Brottsoffermyndighetens referatsamling

eRSÄTTnInG FÖR PeRSOnSKADA
ReSPeKTIVe KRÄnKnInG - SKIlJelInJe
Kränkningsersättning förutsätter inte att en medicinskt påvisbar personskada
föreligger. Det är ändå det vanligaste att kränkningsersättning
utgår parallellt med ersättning för personskada (företrädesvis sveda och
värk-ersättning). Gemensamt för de två ersättningsslagen är att de utgör
ersättning för icke-ekonomisk skada, dvs. en ideell skada.
Det går dock en skiljelinje mellan ersättningsslagen. Skillnaden mellan
ersättning för kränkning och för sveda och värk kan kortfattat beskrivas i
följande fyra punkter.
1) Kränkningsersättningen förutsätter inte en personskada, vilket sveda
och värk-ersättningen gör.
2) Kränkningsersättningen avser till allra största delen upplevelsen vid
och karaktären av själva skadehändelsen (momentant), medan ersättning
för personskada tar sikte på följdverkningarna efter skadehändelsen.
3) Kränkningsersättningen bestäms huvudsakligen på objektiva grunder,
medan ersättning för personskada bestäms helt efter subjektiva förhållanden.
4) Kränkningen ersätts bara om den orsakats av brottslig gärning av visst
slag, vilket inte krävs för en personskada.
För ersättningsrätt krävs att kränkningen varit allvarlig. Vid bedömningen
av om så är fallet ska samtliga relevanta omständigheter kring
handlingen beaktas. Bagatellartade kränkningar bör inte medföra att
skadestånd ska betalas. Lagstiftaren pekar på att Brottsoffermyndigheten
i sin praxis har ansett att en allvarlig kränkning inte kan uppskattas till
ett lägre belopp än 000 kronor. I övrigt kan man hämta ledning av den
uppräkning som gjorts i propositionen 000/0 : 8 rörande de faktorer
som påverkar skadeståndets bestämmande.