samverkan mot människohandel

Räcker det
att vara
en medmänniska
för att göra
en insats?
50 www.sjukvardsinformation.com
Lotta Zetterqvist
Verksamhetschef
Tjejzonen
V
ad har vi för ansvar alla vi
vuxna gentemot alla våra
barn och ungdomar i Sverige?
Jag menar då alla vuxna inte
bara alla de som är föräldrar
eller de som arbetar med barn utan ALLA
som möter barn och ungdomar på ett eller
annat sätt.
Räcker det att vara en medmänniska för
att göra en insats?
Genom mitt arbete på Tjejzonen – en
ideell förening som arbetar med att stödja
tjejer – så vet jag att det finns många barn
och ungdomar som far illa, många som inte
har något vuxen stöd, som känner sig helt
övergivna av vuxenvärlden – och där vi i
vår organisation agerar medmänniskor och
vi är helt övertygade att det räcker långt!
Vad kan vi då göra, vi vuxna, för våra
barn och ungdomar? Det varje människa
har behov av är att bli sedd. Att det finns
någon som ser kan göra stor skillnad. Vi behöver
inte vara professionella för att kunna
se ett barn/ungdom. Vi behöver bara vara
en medmänniska.
Vad är det då att vara en medmänniska?
Det kan vara:
Att finnas till för någon som behöver hjälp.
Att ställa upp för någon.
Att visa att man bryr sig om.
Att glädjas med någon.
Att fråga hur någon mår.
Att ringa och prata med någon.
Att ha tid för någon.
Gästkrönika
Vi kan alla bidra genom att se de barn/ungdomar
som passerar i vårt liv. Vi är viktiga
för att de skall känna att de är viktiga. Vi
är viktiga för att de skall växa upp och bli
starka individer som mår bra. Framtiden
ligger hos våra barn/ungdomar och då behöver
vi vara förebilder för dem – finnas där
och när de behöver det.
Vari ligger “mitt” ansvar ?
Jag anser att mitt ansvar ligger i att se till
att de barn som finns i min närhet - de jag
känner och de jag inte känner - blir sedda av
mig. Med det menar jag att det kan räcka
med en blick, ett ord, en klapp när jag tror
att det behövs. Många barn får inte det av
sina närmaste och kan jag som finns omkring
göra det så får de iallafall någon som
ser dem.
När jag var 15 år hade jag en äldre flicka
i min skola som såg mig. Hon pratade med
mig, hon brydde sig om mig – hon gjorde
egentligen inte så mycket i handling men
hon ”såg” mig, och nu 35 år senare kommer
jag fortfarande ihåg henne och vad det betydde
för mig. Jag tror att många kan känna
igen sig i att det funnits någon särskilt viktig
person och vad det betytt för dem. Gör
samma för något barn i din närhet – ge vidare
det du själv fick – ger alla något, som
en blick, några ord eller vad det nu kan vara
så ger du det barnet något viktigt.
Se dig omkring där du står – är du granne
till ett barn, är du moster eller farmor, är du
lärare eller någon i parken? Spelar ingen
roll hur barnen finns i din närhet det som
spelar roll är vad du gör för dem!