Teaterprogrammens innehåll i ett historiskt perspektiv (PDF-format)

är ju en kunglig teater och är angelägen att ’hålla stilen’. Det publikfrieri som
ibland kan känneteckna andra teatrars program är bortrensat från Dramatens
programbroschyrer. Förmodligen är det rimligare att betrakta deras program
som en del i att skapa ett kulturellt rum, en intellektuell miljö, en representant
för den goda smaken. Programbladet blir på detta sätt en del i den process
som definierar Dramaten som en av de centrala aktörerna inom teaterns fält,
en aktör som man i och för sig kan vara kritisk mot, men en aktör man inte
kan förbigå. Att gå på Dramaten är en tydlig klassmarkör enligt Pierre
Bourdieus språkbruk. 32
4.2 Riksteatern
Riksteaterns program har mycket tydligt genomgått en metamorfos under den
tidsperiod jag studerat. Innan jag började mitt forskningsarbete hade jag en
vag uppfattning om att Riksteaterns program ej skulle vara så innovativa utan
att ljuset skulle komma någon annanstans ifrån. Framför allt imponeras jag av
den bredd som finns och den möda som programredaktionen ägnat åt att
’individualisera’ programmen istället för den fasta form som kännetecknar
Dramatens program.
Jag har givit exempel på att de tidigare programmen representerar då
gällande tidsanda men att de senare programmen inte bara speglar sin tid utan
även lyckas finna ett adekvat sätt att spegla teaterföreställningen. I många fall
kan jag personligen genom programmet nästan uppleva att jag sett själva
föreställningen. Riksteaterns breda repertoar från lustspel till tyngre dramatik
gör det svårt att entydigt fastställa vilken kategori de hör hemma i, men ett
alternativt sätt att säga samma sak är att konstatera att Riksteatern verkar leva
upp till sitt mål att vara en teater för hela Sverige med en bred repertoar. När
tidsandan kräver underhållning så levererar Riksteatern lättsamma pjäser, när
publiken vill se tyngre dramatik så visar man sådant. Från Stockholms
horisont spelar Riksteatern inte samma roll som de stora fasta institutionerna
men i likhet med Dramaten kan man se att Riksteatern har definierat sin roll,
sin plats, i det kulturella fältet. Det faktum att programmens utseende växlar,
indikerar att man tillmäter dem en betydande roll. En publik som inte har en
fast teater utan är hänvisad till Riksteaterns turnéer torde uppleva deras besök
som ett evenemang och detta understryks genom att programmen inte har ett
32 . Pierre Bourdieu ”Produktionen av tro” i Kultursociologiska texter , Bruno Östlings förlag,
Symposium, Stockholm, 1993, sid 167- 177.
26