Tom Leissner, Mäns bruk av alkohol

More documents

Recommendations

Info

Ingen dricker ensam, vilket ofta påpekas med emfas. Det är fult att dricka ensam. Detta ger Morgan, Krister och Karl klart uttryck för. De som dricker mest, Åke och Anders, dricker ibland ensamma. Främst dricker männen med sambon, hustrun eller motsvarande och sedan med sina vänner och sin släkt. Ja, med dem man träffar mest eftersom man dricker när man umgås. Tillsamman med vem? Karl: Min fru. Och om det är någon som är hembjuden. Arbetskamrater? Karl: Det är nog flera år sedan nu. Vi var faktiskt ute nu i Henån. Åke: I det allra flesta fall tillsammans med ….sambon ibland och vänner och bekanta oftast. Med vem är du tillsammans med..? Morgan: Sambo hemma, i husvagnen, grillar korv och så. Vem är du tillsammans med då? Anders: Kompisar och släkt. När du dricker alkohol.. Med vem ..? Per: Det är olika förstås. Större sällskap, vänner och bekanta ifrån andra föreningar. Vem är du tillsammans med? Krister: Kompisarna. Vi är fyra stycken grabbar som kan dricka öl, sprit eller vin tillsammans. Vi kan ta lite krabbor och räkor till. De kan komma vi halvsju tiden och sedan vid halv ett, så tar vi en sväng ut i stan. När männen i mitt material skall dricka, säger de att de skall festa, träffa grabbarna etc.. Den sociala aktiviteten betonas. Alkoholen är ett socialt smörjmedel.
Analys Det är många paradoxer som skymtar förbi. Men paradoxer är kanske ett felaktigt ordval. I sin syn på alkoholdrickande, växlar perspektiven hos en och samma person inför samma företeelse. Mitt första exempel är frågan: Är alkohol till glädje eller sorg? Av svaren från männen i min undersökning att döma, skulle svaret bli: ”För mig är den till glädje och för andra kan den ibland bli till sorg”. Men då uppkommer den mest centrala frågan: När går det över gränsen? Här utövar männen en stark kontroll över sig själva och de har stark självdisciplin. Ingen går över gränsen och om de har gjort detta, så korrigerar de sig själva efteråt som Åke. Och; Krister säger att han egentligen inte tyckte om att andra ”tvingade” honom att dricka. Det intressanta är sen att gränsen är mycket individuell; för Anders går den när man haft minnesluckor på över en timme, för Åke att man tar en vinare om dagen. En annan bipolär inställning är att den glädje som intervjupersonerna erfar när de dricker, kan de också känna utan att dricka, bara genom att vara i samma stämningen som där de drickande. Eller att egentligen skulle ingenting förändras om de inte drack, vare sig vänrelationer eller arbetsrelationer, och ändå dricker de. En tredje vacklande inställning uppvisar männen när det gäller den problematiska personens drickande och den hjälp han kan få genom eller med sitt drickande. Alla anser att den som gått över gränsen har problem, är ett problem och får problem. Många anser att den som dricker för mycket i grunden har ett annat problem men också att själva drickandet många gånger utgör ett problem för närstående, vänner etc. och att personen sedan dessutom utvecklar sekundära problem genom sitt drickande. Samtidigt finns en insikt om att individen, genom att dricka mycket, inte löser några av sina problem samt att ingen utomstående kan hjälpa personen. Erkännandet av alkoholproblemen blottar en sann tragedi, nämligen hjälplöshet. Den fjärde ambivalenta inställningen rör synen på ensamhet. Den mesta alkoholen dricks i ett socialt sammanhang men ibland tar männen en öl, ett glas vin, en grogg i ensamhet. De gör det inte för att ”stimma och stoja” utan för att ”sjunka in i sig själv”, koppla av. Samtidigt som de flesta uppvisar en rädsla inför drickande i ensamhet; det kan leda till att man går över gränsen. En femte motsättning är mellan den kollektiva omsorgen som visas den gränsöverskridande personen, - det är egentligen synd om honom - och det förakt som kan riktas mot den karaktärslöse - han borde ta sig i kragen. De sistnämnda perspektivförskjutningarna lockar fram andra intressanta diskussioner ur materialet närmare bestämt skillnaden mellan subjektiva och objektiva perspektiv. ”Man” skall tycka synd om och förstå missbrukaren och ”det vet ju alla” att alkohol kan vara farligt. Å andra sidan kan intervjupersonerna vara mycket intoleranta mot enskilda personer. Det är också självklart att man ofta dricker alkohol när man umgås men å andra sidan finns den egna subjektivt upplevda glädjen av att dricka. Den emotionellt upplevda glädjen av att dricka försvinner, som vi sett, när man medvetet söker den. Det går inte att säga ”nu skall jag dricka för att bli glad”. Det betyder att när personen ställer sig lite utanför drickandet så ser han också alkoholens illusoriska trick. Det finns således också en skillnad mellan närhet och distans. Parentesbeteendet fungerar alltså enbart när man inte talar om det.
Page 1 and 2: Mäns bruk av alkohol av Tom Leissn
Page 3 and 4: Frågeställning Vad berättar män
Page 5 and 6: Per ringer dagligen till sin mamma
Page 7: skiljer sig inte från den ”norma
Page 11 and 12: us” Distans Närhet Närhet Dista
Page 13 and 14: Referenser Berger Peter L, Luckman

Tom Leissner, Mäns bruk av alkohol

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?