Effekter av vibrationsträning med Flexi-Bar på individer med ...

Effekter av vibrationsträning med Flexi-Bar 

på individer med vingscapula 

- En fallstudie utförd på 

sjukgymnaststudenter 

Emelie Petersson 

Linda Tellström 

Examensarbete i Sjukgymnastik, 15 hp (grundnivå) 

Höstterminen 2011 – Höstterminen 2012 

Avd. för sjukgymnastik 

Institutionen för Medicin och Hälsa

Handledare: 

Jenny Sjödahl 

Med. Dr., Leg. sjukgymnast 

Avd. för Sjukgymnastik 

Institutionen för Medicin och Hälsa (IMH) 

Linköpings universitet 

Examinator: 

Joanna Kvist 

Docent, Leg. Sjukgymnast 

Avd. för Sjukgymnastik 

Institutionen för Medicin och Hälsa (IMH) 

Linköpings universitet 

Uppsatsen godkänd: 2013-01-02

Vi vill rikta ett stort tack till 

Ellen Norrvi, Jemk AB, för att du möjliggjort studien genom lån av material och 

alltid funnits till hands för att svara på frågor. 

Jenny Sjödahl, vår handledare, för ditt engagemang och värdefulla återkoppling 

under studiens gång. 

Studiens testpersoner, utan er hade inte denna studie varit genomförbar.

Titel: Effekter av vibrationsträning med Flexi-Bar på individer med vingscapula – 

En fallstudie utförd på sjukgymnaststudenter 

Författare: Emelie Petersson, Linda Tellström, Sjukgymnastprogrammet, 

Hälsouniversitetet, Linköpings universitet 

Handledare: Jenny Sjödahl, Med. Dr., Leg. Sjukgymnast, Avd. för Sjukgymnastik, 

Institutionen för Medicin och Hälsa, Linköpings universitet 

Sammanfattning 

Bakgrund: Vingscapula är benämningen för ett tillstånd när scapula lyfts dorsalt 

från thorax och detta kan leda till nedsatt funktion i övre extremitet. Vingscapula 

behandlas vanligen med sjukgymnastik med fokus på att bibehålla rörlighet och 

styrka kring scapula. För att stärka stabiliserande muskulatur vid axel- och 

ryggproblematik kan vibrationsträningsredskapet Flexi-Bar användas. 

Syfte: Att undersöka huruvida avståndet mellan scapula och thorax kan förändras hos 

individer med vingscapula till följd av vibrationsträning med Flexi-Bar. 

Metod: Sju sjukgymnaststudenter med inga till måttliga besvär (≤50 av 100 på VAS) 

från sin vingscapula tränade med Flexi-Bar i åtta eller tio veckor. Regelbundna 

mätningar gjordes för att följa om avståndet mellan scapula och thorax förändrades. 

Dessutom följdes skattning av deras upplevda besvär. 

Resultat: Studien visar att vibrationsträning med Flexi-Bar leder till signifikant 

minskat avstånd mellan scapula och thorax hos sex av sju testpersoner i minst en av 

de två mätpositionerna. Testpersonerna besvärsskattning förändrades inte under 

interventionens gång. 

Konklusion: Vibrationsträning med Flexi-Bar ledde till signifikant minskat avstånd 

mellan scapula och thorax hos sex av sju testpersoner i minst en av de två 

mätpositionerna. Resultatet är ej generaliserbart på grund av avsaknad av tillförlitlig 

metod. Framtida forskning på ämnet vingscapula behövs, främst inom områdena 

definition, mätmetod och behandling. 

Nyckelord: Flexi-Bar, vibrationsträning, vingscapula

Titel: Effects of Vibration Exercise with Flexi-Bar in Individuals with Winged 

Scapula – A Case Study on Students at the Physiotherapy Programme 

Author: Emelie Petersson, Linda Tellström, Physiotherapy Programme, Faculty of 

Health Science, Linköping University, Sweden 

Tutor: Jenny Sjödahl, PhD, RPT, Division of Physiotherapy, Department of Medical 

and Health Science, Linköping University, Sweden 

Abstract 

Background: Winged scapula occurs when the scapula is pointing in a dorsal 

direction from the thorax and it may cause impaired function in the upper 

extremities. Winged scapula is most often treated with physical therapy, focussed on 

maintaining range of motion and strength around the scapula. To strengthen the 

stabilizing muscles in people suffering from shoulder or back problems, the vibration 

exercise tool Flexi-Bar can be used. 

Purpose: To investigate whether the distance between the scapula and thorax 

changes in individuals with winged scapula as a result of vibration exercise with 

Flexi-Bar. 

Method: Seven students at the physiotherapy programme with no or moderate (≤50 

of 100 on VAS) symptoms from their winged scapula exercised with Flexi-Bar for 

eight or ten weeks. Regular measurements were done to determine whether the 

distance between the scapula and thorax was changed, as well as their subjective 

problems. 

Results: This study indicates that vibration exercise with Flexi-Bar leads to 

significantly decreased distance between the scapula and thorax in six of seven 

participants in at least one of two positions of measurements. The participants’ 

subjective problems did not change during the intervention. 

Conclusion: Vibration exercise with Flexi-Bar led to significantly decreased distance 

between the scapula and thorax in six of seven participants in at least one of two 

positions of measurements. The results can not be generalized because of the lack of 

a reliable method. There is a need for future research in winged scapula, primarily in 

the definition, measurement and treatment. 

Key words: Flexi-Bar, vibration exercise, winged scapula

Innehållsförteckning 

1. Bakgrund .......................................................................................... 1 

1.1 Vingscapula ................................................................................................ 1 

1.1.1 Scapula…… ................................................................................................. 1 

1.1.2 Etiologi......................................................................................................... 1 

1.1.3 Symtom ........................................................................................................ 2 

1.1.4 Diagnostik .................................................................................................... 2 

1.2 Behandling .................................................................................................. 3 

1.2.1 Styrketräning ................................................................................................ 3 

1.2.2 Vibrationsträning ......................................................................................... 4 

1.2.1 Flexi-Bar ...................................................................................................... 5 

2. Syfte ................................................................................................... 6 

2.2 Hypotes ........................................................................................................ 6 

3. Metod ................................................................................................. 6 

3.1 Design .......................................................................................................... 6 

3.2 Rekrytering ................................................................................................. 7 

3.2.1 Urval ...................................................................................................... …..7 

3.3 Genomförande ............................................................................................ 7 

3.3.1 Baseline (fas A1) .......................................................................................... 7 

3.3.2 Intervention (fas B) ...................................................................................... 8 

3.3.3 Slutmätningar (fas A2) ................................................................................. 9 

3.3.4 Vid alla mättillfällen .................................................................................... 9 

3.4 Testpersoner ............................................................................................... 9 

3.5 Mätningar ................................................................................................. 10 

3.5.1 Referenspunkter ......................................................................................... 10 

3.5.2 Utförande av mätning ................................................................................ 11 

3.5.3 Mätposition 1, mot vägg ............................................................................ 12 

3.5.4 Mätposition 2, med vikt ............................................................................. 12 

3.6 Utvärderingsinstrument .......................................................................... 13 

3.6.1 Frågeformulär ............................................................................................ 13 

3.6.2 Träningsdagbok ......................................................................................... 13 

3.6.3 Linjal och vinkelhake................................................................................. 14 

3.7 Etiska överväganden ................................................................................ 14 

3.8 Statistisk analys ........................................................................................ 14 

4. Resultat ........................................................................................... 15 

4.1 Testperson 1 .............................................................................................. 15 

4.2 Testperson 2 .............................................................................................. 17 

4.3 Testperson 3 .............................................................................................. 18 

4.4 Testperson 4 .............................................................................................. 20 

4.5 Testperson 5 .............................................................................................. 21 

4.6 Testperson 6 .............................................................................................. 23 

4.7 Testperson 7 .............................................................................................. 24 

5. Diskussion ....................................................................................... 26 

5.1 Resultatdiskussion.................................................................................... 26

5.2 Metoddiskussion ....................................................................................... 29 

6. Konklusion ...................................................................................... 31 

Bilaga 1 

Bilaga 2 

Bilaga 3 

Bilaga 4 

Bilaga 5

1. Bakgrund 

1.1 Vingscapula 

Vingscapula är en benämning för ett tillstånd när scapula lyfts dorsalt från thorax (1). 

Vingscapula är inte en skada i sig utan beskrivs snarare som ett symtom av annan 

nedsättning såsom muskel- eller nervskada (2, 3). Fenomenet kan leda till begränsad 

funktion i övre extremitet vid exempelvis dagliga aktiviteter som att sköta hygienen 

(4). Området kring vingscapula är dåligt efterforskat, vilket leder till att det inte finns 

någon allmänt vedertagen definition av fenomenet. Avsaknad av definition gör det 

svårt att fastslå prevalens samt metod för att mäta avståndet mellan scapula och 

thorax, vilket är ökat hos personer med vingscapula. 

1.1.1 Scapula 

Scapula är ett platt ben beläget dorsalt på thorax. Leden mellan scapula och thorax är 

en oäkta led som medverkar vid rörelser i axelleden genom den humeroscapulära 

rytmen. Den humeroscapulära rytmen möjliggör ett större rörelseomfång i axelleden 

tack vare scapulas rörelse mot thoraxväggen. Scapula är omgiven av flera lager 

muskulatur som syftar till att dels producera rörelser i axelleden och dels att hålla 

caput humeri på plats i cavitas glenoidale. En annan viktig uppgift för dessa muskler 

är att hålla scapula intill thoraxväggen, för detta ansvarar de djupt belägna musklerna 

musculus (m.) serratus anterior, m. rhomboideus major och m. rhomboideus minor 

(1). 

1.1.2 Etiologi 

Orsakerna till uppkomsten av vingscapula kan antingen bero på nervskada eller 

försvagad muskulatur och kan yttra sig såväl uni- som bilateralt, där unilateral är 

vanligast förekommande (3, 5). I många fall beror fenomenet på skada på nervus (n.) 

thoracicus longus, vilken svarar för innervationen av m. serratus anterior och leder 

till medial vingning (2, 6). Nervens ytliga placering gör att den lätt blir utsatt för 

tryck (3, 7, 8). Nervskadan kan uppstå både akut genom trauma såsom onormalt 

tryck på nerven eller traktionsvåld, och genom icke-trauma, exempelvis på grund av 

virus, inflammation eller muskelsjukdom (2, 7). Påverkan på n. thoracicus longus 

leder till total eller delvis förlamning av m. serratus anterior (3). Vingscapula kan 

1

även bero på försvagad muskulatur kring scapula, i synnerhet m. serratus anterior (5, 

7). Den bilaterala vingscapulan beror oftast på muskeldystrofier (2). 

Vingscapula kan även vara ett resultat av försvagad m. trapezius till följd av en skada 

på n. accessorius eller försvagade mm. rhomboidei vid skada på n. dorsalis scapulae 

(6, 9). Dessa båda fenomen yttrar sig, i motsats till den vingning som uppstår på 

grund av skada på m. serratus anterior, som en lateral vingning, det vill säga att 

margo lateralis lyfts dorsalt från thorax (2). 

1.1.3 Symtom 

Den vanligast förekommande vingningen är den mediala, vilken yttrar sig genom att 

margo medialis på scapula pekar dorsalt när m. serratus anterior ej lyckas stabilisera 

scapula mot thoraxväggen vid rörelser i axelleden (2-5, 7, 9). En skada på n. 

thoracicus longus eller försvagad m. serratus anterior ger inte enbart upphov till den 

synliga vingscapulan utan orsakar även instabilitet och försämrad humeroscapulär 

rytm (7). Vingscapula behöver inte nödvändigtvis leda till besvär hos individen men 

kan resultera i svaghet och smärta runt scapula, ibland kan smärtan även stråla ut i 

överarm och rygg (2). Vingscapula kan ge funktionella besvär i övre extremitet och 

begränsa personen vid dagliga aktiviteter (4). Dessutom kan den utstående scapulan 

påverka individen negativt på grund av utseendet (6, 10). 

1.1.4 Diagnostik 

M. serratus anterior är den mest betydande muskeln som håller scapula mot thorax 

vid rörelser i axelleden, exempelvis vid tryck och slag framåt. Rörelser och 

positioner i denna riktning kan därför visa en eventuell nedsatt funktion i muskeln. 

Exempelvis kan vingscapula provoceras fram genom att patienten placerar båda 

händerna mot en vägg och för bröstet mot väggen med fortsatt extenderade armar 

(7). I denna position lyfts margo medialis dorsalt från thoraxväggen om inte m. 

serratus anterior lyckas stabilisera scapula mot thoraxväggen. Vingscapula kan även 

provoceras fram då motstånd läggs på armen vid elevation (3). Efter samtal med 

kliniskt verksamma sjukgymnaster framkom att utvärdering av vingscapula främst 

sker subjektivt utifrån patientens upplevda besvär. I de fall då sjukgymnasten vill få 

2

ett objektivt mått mäts avståndet mellan scapula och thorax med linjal i någon av de 

ovan nämnda positionerna. 

1.2 Behandling 

Kraftig vingscapula kan behandlas med kirurgi (10). Sherman et al. (3) hävdar dock 

att merparten av patienterna med vingscapula blir bättre genom icke-kirurgisk 

behandling, vilket i deras beskrivning innefattar aktivitetsanpassning, analgetika 

samt sjukgymnastisk rehabilitering med fokus på att bibehålla rörlighet och styrka. 

Utöver detta kan ortoser användas för att stabilisera scapula mot thoraxväggen (3, 

11). 

1.2.1 Styrketräning 

Styrketräning syftar till att öka muskelstyrkan och kan delas in i tre olika 

undergrupper beroende på syftet med träningen; maximal styrka, muskeltillväxt och 

muskeluthållighet (12). Träningseffekten beror dels på hur ofta träningen utförs och 

dels på antal repetitioner samt belastningens storlek (13, 14). Vid styrketräning 

stimuleras utöver musklerna även nervsystemet, genom så kallad neural adaptation 

(15). Den neurala adaptationen är som störst vid träning med ett fåtal repetitioner 

med hög belastning (12) och är den huvudsakliga orsaken till styrkeökningen under 

de inledande veckornas träning, snarare än en ökning av muskelmassan (16-18). 

Enligt den så kallade dos-responshypotesen krävs minst tre set av varje övning för att 

nå förbättrad neural adaptation och därmed ökad muskelstyrka (13, 14, 19). För att 

uppnå optimal effekt krävs att träningen utförs regelbundet eftersom kroppen snabbt 

förlorar den förvärvade muskelstyrkan. Det är främst minskad muskeltillväxt som 

leder till minskad styrka i takt med minskad träningsmängd medan styrkeökningen 

som beror på den ökade neurala adaptationen tycks vara mer ihållande (12, 13). Ett 

medelhårt till hårt styrketräningspass per vecka tros vara tillräckligt för att bibehålla 

muskulär styrka (13). 

3

1.2.2 Vibrationsträning 

Vibration är ett mekaniskt stimuli, vilket karakteriseras av en oscillatorisk rörelse. De 

biomekaniska parametrar som avgör dess intensitet är amplitud (storlek på 

oscillationen), frekvens (antalet rörelser per sekund) samt magnitud 

(rörelseförändring, riktning och acceleration i varje oscillation) (20). 

Vibrationsträning består av svängningar där energin överförs till den mänskliga 

kroppen, vilket kan ske på flera olika sätt: direkt till den tränande muskeln/senan 

(21), indirekt via segmentell vibration exempelvis till en extremitet (22) eller via 

helkroppsvibrationsplattor (23, 24). Vibrationsträning orsakar en reaktiv kraft i 

kroppen, det är denna kraft som utgör träningsstimulit (25). Enligt Luo et al. (26) är 

den optimala amplituden vid vibrationsträning 30-50 hertz (Hz) men det finns för 

närvarande få allmänna rekommendationer gällande dos-respons för optimerad 

vibrationsträning (27). En sammanställning av Da-Silva Grigoletto et al. (28) visar på 

att de flesta studier som gett en positiv korttidseffekt av vibrationsträning har använt 

sig av en träningstid på maximalt tio minuter fördelat på intervaller mellan 30 och 90 

sekunder. Enligt Verschueren et. al (24) samt Rubin et. al (29) är vibrationsträning 

ett säkert och effektivt sätt att öka både bendensiteten och muskelstyrkan. 

Vibrationsträning förbättrar även de neuromuskulära egenskaperna hos 

skelettmuskulaturen (22). Det finns studier som visar att vibrationsträning även har 

positiv påverkan på flera andra fysiologiska system, däribland det endokrina (23), 

cirkulatoriska (30) samt kardiovaskulära (31). 

Flera studier har gjorts på vibrationsträning utförd på nedre extremitet (23, 24, 32). 

Den vanligaste vibrationsträningen sker genom att en individ står på en 

vibrationsplatta, vilken överför vibrationer till musklerna i nedre extremiteten via 

fötterna, så kallad helkroppsvibration (32). Helkroppsvibrationsträning för nedre 

extremitet har dominerat forskningen inom vibrationsträning och endast ett fåtal 

studier undersöker effekterna av vibrationsträning på övre extremitet. Tidigare 

publicerade studier på området vibrationsträning för övre extremitet visar dock på 

positivt resultat vad gäller ökad muskelstyrka, oftast mätt med elektromyografi 

(EMG) (27, 33-37). För att få mer specifik träning riktad till övre extremitet har ett 

antal träningsverktyg utformats. Cochrane och Hawke (35) och Cardinale och 

Rittweger (36) har använt sig av en vibrerande hantel för att testa 

4

vibrationsträningens effekter på övre extremitet. Moras et al. (37) använde sig av en 

vibrerande stång för att framkalla en passande vibration gällande amplitud, frekvens 

och magnitud lämplig för vibrationsträning. 

Bodyblade är ett annat handhållet vibrationsträningsredskap. Detta är ett 122 cm 

långt metallblad som sätts i svängning genom att utövaren skakar bladet, vilket 

framkallar en frekvens på 4,5 Hz (38). Vid användning hålls Bodyblade antingen 

med en eller båda händerna på mitten av bladet och rörelsen av handen/händerna sker 

då vinkelrätt mot både längden och den platta sidan av bladet, vilket framkallar och 

kontrollerar oscillationen (39). Detta är ett träningsredskap som i många avseenden 

liknar Flexi-Bar. 

1.2.1 Flexi-Bar 

Flexi-Bar är ett träningsredskap som enligt återförsäljaren kan användas för 

vibrationsträning för bål och extremiteter. Återförsäljaren menar att det är ett 

effektivt träningsredskap som kan användas till allt från att öka styrka och uthållighet 

till att förbättra hållningen och förebygga samt lindra axel- och ryggsmärtor (40). 

Flexi-Baren är 150 centimeter lång, tillverkad av glasfiber och vibrerar med en 

amplitud på 4,6 Hz. För att träna med Flexi-Baren och starta vibrationen krävs att 

personen skakar igång staven med en eller båda händerna som hålls på mitten av 

staven. Vibrationen hålls igång med hjälp av den egna muskelkraften. Återförsäljaren 

menar att vibrationen som Flexi-Baren genererar stimulerar kroppens djupare 

strukturer, bland annat de djupa stabiliserande musklerna i bålen, vilka är viktiga för 

den posturala kontrollen. Redskapet används runtom i Europa inom såväl elitidrott 

som rehabilitering (40, 41). Den enda publicerade studien gjord på Flexi-Bar 

jämförde effekten av träning med Flexi-Bar med träning med en placebostav, Sham- 

Bar. Studien visade att muskelaktiviteten, mätt med EMG, ökade mer vid träning 

med Flexi-Bar än vid träning med Sham-Bar (27). 

De senaste åren har allt fler sjukgymnaster börjat använda Flexi-Bar som ett 

alternativt redskap i sin verksamhet. Dock saknas vetenskapliga studier som visar på 

vilken effekt träningen med Flexi-Bar har på användaren. Kliniska erfarenheter visar 

5

att Flexi-Bar har haft god effekt på lindring av axelsmärta samt gett ökad 

muskelstyrka (41). Dock finns det inga vetenskapliga studier som styrker detta. 

2. Syfte 

Syftet var att undersöka huruvida avståndet mellan scapula och thorax kan förändras 

hos individer med vingscapula till följd av vibrationsträning med Flexi-Bar. 

2.2 Hypotes 

Författarnas hypotes var att interventionen skulle leda till viss minskning av 

avståndet mellan scapula och thorax. 

3. Metod 

3.1 Design 

En fallstudie med ABA-design genomfördes för att besvara studiens syfte. En 

fallstudie med denna design har tre faser, inledningsvis en fas (A1) där baselinedata 

samlas, därefter inleds interventionen med samtidiga regelbundna mellanmätningar 

(B) och efter avslutad intervention följer ytterligare en fas för att fastställa slutvärden 

(A2). Vad som karakteriserar en fallstudie är att en specifik intervention appliceras på 

en eller flera individer, vilkas resultat under studiens gång enbart kontrolleras mot 

individens egna värden (42-44). 

Figur 1: Tidslinje med de olika faserna och mätningarna (M1-9) markerade, för de 

testpersoner som tränade åtta veckor. 

6

3.2 Rekrytering 

Intresseanmälan skickades per mail till samtliga studenter i termin ett till fem på 

sjukgymnastprogrammet (cirka 200 stycken) på Linköpings universitet i december 

2011. I intresseanmälan presenterades studien kortfattat och vad som väntade vid ett 

eventuellt deltagande. Där framkom också att både individer som visste eller trodde 

att de hade vingscapula efterfrågades. Svar inkom från nio personer, varav två 

avböjde deltagande innan studiens start och övriga sju inbjöds till en första 

informationsträff. Vid detta första tillfälle undersökte testledarna (författarna till 

studien) ifall dessa individer mötte inklusionskriteriet med ett avstånd mellan scapula 

och thorax på minst 30 millimeter (mm). Samtliga mötte uppställda 

inklusionskriterier och inkluderades därmed i studien. 

3.2.1 Urval 

Inklusionskriterier 

- Medial vingning. 

- Vid första mättillfället: minst 30 mm avstånd mellan thorax och 

referenspunkt på scapula, på höger och/eller vänster sida, i minst en 

mätposition. 

- Student vid sjukgymnastprogrammet, Linköpings universitet under våren 

2012. 

Exklusionskriterier 

- Vid första mättillfället: upplevda besvär från sin vingscapula motsvarande > 

50 av 100 mm på Visuell Analog Skala (VAS) där 0 = inga besvär och 100 = 

stora besvär (45). 

- Tecken som tydde på pågående inflammation kring axelleden (svullnad, 

smärta, rodnad, värmeökning). 

- Gravid i tredje trimestern. 

3.3 Genomförande 

3.3.1 Baseline (fas A1) 

Vid det första mättillfället informerades testpersonerna om studiens innehåll och 

upplägg, såväl muntligt som skriftligt (bilaga 1) och Flexi-Baren presenterades. I 

7

samband med detta tillfälle tilldelades testpersonerna ett frågeformulär (bilaga 2) där 

frågor gällande deras träningsvanor och symtom från vingscapulan besvarades. 

Under vecka ett och två genomfördes tre baselinemätningar per person. Vid första 

mättillfället mättes båda sidorna varefter enbart den sidan med den mest 

framträdande vingscapulan mättes under studiens fortsatta gång. Denna sida 

jämfördes under studiens gång enbart med sig själv. Det tredje tillfället inleddes med 

sista baselinemätningen, varefter testpersonerna genomgick en kortare 

introduktionskurs i användandet av Flexi-Bar, där teknik och de utvalda övningarna 

presenterades. Testpersonerna fick guidning i hur redskapet används både muntligt 

och genom handpåläggning. I samband med den tredje träffen tilldelades varje 

testpersoner förutom en Flexi-Bar med tillhörande förvaringsväska även en plansch 

med bilder på och instruktioner om hur de olika övningarna skulle genomföras. 

3.3.2 Intervention (fas B) 

Efter baselinemätningarna påbörjades den åtta eller tio veckor långa 

interventionstiden. Testpersonerna tilldelades ett hemträningsprogram innehållandes 

fyra övningar (bilaga 3). Varje övning utfördes 3*45 sekunder, vilket gav en 

sammanlagd träningstid på ungefär 10-15 minuter per tillfälle, tre dagar per vecka. 

Detta överensstämde med återförsäljarens rekommendationer. De övningar 

testpersonerna utförde under studiens gång var framtagna av återförsäljaren och 

samtliga övningar engagerade den stabiliserande muskulaturen kring axelleden och 

scapula (40). Ingen progression av övningarna skedde under interventionens gång. 

Testpersonerna upplystes om att inte ändra sin ordinarie träning under 

interventionens gång utan enbart lägga till träningen med Flexi-Baren som ett 

komplement, detta för att få ett så specifikt resultat som möjligt där endast träningen 

med Flexi-Baren utvärderades. Följsamheten kontrollerades genom en 

träningsdagbok (bilaga 4) som testpersonerna ombads fylla i under hela fas A1 och 

fas B. Författarna bestämde att de testpersoner som genomfört mindre än två 

tredjedelar av det totala antalet träningstillfällen med Flexi-Bar skulle exkluderas. 

Under denna fas utfördes mellanmätningar vid två eller tre tillfällen för varje 

testperson. I samband med mellanmätningarna kontrollerades testpersonernas teknik 

för att säkerställa att övningarna med Flexi-Baren utfördes korrekt. 

8

3.3.3 Slutmätningar (fas A2) 

I samband med interventionens sista dag påbörjades A2-fasen, insamling av 

slutvärden. Två eller tre mätningar per person genomfördes under två veckors tid. 

Mätningarna utfördes på samma sätt som under de två tidigare faserna. 

3.3.4 Vid alla mättillfällen 

Samtliga mätningar genomfördes i samma eller likvärdig lokal vid ungefär samma 

tid på dygnet. Vid varje mättillfälle mättes avståndet mellan scapula och thorax på 

den valda mätsidan. Dessutom graderade testpersonerna sina eventuella besvär från 

sin vingscapula på VAS (bilaga 5). 

3.4 Testpersoner 

Samtliga testpersoner (tabell 1) var vid studiens start mellan 21 och 26 år gamla och 

fördelade på sex kvinnor och en man. 

Tabell 1: Sammanställning av testpersonerna innan studiens start. 

Testperso 

n 

År på 

utbildninge 

n 

Uni-/ 

bilateral 

vingscapul 

a 

Vald 

mätsid 

5 

Upplevde smärta från höger scapula, dock 9 ytterst sällan. 

a 

Upplevd 

besvärsgra 

d 

(VAS) 

1 3 Bilateral Höger 50 1 

2 3 Bilateral Vänster 33 2 

3 2 Unilateral Höger 31 3 

Förväntning 

på 

interventionen 

Viss förbättring 



4 1 Bilateral Vänster 02 Klar förbättring 

5 3 Unilateral Höger 11 5 


6 3 Bilateral Höger 00 Viss förbättring 

7 3 Unilateral Höger 03 Viss förbättring 

1 Upplevde framförallt svaghet vid armhävningar och utförande av styrkeövningen plankan. 

2 Upplevde muskelknutor längst margo medialis samt smärta. 

3 Upplevde styrkenedsättning vid träning.

Testpersonernas träning för sin vingscapula vid studiens start: 

1. Hade ingen pågående träning för sin vingscapula. 

2. Hade pågående träning en gång per vecka hos sjukgymnast för sin 

vingscapula. Tränade följande övningar: roddträning (mm. rhomboidei), 

latsdrag (m. latissimus dorsi) och flyer (m. serratus anterior). 






3.5 Mätningar 

På grund av avsaknad av relevant metod för att mäta avståndet mellan scapula och 

thorax valde studiens författare att genomföra mätningarna på det sätt som 

presenteras nedan. Detta grundade sig i de två metoder som påträffats i litteraturen 

(3)(7) och den diskussion som förts med kliniskt verksamma sjukgymnaster . Båda 

de valda mätpositionerna kräver kontraktion av m. serratus anterior för att hålla 

scapula intill thorax. För att testa den valda mätmetoden valde författarna att 

genomföra provmätningar på åtta individer som enligt författarna inte hade 

vingscapula. Utifrån resultatet av dessa mätningar sattes inklusionskriteriet på 30 mm 

avstånd mellan scapula och thorax. 

3.5.1 Referenspunkter 

För att standardisera mätningarna markerades spinalutskottet på kota C7. Därefter 

mättes linje A från C7 i kaudal riktning längs ryggraden till en punkt (X). Punkten X 

är belägen på samma höjd på ryggraden som den punkt på margo medialis där 

vingningen var som mest framträdande (Y) och dessa punkter sammankopplades 

med en horisontell linje (figur 2). Mätning skedde i den höjd längs margo medialis 

där vingscapulan var som mest uttalad vid första mättillfället. Denna punkt på margo 

10

medialis skiljde sig testpersonerna emellan, varför de olika testpersonerna har olika 

långa A-linjer. Mätning genomfördes i två olika mätpositioner, mot vägg och med 

vikt. Hos vissa testpersoner skiljde sig punkten för den maximala vingningen åt i de 

olika mätpositionerna, varför dessa testpersoner fick två olika A-linjer, A1 och A2. 

För övriga gäller A1=A2. A-linjerna användes som individuella referensavstånd vid 

samtliga mättillfällen (46). 

Figur2: Bild över de olika referenspunkterna. För några testpersoner skiljde sig 

punkten för den maximala vingningen åt i de två mätpositionerna, varför dessa 

testpersoner fick två olika A-linjer. För övriga gäller A1=A2. 

3.5.2 Utförande av mätning 

Testledare för studien var de båda författarna. Vid varje mättillfälle mätte en av 

testledarna den valda sidan tre gånger i varje mätposition. Från dessa värden 

räknades ett medelvärde ut för respektive mätposition. All data redovisades i hela 

mm med avrundning enligt allmänt vedertagen princip. Testledaren skrev vid varje 

mättillfälle ner mätvärdet utan att analysera detta innan sista mättillfället. Inte heller 

testpersonerna fick ta del av sina mätvärden förrän efter sista mättillfället. 

Punkt Y användes som referenspunkt vid mätningen av vingscapulan i de två 

mätpositionerna. Linjalen placerades vid punkt Y på margo medialis och ett 

mätvärde utlästes i sagittalplanet. 

11

3.5.3 Mätposition 1, mot vägg 

Testpersonen placerades med tårna 60 centimeter från väggen och fötterna axelbrett 

isär (figur 3). Handflatorna vilade mot väggen med extenderade armbågar och 

händerna i axelhöjd med 90 graders dorsalflexion i handlederna. Testpersonen 

instruerades att föra bröstet mot väggen med bibehållen position i axlar och 

armbågar. Testpersonen ombads att mellan varje mätning stå upprätt och låta 

armarna hänga längs sidorna för att sedan återinta mätpositionen. 

Figur 3: Mätposition 1, mot vägg. 60 centimeter från väggen, händerna i axelhöjd. 

3.5.4 Mätposition 2, med vikt 

Testpersonen stod fritt i rummet med axelbrett avstånd mellan fötterna (figur 4). En 

tvåkilosvikt placerades i handen på den sida som mättes och testpersonen ombads 

föra armen i 90° flexion och därefter sakta sänka armen till 45° flexion och hålla 

kvar armen i den positionen medan mätningen utfördes. Testpersonen ombads att 

mellan varje mätning sänka vikten och repetera ovan beskrivna rörelse innan nästa 

mätning. 

12

Figur 4: Mätposition 2, med vikt. Armen förs framför kroppen i 45° flexion. 

3.6 Utvärderingsinstrument 

3.6.1 Frågeformulär 

Ett egendesignat frågeformulär (bilaga 2) med syfte att kartlägga testpersonernas 

bakgrundsinformation kring deras vingscapula och nuvarande träning fylldes i av 

testpersonerna före interventionens start. Även testpersonernas förväntan på sitt 

individuella studieresultat efterfrågades. I frågeformuläret återfanns också följande 

fråga: ” I vilken grad upplever du att du har besvär av din vingscapula idag?” där 

testpersonerna ombads placera ett kryss på en 100 mm lång horisontell linje 

motsvarande VAS där 0 = inga besvär och 100 = stora besvär (45). Avståndet mellan 

den vänstra kanten av linjen och kryssets mittpunkt mättes och utgör det som under 

beskrivningen av försökspersonerna benämns som VAS. Denna fråga syftade till att 

ge författarna ett utgångsvärde av testpersonernas upplevda besvär från sin 

vingscapula, vilken enligt inklusionskriteriet skulle vara ≤ 50 på VAS. Denna fråga 

besvarades av testpersonerna vid varje mättillfälle för att följa den eventuella 

besvärsförändringen (bilaga 5). 

3.6.2 Träningsdagbok 

Vid det första mättillfället tilldelades varje testpersonerna en träningsdagbok (bilaga 

4). Testpersonerna uppmanades fylla i vilka dagar träningen med Flexi-Bar utfördes 

samt anteckna övrig träning, både gällande typ av aktivitet och duration. 

13

Träningsdagbok fördes både under veckorna för baselinemätning och under 

interventionstiden. Syftet med träningsdagboken var att kunna följa testpersonernas 

följsamhet till Flexi-Bar-träningen samt säkerställa att den ordinarie träningen inte 

ändrades nämnvärt. 

3.6.3 Linjal och vinkelhake 

Linjalen som användes vid mättillfällena mätte i mm, den var 300 mm lång och 24 

mm bred. Vinkelhaken var 250 mm lång, 163 mm bred och används för att få en rät 

vinkel mellan A-linje och den linje som sammanbinder punkterna X och Y (figur 2). 

Linjalen som utvärderingsinstrument används kliniskt men dess reliabilitet är dåligt 

studerad. Instrumentet kan närmst jämföras med goniometern som likt linjalen bjuder 

på felkällor beroende på testledarens avläsning (47). Cave and Roberts (46) beskrev 

år 1936 ett antal principer som bör följas vid ledmätning med goniometer. Somliga 

av dessa kan även tillämpas vid mätning med linjal. Exempel på detta är att alltid 

använda en standardiserad mätposition. 

3.7 Etiska överväganden 

I samband med första mättillfället tilldelades testpersonerna ett informationsbrev 

(bilaga 1) där information gavs gällande studiens syfte, metod, eventuella 

komplikationer och testpersonernas rätt att när som helst avbryta studien utan att 

behöva ange orsak till avhoppet. Kontrakt upprättades mellan rapportens författare 

och återförsäljaren som sponsrade studien med Flexi-Bars. 

3.8 Statistisk analys 

Resultatet av testpersonernas mätvärden presenteras i diagramform. Diagramen är 

utformade efter Two-Standard Deviation Band Method. Ur de tre värdena från fas A1 

räknades ett medelvärde (kort fylld linje) ut. De båda streckade linjerna skapar ett 

band på +/- två standardavvikelser baserat på detta medelvärde. Om testpersonernas 

slutmätningar hamnar utanför dessa två streckade linjer räknas resultatet som en 

signifikant skillnad (48). Vidare visas testpersonernas subjektiva upplevelse av sina 

besvär genom högsta och lägsta värdet från skattningen ”besvär idag” (bilaga 5). 

14

4. Resultat 

Samtliga testpersoner fullföljde studien samt genomförde en tillräcklig andel 

träningstillfällen för att analyseras vidare i resultatet. För fyra av testpersonerna 

syntes en signifikant minskning av avståndet mellan scapula och thorax i ena 

mätpositionen och ingen signifikant skillnad i den andra. Tre av dessa testpersoner 

visade på en signifikant minskning i mätpositionen mot vägg, den fjärde visade på en 

signifikant minskning i mätpositionen med vikt. En testperson uppvisade en 

signifikant ökning i mätpositionen mot vägg samt en signifikant minskning i 

mätpositionen med vikt. En testperson uppvisade en signifikant minskning i båda 

mätpositionerna och en testperson uppvisade ingen signifikant skillnad i någon av 

mätpositionerna. Varje testperson presenteras var för sig nedan. 

4.1 Testperson 1 

Av 24 möjliga träningstillfällen med Flexi-Bar genomförde testpersonen 23 och den 

ordinarie träningen förändrades inte nämnvärt under interventionens gång. 

Testpersonen skattade besvären till mellan 06 mm och 16 mm på VAS under 

studiens gång. Testpersonen upplevde inledningsvis instabilitet vid styrkeövningarna 

plankan och armhävningar samt svårigheter att hålla kvar spänningen men att det 

under studiens gång blev något lättare att hitta aktiveringen av m. serratus anterior. 

Av resultaten går att utläsa att avståndet mellan scapula och thorax ökade signifikant 

i mätpositionen mot vägg (figur 5). I mätpositionen med vikt syntes en signifikant 

minskning av samma avstånd (figur 6). 

15

Figur 5: Diagrammet visar förändringen av avståndet mellan scapula och thorax i 

mätpositionen mot vägg under studiens gång för testperson 1. De streckade linjerna 

visar +/- två standardavvikelser av medelvärdet av baselinemätningarna. En 

signifikant ökning av avståndet går att utläsa i denna mätposition då värdena från 

slutmätningarna ligger utanför de streckade linjerna. 


mätpositionen med vikt under studiens gång för testperson 1. De streckade linjerna 


16

signifikant minskning av avståndet går att utläsa i denna mätposition då värdena 

från slutmätningarna ligger utanför de streckade linjerna. 


Av 30 möjliga träningstillfällen med Flexi-Bar genomförde testpersonen 27. Den 

ordinarie träningen varierade en del i avseende antal träningsdagar per vecka (0-4 

stycken) på grund av sjukdom, men ingen extra träning som kan haft påverkan på 

resultatet adderades. Testpersonen missuppfattade skattningen av besvär genom att 

skatta besvären av den sida som inte mättes i studien. Detta gjorde resultatet av 

besvärsskattningen missvisande och redovisas därför inte här. Testpersonen 

uppvisade ingen signifikant skillnad i någon av mätpositionerna (figur 7 & 8) men 

uppgav muntligt att smärtan från axeln minskade. 



visar +/- två standardavvikelser av medelvärdet av baselinemätningarna. Ingen 

signifikant förändring går att utläsa i denna mätposition då värdena från 

slutmätningarna ligger innanför de streckade linjerna. 

17




signifikant förändring av avståndet går att utläsa i denna mätposition då värdena 

från slutmätningarna ligger innanför de streckade linjerna. 


Av 30 möjliga träningstillfällen med Flexi-Bar genomförde testpersonen 27. 

Testpersonen hade en genomgående hög ordinarie träningsdos under interventionen, 

denna stämde dock bra överens med det antal som uppgavs under A1-fasen, innan 

interventionens start. Testpersonens skattning av sina upplevda besvär förändrades 

inte nämnvärt under interventionen, skattningarna låg mellan 18 mm och 31 mm på 

VAS där de högsta siffrorna återfanns under A1- och A2-faserna, inledningsvis angav 

testpersonen styrkenedsättning som orsak till besvären. I mätpositionen mot vägg 

uppvisade testpersonen en signifikant minskning av avståndet mellan scapula och 

thorax (figur 9). I mätpositionen med vikt syntes ingen signifikant förändring av 

samma avstånd (figur 10). 

18









19




Av 24 möjliga träningstillfällen med Flexi-Bar genomförde testpersonen 20. Den 

ordinarie träningen förändrades inte nämnvärt under studiens gång. Testpersonen 

skattade upplevda besvär mellan 00 mm och 04 mm på VAS. Avståndet mellan 

scapula och thorax minskade signifikant i mätpositionen mot vägg (figur 11). I 

mätpositionen med vikt syntes ingen signifikant förändring av samma avstånd (figur 

12). 






20







Av 24 möjliga träningstillfällen med Flexi-Bar genomförde testpersonen 16, vilket 

precis motsvarade gränsen för följsamheten på två tredjedelar. Den ordinarie 

träningen hölls konstant under större delen av interventionsperioden men antalet 

träningstillfällen med Flexi-Bar minskade de två avslutande veckorna på grund av 

tilltagande smärta i kring scapula på den sida som tränades med Flexi-Baren (vecka 

sju) och på grund av tidsbrist (vecka åtta). Testpersonen skattade sina besvär mellan 

00 mm och 21 mm på VAS, lägst i de båda A-faserna och något högre under B- 

fasen. Testpersonen uppvisade ingen signifikant förändring i mätpositionen mot vägg 

(figur 13). I mätpositionen med vikt syntes en signifikant minskning av avståndet 

mellan scapula och thorax (figur 14). 

21









22




Av 30 möjliga träningstillfällen med Flexi-Bar genomförde testpersonen 27. 

Testpersonen genomförde i genomsnitt två ordinarie träningspass per vecka och 

skattade sina upplevda besvär till 00 mm på VAS vid samtliga mättillfällen. I 

mätpositionen mot vägg uppvisade testpersonen en signifikant minskning av 

avståndet mellan scapula och thorax (figur 15). I mätpositionen med vikt syntes 

ingen signifikant förändring av avståndet (figur 16). 






23







På grund av bortfall av testpersonens träningsdagbok kunde inte det korrekta antalet 

träningstillfällen redovisas. Testpersonen uppger dock muntligt att tre träningspass 

per vecka genomfördes med Flexi-Bar samtliga veckor utom en då sjukdom förelåg. 

Övrig träning förändrades ej nämnvärt under studiens gång. Testpersonen skattade 

sina upplevda besvär till mellan 00 mm och 04 mm på VAS under hela studiens 

gång. Testpersonen uppvisade en signifikant minskning av avståndet mellan scapula 

och thorax i de båda mätpositionerna (figur 17 & 18). 

24




signifikant minskning av avståndet går att utläsa i denna mätposition då 





25

signifikant minskning av avståndet går att utläsa i denna mätposition då 


5. Diskussion 

För att besvara studiens syfte genomfördes en fallstudie där testpersonerna tränade 

åtta eller tio veckor med Flexi-Bar. Interventionen ledde till signifikant minskat 

avstånd mellan scapula och thorax hos sex av sju testpersoner i minst en av de två 

mätpositionerna. 

5.1 Resultatdiskussion 

Författarna tror att den mest betydande faktorn till att avståndet mellan scapula och 

thorax minskade i en av mätpositionerna hos merparten av testpersonerna är att 

träningen ökade den neurala adaptationen. Fleck och Kraemer (49) har kommit fram 

till att under de inledande sex till åtta veckorna av styrketräning sker styrkeökningen 

övervägande som ett resultat av neural adaptation. Detta styrker författarnas teori om 

att den ökade neurala adaptationen lett till en starkare m. serratus anterior och detta 

har i sin tur lett till minskat avstånd mellan scapula och thorax hos merparten av 

testpersonerna. Efter mer än åtta veckors styrketräning tros största delen av 

styrkeökningen bero på ökning av muskelvolym (49). Studiens testpersoner tränade i 

8 eller 10 veckor, anledningen till skillnaden i antal veckor berodde på svårigheten 

att hitta gemensamma tillfällen då både testpersoner och testledare kunde genomföra 

slutmätningarna. Studiens författare prioriterade att börja slutmätningarna den sista 

interventionsdagen för samtliga testpersoner och därmed lägga till två veckors 

träning för de testpersoner som inte kunde ses för start av slutmätningar efter åtta 

veckors intervention. Det faktum att testpersonerna som grupp tränade olika antal 

veckor gör det svårt att tydligt peka på vad som ligger till grund för förändringen. 

Dels kan det vara den neurala adaptationen, eventuellt kan även den ökade 

muskelvolymen ha haft en påverkan på testpersonernas resultat. Till studien valdes 

de rekommendationer för duration och frekvens som Flexi-Bars tillverkare ger (41). 

En allmän rekommendation för dosering vid vibrationsträning saknas och grundar sig 

i att det finns få studier gjorda på handhållna vibrationsträningsredskap. Bongiovanni 

och Hagbart (50) observerade ökad muskeluttröttning vid för lång träningstid, när 

26

testpersonen utsattes för vibration. Detta kan bero på aktivering av inhiberande 

feedback från Golgis senorgan. En sammanställning av Da-Silva Grigoletto et al. 

(28) gjord på korttidseffekter av helkroppsvibrationsträning fastslår lämplig 

träningsdos till tio minuter med intervaller på mellan 30 och 90 sekunder. Stone et al. 

(19) menar att minst tre set av varje övning krävs för att få förbättrad neural 

adaptation och därmed ökad muskelstyrka. En träningsfrekvens på 3 gånger per 

vecka tycks vara optimal för att få förbättrad muskelfunktion (13, 51). Detta 

stämmer överens med det träningsprogram studiens testpersoner tränade utifrån, 

vilket styrker studiens upplägg. Det vore önskvärt att jämföra föreliggande studies 

resultat med andra liknande studier med Flexi-Bar men då jämförbara sådana saknas 

är detta inte möjligt. 

En annan viktig faktor som kan ha påverkat resultatet är att testpersonerna fått lättare 

att aktivera de scapulastabiliserande musklerna vid mättillfällena. Detta grundar sig i 

att några av testpersonerna i samband med mätning uttryckte att de hade fått lättare 

att aktivera scapulastabilisatorerna vid styrketräning, såsom armhävningar och 

plankan. Detta kan dels vara ett resultat av ovan nämnda förbättrade neurala 

adaptation (49) eller bero på att testpersonerna vant sig vid proceduren och därmed 

fått lättare att medvetet aktivera musklerna. Schmidt och Lee (52) menar att den mest 

basala formen av motorisk inlärning är repetition och att förbättring av en förmåga är 

kopplad till antalet gånger rörelsen utförts. Detta kan vara en orsak till att 

testpersonerna blivit bättre på att aktivera de scapulastabiliserande musklerna vid 

mättillfällena och i sin tur lett till det minskade avståndet mellan scapula och thorax 

vid mätningen. 

Ytterligare en faktor som kan ha påverkat effekten av interventionen är det faktum att 

orsaken till testpersonernas vingscapula inte fastslagits. Testpersonernas försvagning 

skulle kunna bero på antingen direkt muskelsvaghet eller på skadad n. thoracicus 

longus (3, 5, 7). Denna ovisshet gör det svårt att fastslå vilken behandlingsmetod 

som vore bäst lämpad för respektive testperson. Vid kontakt med sjukgymnaster som 

kliniskt arbetat med personer med axelproblematik framkom att det är ovanligt att för 

varje individ med vingscapula fastställa vad som orsakar just dennes försvagning. En 

förlust med att inte fastställa uppkomstorsaken är att optimal behandlingsmetod inte 

27

kan väljas, vilket kan leda till ett otillfredsställande resultat. Val av behandling kan 

skilja beroende på om muskelsvaghet eller nervskada föreligger. Det är därmed 

oklart om aktuell intervention är den bäst lämpade interventionen för var och en av 

studiens testpersoner. En minskning av avståndet mellan scapula och thorax syns i 

minst en av de två mätpositionerna hos sex av de sju testpersonerna. Författarnas tes 

är att hos de testpersoner som uppvisade minskat avstånd mellan scapula och thorax 

beror vingningen på försvagad m. serratus anterior, eftersom den är påverkarbar med 

hjälp av träning. Hos den sjunde testpersonen, som inte uppvisade någon förändring 

kan istället en nervskada föreligga. 

Även testpersonernas subjektiva upplevelse studerades och olika faktorer kan ha 

påverkat detta resultat. Testpersonerna fick vid studiens start ange vilka 

förväntningar de hade på träningen och huruvida den skulle kunna förbättra deras 

vingscapula. En testperson trodde sig få en klar förbättring av sin vingscapula till 

följd av träningen med Flexi-Bar. Övriga sex angav att de trodde interventionen 

skulle leda till en viss förbättring. Mätresultatet för den testperson som förväntade sig 

en klar förbättring av interventionen skiljer sig inte från övriga testpersoner. Alla 

testpersoner förväntade sig en förbättring av sin vingscapula och sex av sju fick 

också ett minskat avstånd mellan scapula och thorax i minst en av de två 

mätpositionerna. En systematisk review av Mondloch, Cole och Frank (53) visar att 

positiva förväntningar av en behandling ofta korrelerar med mer positiva resultat, 

vilket även var fallet i föreliggande studie. 

För att kontrollera att testpersonerna inte fick besvär av interventionen samt om de 

eventuella besvär som uppgavs vid studiens start förändrades fick testpersonerna vid 

varje mättillfälle skatta sina upplevda besvär från sin vingscapula. En möjlig felkälla 

med denna skattning är att testpersonernas nära relation till testledarna skulle kunna 

påverka deras skattning i förhoppning att leverera ett positivt resultat, detta menar 

Breakwell, Hammond och Fife-Schaw är vanligt (54). Under studiens gång sågs inga 

större förändringar hos någon av testpersonerna gällande deras skattning av besvär. 

Författarna kunde därför inte dra någon parallell mellan besvärsskattning och 

respektive testpersons mätresultat. Dock uppgav en testperson i träningsdagboken att 

antalet träningstillfällen per vecka minskade under interventionens sjunde vecka på 

28

grund av tilltagande smärta från området kring scapula på den sida som tränades och 

mättes. Testpersonen skattade den upplevda besvärsgraden fortsatt lågt och nämnde 

ej någon smärta under interventionens åttonde vecka, varför det ej utvärderades 

vidare. 

5.2 Metoddiskussion 

Efter en grundlig efterforskning på området vingscapula hittades ingen definition för 

vilket avstånd som krävs mellan scapula och thorax för att kalla fenomenet för 

vingscapula. Författarna valde därför att sätta inklusionskriteriet för studiens 

testpersoner till 30 mm, vilket ansågs vara en rimlig gräns efter att samma avstånd 

mätts hos individer som enligt författarna ej ansågs ha vingscapula. Bristen på 

definition av vingscapula kan ha ett samband med avsaknaden av en vedertagen 

mätmetod. På grund av detta valde studiens författare att, utifrån diskussion med 

kliniskt verksamma sjukgymnaster i primärvården samt utifrån de två mätpositioner 

(3, 7) som framkommit vid genomgång av befintlig litteratur, bestämma hur 

mätningarna skulle genomföras. De två mätpositioner som valdes ställer olika krav 

på testpersonernas stabilitet kring axelleden och scapula. Författarna tror att 

mätpositionen med vikt kräver mer stabilitet av musklerna kring scapula för att hålla 

scapula mot thorax än vad mätpositionen mot vägg gör eftersom caput humeri då 

trycks in i cavitas glenoidale. En annan skillnad de båda mätpositionerna emellan är 

att testpersonen i mätpositionen mot vägg använder sig av båda armarna och därmed 

kan dra nytta av båda dessa för att stabilisera scapula mot thorax. 

För fem av de sju testpersonerna skiljde sig resultatet åt mätpositionerna emellan. 

Flest testpersoner uppvisade en signifikant förändring i mätpositionen mot vägg med 

samtidigt oförändrat resultat i mätpositionen med vikt. Detta tror författarna kan bero 

på att mätpositionen mot vägg är mer känslig för att visa förändring exempelvis 

genom att det i denna mätposition är lättare för testpersonerna att stabilisera kring 

scapula jämfört med i mätpositionen med vikt. Studiens två valda mätpositioner har 

låg säkerhet då de ej är validitets- eller reliabilitetstestade. Den knappa litteraturen 

inom detta område visar på en kunskapslucka gällande en valid och reliabel 

mätmetod av avståndet mellan scapula och thorax. En validitets- och 

29

eliabilitetstestad mätmetod skulle kunnat ge föreliggande studie ett mer tillförlitligt 

resultat. 

Precis som goniometern bjuder även linjalen på felkällor, vilket gör den till ett 

känsligt utvärderingsinstrument. Exempel på felkällor är att testledarens tryck med 

linjalen samt avläsning av mätvärdet kan skilja sig mellan de olika mättillfällena 

(47). En styrka med studiens mätningar är att varje enskilt mätvärde räknades ut som 

ett medelvärde av tre unika mätningar, vilket ger ett mer tillförlitligt resultat än om 

endast en mätning genomförts per mättillfälle. En annan styrka är att samma 

testledare utförde samtliga mätningar vid alla mättillfällen, vilket ses som en styrka 

enligt Watkins et al. (55). Vidare genomfördes varje mättillfälle med samma 

upplägg, i snarlika lokaler, vilket minskade risken för andra felkällor. 

För att i största möjliga mån eliminera påverkande faktorer fick testpersonerna inte ta 

del av mätvärdena under studiens gång utan tilldelades ett personligt dokument med 

alla mätvärden efter avslutad A2-fas. Hade testpersonerna fått ta del av mätvärdena 

medan studien fortlöpte tror författarna att detta skulle kunnat påverka faktorer som 

motivation och följsamhet till interventionen. Inte heller testledarna följde 

utvecklingen under studiens gång. Vid varje mättillfälle skrevs mätvärdet ner utan att 

jämföras med tidigare mätvärden. Först efter avslutad studie jämfördes respektive 

testpersons mätvärden. Detta för att i största möjliga mån undvika påverkan på 

resultatet, då testledarna skulle kunna ha ett intresse av ett positivt resultat av 

interventionen. 

Studiens syfte var att undersöka huruvida vibrationsträning med Flexi-Bar kunde 

förändra avståndet mellan scapula och thorax hos individer med vingscapula. Inga 

tidigare vetenskapliga studier har undersökt Flexi-Bars effekter på individer med 

vingscapula. Därför ansåg författarna att en pilotstudie inom detta område behövdes 

för att undersöka vilka eventuella effekter träning med Flexi-Bar kan ge. Av denna 

anledning inkluderades endast testpersoner med inga eller måttliga besvär. Av 

samma anledning valde författarna att enbart mäta och utföra interventionen på den 

sidan med störst avstånd mellan scapula och thorax hos respektive testperson, oavsett 

om uni- eller bilateral vingscapula förelåg. 

30

Till studien rekryterades endast studenter på sjukgymnastutbildningen, vilket gav en 

homogen grupp med unga individer mellan 21 och 26 år. Individer i denna 

åldersgrupp är ofta friska (56). Deras val av utbildning kan tyda på ett stort intresse 

av kroppen och träning. Utbildningen kan också ha lett till ökad medvetenhet om sin 

kropp jämfört med den genomsnittlige svensken, vilket kan påverka utfallet. Detta 

gör generalisering av resultatet på befolkningen svår. 

Gällande designen ansågs en fallstudie med ABA-design vara den bäst lämpade 

studiedesignen att genomföra för att besvara syftet utifrån antalet rekryterade 

testpersoner. Med denna studiedesign kunde interventionens eventuella effekter för 

respektive testperson följas. Varje testperson fungerade som sin egen kontroll, vilket 

innebar att dess mätvärden från A2-fasen jämfördes med baselinevärdet från A1- 

fasen. En fördel med denna studiedesign var att individskillnader eliminerades (57). 

Denna typ av studie används ofta inom sjukgymnastisk forskning (42). 

6. Konklusion 

Vibrationsträning med Flexi-Bar enligt återföräljarens rekommendationer ledde till 

signifikant minskat avstånd mellan scapula och thorax hos sex av sju testpersoner i 

minst en av de två mätpositionerna. Resultatet är ej generaliserbart på grund av 

avsaknad av tillförlitlig metod. Framtida forskning på ämnet vingscapula behövs, 

främst inom områdena definition och mätmetod för att lättare kunna utvärdera en 

behandlingsmetod, i detta fall Flexi-Bars, effekt på individer med vingscapula. 

31

Referenser 

1. Bojsen-Møller F. Skuldra och axelled. I: Rörelseapparatens anatomi. 1 uppl. 

Stockholm: Liber AB; 2002. (s. 175-88). 

2. Ghosh PS, Hsich GE. Scapular winging. J Pediatr. 2012;160(1):169-70.e1. 

3. Sherman SC, O'connor M. An unusual cause of shoulder pain: Winged scapula. J 

Emerg Med. 2005;28(3):329-331. 

4. Kauppila LI, Vastamaki M. Iatrogenic serratus anterior paralysis. Long-term 

outcome in 26 patients. Chest. 1996;109(1):31-34. 

5. Nath RK, Lyons AB, Bietz G. Microneurolysis and decompression of long 

thoracic nerve injury are effective in reversing scapular winging: long-term results in 

50 cases. BMC Musculoskelet Disord. 2007;8:25. 

6. Akgun K, Aktas I, Terzi Y. Winged scapula caused by a dorsal scapular nerve 

lesion: a case report. Arch Phys Med Rehabil. 2008;89(10):2017-2020. 

7. Foo CL, Swann M. Isolated paralysis of the serratus anterior. A report of 20 cases. 

J Bone Joint Surg Br. 1983;65(5):552-556. 

8. Ebraheim NA, Lu J, Porshinsky B, et al. Vulnerability of long thoracic nerve: an 

anatomic study. J Shoulder Elbow Surg. 1998;7(5):458-461. 

9. Mathews JA, Thompson RP. Lesson of the month. Winged scapula. Clin Med. 

2008;8(6):627-628. 

10. Galano GJ, Bigliani LU, Ahmad CS, et al. Surgical treatment of winged scapula. 

Clin Orthop Relat Res. 2008;466(3):652-660. 

11. Marin R. Scapula winger's brace: a case series on the management of long 

thoracic nerve palsy. Arch Phys Med Rehabil. 1998;79(10):1226-1230. 

12. Thomeé R, Augustsson J, Wernblom M, Augustsson S, Karlsson J. Träningslära - 

dosering. I: Styrketräning för idrott, motion och rehabilitering. Första upplagan uppl. 

Stockholm: SISU Idrottsböcker; 2008. (s. 71-105). 

13. Garber CE, Blissmer B, Deschenes MR, et al. American College of Sports 

Medicine position stand. Quantity and quality of exercise for developing and 

maintaining cardiorespiratory, musculoskeletal, and neuromotor fitness in apparently 

healthy adults: guidance for prescribing exercise. Med Sci Sports Exerc. 

2011;43(7):1334-1359. 

14. Wernbom M, Augustsson J, Thomee R. The influence of frequency, intensity, 

volume and mode of strength training on whole muscle cross-sectional area in 

humans. Sports Med. 2007;37(3):225-264. 

32

15. Sale DG. Neural adaptation to resistance training. Med Sci Sports Exerc. 

1988;20(5 Suppl):S135-45. 

16. Enoka RM. Neural adaptations with chronic physical activity. J Biomech. 

1997;30(5):447-455. 

17. Staron RS, Karapondo DL, Kraemer WJ, et al. Skeletal muscle adaptations 

during early phase of heavy-resistance training in men and women. J Appl Physiol. 

1994;76(3):1247-1255. 

18. Thomeé R, Swärd L, Karlsson J. Nya Motions- och idrottsskador och deras 

rehabilitering. 1 uppl uppl. Stockholm: SISU idrottsböcker; 2011. (s.15-38). 

19. Stone MH, Scott Plisk S, Stone ME, et. al. Athletic Performance development: 

Volume Load - 1 Set vs. Multiple Sets, Training Velocity and Training Variation. 

Strength and Conditioning. . 1998;20(6):22-31. 

20. Cardinale M, Bosco C. The use of vibration as an exercise intervention. Exerc 

Sport Sci Rev. 2003;31(1):3-7. 

21. Luo J, McNamara BP, Moran K. A portable vibrator for muscle performance 

enhancement by means of direct muscle tendon stimulation. Med Eng Phys. 

2005;27(6):513-522. 

22. Issurin VB, Liebermann DG, Tenenbaum G. Effect of vibratory stimulation 

training on maximal force and flexibility. J Sports Sci. 1994;12(6):561-566. 

23. Cardinale M, Soiza RL, Leiper JB, et al. Hormonal responses to a single session 

of wholebody vibration exercise in older individuals. Br J Sports Med. 

2010;44(4):284-288. 

24. Verschueren SM, Roelants M, Delecluse C, et al. Effect of 6-month whole body 

vibration training on hip density, muscle strength, and postural control in 

postmenopausal women: a randomized controlled pilot study. J Bone Miner Res. 

2004;19(3):352-359. 

25. Rittweger J. Vibration as an exercise modality: how it may work, and what its 

potential might be. Eur J Appl Physiol. 2010;108(5):877-904. 

26. Luo J, McNamara B, Moran K. The use of vibration training to enhance muscle 

strength and power. Sports Med. 2005;35(1):23-41. 

27. Mileva KN, Kadr M, Amin N, et al. Acute effects of Flexi-bar vs. Sham-bar 

exercise on muscle electromyography activity and performance. J Strength Cond 

Res. 2010;24(3):737-748. 

28. Da Silva-Grigoletto ME, De Hoyo M, Sanudo B, et al. Determining the optimal 

whole-body vibration dose-response relationship for muscle performance. J Strength 

Cond Res. 2011;25(12):3326-3333. 

33

29. Rubin C, Pope M, Fritton JC, et al. Transmissibility of 15-hertz to 35-hertz 

vibrations to the human hip and lumbar spine: determining the physiologic feasibility 

of delivering low-level anabolic mechanical stimuli to skeletal regions at greatest risk 

of fracture because of osteoporosis. Spine (Phila Pa 1976). 2003;28(23):2621-2627. 

30. Maloney-Hinds C, Petrofsky JS, Zimmerman G. The effect of 30 Hz vs. 50 Hz 

passive vibration and duration of vibration on skin blood flow in the arm. Med Sci 

Monit. 2008;14(3):CR112-6. 

31. Rittweger J, Ehrig J, Just K, et al. Oxygen uptake in whole-body vibration 

exercise: influence of vibration frequency, amplitude, and external load. Int J Sports 

Med. 2002;23(6):428-432. 

32. Roelants M, Verschueren SM, Delecluse C, et al. Whole-body-vibration-induced 

increase in leg muscle activity during different squat exercises. J Strength Cond Res. 

2006;20(1):124-129. 

33. Bosco C, Cardinale M, Tsarpela O. Influence of vibration on mechanical power 

and electromyogram activity in human arm flexor muscles. Eur J Appl Physiol 

Occup Physiol. 1999;79(4):306-311. 

34. Issurin VB, Tenenbaum G. Acute and residual effects of vibratory stimulation on 

explosive strength in elite and amateur athletes. J Sports Sci. 1999;17(3):177-182. 

35. Cochrane DJ, Hawke EJ. Effects of acute upper-body vibration on strength and 

power variables in climbers. J Strength Cond Res. 2007;21(2):527-531. 

36. Cardinale M, Rittweger J. Vibration exercise makes your muscles and bones 

stronger: fact or fiction? J Br Menopause Soc. 2006;12(1):12-18. 

37. Moras G, Rodriguez-Jimenez S, Tous-Fajardo J, et al. A vibratory bar for upper 

body: feasibility and acute effects on EMGrms activity. J Strength Cond Res. 

2010;24(8):2132-2142. 

38. Moreside JM, Vera-Garcia FJ, McGill SM. Trunk muscle activation patterns, 

lumbar compressive forces, and spine stability when using the bodyblade. Phys Ther. 

2007;87(2):153-163. 

39. Sugimoto D, Blanpied P. Flexible foil exercise and shoulder internal and external 

rotation strength. J Athl Train. 2006;41(3):280-285. 

40. Jemk AB. Om flexi bar; 2012. . Tillgänglig: 

http://www.jemksweden.se/index.php?option=com_content&view=article&id=83&It 

emid=90. 

41. Jemk AB. Flexi bar; 2012. . Tillgänglig: 

http://www.jemksweden.se/index.php?option=com_content&view=article&id=60&It 

emid=80. 

34

42. Connolly BH, Craik RL, Krebs DE. Single-case research: when is it valid? Phys 

Ther. 1983;63(11):1767-1768. 

43. Gonnella C. Single-subject experimental paradigm as a clinical decision tool. 

Phys Ther. 1989;69(7):601-609. 

44. Janosky JE. Single subject designs in biomedicine. Dordrecht ; New York: 

Spinger; 2009. (s.124). 

45. Huskisson EC. Measurement of pain. Lancet. 1974;2(7889):1127-1131. 

46. Cave, E. F & Roberts, S. M. A Method of Measuring and Recording Joint 

Function. J. Bone & Joint Surg.; 1936. (s. 455). 

47. Gerhardt J, Cocchiarella L, Randall L. The Practical Guide to Range of Motion 

Assessment. First edition uppl. United States of America: American Medical 

Association; 2002. (s. 3-22). 

48. Nourbakhsh MR, Ottenbacher KJ. The statistical analysis of single-subject data: 

a comparative examination. Phys Ther. 1994;74(8):768-776. 

49. Fleck SJ, Kraemer WJ. Designing resistance training programs. 3 uppl. 

Champaign, IL: Human Kinetics; 2004. (s.377). 

50. Bongiovanni LG, Hagbarth KE. Tonic vibration reflexes elicited during fatigue 

from maximal voluntary contractions in man. J Physiol. 1990;423:1-14. 

51. American College of Sports Medicine. American College of Sports Medicine 

position stand. Progression models in resistance training for healthy adults. Med Sci 

Sports Exerc. 2009;41(3):687-708. 

52. Schmidt RA, Lee TD. Motor control and learning: a behavioral emphasis. 5th 

uppl. Champaign, IL: Human Kinetics; 2011. (s.325-461). 

53. Mondloch MV, Cole DC, Frank JW. Does how you do depend on how you think 

you'll do? A systematic review of the evidence for a relation between patients' 

recovery expectations and health outcomes. CMAJ. 2001;165(2):174-179. 

54. Breakwell GM, Hammond S, Fife-Schaw C. Research methods in psychology. 2 

uppl. London: Sage; 2000. (s.175-192). 

55. Watkins MA, Riddle DL, Lamb RL, et al. Reliability of goniometric 

measurements and visual estimates of knee range of motion obtained in a clinical 

setting. Phys Ther. 1991;71(2):90-6; discussion 96-7. 

56. Statistiska centralbyrån. Kap 20. Hälso- och sjukvård: Statistisk årsbok för 

Sverige 2011. Stockholm. Tillgänglig: 

http://www.scb.se/statistik/_publikationer/OV0904_2011A01_BR_00_A01BR1101. 

pdf. 

35

57. Senn S. Cross-over trials in clinical research. 2 uppl. Chichester, Eng. ; New 

York: J. Wiley; 2002. (s.345). 

36

Bilaga 1 

Flexi-Bar-träning för individer med vingscapula 

Vingscapula (scapula alata) uppstår vid försämrad funktion i musculus serratus anterior och 

leder till att margo medialis pekar ut från thorax. Vingscapula resulterar inte sällan i nedsatt 

funktion i övre extremiteten vilket kan begränsa vardagliga aktiviteter. Syftet med denna 

studie är att undersöka huruvida vibrationsträning med Flexi-Bar kan minska graden av 

vingscapula. 

Vi har valt att skicka ut intresseanmälan till samtliga studenter på sjukgymnastutbildningen. 

Studien genomförs som en fallstudie med ABA-design med tre baselinemätningar, tre 

mätningar under interventionstiden och avslutas med tre slutmätningar. Varje mätning 

beräknas ta tio minuter per person. Vid tredje mättillfället hålls en introduktion i användandet 

av Flexi-Baren och demonstration av aktuella övningar. 

Du som testperson utför fyra övningar (cirka femton minuter) vid tre tillfällen per vecka under 

åtta veckors tid. Träningen är ett komplement till din ordinarie träning, vilken inte bör 

förändras under interventionstiden. 

Du kommer få föra träningsdagbok under baselineveckorna och interventionstiden. Det är 

viktigt att du anger den träning, och bara den träning, du faktiskt utför. 

Vår hypotes är att träning med Flexi-Baren ska ge minskad grad av din vingscapula. Det finns 

inga kända risker men träningen kan eventuellt orsaka träningsvärk. 

Du som testperson är blind inför dina mätvärden fram till avslutad studie. Den data som 

samlas in kommer avpersonifieras och endast användas i samband med studien. Du har rätt att 

när som helst avbryta ditt deltagande utan att behöva ange orsak till avhoppet. 

Underskrift_________________________________________________________________ 

Namnförtydligande___________________________________________________________ 

Emelie Petersson mail1@student.liu.se 07XX-XXXXXX 

Linda Tellström mail2@student.liu.se 07XX-XXXXXX 

1

Bilaga 2 

Frågeformulär 

Vänligen fyll i nedanstående information för att underlätta vårt arbete. 

Namn______________________________________________________________________ 

Ålder_______________________________________________________________________ 

Termin_____________________________________________________________________ 

I vilken grad upplever du att du har besvär av din vingscapula idag? 

Inga besvär Stora besvär 

Vad har du i så fall för besvär? 

____________________________________________________________________________ 

____________________________________________________________________________ 

____________________________________________________________________________ 

____________________________________________________________________________ 

Har du någon pågående träning för din vingscapula? JA NEJ 

Om JA, vad för träning och hur ofta? 

___________________________________________________________________________ 

___________________________________________________________________________ 

___________________________________________________________________________ 

Nuvarande övrig träning 

Hur många tillfällen tränar du en vanlig vecka? 

0 1 2 3 4 5 6 eller fler 

Vilken typ av träning bedriver du? (okej att markera fler alternativ) 

Konditionsträning 

Gruppträning (exempelvis gympa, vattengympa eller aerobics) 

Styrketräning 

Idrottsutövande, specifik gren (exempelvis fotboll) 

Övrigt______________________________________________________________________ 

___________________________________________________________________________ 

2

Vilka förväntningar har du på kommande träning? 

Att jag blir fullt återställd från min vingscapula 

Att få klar förbättring av min vingscapula 

Att få viss förbättring av min vingscapula 

Jag har inga förväntningar vare sig på att bli återställd eller få lindring 

Emelie och Linda 

3

Bilaga 3 

Övningar 

4

Bilaga 4 

Träningsdagbok 

Namn:_________________________ 

Information träningsdagbok 

Du förväntas fylla i träningsdagbok under din medverkan i studien. Observera att syftet med 

att föra träningsdagbok är att vi ska kunna följa huruvida resultatet beror på tilläggsträningen 

med Flexi-Baren, det är därför av största vikt att du uppger den träning, och bara den träning, 

du faktiskt utför. 

- Under baselineveckorna saknas ruta för träning med Flexi-Bar och du fyller således 

endast i övrig träning. I rutan för övrig träning anger du typ av aktivitet, så specificerat 

som möjligt (t.ex. fotbollsmatch utomhus eller gymträning med fokus på styrka nedre 

extremitet). 

- I rutan ”tid” anger du aktiv träningstid i minuter för den övriga träningen, alltså 

exklusive den tid du tränat med Flexi-Baren. 

- Rutan ”Flexi-Bar” som du hittar under vecka 9 till 16 kryssar du i de dagar du 

genomfört träningen. 

Genomförd träning= samtliga övningar korrekt utförda under korrekt tid. 

Förväntad träning med Flexi-Bar: 

o 4 övningar 

o 3*45 sekunder 

o 3 dagar per vecka (förslagsvis jämnt fördelat över veckans dagar) 

- Under ”kommentarer” fyller du i allt som kan ha påverkat din träning, till exempel om 

du känt smärta eller obehag under veckan eller om du inte genomfört träningen och 

vad som i så fall varit anledning till detta. 

6

Exempel ur träningsdagbok 

7

Bilaga 5 

Besvär idag 

I vilken grad upplever du att du har besvär av din vingscapula idag? 

Inga besvär Stora besvär 

Vad har du i så fall för besvär? 

____________________________________________________________________________ 

____________________________________________________________________________ 

____________________________________________________________________________ 

Namn: 

Datum: 

8

Effekter av vibrationsträning med Flexi-Bar på individer med ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?