Roligt och surrealistiskt om Snövit och sju miffon - RBU

Roligt och surrealistiskt
om Snövit och sju miffon
Med utgångspunkt i Bröderna
Grimms saga om Snövit
och de sju dvärgarna har
Gunilla Boëthius låtit dvärgarna få
representera olika former av funktionsnedsättningar.
Här finns styvmodern, Snövit
och alla de som vi kände som dvärgar,
och de har i denna föreställning
olika funktionshinder i stället.
Butter sitter i rullstol, Kloker är
autist, Glader är manodepressiv,
Prosit allergiker och Blyger begåvningshandikappad.
Skaran kompletteras
sedan den ståndshögfärdige
prins Playboy knäckt ryggraden
under en fallande fåtölj och blir
Toker och den elaka drottningens
sekreterare bränt ut sig och blir
Trötter.
Först tyckte jag det var rörigt att
det inte var sju miffon med i handlingen
från början, men när prinsen
och drottningens sekreterare förvärvar
funktionsnedsättningar under
pjäsens lopp avtar i alla fall min
egen initiala förvirring.
Historien och dialogen är rolig
och ifrågasättande, och begriplig.
Även för barn, skulle jag tro. Jag
skulle rekommendera så många
som möjligt att se den här föreställningen,
om man får chansen.
Föreställningen går på Helsingborg
Stadsteaters stora scen januari
ut, men man önskar verkligen att
fler teatrar och scener i landet
kunde sätta upp den här pjäsen.
En av de som intervjuats och
lämnat uppgifter till pjäsförfattaren
är jag själv. Och visst – jag har nog
buttra drag. Eller är det Butter som
har drag av mig?
Spelet mellan elaka styvmo-
Teaterensemblen. I mitten artikelförfattaren.
derns/drottningensmaktfullkomlighet och drottningens ängsliga
hjälpreda är fyllt av komik, både i
text och tajming. Prinsen, här kallad
Prins Playboy, har ett kroppsspråk
och gester som en firad stjärna. Allergikern
Prosit öppnar, eller man
kanske ska säga nyser i gång hela föreställningen,
så att lättskrämda
hoppar högt. Men man landar fort.
Sen går det på i ett rasande tempo.
Någon recensent skrev att föreställningen
var surrealistisk. Jag håller
helt med. Och i min värld är det positivt.
Nästan som realism, fast en
aning skruvat.
Det här är en föreställning i tiden.
Med stundande prinsessbröllop i
Sverige och allt. Vår kronprinsessa
har haft ätstörningar, och ska gifta
sig med en framgångsrik företagare
inom träning, friskvård och hälsa.
Man kan fråga sig vad kronprinsessans
spegel, spegel, på väggen där
säger om rikets och invånarnas tillstånd.
Är det så vackert som bröllopsyran
antyder? Eller behövs en
njurtransplantation i smyg? Och –
är det riktigt normalt? Som vi, vi
RBU-are, vet är normalt och perfekt
egentligen helt ointressanta koncept.
Vi vet att det går ut på att arbeta
tillsammans och ta till vara på varandras
individuella olikheter. Det
är även det solklara budskapet i den
här föreställningen, som jag upfattar
Personlig assistans för högsta livskvalitet.Oavsett.
För att erbjuda våra kunder högsta livskvalitet har vi ett viktigt mål; att ständigt
bli bättre. Som ett av få företag har Frösunda nyligen blivit kvalitetscertifierad
enligt ISO 9001:2008. Det gör valet för dig som kund ännu tryggare.
• Rikstäckande verksamhet
• Garanterar kundens assistans
• Utbildar, utvecklar och arbetsleder
personliga assistenter
• Lärorika och stimulerande aktiviteter
• Totalt och professionellt
arbetsgivaransvar www.frosunda.se
»Borde sättas upp
på fler scener«
det. Det är en protest mot ytligt
speglande och en sjuhövdad begränsningarnas
kampsång.
MATTIAS NEANDER
Snövit och sju miffon
Teater och musikäventyr för
hela familjen av Gunilla
Boëthius
i regi av Dan Kandell
med musik av P-O Nilsson
Helsingborgs Stadsteater
Medverkande: Ida Wallfelt, Lennart
Almrot, Petra Hultberg, Cecilia
Borssén, Evamaria Björk, Nina
Carlheim-Gyllensköld, Jörgen Düberg,
Lars Wiik, Tobias Borvin, Bo G
Andersson
18 RÖRELSE 1 • 10

Mina resor lärde mig att klara av det oväntade
Rasmus Isaksson, 29, har skrivit
en bok om sig själv och utvecklingen
från en halvt utsuddad
person till en som tar plats
och står för vem han är. Den heter
Utfryst, Utdömd, Accepterad och
Välkommen. En vinterkväll besöker
han Unga Rörelsehindrade i Stockholm
och säger:
– Mitt resande har befriat mig.
Det är under resorna jag har sett vad
jag klarar av och när jag behöver be
om hjälp. Allt kan inte planeras och
av det har jag lärt mig problemlösning.
Han är cool där han sitter med
sin lap top påslagen med hållpunkter
för sitt föredrag. Hans publik
lyssnar intresserat och avbryter
ibland med frågor. Rasmus berör
med sin berättelse. Han vet vad han
talar om och det gör ungdomarna
också. De har egna erfarenheter.
– Men hur fick du modet att
börja resa? frågar någon.
– Det tog mig lång tid, men
idrotten fick i gång mig. Jag spelade
kälkhockey och deltog i Paralympics.
Har två brons och ett VMbrons.
Jag reste med laget och fick
lust till resandet. Fast numera tävlar
jag inte längre. Tävlande stressar
mig.
HAN BLEV MODIGARE och modigare.
Gjorde på egen hand en nästan tre
veckor lång resa till Nya Zeeland. En
annan gång när tillvaron såg lite
halvtråkig ut sa hans bästa kompis
Peter, rullstolsanvändare liksom
Rasmus, att de borde åka till Brasilien.
Sagt och gjort, inom en vecka
var biljetterna ordnade och de kom
till Rio de Janeiro.
– Den resan var en bra övning i
att klara av oväntade situationer.
Mitt största funktionshinder där var
inte funktionsnedsättningen utan
att jag inte kunde portugisiska. Det
orsakade en del missförstånd – men
människorna var hjälpsamma och
orädda för besvär. Ett av Peters
framhjul pajade på en kullerstensgata.
En man kom fram och tog av
hjulet, sprang iväg, vi visste inte
vart, inte om han skulle komma tillbaka,
men en halvtimme senare
återkom han med ett hopsvarvat
hjul och satte tillbaka det.
– Tänk er en hjälpmedelscentral i
Rasmus Isaksson, som skrivit en bok om hur han lärt sig klara av sina svårigheter och vunnit
omvärldens respekt, fick i januari hemkommunen Eslövs kulturpris som författare till Utfryst,
Utdömd, Accepterad och Välkommen.
Rasmus väg till självständighet och självacceptans
✓ Idrotten har gett honom självkänslan, han har provat många sporter och kunnat
testa gränser.
✓ Han har lärt känna sin kropp ordentligt och de egna diagnoserna.
✓ Vad klarar han av och vad klarar han inte av? Ingen trodde han skulle kunna
klippa gräsmattan utanför sin lägenhet – men med envishet hittade han en
möjlighet.
✓ Det är viktigt att anta utmaningar, ta egna initiativ och få respons på det man
gör.
Sverige och att det skulle gå att fixa
lika snabbt.
Åhörarna skrattar.
Rasmus är född med ryggmärgsbråck
och har en shunt i huvudet,
en sorts tryckreglerare. Han föreläser
ett par gånger i månaden med
utgångspunkt från sin bok, ibland
oftare.
Han har flera av de problem som
är typiska för hans diagnos: svårt
med tidsuppfattning, hålla ordning,
avsluta uppgifter. Det berättar han
redan i inledningen av sin presentation:
– Jag är en riktig virrpanna.
Ibland tappar jag tråden, men bli
inte rädda, får jag bara lite tid hittar
jag tillbaka igen. Om jag inte gör det
direkt kommer jag på lite senare vad
jag ville säga.
– För mig känns det ibland som
att jag har tio radioapparater på
samtidigt. Det är då jag har svårt att
hålla tråden.
Det skapar ett lugn att han själv
är klar över sina svårigheter, som
lyssnare kopplar man av och han
kommer av sig en gång en liten
stund, på ett sätt som vem som helst
kan göra, men ingen behövde sitta
med hjärtat i halsgropen, han kom
snabbt igen och vi var ju förvarnade.
Efter gymnasiet har han studerat
rehabiliteringsvetenskap på Malmö
Högskola. Skrev en uppsats om att
resa i rullstol, en annan om idrottens
betydelse för rörelsehindrades
livskvalitet. Han har också läst kurser
i rehabteknik och IT på Lunds
Tekniska Högskola och bjuds in
som föreläsare för blivande socionomer
i både Malmö och Lund.
Han har en utbildning till mångfaldsinformatör
och sitter i DHR:s
styrelse. Är engagerad i biståndsarbete
genom Shia, handikapprörelsens
biståndsorgan. Har varit i Botswana
och ska till Tanzania. Utbildar
sig i vinter till personlig tränare och
har startat egen firma.
– Jag umgås bara med människor
som ger mig något, säger han. Jag
behöver det när jag själv tappar
modet. De får i gång mig igen.
Rasmus Isaksson:
Utfryst, Utdömd,
Accepterad och
Välkommen,
utgiven och
bekostad av
honom själv. Kan
beställas på rasmus_bok@live.se
tel: 0708-715693
– Numera tar jag eget ansvar, jag
kan det och har lärt mig det, men
det har tagit tid. I det ingår att jag
kan be om hjälp och att omgivningen
har tålamod med mig.
Han beskriver sig skämtsamt som
en mammagris. Bor i egen lägenhet
i Eslöv, mamman bor 200 meter
ifrån honom och de fikar nästan
varje dag ihop.
Nästa morgon träffas vi på hotellet
där han övernattat i Stockholm
innan tåget tar honom tillbaka till
Eslöv.
HAN BERÄTTAR att han innan han
nådde den självkännedom och
mognad han nu har var han drabbad
av det han i sin bok kallar invalidiskt
tänkande. Utmärkande är att
man saknar initiativ, det är ett tillstånd
som han tycker lite liknar en
depression.
– Man är zombieliknande och
sätter ribban lågt. Är präglad av en
självömkanstanke som man måste
bli av med. Jag tvingade mig ut
bland folk fast jag inte ville. Jag tror
att man blir bemött som man visar
att man vill bli bemött. Om man
tror på sig själv klarar man allt.
– Men det är en lång lärprocess.
Det går inte att trycka på en knapp.
Sedan februari 2008 har han gått
ner i vikt från 110 kilo till nuvarande
matchvikten på 80 kilo. Det skedde
med hjälp av GI-metoden, mycket
proteiner, nästan inga kolhydrater,
och så tränar han på gym varje dag.
– När jag reser har jag med ett
intyg på engelska där det står om
min shunt, mina njurproblem och
delvisa förlamningar men att jag i
övrigt är frisk och aktiv.
– Jag har stort överseende med
att folk observerar mig i rullstol på
gym eller i nya sammanhang. Jag
vill inte att man ska bortse från att
jag har rullstol.
TEXT OCH FOTO: RENÉE HÖGLIN
RÖRELSE 1 • 10 19

Varje steg ett framsteg
NOVELL AV GÖREL RÅSMARK HAMMAR • ILLUSTRATIONER JANE MORÉN
Sett ur en liten rullstols perspektiv är tre år
en mycket lång tid. Sett ur två unga föräldrars
kan tre år vara en oändlighet; en oändlig
utsträckthet av väntan och vånda, av värk. Ja,
det känns som värk; det där trycket som sätter sig
runt huvudet och drar åt om tankarna nu när de
återigen ska packa för några dagars sjukhusvistelse.
Ordna med post och blomvattning, dra ur
jacken med händer som rör sig trevande. Mekaniskt
fullföljer deras händer ännu en orospackning.
Det är stora väskan och lilla väskan; inte så
mycket i den lilla. Gosedjuret så klart; den redan
luggslitna kaninen med sönderbitna öron. Och så
rullstolen, den som alltid följer barnet.
Sjukhuset är en befästning. En stor orubblig
betongbefästning med hål i. Dessa långa rader av
gluggar där bleka skuggor glider förbi; inga
skönjbara ansikten, inga händer som talar.
Inne i sjukhuset finns det så många händer.
Många är snabba. Snabba och otydliga eller snabba
och mjuka. En del dröjer kvar lite eftertänksamt
på en axel eller över ett knä. Landar som
stora labbar och breder ut sig med värme. Barn
har landningsytor som lockar händer till sig. Allt
det där som orden inte mäktar med letar sig fram
i händer som varsamt stryker över kinder och
hårfästen.
Pappan skjuter rullstolen in genom entrén och
fram till hissen. En vägg av plåt öppnar sig och
sluter sig, om och om igen.
Hissen talar med klanglös stämma. Alltid
samma sak; om man vill att den ska säga något
annat måste man åka till en annan våning än den
tänkta.
Mamman frågar pappan om han kom ihåg att
dra ur mobilladdaren. Pappan frågar mamman
om hon hämtat sandalerna hos ortopedingenjören
och om hon lämnat återbud till tiden på habiliteringen.
Att svara på de frågorna tar en våning.
För vilken gång i ordningen står de utanför de
här glasdörrarna? Det kan de inte svara på. De
vill inte åka hit, och samtidigt: vill inget hellre än
att just åka hit. För barnets skull förstås. För barnet,
som innanför de virvlande lockarna och den
smala halsen har en slang som känns egensinnig
och hotfull. Och för den egna oron förstås. För
att slippa ängslas över smygande symptom.
Någon möter i korridoren; ler mot dem och
ser med värme på barnet i rullstolen.
Och alltid denna motstridighet: att inte vilja
lämna ifrån sig och samtidigt vilja. Att vilja hålla
fast vid barnet, hålla det tätt intill sig och inte låta
någon utsätta henne för något som är obehagligt.
Och samtidigt en längtan efter att lämna över och
låta någon annan ta ansvaret; att få ta ledigt från
oron. Oron är ett oroligt djur. Ibland ljudlöst
slingrande och oberäkneligt som en orm i sensommargräs
och ibland som en vildhäst. Inte
låter den sig tämjas! Den rycker, sliter och vrenskas.
En liten gosedjurskanin har trillat ner på korridorgolvet
och räds för att bli överkörd.
RULLSTOLAR TYCKER INTE OM att bli blöta på ryggen.
Därför måste en liten röd rullstol stå alldeles
ensam i omklädningsrummet i över en timme
och bara på håll lyssna till allt plaskande och alla
glada ivriga röster. Det är flera stycken som han
kan urskilja. En röst är lite grövre och bestämd.
Den tillhör mannen som alltid följer med till
badet. Han är bra. Han brukar leka racer. När de
tillsammans tar ut svängarna i kurvor som inte
finns och flickan kiknar av skratt då känns det så
otroligt bra att vara just rullstol och inget annat.
Aldrig i livet att den lilla rullstolen skulle vilja
vara en tippbräda eller gångskenor!
Nu hörs flickans röst. Kanske har hon just
hoppat från kanten. Ja, kanske inte hoppat precis,
men glidit i och blivit uppfångad av någon som
sedan skjutsar henne högt upp i luften. Hennes
skratt är som vågstänk med mycket glitter. Det
stiger och faller och pärlar sig. Stänker på andra
som också måste skratta.
Hon kan flyta! Det är inget som han har sett så
klart men hon har berättat det. Första gången
som det fungerade berättade hon det för precis
alla som de mötte; i flera dagar berättade hon.
Det är lätt att se det framför sig: hur hon ligger
där med lockarna utbredda kring huvudet och
hur de smala benen som vanligtvis är så tunga
guppar på ytan. Och nyligen har hon lärt sig att ta
stora tag med armarna så att hon glider fram på
rygg! Nej, han har inte sett det, men hon har ju
berättat. Hon har sagt att det går jättefort; att hon
är snabbast i världen. I sin värld, tänker han. Och
det är ju alldeles tillräckligt. Alla de andra barnen
därinne, de som ropar och skrattar, har ju alla
sina egna världar och lever i övertygelsen om alltings
möjlighet.
Rullstolen har sett ibland på kvällarna när han
står vid kortsidan av sängen att mamman kommer
in och ser en stund på flickan innan vägglampan
släcks. Det är något i mammans ansikte
som säger att allt inte är möjligt. Det är svårt att
förstå det där draget som vilar runt hennes ögon.
Lite sorgset är det. Lampan brukar lägga en skugga
som smyger över ena kinden och in i ögonvrån
som är lite blank.
Då tänker rullstolen att det skulle vara fint att
vara stor för då skulle mamman få prova att sitta
och han skulle köra iväg, snabbt men ändå försiktigt,
och hon skulle förstå att det är okay. Att det
är alldeles okay att sitta i honom på hans dyna.
Då skulle han visa runt och låta henne upptäcka
världen omkring sig på rullstolsvis. Kanske skulle
hennes ögon vara mindre sorgsna då.
Ortopedingenjören drar åt de sista kardborrebanden
uppe på låren. Snabbt kontrollerar han
de andra banden under knäna och ser så att sandalerna
är åtdragna. Flickan har så fina fötter; lite
20 RÖRELSE 1 • 10

»Hon har sagt att det går jättefort; att
hon är snabbast i världen. I sin värld,
tänker han. Och det är ju alldeles
tillräckligt. «
mjuka med söta knubbiga tår. Dom är nästan
oanvända. »Dags att prova«, säger han och det är
förväntan i rösten. Pappan reser sig upp från pallen
bredvid britsen och hjälper till. Lite otympligt
är det med skenorna; de vill fastna i britskanten.
Några barr-räcken att hålla i finns inte så
rullstolens handtag får duga. Pappan sänker dem
så mycket det går och låser till. Nu ska det hända:
hon ska stå! Hon ska stå på egna ben.
FRAMFÖR RULLSTOLEN har ortopedingenjören
rullat fram en stor spegel och nu dyker hon upp
där. Ovanför rullstolsryggen ser man hela magen
med den prickiga tröjan, de små runda axlarna
och ett stolt huvud. En mun som först ser förskräckt
ut och som sedan spricker upp i en stor
förvånad öppning. Ovanför nästippen två uppspärrade
ögon som börjar spela. »Jag står pappa,
jag står!« »Ja hjärtat mitt, nu står du!« säger pappan
och hans röst är inte lika stadig som den
brukar vara. Och detta inom loppet av några få
sekunder, allt medan ortopedingenjören känner
efter att de mekaniska knälederna hamnat rätt.
Men också han ser in i spegeln och måste stanna
upp inför sekunder som han alltid ska minnas:
flickans ögon och pappans ansikte där i bakgrunden.
Stoltheten i det lilla ansiktet.
Sett ur en liten rullstols perspektiv är gångskenor
löjligt långsamma. Sett ur flickans perspektiv
är varje steg ett framsteg.
Hon håller i barrens räcken med beslutsamma
koncentrerade händer. »Jättebra« säger sjukgymnasten
»ryggen lite mera bakåt i nästa steg«. Och
sedan en liten stund av vila; kanske kasta boll
PERSONLIG ASSISTANS
PÅ DINA VILLKOR
Hos oss får du vara med och välja din personliga
assistent. En person du trivs med och som hjälper
dig med det du önskar, på det sätt du vill och när
det bäst passar dig.
www.a-assistans.se
eller småprata. »Hur mår din kanin i dag?« »Han
mår bra.«
Arton steg på en barrlängd. I dag två längder!
Kaninen ligger över barrens räcke och ler förnöjt.
Man ser det. Fastän fyllningen runnit ner i
bägge ändar och kinderna har blivit alldeles bul-
liga; magen uttunnad, tassarna kuddiga.
Flickan heter Ebba. Hon är tre år och uppfattar
inte livet som en last – som något som ska
bäras – utan som lust. Hon kommer att stå för
det.
Heldagsskolan Rullen AB
Är en träningsskola för flerfunktionshindrade elever. Heldagsformen innebär
att skola o fritid varvas under hela dagen, styrd av elevens behov.
Vi har öppet 49 veckor per år alla vardagar mellan 7.45 och 17.15.
Vi tar emot elever från förskoleklass till gymnasiet.
Vår profil: Rörelseträning, kommunikation och socialt samspel leder till
Vår vision: En individ med största möjliga självkänsla och kroppsligt
välmående som kan förmedla sina behov till omgivningen.
Besök oss på:
Göran Perssons väg 45, 171 55 Solna 08-735 21 80
www.heldagsskolanrullen.com
RÖRELSE 1 • 10 21

Juristspalten
Förbundsjurist Henrik Petrén om föräldraansvar
DE SENASTE VECKORNA har det varit mycket diskussioner
kring personlig assistans och kritik
mot hur de ansvariga myndigheterna Socialstyrelsen
och Försäkringskassan hanterar bedömningar
av assistansgrundande behov. Om denna
oroande utveckling (där RBU:s och andra organisationers
agerande trots allt tycks ha haft en
viss mildrande effekt) kan du läsa på annat håll
i tidningen.
Men det finns också positiva nyheter att förmedla
om personlig assistans. En sådan är en
alldeles färsk dom från Regeringsrätten (meddelad
2010-01-20 i mål nr 6232-07) som innehåller
ett viktigt klargörande om begreppet föräldraansvar.
Jag har tidigare skrivit om föräldraansvar i
den här spalten (Rörelse nr 2, 2009) och det är
ett välbekant och tyvärr negativt laddat begrepp
för många luttrade RBU-medlemmar. Bakgrunden
till att begreppet alls används är att det i de
ursprungliga förarbetena till LSS från 1993 står
att föräldraansvaret enligt föräldrabalken ska
beaktas vid bedömning av rätt till personlig assistans
för barn. Dessa förarbeten innehöll dock
ingen ytterligare precisering av hur detta ska
göras. När riksdagen ett par år senare behandlade
förslag till ändringar i lagen uttrycktes emellertid
att det normala föräldraansvaret ska beaktas
på så sätt att det bara är hjälpbehov som
går utöver vad som är normalt för ett barn i
motsvarande ålder som ska ligga till grund för
bedömningen av personlig assistans.
DET NU AKTUELLA MÅLET gällde en nioårig pojke
med en svår funktionsnedsättning på grund av
autism i kombination med en medelsvår utvecklingsstörning.
Pojken var i behov av hjälp
vid i stort sett alla sina dagliga aktiviteter. Huvudfrågan
för domstolen var om pojkens kommunikationssvårigheter
och behov av tillsyn
och annan hjälp i sin livsföring var sådana att de
berättigade till personlig assistans. Regeringsrätten
fann att pojken hade behov av hjälp för
att kunna kommunicera med andra och att
detta var ett grundläggande behov. På samma
sätt ansåg domstolen att den aktiva tillsyn som
som pojken var i behov av, förutsatte – bland
annat på grund av hans kommunikationssvårigheter
– goda kunskaper om honom och därför
också ingick i hans grundläggande behov.
Efter detta ställningstagande i målets huvudfråga
övergick man till att pröva om pojkens behov
av hjälp med kommunikation och behov av tillsyn
kunde anses omfattas av hans föräldrars ansvar.
Regeringsrätten fastslog att en nioåring utan
funktionshinder normalt har omfattande kontakter
med andra människor och aktiviteter tillsammans
med andra barn utanför skoltid. Man
konstaterade vidare att den funktionshindrade
pojkens möjlighet till sådant umgänge med
andra krävde att han hade hjälp med att förstå
och göra sig förstådd, något som en nioåring
utan funktionshinder inte skulle behöva sina
föräldrars medverkan till. Regeringsrätten
fastslog att det därför inte fanns något föräldraansvar
som skulle beaktas vid bedömningen av
pojkens behov av hjälp med kommunikation.
Samma bedömning gjorde Regeringsrätten
avseende behovet av tillsyn. Man konstaterade
Juridisk rådgivning för RBU:s medlemmar tisdagar 13–16
Ring 08-677 73 07 eller e-posta fragajuristen@rbu.se
Glädjande om föräldraansvar i viktig dom i Regeringsrätten
att en nioåring utan funktionshinder visserligen
också har behov av tillsyn, men att det bara undantagsvis
är fråga om sådan aktiv tillsyn som
den funktionshindrade pojken behövde under
sin vakna tid. Därför, skriver domstolen, är det
inte möjligt att med hänvisning till föräldraansvaret
bortse från någon nämnvärd del av den
tid som krävs för att tillgodose pojkens behov av
aktiv tillsyn.
DOMEN LIGGER I LINJE med vad Regeringsrätten
tidigare har uttryckt om föräldraansvar (se RÅ
2008 ref. 17), nämligen att hjälpbehov som
barnets funktionsnedsättning medför inte får
avfärdas med hänvisning till föräldrars ansvar.
Men trots att domen, enligt min mening, alltså
inte etablerar någon helt ny praxis i detta avseende
innebär den ett välkommet klargörande
eftersom det tyvärr fortfarande är vanligt att
handläggare först fastställer barnets hjälpbehov
för att sedan dra av x antal timmar »föräldraansvar«
i relation till barnets ålder. Regeringsrätten
är befriande tydlig på den här punkten: Insatser
som föräldrar normalt inte behöver ge till
jämnåriga barn utan funktionsnedsättning
ingår inte i föräldraansvaret. Låt oss hoppas att
budskapet nu verkligen når fram till alla som
handlägger och beslutar om personlig assistans
så att ansvarstagande kämpande
föräldrar slipper få
ordet föräldraansvar skrivet
på näsan framöver.
HENRIK PETRÉN
FÖRBUNDSJURIST
Dags att söka bidrag
Norrbacka-Eugeniastiftelsen
Stiftelsen beviljar bidrag för att underlätta boende, fritidsaktiviteter och social delaktighet till personer som har varaktig fysisk rörelsenedsättning som inte beror på normalt
åldrande. Barn och ungdomar har företräde. Personer med enbart annan funktionsnedsättning är inte berättigade till bidrag. Bidrag kan sökas för ändamål som inte
bekostas av stat, landsting eller kommun, t ex till fordon, körkortsutbildning, anpassade möbler, hushållsmaskiner, dator, hjälpmedel, fritids- och sportredskap samt merkostnader
för studier. Sista ansökningsdag är den 31 mars 2010. Ansökningsblankett kan rekvireras från stiftelsens kansli, tel. 08-751 18 29 eller hämtas från hemsidan
www.norrbacka-eugenia.se
RBU:s Medlemsfond, Ebbe och Ingrid Johannessons Minnesfond
och Sture Franssons Minne
Sista ansökningsdag är den 1 april. All information samt ansökningsblanketter finns www.rbu.se. Du kan också ringa 08-677 73 02.
RBU-föreningar:
Sök bidrag ur Victoriafonden via Riksförbundet senast den 15 mars 2010!
All information samt ansökningsblankett finns på www.rbu.se
Sök forskningsbidrag från RBU:s Forskningsstiftelse senast den 15 mars 2010!
All information samt ansökningsblankett finns på www.rbu.se
22 RÖRELSE 1 • 10

RBU
Förbundskansliet
Postadress: RBU,
Box 8026, 104 20 Stockholm
Besöksadress: Sankt Eriksg 44, 3 tr.
Telefon: 08-677 73 00 (växel),
säkrast må-fre 10.00–12.00 och
14.00–16.00
fax 08-677 73 09, e-post:
info@riks.rbu.se
internet: www.rbu.se
Generalsekreterare
Johan Alex Lindman
08-677 73 04
johan.lindman@riks.rbu.se
Förbundsekonom
Tomas Marklund
08-677 73 05
tomas.marklund@riks.rbu.se
Besök vår hemsida www.rbu.se
Plusgirokonton RBU:s gåvokonto 90 00 71-2
Förbundsstyrelsen 2008–2011
Förbundsordförande
Agnetha Mbuyamba
08-677 73 01
070-664 46 85
agnetha.mbuyamba@riks.rbu.se
Vice ordförande
Stefan Gustavsson
0455-170 64 (hem)
070-965 11 11 (mobil)
stefan.gustavsson@riks.rbu.se
Ordinarie
Pelle Löfquist
0521-22 31 48 (hem)
0705-27 52 08 (mob)
pelle.lofquist@telia.com
Karin Björk
090-695 36 04 (hem)
070-653 16 88 (mobil)
karin.bjork@live.se
Sammankallande
Marianne Ludvigsson
0495-504 57 (hem)
0495-497 20 (arb)
070-570 03 56 (mobil)
marianne.ludvigsson@riks.rbu.se
Ordinarie
Renée Höglin
renee.hoglin@riks.rbu.se
Ulrika Strömmer
ulrika.strommer@riks.rbu.se
Unga RBU-are
Unga RBU-are är en från RBU fristående
och självständig organisation.
Förbundsordförande:
Johan Steirud, Jönköping
070-656 40 45
Vice förbundsordförande:
Leif Liljegren, Jönköping
070-407 53 45
Förbundsjurist
Henrik Petrén
08-677 73 07
henrik.petren@riks.rbu.se
Kunskapskoordinator
Eva-Lena Söderlund
08-677 73 08
eva.lena.soderlund@riks.rbu.se
Kanslisekreterare
Meg Klingberg
08-677 73 02
meg.klingberg@riks.rbu.se
Marknads-/insamlingsansvarig
Lotta Rapacioli 08-677 73 03
lotta.rapacioli@riks.rbu.se
Projektledare Kampanj 2010
Yvonne Tenninge
08-677 73 03
070-727 04 77
yvonne.tenninge@riks.rbu.se
Sonja Fransson
0325-331 38 (hem)
070-530 42 17 (mobil)
sonjafransson@telia.com
Anne-Lie Jordansson
031-92 53 34 (hem)
070-731 22 77 (mobil)
annelie.jordansson@riks.rbu.se
Matz Wahlkvist
016-51 54 73 (hem)
070-172 96 61 (mobil)
matz.wahlkvist@riks.rbu.se
Suppleanter
Malin Tjernell Prioset
08-411 79 02 (hem)
0733-50 32 00 (mob)
malin.tjernell@nbw.se
Lena Nyberg
08-30 75 03 (hem)
RBU:s valberedning och revisorer 2008–2011
Suppleant
Catarina Andersson
catarina.andersson@riks.rbu.se
Monica Johansson Juntti
assteamet.lulea.mjuntti@telia.com
Ordinarie auktoriserad revisor:
Ulrika Granholm Dahl
ÖPWC:s tel: 08-555 330 00 (vxl)
Ordinarie lekmannarevisor:
Rolf Johannesson
rolf.johannesson@telia.com
Ekonomiansvarig:
Anna Pettersson, Kristianstad
Organisationssekreterare:
David Sundgren, Skärholmen
Övriga ledamöter:
Peter Mandley, Jönköping
Olger Proko, Karlstad
Christina Dewens, Helsingborg
Mattias Adamsson, Västerås
RBU:s distrikts- och lokalföreningar
RBU Blekinge
c/o Yvonne Forssell
Apollovägen 3
374 41 Karlshamn
Tel 0454-199 09
0708-68 63 33
yvonneforssell@telia.com
RBU Bohuslän
Göteborgsvägen 25A
451 43 Uddevalla
Tel 0522-311 49
rbubohuslan@telia.com
Lokalförening RBU
Uddevalla
Göteborgsvägen 25 A
451 43 Uddevalla
Tel 0522-311 49
RBU Dalarna
Klöverstigen 10C
784 51 Borlänge
Tel 076-809 94 94
rbu.dalarna@spray.se
RBU Gotland
c/o Anna-Lena Pettersson,
Fole Stentollby 611, 621 75
Visby, tel 0498-360 23
fole.gotland@telia.com
RBU Gävleborg
Fack FH 29, 801 30 Gävle
Tel 026-68 27 55
landen.liss@comhem.se
Lokalförening RBU Norra
Hälsingland
c/o Staffan Södermark,
Bäck 2106, 820 65 Forsa,
staffan.sodermark
@tele2.se
Lokalförening RBU Gävle
Åsa-Lena Äng,
Kokstensvägen 54
804 33 Gävle
asa.ang@comhem.se
Lokalförening RBU
Sandviken
c/o Åsa Granquist
Sörbyvägen 19
810 22 Årsunda
Tel. 026-29 03 03
asa.granquist1@telia.com
RBU Göteborg
Lillatorpsgatan 10,
416 55 Göteborg
Tel: 031-338 99 50/51
info@rbu.nu
RBU Halland
Sperlingsgatan 5
302 48 Halmstad
rbuhalland@rbuhalland.se
Tel: 035-15 22 83
RBU Jämtland
c/o Maud Ekqvist
Fjällvägen 33
840 92 Vemdalen
Tel 0684-302 09
070-276 46 03
maud.ekqvist@telia.com
RBU Jönköping
Barnarpsgatan 33
553 16 Jönköping
tel 036-15 28 85
070-407 53 45
rbu.jonkoping@telia.com
RBU Kalmar
c/o Lars Johansson
Sunnanängsgatan 6
598 32 Vimmerby
Tel. 0492-156 24
larspetrus@telia.com
RBU Kronoberg
c/o Peter Holmquist
Hägnen Tolg, 360 40 Rottne
Tel 0470-966 92
holmquist@g.lrf.se
RBU Norrbotten
Kronan H 4, 974 42 Luleå
monica.karlsson59
@telia.com
Lokalförening RBU Luleå
Kronan H 4, 974 42 Luleå
0920-977 60
monica@lyckass.se
Lokalförening RBU
Gällivare/Malmberget
c/o Kristin Isberg
Timotejvägen 16
982 35 Gällivare
Tel 0970-175 79
christer_martinsson
@bredband.net
RBU Skaraborg
Skaraborgsgatan 29 A
532 30 Skara
Tel 0511-103 86
rbuskaraborg@gmail.com
RBU Skellefteå
Elevhemsgatan 7
931 56 Skellefteå
Tel 0910-372 37
skelleftea.rbu@swipnet.se
RBU Skåne
Annegården, 226 47 Lund
Tel 0706-14 25 25
rbu.skane@telia.com
RBU Stockholm
S:t Göransgatan 84, 3 tr,
112 38 Stockholm
Tel 08-650 58 12, mån–tor
8.30–16, fre 8.30–12.30
kontakt@stockholm.rbu.se
RBU Södermanland
Eleonoragatan 18
633 43 Eskilstuna
Tel 016-51 71 10
Fax 016-13 87 91
rbu@hsod.se
Lokalförening RBU
Eskilstuna c/o RBU
Eleonoragatan 18
633 43 Eskilstuna
Tel 016-51 71 10
rbu@hsod.se
RBU Södra Lappland
c/o Thomas Ekbäck
Parkgatan 12
923 41 Stensele
Tel 070- 323 78 79
thomasekback@it4unet.se
RBU Umeå
c/o Ulrika Strömmer
Kälkvägen 3
903 54 Umeå
090-13 40 16
070-584 75 34
ulrika@strommer.se
RBU Uppsala
Kungsgatan 64
753 18 Uppsala
Tel 018-32 13 83
rbu.lan@c.hso.se
RBU Värmland
c/o Charlotte Holmberg
Kvarnvägen 18,
663 40 Hammarö
054/52 48 04
070-424 62 74
charlotte.holmberg@
karlstad.bostream.se
RBU Västmanland
c/o HSO
Hörntorpsvägen 4, ing 25
724 71 Västerås
Tel 021-35 57 54
rbu.vastmanland
@vasteras.cc
Lokalförening RBU
Västerås
c/o Susanne Kankaanpää
Gräset, Svanå
730 50 Skultuna
Tel 021-730 07
RBU Västernorrland
c/o Ann-Louise Magnusson
S:t Olofsvägen 1
864 33 Matfors
Tel 060-225 17
ann-louise.m@telia.com
Lokalförening RBU
Sundsvall/Timrå
c/o Ann-Louise Magnusson
S:t Olofsvägen 1
864 33 Matfors
Tel 060-225 17
Lokalförening RBU
Örnsköldsvik
c/o Peter Westin
Vegagatan 23 A, 4 tr
891 33 Örnsköldsvik
Tel 070-649 35 73
wheelies21@hotmail.com
RBU Älvsborg
c/o Thomas Arvidsson,
Hallebergsgatan 10,
461 39 Trollhättan,
tel 0520-48 08 21
ka.marie@telia.com
RBU Örebro
Mellringevägen 120
703 53 ÖREBRO
Tel 019-13 22 04
tore.hagman@telia.com
RBU Östergötland
Västra vägen 32
582 28 Linköping
Tel 013-10 10 13
rbu-e@telia.com
Lokalförening RBU
Norrköping
Sandbyhovsgatan 19
602 14 Norrköping
Tel 011-39 25 28
070-552 05 00
ulrika.hofstedt
@comhem.se
RBU Östra Skåne
c/o Handi-Campen
Lasarettsboulevarden 33B
291 33 Kristianstad
Tel 044-10 32 40
LÄNKAR TILL RBU-föreningarna
finns på RBU:s
hemsida www.rbu.se
Om du flyttar står du kvar
som medlem i den förening
du tidigare tillhört till dess
du själv säger upp medlemskapet.
Vill du tillhöra föreningen
på den nya orten, tar du
själv kontakt med hjälp av
adresserna i Rörelse.
Distrikts- och lokalföreningar
ombeds meddela eventuella ändringar
i Rörelse av egen adress,
namn, telefon, e-post till meg.klingberg@riks.rbu.se
RÖRELSE 1 • 10 23

POSTTIDNING B-POST
avs: RBU, Box 8026, 104 20 Stockholm