Grundvatten av god kvalitet. SGU Rapport. - Sveriges geologiska ...

Redovisning av ett regeringsuppdrag om miljömål. 

Rapporten ingår i en skriftserie som bildar underlag för beslut 

om vilka delmål som skall vara ledstjärnor för miljöarbetet i Sverige. 

SGU RAPPORT 

MILJÖKVALITETSMÅL 2 

Grundvatten av 

god kvalitet 

m15 

miljömålen

m15 

miljömålen 

SGU RAPPORT 

MILJÖKVALITETSMÅL 2 

Grundvatten av 

god kvalitet 

”Grundvatten av god kvalitet” är ett av 15 miljökvalitetsmål som ska 

visa vägen till ett ekologiskt hållbart samhälle inom en generation. 

Målen är antagna av riksdagen och ska fungera som riktlinjer för 

miljöarbetet på olika nivåer runt om i Sverige. 

I rapporten preciseras målet för grundvatten i förslag till delmål 

för bland annat grundvattnets kvalitet och mängd. Här finns delmål 

för skydd av värdefulla grundvattenförande geologiska formationer, 

för grundvattenkvalitet med avseende på föroreningar, för grundvatten 

som dricksvattenresurs, för grundvatten av god ekologisk kvalitet och 

för grundvattnets kvantitet. Möjliga handlingsvägar och konsekvenser 

diskuteras. Nytt är bland annat att geologiska avlagringar, som är av 

betydelse för vattenförsörjningen, skall skyddas mot exploatering för att 

ge kommande generationer möjlighet att få dricksvatten i tillräcklig 

mängd utan föregående kemikaliekrävande rening. 

Föreslagna åtgärder bidrar till att miljömålet i väsentliga delar nås. 

Lokalt kommer dock förorenad mark och kväveläckage från åkermark att 

bidra till att grundvatten fortfarande skadar naturmiljön och kvaliteten i 

enskilda brunnsvatten. 

Rapporten är ett underlag för Miljömålskommittén. I juni år 2000 

överlämnar kommittén ett samlat förslag till regeringen. 

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING 

NATURVÅRDSVERKET 

ISBN 91-7158-618-0

Grundvatten av god kvalitet 

För innehållet i denna rapport svarar Sveriges geologiska undersökning 

Rapporten har arbetats fram i samarbete med Naturvårdsverket

2 

: 

SverigesGeologiska Undersökning 

Kundtjänst, Box 670, 751 28 Uppsala 

: 018-17 90 00, 018-17 92 10 

: kundservice@sgu.se 

: http//www.sgu.se 

Naturvårdsverket, Kundtjänst, 106 48 Stockholm 

: 08-698 12 00, : 08-698 15 15 

: kundtjanst@environ.se 

: http//www.environ.se 

ISBN 91-7158-618-0 

Sveriges Geologiska Undersökning 

: Graphium Norstedts Tryckeri 1999/09 

Upplaga: 1500 ex.

Förord 

Riksdagen har lagt fram femton nationella miljömål. De skall vara utgångspunkt 

för ett system med mål- och resultatstyrning av samhällets miljöarbete. 

Målen beskriver översiktligt tillståndet i miljön för ett samhälle som 

från ekologisk synpunkt kan bedömas ha en hållbar utveckling. Tanken är 

att miljökvalitetsmålen skall nås inom ungefär en generation. Därmed skall 

vi till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen 

är lösta. Med tanke på miljöns mycket långsamma återhämtning från vissa 

miljöproblem, kan man tolka detta generationsmål så att påverkan på miljön 

då skall ligga på långsiktigt hållbara nivåer. De femton miljökvalitetsmålen 

är: 

1. Frisk luft. 2. Grundvatten av god kvalitet. 3. Levande sjöar och vattendrag. 

4. Myllrande våtmarker. 5. Hav i balans samt levande kust och 

skärgård. 6. Ingen övergödning. 7. Bara naturlig försurning. 8. Levande 

skogar. 9. Ett rikt odlingslandskap. 10. Storslagen fjällmiljö. 11. God 

bebyggd miljö. 12. Giftfri miljö. 13. Säker strålmiljö. 14. Skyddande 

ozonskikt. 15. Begränsad klimatpåverkan. 

För att bli användbara i miljöarbetet måste målen preciseras. Det gör man 

genom delmål och genom att ange åtgärdsstrategier eller handlingsvägar och 

mått för uppföljning. Samhällets olika sektorer sätter sedan med ledning av 

delmålen upp mål för sitt miljöarbete – sektorsmål. 

Regeringen, och i vissa fall riksdagen, har redan lagt fram vissa delmål. 

Därutöver har ett tjugotal statliga myndigheter fått regeringens uppdrag att 

utveckla delmål och föreslå handlingsvägar för att nå dem eller att utveckla 

sektorsmål och föreslå åtgärder. Vissa myndigheter har uppdrag både som 

ansvariga för ett eller flera miljökvalitetsmål och som sektorsmyndighet. 

Länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna ska utveckla regionala mål och 

åtgärder. 

En parlamentarisk beredning, Miljömålskommittén, kommer sedan att ta 

hand om förslagen från myndigheterna för att bedöma och väga samman 

dem och lämna ett slutligt förslag om delmål och åtgärdsstrategier till 

regeringen. Miljömålskommitténs uppdrag gäller fjorton av de femton 

miljökvalitetsmålen. Klimatkommittén har motsvarande uppdrag för det 

femtonde målet – Begränsad klimatpåverkan. 

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har huvudansvaret för miljökvalitetsmålet 

Grundvatten av god kvalitet. Vårt uppdrag avseende detta mål 

har varit att vidareutveckla och förslå delmål och åtgärder som bidrar till att 

uppnå miljökvalitetsmålet samt föreslå uppföljningsmått. 

3

Vid genomförandet har SGU samverkat med Naturvårdsverket, Boverket, 

Jordbruksverket, Socialstyrelsen, SMHI och Strålskyddsinstitutet. Övrig 

berörd myndighet har varit Kemikalieinspektionen. Informationsutbyte har 

gjorts med skärgårdsutredningen. 

Avgränsningar mot andra delmål har skett genom att handlingsvägar och 

åtgärder med avseende på försurning och växtbekämpningsmedel tas upp 

inom Bara naturlig försurning respektive Giftfri miljö. Radon i grundvatten 

liksom handlingsvägar och åtgärder med avseende på förorenade områden 

behandlas inom God bebyggd miljö 

4

Innehållsförteckning 

Sammanfattning..............................................................................................7 

Bakgrund ......................................................................................................11 

Riksdagens beslut om miljökvalitetsmål......................................................11 

Uppdraget ................................................................................................11 

Utgångspunkter för arbetet med miljökvalitetsmål .....................................13 

Delmål ..........................................................................................................16 

Regeringens förslag till delmål................................................................16 

Myndigheternas förslag enligt olika utredningar.....................................17 

SGU:s förslag till delmål .........................................................................17 

Gamla mål ...............................................................................................19 

Handlingsvägar.............................................................................................21 

Alternativa inriktningar ...........................................................................21 

Sektorernas åtgärder ................................................................................22 

Administrativa åtgärder ...........................................................................23 

Internationellt arbete................................................................................24 

Styrmedel.................................................................................................24 

Genomförbarhet.......................................................................................25 

Konsekvenser ...............................................................................................26 

Effekter på natur- och kulturmiljö och hälsa ...........................................27 

Kostnader och intäkter.............................................................................27 

Andra inte beräkningsbara effekter .........................................................28 

Mått för uppföljning av Grundvatten av god kvalitet ..................................29 

Motiv för vårt val av mått........................................................................29 

Slutsatser ......................................................................................................31 

Bilagor 

Delmål 1. Skydd av värdefulla grundvattenförande 

geologiska avlagringar ..........................................................................33 

Delmål 2. Grundvattnets kvalitet med avseende på föroreningar ................39 

Delmål 3. Grundvatten som dricksvattenresurs............................................47 

Delmål 4. Grundvatten av god ekologisk kvalitet........................................57 

Delmål 5. Grundvattnets kvantitativa tillstånd.............................................67 

Gamla mål enligt bilaga 57 i miljöpropositionen.........................................73 

Referenser.....................................................................................................75 

Ordlista .........................................................................................................77 

5

Sammanfattning 

 

Regeringen har uttalat tre övergripande mål för ekologisk hållbarhet. För att 

bidra till att två av dessa mål uppnås, och 

föreslår regeringen ett miljökvalitetsmål för grundvatten, i syfte att 

grundvattnet skall ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra 

till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Flera remissinstanser 

framhåller också betydelsen av att grundvattenfrågorna ges hög 

prioritet i miljöarbetet. 

Miljökvalitetsmålet syftar till att trygga tillgången på vatten av god kvalitet, 

och i tillräcklig mängd, för samhällets behov utan att riskera ekosystemets 

långsiktiga produktionsförmåga eller den biologiska mångfalden. 

Den kemiska sammansättningen av grundvattnet har långsamt förändrats. 

De största miljöeffekterna orsakas av övergödning och försurning. Dessutom 

påverkas grundvattnet av föroreningar från olika typer av anläggningar, 

t.ex. deponier, avloppsledningar och trafikleder. Enligt regeringens 

bedömning bör det vara möjligt att i huvudsak nå miljökvalitetsmålet för 

grundvatten inom en generation, bortsett från försurning och kväveläckage 

av näringsämnen från jordbruket som väntas ta längre tid att åtgärda. 

Regeringens föreslagna delmål avseende påverkan från markexploatering, 

har av SGU ansetts vara alltför övergripande och ospecificerat med avseende 

på målår och haltnivåer. Det har därför brutits ner och ersatts av fem 

delmål, som alla från olika synpunkter syftar till skydd av grundvattnet mot 

påverkan av exploatering. 

- Delmål 1 syftar till att, nu och för framtiden, säkerställa möjligheten att 

för dricksvattenändamål nyttja grundvatten eller förstärkt grundvatten i 

geologiska formationer, som är lämpliga för detta, genom att ge dem 

lagligt skydd. 

- Delmål 2 är ett övergripande generationsmål för grundvattenkvalitet, där 

kravet på föroreningars haltnivåer ofta är strängare än för dricksvatten 

med tanke på den större känsligheten hos växter och djur. 

- Delmål 3 är ett kvalitetsmål för grundvatten som används som dricksvattenresurs, 

där målåret är 2010. Kvalitetskraven för dricksvatten skall 

vara uppfyllda. 

- Delmål 4 är ett etappmål till delmål 2 och syftar till att minska påverkan 

av föroreningar i grundvatten, speciellt med tanke på dess betydelse för 

livsmiljön för växter och djur. 

- Delmål 5 ett mål för grundvattnets kvantitativa tillstånd. 

7

• 1. Skydd av värdefulla grundvattenförande geologiska avlagringar 

8 

Grundvattenförande geologiska avlagringar av vikt för nuvarande och 

framtida vattenförsörjning har lagligt skydd mot exploatering som begränsar 

användningen av vattnet. Målet ska vara uppnått år 2010. 

Detta innebär att: 

- grundvattenförande sand- och grusavlagringar liksom sedimentärt och 

kristallint berg med naturligt eller förstärkt grundvattenflöde, som är 

eller kan bli av vikt för vattenförsörjningen, har skydd mot exploatering 

som begränsar användningen av vattnet. 

• 2.Grundvattenkvalitet med avseende på föroreningar 

Grundvattnet har så låga halter av föroreningar att dess kvalitet uppfyller 

kraven för god dricksvattenkvalitet och god ekologisk kvalitet 

Det innebär att: 

- vattenkvaliteten motsvarar kraven för dricksvattenkvalitet enligt Livsmedelsverkets 

Dricksvattenkungörelse och tillståndsklass 2 enligt bedömningsgrunder 

för grundvatten 

• 3. Kvalitetsmål för grundvatten som dricksvattenresurs till år 2010 

År 2010 uppfyller grundvatten som nyttjas för vattenförsörjning till mer 

än 50 personer kraven i Livsmedelsverkets Dricksvattenkungörelse 

(etappmål) 


- den andel av grundvattnet som nyttjas för allmän vattenförsörjning och 

distribueras i ledningsnät med mer än 10 m 3 /d eller till mer än 50 anslutna 

personer, eller tillhandahålls som en del av en kommersiell eller 

offentlig verksamhet uppfyller normer för dricksvatten i Livsmedelsverkets 

dricksvattenkungörelse 

• 4. Etappmål för grundvatten av god ekologisk kvalitet 

År 2010 har tillräckliga åtgärder vidtagits för att god dricksvattenkvalitet 

och god ekologisk vattenkvalitet ska kunna uppnås (etappmål) 


- åtgärder har genomförts, som ger förutsättningar för att generationsmålet 

för grundvatten med krav på god dricksvattenkvalitet och god 

ekologisk kvalitet kan uppnås. Detta motsvarar minst kraven för 

dricksvattenkvalitet enligt Livsmedelsverkets Dricksvattenkungörelse 

och tillståndsklass 2 i Bedömningsgrunder för grundvatten

• 5. Grundvattnets kvantitativa tillstånd 

Långsiktiga förändringar av grundvattennivån påverkar inte vattenförsörjning, 

markstabilitet eller djur- och växtliv i angränsande ekosystem. 

Målet ska vara uppnått år 2010. 


- mark och vatten nyttjas så, att sådana långsiktiga förändringar av 

grundvattennivån som har negativa konsekvenser på vattenförsörjning, 

markstabilitet eller djur- och växtliv i angränsande ekosystem 

inte förekommer 

 

För att nå miljökvalitetsmålet måste grundvattenfrågorna få en mer central 

roll i samhällsplaneringen. Kunskapsnivån hos handläggare vid länsstyrelser 

och kommuner måste höjas. För att säkra vattenförsörjningen i ett flergenerationsperspektiv 

måste för vattenförsörjningen värdefulla geologiska avlagringar 

kunna identifieras och ges lagligt skydd och betraktas som riksobjekt. 

Många befintliga vattenskyddsområden i anslutning till allmänna vattentäkter 

behöver revideras och skyddet behöver utökas. Kravet på skydd skall 

utökas till att gälla alla vattentäkter, där uttagen överstiger 10 m 3 /dygn eller 

distribueras till mer än 50 personer. Det finns juridiska styrmedel för såväl 

skyddet av geologiska avlagringar som för inrättandet av vattenskyddsområden 

i miljöbalken. Ekonomiska aspekter kan medföra hinder för att 

inrätta ett verkligt skydd för vattentäkter. Effekterna av möjligheterna till ersättning 

vid försvårande av pågående markanvändning måste utredas. Tillgång 

till ändamålsenligt hydrogeologiskt underlag behövs för såväl säkerställandet 

av värdefulla geologiska avlagringar för vattenförsörjningen som 

för fastställande av skyddsområden. Sådant underlag skulle också underlätta 

för kommunerna att bedöma när begränsningar av grundvattenuttagen behöver 

göras i områden med brist på grundvatten eller där risk för saltvatteninträngning 

råder. Styrmedel för begränsningar av grundvattenuttag finns 

genom PBL och i miljöbalken. Det bör utredas om de grundvattenkartor 

som ges ut av SGU motsvarar vad som krävs för samhällsplaneringen både 

med avseende på vattenförsörjningen och grundvattnets betydelse för 

naturmiljön. Normer för brunns- och energiborrning skall införas samt ett 

ackrediteringssystem för brunnsborrare. 

För att nå kvalitetsmålet generellt, utanför skyddade områden, krävs att man 

inom de olika sektorerna vidtar åtgärder som begränsar verksamheternas 

påverkan på grundvattnet. 

Tillämpningen av EU:s ramdirektiv för vatten kan betraktas som ett styrmedel 

för att nå samtliga delmål och miljökvalitetsmålet Grundvatten av 

god kvalitet. 

9

Delmålen för 2010 bör rimligtvis i stort sett kunna uppfyllas. Troligtvis 

kommer inte de åtgärder som vidtagits inom jordbruket att vara tillräckliga 

för att nå haltmålet i grundvatten i Skåne och södra västkustområdet. Ett 

stort antal förorenade områden kommer inte att vara åtgärdade. Konflikter 

mellan olika exploateringsintressen avseende utnyttjandet av några enstaka 

geologiska avlagringar kan medföra att delmål 1 inte till fullo har uppnåtts. 

Effekterna till år 2010 av de åtgärder som är föreslagna för att nå delmålen 

kommer att vara mest märkbara när det gäller säkerställandet av grundvatten 

av god kvalitet för dricksvattenförsörjning. Effekterna på naturen blir 

uppenbara senare, i och med att utlakningen från marken till grundvattnet 

och transporten i grundvattnet av många förorenande ämnen är mycket 

långsam. 

En långsiktigt tryggad dricksvattenförsörjning utgör grunden för möjligheterna 

till en hållbar samhällsutveckling för kommande generationer. De 

ekonomiska effekterna är svåra att överblicka i och med att det alltid finns 

vinnare och förlorare. Detsamma gäller sysselsättningen. 

Vi kommer att nå miljökvalitetsmålet år 2020 med avseende på en säker och 

hållbar dricksvattenförsörjning. Däremot kommer inte grundvattnet överallt 

att bidra till en god miljö för växter och djur. Det gäller framför allt på 

grund av växtnäringsläckage, främst inom områden i Skåne och Halland, 

och förorenat grundvatten i de större tätorterna och lokalt i anslutning till 

förorenade områden. Slutsatserna med avseende på växtnäringsläckage är 

tämligen säkra. Övriga slutsatser är grundade på erfarenheter och är något 

osäkra. 

10

Bakgrund 

 

Grundvattnet skall ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra 

till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. 

Miljökvalitetsmålet innebär: 

• Grundvattnets kvalitet påverkas inte negativt av mänskliga aktiviteter 

som markanvändning, uttag av naturgrus, tillförsel av föroreningar m.m. 

• Det utläckande grundvattnets kvalitet är sådan att det bidrar till en god 

livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. 

• Förbrukning eller annan mänsklig påverkan sänker inte grundvattennivån 

så att tillgång och kvalitet äventyras. 

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation 

 

De femton miljökvalitetsmål som regeringen föreslagit beskriver översiktligt 

tillståndet i miljön för ett samhälle som från ekologisk och 

social/kulturell synpunkt kan bedömas ha en hållbar utveckling. De anger en 

riktning och vart vi vill nå till år 2020 (generationsmålet). 

För att planera åtgärder som leder i rätt riktning behöver vi veta vilka förändringar 

i samhället som behövs för att vi ska nå miljökvalitetsmålen och 

hur mycket påverkan måste minska eller ändras från idag till år 2020. Vi 

måste veta vad som orsakar miljöproblemen och vilka som har ett ansvar för 

att åtgärder genomförs. 

För att få till stånd en utveckling i riktning mot hållbarhet behöver vi konkreta, 

tidsbestämda delmål som anger de första stegen på vägen för olika 

problemområden eller regioner. Delmålen ska göra miljökvalitetsmålen 

tydliga för dem som orsakar problemen och för dem som ska genomföra 

förändringar. Uppföljningsbara delmål ska visa, från tid till annan, om vi är 

på väg att nå målen och hur fort det går. Vi behöver veta om vi måste 

ingripa i det pågående skeendet eller om miljöarbetet fortgår som planerat. 

Delmålen ska användas för att styra utvecklingen mot de övergripande 

miljökvalitetsmålen. Delmålen är utgångspunkter för att precisera mål och 

åtgärdsstrategier inom olika samhällssektorer och på skilda nivåer. För att 

de ska kunna ha en styrande funktion måste de vara realistiska. Ambitionen 

har därför varit att ta fram dem i nära dialog mellan berörda miljö- och sek- 

11

torsmyndigheter och med dem som skall genomföra förändringar. Tanken 

var att skapa samförstånd om varför och i vilken takt förändringar kan och 

bör genomföras. Tyvärr har tiden inte medgett en sådan dialog mer än i 

begränsad omfattning. Delmålen har därför inte kunnat få den önskvärda 

förankringen hos dem som främst berörs av förslagen. 

12

Utgångspunkter för arbetet med 

miljökvalitetsmål 

Grundvattnet påverkas av vårt sätt att bedriva jordbruk och skogsbruk, av 

transportmedel, energiförsörjning, produktionsprocesser, bygg- och anläggningsarbeten, 

vatten och avlopp, fast avfall och uttag av grundvatten. 

De förändringar som har störst betydelse för människors hälsa är övergödning 

och försurning. Närsalter i grundvatten bidrar också indirekt till övergödning 

av sjöar, vattendrag och hav. Ungefär 5% av jordbrunnarnas vatten 

har så höga nitrathalter att det inte bör ges till barn under 1 år. Försurning av 

grundvatten ökar utlösningen av aluminium och tungmetaller från mark och 

ledningsnät. I 22% av jordbrunnarna har grundvattnet pH-värden som 

understiger 6,0. En del är dock naturligt sura. 

Radon förekommer naturligt i grundvatten, speciellt i berggrundvatten, i 

stora delar av landet. Ungefär 4% av de enskilda bergborrade brunnarna har 

halter som överstiger 1000 Bq/l (Livsmedelsverkets gränsvärde för otjänligt 

vatten) och ca 66% överstiger 100 Bq/l (tjänligt vatten med hälsomässig 

anmärkning). Höga halter kan vid förtäring eller genom inandning av avgående 

radongas ge cancer. 

Överuttag av grundvatten i vissa kust- och skärgårdsområden förorsakar 

inträngning av saltvatten. 

Det finns konkurrerande intressen mellan skyddet av grundvattenförande 

avlagringar och mark lämplig för infrastrukturanläggningar (vägar, järnvägar, 

flygplatser etc.), liksom för uttag av grus som ballastmaterial. 

Målet är att grundvattnet genom sin mängd och beskaffenhet skall bidra till 

att dricksvattenförsörjningen blir långsiktigt tryggad och att växter och djur 

i sjöar och vattendrag skall få en god miljö. 

Enligt EU:s kommande ramdirektiv för vatten (förslag 1998) definieras 

grundvattnets kvantitativa status som god om det råder balans mellan uttag 

och nybildning av grundvatten. Detta innebär att den årsrelaterade grundvattennivån 

inte utsätts för sådan mänsklig påverkan att ekosystemen i 

anslutna ytvatten eller marksystem skadas. 

Grundvattnets kemiska status definieras som god om halten av förorenande 

ämnen inte överstiger de kvalitetsnormer som är tillämpliga enligt EU:s lagstiftning 

eller inte uppvisar effekter av saltvatteninflöde. Det innebär att 

grundvattnet har sådan kvalitet att det inte leder till betydande sänkning av 

den ekologiska eller kemiska kvaliteten i akvatiska eller terrestra ekosystem 

som är direkt beroende av grundvattenförekomsten. 

13

Behov av förändringar Vad orsakar problemen Aktörer 

Begränsa exploateringen 

av naturgrusavlagringar 

Anpassa grundvattenuttag 

till nybildning 

Samordna vattenförsörjningen 

och optimera den 

tekniska lösningen för 

grundvattenuttag 

Minska försurande belastning 

14 

Infrastruktur 

Byggande 

Grustäkt 

Jordbruk regionalt 

Bebyggelse i kust och skärgård 

Bebyggelse i kust och skärgård 

och i områden med 

relikt salt vatten 

Energianvändningen 

Transporter 

Arbetsmaskiner 

Industri 

Skogsbruket 

Minska kvävebelastningen Jordbruket 

Infrastruktur 

Bebyggelse, Glesortsbebyggelse 

Minska belastningen av 

miljögifter 

Inför regional planering av 

vattenförsörjningen 

Inför skydd för vattentäkter 

där uttagen överstiger 

10 m 3 /dygn eller 

försörjer >50 anslutna 

personer 

Tag fram bättre planeringsunderlag 

- Inventeringar 

Inför skydd av geologiska 

avlagringar som är betydelsefulla 

för vattenförsörjningen 

(riksobjekt) 

Jordbruket 

Avfall 

Förorenade markområden 

Bebyggelse 

Byggande 

Jordbruket 

Industrier 

Jordbruk 

Infrastruktur 

Transporter 

Byggande 

Jordbruk 

Infrastruktur 

Transporter 

Byggande 

Infrastruktur 

Byggande 

Grustäkt 

Transporter 

Vägverket 

Banverket 

Boverket 

Länsstyrelserna 

Entreprenörer 

Jordbruksverket 

Jordbrukare 

Enskilda hushåll 

Kommuner 


Boverket 

SGU 


Kommuner 

Länsstyrelser 

Energiverk 

Sjöfarten 

Transportföretag 

Industriföretag 


Naturvårdsverket 

Jordbrukare 

Jordbruksverket 

Trafikföretag 



Kommuner 

Jordbrukare 

KemI 

Kommuner 




Boverket 


Kommuner 



Kommuner 

Jordbrukare 


Kommuner 



Kommuner 


Boverket 


SGU

Problemen med höga kvävehalter i grundvatten är främst knutna till vissa 

odlingsområden söder om Dalälven. Problem med höga kvävehalter i enskilda 

brunnar kan också vara knutna till fastighetens avloppsanläggning. 

För att minska effekterna på grundvatten av den försurande belastningen 

krävs internationella insatser för att få till stånd nedskärningar av emissionen 

av försurande ämnen. 

15

Delmål 

Två aspekter på grundvatten har varit vägledande för valen av delmål, nämligen 

grundvatten som dricksvattenresurs och grundvatten som en del i det 

ekologiska systemet. Grundvatten i det ekologiska systemet är det grundvatten 

som transporterar näringsämnen och andra kemiska ämnen och flödar 

ut i våtmarker, sjöar och vattendrag. I båda fallen är grundvattnets mängd 

och kemiska beskaffenhet av betydelse. När det gäller grundvatten som utvinns 

för att användas som dricksvatten finns det möjlighet att med stöd i 

lagen ge det skydd. Den möjligheten har hittills inte tillvaratagits i tillfredsställande 

omfattning. De föreslagna delmålen uppmuntrar till att utnyttja de 

möjligheterna för att säkra tillgången och kvaliteten på grundvattnet. Ambitionen 

är att halterna av ämnen eller föreningar, som är ett resultat av 

mänskliga aktiviteter, inte skall överstiga Livsmedelsverkets gränsvärden 

eller motsvarande EU-normer. Det är omöjligt att överallt genom lagligt 

skydd inskränka markexploateringen, så att inte risk föreligger att grundvattnet 

bidrar till en sämre miljö för växter och djur. Ett delmål manar därför 

till att åtgärder vidtas inom olika sektorers verksamhet i syfte att minska 

påverkan på grundvattnet. Det övergripande kvalitetsmålet innebär att halterna 

av föroreningar ligger under värden som påverkar biota. Det kan för 

vissa skadliga ämnen innebära lägre halter än de som accepteras i dricksvatten. 

 

• Grundvattnets kvalitet bör på sikt inte försämras genom markexploatering 

eller annan påverkan 

• Samtliga avfallsdeponier bör senast år 2008 ha uppnått en enhetlig 

standard och uppfylla högt ställda miljökrav 

16

• Uttag av grundvatten får inte överstiga nybildningen av grundvatten 

inom berört område (SOU 1995:45) 

• Allmänna försiktighets-, resurshushållnings- och miljöaspekter motiverar 

en återhållsamhet med vattenförbrukningen också utanför områden 

där bristsituationer föreligger (SOU 1995:45) 

• Grundvattnets kvalitet bör vara sådan att vattnet skall kunna användas 

utan särskilda åtgärder för att rena vattnet från föroreningsutsläpp eller 

annan påverkan av människan (SOU 1995:45) 

• Grundvattnets kvalitet får inte ytterligare försämras (SOU 1995:45) 

• Alla större anläggningsarbeten och liknande som kan tänkas påverka en 

grundvattenförekomst antingen genom att nybildningen påverkas, 

genom att vattnets kvalitet försämras eller genom att grundvattnet avleds, 

skall få komma till stånd endast om arbetena eller anläggningen 

inte allvarligt påverkar grundvattnet (SOU 1995:45) 

 

• 1. Skydd av värdefulla grundvattenförande geologiska formationer 

Grundvattenförande geologiska avlagringar av vikt för nuvarande och 

framtida vattenförsörjning har lagligt skydd mot exploatering som begränsar 

användningen av vattnet. Målet ska vara uppnått år 2010. 




eller kan bli av vikt för vattenförsörjningen, har skydd mot exploatering 

som begränsar användningen av vattnet. 

17

• 2.Grundvattenkvalitet med avseende på föroreningar 

18 

Grundvattnet har så låga halter av föroreningar att dess kvalitet uppfyller 

kraven för god dricksvattenkvalitet och god ekologisk kvalitet 


- vattenkvaliteten motsvarar kraven för dricksvattenkvalitet enligt 

Livsmedelsverkets Dricksvattenkungörelse och tillståndsklass 2 

enligt bedömningsgrunder för grundvatten 

• 3. Kvalitetsmål för grundvatten som dricksvattenresurs till år 2010 

År 2010 uppfyller grundvatten som nyttjas för vattenförsörjning till mer 

än 50 personer kraven i Livsmedelsverkets Dricksvattenkungörelse 

(etappmål) 







• 4. Etappmål för grundvatten av god ekologisk kvalitet 

År 2010 har tillräckliga åtgärder vidtagits för att god dricksvattenkvalitet 

och god ekologisk vattenkvalitet ska kunna uppnås (etappmål) 






och tillståndsklass 2 i Bedömningsgrunder för grundvatten 

• 5. Grundvattnets kvantitativa tillstånd 

Långsiktiga förändringar av grundvattennivån påverkar inte vattenförsörjning, 

markstabilitet eller djur- och växtliv i angränsande ekosystem. 

Målet ska vara uppnått år 2010. 




markstabilitet eller djur- och växtliv i angränsande ekosystem inte förekommer

Delmål 1 är formulerat med tanke på att inte andra exploateringsintressen 

eller annan markanvändning skall spoliera möjligheterna att använda geologiska 

avlagringar för att säkerställa den långsiktiga dricksvattenförsörjningen. 

Regeringens förslag till delmål med avseende på grundvattnets skydd mot 

effekter av markexploatering eller annan påverkan är mycket allmänt formulerat. 

Det saknar tidsangivelse och haltnivåer. Formuleringen har skärpts 

i det föreslagna delmålet 2, som är ett övergripande mål om grundvattnets 

kvalitet år 2020. Det ersätter regeringens föreslagna delmål. Delmålen 3, 4 

och 5 är alla mål till år 2010. De är mål som bör uppnås för att det övergripande 

delmålet 2 skall kunna uppnås. Delmålet 3 är ett kvalitetsmål för 

grundvatten som dricksvattenresurs och delmålet 4 är kvalitetsmål för 

grundvatten i det ekologiska systemet, där grundvattnet bidrar till miljön för 

växter och djur i sjöar och vattendrag och i det terrestra systemet i utströmningsområden. 

Delmål 5 är ett mål för grundvattnets kvantitativa tillstånd. 

Det kvantitativa tillståndet påverkar förutom mängden vatten även kvaliteten 

och markens tekniska egenskaper samt anläggningar och konstruktioner 

i marken. 

Tillsammans skall de föreslagna nya delmålen bidra till att miljökvalitetsmålet 

kan nås. Regeringens förslag till delmål avseende åtgärder av avfallsdeponier 

har blivit ett åtgärdsmål under delmål 4. Målåret har ändrats till 

2010. 

 

 

• Föroreningar skall inte begränsa användningen av vatten från sjöar och 

vattendrag samt grundvatten som vattentäkt. 

(Prop. 1992/93:226 s.32, bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:352) 

Med avseende på grundvatten täcks målet upp av nya miljökvalitetsmålet 

Grundvatten av god kvalitet samt av de av myndigheten föreslagna delmålen 

2 och 3. 

• Förnybara resurser skall utnyttjas inom ramen för ekosystemets produktionsförmåga. 

Användningen av icke förnybara naturresurser skall i 

ännu högre grad präglas av en ansvarsfull hushållning. 

(prop. 1990/91:90 s 35, bet. 1990/91:JoU30, rskr 1990/91:338) 

19

Målet fortsätter att gälla enligt prop. 1997/98:145. Det finns inte uttalat att 

målet gäller grundvatten, men är naturligtvis tillämpligt. Det täcks av det 

föreslagna delmålet 5. 

• Under de närmaste åren bör det läggas en ökad vikt vid att främja en 

miljöanpassning av verksamheten inom olika samhällssektorer. Att inrätta 

skyddade områden är viktigt även i fortsättningen. 

(Prop. 1993/94:30 s. 21, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87). 

Målet fortsätter att gälla enligt prop. 1997/98:145. Det täcks till de delar 

som gäller skyddade områden av nya miljökvalitetsmål samt de föreslagna 

delmålen 1 och 3. De delar som gäller miljöanpassning av verksamheten 

inom olika samhällssektorer täcks delvis av det föreslagna delmålet 4. 

20

Handlingsvägar 

 

De möjligheter som samhället har att aktivt verka för att miljökvalitetsmålet 

skall nås är antingen att på laglig väg skydda grundvattnet eller att genom 

olika styrsystem förmå aktörer att vidta åtgärder för att deras respektive 

verksamheter inte skall innebära negativ påverkan på grundvattnets mängd 

eller kemiska beskaffenhet. 

Att i ett flergenerationers perspektiv säkra dricksvattenförsörjningen är en 

uppgift som kräver insatser från flera myndigheters sida. Det innebär också 

tillämpning av miljöbalkens möjligheter att ge skydd åt markområden (inkluderande 

geologiska formationer) som är speciellt lämpliga för anläggningar 

för vattenförsörjning. Geologiska formationer som är av vikt för vattenförsörjningen 

skall kunna klassas som riksobjekt. Valet av geologiska 

formationer skall grundas på kommunernas analys av framtida vattenbehov. 

Länsstyrelserna skall sammanställa de regionala vattenbehoven. Regional 

vattenförsörjningsplanering inlämmas i Länsstyrelsernas utarbetande av 

regionala miljöstrategier (STRAM). Underlag för bedömning av grundvattenförekomsterna 

tas fram av SGU. En nationell bedömning av vilka objekt 

som skall anses vara av riksintresse görs av SGU i samverkan med Naturvårdsverket 

och Boverket. 

Många grundvattentäkter saknar idag skyddsområden med skyddsföreskrifter 

eller har skyddsområden som är bestämda enligt ett gammalt synsätt, 

som inte ger vattnet ett verkligt långsiktigt skydd. Här föreslås att, i enlighet 

med EU:s kommande ramdirektiv, skyddet utökas till att omfatta även privata 

brunnar som distribuerar mer än 10 m 3 dricksvatten per dygn eller betjänar 

mer än 50 personer. Det är kommunernas eller länsstyrelsernas uppgift 

att fastställa skyddsområden med skyddsföreskrifter där sådana saknas, 

kommunernas uppgift att inventera privata brunnar, som uppfyller kriterierna 

för sådana som skall ha skydd och fastställa skyddsområden och 

skyddsföreskrifter för dessa. Naturvårdsverket skall revidera allmänna råd 

för skyddsområden och skyddsföreskrifter och anpassar dem till EU:s kommande 

ramdirektiv, miljöbalken och ett hydrogeologiskt synsätt, som ger 

grundvattentäkterna ett långsiktigt skydd. 

Som ett led i att förbättra kvaliteten på vatten i enskilda brunnar skall SGU i 

samarbete med bl. a. brunnsborrarnas branschorganisationer verka för att det 

kommer att finnas råd och riktlinjer för vatten- och energiborrning år 2003, 

att borrentreprenörer är ackrediterade för vatten- och energiborrning år 2005 

och att fastighetsägare har anmälningsplikt för vatten och energiborrning 

samma år. 

21

Områden där risk för brist på grundvatten eller risk för saltvatteninträngning 

i brunnar föreligger behöver ägnas större uppmärksamhet. Den hydrogeologiska 

informationen för dessa områden behöver förbättras för att kunna 

användas som beslutsunderlag av kommunerna för fastställande av områden 

som behöver restriktioner med avseende på grundvattenuttag. SGU bör prioritera 

sin undersökningsverksamhet till dessa problemområden och kommunerna 

måste använda sig av de redan befintliga juridiska styrmedlen för att 

kräva tillstånd för anläggning av brunnar och meddela restriktioner för uttagsmängder. 

Regeringen och framför allt länsstyrelserna har stora möjligheter att med 

stöd av miljöbalkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet 

och täkt-, jordbruks- och annan verksamhet förhindra att grundvattnet 

påverkas negativt. Tillämpningen har hittills inte givit önskat resultat. 

Det kan bero på att: 

- grundvatten, som inte har lagligt skydd har betraktats som tillåten recipient 

- synen på grundvatten som en länk i det ekologiska systemet har saknats 

- miljökonsekvensbeskrivningarna inte är tillräckligt omfattande eller bygger 

på underlag av dålig kvalitet 

- beslutsfattare inte har tillräcklig kompetens 

- tillsynen, övervakningen och uppföljningen inte har fungerat 

- det inte finns några allmänna råd för recipientkontroll av grundvatten 

Myndigheternas tillämpning av miljöbalken måste stramas upp och kompetensen 

hos handläggare förbättras för att de juridiska styrmedlen skall bli 

effektiva verktyg för att nå miljömålet. 

 

Åtgärder som sektorerna måste vidta för att miljökvalitetsmålet skall nås är 

sammanfattade i nedanstående punkter. 

• Inför odlingsåtgärder och balanserad gödsling i den omfattning som 

krävs för att till år 2020 minska kväveläckaget (se 

så att nitratkvävehalterna i grundvatten i odlingsområden inte överstiger 

8 mg/l. Halten 8 mg/l är vald därför att den motsvarar den halt i markvatten 

som medelutlakningen från odlad mark söder om Dalälven ger 

upphov till. Miljökvalitetsnormen (MKN) sätter upp 10 mg/l för nitratkväve 

på hälsomässiga grunder. Det kan ses som ett delmål och överensstämmer 

med det föreslagna delmålet som behandlar grundvatten 

som dricksvattenresurs. På grundvatten som en länk i det ekologiska 

systemet ställs högre krav. 

• Minska den försurande belastningen till nivåer som marken långsiktigt 

förmår att neutralisera (se ) 

22

• Förbättra hantering, användning och val av bekämpningsmedel (se 

) 

• Påskynda efterbehandlingen av förorenade områden (se 

) 

• Vidta åtgärder så att avfallsdeponier senast år 2010 har uppnått en enhetlig 

standard och uppfyller högt ställda miljökrav (se även 

) 

• Ge grundvattnet som dricksvattenresurs och som en betydande länk i 

det ekologiska systemet större utrymme i samhällsplaneringen (även 

) 

• Vidtag åtgärder för att minska försämringen av grundvatten till följd av 

vägsaltning 

• Minska grundvattenuttagen i områden där uttagen överstiger grundvattenbildningen 

och anpassa uttagstekniken för att minska risken för saltvatteninträngning 

där sådan risk föreligger. 

• Förbättra samordningen av vatten och avlopp i samhällsplaneringen och 

vidta åtgärder för att minska läckaget från kommunala avloppsledningar 

 

Enligt EU:s kommande ramdirektiv för vatten kommer ansvaret för vattenfrågorna 

att ligga på avrinningområdesmyndigheterna. Hur relationerna till 

dagens länsstyrelser med avseende på organisation och myndighetsansvar 

kommer att se ut är ännu oklart. Implementeringen av ramdirektivet kommer 

troligen att medföra att länsstyrelsernas roll i miljömålsarbetet kommer 

att övertas av avrinningsområdesmyndigheterna. 

Som en följd av medlemskapet i EU skall miljökvalitetsnormer meddelas 

för att varaktigt skydda människors hälsa och miljön. De är juridiskt bindande 

till skillnad från miljökvalitetsmålen och kan tjäna som styrmedel för 

att få till stånd nödvändiga åtgärder inom verksamheter som bidrar till att 

kvaliteten enligt miljökvalitetsnormen inte är uppnådd. För grundvatten har 

hittills miljökvalitetsnormer endast utvecklats för kväve. Den är tagen på 

hälsomässiga grunder. I och med att grundvattnet skall bidra till en god 

miljö för växter och djur i sjöar och vattendrag, bör behovet av ytterligare 

miljökvalitetsnormer för grundvatten analyseras i det perspektivet. I arbetet 

med miljökvalitetsnormer bör yt- och grundvatten samordnas. 

23

• Se över lagstiftningen i syfte att förbättra nyttjandet och stärka skyddet 

av grundvattnet eller den geologiska avlagring som håller grundvatten 

eller kan utnyttjas för vattenförsörjning genom att grundvattnet förstärks 

genom konstgjord infiltration. 

• Genomför prövning och reglering av bevattning i jordbruket 

• Skärp miljöskyddskraven för deponier 

• Inför regler för vatten- och energiborrning. Höj kunskapsnivån hos och 

inför certifiering av brunnsborrare. Inför anmälningsplikt för fastighetsägare 

som ämnar borra egen brunn. 

 

Arbetet inom FN/ECE konventionen om långtransporterade gränsöverskridande 

luftföroreningar syftar till att skära ned emissionerna till gränser som 

naturen tål. Konventionen omfattar försurande ämnen, vissa tungmetaller 

och persistenta organiska miljögifter. Begränsningar av utsläppen av försurande 

ämnen i Europa norr om Alperna är en förutsättning för att försurningspåverkan 

av grundvattnet skall minska. 

EU-direktiven om bekämpningsmedel påverkar Sveriges möjligheter att 

eventuellt förbjuda vissa oönskade växtbekämpningsmedel, vilket under 

olyckliga omständigheter kan försvåra målet att grundvattnet skall vara fritt 

från växtbekämpningsmedelsrester. 

EU:s kommande ramdirektiv för vatten kommer att ställa krav på åtgärder 

för att bl. a. grundvattnet skall nå god kvalitativ och kvantitativ status. 

Direktivet kommer att vara ett bra stöd för att uppnå miljökvalitetsmålet. 

 

Det finns lagutrymme i miljöbalken för att skydda grundvattentillgångar 

som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt liksom för 

geologiska avlagringar som anses särskilt lämpliga för anläggningar för 

vattenförsörjning. Markområden innehållande den geologiska avlagringen 

kan betraktas som varande av riksintresse. 

Ersättningskrav för inskränkningar i markanvändning måste prövas och utvärderas. 

I PBL och miljöbalken finns det stöd för begränsningar av grundvattenuttag 

i områden där risk för brist eller saltvatteninträngning föreligger. 

24

EU:s nitratdirektiv, kommande EU-direktiv om deponering av avfall och 

EU:s ramdirektiv om vatten är, eller kommer att bli, verkningsfulla styrmedel 

för att åtgärder vidtas för att skydda eller förbättra grundvattnets kvalitet 

och kvantitet. 

Den ökande mängden ersättningsanspråk från brunnsägare, som har fått sitt 

dricksvatten förstört genom vägsaltning, kan verka som ett ekonomiskt 

styrmedel för att vidta åtgärder för att minska påverkan från vägsaltning. 

 

Delmålen som syftar till att grundvatten skall bidra till en säker dricksvattenförsörjning 

är förankrade hos Naturvårdsverket och Boverket. Länsstyrelser 

och kommuner är viktiga aktörer när det gäller att ta fram 

underlagsmaterial för att ta ställning till vilka geologiska formationer som 

behöver lagligt skydd. Det gäller också fastställande av skyddsområden för 

vattentäkter, liksom handläggning av vattentäktsärenden i bristområden. För 

att dessa arbeten skall kunna genomföras behövs med största sannolikhet en 

resursförstärkning. Resurser, som inte finns idag, behövs för att kunna möta 

ersättningskrav för begränsningar i markanvändningen inom skyddade områden. 

Jordbruksverket har informerats om haltmålet av nitrat i grundvatten 

och har beräknat vad olika åtgärder inom jordbruket regionalt innebär för 

kväveläckagens storlek. Deras bedömning är att målet inte kan nås inom 

vissa delar av sydligaste Sverige utan att drastiska åtgärder vidtas. Som 

sektorsmyndighet för avfall och förorenad mark arbetar Naturvårdverket 

med åtgärdsplaner och åtgärdsmål inom dessa områden. Förorenad mark 

kommer med största säkerhet fortfarande år 2020 att vara orsak till att 

grundvatten lokalt inte bidrar till en god miljö för växter och djur i anslutna 

ytvattensystem. Däremot har åtgärder vidtagits för att förorenad mark inte 

skall utgöra ett hot mot dricksvattenförsörjningen. 

25

Konsekvenser 

Många av förslagen syftar till att skapa gynnsamma förutsättningar för en 

uthållig försörjning med dricksvatten av god kvalitet (bl.a. genom att förstärka 

det lagliga skyddet av grundvattenförekomster och se till att vederbörlig 

hänsyn tas till det långsiktiga behovet av dricksvatten i samband med 

beslut om markanvändning på lokal nivå). Vad detta får för konkreta effekter 

är dock svårt att säga. Andra förslag med en tydligare koppling mellan 

åtgärd och effekt i miljön ”ägs” av sektormyndigheter (t.ex. Boverket, Jordbruksverket 

och Vägverket) som förutsätts svara för konsekvensanalyserna. 

Föroreningar av grundvattnet kan leda till att kostnaderna för att producera 

dricksvatten ökar och till att livsmiljön för växter och djur försämras. Intäkterna 

för samhället av ett förstärkt grundvattenskydd består bl.a. i att 

undvika dessa kostnadsökningar samt att minska riskerna för sjukdomar, 

vilket också är förenat med kostnader för samhället (t.ex. i form av produktionsbortfall 

och sjukvård). Dessa intäkter ska vägas mot dels direkta kostnader 

för att administrera grundvattenskyddet (geologiska undersökningar, 

inventeringar, mätningar, planering, lagstiftning, tillsyn etc) som kan approximeras 

någorlunda, dels mot skyddets konsekvenser för andra verksamheter 

som är mer svårgripbara. Det kan t.ex. handla om att avstå från att 

utnyttja en grusås som grustäkt eller att tvingas välja det näst bästa alternativet 

att lokalisera en väg eller annan anläggning. 

 

 

Intäkter Kostnader 

Minskade kostnader för att producera 

dricksvatten 

Minskade kostnader genom 

minskade risker för sjukdomar 

p.g.a. förorenat dricksvatten 

Godare dricksvatten 

Bättre livsbetingelser för växter 

och djur 

Minskade kostnader för att åtgärda 

skador genom olycksfall 

26 

Kostnader för lagstiftning och för att 

upprätthålla regelsystemet 

Kostnader för planeringsarbete på 

länsstyrelser och i kommuner 

Omställning och ev. minskning av 

jordbruksproduktionen 1 

Ökade anläggningskostnader för 

landsvägar, järnvägar och flygplatser 

Ökade kostnader för andra typer av 

anläggningar (t.ex. avfallsdeponier) 

En samhällsekonomisk kalkyl i egentlig mening verkar därför vara svår att 

åstadkomma. Ett problem är att intäkterna och i stor utsträckning även kostnaderna 

är hypotetiska (konsekvenserna kan inte överblickas). Ett annat 

problem är att försörjningssituationen varierar lokalt, vilket innebär att det 

1 Med tanke på att jordbruket är en starkt subventionerad verksamhet kan det mycket väl 

vara lönsamt för såväl samhället som staten att jordbruksproduktionen minskar.

inte går att fastställa något enhetligt pris (alternativkostnad) för grundvatten. 

Det innebär att hotet mot dricksvattenförsörjningen av en viss riskfaktor, 

t.ex. ett vägbygge, en avfallsdeponi eller en grustäkt varierar med hänsyn till 

specifika lokala geologiska förhållanden. Däremot är det naturligtvis värdefullt 

om man i de konkreta situationer där dricksvattenförsörjningen kommer 

i konflikt med olika exploateringsintressen gör en noggrann avvägning 

som helst innefattar en samhällsekonomisk analys av olika alternativ. 2 

Konsekvenser för djur och växter är ännu svårare att precisera i ekonomiska 

termer. Här tillkommer dessutom ett större mått av subjektivitet vid själva 

värderingen. Är det t.ex. rimligt att ”en lekplats för havsöring i en bäck som 

får sitt vatten från utläckande grundvatten, är lika viktig som det kommunala 

vattenbehovet” eller att ”en planerad dragning av en järnväg får stryka 

på foten för att den skulle komma att förändra grundvattenförhållandena och 

därmed inkräkta på en ovanlig flora som är beroende av utläckande kalkrikt 

grundvatten”? 3 

 

Tillämpat skydd av geologiska avlagringar som är betydelsefulla för vattenförsörjningen 

liksom restriktioner mot grundvattennivåsänkningar innebär 

positiva effekter på såväl natur- som kulturmiljön till år 2010. 

Mark/grundvattensystemet är ett trögt system, vilket innebär att effekterna 

på naturmiljö och hälsa av insatta åtgärder för att minska olika verksamheters 

miljöpåverkan är små år 2010. De bör vara betydligt större år 2020. 

Ett förbättrat skydd av vattentäkter är positivt för hälsan. Det borde kunna 

minska frekvens och konsekvenser av sjukdomsutbrott, som är relaterade till 

dricksvatten (Enligt SLV:s rapportering om dricksvattentillsynen 1996 avseende 

allmänna och förordnande vattentäkter (3899 st ingick) kunde 6 

sjukdomsutbrott som tillsammans drabbade ca 3500 personer relateras till 

dricksvatten berett av grundvatten (SLV, Rapport 1/98) 

 

Intäkterna består av de kostnader som samhället undviker i framtiden för att 

rena förorenat vatten. Vidare undviker man produktionsbortfall förorsakat 

av sjukdomsutbrott på grund av förorenat dricksvatten och därmed förknippade 

sjukvårdskostnader. Vissa tentativa beräkningar redovisas i delmålsrapporterna 

för att belysa storleksordningen. 

2 Exempel på sådan utvärdering finns i Sandström, Mikael, 

Naturvårdsverket, Rapport 4876 (Stockholm 

1998) 

3 (SOU 1994:97), Bilaga 1, s.59. 

27

Kostnader uppkommer på grund av restriktioner för framtida markanvändning 

och åtgärder för att säkra befintliga anläggningar (t.ex. vägar, deponier) 

inom skyddade områden. Det kan också bli fråga om att avveckla viss verksamhet 

(t.ex. grustäkter). Behovet av skyddsåtgärder och deras utformning 

varierar från fall till fall med hänsyn till typ av verksamhet och konsekvensernaav 

utsläpp (vilket bl.a. beror på de geologiska förhållandena på platsen). 

Därför är det inte meningsfullt att på förhand försöka beräkna vad 

skyddet kan kosta totalt sett. 

Kostnader för att ta fram hydrogeologisk information i speciellt bristområden 

beräknas uppgå till 40 milj. kr utöver nuvarande planer fram till år 

2008.. 

Administrativa kostnader i samband med vattenplanering tas upp under 

 

 

Insatserna borde inte innebära nämnvärda effekter på sysselsättning, regional 

balans eller sociala förhållanden. Ändrad markanvändning eller begränsningar 

i markanvändningen kan dock ge ekonomiska effekter på lokal 

nivå. 

28

Mått för uppföljning av Grundvatten 

av god kvalitet 

 

Samhällets behov av vatten är den som framför andra gör det angeläget 

att grundvattnets tillstånd med avseende på mängd och beskaffenhet 

är gott; som dricksvatten, inom industrin och för bevattning. Som indikator 

har valts den totala vattenanvändningen, fördelat på dricksvatten, industrivatten 

och vatten för konstgjord bevattning samt grundvattnets andel därav. 

Som indikator för har föreslagits nedfall av försurande ämnen. 

Den anges som belastning av kväve och svavel fördelat på geografiska områden 

samt hur mycket denna överskrider den kritiska belastningen per år. 

Den kritiska belastningen är beräknad för mark, men har också relevans för 

grundvatten. Vägsaltningen har en påtaglig påverkan på det vägnära grundvattnet 

med förstört brunnsvatten och korrosionsskador som följd. 

De två största hoten mot grundvattnets kvalitet i Sverige anses vara försurningen 

och påverkan av näringsläckage från jordbruksmark. Det är därför 

naturligt att indikatorer för är kopplade till dessa hot. Förslag på 

indikatorer på tillståndet med avseende på försurning är alkalinitet(klassificerat 

enligt ”bedömningsgrunder”) i kombination med pH. Förslaget skall 

ses mot bakgrund att det inte finns något invändningsfritt mått som indikerar 

den antropogena försurningspåverkan i grundvatten. 

Undermålig grundvattenkvalitet pga. mänsklig påverkan kan medföra 

för såväl människors hälsa som skador på material. Kostnaderna 

för försurningsbetingade korrosionsskador har tidigare beräknats. Måttet behöver 

dock utvecklas. 

Indikatorer för uppföljning av skall ge information om ansträngningarna 

att säkra dricksvattenförsörjningen för framtidens behov, skärpningen 

med avseende på skyddet av vattentäkter och åtgärder för att förhindra 

läckage till grundvattnet från verksamheter som innebär miljörisk. 

29

Sakområde Mått 

Drivkrafter 

Total vattenanvändning Total vattenanvändning fördelat på dricksvatten, industrivatten 

och bevattning, m 3 per år, samt grundvattnets 

andel därav, % 

Påverkan 

Nedfall av försurande äm- Belastning och överskridande av kritisk belastning för 

nen 

kväve och svavel fördelat på geografiska områden, 

kg per km 2 respektive % 

Vägsaltning Vägverkets förbrukning av vägsalt fördelat på län, ton 

per år 

Tillstånd 

Förorenat grundvatten Halter av nitratkväve (klassificering enligt "bedömningsgrunder") 

och ammoniumkväve (klassificering 

enligt Livsmedelsverkets kungörelse) i kommunala 

vattentäkter, milligram per liter, samt områden med 

brunnar med förhöjda nitrathalter (karta) 

Försurat grundvatten Grundvattnets alkalinitet (klassificering enligt "bedömningsgrunder"), 

milliekvivalenter per liter, samt pHvärde, 

allt i kommunala vattentäkter 

Konsekvenser 

Korrosionsskador på grund 

av försurat grundvatten 

Åtgärder 

Skydd av naturgrusförekomster 

30 

(mått på kostnader måste utvecklas, SGU) 

Antal naturgrusförekomster av betydelse för vattenförsörjning 

som har skydd mot grusexploatering genom 

vattenskyddsområdesbestämmelser, samt sådana 

naturgrusförekomsters andel av alla större naturgrusförekomster, 

% 

Skydd av grundvattentäkter Antal skyddade grundvattentäkter samt dessas andel 

av alla grundvattentäkter, % 

Åtgärdade deponier Antal deponier som är åtgärdade enligt EU:s krav 

samt sådana deponiers andel av alla deponier, % 

Åtgärder mot bekämpningsmedelsanvändning 

Antal vattenskyddsområden med förbud eller restriktioner 

mot bekämpningsmedel samt sådana vattenskyddsområdens 

andel av alla vattenskyddsområden, 

%

Slutsatser 

De fem föreslagna delmålen bedöms tillsammans bidra till att miljökvalitetsmålet 

för grundvatten kan nås ungefär inom en generation. 

Delmålen för 2010 bör rimligtvis i stort sett kunna uppfyllas. Troligtvis 

kommer inte de åtgärder som vidtagits inom jordbruket att vara tillräckliga 

för att nå haltmålet i grundvatten i Skåne och södra västkustområdet. Ett 

stort antal förorenade områden kommer inte att vara åtgärdade. Konflikter 

mellan olika exploateringsintressen avseende utnyttjandet av några enstaka 

geologiska avlagringar kan medföra att delmål 1 inte till fullo har uppnåtts. 

Effekterna till år 2010 av de åtgärder som är föreslagna för att nå delmålen 

kommer att vara mest märkbara när det gäller säkerställandet av grundvatten 

av god kvalitet för dricksvattenförsörjning Effekterna på naturen blir 

uppenbara senare, i och med att utlakningen från marken till grundvattnet 

och transporten i grundvattnet av många förorenande ämnen är mycket 

långsam. 

En långsiktigt tryggad dricksvattenförsörjning utgör grunden för möjligheterna 

till en hållbar samhällsutveckling för kommande generationer. De 

ekonomiska effekterna är svåra att överblicka i och med att det alltid finns 

vinnare och förlorare. Detsamma gäller sysselsättningen. 

Vi kommer att nå miljökvalitetsmålet år 2020 med avseende på en säker och 

hållbar dricksvattenförsörjning. Däremot kommer inte grundvattnet överallt 

att bidra till en god miljö för växter och djur. Det gäller framför allt på 

grund av växtnäringsläckage främst inom områden i Skåne och Halland och 

förorenat grundvatten i de större tätorterna och lokalt i anslutning till förorenade 

områden. Slutsatserna med avseende på växtnäringsläckage är tämligen 

säkra. Övriga slutsatser är grundade på erfarenheter och är något 

osäkra. 

Efterlevnaden av EU:s kommande ramdirektiv kommer att medföra att 

grundvattenfrågorna får en mer central plats i samhällsplaneringen. Detta 

direktiv kommer tillsammans med EU:s nitratdirektiv, dricksvattendirektiv 

och direktivet om deponering av avfall att bli kraftfulla styrmedel för att nå 

miljökvalitetsmålet. Direktiven har inte inkluderats i nollalternativet, i och 

med att t. ex. ramdirektivet för vatten inte är taget ännu. Sveriges tolkning 

av ramdirektivet återstår. Delmålen får därför stå för sig själva, även om de 

är anpassade till direktivens intentioner och krav. 

31




eller kan bli av vikt för vattenförsörjningen har skydd mot exploatering 

som begränsar användningen av vattnet 

- skyddet av grundvatten och vattenförsörjningsintressena väger tyngre 

än andra exploateringsintressen av eller på den aktuella geologiska formationen, 

som skall betraktas som ett objekt av riksintresse 

 

I ett internationellt perspektiv är grundvattenförekomsterna i Sverige små 

både till yta och volym. Det gäller framför allt grundvatten i berggrunden. 

Med undantag för Skåne saknar landet stora sammanhängande 

grundvattenförande geologiska lager (akviferer) av den typ som dominerar 

i kontinentala Europa. Totalt sett finns de mest användbara grundvattentillgångarna 

i de sand- och grusavlagringar som avsattes vid den 

senaste landisens avsmältning. Även dessa är vanligen förhållandevis 

små till omfånget. Undantag finns, t ex utmed de större älvarna, där 

grundvattenförande grus- och sandterrasser avsatts utefter långa sträckor. 

Den ofta stora porositeten även hos de små grundvattenförande jordlagren 

gör dock att dessa innehåller vattenvolymer som räcker för vattenförsörjningen 

även för stora samhällen. 

De svenska grundvattenförhållandena jämfört med dem som är vanliga i 

mellersta och södra Europa innebär både för- och nackdelar. Genom att 

akvifererna är små men många är det lätt att definiera skyddsbehoven för 

var och en av dem, och eventuella skador blir generellt sett mindre allvarliga 

för den totala grundvattenförekomsten genom att spridningen av 

en skada vanligen blir begränsad. Samtidigt kan spridningen till ytvatten 

ske snabbare och bli mer omfattande med risk för ekologiska effekter. 

Avsaknaden av stora akviferer gör att grundvattentillgångarna i närheten 

av de större samhällena inte räcker till för försörjningen. Det är vanligt i 

33

34 

Sverige att man förstärker otillräckliga tillgångar i jord genom konstgjord 

grundvattenbildning. Så sker t ex i Uppsala, som är landets till invånarantalet 

fjärde största kommun. 

Ett av problemen är den exploatering som sand- och grusavlagringarna 

är utsatta för. Merparten av ballastmaterial har sedan lång tid tillbaka 

hämtats ur grusåsarna, oftast ovan grundvattenytan. Grustäkten och avbaningen 

av humustäcket innebär att skyddet av grundvattenförekomsten 

minskar avsevärt. Användningen av naturgrus som byggnadsmaterial står 

därför ofta i konflikt med vattenförsörjningsintressen ( 

). Traditionellt har också vägar dragits på åsarna på grund av de 

gynnsamma markförhållandena. Idag lågprioriteras bevarandeintressena 

av grundvattenförande geologiska formationer i förhållande till andra 

exploateringsintressen, som t ex dragningar av vägar och järnvägar. Det 

har till och med förekommit att naturintressen har prioriterats högre än 

vattenförsörjningsintressen i en konflikt om vägsträckning. Beslutet medförde 

inskränkning av möjligheterna att utnyttja en ås för vattenförsörjningsändamål 

i en del av Sverige med akuta vattenförsörjningsproblem. 

Sand- och grusförekomster, åsar och isälvsdeltan, har traditionellt varit 

attraktiva områden för lokalisering av industriverksamhet, flygplatser och 

olika typer av uppläggningsverksamhet. Övergivna grustäkter användes 

ofta okontrollerat som soptippar. Odlade sand- och grusavlagringar är 

mycket känsliga för läckage av växtnäring och växtbekämpningsmedel. 

Även den betydande grundvattenförekomsten i Kristianstadsslättens 

sandstens- och kalkberggrund är hotad av markexploatering även om den 

ännu till största delen är förskonad från föroreningar. Jordbrukets användning 

av gödsel och växtbekämpningsmedel har medfört att grundvattnet 

i täckande jordlager är starkt förorenat. Där grundvattenbildningen 

äger rum till de djupare akvifererna har dock höga halter nitrat 

mätts upp även i kalkberggrundens grundvatten. 

Exploateringen av geologiska formationer som håller värdefulla grundvattenförekomster, 

minskar eller spolierar möjligheterna att nyttja grundvattnet 

som dricksvattenresurs. Framförhållningen i vattenförsörjningsfrågor 

är generellt sett låg i kommunerna. En del kommuner har redan 

idag svårt att klara vattenförsörjningen med vattenförekomster inom sina 

gränser. För att klara en hållbar vattenförsörjning krävs därför regionala 

långsiktiga vattenförsörjningsplaner (se ). Utan en 

regionaliserad syn på vattenförsörjningen finns uppenbara risker att 

kommuner, som väl klarar sina långsiktiga dricksvattenbehov, exploaterar 

geologiska avlagringar, som skulle kunnat tillförsäkra grannkommunen 

möjligheten att lösa dricksvattenfrågan. Det är därför väsentligt att i 

ett mer överordnat, regionalt eller nationellt, perspektiv ge skydd åt geologiska 

formationer som är eller bedöms komma att vara av värde för 

vattenförsörjningen. Förutom för vattenförsörjningen kan den geologiska 

formationen eller dess grundvatten ha betydelse för natur- och kulturvård 

och friluftsliv.

En omständighet som kan ha bidragit till att grundvattenfrågorna hittills 

har behandlats mycket fragmentariskt är att myndighetsansvaret med avseende 

på grundvattnet är splittrat. SGU är den myndighet som har 

huvudansvaret när det gäller kunskapsförsörjningen. Boverket har ansvar 

för vattenförsörjningen i samhällsplaneringen, Naturvårdsverket har ansvar 

för föroreningspåverkan av grundvatten och arbetar med skyddsföreskrifter 

för vattentäkter, Livsmedelsverket har ansvar när grundvattnet 

pumpats upp i syfte att användas som dricksvatten. Det finns inget 

centralt myndighetsansvar för enskild vattenförsörjning, men Livsmedelsverket 

föreslogs av grundvattenutredningen (SOU 1995:45) få ett 

huvudansvar för att, i samverkan med SGU, arbeta för att ett åtgärdsprogram 

för bättre vatten från enskilda brunnar kommer till stånd. Ingen 

myndighet har dock författningsenligt ansvar för grundvattnet som resurs 

in situ. 

3) Behov av förändringar 

• Kommunerna måste se på vattenförsörjningsfrågorna i ett långtidsperspektiv 

(). 

• Vattenförsörjningen bör planläggas i ett regionalt eller avrinningsområdesperspektiv 

(se ). 

• Geologiska formationer värdefulla för vattenförsörjning ges lagligt 

skydd mot exploatering som begränsar dess värde för detta ändamål. 

Vattenförsörjningen prioriteras framför andra exploateringsintressen. 

• Användningen av naturgrus som ballastmaterial måste minska och andelen 

krossberg öka () 

• Myndighetsansvaret för grundvatten betraktad som resurs in situ 

måste klarläggas. 

 

Positiv drivkraft är en tryggad en långsiktig vattenförsörjning för landets 

innevånare. Skyddade geologiska formationer innebär tillgång till oförorenat 

grundvatten eller möjlighet att producera ett rent grundvatten som 

råvatten genom konstgjord infiltration. Ett rent råvatten medför att 

dricksvatten kan produceras billigare utan tillsatser av kemikalier. 

Negativa drivkrafter är exploateringsbehoven, t. ex. för ökade väg- och 

flygtransporter och andra anläggningar samt ekonomiska intressen. 

Kommunerna är ansvariga för de allmänna vattenverken och arbetar med 

stöd av branschorganisationen VAV och av SLV. Andra aktörer är läns- 

35

36 

styrelser, Naturvårdsverket och Boverket. SGU kartlägger landets grundvattenresurser. 

Exploaterande aktörer är Vägverket, Banverket, Luftfartsverket 

och grusexploatörer. 

 

Skyddet av viktiga vattenförsörjningsområden sker bl. a. genom det tillsyns- 

och tillståndsarbete som utförs av kommuner och länsstyrelser med 

stöd av miljöbalken och genom den fysiska planeringen med stöd av 

PBL. Skydd kring vattentäkter sker genom fastställande av skyddsområden 

med skyddsföreskrifter enligt miljöbalken, 7 kap., 21–22§§ och med 

stöd av 40§ - förordningen om miljöfarlig verksamhet, hälsoskydd och 

skydd av vattentäkter. 

Långsiktiga övergripande planer för att trygga en hållbar vattenförsörjning 

finns inte i vårt land. Många andra länder har nationella planer. I 

Sverige finns ännu inte krav på regionala vattenförsörjningsplaner. Den 

låga framförhållningen i den kommunala vattenförsörjningen gör att 

marken på eller innehållet i geologiska avlagringar, som potentiellt är 

värdefulla för vattenförsörjningen, ofta exploateras på sätt som begränsar 

möjligheterna att nyttja dem för vattenförsörjningsändamål. 

Miljöbalkens 3 kap. 8§ kan tillämpas som lagligt stöd för att nå delmålet. 

 

Geologiska formationer som är värdefulla från vattenförsörjningssynpunkt 

kommer troligen att tas i anspråk av andra exploateringsintressen 

som inskränker möjligheterna till utnyttjande för dricksvattenändamål. 

Det kan leda till att öka bristen på geologiska formationer som är lämpliga 

för uttag av grundvatten/förstärkt grundvatten. Ett kommunalt perspektiv 

på planeringen kan innebära att formationer som är betydelsefulla 

i ett regionalt eller till och med nationellt vattenplaneringperspektiv kan 

”offras” för andra lokala intressen. Tillgången på vatten i Sverige är förhållandevis 

god, men inte alltid där behovet är störst. Problemområden är 

framförallt sydöstra Sverige och södra Sveriges kustregioner. 

 

Kommunernas framtida vattenbehov analyseras. Länsstyrelserna sammanställer 

det regionala behovet. Utifrån det framtida regionala behovet 

inventeras i första hand grundvattenförekomster som potentiellt kan bidra 

till att täcka behovet, i andra hand geologiska avlagringar som genom 

förstärkning av grundvattnet genom konstgjord infiltration kan medverka 

till att lösa det framtida vattenbehovet. Möjligheterna att anlägga reservvattentäkter 

skall beaktas.

Underlag för bedömning av grundvattenförekomsterna tas fram av SGU 

genom geologisk undersökningsverksamhet med olika detaljeringsgrad. 

Att en grundvattenförekomst betraktas som betydelsefull i ett nationellt 

perspektiv och den geologiska avlagring som håller denna kan betraktas 

som ett objekt av riksintresse, grundar sig på att vattenförsörjningen är en 

nödvändig förutsättning för samhällsutveckling. Det ligger i nationens 

intresse att denna förutsättning bibehålls eller skapas för en hållbar utveckling 

i regioner, där förutsättningar i övrigt finns. Det är därför 

väsentligt att inte enbart grundvattenförekomstens storlek och uttagsmöjligheter 

avgör huruvida den är ett objekt av riksintresse. För utvecklingen 

i områden med bristande vattenresurser kan relativt små förekomster vara 

skyddsvärda för att säkerställa behovet. 

År 2003 skall geologiska avlagringar som i ett nationellt perspektiv är 

klassade som betydelsefulla för vattenförsörjningen vara utvalda. Handläggningen 

bör göras av SGU i samverkan med Boverket och Naturvårdsverket/länsstyrelserna. 

År 2010 skall det lagliga skyddet vara fastställt efter prövning mot andra 

nyttjandeintressen. 

8) 

: Effekterna på hälsa och naturmiljö 

torde vara positiva, men kan ej kvantifieras. En fortsatt exploatering av isälvssediment 

kan på lång sikt leda till stigande kostnader för dricksvatten och 

ökade hälsorisker p.g.a. förorenat dricksvatten. Syftet med åtgärderna är att 

förhindra detta genom att freda betydelsefulla geologiska formationer som är 

grundvattenförande eller som är lämpade för infiltrering av vatten. Åtgärderna 

torde också främja den biologiska och geologiska mångfalden. 

Resurser krävs för (1) inventering och klassning av geologiska 

formationer samt för (2) lagstiftning inkl. resurser för att fortlöpande upprätthålla 

lagen (tillsyn, sanktioner etc). 

(1) Som underlag för inventeringen behövs översiktlig hydrogeologisk information 

(länskartor i skala 1: 250 000). Flertalet län har redan undersökts eller 

är föremål för undersökning. För att fullborda kartläggningen krävs ytterligare 

ca 4 milj. kr. Sveriges tätortsregioner kommer till år 2008 att vara hydrogeologiskt 

undersökta med detaljerad information till en kostnad av ca 40 milj. kr. 

Själva inventeringen och klassningen av geologiska formationer görs av 

experter på Boverket, Naturvårdsverket, SGU och länsstyrelserna. Det sammanlagda 

resursbehovet uppskattas till i runda tal två manår inkl. remissomgång 

i kommunerna och kan kosta drygt en miljon kr (därvid antas ett manår 

kosta 420 000 kr. inkl sociala avgifter vartill lagts ett schablonmässigt pålägg 

på 25% för att täcka lokalkostnader etc.). 

37

38 

(2) Någon kalkyl för själva lagstiftningsarbetet och kostnaderna för att upprätthålla 

lagen har inte gjorts. 

En riktig samhällsekonomisk analys förutsätter att man 

någorlunda kan överblicka konsekvenserna av det lagliga skyddet. Det handlar 

om restriktioner för framtida markanvändning och åtgärder för att säkra befintliga 

anläggningar (t.ex. vägar, deponier) inom skyddsområdena. Det kan också 

bli fråga om att avveckla viss verksamhet (t.ex. grustäkter). Behovet av 

skyddsåtgärder och deras utformningen varierar från fall till fall med hänsyn 

till typ av verksamhet och konsekvensernaav utsläpp (vilket bl.a. beror på de 

geologiska förhållandena på platsen). Därför är det inte meningsfullt att på 

förhand försöka beräkna vad skyddet kan kosta totalt sett. 4 Konflikter mellan 

grundvattenskydd och andra intressen torde främst uppkomma i södra Sverige 

och i tätbefolkade regioner. 

 

• Antalet geologiska formationer/oftast grusavlagringar/ som är skyddade på 

grund av dess värde för vattenförsörjning och/eller grundvattnets betydelse 

för växt och djurliv 

• Mätning av syrehalt, pH-värde, alkalinitet, konduktivitet, nitrat, ammonium, 

klorid och om anledning finns sådana parametrar som indikerar annan påverkan 

som området varit eller är utsatt för (enligt EU:s ramdirektiv för vatten) i 

betydande grundvattenförekomster inom ramen för miljöövervakningens 

program 

Drivkrafter 

Total vattenanvändning Total vattenanvändning fördelat på 

dricksvatten, industrivatten och bevattning, 

m 3 

per år, samt grundvattnets 

andel av därav, % 

Åtgärder 

Skydd av naturgrusförekomster Antal naturgrusförekomster av betydelse 

för vattenförsörjning som har skydd mot 

grusexploatering samt andel av alla 

större naturgrusförekomster, % 

4 Enligt uppgifter från Vägverket kostar en skyddsåtgärd mellan en och tio milj. kr 

beroende på omständigheterna. Säg att vi har 150 skyddsområden och att det krävs en 

åtgärd inom varje område. Då blir kostnaderna för att säkra vägarna 150 – 1 500 milj.kr. 

Detta är ett räkneexempel och ingen bedömning.


- vattenkvaliteten motsvarar kraven för dricksvattenkvalitet i Livsmedelsverkets 

Dricksvattenkungörelse och tillståndsklass 2 i bedömningsgrunder 

för grundvatten 

Delmålet är en precisering av regeringens förslag i prop. 1990/91:90: 

Föroreningar skall inte begränsa användningen av bl.a. grundvatten som 

vattentäkt och ansluter till kvalitetskrav enligt EU:s ramdirektiv för vatten. 

 

Grundvattnet är en del av vattnets kretslopp. Det bildas av nederbördsvatten 

som tränger ner genom marken. Grundvatten flödar lokalt mot 

våtmarker, ytvattendrag och sjöar och regionalt mot havet. Under naturliga 

betingelser har mer än 80% av ytvattnet sitt ursprung i grundvatten. 

Det betyder att föroreningar på markytan, som tränger ner till grundvattnet 

transporteras ut med detta till ytvattnen. 




Grundvatten under tätorter och industrier och i anslutning till deponier 

och förorenad mark är ofta påverkat i olika grad av miljöstörande ämnen. 

I urban miljö medför schaktning av vegetationslagret och den översta 

halvmetern av markprofilen vid t ex anläggningsarbeten en starkt ökad 

risk för förorening av grundvattnet. Vegetationen och markprofilen utgör 

ett effektivt kemiskt/biologiskt filter mot föroreningspåverkan av grundvattnet 

I jordbruksområden medför läckage från gödslade åkerjordar förhöjda 

halter av kväve. Nitrathalterna begränsar vattnets användbarhet på grund 

av risken för hälsoeffekter på framför allt barn under 1 år. Höga nitrathalter 

förekommer främst i grävda brunnar i södra Sveriges jordbruksområden. 

De höga kvävehalterna i grundvatten bidrar till övergödningen 

39

40 

av sjöar, vattendrag och hav (Ingen övergödning). Växtbekämpningsmedelsanvändningen 

inom jordbruket och trädgårdsnäringen innebär i 

ogynnsamma fall att rester hamnar i grundvattnet. Bekämpningsmedel 

används också på grusade ytor som gårdsplaner, industritomter och på 

banvallar, i parker, på kyrkogårdar och golfbanor. Vid sådan användning 

är risken större att det tillförs grundvatten. Kunskaperna om förekomsten 

i grundvatten får anses ringa. Begränsade undersökningar har dock genomförts. 

Fyrtio procent av prover som tagits i brunnar visade sig ha 

rester av växtbekämpningsmedel (Hessel et al, 1993). Det rörde sig 

främst om nedbrytningsprodukter av totalbekämpningsmedel för ogräs på 

icke odlad mark. Dessa är numera avregistrerade i Sverige. Rester av 

samma typ har hittats i liknande omfattning i grundvatten i tätortsmiljö 

(Miljöförvaltningen i Stockholm, 1997 (behandlas under . 

Nedfallet av långtransporterade gränsöverskridande föroreningar påverkar 

grundvattnet. Det gäller framför allt försurande substanser och tungmetaller 

som kvicksilver, kadmium och bly. Det är främst det ytliga 

grundvattnet i södra Sverige som är påtagligt påverkat av försurande svavelföreningar 

(se . Det sura markvattnet bidrar 

till ökad utlösning av aluminium och tungmetaller och det sura grundvattnet 

bidrar till korrosion av ledningsnätet. 

Vägsaltning försämrar grundvattenkvaliteten i vägarnas närområde. Det 

drabbar främst enskilda brunnar i små grundvattenförekomster, men även 

allvarlig påverkan av större grundvattenförekomster med allmänna vattentäkter 

har dokumenterats (Nystén & Soukko (eds.), 1998). 

Borrningar för utvinning av grundvatten för dricksvattenförsörjning eller 

för utvinning av energi kan vid ovarsamhet förorsaka att grundvatten av 

god kvalitet försämras genom läckage från förorenade skikt eller horisonter 

med vatten av ofördelaktig kvalitet. Alltför djupa borrningar i 

kustzonen eller i områden med relikt salt grundvatten kan medföra att salt 

vatten tränger upp och förstör det ”söta” grundvattnet.

Behov av förändringar i 

Sverige 1995 - 2020 

Vad orsakar problemen? Aktörer 

Minska försurande belastning Energianvändning 

Energibolag 

Transporter 

Transportföretag 

Arbetsmaskiner 


Industri 


Långtransporterade gräns- Jord- och skogsbrukare 

överskridandeluftföroreningar Naturvårdsverket 

Minska kvävebelastningen Jordbruket 

Jordbrukare 

Infrastruktur 


Byggande 

Kommunplanerare 

Minska belastning av miljö- Jordbruket 

Jordbrukare 

gifter 

Avfall 

Kommuner 

Förorenande markområden Stat, Länsstyrelser, Industriföretag 

Utöka skyddet för vattentäkter Jordbruket 

Kommuner 

Infrastruktur 


Transporter 


Boverket 

Öka kunskapsnivån hos Byggande 

Boverket 

brunnsborrare och certifiera Energianvändning 

Livsmedelsverket 

brunns- och energiborrning Jordbruket 

Sveriges geologiska 

undersökning 

Branschorganisationer 

 

Drivkrafter är samhällets behov av vatten, energi, transporter, livsmedel 

och bostäder. 

Viktiga aktörer är enskilda hushåll, industriföretag, kommuner, transportföretag, 

jordbrukare, länsstyrelser 

 

Allmänt kan sägas att grundvattenfrågorna inte behandlats tillräckligt 

ingående i de kommunala översiktsplanerna. Det avser både grundvatten 

som resurs för vattenförsörjningen och grundvatten i det ekologiska 

systemet. Det sistnämnda innebär grundvattnets roll som transportör av 

kemiska substanser, såväl nyttiga som miljöstörande, till såväl grundvattenmagasin 

som kanske nyttjas för drickvattenförsörjning som till ytvattendrag. 

Kunskaperna om grundvattenförhållandena är i allmänhet dåliga 

i kommunerna. För den absoluta majoriteten av kommuner saknas idag 

41

42 

underlag i form av grundvattenkartor i ändamålenliga skalor och med 

ändamålsenligt innehåll. 

Avsaknaden av ändamålsenligt underlag om grundvattenförhållandena 

försvårar bedömningen vid lokaliseringen av verksamheter som kan störa 

miljön, t ex av kommunala avfallsdeponier. Det finns ca 600 deponier 

som tar emot mer än 50 ton avfall per år, varav hälften är kommunala och 

hälften industrins egna deponier. Kunskapen om vilka föroreningar som 

lämnar deponierna är generellt sett mycket dålig. Lokaliseringen har i de 

flesta fall delvis skett på miljömässiga grunder, men det slutliga valet har 

lika ofta styrts av ekonomiska och politiska faktorer, t ex ägandeförhållanden, 

konkurrerande intressen och opinion. En del av deponierna har 

etablerats före miljöskyddslagens tillkomst utan någon som helst lokaliseringsprövning. 

Industrins deponier har i de flesta fall lagts så nära 

industrin som möjligt utan tanke på lämpligheten från miljöskyddssynpunkt. 

Riktlinjer för hantering av deponeringsverksamheten har givits ut som 

förslag till Allmänna råd av Naturvårdsverket 1996 (NV rapport 4610) 

Ett EG-direktiv om avfallsdeponering föreligger som förslag (23 april 

1998). Med utgångspunkt från ovannämnda förslaget till allmänna råd för 

deponering av avfall samt föreliggande förslag till EG-direktiv har 

Naturvårdsverket utformat ett förslag till generella föreskrifter om deponering 

av avfall. Föreskrifterna syftar till att generellt höja standarden vid 

landets avfallsdeponier. 

Bestämmelser om tillståndsprövning av deponier finns i 5§ förordningen 

(1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och i bilagan till 

förordningen. Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken 

(1998:808) och i förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. 

Bestämmelser om straff finns i 29 kap. miljöbalken (1998:808). Bestämmelser 

om avgifter finns i 27 kap. miljöbalken (1998:808) och i förordningen 

(1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. 

Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1§ och 23 kap. 1§ 

miljöbalken. 

När det gäller förorenade områden (se som inkluderar 

äldre deponier utarbetar Naturvårdsverket förslag till efterbehandling 

och sanering. Naturvårdsverket föreslås ansvar för den centrala samordningen, 

den övergripande planeringen samt fördelningen av allmänna 

medel för inventeringar, undersökningar och åtgärder i de fall ingen 

efterbehandlingsansvarig finns. Då ingen efterbehandlingsansvarig finns 

föreslås huvudansvaret för genomförande av inventeringar och undersökningar 

åvila kommuner och länsstyrelser. 

Finns efterbehandlingsansvarig, verksamhetsutövare, fastighetsägare 

eller annan föreslås huvudmannaskap för utredningar och åtgärder åvila

denne. Tillsynsmyndigheternas uppgift är att med stöd av miljöbalken få 

till stånd de utredningar och åtgärder som behövs. 

Problemet med surt grundvatten kan bara lösas långsiktigt genom de 

åtgärdsinsatser som vidtas nationellt och framför allt internationellt för 

att minska utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak (se 

). För att minska de ledningsangripande egenskaperna 

hos surt grundvatten som används för dricksvattenförsörjningen 

och därmed minska riskerna för utlösning av tungmetaller alkaliseras 

vattnen vid de allmänna vattenverken. Det finns enkla metoder för att 

höja pH-värdet i enskilda brunnar. I vilken omfattning de tillämpas idag 

är svårt att säga. I mitten av 1980-talet utgick statsbidrag för åtgärder mot 

surt brunnsvatten. 

Naturvårdverket har i rapporterna Kväve från land till hav (Naturvårdsverket 

Rapport 4735) och Kampen mot alger och miljögifter (Naturvårdsverket 

Rapport 4561) givit förslag till strategier och åtgärder för att 

minska kväveläckaget till havet. Dessa är tillämpliga även för att minska 

läckaget till grundvatten. Regeringen har uppdragit åt Statens jordbruksverk 

att utarbeta ett förstärkt åtgärdsprogram för jordbrukets växtnäringsläckage. 

Problemet behandlas mer ingående inom miljökvalitetsmålet 

. Hittills insatta åtgärder med balanserad 

gödsling och odling av fånggrödor har inte givit önskade resultat med avseende 

på läckaget till havet. Åtgärdernas resultat med avseende på 

grundvattnet är inte tillräckligt väl dokumenterade. Regeringens bedömning 

är att totalhalter av kväve och fosfor i grundvattenmed hänsyn till 

ekosystemen, långsiktigt skall uppfylla målen för ytvatten, men att det 

första steget i vissa odlingsområden är att klara kraven för dricksvatten 

inom en generation. 

Med stöd i miljöbalken (12 kap. §10) kan begränsningar av antalet djur 

och försiktighetsmått för gödselhanteringen och växtodlingen föreskrivas 

för att skydda miljön. I vilken utsträckning denna möjlighet tillämpats är 

oklart. 

Växtbekämpningsmedel som avregistrerats i Sverige har p g a att det 

funnits kvar i lager använts långt in på 1990-talet. Kemikalieinspektionen 

utreder alla bekämpningsmedel med avseende på risker för hälsa och 

miljö innan de godkänns för användning i enlighet med 14 kap. 14§ i 

miljöbalken. Det innebär att riskerna för att det skall tillföras grundvattnet 

innan det hunnit brytas ner har minskat. Det finns dock risk för attsådana 

bekämpningsmedel som avregistrerats i Sverige på hälso- och miljömässiga 

grunder återinförs, då bekämpningsmedel som redan godkänts 

i annat medlemsland inom EU kan godkännas för användning i Sverige, 

om sökande begär det. 

Spridningen av bekämpningsmedel regleras av §§§ 18, 19 och 20, 14 

kap. i miljöbalken. Naturvårdsverket har givit ut Allmänna råd (97:3) om 

spridning av kemiska bekämpningsmedel. 

43

44 

I Allmänna råd med avseende på skyddsområden till vattentäkter anges 

att bekämpningsmedel skall användas med försiktighet inom den yttre 

skyddszonen till vattentäkter. Kraven på beslutsunderlag för fastställande 

av skyddsområden och föreskrifter för dessa bör ses över (Växtbekämpningsmedel 

behandlas under Giftfri miljö). 

Statens vägverk har som mål att inte tillåta att ytvatten eller grundvatten 

påverkas av något vägavrinnande vatten eller farliga vätskor, som kan 

äventyra dricksvattenkvaliteten. Därför skall en ökning av kloridhalten i 

brunnar som ett resultat av påverkan av vägsalt inte överskrida 50 mg/l 

(övre gränsen för tillståndsklass 2 enl. bedömningsgrunder för grundvatten) 

(Vägverket, Publ 1995:68 och Publ 1995:1). Åtgärder vidtas i viss 

utsträckning för att förhindra infiltration av salt vatten som rinner av från 

vägar som korsar skyddsområden till allmänna vattentäkter. Problemen 

kvarstår dock när det gäller enskilda vattentäkter. Användningen av vägsalt 

har ökat markant under 1990-talet, från ca 200 000 ton per år till 

ca 400 000 ton per år. 

 

Grundvatten i odlingsområden skulle fortsättningsvis ha halter som medför 

negativa effekter i sjöar, vattendrag och hav. Ungefär 5% av landets 

jordbrunnar skulle producera vatten som inte får ges till barn under 1 år. 

Lokalt, främst i och kring tätorter kommer grundvattnet att vara förorenat 

av metaller och organiska föreningar, som långsamt tillförs angränsande 

ytvatten och påverkar växt- och djurliv. 

Dricksvatten från enskilda vattentäkter kommer även fortsättningsvis att 

vara av sämre kvalitet än från de allmänna vattentäkterna. 

Brunnar, framför allt enskilda, nedströms saltade vägar kommer att få 

försämrat dricksvatten. 

 

Åtgärder måste vidtas för att: 

• minska den sura belastningen 

• minska belastningen av miljögifter 

• minska påverkan av vägsalt 

• utöka skyddet för vattentäkter 

• lägg större vikt vid grundvattenförhållandena vid samhällsplaneringen 

• förbättra förutsättningarna för den enskilda vattenförbrukningen genom 

insatser för en bättre kompetens hos och kontroll av brunnsborrare och 

genom att införa anmälningsplikt för nyanläggning av brunnar.

• förbättra planeringsunderlaget avseende grundvatten i kommunernas 

översikts- och detaljplaner 

 

Konsekvenserna analyseras under kvalitetsdelmål 3, som avser dricksvatten 

och 4 som avser grundvatten i det ekologiska perspektivet (Dess 

betydelse för att bidra till en god miljö för växter och djur). 

 

Kvalitetsmålet följs upp genom mätningar i grundvatten av parametrar 

som indikerar effekter av de olika föroreningshoten. Parametrarna bör, 

så långt möjligt, sammanfalla med de som föreslagits för övervakningen 

enligt EU:s ramdirektiv för vatten och EUROWATERNET och Naturvårdsverkets 

bedömningsgrunder för grundvatten. 

Påverkan 

Nedfall av försurande ämnen Belastning och överskridande av kritisk 

belastning för kväve och svavel fördelat 

på geografiska områden, kg per km 2 och 

% 

Användning av vägsalt Vägverkets användning av vägsalt, totalt 

och fördelat på geografiska regioner, ton 

per år 

Tillstånd 

Förorenat grundvatten Halter av nitratkväve (klassificering enligt 

"bedömningsgrunder") och 

ammoniumkväve (klassificering enligt 

Livsmedelsverkets kungörelse) i kommunala 

vattentäkter, milligram per liter, 

samt områden med brunnar med förhöjda 

nitrathalter (karta) 

Eventuellt mått om bekämpningsmedel i 

grundvatten, KemI återkommer 

Försurat grundvatten Grundvattnets alkalinitet (klassificering 

enligt "bedömningsgrunder"), milliekvivalenter 

per liter, samt pH-värde, allt i 

kommunala vattentäkter 

Konsekvenser 

Korrosionsskador på grund av 

försurat grundvatten 

mått på kostnader måste utvecklas av 


45







Delmålet är en precisering av regeringens förslag i prop. 1990/91:90: 

Föroreningar skall inte begränsa användningen av bl.a. grundvatten som 

vattentäkt och är formulerat med tanke på kraven som ställs i förslaget 

till EU:s ramdirektiv för vatten. 

 

Grundvattnet har stor betydelse för landets vattenförsörjning. Den kommunala 

vattenförsörjningen baseras till ca 50 procent på grundvatten. 

Ungefär hälften av det använda grundvattnet är förstärkt genom konstgjord 

infiltration. Enskild vattenförsörjning för permanentboende baseras 

nästan uteslutande på grundvatten liksom vattenförsörjningen för fritidsboendet. 

För den totala dricksvattenförsörjningen används således mer 

grundvatten än ytvatten. Det är en tendens att kommuner övergår från 

ytvattentäkter till grundvattentäkter. Det beror dels på att grundvattnet 

oftast har en god kvalitet och därför kräver mindre reningsåtgärder och 

dels på att ytvattenanläggningar är mer sårbara. 

Man får dock inte förledas att tro att de täckande geologiska lagren innebär 

ett långsiktigt skydd. Föroreningar inom en brunns tillrinningsområde 

kommer förr eller senare till brunnen, såvida det inte är frågan om lätt 

nedbrytbara organiska miljögifter. Den mest verksamma metoden att nå 

delmålet är att se till att inte förorenande verksamhet bedrivs inom 

dricksvattentäkternas tillrinningsområden. 

Problemet är att endast ca 65% av de allmänna vattentäkterna har fastställda 

skyddsområden med skyddsföreskrifter. Skyddsområdena är ofta 

47

48 

fastställda enligt ett föråldrat synsätt och erbjuder inte alltid ett fullgott 

långsiktigt skydd. 

De regler (miljöbalken 31 kap. 4§) som anger att ersättning kan utgå om 

pågående markanvändning inom skyddsområdet avsevärt försvåras 

genom restriktioner gör att kommunerna drar sig för att göra skyddsområdena 

så omfattande som är motiverat på hydrogeologiska grunder. 

Ingen kommun har vågat gå så långt som till en juridisk prövning. Enligt 

Naturvårdsverkets föreskrifter om spridning av kemiska bekämpningsmedel 

1997:2 krävs tillstånd av den kommunala nämnden att yrkesmässigt 

sprida bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden. Knappast 

några enskilda (privata) vattentäkter har föreskrifter som innebär skydd 

mot verksamhet som kan påverka brunnsvattnets kvalitet. 

Lokalt omhändertagande av förorenat dagvatten avlastar de kommunala 

avloppsreningsverken och minskar riskerna för breddning. Åtgärden kan 

emellertid komma i konflikt med målet att inte försämra grundvattnets 

kvalitet. Det kan även avloppsinfiltration i markbäddar göra. Förstärkning 

av en grundvattenförekomst genom att använda ett ytvatten av 

sämre kvalitet kan även det på lång sikt äventyra grundvattnets kvalitet. 

Ca 1,2 miljoner permanentboende baserar sin vattenförsörjning på vatten 

från egna brunnar. Ytterligare ca 1,3 miljoner människor använder under 

fritiden vatten från enskilda brunnar. Vatten från enskilda brunnar är i 

allmänhet av sämre kvalitet än vatten från allmänna anläggningar (bl.a. 

SLV rapport 1990:7). Enligt SGU:s bedömningar har ca 40% av de 

grävda brunnarna någon gång under året för höga halter mikroorganismer, 

nitrat och nitrit. Dessa brunnar har ofta korrosivt vatten som angriper 

ledningarna. Ca 20% av hushållen med enskild vattenförsörjning har 

kopparhalter som överstiger 2 mg/l i tappkranvatten som stått en längre 

tid. Ca 20 000 bergborrade brunnar behöver åtgärdas p.g.a. höga fluoridhalter 

och ca 10 000 bergborrade brunnar har radonhalter som överstiger 

1 000 Bq/l. SGU bedömer att sammanlagt ca 135 000 åtgärder skulle 

behöva vidtas till en kostnad på i storleksordningen 2,2 miljarder för att 

vatten som konsumeras från alla enskilda brunnar skulle hålla fullt 

acceptabel kvalitet (SOU 1995:45). 

Problem med dålig vattenkvalitet beror ofta på att grundvattnet innehåller 

höga halter av skadliga ämnen men det är också vanligt att felaktigheter 

hos en brunn eller en vattenberedningsutrustning eller dåligt underhåll är 

orsaken. Påverkan från eget eller närliggande fastigheters avloppsvatten 

är inte sällan orsak till problem vad gäller brunnsvattnets hygieniska 

kvalitet (SOU 1995:45). 

Det ställs idag inga krav på den som vill etablera sig som brunnsborrare. 

Det betyder att det inte finns några garantier för att brunnsborraren 

besitter de kunskaper som behövs för att nöjaktigt anlägga en brunn med 

utgångspunkt från hydrogeologiska förutsättningar och läget av eventuellt 

förorenande verksamhet. Det har bl.a. medfört att vatten från hori-

sonter med förorenat eller på annat sätt olämpligt vatten har kunnat läcka 

ner till horisonter som tidigare hållit vatten med utmärkt kvalitet. Alltför 

djupt borrade brunnar i kustområden eller i områden med gammalt salt 

grundvatten har lett till att brunnsvattnet har blivit oanvändbart genom 

saltvatteninträngning. 

Läckage från energianläggningar som utnyttjar värmen i jord, berg och 

grundvatten har i några fall medfört att grundvattnet har blivit förorenat 

av främmande kemikalier. Största risken utgör köldbärarvätskorna. I 

äldre anläggningar utgjordes den av utspädd glykol. I moderna anläggningar 

används övervägande etanol. Användning av andra kemikalier 

prövas och rekommenderas av miljöskäl, såsom polyetylenglykol, propan, 

rapsoljederivat och saltlösningar innehållande bl a pottaska. Största 

risken för att grundvattnet skall bli förorenat ligger i brunnens utförande; 

hur bergborran har fodrats för att täta av mot berg- och jordlager. 

Brunnsborrare och entreprenörer, som utför borrningar för energianläggningar 

har ett stort ansvar för att brunnarna blir rätt konstruerade. 

 

Allmänt måste vattenförsörjningsfrågorna få en mer central roll i samhällsplaneringen 

och skyddet kring viktiga vattenförsörjningsområden 

stärkas. 

Förebyggande skydd av grundvatten behöver prioriteras. 

Arbetena med fastställande av vattenskyddsområden för grundvattentäkter 

med skyddsföreskrifter behöver påskyndas. Skydd skall även ges 

enskilda vattentäkter där dricksvattenförbrukningen i genomsnitt överstiger 

10 m 3 /dygn eller distribueras till fler än 50 personer. 

Dricksvattenförsörjningen måste värderas så högt att kommunerna vågar, 

där så är skäligt för att säkerställa råvattenkvaliteten, juridiskt pröva 

ersättningskraven vid åtgärder och inskränkningar som innebär att pågående 

markanvändning försvåras inom vattenskyddsområden. 

Förbättra kunskaperna hos borrare av dricksvatten- och energibrunnar, 

liksom informationen till fastighetsägare som ett led i att förbättra kvaliteten 

på vatten från enskilda brunnar. Inför anmälningsplikt i förväg för 

den fastighetsägare som vill anlägga brunn. 

Förbättra kontrollen av vatten som infiltreras till en grundvattenförekomst. 

49

50 

Den övergripande drivkraften är samhällets behov av dricksvatten av 

sådan kvalitet att det inte äventyrar människors hälsa, oavsett om det sker 

genom allmän vattenförsörjning eller från egna brunnar. 

Att skapa förutsättningar för att grundvatten, som råvara för dricksvatten, 

inte förorenas innebär att vattenberedningen underlättas, att kemikalieåtgången 

minskar och att kostnaderna för filterutrustning för enskilda 

förbrukare minskar. 

Målet motverkas av samhällets behov av livsmedel, transporter och byggande. 

Mest uttalad är konflikten när det gäller nyttjandet av grusåsarna 

mellan samhällets behov av ballastmaterial och behovet av dricksvatten. 

Kommuner har ansvar för den kommunala vattenförsörjningen och arbetar 

med stöd av sin branschorganisation VAV. Länsstyrelser eller kommuner 

förklarar ett mark- eller vattenområde som vattenskyddsområde 

och meddelar föreskrifter för dessa. 

Central tillsynsmyndighet för dricksvattenkontroll är Livsmedelsverket. 

Enligt lag är den som yrkesmässigt bedriver grundvattenundersökningar 

och brunnsborrningar skyldiga att skriftligt lämna uppgifter om arbetet 

och resultatet till SGU. 

SGU driver tillsammans med brunns- och energibrunnsborrare genom 

deras branschorganisationer frågan om certifiering av brunnsborrare och 

informationsspridning om frågor kring brunnsanläggning för enskild 

vattenförbrukning och energiutvinning. 

Fastighetsägarna, som beställare av brunnsborrning, har möjlighet att 

medverka till saneringen av brunnsborrningsmarknaden genom att anlita 

kompetenta certifierade brunns- och energibrunnsborrare. Förutsättningen 

för att det skall lyckas är att anmälningsplikt införs och att fastighetsägarna 

får relevant information innan upphandling av borrtjänster 

görs. 

Naturvårdsverket har sektorsansvar för dricksvatten. 

 

Länsstyrelser och kommuner har möjligheter att enligt miljöbalkens 

7. Kap § 21 utpeka vattenskyddsområden till skydd för grund- eller ytvattentillgång 

som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt 

och enligt § 22 meddela föreskrifter om inskränkningar som behövs 

för att tillgodose syftet med området. En inskränkning med avseende på

en enskilds rätt att använda mark och vatten som grundas på dessa 

skyddsbestämmelser får enligt § 25 inte gå längre än vad som krävs för 

att syftet med skyddet skall tillgodoses. 

Infiltration av vatten görs medvetet för att förstärka grundvattenmängden 

för att få tillräckliga mängder för vattenförsörjningen, men även för att 

bli kvitt avloppsvatten och dagvatten (lokalt omhändertagande av dagvatten). 

Tillförsel av vatten i syfte att öka grundvattenmängden faller 

under bestämmelserna om vattenverksamhet i miljöbalkens 11. kapitel 

och kräver tillstånd. Infiltration av avlopps- och dagvatten räknas som 

miljöfarlig verksamhet och faller under bestämmelserna i miljöbalkens 

9. kapitel. Regeringen kan föreskriva om att det är förbjudet att inrätta 

avloppsanläggningar eller anläggningar för lokalt omhändertagande av 

dagvatten utan tillstånd. Regeringen har möjligheten överlåta åt kommunerna 

att meddela föreskrifter om detta. I praktiken är det kommunerna 

som bestämmer om tillstånd krävs eller inte. Naturvårdsverket har ett regeringsuppdrag 

(M98/3089/8) som bl.a. omfattar konstgjord infiltration. 

Synsättet att vatten alltid går att rena har gjort att utveckling av vattenreningstekniken 

har prioriterats framför möjligheten att erhålla ett bra 

råvatten genom att begränsa risken för att föroreningar tillförs grundvattnet 

inom brunnars tillrinningsområden. 

Brunnsborrning får utföras av vem som helst utan krav på förkunskaper. 

 

Skyddet för små vattentäkter kommer att vara obefintligt och en del allmänna 

vattentäkter kommer troligen att fortfarande sakna skyddsområden 

med de okontrollerade risker det kan innebära för människors hälsa. 

Ett stort antal fastighetsägare med enskild vattenförsörjning kommer att 

ha problem med dålig vattenkvalitet och tillgång bl. a. på grund av felaktigheter 

vad gäller brunnens placering, djup eller konstruktion. 

 

• Naturvårdsverket reviderar allmänna råd för skyddsområden och skyddsföreskrifter 

och anpassar dem till EU:s kommande ramdirektiv, miljöbalken 

och ett hydrogeologiskt synsätt som ger grundvattentäkterna ett långsiktigt 

skydd 

• Kommunerna eller länsstyrelser fastställer på hydrogeologiska grunder 

skyddsområden där sådana idag saknas för allmänna vattentäkter (även 

reservvattentäkter och fastställer skyddsföreskrifter. Det skall vara åtgärdat 

till 2003. 

51

• Kommunerna inventerar privata brunnar som distribuerar mer än 10 m 3 

dricksvatten per dygn eller betjänar mer än 50 personer och fastställer 

skyddsområden med skyddsföreskrifter för dessa senast år 2007. 

• Kommunerna reviderar skyddsområden och skyddsföreskrifter där dessa 

inte anses uppfylla kraven för fullgott skydd enligt Naturvårdverkets 

reviderade Allmänna råd. Detta skall vara åtgärdat senast år 2010. 

52 

Implementeringen av det kommande EU:s ramdirektiv för vatten kommer 

att verka som ett juridiskt styrmedel för att förbättra skyddet av 

dricksvattentäkter genom formuleringarna i artikel 8. Enligt artikeln skall 

medlemsstaterna fastställa alla vattenförekomster som används för uttag 

av dricksvatten och som ger mer än 10 m 3 i genomsnitt eller betjänar mer 

än 50 personer och säkerställa ett erforderligt skydd i syfte att undvika 

försämring av deras status. Säkerhetszoner kan upprättas för dessa vattenförekomster. 

Direktivet gäller även vattenförekomster som är ämnade 

att användas för dricksvattenförsörjning. 

Även kvalitets- och kvantitetskontroll av infiltrerande vatten regleras av 

ramdirektivet. Kontroll behöver bara göras om risk finns att grundvattnet 

i en förekomst inte kan nå god grundvattenkemisk status. 

• Det program som föreslogs av Grundvattenutredningen (SOU 1995:45) 

bör ligga till grund för ett åtgärdsprogram för att förbättra kvaliteten på 

vatten från enskilda brunnar. 

Programförslaget syftar till bättre kompetens och kontroll av brunnsborrare 

samt till bättre kontroll av vattenfilter och liknande utrustning. Programmet 

skulle också inkludera informations-, rådgivnings- och utbildningsinsatser. 

Initiativet till detta arbete skulle enligt utredningen tas av 

Livsmedelsverket i samarbete med SGU och övriga berörda myndigheter 

och andra organ. 

. 

Ett första steg är det program som är under utarbetande vid SGU i samarbete 

med bl. a brunnsborrarnas branschorganisationer. Det syftar till åtgärder 

för att inte energiborrningar och borrningar för utvinnande av 

grundvatten skall bidra till försämrad vattenkvalitet år 2005. 

Det förutsätter att: 

• Råd och riktlinjer för vattenborrning finns år 2003 

• Råd och riktlinjer för energiborrning finns år 2003 

• Borrentreprenörer är ackrediterade för vatten- och energiborrning år 2005 

• Fasighetsägare har anmälningsplikt för vatten och energiborrning år 2005

Förslaget syftar till att minska 

riskerna för att föroreningar av större dricksvattentäkter (inkl. grundvattenbildningsområden) 

skadar människors hälsa. Antalet vattenburna sjukdomsutbrott 

som rapporteras till Statens livsmedelsverk eller Smittskyddsinstitutet kan 

variera kraftigt år från år. Sålunda registrerades 1994 nära 1300 fall som kunde 

hänföras till grundvattentäkter och 1995 ca 3 500 fall. Övriga år under perioden 

1993–1997 uppgick antalet sjukdomsutbrott hänförliga till grundvattentäkter 

till 200–300 om året. Uppgifterna om antalet sjukdomsfall är dock inte heltäckande, 

bl.a. är rapporteringen i fråga om enskilda brunnar sporadisk. Sjukdomar 

medför kostnader för samhället dels i form av produktionsbortfall, dels i form 

av sjukvårdskostnader. 5 Om dricksvattentäkter förorenas uppstår dessutom 

kostnader för rening och i värsta fall att dricksvatten får hämtas från annat håll 

till högre kostander. Vad skyddet, alla effekter inbegripna, kan vara värt för 

samhället är emellertid svårt att precisera. 

: Resurser krävs för (1) kartläggning och registrering av grundvattentillgångar, 

(2) upprättande av skyddsområden och (3) uppdatering av 

skyddsbestämmelser. Dessutom uppstår kostnader för samhället p.g.a. restriktionerna 

för markanvändningen inom skyddsområdena. 

: Jordbruket är kanske den sektor som påverkas mest om 

skyddsområden för grundvattentillgångar upprättas. I vilken utsträckning det 

sker är naturligtvis svårt att bedöma innan man vet omfattningen av skyddsområdena. 

LRF har redovisat kostnader för konsekvensen att inte få sprida 

bekämpningsmedel i vattenskyddsområden (se ) I övrigt 

torde åtgärderna inte få några effekter i näringslivet som kan förutses nämnvärt 

påverkasysselsättning eller regional balans. 

:Effekterna på hälsa och naturmiljö 

bör vara positiva, men kan ej kvantifieras. Syftet är att förebygga att oskickliga 

borrentreprenörer vållar saltvatteninträngning och föroreningar i enskilda 

brunnar (jfr det förslag till åtgärdsprogram som utarbetats av SGU m.fl. för att 

förbättra förutsättningarna för den enskilda vattenförsörjningen som lämnats 

till Grundvattenutredningen). Det är svårt att bedöma värdet för samhället av 

en certifiering emedan kostnaderna för skador som uppstår p.g.a. felaktigt 

anlagda brunnar är ofullständigt kända. 

(1) Att fastställa råd och riktlinjer är dels förenat med en 

engångskostnad, dels med fortlöpande kostnader för att utveckla riktlinjerna 

med hänsyn till förändringar i teknik etc. samt för att övervaka att riktlinjerna 

5 Om man antar att antalet sjukdomsfall p.g.a. förorenat grundvatten uppgår till i 

genomsnitt 300 om året, att den genomsnittliga sjukskrivningstiden är två dagar, att hälften 

av de drabbade förvärvsarbetar och att en arbetsdag är värd i genomsnitt 1 400 kr 

(motsvarar en månadslön på 20 000 kr inkl. sociala avgifter) blir produktionsbortfallet totalt 

420 000 kr. Om man ett extremt år får så många som 3 000 fall blir produktionsbortfallet 

med i övrigt oförändrade antaganden 4,2 milj. kr. 

53

54 

efterföljs. (2) Ackrediteringen är förknippad med kostnader för både myndigheter 

och entreprenörer. För entreprenörens del är det en engångskostnad 

(främst tid för att förvärva nödvändig kompetens). Vidare krävs resurser för att 

administrera systemet inkl. information, utbildning och rådgivning. (3) Anmälningsplikten 

för vatten- och energiborrning kräver en viss insats av fastighetsägarna 

(tid för att fylla i blanketter) som dock knappast kan vara särskilt 

betungande. Därtill kommer kostnader för administration (lagring av data, 

information till allmänheten etc.) i tillsynsmyndigheten. 

Ett förslag till närmare uppläggning av systemet inkl kostnadsberäkningar 

kommer att utarbetas av SGU i samarbete med branschorganen SVEP, Geotec 

och Avanti och redovisas under hösten 1999. Ett räkneexempel som belyser 

storleksordningen på kostnaderna för samhället redovisas i rutan nedan. Det är 

rent hypotetiskt och ska ej uppfattas som ett konkret förslag. 

Åtgärderna påverkar knappast nämnvärt sysselsättning, 

regional balans eller sociala förhållanden. Certifieringen kan leda till att några 

entreprenörer drar sig ur branschen (t.ex. sådana som har brunnsborrning som 

bisyssla). Detta kan i och för sig vara positivt om det innebär att oseriösa 

företag sållas ut (vilket är till fördel för konsumenterna). Om det å andra sidan 

leder till en påtaglig koncentration i branschen kan det vara till förfång för 

konsumenterna. Hur som helst kan priserna förväntas öka något (vilket dock 

bör motsvaras av högre kvalitet på arbetet inkl. ökad trygghet för kunderna). 

Vidare kan eventuellt viss ”lönnborrning” förekomma. Detta problem kanske 

ändå inte behöver bli så omfattande eftersom de auktoriserade entreprenörerna 

bör ha starka incitament att hålla efter illegal verksamhet.

Räkneexempel: samhällsekonomiska kostnader för utbildning och ackreditering 

av brunns- och energiborrare 

Utbildningen tänks omfatta tre dagar och genomföras i grupper om 20 elever. 

Antag att lärarens arbete är värt 2 000 kr per dag (inkl. sociala avgifter) och 

att han behöver en dag för att förbereda sig inför varje kurs. Antag vidare att 

lokal kostar 1 000 kr per dag och läromedel 500 kr per elev. För en grupp om 

20 elever blir då kostnaden för själva utbildningen 4X2 000 + 3X1 000 + 

20X500 = 21 000 kr, dvs. i runda tal 1 000 kr per elev (då har vi bortsett från 

de resurser som behövs för att lägga upp och löpande administrera utbildningen, 

dvs. utforma kursplaner, kontraktera lärare etc.). Dessutom går samhället 

miste om brunns- och energiborrarnas produktion under den tid de utbildas. 

Om en brunns-/energiborrares arbete i genomsnitt är värt i runda tal 

2 000 kr per dag (inkl. sociala avgifter) blir produktionsbortfallet 6 000 kr per 

elev. Den totala samhällsekonomiska kostnaden för utbildningen blir då 1 000 

+ 6 000 = 7 000 kr per elev. 

Antag nu att 120 företag i en första omgång låter utbilda en person och att 

detta kan genomföras under loppet av ett år. Då blir den samhällsekonomiska 

kostnaden det första året 840 000 kr. Därefter antas antalet elever under de 

följande fem åren sjunka till 50 per år. Vilket skulle kosta samhället 350 000 

kr per år eller 1 750 000 kr för femårsperioden som helhet (någon nuvärdeberäkning 

har inte gjorts emedan det inte finns några alternativ att jämföra). 

Vid sidan av utbildningen av entreprenörerna krävs resurser för att administrera 

certifieringen av brunns- och energiborrare samt fastighetsägarnas 

anmälningsplikt (registerhållning, rådgivning, tillsyn etc.). Om man antar att 

uppgiften kan skötas av en handläggare och en kanslist på halvtid blir kostnaden 

i runda tal 500 000 kr per år. Därvid antas en handläggare på heltid 

kosta 42 000 kr per månad (inkl. sociala avgifter) och ett biträde 28 000 kr. 

Kostnader för kontor, datorer mm antas uppgå till 25% av de direkta kostnaderna. 

Utbildningen kan finansieras medels avgifter som täcker kostnaderna för 

lärare, lokaler och läromedel. Därtill kommer kostnader för löpande administration 

av certifieringen, som delvis kan täckas med licensavgifter. 

: Åtgärderna påverkar inte nämnvärt sysselsättning, regional 

balans, sociala förhållanden eller kulturvärden. Möjligen kan certifieringen 

leda till att några entreprenörer drar sig ur branschen (t.ex. sådana som har 

brunnsborrning som bisyssla). Det behöver dock inte innebära någon större 

effekt på sysselsättningen i branschen. Viss ”lönnborrning” kan förväntas 

uppstå. Den kanske ändå inte behöver bli så omfattande. Auktoriserade entreprenörerna 

bör ha starka incitament att hålla efter oseriös verksamhet. 

 

Uppföljningen av delmålet kan ske genom de analyser som skall utföras 

av råvatten vid allmänna vattentäkter enligt Livsmedelsverkets kungörelse 

om dricksvatten eller gällande EU-normer. 

55

56 

Utvecklingen med avseende på vattenskyddsområden följs upp genom att 

ange andelen vattentäkter som har skyddsområden med föreskrifter. 

Uppföljning av åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten från enskilda 

vattentäkter kan göras genom registrera antalet ackrediterade borrentreprenörer. 

Tillstånd 




Livsmedelsverkets kungörelse) i kommunala 

vattentäkter, milligram per liter 

Grundvattenkvalitet Antal hälsomässiga anmärkningar med 

avseende på mikrobiologi och kemi vid 

allmänna anläggningar baserade på 

grundvatten samt andel av alla sådana 

vattentäkter 

Åtgärder 

Skydd av grundvattentäkter Antal skyddade grundvattentäkter samt 

andel av alla grundvattentäkter, % 

Åtgärder mot bekämpningsmedelsbesprutning 

Antal vattenskyddsområden med förbud 

eller restriktioner mot bekämpningsmedel 

samt andel av alla vattenskyddsområden, 

% 

Ackrediterade brunnsborrare Antal brunnsborrare ackrediterade för 

borrning av dricksvatten- och energiborrning 

samt andel av alla brunnsborrare, 

%






och tillståndsklass 2 i Bedömningsgrunder för grundvatten 

Delmålet är formulerat med utgångspunkt från kraven i EU:s ramdirektiv 

för vatten. 

 

Grundvattnet är en del av vattnets kretslopp. Det bildas av nederbördsvatten 

som tränger ner genom marken. Grundvatten flödar lokalt mot 

våtmarker, ytvattendrag och sjöar och regionalt mot havet. Under naturliga 

betingelser har mer än 80% av ytvattnet sitt ursprung i grundvatten. 

Det betyder att föroreningar på markytan, som tränger ner till grundvattnet 

transporteras ut med detta till våtmarker och olika ytvattenformer och 

kan bidra till en försämrad livsmiljö för växter och djur. 

Grundvatten som nyttjas för dricksvattenförsörjning kan ges ett generellt 

skydd mot påverkan av föroreningar genom föreskrifter om inskränkningar 

av verksamheter inom fastlagda skyddsområden. Det skyddet är 

också till gagn för kvaliteten på grundvatten som strömmar ut till ytvatten 

och bidrar således till god miljö för växter och djur. Problemet är att 

skyddet rör en försvinnande liten del av det grundvatten som tillförs sjöar 

och vattendrag. Möjligheten att motverka försämring av grundvattenkvaliteten 

ligger i att vidta sådana åtgärder som begränsar olika mänskliga 

aktiviteters negativa påverkan på miljön. 




57

58 

Grundvatten under tätorter och industrier och i anslutning till deponier 

och förorenad mark är ofta påverkat i olika grad av miljöstörande ämnen. 

Näringsämnen, tungmetaller och organiska miljögifter påverkar växter 

och djur. 

Kväveläckaget från gödslad jordbruksmark är den största källan till höga 

kvävehalter i grundvatten även om enskilda och småskaliga avloppanläggningar 

lokalt kan ha stor betydelse. Kunskapen om förekomsten av 

kväve i grundvatten är begränsad till de analyser från enskilda vattentäkter 

som frivilligt lämnas till SGU och analyser från de stora kommunala 

vattentäkter, som sammanställs av VAV. Ungefär 5% av de grävda brunnarna 

har nitrathalter som överstiger 50 mg/L. På stora arealer i anslutning 

till jordbruksmark kan grundvattnet ha höga kvävehalter, men kunskapen 

därom är begränsad. Det beräknade medelläckaget från åkermark 

(22 kg per ha och år) söder om Dalälven innebär att vatten som lämnar 

rotzonen har en medelhalt på 8 mg/l nitratkväve. Detta vatten bildar 

grundvatten som, när det läcker ut, bidrar till övergödning av sjöar, vattendrag 

och hav och en ogynnsam miljö för växter och djur i dessa 

system. 

Avloppsledningsnäten i tätorter börjar i allmänhet bli gamla och läckagen 

från dem kan lokalt ge höga halter av kväve och fosfor samt även bidra 

till förhöjda halter av metaller och organiska föroreningar. 

Avfallsdeponier utgör ett potentiellt mycket stort hot mot miljön. Det allvarligaste 

problemet med äldre och pågående avfallsdeponier är oftast 

inte dagens utsläpp, utan den stora föroreningspotentialen och risken för 

ett ökat läckage av framför allt tungmetaller och svårnedbrytbara organiska 

ämnen i framtiden (NV Rapport 4610). Det deponeringsförfarande 

vi har tillämpat och tillämpar idag motsvarar inte moderna krav på miljöanpassning 

och är inte långsiktigt hållbart. Det uppkommer i Sverige årligen 

ca 73 miljoner ton avfall, varav ca 62 miljoner ton inom industrin 

(SCB SM 9501 och 9502). Av industriavfallet utgör gruvavfallet den helt 

dominerande delen, 41 miljoner ton (SCB SM 9501 och 9502). Merparten 

av avfallet deponeras; 65% av konsumtionsavfallet och 80% av 

produktionsavfallet. Det uppkommer ca 0,3 miljoner ton miljöfarligt avfall 

som behandlas på anläggningar med särskilt tillstånd. 

I landet finns ca 600 deponier som tar emot mer än 50 ton avfall per år. 

Härtill kommer ett stort antal mindre deponier. Utsläppen från dessa sker 

via lakvattnet och som deponigas. Med lakvattnet följer tungmetaller, 

kväve ( i huvudsak ammoniumkväve) och organiska föroreningar. Det 

finns beräkningar på storleksordningen på utsläppen av vissa tungmetaller 

och kväve till vatten, men inte hur mycket som sprids till grundvatten. 

De ojämförligt största tungmetalläckagen kommer från gruvavfall (SNV 

Rapport 4135). Det befaras att de kommer att tiodubblas till år 2100 om 

inga åtgärder vidtas.

Den utlakning och nedbrytning av föroreningar som sker idag är så begränsad 

att föroreningsinnehållet i stort sett inte minskar. Tillskottet av 

avfall betyder därför en successiv uppbyggnad av föroreningsförrådet. 

Föroreningarna kan spridas såväl i fast fas som partiklar som i gasfas 

eller lösta i vatten. Normalt är de största riskerna förknippade med spridning 

av föroreningar lösta i vatten. Utlösningen av föroreningar bestäms 

av avfallets egenskaper och den kemiska och biologiska miljön i deponin. 

De flesta deponier, med undantag av gruvavfallsdeponier, har fortfarande 

sådana egenskaper att läckagen av föroreningar bromsas upp, men förutsättningarna 

förändras bl. a genom nedbrytningen av organiskt material 

och förändrade syreförhållanden vilket medför kraftigt förhöjt metalläckage. 

Man räknar med att ökningen kan bli flera tiopotenser. Man kan 

befara att utsläppen av såväl metaller som organiska föroreningar, främst 

genom lakvatten, under en lång tid skulle överskrida vad naturen förmår 

bryta ner, fastlägga eller späda ut. 

Höga halter av föroreningar i grundvatten beror mycket ofta på förorenade 

områden, som gamla industritomter, äldre deponier etc. Inventeringar 

har visat att det finns ca 6000 äldre deponier i Sverige. Farligt avfall 

har också spritts ut genom att det använts som utfyllnader bl. a vid 

väg- och järnvägsbyggande. Många nya miljöfarliga ämnen, som introducerades 

under efterkrigstiden lades på avfallstippar. Det rör sig om bekämpningsmedel, 

PCB-oljor, kvicksilverpreparat, kadmiumhaltiga produkter 

och föreningar som baseras på petroleumråvara. Förorenad mark 

behandlas inom miljökvalitetsmålet . 

Ambitionen att hålla vägarna fria från snö och is vintertid för att öka 

framkomligheten genom att salta vägarna har lett till att kloridhalterna 

har ökat i grundvatten i vägarnas omgivning. Värst drabbade blir hushåll 

med enskild förbrukning från brunnar i mindre vattenmagasin p g a små 

möjligheter till utspädning. Trots den stora utspädningen i stora åsmagasin 

har vägsaltningen inneburit att kloridhalter över 100 mg/l har uppmätts, 

t.ex. i Upplands Väsby och i Götene. Förutom att vattnet ger 

smakproblem och hos känsliga personer hälsoproblem, innebär de förhöjda 

salthalterna ökad korrosion på ledningssystemet, pumpar, uppvärmningssystemet 

och på hushållsapparater. Saltet i marken och grundvattnet 

kan också bidra till ökad mobilitet av tungmetaller och organiska 

miljögifter, som tillsammans med saltet kan försämra miljön för växter 

och djur i grundvattnets utströmningsområden. 

Långtransporterade luftföroreningar bidrar till försurning av grundvatten 

i områden där depositionen av försurande substanser överskrider vad 

marken förmår neutralisera. Oavsett orsaken har ca 50% av brunnar i jord 

grundvatten med så låg alkalinitet att den anses otillräcklig för att ge en 

stabil och acceptabel pH-nivå ( Aastrup et al., 1995 och Naturvårdsverket, 

1999). Grundvatten med låga pH-värden förmår hålla och transportera 

vissa tungmetaller, som lösts ut ur marken, i relativt höga halter, 

dock sällan eller aldrig i halter som påverkar människans hälsa. Alumi- 

59

60 

nium kan däremot uppnå sådana halter att de är skadliga för växter och 

djur i de mottagande ytvattnen. De sura grundvattnen är ledningsangripande. 

Korrosionsangreppen på ledningar innebär såväl skador som är 

kostsamma att reparera som utlösning av metaller, vilka därigenom 

undantagsvis kan nå halter som påverkar människans hälsa. 

 

För att förhindra att grundvattnet bidrar till eutrofieringen i sjöar och 

vattendrag och därmed sämre miljö för växter och djur måste: 

• utlakningsbegränsande åtgärder vidtas inom jordbruket. Åtgärderna skall 

syfta till att halterna i grundvatten inte överstiger 8 mg NO3-N/l, vilket 

motsvarar ett rotzonsläckage på ca 22 kg N/ha och år. 

• åtgärder vidtas för att läckage från avloppsledningar minskar. 

För att inte avfallsdeponierna i framtiden skall utgöra ett stort hot mot 

miljön måste insatser göras för att höja standarden vid landets befintliga 

och tillkommande deponier så att den minst motsvarar EU-rådets direktiv 

om deponering av avfall. Regeringen har föreslagit följande delmål: 

• Samtliga avfallsdeponier bör senast år 2008 ha uppnått en enhetlig standard 

och uppfylla högt ställda miljökrav 

• Förorenade markområden måste inventeras, miljöriskklassas och vid 

behov åtgärdas (behandlas inom 

• Vinterväghållningen måste hitta former som inte medför försaltning av 

grundvattnet, ökad mobilitet av metaller och ev. organiska miljögifter. 

Önskvärt vore att vinterväglag accepterades som ett naturligt tillstånd och 

att bilarnas utrustning och förarnas körsätt anpassades till rådande väglag. 

Kunskaperna om biologiska effekterna av vägsaltningen och ev. förhöjda 

metallhalter och organiska miljögifter behöver förbättras. 

 

Viktiga drivkrafter är samhällets behov av försörjning av livsmedel och 

jordbrukarnas ekonomiska intressen som har skapat ett jordbruk med 

effektiva odlingsmetoder. Dessa innebär användning av handelsgödsel 

och växtbekämpningsmedel. 

Viktiga aktörer är jordbrukare, tillsynsmyndigheter, länsstyrelser och 

kommuner. Jordbruksverket har ansvar för implementeringen av EU:s 

nitratdirektiv.

Samhällets konsumenter generar hushållsavfall och industrin genererar 

produktionsavfall. 

Aktörer är kommuner, industrier och hushåll. 

EU har skrivit förslag till direktiv om deponering av avfall. Naturvårdsverket 

har utarbetat förslag till generella föreskrifter om deponering av 

avfall baserat på förslag till allmänna råd (NV Rapport 4610) och ovannämnda 

förslag från EU. Naturvårdsverket har sektorsansvar för avfallsfrågorna. 

Syftet med vägverkets och kommunernas användning av salt är att öka 

framkomligheten vintertid på landets vägar och gator. 

Aktörer är trafikanter, vägverket och kommuner 

 

Hur problemet kring växtnäringsläckaget hanteras, behandlas under miljökvalitetsmålet 

. 

Deponering av avfall regleras genom vad som föreskrivs i miljöbalken, 

lagen om skatt på avfall, renhållningsförordningen samt förordningen om 

farligt avfall. 

Deponier för konsumtionsavfall drivs vanligen i kommunal regi, men 

antalet i privat regi ökar. Deponier för produktionsavfall drivs i de flesta 

fall i privat regi på industriernas egen mark. Sexhundra deponier tar emot 

mer än 50 ton avfall per år. Kunskapen om föroreningsinnehållet är ofullständig 

för båda kategorierna av deponier och kunskapen om vilka föroreningar 

som lämnar deponierna är generellt mycket dålig. Andelen 

miljöfarliga ämnen kan sägas ha ökat under de senaste 20–30 åren, då en 

stor del av föroreningarna som avlägsnats genom rening av luft- och vattenutsläpp 

har förts till deponierna. 

Hur utlakningen påverkar och kommer att påverka grundvattnet beror på 

deponiens lokalisering med avseende på de geologiska och hydrogeologiska 

förutsättningarna och hur eventuell uppsamling av lakvatten är utformad. 

Valet av plats för kommunala deponier har i de flesta fall delvis 

skett på miljömässiga grunder, men vanligt är dock att ekonomiska och 

politiska faktorer varit avgörande i det slutliga valet. En del deponier har 

etablerats före miljöskyddslagens tillkomst utan någon som helst lokaliseringsprövning. 

Industrins deponier har i de flesta fall lagts så nära 

industrin som möjligt utan tanke på lämpligheten från miljöskyddssynpunkt. 

Mer än hälften av de kommunala avfallsupplag som är i drift har 

system för uppsamling av lakvatten. Vid äldre deponier består uppsamlingsystemet, 

i den mån det finns något, ofta bara av en kringdränering 

som främst tar upp ytavrinnande vatten. Vid nyare deponier är det ersatt 

61

62 

eller kompletterat med bottendränering. Flertalet upplag har inte försetts 

med bottentätningar, vilket medför att grundvatten kan strömma in i deponin 

och bidra till att mycket lakvatten bildas eller i andra fall att lakvattnet 

okontrollerat kan infiltrera och tillföras grundvattnet. 

Industriavfallsdeponierna utgörs i stor utsträckning av utfyllnader av 

mark och vatten inom industriområdena. Uppsamling och behandling av 

lakvatten förekommer sällan. 

Vid dagens kommunala deponier vidtas normalt åtgärder för att minska 

avfallet, göra det mer hanterbart och begränsa utsläppen. 

Vägverkets vägsaltning av allmänna vägar fördubblades under första 

hälften av 1990-talet från ca 200 000 ton salt per år till mer än 400 000 

ton per år. Idag ligger användningen mellan 200 000 ton och 300 000 ton. 

Såväl Statens vägverk som kommunerna beställer av sina driftsenheter 

eller av entreprenörer framkomliga vägar. Några restriktioner av miljöhänsyn 

läggs inte vid beställningarna. För att driftsenheterna eller entreprenörerna 

med säkerhet skall klara sina beting, saltas snarare i överkant 

än underkant. 

 

Åtgärder inom jordbruksdriften har medfört att utlakningen till grundvattnet 

har minskat avsevärt mellan 1985 och 1995. Kvävehalterna i 

grundvatten i jordbruksområden borde ha minskat, men det finns inga 

klara belägg för att så skett. Om inte ytterligare åtgärder vidtas kommer 

med säkerhet haltmålet i grundvatten med avseende på nitratkväve att 

ligga långt fram i tiden. Det gäller speciellt i jordbruksregionerna i södra 

västkustområdet samt i östra och västra Skåne. 

Om inget görs med avseende på avfallsdeponierna skulle det innebära att 

med tiden mycket stora mängder, framför allt tungmetaller, skulle tillföras 

miljön. Men i och med att EU:s direktiv om deponering av avfall 

kommer att implementeras kommer regeringens förslag till delmål med 

avseende på avfallsdeponier att nås oavsett vad som krävs genom det 

nationella miljömålsarbetet. Det finns därför egentligen inget nollalternativ 

när det gäller avfallsdeponier, eller snarare kan åtgärder som kräver 

genomförande enligt EU:s direktiv eller motsvarande nationella föreskrifter 

i princip anses ingå i nollalternativet. Målåret 2008, som regeringen 

föreslagit skulle, utan att komma i konflikt med EU:s direktiv, 

kunna senareläggas till år 2009 eller ev. år 2010, beroende på när direktivet 

träder i kraft. 

Fortsatt saltning av vägarna i den omfattning det görs idag skulle medföra 

en ytterligare försämring av grundvattenkvaliteten och därmed försämrad 

miljö för växter och djur i utströmningsområden och i anslutna 

ytvatten.

Statens jordbruksverk kommer i sin utredning avseende förstärkta åtgärder 

mot växtnäringsläckaget att ge förslag till handlingsvägar. 

Åtgärder för att anpassa avfallsdeponiernas utformning utförs i enlighet 

med de nationella föreskrifter om deponering av avfall som är baserade 

på EU:s direktiv om deponering av avfall. Vad som sägs i föreskrifterna 

skall ha stöd i miljöbalken. På några punkter krävs ändringar i miljöbalken 

för att bestämmelserna i EU-direktivet skall kunna följas. 

Programmen för restaurering av kommunernas avloppsledningsnät måste 

fullföljas. 

Vägverket måste finna alternativa sätt att hålla vägarna framkomliga 

vintertid eller vidta åtgärder så att inte vägsaltet har negativa effekter på 

naturen eller tillförs grundvattnet. 

 

Åtgärder för att minska läckage av växtnäringsämnen och bekämpningsmedel. 

: Konsekvensbeskrivningen görs av Jordbruksverket. 

Enhetlig standard för avfallsdeponier och åtgärder för att deponier ska uppfylla 

högt ställda krav 

Generella föreskrifter om deponering av avfall kommer att 

införas som ett led i implementeringen av EU-direktivet om avfallsdeponier. 

Åtgärden ingår därför strängt taget i det s.k. nollalternativet. 

Effekterna på hälsa och naturmiljö 

(och möjligen också kulturmiljö) bör vara positiva, men kan ej kvantifieras. 

Riktlinjerna syftar till att undvika föroreningar av mark, grundvatten och 

sediment och därmed förknippade risker för hälsa och miljö p.g.a. läckage från 

avfallsdeponier. 

För att uppnå målet krävs resurser för att (1) fastställa riktlinjer, 

inventera och kontrollera deponier, (2) vidta nödvändiga åtgärder för att 

befintliga deponier ska uppfylla miljökraven. Enligt en uppskattning av Naturvårdsverket 

skulle det under vissa förutsättningar behövas en total investering 

på 10 miljarder kr för uppnå föreslagen skyddsnivå för redan befintliga deponier. 

6 Åtgärderna skulle kunna finansieras, åtminstone delvis, med hjälp av den 

beslutade deponiskatten. Vidare innebär riktlinjerna (3) ökade anläggningskostnader 

i framtiden för nya deponier. 

6 

Enligt PM från Naturvårdsverket 

(1998-11-27), s. 34. 

63

64 

Strängare regler för deponering av gruvavfall kan få allvarliga 

konsekvenser för sysselsättning och välfärd i regioner där utvinning av metaller 

och mineral är en dominerande näringsgren (se SGUs yttrande över Naturvårdsverkets 

utredning ”Gruvavfall – miljöeffekter och behov av åtgärder”). 

De ekonomiska konsekvenserna för såväl enskilda som stat och kommun kan 

bli allvarliga. 

Läckande kommunala och enskilda avloppssystem är åtgärdade 

: Effekterna på hälsa och naturmiljö 

är positiva, men kan ej kvantifieras. Syftet är att minska hälsorisker p.g.a. att 

läckande avloppsledningar förorenar grundvatten som i sin tur infekterar 

dricksvattentäkter. Det finns ingen klar bild av problemets omfattning eller om 

läckande kommunala avloppsledningar är ett hot mot grundvattnet överhuvudtaget. 

I bilaga 2 till Grundvattenutredningens slutbetänkande sägs att läckor på 

avloppsledningar kan vara svåra att lokalisera, att eventuellpåverkan på 

grundvattnet ofta är diffus och att det inom kommunerna råder osäkerhet om 

vilka avloppsvattenvolymer som försvinner vid läckage. 7 Enligt Svenska 

Vatten- och Avloppsverksföreningen utgör läckande kommunala avloppsledningar 

inget problemet. De undersökningar som gjorts visar att vatten inte 

läcker ut utan läcker in i ledningsnätet. De enskilda infiltrationsanläggningarna 

för avloppsvatten kan vara ett större problem i detta sammanhang. 

Det finns idag ca 8 500 mil allmänna avloppsledningar, varav 

ca 5 500 mil är spillvattenledningar och resten av dagvattenledningar. 8 Enligt 

en beräkning uppgick återanskaffningsvärdet av det kommunala avloppsnätet 

150 miljarder kr år 1987, varav 100 miljarder kr. avsåg ledningsnätet. 9 Någon 

närmare uppskattning av kostnaderna kan inte göras utan närmare kännedom 

om problemets omfattning. 

Lysande tider väntar grävmaskinister, rörläggare och rörtillverkare 

om det skulle bli fråga en mer omfattande förnyelse av kommunala 

avloppsledningar. 

Halkbekämpning av vägar sker i former som inte försämrar grundvattnets 

kvalitet. 

Konsekvensbeskrivning görs av Vägverket. 

7 

Bilaga 2 (SOU:1995:45), s. 11. 

8 

, Naturvårdsverket, Rapport 4656 

(Stockholm, 1996), s. 5. 

9 

Svedinger, Björn, (Stockholm, 1989), s. 54.

Påverkan 

Nedfall av försurande ämnen Belastning och överskridande av kritisk 

belastning för kväve och svavel fördelat 

på geografiska områden, kg per km 2 

respektive % 

Vägsaltning Vägverkets förbrukning av vägsalt fördelat 

på län, ton per år 

Tillstånd 




Livsmedelsverkets kungörelse) i 

kommunala vattentäkter, milligram per 

liter, samt områden med brunnar med 

förhöjda nitrathalter (karta). I dessa 

områden följs nitrathalterna upp i ett 

miljöövervakningsprogram kopplat till 

EU:s nitratdirektiv. 

Försurat grundvatten Grundvattnets alkalinitet (klassificering 

enligt "bedömningsgrunder"), milliekvivalenter 

per liter, samt pH-värde, i 

kommunala vattentäkter och miljöövervakningens 

referensnät. 

Konsekvenser 

Korrosionsskador på grund av försurat 

grundvatten 

Korrosionsskador och försaltade brunnar 

på grund av vägsaltning 

Åtgärder 

(mått på kostnader måste utvecklas, 

SGU) 

Antal skadeanspråksanmälningar till 

Vägverket per år för skadade brunnar 

och installationer samt utbetalade ersättningar 

i kronor per år 

Åtgärdade deponier Antal deponier som är åtgärdade enligt 

EU:s krav samt sådana deponiers andel 

av alla deponier, % 

Åtgärder mot bekämpningsmedelsanvändning 

Antal vattenskyddsområden med förbud 

eller restriktioner mot bekämpningsmedel 

samt sådana vattenskyddsområdens 

andel av alla vattenskyddsområden, 

% 

65




markstabilitet eller djur- och växtliv i angränsande ekosystem inte förekommer. 

Delmålet är formulerat i enlighet med EU:s ramdirektiv för vatten 

 

Förändringar i grundvattnets trycknivå kan skapa problem av olika slag. 

Det gäller såväl låga som höga nivåer. 

Låga nivåer kan orsaka vattenbrist. I synnerhet grävda brunnar sinar 

under perioder med liten grundvattenbildning. I kustnära områden och i 

områden som tidigare varit täckta av hav kan låga nivåer medföra saltvatteninträngning 

i brunnar. De största riskerna föreligger i områden med 

tätt permanent- och fritidsboende längs kusterna och på öar, men även i 

låglänta delar nära stora sjöar och vattendrag i Mellansverige. Den ena 

orsaken till saltvatteninträngning är, att uttagen av det söta grundvattnet, 

som ”flyter” ovanpå det tyngre salta grundvattnet, överskrider nybildningen. 

Det gör att gränsen mellan det söta och det salta grundvattnet förskjuts 

uppåt och att det salta vattnet kan tränga in i brunnen. Den andra 

orsaken är att brunnarna borras för djupt. Det är oklart vilken av orsakerna 

som är den vanligaste. Problemen med salt grundvatten är framför 

allt smaken och korrosiviteten hos vattnet. Risken för ökad korrosivitet 

anses föreligga vid kloridhalter över 100 mg/l och tydliga smakförändringar 

inträffar vid halter över 300 mg/l. Inom riskområdena har drygt 

10% av brunnsvattnen halter som överstiger 100 mg/l och knappt 5% 

halter som överstiger 300 mg/l. Lokalt kan en större andel brunnar ha salt 

grundvatten; i Stockholms skärgård anses mellan 20% och 30% av brunnarna 

ha det. (Prop. 1990/91:90) 

67

68 

Låga nivåer kan också på andra sätt skapa förändrad kemisk sammansättning 

i grundvattnet. Ökad syresättning av marken kan medföra oxidation 

av sulfidmineral, som leder till försurning. Det här är processer som 

sker naturligt genom landhöjningen, men påskyndas lokalt genom stora 

grundvattenuttag eller genom utdikningar. Dränering av utströmningsområden 

kan leda till risk för höga järn- och manganhalter och uttorkning 

av våtmarker och bäckar. Ihållande uttorkningen kan leda till förändringar 

i växt och djurliv. 

Lågt grundvattentryck leder till sättningar, speciellt i lerområden. Det är 

ett påtagligt problem i t ex Stockholmsområdet och leder till skador på 

byggnader, vägar och nedgrävda installationer. Gamla markstabiliserande 

träpålar ruttnar och knäcks i och med att syre kan tränga ner vid sjunkande 

grundvattennivåer. 

Höga grundvattennivåer kan också medföra kvalitetsproblem som förhöjda 

halter av organisk substans samt av järn och mangan. De medför 

också att skredrisken ökar och att markens bärighet minskar. 

Variationer i grundvattnets nivå är naturliga och betingade av klimatvariationer; 

årstidsbundna variationer eller flerårsvariationer betingade av 

relativt våta eller torra perioder. Mänskliga ingrepp förändrar dock dessa 

naturliga variationer. Så kan ske genom vattenuttag för dricksvattenförsörjning, 

energiförsörjning, industriprocesser eller konstbevattning inom 

jordbruket. Undermarksbyggande av tunnlar, bergrum och djupa grundläggningar 

kan temporärt eller långsiktigt sänka grundvattennivåerna 

genom att de dränerar grundvattnet. 

I tätortmiljöer förhindras grundvattenbildningen genom hårdgörning av 

mark och bortledning av dagvatten. 

Vattendragsregleringar medför att grundvattennivåerna höjs uppströms 

uppdämningen, medan den sänks nedströms uppdämningen. Den kan 

vara utsatt för mycket stora fluktuationer, vilket påverkar både bärighet 

och förutsättningarna för växt- och djurliv. 

 

- Anpassa grundvattenuttagen till grundvattenbildningen 

- Samordna vattenförsörjningen i kustområden och optimera uttagen i 

ett större antal mindre brunnar i stället för ett litet antal större brunnar. 

- Minska utbyggnaden av fritidsfastigheter i områden där risk för vattenbrist 

eller försämrad vattenkvalitet råder innan vatten- och 

avloppsfrågorna långsiktigt är lösta. 

- Förändra det hydrogeologiska underlagsmaterialet till skalor och 

innehåll anpassade till behoven i områden där risk för vattenbrist eller 

försämrad vattenkvalitet råder.

- Lägg större vikt vid analys av konsekvenserna för vattenförsörjningen, 

grundvattnets kvalitet, markstabilitet och växters och djurs 

livsmiljö av förändrade grundvattennivåer vid anläggningar eller 

verksamhet. 

- Minska bevattningen inom jordbruk samt i kommunernas park- och 

fritidsområden under tider på dygnet då avdunstningen är stor. 

 

Drivkraft är den ökande urbaniseringen, jordbrukarnas ökande behov av 

vatten för effektivisering av jordbruket, befolkningens ökade behov av 

fritid i skärgårdsmiljö och infrastrukturutveckling. 

Aktörer är länsstyrelser, kommuner, jordbrukare, enskilda fastighetsägare, 

Vägverket, Banverket, Boverket, Naturvårdsverket och SGU. 

 

Kommunerna har möjlighet att i detaljplan eller områdesbestämmelser 

specialreglera vilka åtgärder som skall vara lovpliktiga. Enligt PBL 

8 kap. 6§ får kommunen om det finns särskilda skäl genom detaljplan 

eller områdesbestämmelser bestämma att bygglov krävs för att anordna 

eller ändra anläggningar för grundvattentäkter. Skäl får anses föreligga 

om det finns risk för brist på grundvatten eller risk för saltvatteninträngning. 

Detta finns också reglerat i miljöbalken 9 kap. 10§, där det sägs att kommunen 

får föreskriva att det skall krävas tillstånd av kommunen eller anmälan 

till denna för att inrätta och använda en ny grundvattentäkt i områden 

där knapphet på sött vatten förekommer eller kan befaras uppkomma. 

Kommunen får också föreskriva anmälningsplikt för redan befintliga anläggningar. 

Kommunerna har alltså ett verktyg för att förebygga överuttag som kan 

leda till försämrad grundvattenkvalitet. Möjligheten att använda detta har 

enligt erfarenheter inte utnyttjats till fullo. En brist i många fall kan vara 

att det inte finns tillräckligt bra underlag för att fatta beslut om i vilka 

områden de särskilda skälen föreligger. En annan svårighet för kommunen 

är att bedöma konsekvenserna av att ge bygglov. 

SGU gör på uppdrag översiktliga vattenbalansberäkningar för grundvattenförekomster 

i några kustkommuner, men det är inte tillräckligt. 

Generellt behöver inte tillstånd sökas för att anlägga brunn för konstbevattning. 

69

70 

Det har hänt att anläggningsarbeten som föregåtts av miljökonsekvensbeskrivningar 

ändå har inneburit negativa konsekveser, då givna villkor 

inte har kunnat hållas. Det beror inte sällan på brist i kommunikation 

mellan naturvetenskapens företrädare och entreprenörens tekniker. 

 

Om planering och utnyttjandet av de juridiska styrmedlen förblir som idag, 

så skulle det troligen innebära att vattenförsörjningsmöjligheterna inom 

många fastigheters närområden skulle minska på många öar och i kustnära 

områden som både hyser permanentboende och är kraftigt exploaterade av 

fritidsbebyggelse. En hållbar utveckling i kust- och skärgårdsområden skulle 

vara avlägsen. 

I tätbebyggda områden skulle grundvattennivåerna lokalt sjunka om inte 

avledandet av dagvatten kompenseras. 

Undermarksbyggande kommer troligtvis då och då att medföra otillåtet 

sänkta grundvattennivåer. 

Bevattning av grödor, parker och fritidsanläggningar kommer att även fortsättningsvis 

innebära ett slöseri med vattenresurser, i och med att det görs 

vid tidpunkter då merparten avdunstar. 

 

• Vattenförsörjningfrågorna måste få en mer central roll i kommunernas 

översiktsplanering. Det är speciellt viktigt i områden med knappa tillgångar 

av grundvatten eller där risk föreligger för saltvatteninträngning 

vid överuttag. I vissa områden är en regional långsiktig planering nödvändig. 

• Kommunerna måste använda sig av de redan befintliga juridiska styrmedlen 

för att kräva tillstånd att anlägga vattentäkter förenade med krav 

på ev. restriktioner på uttagsmängder i områden där skäl för detta föreligger. 

• Vattenförsörjningsplaneringen skall grunda sig på adekvat hydrogeologiskt 

underlag. 

Tillämpningen av EU:s ramdirektiv för vatten kommer att kräva åtgärder 

som bidrar till att delmålet nås.

Insatser för att klara delmålet 

innebär inte så stora effekter på människans hälsa, med undantag för personer 

med för högt blodtryck. Genom att undvika långsiktiga grundvattensänkningar 

kan flora och fauna som framför allt är knutna till fuktiga områden i grundvattnets 

utströmningsområden bevaras. Effekterna torde vara positiva för kulturmiljön 

i och med att stabila grundvattenförhållanden inte innebär plötsliga 

förändringar i förutsättningar för förruttningsprocesser eller markstabilitet. 

Kostnader för kommunernas merinsatser för att ge vattenförsörjningsplaneringen 

en mer central plats i översiktsplaneringen tas upp under 

Ökade kostnader för kommunerna för utökadhandläggning 

av tillståndsärenden för vattentäkter i bristområden kan ungefärligen 

motsvara kostnader för 10% av en tjänst i genomsnitt. Det skulle innebära 

sammanlagt ca 12 milj. kr. 

Produktion av adekvat hydrogeologiskt underlagsmaterial för områden, där risk 

för brist på grundvatten föreligger, främst kustområden, beräknas kosta 

ca 30 milj. kr. utöver kostnader för produktionen fram till 2008 enligt SGU:s 

verksamhetsplan. Det skulle betyda att en personalförstärkning på 6-8 personer 

under en åttaårsperiod skulle behövas vid SGU. Utöver detta skulle det behövas 

förstärkt datastöd. 

Som åtgärd för att nå delmålet 8c (” 

 

”) under miljökvalitetsmålet föreslås att 80% 

av Sveriges yta skall vara hydrogeologiskt undersökt i skala 1:50 000 till år 

2008 alternativt 2010 eller 2012. Det skulle innebära resursinsatser i storleksordningen 

500 milj kr och en personalförstärkning på ca 100 hydrogeologer. 

Det är orimligt med tanke på tillgängliga lokaler, undersökningsutrustning, 

datastöd och tillgänglig kompetens i Sverige. Lösningen till att få bättre hydrogeologiskt 

planeringsunderlag ligger i att komplettera befintligt underlag i 

skala 1:250 000 i områden där behov finns. Kompletteringar kan till stor del 

göras som ”skrivbordsprodukter” med uppgifter ur olika databaser. Mycket 

grovt beräknade resurser är 10 milj. kr, motsvarande en personalförstärkning av 

2 personer vid SGU under 10 år. 

71

Drivkraft 

Total vattenanvändning Total vattenanvändning fördelat på 

dricksvatten, industrivatten och bevattning, 

m 3 per år, samt grundvattnets 

andel därav, % 

Tillstånd 

Salt grundvatten Ledningsförmågan och kloridhalter i 

brunnar i områden med risk för saltvatteninträngning, 

mS/m och mg/l 

Grundvattennivåer Grundvattennivåer enligt bedömningsgrunder 

i områden med risk för grundvattenbrist 

eller risk för saltvatteninträngning, 

meter under röröverkanten 

och meter över havets nivå 

72

• Föroreningar skall inte begränsa användningen av vatten från sjöar och 

vattendrag samt grundvatten som vattentäkt. 

(Prop. 1992/93:226 s.32, bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:352) 

• Förnybara resurser skall utnyttjas inom ramen för ekosystemets produktionsförmåga. 

Användningen av icke förnybara naturresurser skall i 

ännu högre grad präglas av en ansvarsfull hushållning. 

(prop. 1990/91:90 s 35, bet. 1990/91:JoU30, rskr 1990/91:338) 

• Under de närmaste åren bör det läggas en ökad vikt vid att främja en 

miljöanpassning av verksamheten inom olika samhällssektorer. Att inrätta 

skyddade områden är viktigt även i fortsättningen. 

(Prop. 1993/94:30 s. 21, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87). 

73

Referenser 

Aastrup, M, Berntell, A, Bertills, U, Johnson, J & Thunholm, B (1995): 

Grundvattnets kemi i Sverige. – Naturvårdsverket Rapport 4415. 

Doris Rosling (1998): Rapportering av dricksvattentillsynen 1996 – kommunernas 

rapportering om livsmedelstillsyn. – Livsmedelsverket Rapport 

1/98. 

Europeiska unionen, Rådet (1999): Gemensam ståndpunkt (EG) nr /99 antagen 

av rådet den 4 juni 1998 inför antagandet av rådets direktiv 

nr 99/ /EG om deponering av avfall (nr 97/0085 (SYN)). 

Hessel, K, Kreuger, J & Ulén, B (1997): Kartläggning av växtbekämpningsrester 

i yt-, grund- och regnvatten i Sverige 1985 – 1995. Resultat från 

monitoring och riktad provtagning. Ekohydrologi 42, SLU, Uppsala. 

Johnsson, H & Hoffman, M (1997): Kväveläckage från svensk åkermark – 

beräkningar av normalutlakning och möjliga åtgärder. – Naturvårdsverket 

Rapport 4741. 

Livsmedelsverket (1993): Livsmedelsverkets kungörelse om dricksvatten – 

SLV FS 1993:35. 

Miljöbalken (SFS 1998:808). 

Miljö- och naturresursdepartementet (1994): Reglering av vattenuttag ur 

enskilda brunnar – Delbetänkande av Grundvattenutredningen (SOU 

1994:97). 

Miljödepartementet (1995): Grundvattenskydd – Slutbetänkande av Grundvattenutredningen 

(SOU 1995:45). 

Miljöförvaltningen i Stockholm (1997): Grundvatten – Tillgång, sårbarhet,kvalitet. 

Rapport framtagen av SGU på uppdrag av Miljöförvaltningen 

i Stockholm och Naturvårdsverket. 

Naturvårdsverket (1990): Effekter av svavel- och kvävebelastning på 

skogsmark, yt- och grundvatten – Underlag till LUFT ’90 – Aktionsprogram 

mot luftföroreningar och försurning. 

Naturvårdsverket (1991): Grundvattentäkter – Skyddsområden – Skyddsföreskrifter. 

Naturvårdsverket Allmänna råd 90:15. 

Naturvårdsverket (1996): Kampen mot alger och miljögifter. Naturvårdsverket 

Rapport 4561. 

Naturvårdsverket (1996): Deponering av avfall – Förslag till Allmänna råd. 

– Naturvårdsverket Rapport 4610. 

Naturvårdsverket (1997): Kväve från land till hav. Naturvårdsverket Rapport 

4735. 

Naturvårdsverket (1997): Ren luft och gröna skogar – Förslag till nationella 

miljömål 1997. Naturvårdsverket Rapport 4765. 

Naturvårdsverket (1999): Bedömningsgrunder för miljökvalitet – Grundvatten. 

– Naturvårdsverket Rapport 4915. 

Nilsson, K & Englöv, P: Avloppsinfiltration. Slutrapport från forskningsprojektet 

Avloppsinfiltration-grundvattenpåverkan, Forskningsnämnden. 

75

Nystén, T & Suokko, T (eds.) (1998): Deicing and Dustbinding – Risk to 

Aquifers. – Proceedings of an International Symposium, Helsinki, Finland, 

October 14 – 16, 1996, The Nordic Coordination Committee for 

Hydrology (KOHYNO). 

Regeringens skrivelse 1996/97:50 (1997): På väg mot ett ekologiskt hållbart 

samhälle. 

Regeringens skrivelse 1998/99:5 (1998): Hållbara Sverige – uppföljning och 

fortsatta åtgärder för en ekologisk hållbar utveckling. 

Riksdagen: Miljöpolitiken. - Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 

1998/99:MJU6. 

Sandström, M (1998): Vad är vattnet värt? – värderingsmodell för grundvattentillgångar. 

Naturvårdsverket Rapport 4876. 

Vägverket (1995): Yt- och grundvattenskydd. Vägverket Publ 1995:1. 

Vägverket (1995): Salt i grundvatten. Vägverket Publ 1995:68. 

76

Ordlista 

 

EU Europeiska Unionen 

NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket 

NV Naturvårdsverket 

SGU Sveriges geologiska undersökning 

SLV Statens Livsmedelsverk 

SMHI Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut 

SSI Statens strålskyddsinstitut 

JoU Jordbruksutskottet 

FN/ECE Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa 

PBL Plan- och bygglagen 

SOU Statens offentliga utredningar 

BG Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (för grundvatten) 

EEA European Environment Agency (EU:s miljöinstitution) 

SCB Statistiska centralbyrån 

PCB Polyklorerade bifenyler 

VAV Vatten- och avloppsverksföreningen 

 

Bq/l Becquerel per liter, sönderfall per sekund och liter 

mg/l Milligram per liter 

pH Negativa logaritmen för vätejonhalten, mått för surhet 

mg NO3-N/l Milligram kväve som föreligger som nitrat per liter 

Kg N/ha Kilogram kväve per hektar 

Konduktivitet Vattnets specifika ledningsförmåga, mått på salthalten 

Alkalinitet Mått på vattnets förmåga att motstå försurning 

77

Ackreditering Befullmäktigande att utföra definierade arbeten 

Akvatiska ekosystem Naturens samspel i sjöar 

Terrestra ekosystem Naturens samspel på land 

Avfallsdeponi Soptipp 

Biota Växter och djur 

Tillrinningsområde Markområde, avgränsat av vattendelare, där grundvattenflödet 

är riktat mot en punkt, t ex en brunn 

Utströmningsområde Markområde där grundvattenflödet är uppåtriktat 

Infiltration Inträngning av vatten i marken från markytan 

Akvifär Geologisk bildning som är så genomsläpplig att 

grundvatten kan utvinnas ur den i användbar mängd 

Relikt vatten Grundvatten som bildats under tidigare stadier av 

Östersjöns och Västerhavets utveckling 

Omättade zonen Övre delen av markvattenzonen, där porerna även 

innehåller luft. 

Rotzonsläckage Nedträngning av t ex kväve från den del av marken 

där rötterna finns 

Sulfidmineral Mineral där metaller och metalloider är bundna till 

svavel 

78

Grundvatten av god kvalitet. SGU Rapport. - Sveriges geologiska ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?