Tom Leissner, Mäns bruk av alkohol

på så sätt att i en kultur med restriktiv hållning till alkoholen konsumerar de som har
närstående alkoholberoende släktingar mer alkohol. I sin studie av Core City kan
Vaillant förklara ca 17 % av variansen i materialet varav ärftlighetsfaktorerna svarar för
ca 5 % (s 102). Vilka förklaringar finns det då till de resterande ca 80 %?
Enigheten är stor om att missbruk som fenomen är multipelt till sitt ursprung och
komplext i sin utveckling. Pattison, E. M., Sobell M. B. och Sobell L. C (1977)
presenterar det multifaktoriella synsättet på följande sätt (min översättning):
• Alkoholberoende är en samlingsbeteckning för negativa dryckesmönster,
• Det finns en glidande skala från normalt till patologiskt drickande,
• Vem som helst kan utveckla missbruksproblem,
• Utvecklingen följer ett varierat mönster,
• Alkoholproblematikerna är en heterogen grupp,
• Alkoholproblemen är förbundna med andra livsproblem,
• Lösningen behöver inte vara helnykterhet.
Vaillant ansluter sig väl till detta perspektiv medan Drew (1989) säger dessa bio-psykosociala
syntesmodeller tycks utesluta det som är själva essensen i att vara människa :
alternativa möjligheter, friheten att välja och värdesystemets centrala betydelse. Berger
och Luckmans bok ”The Social Construction of Reality” (1966) utgör en grund för det
konstruktivistiska perspektivet. De betonar samhällets dubbla karaktär av objektiv resp..
subjektiv natur och hur dessa ständigt övergår i varandra. Denna ansats saknas i det
multipla perspektivet.
Droger, läkemedel och alkohol, har en psykobiologisk funktion som påverkar relationerna
mellan människor (Leissner 1997). Men det finns också kulturella stereotypier kring olika
substanser. Man kan se substanserna som en galge på vilken det hängs olika typer av
förklädnader och föreställningar. Dessa föreställningar infiltrerar sedan i sin tur det slags
förhållande folk tror att de har till denna substans. Eftersom förhållandet uppstår vid
interaktion med omgivningen skapas såväl sociala som psykologiska konsekvenser.
Definitoriska processer kan, vilket Vatuk & Vatuk (1967) visar, ha oerhörd kraft. Ett ökat
begär och social utstötning kan ske, trots att en substans helt saknar fysiskt vanebildande
effekter. Inom detta perspektiv anser man det mer fruktbart att se på ett omfattande och
destruktivt drickande som en central aktivitet i missbrukarens sätt att leva än att söka efter en
enhetlig förklaring till en sjukdom som kanske inte existerar. Denna centrala aktivitet
definierar och inspirerar individens identitet, värden, sätt att uppträda och livsval
(Fingarette1980 s 100). En annan term för detta är livsstil. Denna utvecklar hela tiden sin kraft
genom att definiera de situationer individen möter och det sätt på vilket hon/han besvarar
dessa situationer.
I många av Ricœurs arbeten behandlas övergången mellan den objektiva, ofta vetenskapliga,
världen, och den subjektiva, de individuella upplevelserna. Han ställer frågan: ”På vilket sätt
omvandlas den dagliga erfarenheten av tiden …. när den silas genom berättelsens spektrum?”
Identiteten utvecklas genom reflektion. Denna reflexivt berättande identitet kallar Ricœur
(1988 s 207) för narrativ identitet och den präglas av reflexiv öppenhet och en förmåga till
kritisk distans. Identitet är inte något man har utan något som man skapar tillsammans med
andra. Det reflexiva draget hos individen skärps alltmera i samhället och kulturen (Plumer
1995).