Teaterprogrammens innehåll i ett historiskt perspektiv (PDF-format)

inte tar upp Bernard Shaw och The Fabian Society eller en artikel om språk
som klassbarriär, vilket är ett bärande element i det stycket.
Jag tror även att en genomgång av repertoarpolitiken skulle ha kunnat
belysa samhällsförändringarna på ett bättre sätt, men min uppgift har inte
varit att presentera 200 års teaterhistoria utan att undersöka i vilken ut-
sträckning den förändring som skett inom teatern har lämnat spår, även i den
skärvan som programbladet utgör. Denna fråga anser jag besvarats positivt.
Det torde vara möjligt att ’läsa’ programbladen mer kritiskt än vad jag gjort
men i de flesta fall, Alf Sjöberg undantagen, består programbladen av texter
skrivna för ett annat ändamål och då blir det inte textförfattaren som borde
stå till svars utan snarare programredaktören. Jag har endast läst artiklarna
översiktligt och i många fall endast noterat titeln. En djupare närläsning av
programmens artiklar skulle mycket väl kunna ligga till grund för en mer
omfattande avhandling. En annan variant vore att välja ett välkänt stycke till
exempel Ett dockhem , Hamlet eller Mutter Courage och se hur mycket av
uppsättningens ambitioner som kommer till uttryck enbart i programbladen
till dessa föreställningar.
En annan intressant frågeställning som jag inte analyserat fullt ut är frågan
om föreställningsbilderna. Jag har en intuitiv uppfattning att bildernas uppgift
är att se till att samtliga viktiga personer i pjäsen kommer med på någon bild
eftersom de ersatt de gamla porträttfoton som prydde äldre tiders program.
Beata Bergströms bilder från Dramatens repetitioner är därvidlag ett undantag.
Genom hela mitt arbete med denna uppsats har det blivit synligt att ett
modernt teaterprogram fäster enormt stor betydelse vid sitt bildmaterial.
Volymmässigt har bildmaterialet tagit mer och mer plats. Men teatern är ju
förvisso en visuell kultur.
Det program jag nämnde inledningsvis från Yvonne från teaterhögskolan,
och som pryder omslaget till denna uppsats, är helt befriat från förklarande
text, fotografierna är inte tagna från föreställningen utan bilderna finns där
enbart som en stämningsskapande avstamp för att förmedla pjäsens budskap.
Detta program vore en intressant utgångspunkt för att analysera teater-
program och dess bilder ur en helt annan synvinkel. Vilken information vill
man undanhålla? Kunde man tänka sig i Per Edströms anda att göra ett
program till I väntan på Godot där Godot finns upptagen i rollistan? Då kanske
32