InNosBclMielse, - Vaasa

( t 9 )
är denna forsigtigheten ganffa nödwändig,i
synnerhet för nysibörjareiChristendomen."Den
"somkommer wld tjäro han bestnittarsig deraf;
"den som gifwer siaisälffav med dem högfar.
"diga, han lärer högfärd.Syr.13:l". Men
dcsse och dylika Skrtftenes rum, böra aldeles
intet lämpas til Nattwardens begäende med
obotfärdiga och owärdiga gäster, säsozn wore
den fördömeligför de botfärdiga och wärdiga.
Ingen som gar til Nattwarden, ställer sig wid
des anammande uppenbart ogudattig, at man
kunde taga förargelsederas, utan alla ställa sig
iutwärtes mätto wackert och sedigt. Kärleken
befaller osi at tro det de äro wärdige gäster, ss
mycket mer,som de alleloftvat bättringiSkristermälet,och
man intet wet, oy! icke de lätit
HerransAnda werka den ftmm^ hossig. Men
om man ock efter NatiwalMgsngen, märker
hos dem deras förra gan^a synda wäsende,
hwaraf man kan stuta at de warit owärdige
Nattwardsgäster,bwad fördönlerdet mig,som
warit en wärdtgNattwards gästs Gud ware
lof^tt jagintet behöswerswara förderas owärdighet,
fast jag tillika, ochisälffap med dem,
warit til Nattwarden. "Hwar och en af osi,
"msste göra Gudi räkettffap för sig stels. Rom.
"14:12". Det heter intet:Pröfwemänniffan
dem, hwilka tillika med henne avamma Nattwarden,utan
det beter sä: "Pröfwemänniffan
"sig sielfwan, och äte sä af detBrödet,ochdricke
"af den KalkeniTy den owardeliga äter och
B 2 dric.