samverkan mot människohandel

gör och behöver ha till de vuxna som står
dem närmast har blivit desorganiserad.
– Den person som det lilla barnet älskar,
får stöd av, behöver, följer efter och härmar
utsätter samtidigt barnet för grova brott,
gör det illa och handlingarna upprepas under
många år. Den problematiken lämnar
djupa sår, säger Lotta.
För att överleva stänger flickorna av sina
känslor, skadar och svälter sig för att minska
ångesten, de identifierar sig med förövaren,
” de känner både kärlek och avsky för den
här personen” och söker bekräftelse genom
att återupprepa sitt trauma, att utsätta sig
för liknande situationer igen och igen eller
att själv utsätta andra.
– Att flickor säljer sig från tio års ålder och
skadar sig själva har en orsak. Jag tycker att
det är alldeles för stor fokus på symptom
idag, istället för att titta på orsaken till att
ungdomarna, och i vårt fall flickorna, mår
dåligt.
Stora, svarta omättliga hål
Att arbeta med och komma nära personer
som har ett sexuellt trauma är svårt. Det
triggar de egna känslorna hos personalen.
– Att vara med en svårt traumatiserad
människa gör att man känner av deras mående.
De här flickorna har stora, svarta,
omättliga hål. Men vi kan inte ge dem allt
de vill ha utan ska vara i en vuxen, sund relation
till dem. Vi ska sätta gränser, vuxen-
10 www.sjukvardsinformation.com
gränser och vi ska stå kvar, säger Lotta.
Personalen på Ersta flickhem har alla
adekvat högskoleutbildning och är internt
utbildade för att jobba med målgruppen.
Men de har inga traditionella terapisamtal
med flickorna. På Valåkers Gård är hela
gården det terapeutiska rummet. Personal
finns alltid med och i närheten av flickorna.
Verksamheten har vaken nattpersonal, sovande
jour och bakjour.
– Övergreppen har ofta inträffat på nätterna
och det är då som mardrömmarna
kommer. Då behöver flickorna någon som
kan hålla dem i handen eller läsa en saga.
Det som är avgörande för att flickorna ska
vilja välja livet är att personalen kommer
nära dem, vinner deras tillit. Men det är
lättare sagt än gjort. Det är där islandshästarna
kommer in i bilden.
– Flickorna som kommer hit behöver vara
intresserade av djur och de måste tacka ja
till en sköthäst. Vi är ofta det bästa av för
dem flera dåliga alternativ.
Runt skötseln av hästarna finns verksamhetens
vardagsstruktur och de är bärande
för hela verksamheten. Hästen ska ha mat
på morgonen, alltså måste flickorna kliva
upp och ge hästen mat. Den ska skötas, tas
ut i hagen, ridas och pysslas om för att må
bra.
– Vi har islandshästar för att de är naturliga
i sitt beteende. De är uppvuxna i flock
och känsliga för stämningar i flocken. De
känner var man är som människa.
Att rida hästen innebär att vara i fysisk
kontakt både med hästen och sig själv samt
att lära sig att samspela och lyssna av hästen.
Men hästarna är framförallt individer
och vänner. De finns där som sällskap, är
någon att prata med och få tröst av.
– Hästen hjälper oss i vårt arbete att jobba
med anknytning. Flickorna knyter an till
hästarna och får en relation till dem. De får
en bästa vän och måste vårda den relationen.
Då kommer de också i kontakt med
sina känslor. Hästen ger flickan gensvar och
vill henne väl. Den reagerar på hur flickan
mår och ger insikt om hur en fungerande
relation ska vara. Hästen blir en länk till
att känna tillit till personalen. Den är vår
co-terapeut.
En vän att få tröst hos
För ett arbete i rehabiliteringskunskap från
Mittuniversitet intervjuades flickor från
Marsta Gård om sina erfarenheter av HUT,
Hästunderstödd miljöterapi. Alla flickor
uppger att betydelsen av att ha en häst har
varit mycket stor och framförallt utifrån att
hästen blev en vän som de kunde få tröst
hos. En flicka säger:
”Minns en dag när jag behövde någon att
prata med och jag valde min vän. Gick ner
till hans bås och satte mig ner i torven och
bara grät. Mani tittade en stund på mig sen
letade han fram lite rester av sitt hö och la