte förhandla om avtalsvillkoren. Ifall han vill göra ett<br />
avtal måste han godkänna standardvillkoren. Vanligtvis är det säljaren som har gjort<br />
upp standardavtalet.<br />
Konsumentskyddslagen förbjuder näringsidkare att använda sig av sådana<br />
avtalsvillkor som kan anses vara oskäliga mot konsumenten. Här beaktas dock<br />
helhetsverkningarna av avtalet och även branschen spelar in. Ett avtalsvillkor är<br />
oskäligt om det ensidigt är till fördel för säljaren. Det går inte heller att använda ett<br />
ovanligt lågt pris som villkor för att få igenom andra oskäliga villkor, vilka är till nackdel<br />
för konsumenten.<br />
I ett standardavtal kan man fylla i vissa villkor t.ex. pris, leveranstid och<br />
betalningsvillkor. Det <strong>fi</strong>nns såväl fördelar som nackdelar med standardavtal. En av de<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (47/61) 12.6.2006
vanligaste nackdelarna är väl den att konsumenten glömmer att läsa igenom den<br />
<strong>fi</strong>nstilta texten på avtalsformuläret.<br />
15.2.1.3 Information om priset på konsumtionsnyttigheter<br />
Priset på konsumtionsnyttigheter skall uppges tydligt så att konsumenterna lätt kan se<br />
dem och förstå dem. Vid marknadsföring av enskilda nyttigheter skall näringsidkaren<br />
uppge priset på nyttigheten samtidigt. Det skall t.ex. <strong>fi</strong>nnas priser angivna i skyltfönster<br />
och prislistor i affärslokalen.<br />
15.2.1.4 Köp av konsumtionsvara<br />
Det är nödvändigt med bestämmelser angående överlåtelsen av varor ifall det uppstår<br />
dröjsmål vid leveransen. I hurudana situationer blir säljaren ersättningsskyldig, hur<br />
skall leveranskostnaderna fördelas mellan parterna och när övergår fareansvaret till<br />
köparen?<br />
Ifall platsen för varans överlåtelse till köparen inte särskilt bestämts, är huvudregeln<br />
den, att köparen avhämtar varan. Säljaren skall se till att varan kan avhämtas av<br />
köparen på säljarens affärsställe.<br />
Säljaren skall leverera varan inom skälig tid från köpslutet om inte annat avtalats.<br />
Varan har överlåtits då köparen fått den.<br />
Säljaren ansvarar för transportkostnaderna, samt andra kostnader som hänför sig till<br />
varan, före överlåtelsen har skett.<br />
Med fareansvar avses de risker som är förknippade med leveransen. Varan kan t.ex.<br />
skadas, förstöras eller försvinna. Fareansvaret flyttas från säljaren till köparen då<br />
varan överlåts. Om säljaren fullgjort sina förpliktelser är köparen ansvarig för de<br />
kostnader som uppstår ifall varan inte avhämtas i tid och förstörs eller skadas.<br />
Om det <strong>fi</strong>nns ett fel i varan har köparen rätt att kräva antingen en felfri vara i stället<br />
eller prisnedsättning för den felaktiga varan. Köparen har också rätt att häva köpet<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (48/61) 12.6.2006
ifall inte andra påföljder kan anses vara skäliga för honom. För att kunna häva köpet<br />
måste köparen reklamera inom skälig tid efter att han märkt felet eller borde ha märkt<br />
felet. Säljaren har rätt att erbjuda sig att på egen bekostnad och genast reparera felet.<br />
Det förutsätts då att varans värde inte sjunker och att det inte medför väsentlig<br />
olägenhet för köparen.<br />
Vad som avses med fel i varan kan man inte i lagen svara uttömmande på. Då man<br />
tar ställning till frågan om det förekommer fel i varan utgår man alltid från det avtal<br />
som säljaren och köparen gjort upp. Varan skall till art, mängd, kvalitet, egenskaper<br />
och förpackning motsvara det som avtalats. I konsumentköp avtalas dock inte alltid<br />
ovanstående saker och följande principer kompletterar därför lagen:<br />
o varan skall vara ändamålsenlig<br />
o varan skall motsvara köparens särskilda behov, vilka säljaren skall känna till<br />
o varan skall motsvara modellen eller varuprovet<br />
o förpackningen skall vara saklig och ändamålsenlig<br />
o hållbarheten skall motsvara allmänna förväntningar<br />
o varan skall uppfylla myndigheternas krav<br />
Vid bedömning av fel i varan beaktas också den information som givits i<br />
marknadsföringen av varan samt innan köpet av varan skett. Varan skall också<br />
motsvara den information som någon annan i försäljningskedjan gett t.ex. importören<br />
eller tillverkaren. Som fel anses också bristfälliga instruktioner för montering, skötsel<br />
eller användning av varan.<br />
Säljaren kan frivilligt ge varan en garantitid. Under garantitiden åtar sig säljaren att<br />
ersätta eller reparera varan ifall det uppkommer fel i varan. En frivillig garanti påverkar<br />
inte det lagstadgade ansvaret för varan efter garantitidens slut.<br />
Köparens viktigaste skyldighet är att betala priset för varan på överenskommet sätt<br />
och överenskommen tid. Ifall det inte avtalats om priset skall köparen betala ett skäligt<br />
pris. På priset inverkar varans kvalitet, egenskaper, gängse pris samt övriga<br />
omständigheter.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (49/61) 12.6.2006
Om betalningstiden inte avtalats skall priset betalas på säljarens uppmaning.<br />
Dröjsmålsränta kan bli aktuell ifall betalningen dröjer. Om betalningsdröjsmålet är<br />
väsentligt kan säljaren häva köpet.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (50/61) 12.6.2006
16 Produktsäkerhet<br />
Lagstiftningen om produktsäkerhet har ett förebyggande syfte medan<br />
Produktansvarslagen kan leda till skadeståndsansvar. Näringsidkare som tillverkar,<br />
säljer eller på annat sätt överlåter konsumtionsvaror eller importerar dem måste iaktta<br />
sådan försiktighet som omständigheterna kräver för att konsumtionsvaran inte skall<br />
medföra risk för konsumentens hälsa eller egendom. En konsumtionsvara är farlig för<br />
hälsan om den kan orsaka skada, förgiftning, sjukdom eller annan risk för hälsan<br />
p.g.a. fel eller brist i sin konstruktion eller sammansättning eller p.g.a. att osanna,<br />
vilseledande eller bristfälliga uppgifter lämnats om varan.<br />
Förutom av konsumentverket övervakas Produktsäkerhetslagen också av social- och<br />
hälsostyrelsen, länsstyrelsen och kommunens hälsovårdsnämnd.<br />
EU’s inverkan på det <strong>fi</strong>nländska konsumentskyddet har diskuterats. Konsumenternas<br />
starka skydd i Finland kan bli betydligt svagare i fortsättningen då vår lagstiftning skall<br />
anpassas till de övriga EU-ländernas motsvarande lagstiftning eftersom den är av<br />
mycket varierande natur. I en del EU länder saknas det t.o.m.<br />
konsumentskyddslagstiftning helt och hållet.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (51/61) 12.6.2006
AVTAL<br />
17 Avtalsparter<br />
Rättssubjekten indelas i två grupper nämligen fysiska och juridiska personer.<br />
Fysiska personer är alla människor och deras rättskapacitet börjar vid födseln och<br />
slutar vid döden. Alla fysiska personer har rättskapacitet och den kan inte tas ifrån<br />
någon oavsett ålder eller hälsa. Med hjälp av ämbetsbetyg bevisar man en persons<br />
existens.<br />
Den andra typen av rättssubjekt är juridiska personer. En juridisk person är ett<br />
samfund åt vilken lagstiftarna har gett egenskapen som rättssubjekt. De juridiska<br />
personerna indelas i privaträttsliga juridiska personer och offentligrättsliga juridiska<br />
personer.<br />
De privaträttsliga juridiska personerna är t.ex. aktiebolag, andelslag och registrerade<br />
föreningar. Alltså företag och organisationer som är registrerade. Offentligrättsliga<br />
juridiska personer är staten, kommunerna och församlingarna.<br />
Juridiska personers rättskapacitet börjar när<br />
o bolagsavtalet undertecknas (öb, kb)<br />
o aktiebolag och andelslag registreras i handelsregistret<br />
o förening registreras i föreningsregistret<br />
o samfund registreras i samfundsregistret<br />
Juridiska personers rättskapacitet upphör<br />
o när beslut fattas om upphörande<br />
o om den fungerar mot lag och god sed kan den offentliga makten (domstol)<br />
bestämma att den skall upphöra.<br />
Med hjälp av utdrag ur handelsregistret bevisas en juridisk persons existens.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (52/61) 12.6.2006
17.1 Rättskapacitet<br />
Rättskapacitet innebär att ett rättssubjekt kan ha rättigheter och skyldigheter. Varje<br />
privaträttslig rättighet hör till ett rättssubjekt och varje skyldighet riktar sig mot ett<br />
rättssubjekt.<br />
17.2 Rättshandlingsförmåga<br />
Rättshandlingsförmåga innebär att ett rättssubjekt självt kan vidta åtgärder som kan<br />
ha rättsliga påföljder. Man kan grunda, ändra eller upphäva rättigheter. Ett köp är t.ex.<br />
en åtgärd som här rättslig påföljd. Äganderätten överförs från en person till en annan.<br />
17.3 Formen för rättshandlingen<br />
Vanligtvis är rättshandlingarna formfria, d v s i lagstiftningen sägs inget speciellt om<br />
hur rättshandlingen skall göras upp. Lösöreköp är exempel på formfria rättshandlingar.<br />
Vissa betydelsefulla rättshandlingar är dock formbundna. Fastighetsköp och<br />
uppgörande av testamente är formbundna. Om de inte görs skriftligt är de ogiltiga.<br />
Villkor för när en rättshandling träder i kraft kan ställas upp och beror då på en<br />
eventuell osäker händelse i framtiden. Uppskjutande villkor betyder att rättsverkan<br />
börjar först då ett visst villkor uppfylls. Exempelvis övergår äganderätten först då<br />
varans pris är betalt.<br />
Upplösande villkor betyder att rättsverkan upphör om en viss händelse inträffar. T.ex.<br />
kan äganderätten övergå genast men upphöra om varans pris inte betalas.<br />
17.4. God tro (bona <strong>fi</strong>de)<br />
En ledande princip inom vårt rättssystem är att lagen skyddar en person som varit i<br />
god tro när ett avtal har ingåtts.<br />
God tro (på latin bona <strong>fi</strong>de) innebär att en person anses vara i god tro om han inte<br />
visste eller borde ha vetat om en felaktighet då en rätthandling gjordes.<br />
Ond tro (mala <strong>fi</strong>de)<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (53/61) 12.6.2006
En person anses vara i ond tro (lat. mala <strong>fi</strong>de) om han visste om en felaktighet då<br />
rättshandlingen ingicks. Han är också i ond tro om han påstår att han inte visste om<br />
den men man kan anse att han borde ha vetat om den vid närmare eftertanke.<br />
17.5 Omyndighet<br />
Bindande rättshandlingar kan utföras av en person med rättshandlingsförmåga. För<br />
fysiska personer börjar rättshandlingsförmågan när man fyller 18 år och för juridiska<br />
personer genast då registreringen till handelsregistret skett. En myndig person med<br />
rättshandlingsförmåga kan ibland vara i behov av stöd. I sådana fall kan en<br />
intressebevakare utses åt honom. Det är dock huvudmannen som fortfarande<br />
bestämmer, intressebevakaren ger endast goda råd i olika angelägenheter.<br />
Intressebevakaren kan utses för att sköta ett visst ärende eller för att i allmänhet sköta<br />
huvudmannens ärenden.<br />
Om en persons rättigheter eller förmåner inte kan garanteras enbart genom att man<br />
utser en intressebevakare är följande steg att personens rättshandlingsförmåga<br />
begränsas.<br />
17.6 Fullmakt<br />
Om en person inte kan eller personligen vill utföra en rättshandling kan han överlåta åt<br />
någon annan att utföra den. Ombudet får rätt att företräda fullmaktsgivaren d v s han<br />
har en viss självständig beslutanderätt. Han ingår avtalet, även om det görs upp i en<br />
annans namn. Det är alltså alltid tre personer som deltar i en rättshandling då det är<br />
fråga om representation; huvudmannen (fullmaktsgivaren), ställföreträdaren (den<br />
befullmäktigade) och tredje man. Man kan säga att huvudmannen ger ett uppdrag åt<br />
ställföreträdaren. Att ge en fullmakt åt ställföreträdaren är en ensidig rättshandling.<br />
Eftersom en fullmakt är en formfri rättshandling kan den ges på många sätt.<br />
Fullmakten kan vara skriftlig och ställföreträdaren kan då visa upp den för tredje man.<br />
Det går också att meddela tredje man direkt muntligt eller skriftligt om fullmakten.<br />
Vissa tjänster medför att den anställda har en s k ställningsfullmakt. Banktjänstemän<br />
är ett exempel på personer med ställningsfullmakt. Vissa rättshandlingar kräver<br />
skriftlig fullmakt t.ex. överlåtelse eller pantsättning av fastighet.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (54/61) 12.6.2006
Det <strong>fi</strong>nns olika typer av fullmakt t.ex. öppen fullmakt (blankofullmakt), speci<strong>fi</strong>cerad<br />
fullmakt, generalfullmakt och fullmakt för bolagsstämma. Alla fullmakter behöver inte<br />
bevittnas. Fullmakten är personlig och kan inte överlåtas åt någon annan utan tillstånd<br />
av huvudmannen. Fullmakten kan återkallas när som helst av fullmaktsgivaren och det<br />
skall ske lika effektivt som den gavs på m a o på samma sätt.<br />
17.6.1 Befogenhet och behörighet<br />
Den befullmäktigades behörighet framgår ur fullmakten, d v s vad han har tillstånd att<br />
ingå avtal om för huvudmannens räkning. Med befogenhet avses de direktiv<br />
huvudmannen har gett åt ställföreträdaren. De <strong>fi</strong>nska begreppen kelpoisuus resp.<br />
toimivalta förklarar rätt bra vad det är fråga om. Om ställföreträdaren överskrider sin<br />
befogenhet binder inte rättshandlingen huvudmannen. Om ställföreträdaren<br />
överskrider sin behörighet är rättshandlingen bindande om den tredje parten varit i<br />
god tro. Men om den tredje parten är i ond tro binder rättshandlingen inte<br />
huvudmannen. Det är alltså viktigt att huvudmannen och ställföreträdaren har<br />
förtroende för varandra.<br />
17.7 Prokura<br />
Prokura är en fullmakt som är avsedd för affärslivet. Ibland uppkommer det situationer<br />
i ett företag då den person som har rätt att ingå avtal inte har möjlighet att göra det. I<br />
dylika fall måste någon annan ingå avtalet. Det räcker emellertid inte med att någon<br />
med en ställningsfullmakt gör det, utan företaget måste ha en prokurist som skriver<br />
under avtalet. Prokuristen skall anmälas till handelsregistret och han bevisar sin<br />
befogenhet med ett handelsregisterutdrag. Prokuran kan också vara gemensam, vilket<br />
betyder att det måste vara flera prokurister tillsammans som undertecknar avtalet.<br />
Prokuran kan återkallas när som helst. Framför prokuristens namn antecknas p.p.<br />
eller per procuram för att visa att det är en prokurist som skrivit under.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (55/61) 12.6.2006
18 Uppgörande av avtal<br />
Avtalet är en ömsesidig rättshandling som grundar sig på avtalsparternas<br />
viljeförklaring. M a o skall avtalsparterna vilja bli bundna på ett visst sätt och de skall<br />
uttrycka denna vilja för en annan person. Viljeförklaringen kan till och med vara tyst,<br />
man visar då endast genom sitt beteende att man vill göra ett avtal.<br />
18.1 Formfrihet<br />
I allmänhet är avtal formfria och såväl fysiska som juridiska personer kan ingå avtal.<br />
Med formfria avtal menas att ett avtal kan vara muntligt. Muntliga avtal kan alltså vara<br />
lika bindande som skriftliga. Det <strong>fi</strong>nns vissa avtal som är formbundna, vilket betyder att<br />
de måste göras skriftligt för att vara bindande.<br />
Exempel på avtal som är formbundna är konsumentkredit, testamente och<br />
fastighetsöverlåtelse. Nackdelen med muntliga avtal är att de är svåra att bevisa<br />
efteråt vid eventuella stridigheter.<br />
Konkludenta avtal innebär att avtalsparterna genom sitt beteende ingår ett avtal.<br />
Exempel på konkludenta avtal är då man stiger på bussen, betalar biljetten utan att<br />
köpslå om priset och åker iväg. Båda parterna har godkänt avtalet genom sitt<br />
handlande.<br />
18.2. Olika sätt att ingå avtal<br />
Som konstaterats kan avtal ingås på olika sätt. Vanligt är dock att avtalet uppstår på<br />
basen av ett anbud eller en offert.<br />
Då man ger ett anbud binder det anbudsgivaren genast då mottagaren fått det. Om<br />
man ångrar sig och vill ta tillbaka det skall annulleringen anlända före eller senast<br />
samtidigt som anbudet till mottagaren.<br />
Anbudet är i kraft skälig tid förutom då det gäller muntliga anbud som kräver svar<br />
omgående. Vad som avses med skälig tid kan variera beroende på vilket sätt anbudet<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (56/61) 12.6.2006
givits. Om anbudet skickats exempelvis per telefax så skall svaret ges snabbare än<br />
om anbudet skickats per brev. Anbudsgivaren kan bestämma hur länge ett anbud är i<br />
kraft, men om inget sägs räknar man med skälig tid. Ifall man låter bli att svara, d v s<br />
man tiger, betyder det att man avslår anbudet.<br />
Ett anbud skall vara individualiserat d v s så noggrant speci<strong>fi</strong>cerat att mottagaren<br />
genast skall kunna godkänna anbudet utan tillägg eller förändringar. Det kallas<br />
rättshandlingsvilja då bägge parterna vill förhandla sig fram till ett avtal. En broschyr<br />
eller en prislista är inget anbud. Ett avtal uppstår när ett godkännande svar når<br />
anbudsgivaren inom ramen för utsatt tid. Tiden räknas från brevets datering eller<br />
poststämpel ifall det saknas klart utsatt datum för hur länge anbudet är i kraft.<br />
Beställningen bör överensstämma med anbudet och svaret kallas då för ovillkorligt<br />
eller rent.<br />
18.3 Komplicerade situationer<br />
Då anbudstagaren svarar jakande på anbudet uppkommer ett avtal. Om han svarar<br />
nekande uppkommer inget avtal. Juridiskt sett binder inte anbudet anbudsgivaren<br />
längre då han fått ett nekande svar, fastän tidsfristen för anbudet inte ännu gått ut.<br />
Tystnad betyder vanligtvis att man förkastar anbudet. Jmf. med konkludent<br />
gokännande.<br />
I situationer då svaret anländer försenat binder inte längre anbudet anbudsgivaren.<br />
Om han ändå godkänner det försenade svaret uppstår ett motanbud som binder<br />
svararen. På basen av motanbudet (=det försenade svaret) kan avtal uppstå.<br />
Om anbudsmottagaren svarar, men i svaret har förändrat det ursprungliga anbudets<br />
villkor, uppstår ett motanbud. Det förändrade anbudet kan ses som ett negativt svar<br />
och behandlas därför som ett motanbud.<br />
Om svararen tror att hans svar är i enlighet med det ursprungliga anbudet, d v s att<br />
inga ändringar gjorts, måste anbudsgivaren meddela svararen om att det inte är så. I<br />
annat fall kan anbudsgivaren bli bunden till det förändrade svaret. Samma sak gäller<br />
om svaret är försenat men svararen tror att det anlänt i tid.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (57/61) 12.6.2006
18.4 Andra sätt att ingå avtal<br />
Den snabba rytmen i affärslivet idag har lett till att man börjat förhandla och göra avtal<br />
på nya sätt. Ofta uppstår avtalen till följd av förhandlingar som avtalsparterna fört med<br />
varandra under längre eller kortare tid. Då båda parterna är överens skrivs och<br />
undertecknas avtalet. Ömsesidigt förtroende är viktigt och formkraven har man börjat<br />
pruta på en aning. Avtal kan också uppstå på basen av handling.<br />
18.5 Ogiltighetsgrunder<br />
Man skiljer mellan olika slag av ogiltighet.<br />
18.5.1 Självverkande ogiltighet eller nullitet<br />
Självverkande ogiltighet eller nullitet innebär att en rättshandling från första början<br />
varit ogiltig. I sådana fall förklarar domstolen ex of<strong>fi</strong>cio (=å tjänstens vägnar)<br />
rättshandlingen ogiltig. Exempel på nullitet är då personer som saknar<br />
rättshandlingsförmåga har gjort en rättshandling eller fastighetsköp som avtalats<br />
muntligt.<br />
18.5.2 Klanderbar ogiltighet<br />
Klanderbar ogiltighet betyder att avtalet bör klandras och först när klander framställts<br />
och det anses berättigat, kan avtalet förklaras ogiltigt av myndigheterna. Man har en<br />
viss tid på sig att framföra klander och på basen av det utreds sedan om det är<br />
befogat. Det <strong>fi</strong>nns stadgat i lag om hur man skall förfara om man vill framföra klander.<br />
Ett exempel förklarar vad det är frågan om. Tiden för klander av testamente är 6<br />
månader från delgivningen. Under den här klandertiden kan en arvinge, som inte vill<br />
godkänna testamentet, väcka talan mot testamentstagaren på någon av de grunder<br />
som stadgas i lagen för ogiltighet av testamente.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (58/61) 12.6.2006
18.5.3. Ogiltighet genom invändning<br />
Ogiltighet genom invändning kan vara aktuellt då den ena avtalsparten som gjort<br />
rättshandlingen inte fått fungera fritt m a o har man kanske blivit tvingad till att ingå<br />
avtal, avtalet har av misstag fått ett annat innehåll än som var avsett eller avtalet<br />
innehåller orimliga löften. Invändningen kan göras i eller utanför rättegång. Om ingen<br />
invändning sker blir avtalet giltigt.<br />
I lagen <strong>fi</strong>nns bestämmelser om ogiltighetsgrunder som har med avtalspartens<br />
viljebildning eller dess uttryckande att göra. De kan indelas i tre grupper enligt nedan:<br />
a. Orimliga avtalsvillkor. Ifall avtalet innehåller orimliga villkor, t.ex.<br />
priset på en fastighet, kan man med hjälp av jämkning ändra på villkoret.<br />
Lagen skyddar den som gått med på oskäliga avtal.<br />
b. Misstag.<br />
Skrivfel. Om mottagaren är i ond tro p g a skrivfelet blir rättshandlingen<br />
ogiltig men om mottagaren är i god tro blir rättshandlingen bindande. Ifall<br />
felet är så betydande att mottagaren borde ha vetat att det var fel kan<br />
man inte hänvisa till anbudet.<br />
Om felet är litet och det har gjorts ett avtal så blir rättshandlingen<br />
bindande, eftersom lagen skyddar den som är i god tro.<br />
Exempelvis om en nolla har fallit bort från anbudets pris så att en produkt<br />
kostar 10 euro i stället för 100 euro så borde motparten ha märkt felet.<br />
Skillnaden är stor och motparten i ond tro. Avtalet blir inte bindande.<br />
Motivvillfarelse innebär att t.ex. en köpare har gjort en felbedömning och<br />
märker det först när köpet är gjort. Eftersom felbedömningen beror på<br />
köparen själv blir avtalet bindande.<br />
c. Begränsad viljeförklaring. Om någon har utnyttjat en annan persons<br />
trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning vid uppgörandet av<br />
rättshandlingen blir den ogiltig. Alltså tvång, svek eller ocker kan göra ett<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (59/61) 12.6.2006
avtal ogiltigt. Personer vars bedömningsförmåga är nedsatt p g a<br />
ålderdom, sjukdom eller som är berusade kan inte göra upp bindande<br />
avtal. Den ena avtalspartens okunskap får inte heller utnyttjas.<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (60/61) 12.6.2006
Litteratur- och informationskällor<br />
Bärlund Johan m.fl., Finlands civil- och handelsrätt, Kauppakaari Juristförbundets<br />
förlag, 2000<br />
Centralhandelskammaren, Att bli egen företagare, TE-centralen<br />
Forss - Rehn, Handbok i vardagsjuridik, Schildts, 1998<br />
Haglundh – Nilsson, Bonniers ekonomiordbok, Albert Bonniers förlag, 2000<br />
Kinkki Seppo m.fl., Företagsverksamhet, Utbildningsstyrelsen, 1997<br />
Kinkki-Hulkko-Mäkinen, Yrtti 1-2-3, WSOY 1999<br />
Kivelä – Nordell, Yrittäjän oikeutta, WSOY, 2003<br />
Kosonen – Pekkanen, Kontorsarbeten, Utbildningsstyrelsen, 2002<br />
Raatikainen Leena, Liikeideasta liikkeelle, Edita, 2001<br />
Suojanen Kalevi, Rättslära för handel och förvaltning 2, Utbildningsstyrelsen, 1994<br />
Tomperi Soile, Bokföring i praktiken, Utbildningsstyrelsen, 2002<br />
Viitala Riitta – Jylhä Eila, Menestyvä yritys, Edita, 2001<br />
Wilhelmsson Thomas m.fl., Huvudpunkter i köplagen, Kauppakaari Juristförbundets<br />
förlag, 1999<br />
www.<strong>fi</strong>nlex.<strong>fi</strong><br />
www.franchising.<strong>fi</strong><br />
www.kolster.<strong>fi</strong><br />
www.kuluttajavirasto.<strong>fi</strong><br />
www.prh.<strong>fi</strong><br />
www.yrityssuomi.<strong>fi</strong><br />
www.ytj.<strong>fi</strong><br />
www.asiakastieto.<strong>fi</strong><br />
www.pankkiyhdistys.<strong>fi</strong><br />
bankernas egna hemsidor<br />
försäkringsbolagens egna hemsidor<br />
© <strong>startaeget</strong>.<strong>fi</strong> och Liselott Berg Ahlroth (61/61) 12.6.2006
Change language