Page 1 '^ "^^^^^'"' -^ '^ ""^ '' .' / '.

walibra.vaasa.fi

Page 1 '^ "^^^^^'"' -^ '^ ""^ '' .' / '.

'^ "^^^^^ '"' -^ '^ ""^ ''

.' / '. .—,.',

', /,^^- .^ ,^


P.

>?, X


wii.llNi.ivi coxL3

Resa

Genom

Pälen och Rystland,

Aren 1778 och följande.

I Sammandrag frän Engelskan.

«»-«"«-^-^- Tryckeriet 1739'


Företal.

H^err cox«s I^a^el: ,«lo po/anei, lluFia ,

an6. Han war redan

berömligtkänd fördest utgifne Resa genomSchmeil,

författad uti angenäma och lärorika Bref, dem Herr

«.2mon6 öfwersatt pH Fransyska, och tilökt med egna

anmärkningar.

Ide mal, som röra Swerige, är Herr c«xe

ansedd för en af de trowärdigaste utländste Författare,

och denna hans noggranhet är en god borgen for de

upgifters pälitelighet, hwilka han meddelat om de öfriga

Länder. Man har för det närwarande endast inskränkt

sig innom pälen och Rystland, pH det man icke

med allmänt kända föremal mätte inledas i en onyttig

widlöftighet.

Gräntsorne och egenskapen af detta Arbete, har

icke tillätit at anföra alla de Källor, dem Herr cox«

nyttjat wid sina Historista undersökningar. Man wägar

dock tryggt försäkra, det han begagnat sig af de

mast godkända Skrifter, hwilke af nu warandeHäfdanteknare

hällasihögsta wärde, samt genom deras järfl-


Företal.

sbrelse bemödat sig utleta farmingen, sä längt etsundt

omdöme och en fördoms-fri owäldighet kunnat tilläta.

Han har icke blott stadnat wid inhemstaHäfdateknare,

utan därjämte nyttjat utländska Ministrars utgifne Memoirer.

Skulle han, detta oaktadt, rakatinägot misttag,

sä är sädant en lott, frän hwilkcn knapt nägon

enda Författare har den lyckan at aldeles frikännas,

»ch hwilken är snart sagt oundwikelig pä det slippriga

Historista fältet, hälft dä sä nye händelser förekomma^

som de, hwilka Herr cox- sökt utreda.

Herr cox? plägar wanligt afbryta sin Dagbok

med fiere helt widlöftiga Historista mellanstott. Förmodeligenihopp,

at med denna förändring af ämnen

mera behaga sina Landsmän.Idetta Sammandrag

har lnan dock trodt sig snarare winnabifall,idet man

meddelat sjelfwa Resanien oafbruten följd, och fe,

hermera, under särffildta Artiklar samlat de Historista

stycken, för at kunna pä en gäng, med mindre stingring

öfwerses. For öfrigt är intet utelämnat, som

man trodt förtjäna upmärksamhet. Isynnerhet har

man sorgfälligt anfdrdt det, som rörer polens och

Xystlando Slatjtista kännedom.

De förändringar, som i pälen under närwarande

Riksdag föregätt, hafwa icke kunnat här intagas, emedan

en del af detta Sammandrag redan lämnat

Prästen, innan sädane hwälfningar sig tildrogo. De

fiäste Läsare hafwa dem förmodeligen uti fristt minne,

och lära, dä dc jämföra demmed detta Sammandrag,

icke sakna ämnen til rcsierioner. At innom fä weckor

se Rvsia inflytandet sä förminskat,genom nya förbinbilser

med preussiska Monarken, en tal-rik Armee besiUs


Företal.

Mad, en aflagd Nationel Drägt Htertage», det siän«

biga Rädet uphäfwit. At se alt sädant wärkstäldt

hos en Nation, där stridige interesten äga sä utmärkt

styrka at göra sig wärksamme, pch det utan andra

följder, än nägra högljudande öfwcrläggningar, 5r

nägot, som knapt stulle synas möjeligt at utföra, dä

man betraktar pälens läge och tänkesätt. Dethar dock

stedt, och kunde til äfwentyrs blott wara en Fbrbere-

-delse til wigtigare Upträden. Dc Läsare, som ästunda

pälitelig underrättelse om pälens Nyaste och ännu

pästäende Stats- hwälfningar, behaga söka dem utt'

Herr Kongl. Bibliothekariens c. c. Höl-weiK utgifne

och fortsatte politista Nlercurius.

- Rystlands inwärtes Stats Författning har wäl

«ke undergalt nägra sä beskaffade stakningar, sedan

Herr coxe lämnade detta Land. Men det af honom

förutsagdeKrig med Curken för ätkomsten af Crim,

har gattifullbordan, och redan gjutit strömmar af

Mennisto-blod.

Hwad Herr coxe med egna ögon sedt, förtjänar

ten fullkomligaste trowärdighet. Närt tidehwarfsResande

stöiden belägenhet, at icke en gäng kunna mistbruka

sina Läsares lättrogenhet, om de än wille. Det

obetydeligaste misttag kan näppeligen dölja sig för de

grannsynta ögon, med hwilka hela Skårar af Lärda

Recensenter, nn för tiden, granska hwarje utkommande

Skrift, och uti sina Litteraire Journaler liksom Controllera

hwarandra, hälst dä man räknar et updagadl

fel äfwen sä hedrande, som en okänd upgift.

Istället at mera orda til Herr coxe,fördel,ät«

»djer sig Författaren af detta Sammandrag, at utbe.


Företal.

bedja fig, för egen räkning, Läsarens ynnest och df-

»erseende. Han har bemödat sig, at förenaSanning

med Korthet, under dnstan atitwänne hänseenden

ftrndja. Han har nödgats göra afseende pH Swensta

Nokhandelens läge, som icke tilläter stora Wärk förläggas.

Han anser sjelf detta Arbete endast säsom en

emständelig Recension af Herr coxes 7>a>l)ell.

Til Läsarens beqwämlighet äro Mynt,Mil-tal,

samt alle öfrige förekommandeMätt bragte til Swenstt

beräknings-sätt. För jämnheten är et Pund Stirling

nptagit til 4 Riksdaler spene, utan afseende pä den

lilla förändring,som uti Cursen nägongäng förefaller.


Resan genom Pälen.


Innehall.

Resan genom palett

Til Cracau, sid.i, 2.

Cracaus befkrifning, 3.

Kläddrägt, 6.

tvielitsta Salt-Grufwor,7.

U3arsau hcstrifwes, 12.

palsta Hofwet, 13.

Lustbarheter, 16.

palsta Criminal-saker, 25.

Resan til Grodno, 23.

Grodno, 32.

L.ithauens Natural-Historia, 34.

Grodnos Manufacturer, 35.

Resan til Rysta Gräntsen, 38.

l^ithuanste Allmogen, 41.

Ditzidenternas Historia, 43.

Tilämnadt Konunga-mord ipålen, 49.



Riksdagar, 67.

Armee, 79.

Znwänare, 31.

pälens delning, 6o

>— Regerings-sätt, 64.

-w Kammarwärk, 75.

Handel, 77.

Rättelser,iResan genom pälen.

Sid. 62, rad. 12, stär: at hon; läs: och hon.

"- b), rad. 2, at widare; läs: alt rvidare.


Resan genom Pälen.

H^3err


2

Cracau, Julius 1773.

wid detta anspräk, en Österrikisk Armee,

em 2


Cracau, Julius 1773. 3

ssrifwa 10,000). Stadens Gator äro brede

och wackrc. Hufen witna til större delen om

Stadens fordna, men nu mera förfallnepraqt.

Mänqe wäl bygdePalatser sta antingen öd^,

eller ock färdige at nedfalla. Kyrkorne äro

de ende byggnader, som nägorlunda bibehållit

sitt anseende. Cracaus första steg til en sädan

belägenhet härledes frän Swenlka Krigsmagtens

besök i början af detta Är-hundradet,

likwäl är detz närwarande ställning egenteligen

en fölgd af Landets inbördes mitzhälligheter,

under hwilka Staden ömse innehades

af Rytzar och Confedererade. Man ser

öfwer alt, i Hus och päMallar, märken efter

Canonktllor. Mcd et ord: Cracau liknar

öfwcrlefworne af en mägtig Hufwudstad,

den en fiende nytz plundrat.

Stadens befästning bestar af höga Tegelstens-murar,

förstärkte dels med runda,

dels med fyrkantiga Torn, ester forntidens

smak. En Garnizon af 600 Rytzar innehade

Citadellet. Pä alla Gator stodo Rysta

och Palsta Utposter.

Universitetet har ungefär 600 Studenter.

Bibliotheket är icke synnerligen märkwärdigt.

Detz Böcker äro hwarken mänge eller sällsynte.

Man ansäg fordom denna Academie sä-

som en moder för Pälffa Litteraturen, men

detz anseende har mycket aftagit, sedan Warsau

blef RiketS Hufwudstad.

A 2 Den


Cracau, Julws 1778.

4

Den äldsta Bok, som blifwit tryckt i

pålen, är en Samling, af Rikets Stadgar

och Författningar. Man wet för witzo, at

den är tryckt före är 1496. Bokstäfwerne

äro Gothiste (Munk-stil), och rum är lämnade

för Initial-bokstäfwerne, som den tiden

mäladcS.

Lärdomen hade här sittmast lysande Tidehwarf

under Bi'ZjBmun6 dä ftere

Lärde,i anseende til Religions -stridigheterne

iTyskland, flyktade til pålen och nedsatte

sig iCracau.

Slottet är bygdt pä en liten klippai

södra delen af Staden, befästadt med Tegelwallar

och gamla Torn. Denne bygnad led

mycket, när Konung cZrl den Tolfte, efter

Segern wid Clitzow, hölt et triumpherande

Intag i Cracau, men blef sedermera satti

nytt ständ. Rummen äro wäl inrättade och

witna om Slottets fordna pragt, men de sta

uv mera öde. Ifrän är 1320, äro allepalste

Konungar, utom den nu Regerande, krönte

iCracau. Rikets Regalier förwaras pä

Slottet, men innom sä mänga Nycklar, at

Herr Oxe ej fick tilfälle se dem.

Under de sist förslutne oroligheter innehade

de Confedererade en Fästning, L>andskrone,

icke längt ifrän Cracau, och ofredade

därifrän, med sina ströfwerier och utfall,

sä wäl Rysta Kejsarinnans, som Konungens

Troppar. Men isynnerhet utmärkte de sin

dri-


Cracau, Julius 1773. 5

dristighet wid et tilfälle, dä de öfwerrumplade

sjelfwa Slottet i Cracau. Den 2 lulii

1772, kl. 4 om morgonen insmögo sig 76

Confedererare, anförde af en Lieutenant, genom

en underjordisk gäng, som war inrättad

at afföra orenligheter i N)eixel-strömmen. De

anföllo Rysta Högwakten med sädan häftighet,

at den straxt gaf sig sängen. Twä eller

tre Rytzar nedergjordes och de öfrige sattesi

säkert förwar. En af fängarne fann dock utwäg,

at utför muren undkomma, och utbredde

allarm bland de Rytzar, som lago iStaden.

Detze grepo straxt til wapen och gjorde

et häftigl anfall pä Slottet, men dä -Hem

mötte et lika warmt motständ, sörestälde de

sig de Confedererades styrka, säsom mycket större

än den war och afstodo frän sitt försök.

Herr Officerareide Confedererades

tjenst i s_.andskrone, underrättad om denna

framgäng, antägade samma dag emot afto-

nen med 800 Man, slog et Rystt Detachement

och inträngde sig i Citadellet. Dc Confedererade

förswarade sig sedan tappert under

en tre mänaders Belägring, til detz de nödgades

dagtinga, hwilket dock skedde pä gansta

hedrande wilkor. Herr (^oxs befäg denna

underjordiffa gäng, och fann den sä smal,

at de angripande, icke utan största möda,

blott krypande pä händer och fötter, den ene

efter den andre, kunnat där framtränga.

A 3 Uti


6 Cracau, Julius 1773.

Uti Cachedral-Kyrkan, som är belägen

innom Citadesset, säg Herr (.'oxe Pälsta Konungarnas

Grifter, hwilke icke utmärka sig

med nägon synnerlig pragt. Flcre af dem

hafwa ej en gäng nägon påskrift. Enligt

Pälsta Lagarnc, bör den nytz walde Konungen

kort före sin Kröning följa sin Företrädare

til grafwcn.

Cracaus Innewänare, sä wäl som Pälackarne

i allmänhet, äro mycket lifllge och

beledsaga sitt tal med mänga kropps-rörelser.

Deras sätt at hälsa bestar däruti, at de

nägot nedböja hufwudet, under det de lägga

ena handen pä bröstet och sträcka den andra

ät jorden; men dä nägon ringa Person möter

en förnäm,böjer han sitt hufwud nästan

ned til marken, och lägger tillika sin hand

nära den Personens häl, för hwilken han betygar

sin wördnad.

Mankönet bär gemenligen moustacher och

lämnar blott en rund fläck orakad midt öfwer

hjetzan. Landtmannens Sommar -drägt

bestar af en rund Hatt eller Mötza, en grof

Linnestjorta, samt Langbyxor af samma siags

tyg, utan Strumpor och Skor. Qwinkönet

pä Landsbygden bär et hwitt Linnekläde swept

om hufwudet, och flätar häret i 2:ne pistor.

Herr c^xe säg ock nägra, som buro hwita

Linnekäpor, hwilka ej allenast täckte hufwudet,

utan ock hela kroppen nedom knän.

Ständs-


Cracau, Julius 1773. 7

Ständspersonernas drägt ärutmärkt wacker.

Adelsmänncrnc bära en Jacka och ofwanpä

densamma en Utan-räck afannan sarg,

som räcker t,l knän och fastbindes med en

Gördel. Iwackert wäder fästas armarna

af denna Öfwer, räck tilsammans bakom axlarna.

En SaM är äfwen nödwändig til

denna drägt, säsom den beteknar Adeliga »värdigheten.

Om Sommaren bäres denna kläd-

nad af Sidentyg,- men om Wintren af Sam-

met eller Kläde, fodrad med pälswärf. Dä

brukas äfwen fodrade Mötzor och gulaHalfstöftor

af Saffian med järnstodde klackar.

Fruntimrens drägt bestar af en?olonoile, el-

ler sid Räck med fodcrwärk.

Til cmsigtes drag, seder och kläder, likna

Pälackarne mera et Asiatiskt än et Europeiskt

folkstag. De härstamma äfwen frän

Cartarista Förfäder. (32rm2ter.)

Herr (^oxo kunde ej underlata at besöka

de ryktbare Salt-Grufworne wid Byn Wielitsta.

Man kallar dem äfwen de Cracauste

Salt-Grufworne, för deras belägenhet

nära sistnämde Stad. Dctze Grufwor äro

arbetade i en Bergsträcka, och wid Norra

ändan af en arm, som stöter til Carpachista

Fjällen. Wid den grofwa Linan, mcd hwilken

Saltet upfordras, fastades 3:ne Hängmattor,

i hwilka Hr. (^oxemed detz twäFöl-

jeslagare nedhitzades ungefär 30 famnar under

första Salt-laget. Sällstapet lämnade

A 4

där


8

Salt-Grufworne, Julius 1773.

dar mattorne och nedsteg widare genom en

läng och smäningom stuttande gäng, som här

och där hade sä stora Gallerier, at flere Vagnar

beqwämligt kunde framköra i bredd. Pä

nägra ställen woro trappsteg huggnei fasta Saltet.

Nägre wägwisarc gingo förut med Lampor,

och Herrarne buro sjelfwe hwar sinFalla.

Äterssjenet af detza Faklor emot de glimmande

wäggarne, war öfwermätton wackert,

dock icke sä starkt, at det, såsom andre före,

gifwit, stulle kunna jämföras mcd glantscn

of Adla stenar. Saltet, som upgräfwes,

kallas Ziebna, eller grönt Salt, men är dock

jerngrätt. Sedan det blifwit sönderstött, är

detz färg smutsig och ast-grä. Ju djupare ned

Saltet hämtas, desto bättre är detz egenskap.

Det, som fäs nära ytan eller wid sidorna,

är blandadt med främmande ämnen, jordoch

lsten-arter. Längt ned pä djupet, stall det fin,

nas sä rent, at man endast behöfwer stöta

det. Det finaste gra Saltet är dock mycket

swagare än Hafs-Salt. Det är stenhärdt,

sa at Arbetarne, icke utan möda, lotza det

med yxor och hackor. Stundom huggcs det

istora klumpar om 35 litzpunds wigt, hwilke

upfordraS med windspel; men de smärre stycken

upköras medHästar genom et til den andan

uthuggit Galleri. Nägon enda gäng träffa

Arbetarne rent och Chrystall-klart Salt i

sma fyrkantiga stycken. Kol och förstenade

Trädbitar finnas ock någon gäng begrafnei

Salt-matzan. Bruft


Salt-Gl-ufworne, Julius 1773. 9

Grufwan synes wara outtömelig. Detz

bekanta bredd gar til 1115, detz längd til

6691 och detz djup til 743 fot. Man för,

modar med fullkomlig anledning, at denna

omätcliga Salt-matza delar sig i flera armar,

men huru långt den sträcker stg ät djupet,

tiltror sig ingen, ej en gäng med sannolikhet,

utstaka. Här och där far man se

Capeller, ut-

huggne i härda Saltberget, uti hwilka, pä

sina witza dagar, ordentelig Mätza hälles.

Et af dctza war 15 alnar längt, samt 12 z

aln bredt. Altare, Crucifix, Prydnader och

ätstillige Helgons Bilder woro uthuggne i

sjelfwa Saltet. Nägre Grufwor eller Kamrar,

frän hwilka Saltet blifwit borthämtadt,

woro gansta store, och understöddes dels af

Bjelkar, dels af Salt-pelare, dem man lämnat.

Andre äter hade intet sädant understöd.

Herr Oxe destrifwer en sädan Grotta,som

hade 40 alnars högd, samt war sä läng och

bred, at den uäftan tycktes wara gräntslös.

Taken äro icke hwälfde, utan flate. Detzc

Capeller, Kamrar samt nagrc Lider, utihwilke

Hästarne fodras, hafwa gifwit ftere Resande

anledning at försäkra, det uti Salt-

Grufwan hela Byar finnas, hwilkas Inbyggare

aldrig se dagens ljus. Men sädant är

ogrundade, ty Arbetarne aflösas och uphitzas

hwar åttonde timme. Herr Oxe fann luften

gansta torr, utan minsta tecken til fuktighet.

Under hela wandringen idetza underst

5 zor.


10

Salt-Grufworne, Julius i7?8»

jordiska boningar säg han blott en enda liten

Källa, hwilkens watten blifwit salt, dä det

sökt sig fram genom Grufwan.

En sä ofantelig Salt-matza är et gansta

märkwärdigt ?lienomon, och kan wärkeligen

systosätta de Lärda, som hafwa wär

Jords naturliga undersökning til föremal. Hr.

(3uett,r6, som med mycken upmärksamhet undersökt

dennaGrufma, berättar, at den jordstorpa

som finnes afwan pä Salt-lagret, närmast

dagen bestar af Sand, därnäst af Lera

här och där blandad med Sand, Grus

och inbäddade Hafsdjurs förstenade kroppar,

samt omsider af et kalk-artadt Stenlager.

Däraf slutar han at Hafswatnet fordom intagit

det ställe, som nu fylles af Salt, och

at Saltet är en lämning efter det afdunstade

watnet.

Detze Salt-Minor omtalas i Pälsta Historien

redan är 1237; men man wet icke huru

länge de warit uptagne före den tiden.

Deras afkastning har länge warit anstagen til

Konungens Hofhällning, och utgjorde, innan

pälens ststa delning, den nu Regerande Konungens

förnämsta inkomst, emedan de gofws

en ren ärlig behällning af 389,000 Riksdaler.

De tilhöra nu Kejsaren, men äro pä

längt när icke sä indrägtige. Ty säsom de

Österrikiske Committerade gjorde sig den tanka,

at p


N)ägen tilwarsau,Julius 1778.

denne nödwändightts-wara sä omättligt, at

Konungen af prcusen kunde ännu lindrigare

sälja Spanstt Salt til folkets bchof. Där-

före ärhaller nu mera större delen af pålen

denna Wara frän DnntziZ, Memeln

och Rönigsberg, och N)iclitsta Saltet köpeS

cndajt af et obetydligt Landstycke närmast

Grufwan.

Frän Cracau fortsattes Resan tilN)arsau

genom mörka Skogar och et til större

delen ödeslikt Land. Skogarne bestä of Gran

och Tall, mcd nägra ströddaBokar, Björkar

och sma Ekar. Här och där sägos nägra rödningar,

Betesplatser och magre Åkerlappar. Utan

at sjelf se en sä bcdröfiig syn, stulle man

knapt föreställa sig sädan tomhet iet Land,

som stall heta bebodt. Pä stora landswägen

emellan Cracau och Warfau, under en resa

af 43 mil, mötte man endast 2 Wagnar

och ungefär 12 Kärror. Orten war gansta

tunt bebodd. Några fa strödde Bondbyar,

bygde af Träd, sägos lanqt frän hwarandra

belägne. Dctzas ömkanswärda utseende swarade

fullkomligt emot den usla nägd, som omgaf

dem. En Resande har dar intet annat

härbcrge at wänta, än nägra eländiga Hyttor,

utan husgeräd och minsta beqwämlighet.

Detza tilhöra gemenligen Judar. Man nöd-

gas där nästan altid nyttja samma Rum med

det,öfriga Husfolket. Ägg och Mjölk öro

ev Sppighet, som icke allestädes fan ärhällas.

I

11


12

N?ägentil warftu,Julius 1778.

Istället för Säng mäste man atnöja sig med

en pä golfwet utbredd Halmkärfwe, och statta

för en särdeles lycka a: fä den ren. Herr

och detz Sällstap,som länge wandt sig

ut utan saknad umbära de flästa lifwets beqwämlighetcr,

fann sig dock uti wärkelig förlägenhet.

Man reste därföre om nätterna,i

den öfwertygelse, at intet föremal, som kunyat

förtjena upmärksamhet, stulle därigenom

gä förloradt.

Under alla sina Resor hade Herr Ox


warsau, Julius 13

der Sommartiden mycket grund. Warsau,

med detz widlöftiga Förstäder tros hysa emellan

60 och 70 tusende Inwänare, af hwilke

dock et stort antal utgöres af Främmande och

Utlänningar. Staden har et bedröftigt utseende

och wisar de starkaste afbrott af den rikedom

och fattigdom, den yppighet och usel,

het, som öfweralt afwäxlari detta olyckliga

Rike. Gatorne äro brede, men illa stenlag,

de. Kyrkor och Aumännc Byggnader äro dock

store och prägtige. Adelens Palatser tal-rike

och lysande; men de öfrige Husen bestä, til

största delen endast af illa bygde Trädkojor,

särdelesiFörstäderna.

Sällstapet blef af Stor-Marstalken presenterade

för Konungen wid Detz Lever pä

en Söndag. Uti Audiencc,Salen, hwarest

Rikets förnämste Herrar afbidade Konungen,

säg Herr coxs fyra nyligen upsatte Bröstbilder,

nemligen Drottning KlzkbetKz, Kon.

ttsnriQ den Fjerdes, Kon. 8objell^«

och nu Regerande Rysta Kejsarinnans.

Konungen af pålen, st3m_l_l2Uß HuZu>

Nuß, född Grefwe ?oni2towlki) är en Herre

of gansta behaglig wäxt. Han har ennägot

mörk hy, Romersk näsa, genomträngande ögon

och Detz anletsdrag äro starkt utmärkte.

Hans sätt at emottaga och omgäs är utmärkt

intagande, och Han nedläter Sig pä et wärdigt

sätt, som aldeles ickl minskar den wördnad

man bär för Hans Höghet. Han är

den


xvarsau, Augustus 1773.

14

den försteKonung ipälen,som ickebär Landets

urgamla Drägt. Han rakar ej heller

Sitt hufwud efter Pälsta sättet. Detta exempel

följes af mänga höga Herrar i Hans

Hos. Nationen är dock sä kär uti stna förfäders

Klädedrägt, at man pä den Riksdag,

som föregick Konungens utwäljande, föreslog,

det äfwen et wilkor stulle införas uti l^Ks

Onventa, som älade den tilkommande Regenten

at bära Pälsta Kläder. Men denna

föreställning blef öfwerröstad. Wid Kröningen

wisade Sig ock Bt2niBlau3 uti en mera

nymodig Drägt, med lösa, utför axlama

hängande här, och nyttjade aldeles icke den

manliga Ceremonie-klädnaden.

Slottet är bygdt af Bi§>Bmclncl 111, pä

en högd icke längt frän Weixcln. Nära Audiencc-Rummet

säg Hr. Oxe en mcd Marmor

klädd Sal, hwilkcn Konungen inwigt til

Sina Företrädares minne med följande pä-

strift: KeZum

memvliX c^eciicZvit Btlnjs>3Uß

HuZuNuz Kocce mnnumentum 1771. Man ser

där Palsta Konungarnas Portraiter ifrän

Voleß>2r>B til närwarande tid. De äro alle

mälade af Laccigrelli, de äldste efter Mästarens

egen upfinning, men 1^,812U5 11. och

de ftäste följande, efter wärkeliga mönster.

Idetta Rum gifwer Konungen hwarje Torsdag

en middag ät Lärde och förtjente Män.

Han presiderar sjelf wid Bordet, och ehuru

Konung, är Han dock där den angenämaste

Um-


warsau, Augustus 1773. 15

Umgängesman. Där upläsas, wid sädane tilfällen,

Afhandlingar iHistorien, Naturkunnigheten

och andra ämnen; och säsom man

sr 1773 sytzclsatte sig at iordning bringa en

Lagbok, som stulle föredragas pä nästa Riksdag,

sä gaf Landets Lagstiftning oftast ämnen

för samtal i detta lysande Sällskap. Konungen

anwänder all möjelig flit at höfsa

Pälsta Spräket, som mycket blifwit wanhäfdadt

under Rikets twä siste Konungar. Han

älskar ock Skaldekonsten, hwarföre den äfwen

ofta är föremålet wid detza Sammankomster.

Uti Rummet, näst intil sjelfwa Salen,

ses de förnämsta Ledamöterna aftagne.

Enligt Hof-Etiquetten blefwo de Engelste

Herrarne befalte til Aftonmaltid pä et

Konungens Lust-Slott, belägit i en wacker

Skogspark, z mil utom Staden. Slottet är

gansta litet och harihwardera Wäningen endast

en stor Sal, fyra smärre Rum och en

Bad-Kammare, hwart.f detta ställe kallas

mailon 6s d2m. Men däremot är det prydt

med utmärkt smak och pragt. Konungen hade

där et litet waldt Sällstap af bägge Könen.

Spelbord woro framsatte, men Konungen

Sjelf spelar sällan. Klockan half 11

war maltiden anrättad wid et rundt Bord

med 8 CouocrtS. Konungen satt Sjelf med,

ät intet, men talade mcd mycken munterhet.

Sedan maltiden war ändad,ätergick det spelande

Sällstapet til sitt VMKz men Konungen


16 warsau, Augustus 1773.

gen lät framsätta et annat Bord, befalte de

Engelske Herrarne sitta, och talade med dem

iätstilliga ämnen intil midnatten.

Följande dagen woro de äter kallade til

Middag pä samma

Lust,Slott. Konungen

talade dä Engelska med Herr Oxe och om

Engelska saker, med en utmärkt färdighet och

insigt. Sedan befägos ftere Lust-Slott, dem

Konungen äger i samma Skog. De äro bygde

i olika siyl, dock med utmald smak. Konungen

är älskare af Vyggnings-konsten, och

gifwer Sjelf utkast til dylika bygnader, sä

wäl som til deras inmättes prydnader.

Om aftonen gaf Konungens Broder,

Prints ?oni2tonll


warsau , Augustus 1773. 17

frihet, at, under samtal, fräga om pålen

frambragt nägra goda Skaldestycken? "Wi

"hafwc," swarade Konungen, "nägra smär-

"re Stycken, som icke äro at förakta, och

"en skälig god Hjeltcdikt. Men Mästerstyc-

ket af Pälsta Skaldekonsten är en lyckligt

"träffad öfwcrsättning af

OeruKlcms

"_l_.it)es3tg, som wida öfwerträffar alla de öf-

"wersättningar af detta Skaldestycke, hwilke

"pä andra Spräk utkommit. NägreItalienare

"af smak och omdöme, hafwa pröfwat den

"nästan jämngod med urskriften." Konungen

tillade widare, pä Herr Oxeß wördnadsfulla

eftcrfrägcm, "at palcn icke hade nägon du-

"gelig Historia pä Modersmälet, men at

"man snart både et sädant Werk at wänta

"frän en ffickeliq hand; likwäl saknades icke

"rätt goda Häfdateknare, fast de strifwit pä

"2.atin; et Spräk, som är allmänt iLan-

"det, sä at alla Lagar intil BiZißmun6 >^u.

"zuNl tid, ja ock psKa


18 tvarsau, Augustus 1773.

wet war af den täckaste B^mmeilie. Sjelf,

wa Salen hade fyra öpna Sido-Rum, förscddc

med Soffor och prydde mcd Mätningar

in kresco, hwilke jämte nägra stycken af Mytologien,

såsom L2cclu och Bilem Segertag,

äfwcn förestäldtc Rysta Kejsarinnans Segrar

öfwer Curkarne. lllidcr det Hr. Oxe förundrade

sig öfwcr den pragt och smak, som

härskade i denna Kown


Warsau,Augustus 177g. 19

povonsti, PrmS TaltolitKie

Landt-Slott, ligger midt i en Skog, 5 mi^

frän Warsau. Det liknar aldeles eu Bond,

by med timrade Hus och Halmtak. Utom

huswudbygnaden, den Prinsen och Prinses-

san bebo, äro särstildte Hus för deras Baru

och Betjäning, hwilke sido-bygnader hafwa

sina egna Staket och Gärdttomter. Detzutom

ligga här och där, liksom utan ordning, flere

Bygnader, Sommar-Rum, Pcwillons, Lider

samt Stallrum, i stannad af en 1.l hälften

förfallen Amphitheater. Med et ord: alt

är med högstti konst och smak gjordt Landtlikt.

Prinsctzan emottog sina Gäster ihufwud-byggnmgen,

hwilke, dä de förmodade

innom träffa samma enfald, i detz ställe

ftl^ i förundran öfwer den största yppighet

och mcd finaste smak inrättade pragt. Alle

Rummen woro pä det dyrbaraste sätt prydde

och förstddc. Men det fa kallade Bad-rumm.'l

öoll.'g sig en synnerlig upmärksamhet.

W^ggarne woro, frän taket til golfwet, beklä.l.,'

smä fyrkantiga Taftor af Saxistt

Pl^lvc^ ne, af hvilka hwm och en war mälad

med nägon Blomma. Kanterne och fogningcn

woro sirade med de täckaste Löfwerk.

Man kan sörcMa sig kostnaden af denna

tapetsering, dä Kwarje fyrkant i Dresden kostat

3 Ducater och flere än 3000 stycken fordrad

at kläda detta Rum. Utanför Bygnaden

war en Gårdstomt, instängd med stora

B 2 bul-


20 tvarsau, Augustus 1773.

lerstenar af Granit, samt här och där, lik-

som af sig siels, kullblasta Träd; men i en

sä naturlig och lekande ställning, at man tyckte

sig för ingen del igenkänna männilkohandens

åtgärd. Pä detta stället drack man Thee.

Sedan besöktes de öfriga Bygnader. All ting

utom Hus utmärkte en lycklig Vondeby, men

inwärtcs rädde den högsta rikedom och pragt.

Man spatscrade widarei den närliggande

Parken, som är lagd efter Engelska Trä-

gärdä-smaken, och fann jämte Stalls-bygnaden,

den man ej kunde undgä at anse för

nägon förfallen Amphitheatcr, et rikt och konstigt

wirkadt Turkiskt Tält, som tilhört Turkista

Stor-Viziren och blifwit äröfradt under

sista Kriget emellan Rys;land och porten.

Där stod en Soffa och en Tapet lag utbredd

pä marken. Man dröjde där til mörkret, dä

Prinsetzan päminte Sällstapet at gä tilbaka.

Hon förde sina Gäster til en liten Kulle, där

i et ögnablick en täck Illumination framlyste.

En Brygga bestående af en Hwalfbäge öfwer

et brcdt watten, uplysies med flere tusende

Lampor. Äterstenct i watnet af detze

Lampor war sä starkt, at man tyckte sig se

en brinnande Cirkel, hängande i fria luften.

Denna syn war obestrifligt stön, och förhöjdes

än mer af den bakom belägna mörka Skogen.

Under det man med förtjusning bestädade

et sa intagande föremal, lät en wacker

Conccrt höra sig pä nägot afständ. Man gick

se-


N)arsau, Augustus 1773.

21

sedan öfwer denna illuminerade Bryggan och

kom til en öppen Pavillon, som hwilade pä

blomsterprydde Pelare. Där träffades en kall

anrättning af alla dc läckerheter Natur och

Konst kunna frambringa. Da man steg ifrän

Bordet och förmodade s^n wara bragt til

slut, fick man i det stället se alla Trägärderna

däromkring hastigt illuminerade, och under

det man ätergick, hördes Vläs-Instrumcntcr

frän flere hall. Sedan man atergädt til sjelfwa

hufwud-bygnaden, wisade sig Prinsctzans

twänne Döttrarklädde i Grckist drägt, mcd

den täckaste enfald, och dantsade, den äldre

en Pälss, och den yngre en Cotzakist DantS.

Den förre war längsam och behagclig,^den

sednare qwick och Comist. Den äldste Sonen,

om 8 ars älder, bläste därefter Walthorn

mcd utmärkt färdighet och roade stuteligen

de främmande Herrar med en munter Pälst

Bond-dants. Klockan war redan 2 innan

dctze nöjen afbrötos.

Hr.Oxe war äfwen buden til Vistopcn af

plotsto,Konungens Broder,pä detz Slottlablonista,

5. mil frän N)arsau. Bygnadenär

wacker och utförd efter Konungens utkast, samt

pä detz bekostnad. Den sa kallade Turkista Sa,

len förtjänar i synnerhet at nämnas. Den

är bygd i österländsk smak, aftang och gansta

hög. Midt uti denna Sal ser man en

Vattenkonst, omgifwen af en Blomster -parterre,

emellan hwilkcn och wäggarne Soffor

V 3 es-


22

U)arsau, Augustus 1773.

efter Turklsta maneret äro lagde. Blommornas

stiftande färg och angenäma lukt, watnets

klarhet och kylande dunster, göra detta

Rum ni den behagcligaste förfrissnings-platS

under Sommarhettan.

Wid sista upwaktningen hos Konungen,

dä Herrarne äfwen befaldcs til aftonen pä

Detz Landt-Slott, behagade Konungen säga

til Herr Oxe:Ihafwen sedt fängelserna

här i Staden. Jag fruktarIhafwen

funnit demiet ömkeligt tilständ. Herr

Oxe, som wäl wistc, huru litet det stodi

Konungens magt at afhjclpa mitzbruk, bemödade

sig at möjeligast förmildra sitt swar, och

sade bland annat, at äfwen i3ng!ands häckten

woro i eu oä) annan del sämre inrättade.

Det faller mig otroligt, inföll

Konungen, at en tTlation, som med stal

görsig en heder af sin omtanka,stulle underlata

en sa betydelig del af god ordning.

Hr. Oxe widrörde sedan en omständighet,

den han trodde Konungen kunna afhjelpa,

och anmärkte, huru illa det wore tilstäldt,

dä man ej beförjde, at de sjuke sängar

kund? rymmas i et särstildt Rum; och

dä han tillika ursäktade den frihet, hwarmed

han yrkade denna angelägenhet, swarade Konungen:

Aho, som talar för olycklige,

blir altid af mig hörd med nöje. En utlätelse,

ssrifwer Herr Oxe, den jag aldrig

stall förgäta, hälst det rörande sätt, hwarmed

den


tvarsau, Augustus 1773. 23

den uttrycktes, försäkrade mig, at den warkeligen

gick frän denne mildc Konungens hjerta.

Konungen talade sedan om de nya Lagar,

som woro under arbete. Jag lyckonstår

Eder, sade han, Edert Hus är färdigt,

mitt endast tiltomtadt. Efter maltiden

förcstäldes Herrarne til afstcdstagande,

dä Konungen täcktes fräga, hwilken wäg de

ärnade taga, samt upgaf Sjelf et och annat,

det Han trodde förtjena deras upmärksamhet,

Herr (!oxe erinrade därwid, at Konungen behagade

förgäta de af Honom Sjelf i Grodno

anlagde Manufacturer, den af Honom

uprattade Academien i TVilna, med detz Botaniska

Trägärd, 0. s. w.Iläten Eder,

swarade Konungen, förwillas af namnens

likhet. Detze inrättningar äro endast et

utkast af mitt upsat och tunna ännu icke

ädraga sigResandes upmärksamhet. Därefter

yttrade sig Konungen, det Han med nöje

stulle sedt sä wälkomne främlingar längre

dröja i N)arsau, och önskade dem stuteligen

en lycklig resa.

Den 6 Augusti tilbragtes pä villanow

hos Furst ?2rtolilKj. Denne ättatio ärige

Herre höllsitt eget Lif-Garde. En rättighet,

som tilkommer hwarje Pälst Adelsman. Man

fann hos honom den ägta gammaldags gästfriheten.

Han höll et dageligt Bord för 20

til 30 Personer. Hans inkomster stiga til

400,000 Riksdaler om aret, och hans utgif-

B 4

ter


24

warsau, Augustus 1773.

ter äro därefter afpatzade. Slottet villanow

bygdcs af som wgldc detta

ställe til stn käraste hwiloplats fränRegeringsbekymret.

Hu^uNull 11. anwände mycken kojinad

pä detz förbättring. Utan pä murarne

ses en myckenhet arbeten uti 1)38 le,!^, som

föreställa bemalte zo^i^^^z förnämsta Hjeltebedllfter.

Detze minnesmärken efter en af pålens

störste Konungar, äro upsatte pä 6ugull»

den Andres befallning.

Under mistandet i A)arsau besåg Herr

Oxe äfwcn Konungens Mynt-Cabinet. Det

äldsta Mynt war af LoleB>2uz l. af är 991

och förcstäldte, pä den ena sidan, Palsta Örnen,

samt pä den andra en Krona. Ifrän

BiZiBmuncl I. war Samlingen fullkomlig. Under

den korta tid tteni-ic af valois Regerade,

stogs intet Mynt. Herr Oxe nämner i

synnerhet 2 Medailler; den förre stogs öfwer

)oli2n Bot)iesK^, dä han räddade Wien, mcd

pästrift: Orbem lelV2i!iB et orkem; den andre

är stagen af nu Regerande Konungen.

Pa ena sidan föreställes Konungens wäl träffade

Bröstbild, samt pä andra stdan , et

Sccpp i stormen, såsom sinnebild af Rikets

inwärtcs oroligheter, med öfwerstrist: Ne cc»

de M2


Warsau, Augustus 1773. 25

tuo illu^re clic2vit 1714.

Det är ganska rikt pä Böcker och Handskrifter

i Palsta Historien.

pålen har 2 Universiteter. Et uti Cracau,

såsom redan ar anfördt; det andra uti

TVilna. Detta sistnämde stod för detta under

Jesuiternas styrsel, och där idkades i

synnerhet Theologie; men sedan denna Orden

uphäfdes, förordnade Konungen en UpfostringS-Commitzion

mcd oinskränkt magt at tiljätta

Profetzorer, utstaka deraSLöner, stadga

de Lärdoms-grenar, som böra odlas, m. m.

Herr Coxe besökte Fängelserna iWarsau.

Han hade fattat det bestut, at, under

alla sina Resor, underrätta sig om de Nordiska

Rikens författningar rörande Mitzgernings-Valken,

straff 0. s. w.I pålenstraffas

mord til lifwet; mindre brott mcd spöslitning,

arbete och fängelser. En Adelsman

är icke sörfallen til nägot stags nesligt kroppsstraff,

för hwad brott som hälft. Han kan

endast straffas til lifwet eller ock mcd fängelse.

Pinliga förhör asstaffadcs 1776 genom

Konungens kraftiga bidragande. Herr Oxe

fägnar stg, at menstlighetcnS rätt sålunda gör

framsteg i de Länder, dar den warit sa föga

känd, men betygar sin förundran, at , i

det uplysta Frankrike, et sä orimligt och kränkande

förfarande kunnat ännu bibehålla stg.

(Därmed lärcr i synnerhet I^ttreB 6e cscKet

och Bastillen päsyftas.)

B 5 Po-


26 Warsau, Augustus 1773.

Policen är i pålen pä swaga fötter, och

de swära,ie brott blifwa ofta ostraffade. Därtil

bioraga flere orsaker. DelS kan denbrottslige

lätt änMa nägon förnäm Adelsmans

beskydd och därmed trotsa alla efterspaningar.

Detta sjelsswald gar sä långt, at den nye

Skyddsherren stundom med wäpnad hand drifwer

Krono-betjänten frän sitt Län, när han

infinner sig at upsöka en förrymd mitzdädare.

— Dels har Adelen den rättighet, at ingen

af detz Ständ kan inmanas i häkte, förr än

han blifwit fullkomligt öfwcrtygad, ehuru bin,

dande stal än äro för handen. En Adelsman

kan ej en gäng gripas för Mord och

Strätröfweri, sä framt han icke träffas i

sjelfwa gcrmngen, och när sädant händer,

tan hans brott likwäl icke afdömas, förr än

pä nästa Riksdag. Säledes finner han nog utrymme

at rädda stg med flykten. — Dels har

hwarje Stad en egen Domstol, som öfwer

alla Brottmäl dömer utan at nägot wad äger

rum. Ledamöterne wäljas af Stadens

medel, och mitzbruka ofta sin magt, än af

wäld, än af oförstand. — Dels finnes ingen

Embetsman, som a det Allmännas wägnar

beifrar brott. Äfwen i händelse af mord,

måste Mälsäganden sjelf besörjaRättegängen,

som ofta nedlägges i anseende til de dryga

kostnader, hwilke därmed äro förknippade och

drabba den Kärande.Ide twänne sistnämde

delar har dock det undantag rum, at Stor-

Mar-


U)arsau, Augustus 1773. 27

Marstalken, pä de orter, där Konungen up,

pehäller stg, kan inmana witza Personer och

cfdöma witza brott, samt at, wid fråga om

Hög'förräderi, witzc Fiscalcr, eller sä kallade

InlliZl2toreß äro tilförordnade, hwilke föra talan

emot de mitztänkle Personer inför Riks-

Församlingen. — Dels kan hwar och en Sakägare

opätalt nedlägga sitt Käromäl och taga

lösen eller förlikning, hwarigcnom den förmögne

finner cll ny utwäg at undwika La-

gens rättwisa. Detta sträcker

sig ända til

mord och dc grofwastc mitzgernlngar. Et bewis

däraf säg Herr Oxe med egna ögon uti

Stadens fängelse, hwarest twänne Personer

sulo i förwar för et föröfwadtmord pä en

Jude. Änkan hade bifallit deras frihet emot

en witz summa penningar. De brottslige hade

i12 mänader warit häktade såsom oförmögne,

men dä nytz funnit tilgäng at utlö-

sa stg, och woro färdige at ställas pä fri fot.

Uti utkastet til nya Lagboken hade Gref

TamoilK^ grundeligcn a daga lagt följderna

af en sä bristfällig Rättegäng och föreslagit

ätstillige högst nödiga förbättringar. Men säsom

den minsta ändring stulle rubba Adelens

Privilegier och strida emot Folkets en gäng

antagna och genom wanan helgade plägseder,

war intet hopp, at den förcstäendeRiksdagen

stulle inga uti Grefwens hälsosamma plan.

En Borgenär söker, pä egen kostnad stn

Gäldenär och bysätter honom, dock emot et

da-


28 xvarsau

, Augustus 1778.

dageligt underhall af 8 groschcn tils Dom fal-

ler. Ifrän den dagen mäste Gäldenären pa

egen kost sitta i fängelse, sä länge Fordringsägaren

behagar, eller til detz betalning ster.

Har den bysatte aldeles intet til lifsuppehälle,

sä tillätes honom förtjäna det med arbete,

Wcdhuggning, Stensagning, Gatnsopnmg,

och sa widare.

Dä en Adelsman häftar för skuld, lagsökcs

icke hans person, utan HanS egendom,

sä framt han icke, genom en särskild förstrifning,

afsagt sig sitt Privilegium at icke bysättas.

Men aswen i sädan händelse, kan

han trotsa Gillstugan, särdeles om han är af

nägot anseende.

Den 10 Augusti lämnades Marsån, och

Resan fortsattes genom en Skog af tre mils

längd, som widtagcr helt nära Staden. Mi

TVengrow lag en Ryst Tropp. Flerc gansta

ömkclige Byar genomrestes, hwilke hade

sina egna Domstolar. Bog-strömmen, som

öfwcrfors wid Gran, war bred och grund.

lordmanen, som,emellan Warsau och Gran,

marit sandig, började blifwa mera bördig.

Man fick ock se nägra Kullar här och där,

samt Äkrar besådde med Korn, Hampa och

Lin. Pä flera ställen upwäxta telningar pH

Älerfält, som blifwit ödclagde. Äfwen ipålens

Skogar träffas märken af fordna nyodlingar,

stengator, m. m. som witna, at Landet

warit mera bebodt.

Bi-


Bielst, Augustus 17784 29

Bielst, Hufwudstaden ipodalachien,

den störste Stad Hr. Oxe träffat efter Res'i,

utur Wnrsau, är dock föga bättre än

en dålig Vonddy, ehuru den af Gcographerna

kallas en stor Stad. Emellan Bielst och

vo^tszi ingick Herr Oxe uti nägra Bondkojor,

och fann där omständighetcrne wida usiare,

än i dc sä kallade Städerna, hwilkaS

Inwanare njuta nägon större frihet. Hos

detze hade man ätminstone funnit något, fast

ringa, husgeräd famt nägon beqwämlighet,

men pä Landsbygden hade Vondkojorne endast

torna wäggar. Vönderne äro helt och

hällit stafwar. Herr Oxe försäkrar det han

aldrig kunnat föreställa stg et sådant armod

och elände säsom möjeligt i en Europist

Stat. Hrswäxten war pä de bördigasteplatser

föga mer än mättelig.

Sent emot aftonen ankom Sällstapet til

Biallistok, en wacker och wäl bygd Stad,

som har at tacka Ätten L^nilKi för detz upkomst.

Grcfwinnan Kl2niiKj, Syster tilRegerande

Konungen och Änka efter Stor-Generalen

Kram/K,) som, Swägerlaget oaktadt,

häftigt satte sig emot Konungens Wal, har

sitt Palats nära Staden. Följande dagen

lät bemalte Grefwinna, med sin egen Wagn,

hämta de Resande Herrar til middagen. De

träffade där et stort Sällstap. Bland andre

ämnen wid Bordet, föll äfwen talet pä de

Resande Gästernas sätt at färdas ipålen.—


Biallistok, Augustus 30

1778.

Ifören förmodeligen, sade en Adelsman,

Sängar mcd Eder? — Nej. — Huru liggenIdä?

— Pä Halm, när den kan fts,

och, dä lyckan ej är sä bcwägen, pä et Golf,

en Bänk, et Bord. — Än mat? — Wi sp>se

sällan. — Hwad ätenIdä? — Hw-d,

som wankar. En Dräng reser förut och tillagar

sä mycket, at hungrcn

las, ätminstonc stil-

om icke mättas. — Än Knifwar,

lar,Gaff- Skedar? Sädane fäs wist icke pä bngdcn?

—Wi mcdföre hwar sinFällknif. Gafflar

hafwc wi wänt otz umbära; stundom träffas

ock en Trästcd. — Grefwinnan, som hörde

detta Samtal, ärböd strart de Resande

Knifwar, Gafflar, Skedar, Mat, Win, m.

m. Men dc undanbödo sig denna höflighet.

"Kanste," inföll hon med nägon häftighet,

"I hallen Eder för goda at cmottaga nägot

"säsom en gäfwa. Jag känner EngelSmän-

"ner. De äro wanligt nägot storsinte. Jag

"will dä rent af sälja Eder sa oumbärlige

"förnödenheter." "De swarade, det dc icke

"drogo i betänkande, at sätta sig i förbindelse

hos en sä ädel Wärdinna; likwäl stulle

"de, genom et sädant anbuds emottagandc,

"förlora mänga tilfällen at känna Landets och

"Landtmannens inre hushälls-sätt." De kunde

dock icke undgä at emottaga nägra Win-

Bouteiller.

Slottet är bygdt utiItaliensk smak och

kallas pålens Versailles. Det war fordom

et


Grodno, Augustus 1778. 31

et Kongligt Jagt-Slott; men >K2N dglimir

stänkte det ät General OZlmclKl, som utmärkte

stg mcd framgäng emot de

l^är pålen war pä brädden af detz undergäng.

Där förwaraS ännu en Guld-Bägare, den

bemalte General, efter den tidens sed, bar

wid stn Gördel, samt et broderadt Echarpe,

som tros hafwa tilhördlKon.Orl ONIf, och

ärhölls bland bytet wid en Seger öfwer Detz

Troppar. Nägden däromkring är förwandlad

til täcka Trägärdar i Engelsk smak.

Den 13 fortsattes Resan genom Skogar

och Åkerfält. Nägre länge Byar genomrestes,

hwilkas Kyrkor woro bygde af Träd. Hopar

af Tiggare omringade Wagnen. Judar wimlade

öfwer alt. Om aftonen ankommo de

Res nde til Grodno, som anses för den störsia

Stad uti 2_.ichauen, ehuru tvilna bär

namn af Hufwudstad.

hade stna egna Stor-Furstar

til är Da Stor-Fursten I


32

L.ichauen, Augustus 1773<

ne hämd uteblcf, föllo de i sädan myckenhet

til Christna bekännelsen, at Prästerne icke hunno

riktigt döpa alla. Detta Sacramcnt bestods

blott ät StändSpcrsonerna särstildt. Menigheten

däremot upstäldes i rader, och bestänktes

pä en gäng med Dop-watnct. Man

hann ej heller at gifwa särstildta namn ät

alla, utan hwarje rad nödgades ätnöja sig

mcd et namn tilhopa utan ätstilnad pä Kön.

Emedlertid uphörde icke 2.ithauens inhemsse

oroligheter, ty en Vitala stälde sig i srttsen

för de mitziiögde Hedningar och upbragte stg ar

1392 til Storflirste-wärdigheten och I^^czizlZu?

behöll blotta titclcn. Men ifrän är 15^ hafwa

Pälackar ochLithuancr utgjordt en gcmcllsam

Nation.

Grodno är en stor, men glest bebodd

Stad, och har, utom dem som sysselsättas

med Fabrikerna, blott 3000 Christna Inbyggare

samt 1000 Judar. Detz fordna pragt

framlyser ännu i en myckenhet förfallnaHus

och Palatser samt detz breda och wackra Gator.

Nagrc Hus , som ännu hällas wid magt,

göra et starkt afbrott emot de öfrige uste Kojor.

Enligt en förening af är 1673 bör hwar

tredje Riksdag hällas iGrodno. När

li2n BodieNvi en gäng bröt denna Lag, samlade

stg Lithuanerne likwäl i Grodno och

höllo en särskild Riksdag. Et inhemskt Krig

hade nära blifwit en oundwikclig följdaf denna

kränkning. NuRegerandeKonungen samman-


Grodno, Augustus 177g. 33

mankallar alla Riksmöten til warsau, och

Lithuanerne gilla sädant mcd et tyst bifall.

Uti Grodno har Konungen stiftat et

Medecinfft Collegium, hwarest tio Lithuaniste

ynglingar, pä Konungens bekostnad, njuta

fritt underhäll och husrum , under det dc handledas

i Läkare-wetenstapcn. Därjämte är en

Medecinst Trägärd anlagd, hwilken, sä wäl

som sjelfwa Collegium stod under en stickelig

FrantsmanS, Herr (_3i!liKestB npsyn. Idenne

Trägärd säg man redan 1500 utländska

wäxter, samt ibland dem nägra nog ömtåliga

Amerikanska, sädde pä kall jord, hwilke hade

god trefnad i detta luftstrck. Denne början

war ansenlig, hälst Trägården blott räknade

andra aret frän stn grundläggning. Hr.

(3il!ibert berättade, det han i 2.ithauen samlat

980 särstildta wätter, och utom sädcme

som anses för allmänne i det öfriga Europa,

200 arter, dem man hällit för Siberiens,

Cartariets och Sweriges enstildta infödingar.

Denne flitige Naturforskare arbetade

med all drift pä en l-ilNorw I^turZiie

I.itllU2NiX.

IGrodno säg Herr Oxe en )lvild-

Ro. Den war aldeles fullwäxt och liknade

til storlek en Engelsk Ko, men til stapnad

och ställning en Buffel-Ko, dock utan knöl.

Halsen war tjock och längharig, eller rättare,

försedd med en hängeman, som utför strupen

sträckte sig til bröstet, och war sä djup, at

C den


Grodno, Augustus 1778.

34

den nästan räckte til jorden. Pannan war

smal, hornen inböjde och tungan blaaktig.

Wild-s_?t,eo, som upnär tre alnars högd, är

mera arym och langhärig än Kon. Hr. Oxe

häller detta Djur för de gamles Lapsus,

l_^mß eller Kilon,dem han menar blifwit oratt

fördelade och gjorde til särstilda arter. Herr

P2H25 har anmärkt, at detta Oxe-stag, som

fordom war sä allmänt öfwer hela Europa,

nu mera blott finnes i L.itliauens Skogar,

pä nägra ställen i Carpachiske Bergens gran-

stap och kan hända pa Caucafus.

För öfrigt har L.ichauen, Björnar,

U?argar, Älgar, 6.oar, Filfrasar, Bäfrar,

N)ild-kattor, m. m. samt ar i synnerhet

rikt pä Fogcl-arter. Ibland detza bcstrifwer

Hr. Oxe endast von I^inneß ?2sUB ?en»

clulinuß) bekant af dess konstiga bo, hwilket

af dun och fina trädar pä det förundranswärdaste

sätt ihopwäfwes i stapnad af en

pung, och, för desto större säkerhet, fästes

wid de swagaste Wideqwistar öfwer watten,

pä det ungarne icke ma blottställas för pähälsning

af fiender. Foglen lägger 4 til 5 ägg.

Herr l3il!jbert berättade äfwen, atBernsten

ofta upgräfwes i L_.ithauens Skogar i

stycken af en knytnäfwes storlek. Han tror

detta ämne härleda sig frän en liten art Gran,

som är mycket rik pa Kåda. L.ichauen har

M^r-malmer, som gifwa 40 proCentlarn.

Bland de öfrige Stor-FurstendömewMineralier


Grodno, Augustus 1773. 35

licr nämner Herr Oxe et -stags Agacher,

som tilstapnadcn mycket likna förstenade Granrötter.

De hafwa swarta ringar omkring stn

oxel och beklädas af en gra skorpa. För öfrigt

äro alle 3.itl)auens Hafs-Petrificacer

wanligt agathiserade. Det är ock märkwärdt,

at de därstides upgräfne Stcn-förwandlingar

til större delen bestå, as sadane Djur, som egcnteliaen

filuias i (!>^elsiön, såsom doralli'

num (-otkl2ncjicum (en sä kallad lvlzcllepal2)

m. fl. Idetta Land är äfwen en förundranSwärd

myäenh.'t o.igta Sten-arter, Amethyster,

Topazer, Jästider, Chalccdonicr,

Kattögon, hwita Agnher, m. m. uptäckte.

Föllande dagen besäg Herr Oxe dei

Grodno, endast twä är tilförcne, pä Konungens

enjkildta kostnad anlagde Manufacturwärk.

De sysseismc redan 3000 Perft" r,

som, under 70 Utlänningars anförande, tilwärkade

Kläden, C'mlotter, Linne-wäfna,

der, Bomullstyger, Silkestyger, Hattar,Silkesstrumpor,

Spetsar, Gewär, Nälar, Kort,

hwitt War, m. m. Ehuru Sille, Bomull,

Järn, Färg-ämnen och fin Träd, iil dessa ar,

beten insörstrifwas, sä föräolaS dock en an,

senlig del inhemsie ra ämnen wid denna In,

rättning. M.m tager Palsta Bondbarn til

dessa arbeten och gifwer dem, j^mte kläder och

föda, en liten handpenning. Man ser dock

uppenbarligen, at ingen täftan, ingen hag

hwätzar dessas flit, hwilket är sä mycket na-

C 2 tur-


36 Grodno, Augustus 1773.

turligarc, som den stickeligastc Arbetaren, oaktadt

alt beniödande, är och förblifwer staf

och icke k.ul förbättra stna wilkor. Det lilla

Barnen förtjäna, afdrages ofta pä föräldrarnas

räote- skulder, hwarföre ock en Flicka,

som af Directeurcn upmuntrades til större flit,

swarade helt behjertadt: Hwad winncr jag

d^i:lned, at jag förkofrar mig? Jag blir

ju likafullt min Herres lifegen. Arbetet

blir mitt och sortjensten hans. Alle bearbetande

hade et sä sorgcligt utseende, at Hr.

Oxe ej kunde ästäda dem utan hjcrtats rörelse.

Man hade wäl förestagit, at, efter

witza är, gifwa de Arbetare friheten, hwilke

förwärfwat stgnägon särdeles stickelighet. Men

detta hälsosamma och billiga förstag förkastades

utur det stal, at den frigjorde, i sädan

händelse, icke stulle mera arbeta, och följaktligen

Wcrket sakna Ve förfarnastehänderna.

Emedlertid uphöja desse Inrättningar en Uplyst

Konungs omtanka, och det sä mycket mera,

som Han wärkstäldt dem midt under de

waldsamme rörelser, hwilke stakade HanS

Thron.

Sällstapet blef med sädan öpcnhjertighet

och höfiighttbjudit til Aftonmåltid af en Pälst

Adelsman, at det mcd största nöje emottog

hans kallelse. Wid ankomsten til hans HuS,

förde Värden stna Gäster til Frän, gick sin

wäg och wisade sig icke mera.Iet annat

Land stulle man anse et sådant upförande för

ohöf-


Grodno, Augustus 1773. 37

ohöstigt. Här äter war det et prof af utmärkt

aktning. Wärden hade et annat Sällstap

af nägra Herrar, som icke taladeFransyska,

men drucko sa mycket flitigare, och siledes

sörestälde han sig, det hans Utländste

G^ter stulle bättre finna stn räkning i sällstap

med Fruntimren, hwaruti han si mycket

mindre missräknade stg, som de Palste

Fruntimren äro öfwmnätton muntre och wäl

upfostradc.

Följande dagen biwistades en Collation

hos Vice-Cantzleren, hwarest 30 Adelsmän

woro församlade at öfwerlägga om nägra angelägenheter

til det förestäende RiksdagSmans-

Walet. De buro alle Pälst Drägt och rakade

hufwud, nägre fä uudantagne. Dc betygade

djup wördnad för Wärdcn. Somlige

kyste fallen af hans Päls, andre nedföllo och

fattade hans knä. Säsom det särdeleS hörer

til Pälsta gästfriheten, at icke spara Winet,

si gingo ock flere Skalar omkring under maltiden.

Wärdcn upgaf sjelf Skalen, lät fylla

et stort Glas med Champagne- Win, drack

det rent i botten och wände det sedan up

och ned, at wisa , det han gjordt fullkomligt

besked. Därefter gick Glaset pä

samma sätt i ordning kring hela Vordet,

och med samma Ccremonie. Men sedan

man fullgjordt dryckes-pligten wid den första

Skalen, hwilken icke tal nägon afprutning,

äger hwar och en efter behag, päfylla

C 3

mer


38

Grodno, Augustus 177F.

mer eller mindre för de öfriga. Om aftonen

gafs en munter Bal, hwarest Pälsse och Engelske

dantsar omwärlade. Pälackarne äro

gansta käre i sina egna dantsar, och ehuru

desse hafwa fä förändringar, sig man dem

dock fortsättas i halsannan timmas tid utan

hwila eller ombyte.

Sällstapet nödgades smyga stg bort frän

Grodno, för at undwika den höftiga gästfrihet,

hwarmed siere af Adelen sökte behälla

si längwäga Gäster, längre än deras föresätta

tid medgaf. Under fortsättningen af

Resan, kunde Hr. Oxe ej undgä at anmärka

det oräkneliga antal Judar, som öfwer alt

wimlar i 2.ithauen. De äro tal-rike i pålen,

men ststnämde Stor-Fnrstendömc är deras

Hufwud- qwarter. Man cfterfrägar en

Tolk; straxr anstaffas en Jude. Man kominer

til en Gästgifwaregärd, och en Jude är

Gästgifware, en Jude staffar Hästar, en

de äger dem, en Indc kör dem, och detta

Land är förmodeligen det enda i werlden, där

man far se Judar befatta sig med Åkerbruk.

Ingenstädes kunna wägar wara sämre

än i 2.ithauen. De äro lagde genom Skogarne

ikrokar, utan minsta plan eller uträkning,

ofta si tränge, at en Wagn mcd möda

kan framköras; än oftare tilsparradc af träd,

stackar och rötter; stundom äter si sandigc,

at 8 Hästar knapt förmådde framdraga dc

Resandes Wagn. Skjutsgässarne woro gemenli-


L.ithauen, Augustus 1778. 39

ligen af 10 eller 12 ars äldcr, men tillika

nog raste, at utan Sadel rida hela 5 milen

i stäckte, endast klädde i en Skjorta och et

par Linnebyror. Broarne woro äldrige, förfallne,knakade

och hotade brista hwart ögneblick.

Andre Resande hafwa anmärkt, at detze

Skogar ofta af ästeld sattas i en brand, som

räcker hela länga tiden. Man ärfor dock, at

sadane Skogs-eldar oftast i hemlighet antändas

af Böndcrne, som äro förbundne at til

sine Herrar ärligen aflämna et wist mätt Terpentin.

Det war gansta sällsynt at fä st nägot

Träd, som icke pa nägot sätt blifwit stadadt

af eld.

Den 17 ankom Herr Oxe til Minst,

hwarest et nyss sturadt Rum. tilräcklig ren

Halm och skäligt goda anstalter för Bordet,

idel beqwämligheter, dem man wanligt nödgats

umbära, gaf dc Resande nägon wedcrqwickelsc

efter en högst bcswärlig färd ifrän

Grodno.

Följande morgon infunno sig de Resande

uti Jesuiter-Klostret, hwarest dagen förut

et Riksdagsmans- Wal warit cmstäldt. De

blefwo där icke utan swärighet emotlagne. En

Person af anseende utkom, efter längt omswep,

och frägade Främlingarnc pä Tysta om

deras ärende. De swarade stg wara Engelske

Adelsmän som reste, at bese Landets märkwärdigheter.

Han betygade strart stn förundran

däröfwer, at deras Drägt war si stat

C 4 och


Minst, Augustus 1773.

40

och enfaldig, särdeles at de icke buro Sablar,

och rädde dem at icke underlata Landets

plägsed, särdeles i anseende til Sido-gewäret,

si framt de wille blifwa ansedde för Adelsmän.

De ingingo därpä utiKlostret och funno

de ftäste af Adelen ännu församlade, at

dricka pä saken. Man drack där ätstilliga

Skalar med alla formaliteter. Dessc Adelsmän


Augustus 1778. 41

Furusticka fastades i en wäggspringa och tjcntc

för Ljus. Allmogen handtera detta stags

lyseld si wärdslöst, at Herr Oxe ofta nödgades

släcka dc eldgnistor, som fäldes eller

genom sprakning kastades i den Halmkärfwen,

pä hwilken han lag. Lithuanste Bonden är

en mästare at hjelpa stg med litet. Hans

Kör-rcdstap har ej en enda spik, mindre nägot

annat Järn. HanS Betsel och Remtyg

göras af Bast; HanS Skor af Näfwer. Hans

hela Drägt bcstär af en gros Skjorta, et par

Blaggarns-byxor, en Walmars-tröjaeller Far,

stinns-päls och en rund swart Mössa. Hans

Koja liknar en hop pä hwarandra wräkte stackar,

med et stuttande tak. En syn, somi

Herr Ox« ögongjorde et starkt afbrott, när

han jämförde 2.itl)auens belägenhet, med

Schweiziska LandtmanncnS Bygnader ochlefnadssatt.

Schweizaren är öpenhjertig, fri,

nägot ohöfsad, men tjenstfärdig. Han lyftar

pä Hatten och hälsar mcd en nick, men

ästar samma höfiighet tilbaka. Han retas

af minsta pack och lätcr icke ofreda stg onäpst.

Pälste Bonden däremot är krypande och stafwist.

Han bugar stg ned til jorden, dä han

möter en Resande, och sätter icke Mössan pä

hufwudet, förr än denna är utur stgte. Sä

snart han hörer ljudet af en Wagn, stadnar

han mcd stn Kärra. Bäde Schweiy och pålen

skryta dock af sin frihet. Men stilnaden

är den, at friheten uti Schweitz finnes jämt

C 5

spriddi


42

Z.ithaucn, Augustus 1778.

spridd, da den däremot i pålen endast tilhör

fä Personer och följakteligen utgör det wärsta

siags dcspotisme.

Herr (^oxe märkte icke sällan Personer,

som woro dcswärade af Martofwor. En

ryktbar sjukdom, känd under namn af plica

Po_onic2, fast den äfwen är gängse i llngern.

Den tros härröra af en starp och seg wätsta,

som intränger i härens rör. Stundom

angriper den hela hufwudet, stundom endast

witza lackar. Symptomcrne äro olike, efter

hwars och ens kropps beskaffenhet ,- sisom kläda,

swullnad, utfiag, febrar, matthet, hufwudwärk,

yrsel, m. m. Detzeplägor aftaga

i den män häret tofwas, men om hufwudet

rakas, äterkomma dc med witzhet, til dess nytt

här hinner wäxa och emottaga det onda, som

lroS wara ärftcligt och, i detz wärsta grad,

äfwen smittar. Doctor VicZc, som länge

tvistats i pålen och undersökt denna sjukdom,

härleder den dels frän luften, som,

i anseende til Kärr och Skogar, är osund,

och, i anseende til de Carpathiste Bergens

granskap, kännes starp midt under

Sommaren; — dels frän elakt watten, det

Allmogen nyttjar utan wal, mera af lättja

än brist pä bättre; — dels af folkets ringa

omsorg' at bibehälla snygghet. Ståndspersoner,

som i ststnämde omständighet äro mera

omtänkte, äro siledes mindre blottstälde för

Mar-


s.ithauen, Augustus 1773. 43

Martofwor, än det sämre folket, och Stadsboen

mindre än Landtmannen.

Den 20 Augusti lämnades Pälsta Gräntscn

w>d Byn Tolotziu, som före delningen

tilhörde pålen, men nu mera lyder under

Rysta Spiran.

Vihang.

Första Capitlet.


44

Ditzidenterne.

iHarnesk genom förtryck och kränkte rättigheter,

woro de, som spelade en märkclig role

under dessa rörelser, och man w,!l därföre

meddela en kort underrättelse om deras uphof,

klagopu'ikter och öden.

Under 3i^ismuncl hade ej allenast

de infödde Pälackar, som bekände sig til

Grekiska Kyrkan, utan ock alla öfrige frän

Catholsta Bekännelsen skiljaktig? Sccter ärhällit

en fri ReligionS-öfning, jämte Säte och

Stämma pä Landets Riksdagar. Desse Ocatholste

ui.l)crsätare, antogo gemensamt namn

af Oistidcnter, emedan de sins emellan, i

anseende til Religionen woro af delade tänkesätt.

Man hade försäkrat dem om alla Medborgerliga

rättigheter, lika med Catholikerne.

Til deras desto större säkerhet, war en Artikel

i denna del införd uti Grund-Lagarna, eller

?2


Disiidenterne. 45

möten sända Landtdud (Fullmägtige), bcröfwade

dem deras Kyrkor och dref dem stuteligen

utur pålen, icke sisom Distideuter, utan

sisom Arianer.

Catholikerne wunno därigenom en ny öfwerwigt,

och började smäningom bringa Dissidentcrne

i trängmäl. Man framsökte en

gammal Lag ifrän I


46 Distidenterne.

ställningar, men utan at winna något tilDissld.-nt.rnas

fördel. Catholikerne yrkade beständigt

och häftigt, at Distldentcrnas rättigheter

w^ro redan genom flera RlkSdags,bestut

asstastadc, samt at dem nu mera hwarken

tilkom Borgerlig förmän eller Religionsfrihet.

Ibland motstandarne utmärkte stg Bist

af Cracau. Dä Rysta och Prcuslsta

HofwenS Mcmoirer uplästcs, upstod sidant

buller, at man fruktade et upror. Konunaen

lämnade s^,fö-Salen, utan at, efter

manligheten, urstjuta sammanträdet til följande

daaen. l^im3B, Bistopen af Gnescn,

wägrade äfwen at sitta. Radsherrarne at!ildes'.

Följande dagen war hettan lika häftig

och de til Disiidenternas fördel gjorde förställningar

asstogoS helt och hällit. At icke

aldeles stöta dc medlande Magter, befalteS

wäl Vistoparne upsitta nio Artiklar rörande

Disiidenternas Religions -frihet, dock utan

at äterkalla de redan widtagne kränkande be-

stut. Disiidenterne började därföre, under

de nämde HofwenS bestydd, inga i Confederationcr,^af

hwilka den första grundlades i

Thorn. Ätstilllgc missnöjde Catholikcr dcltogo

i dessa sammansättningar, som snart fingo

Politiska förcmäl, sä at den Catholsta Adelen,

under sten at förfara lindrigare med

Ditzidenterne, började anlägga planer at utföra

egna klagomal. Furst N,2^ivil, som redan

wid Walet, mast arbetat emot Konungen/


Ditzidenterne. 47

gen, satte sig i spitsen för en wäldig tropp

P^ackar, hwilke offentcligen antogo namn af

Malcontrnter. Detze sammansmälte snart

mcd Ditzidenterua. Konungen lät da sammankalla

en Urtima Riksdag, sisom enda med,

let at förekomma et inbördesKrigoch tilfrids,

ställa Nysta Kejsarinnan, hwilkens Troppar

redan stodoi nägden af UDarsau. Men faran

oaktadt furmos Ständerne si uphetsade,

at intet syntes kunna uträttas. Bistoparne

af Cracau och Riow talade i synnerhetmcd

den största bitterhet, si at et Rystt partie

den is:de October 1767 öfwcrrassade och til

Rytzland bortförde detze Prelater, där de suto

i fangstigt och härdt förwar til liörjan af

1773. Pä dc öfrige Ständerne gjorde detta

owäntade steg et särdeles intryck. En Commission

tilsattes med fullmagt at afgöra Ditzidenternas

twist och anspräk, hwilket omsider skedde

til HofwenS nöje,idet et förstag, cttuphäfwa

alla nyare emot dem widtagneFörfattningar,

bifölls pä Riksdagen 1769. Dock ärat märka,

det Rysta Troppar dä lago i Warsau

och kan hända hade mera inflytande pä omröstningen

än Ständernas egit tänl-esttt, ty

man fann snart, at bitterheten emot Ditzidenterne

förblifwit llka häftig, fe»st utbrottet

afböjdes. pålen ätnjöt emedlertid nägra

ögneblicks lugn.

Under dessa hwälfningar nödgades Konungen

än foga sig efter de medlande Magiers


48

Ditzidenterne.

ters förestrift,än efter Ständernas omröstning,

Sjelf betagen til och med all skymt af Egen

magt. Men Honom förestod en ännubekymmerfullare

belägenhet. Han nödgades snart se Sitt

Land sönderstitaS af et Religions-krig, Sig

Sjelf bcröfwad de oumgängcligaste behofwer

och nödsakad at lefwa af Sina wänncrS friwilliga

sammanstött, föga bättre ansedd än

en Statsfänge i Sin Egen Hufwudstad, i

yttersta fara at mördas och omstdcr i nödwändighct,

at ej allenast afträda Sina bästa

Provincer at Sina Graiiliar, utan ock at,

emot Sina Egna undersatare, söka beskydd

hoö de Magter, som styckat Hans Rike.

De Pälste Malcontenter hade wäl sina

stal at ogilla det, som blifwit beslutat pä

Riksmötet. De widtagne mätt liknade mera

en owilkorlig förestrist af en Ryst Vice-Konung,

än et besiut af fria Ständer. Det

wäld, som föröfwadespä de bortfördeBistoparne,

hade lagt et odrägcligt twäng pä de

qwarblefnaS omröstningar. Därtil kom, at

Konungens mot-parti fortfor i stn

owilja e-

mot HanS person. De Catholstas hat emot

Ditzidcnterna utbrast därföre snart i et allmänt

upstäud. De gjorde Confederationer til

förswar af stn Tro. At si mycket kraftigare

förmå stna Religions- förwanter til deltagande,

satte de Frälsarens och Jungfru l^2ri«

Bilder ra Fanorna. Pä andra sidan sigs

Palsta örnen med öfwcrstrift: Segra eller

dö.


Ditzidenterne. 49

d3. För Religion och Frihet. Pä andra,

et rödt Kors med pästrift:Idetta

tecken stall du segra. Soldaterne tecknade

sina kläder med Kors, sissm wid dc fordne

Korsfärderna. De uproriste intogo Cracau

och Fästningen Bar i podolien. Konungens

Troppar, som sändes emot dessa Coufcdercrade,

blefwo dels slagne, dels öfwertalade at

med dem göra gemensam sak. Rådet fann

sig i nödwändighct at sjelft anhälla, det de

Ryste Troppar mätte awarblifwa til Rege-

ringens säkerhet, hwilket

utan swärighet be-

wiljades. Wid de träffningar, som sedan föreföllo,

hade gemenligen Ryssarne öfwerhanden.

De Confedercrade, som upmuntrades

of Österrike, samt understöddes frän Frankrike

med penningar och Officerare, woro dock

l ständ, at fortsätta inbördesKriget frän 1763

til 1773, dä den ryklbara delningen gjorde

slag i saken. Blodsutgjutelser och wäldsamheter

göra denna Del af Pälsta Historien

full af skuggor;men det försök atmördaKonungen,

som därunder föreföll, förtjänar ati

synnerhet och omständeligen anföras.

ru>2wlki, General i de Confedererades

Armee, grundlade denna nedriga anläggning,

som stulle utföras af 40 sammanswurna, för

hwilka I^uligvvlKi, Bts2vvenlKi och KolmlKi woro

Hufwudmän. Detze tre hade gifwit ?u.

l2vvlki den heligaste ed, at antingen lämna

Konungen lcfwande uti hans händer, eller

D ock


Ditzidenterne.

50

ock at mörda honom. De sammanswurne

förklädde stg til Bönder, gömde sina Wapen

och Sadlar i Hö-latz, och insmögo sig siledes

i Warsau, utan at ädraga sig minsta

misstanka. En Söndags afton, den 3 Scpt.

1771, samlades en dcl af Mördarne pä den

si kallade Capucms -gatan, hwarest Konungen,

klockan emellan 9 och 10 wäntades frän

et besök, det Han aftagt hos PrinS

tl


Dls;id.'nterne. 51

clden; cmann^n gaf Honom et Sabelhugg,

som gick in til hufwudstalen. Dc fattad

sedan Konungen i halsduken och satte sig til

samt siäpade Honom, i sädant tilst.lnd,

ungefär steg genom g.'t^rna. Det mar

en synnerlig sörsyn, at, cduru flere Kulor

gingo gei^oin KoiiungcnS Päls och Kläder,

hwilke ännu f^lwa!v,s til minne af denna grym-ma

händelse, lifm_'! Konungens Person ,cs.'

as dem : och anmi desnnnerligare ,

l^'.,l!(r, al, m,?t uti en Hlifmudst.id, et sädant

buller icke stulle samla ftlk ul efterfrågan

om anledningen därtil. Men Warsau

har inga Lyktor pa gatorna, och natten war

owanligt mörk. En Ryst Skildtwakt anropade

Mördarnc, när de släpade Koinlngen förbi;

men såsom en af de sammangaddade snv.,

rade pä Palsta, gjordes ej widarc hinder.

De, som östvergifwit Konungeli, spridde snart

försträckelsen tit Slottet, dwarest alt kom i

största hapcnhet och willcrwalla. Fot-Gardet

styndade til stället, där anfallet ssedt, men

man fann där endast Konungens Hatt blodig

och HanS Härpung, hwilket styrkte den fruktan,

at Konungen blifwit mördad. De sammanswurne

kommo emedlertid undan; och säsom

de snart funno, at Konungen icke förmådde

följa dem til fots, emedan Han redan

war si godt som liftös af den wäldsamma

medfartm under släpandet, satte de Honom

til Häst, pä det deras flygt mätte sa

D 2 myc-


52

Ditzidenterne.

mycket mera kunna pastyndas. När de kommo

ti! graswcn s^m omgiswer Staden, nöd-

. de Konungen at ferccra Hästen, ftin

twä gängor och afbröt benet, hwarföre

ingen sattes pa en annan. Sa snart de

hunnit öfwer graswcn, började dc plundra

Konungen, l^ulc^vlki siet af Honom det Preu-

(lwarta Örns Bandet, med det wid-

/ndc Diamant-Korset, för at i förwäg

iunna försäkra pul^vvlki, det Konungen wär-

I.!';en war gripen och i wäntan. Pa KoiiungenS

begäran lämnade man Honom dock

HanS NaSduk. HanS Tastbok undgick äfwen

deras rof-lystnad. Därpä reste n^gre i för-

!v/:i, at, til behörig ort, frambära tidningen

om denna framgäng, och

Konungen bcwaka-

des endast af 7 Personer, dem KolmlKi ans,

/de. war öfwermätton mörk, och

högst okunnige om wägen. Hästarne

tröttnade, sä at Konungen nödgades en stund

följa partiet til fots, ehuru Han blott hade

en Sto, sedan den andra blifwit förlorad i

vrcnlighetcn. Dc fortsatte flykten, dock utan

at ftlja nägon wäg, hwarföre dc ej heller

hunno långt ifrän N)arsau. Men säsom tiden

war dem dyrbar, sattes Konungen äter

til Häst. Twä Personer höllo Honom wid

handen en pä hwardera stdan, och den tredje

förde Hästen wid tygelen. Konungenmärkte

snarc, at de togo kosan ät Byn Butakow,

hwarest en Ryst Tropp lag. Han underrättacc


Ditzidenterne. 53

tade dem du om den fårade lupoat därblifma

crtappade, samt at Ryssarne wisserl.^cn

stulle ötaga sig Hanä befrielse. Ehuru besynnerlig

d,'nna Konungens förtrolighet synes,

si är den likwäl et bewis af Hans skicklig-

het och öfwerläggning, äfwen under en si hi-

ffclig belägenhet. Han sörestälde

Sig med

skal, at Hans ledare skulle, widäsyn af Rysta

Troppar, fullborda mordet a Sin Person

och taga flygten. Däremot förmildrade Han

deras grymhet med en sa n,'.Umcnt warning,

och bragce dem pä den tankan, at Han icke

war sinnad rymma. Emedlertid, sisom Han

fann Sig icke kunna uthärda i den ställning,

de nödgat Honom antaga, bad Han dem ätminstone

lämna Sig en annan Häst och en

Stöfwel. Detta bifölls. Konungen Sjclf

betygade sedermera i Sitt Tal inför Ständerna,

at en af dc sammangaddade, wid namn

Kallna, som af de öfriga ofta tilfrägades,

om man icke skulle snart dräpa KouZmgen,

ej allenast afstyrde et si blodigt upsit,

utan ock wärden förste, som öfwertalade

dem at hlmdtera HanS person mcd mera

menstlighct. Det war äfwcn Kutlma, som

bemedlade, at Konungen bekom en Mössa och

den nämde Stöfwclen, af hwilka persedlar

Konungen befann Sig i högsta behof, dels

för kölden, som mycket angrep Hans sirade

hufwud, dels för den pläga, som siundcligen

tiltogiHans blodiga fot. Sedan de wan-

D 3 kat


54

Ditzidenterne.

kat af och an, funno de sig omsider pa wägen

til Bielany, och hade ej hunnit mer än

en half mil frän Warsau. M>m förnyade

äter som oftast den frågan til lvolmiki, om

det ej war tid at mörda Konungen, och det

desto trägnare, ju mera swarigheterne tiltogo

at komma undan.

Bäde Gardet och flere Adelsmän tilHäst

hade begifwit stg til wägs at följa de ftm-

manswurne pä spären. När de kommo til

den omtalade grafwen, funno de där Konungens

Päls, genomdärad af Kulor och slöto

däraf,at Konungen ej mera kunde wara widlif.

De sju sammangaddade, som ännu hade

Konungenisitt wald, fortsatte kosan til Skogen

wid Bielany, men dlcfwo där hastigt

skrämde af en Ryst Patroull, siat fyra togo

flykten. Kort därefter blefwo de tre, som

nu mera woro omkring Konungen, anropade

af en Ryst Utpost, hwilket hade den wärkan,

at ännu twä af dem förskingrades. Konungen

war siledes ensam mcd KolinlKi; bägqc

til fots. Konungen utbad Sig at fä hwila

et ögneblick, hwilket KolmlKi wägrade med

blottad Sabel öfwer Konungens hufwud, men

tillade, at bakom Skogen war en Wagn stämd

til mötes. De kommo omsider til Porten af

Bielany Kloster, och sisom Konungen märkte,

at KolinlKi bäde war okunnig om wägen

och därjämte tycktes blifwa willrädig och tankespridd,

sade Han til honom: "Du str ju,

"At

!


Ditzidenterne. 55

"At du ej wet hwilken wäg du stall gä. Lät

"mig gä in uti Klostret och rädda du dig

"bäst du kan." "Nej," swarade KollnlKi,

"Jag är cdsworen." Dc gingo widare och

kommo til Mariemont, et Lust-Slott som

ligger mil frän warsau- Dä först

igenkände KolinlK, hwar han war, och tilstadde

omsider Konungen sitta. Under dessa ögneblick

bemödade Sig Konungen at winna KoliniKi,

genom de ömastc föreställningar om bestaffenheten

af HanS gerning och hans answar, i

fall han stulle underlata sitta stn Konungi

frihet och frälsa Hans lif, dä det nu ensamt

berodde af honom. Hon utlade äfwen med

Sin manliga wältalighet och styrka, huru föga

en ed af sidan egenskap kunde förbinda.

KolmtKi tycktes känna nägot sammets -agg,

men sade, efter nägon öfwerläggning: "Om

" jag lösgifwer Eder och förerEder tiltvar-

"sau, hwad blir följden? Mangriper och af-

"rättar mig." "Nej," swarade Konungen,

" jag giswer dig mitt hedersord,at intet ondt

"stall hända dig. Dock, om du twiflar därpä,

"si sitt dig nn strart i säkerhet. Jag tror

"mig finna wäg til nägon ort där jag är

"trygg, och om nägre stulle wilja upfpära

"dig, si lofwar jag at wisi dem en helt an-

"nan kosa än den du tager." Kol!nlkikunde

ej längre sta emot den rörelse, som redan

war upwäckt i hans bröst, utan kastade sig

til Konungens fötter, bönföllom tilgift, för,

D 4 band


566 Ditzidenterne.

band sig med ed at beskydda Konungens Person

och lämnade sitt öde ät KonungensNäd.

Konungen förnyade dä det löfte Han redan

gifwit och skyndade Sig, ätföljd af Kolin/Ki,

til en i granstapet belägen Owarn. KolinKi

klappade pä Porten och föregås, det en

of Röfware plundrad Adelsman begärte hus.

Men dä ingen swarade, sönderslog han en

ruta pä fenstret, med päyrkan at dörrenmätte

öpnas. Mölnaren, som sörestälde sig at

Kolln/Ki och dess Följeslagare til äfwentyrs

sjelfwa woro Röfware, wägrade z timmas

tid at insläppa dem, til dess Konungen yttrade

Sig: "Om wi wore Röfware, si kunde

"wi ju äfwen si lätt sta in hela fenstret,

"som bräcka en ruta." Detta stal hade stn

wärkan och dörren öpnades. Konungen nedsatte

Sig och strcf följande Billet til General

Öfwcrste för Hans Lif-Garde:

f^r une elpecs lie miracls je lviz lsuve c^es

rnmns 6e_s 2_ll2illins. lvis ici 2u petit

woulin cle Venex gu plutot ds

me tirer 6'ici. lvis bleile, M2iß z>2B kort.

Med största möda kunde nägon förmas at

fortskaffa denna Billet til Marsau, af fruktan

at falla i de cmgifne Mfwares händer.

KolinlKi ärböd sig ock nu at återställa hwad

han röfwat frän Konungen wid plundringen;

men Konungen lämnade honom i besittning

af alt, utom det blä Bandet, som tilhörde

Hwita Örns Orden. När Budbäraren aflam-


Ditzidenterne. 57

lämnat Billettenirvarsau, blef glädjen obestriflig.

Occe^i styndade sig tilOwarnen,

Åtföljd af en Gardes-Tropp. Idörrenmötte

honom KoliniKl med dragen Sabel, men

lämnade honom inträdet, si snart han igen-

kände Generalens Person. Konungen hade

emedlertid insomnat af matthet, pa golfwet,

höljd mcd Mölnarens Kappa. Generalen kastade

sig straxt för Konungens fötter, kyste

Hans hand och kallade Honom Hans Majestät.

Mölnaren och hans Husfolk blefwo

icke litet bestörte öfweren sidan syn, och föllo

äfwen pä stna knä. Konungens första fräga

war, om nägre af Hans Sällstap blifwit

mördade wid anfallet; och da (^occe^i swarade,

at en war dödad och en illa sirad,

tycktes Konungens glädje öfwer Sin Egen

räddning mycket förminskad. Konungen sit-'

te Sig därpå i Generalens Wagn och äterkom

til Warsau emot kl. 5 om morgonen.

Alle gator, där Han framfor, woro uplyste

af Faktor och upfylde af Folk, som ropade

of glädje: Ronungen lcftver ännu. Pä

Slottet lämnades dörrarne öpne, pä det alle

Personer af Ständ mätte äga tilträde betyga

stn glädje öfwer Konungens lyckliga äterkomst.

Alle trängdes omkring Konungens

Person, at kyssa hans handcr eller ätminstone

widröra HanS kläder. Til och med Koimlki

blef öfwerhopad med höfligheteroch hälsad

för Konungens Befriare. Konungen Sjelf

D 5 war


58 Ditzidenterne.

war si rörd af alla detze betyg af liit och

kärlek, at Han sedermera förklarat, det Han

aldrig haft nägon gladare stund i hela Sin

lifstid. Han förgät faran af Sina sir och

tilfredsstälde de närwarande med berättelsen

om Sin fara och de swärigheter som mött

wid HanS räddning. Därefter undersöktes

siret, och man fann, det äfwen hufwudstälcn

war städad, dock icke äfwentyrligt. Likwäl

aflopp icke förbindningen utan största

smärta, i anseende därtil, at blodcn stelnat

och klibbat häret fast wid städan, hwittcn

därjämte, för säkerhetens skull, wid undersökningen,

fordrade at huden med knif lossades.

l.uli2xvlki och Bts2vvenlKi, med flera af

detta band, blefwo sedermera grepne. Pä Konungens

förbönblefwo alle de, som lätit bruka

stg til denna ogerning, friade frän dödsstraffet

och dömde til Fästnings-arbete, utom

oesse 2 Hufwudmän. Konungen utwärkade

äfwen hos Ständerna, at de grufweliga pläaor

och det faseliga straff-fttt, som i Pälsta

Lagen stadgas fr Konunga-mord, icke wid

detta tilfälle wärkstäldes. KolinlKi nyttjades

sisom witne wjd ransakningen. I^uKgvvsKioch

Btl2wenlKi undergingo sit straff mcd frimodighet,

utan at lata märka den minsta anger öfwer

sin gerning, den de fast mera ansigo för et

Patriotistt och förtjcnande wärk. Det bör ej

he^er förtigas, atPäfwiste Nunticn, som war

förbittrad bäde emot Ditzidenterua och emot

Ko-


Ditzidenterne. 59

Konungen Sjclf, den han ansig för dessas

beskyddare, ej allenast upmumrat dc sammansmurna

och gifwit deras företagande sitt bisall,

utan ock wälsignat dcwapcn, med hwilka

en sa ohyggclig gerning skulle wärkställas.

?ul3nlki, hade si stor skicklighet, at han icke,

under hela Kriget, föll i stna fienders hän-

der. Man arkande honom för en Officer af

utmärkta egenskaper. Han lefde nägon tid

landsflyktig, gick omstder i Amcricanst tjenst

och söll wid stormen för Snvauha 1779.

En wccka ester dc nämde HufwudmänS af,

rättande, sändes lxolmlki utom Riket, och wistadcs

da (1778) i Semigallien, där han ätnjöt

en ärlig Pension af Konlingcn. Han

war född i Cracauste Palatinatct, af ringa

härkomst, men antogs til Officer af I>n!^vsKi.

Han tycktes hafwa "fattat det beslut at frälsa

Konungen, isran det ögneblick, dä I.uli2n>

lki och stl3venlKi skildes frän troppen. Äfwen

sedan han öccrsördt Konungen til N)arst.u,

syntes han dock stundom twahogse om han

gjordt rätt, i det han bcswikct sina Kamrater.

Konungeli lät rikcligen försörjaden i händelen

skjutne Hcjdukcns Änka och Barn. Detz

kropp blef med mycken högtidclighet begrafwen,

och en Pyramid upsattcs pä Griften

med följande pästrift: lllc jZcet (3ec>sZM3

Lul/.Zu, c^ui I^e^em Bt2niBl2um /^u<

Zullum, nekclliiz pZlsjciclorum te!iB impeti»

tum,


60 Ditzidenterne.

chpeo 6elen6ens, Zemin2tiB citibnB conloz.

luB Zloriose occuduit. kicjeliz Bu!)cliti nscem

luZen3 I^ex Kocce poluit monumentum, illius

in l^uc^iem, 2!iis exein^lc». Denna päffrjft

läses där ock pä Pälsta.

De tre Magterne nödgades stuteligen eftergifwa

det huswudsakligaste af Ditzidenter,

nas pästäende, för at winna mera wigtiga

fördelar, ncmligcn pålens styckning och en

ny RegeringS-forms införande. Ditzidenterne

äro ännu utestutne frän Säte pä Riksmöten

och i Rädct. De mäste ätnöjasig med

Religions-frihet och Kyrkor utan Klockor. De

kunna dock antagas til Bisittarc i lägre Rätter

och biträda deDomstolar, som afgöra deras

Rcligions-mäl. hafwa nu

en Kyrka i U)arsau.

Andra Capitlet.

pålens delning.

Il^ven de Magtcr, som styckade pålen,


pälens delning. 61

sin Hufwudstad intagen af en Palst Konung,

dsterritista Huset hade en Halst Konung

ot lacka för Wiens räddning. Och justdessc

tre Magter, hwilkas stridiga fördelar ansägos

säsom en grundwal förpålens trygghet, samraddes

til dess stickande.

Konungen af preutzen utkastade Planen,

palsta preutzen hade länge ej allenast

for dess folkstyrka och fruktbarhet, utan ock

för dess belägenhet, warit begärligt för den-

ne Monarchcn. Han hade

under Krig

l^ft flere ölägenheter däraf, at Hans Tyste

Länder, genom denna Pälsta Province, afsturos

frän Östra preutzen. pålens ställning

war gynnande för detta forstag. Han

hade ej en gäng tagit nägot wärksamt steg

emot de Confedererade. Men da all ting war

i höasta oreda, och därjämte Pest härjade det

olyckliga Riket, lät Han, genom Sina Troppar,

taga bestttningaf palsta preusten, under

förcgifwande, at Han endast sökte hälla

Pch-smittan frän Sina egnaLänder. Tryggheten

af denna intagning berodde dock ännu pa

Österrikiska och Rysta HofwenS biträde;och dä

Konungen föreslog Kejsaren at äfwen göra sina

cmspräk gällande pä den sidan, sigs snart

en Österrikisk Armce sammandraga sig pä Pälsta

Gräntsen, hwilken, för at äfwen afböja

Pest-smittan, intog hela den landsträcka, som

nu mera blifwit en Österrikisk Province. Pälackarne

sjelfwe woro i den fulla

tankan, at

dche


62 pålens delning.

desse Troppar nalkades til deras hjelo, emc,

dan det icke kunde falla dem in, at Berlin.'

ste och Wieuste Hofwen i denna del, kunnat

inbördes öfwerenskomma. Caxe

har därjäinle blifwit underrättad, at Nysta

Kejsarinnan, som da war inwcklad ined Krig

emot porten, och således utur ständ satt at

förekomina en sidon plan af dc twänne öfrige

Magter, sa mycket häldre biträdde Dell:!!^>'-uttastet,

som Hon därigenom l!cf försurad,

at Kejsaren stulle afbryta all förbindelse

med Tutten, at Hon Sjelf kunde tilagna

Sig et betydcligt utan dlodsulgjutelse.

Osmcrenckon-mciscn understrefs därföre

uti Petersburg i början af Februari!

1772. Detta alt gick si tyst, at man i

N?arsnu ej därom hade någon aning, och

Engclste Ministern i Perersburg försporde

ej däraf det minsta, förr än 2 månader efter

Ratisicationcn af Plenipotentiairernos underskrift.

Iseptember, samma ar ingaf

Kejserliga Amlv.ssadeuren til Senaten i U3arsall,

sörsta Mcmoiren om dess HofS anspråk,

hwarefter det Rysta och Prcusista Hofwets

fordringar icke länge uteblcfwo. Protestatio,

ner si af Senaten som flera EuropeiskaHof

hwilke guaranterat palcu:- besittningar, saknades

icke; men här war en fråga, som icke

lät ufgöra sig mcd penna och bläck. De fordrings,ägande

Hofwen yrkade Ständernas

sammankallande, hwilket af Konungen wärk,

stäl-


pälens delning. 63

stäldes i följandeordasätt: "Säsom frän in,

"gendera sidan nägot hopp misär sig, och at

"widare upstof endast stulle ådraga de Land-

" staper, hwilka man behagat lämna utan an-

"spräk, de bedröftigaste följder, sä aret Riks,

"möte, efter de tre HofwenS pästäende, be-

"rammadt til den 19 April 177^, emcdlcr-

"tid, tror Konungen och Senaten sig än en

"gäng böra, til undwikande af förebråelse,

"åberopa Guarantierna af Friden i Oliva."

Ständerne samlades, och Rikets bedröfliga

ställning oaktadt, gick Delnings-författningen

icke igenom utan största swärighct. Landtbädcrne

tycktes, med fast upsit, sitta sig emot

delningen, hwilken tanka Konungen oryggligt

biträdde, ehuru Han hotades bäde med assittning

och frihetens förlust. Et rykte utspriddes,

at, i händelse af motstånd, Warsau

stulle plundras, hwilket satte Stadens

Inwänarei yttersta bestörtning. Genom alla

möjeliga mätt och steg, kom man omsider si

w!da, at delningen blef samtyckt, i Senaten

med blotta sex, och ibland Landtbäderna med

en enda rösts öfwcrwigt. Bestulet blef man

upstof wärkstäldt och Provincerne aflräddes.

Nägre Adelsmän dristade wal med öpnaManifester

ogilla Ständernas förhällande, men

utan at ådraga stg nägon upmärksamhet. Pålen

förlorade 5 Millioner undcrsitare,af bwilka

1,500,000 lades under Rytzland, 2,500,000

under Rejsaren och de öfrige under Preussen.


64

pålens delning.

sen. wästra pälen war den känbaraste förlusten,

ty därigenom förlorades alla RiketS

förmäncr af Handelen pä Weixeln, emedan

Konungen i preutzen belade alla til Danyig

gäcnde Waror med den drygaste Tull.

Gräntsorne woro wäl utstakade i Dclnings-afhandlingen;

men Österrike ochPreussen

utsträckte dock än widare stna fordringar.

Kejsaren tog bort Casimir och yttrade Sin

ästundcm at äfwen bcmägtiga Sig Cracau

och Raminick. Konungen af preutzen förklarade,

det HanS Egen säkerhet icke tillät

Honom bifalla sidant, utan at Sjelf tilägna

Sig något motswarande, och utwidgade Sig

ur detta stal, äfwen pä Sin sida. Rysta

Kejsarinnan, som emedlertid sätt frid med

porten och blifwit ledig frän ?uZatleKewsta

oroligheterna, bragte omsider de nämde Magier

därhän, at de nöjdes ät första Delningsutkastet.

Tredje Capitlet.

Pålens Regerings -ftitt.

frågan om de nämde Landstapers

aftradande war afgjord, äterstod at stadga

en ny Regerings-Form för Riket. De tre

Mmistrarne ingofwo däröfwer stna Hofs betänkcMe,

med förklaring, at all motsäjelse

wore fruktlös och stulle illa uptagas. Likwäl

fllN-


Legerings-Form. 65

furmos nägre Adelsmän sä ständaktige, at de

med styrka lade sig emot alla förändringar i

en sa laggran omständighet. Ryste Ministern

blej flera resor hindrad, under det han upläste

sin En Adelsman talade i

synnerhet med sidan häftiqhct, at alle de närwarande

daröfwer föllo i häpenhet. Ministrame,

so,n icke förstodo Pälsta Spräket^

och hörde en Landtbäd uttrycka sig med sidan

hetta, anmodade en Castellan at pä Fransyska

tolkainnehället af detta Tal. Men denne

Ursäktade sig, och förebar, det han icke

ägde noa färdighet i detta Spräk, för at mata

sin Landsmans tolk wid detta tilfälle. En

annan Adelsman, som war af Ministrames

tänkesätt, utlade därpä den nämde Talarens

inkast iall deras widd. Den, för sitt Lands

Stats-författning, nitiske Pälacken hade ock

nog dristighet, at ej allenast offenteligcn tacka

nämde Adelsman för dess nit, at sä kraftigt

frambära hans tankar för Ministrame, utan

ock at kläda denne Compliment uti en fin och

stickande Zronie, som mycket roade en del

af den församlade Adelen. Motstöndet war

si häftigt, at et helt är gick förbi,innan den

nye Regerings-Formen blef gillad.

Den bestar af följande Hufwubstycken:

1:0, pålen stall ewärdcligen förbllfwu

tt Wal-Rlke. Ehö, som dätuti söker ändring,

stall anses såsom fiende af sitt Fädernesland,

.6 2io,


66 Regerings-Form.

2:0, Ingen Utländning skall kunna wäljas

til Konung, utan en infödd Adelsman,

som äger Gods i Landet. En Son af en

Konung stall icke kunna wäljas efter sin Fader,

icke heller efter sin Farfader, utan mäste

twa Konungar regerat,, innan han kan

komma i fräga wid Thronens besättande.

3:0, pålen stall ewärdeligen förblifwa

et fritt Rike och Regeringen Republicanst.

4:0, Regeringens handhafwande stall besiä

däruti, at Rckets Lagar hällas ihclgd,

och at en jämnwigt bibehälles emellan Konungen,

Rådet och Adelen. Därföre stall et

Ständigt Rad uprättas, hos hwilket Lagssipningen

hwilar.Idetta Rad stall Adelen,

som emellan Riksdagarne warit utestulen

frän Riksstyrelsen, deltaga.

Herr doxe häller före, at denna Regerings-Form

mera bidrager tilRikets wanmagt

än dess upkomst. den första punkten

ulestänges Saxista Hofwet och alla främmande

Prinsar, hwilke, med sina egna Arftändcrs

biträde, stulle kunna gifwa pålen nägon

wigt. Genom den andra förswinner alt

hopp at undgä de ffakningar och olyckor, som

ätfölja Wal-Riken. Genom den tredje är

det Riks-förderfweliga l^iberum Veto bragt

til bestand, si at den, som will äsiadkomma

oredor, blott behöfwerköpa en enda röst,- och

igenom den fjerde är Konunga-magten, som

strut


Rikedagar. 67

förut war för mycket kringskuren, sä godt

som aldeles gjord til intet.

Lagstiftande Magten hwilar hoS Ständerna

pä fria Riksdagar, där äfwen de mast

RikS-wärdande ärender, sisom Krig, Fridsförbund,

Beskattning, m.m. ensamt afgöraS.

Zfrän den Tredjes tid hafwa

Riksdagarne warit bragte pä ordemetig fot.

Fordom berodde det af Konungen at utsätta

Mötesplatsen; men sedan s_.ichauen förknippades

med pålen, borde hwar tredje Riksdag

hällas iGrodno. Nu Regerande Konungen

kallar dock Ständerne ständigt til warsau.

Tiden til Riksmöten utsattes emellan

Michaclisdagen och Jul. Deordentelige Riksdagar

sammankallas hwartannat är af Konungen

med Senatens biträde. Med Kallelse-brefwet

til Palatinerna följer et kärt utkast

af de ärender, som skola företagas.

Riks-Ständcrne bestä af Konungen, Rädet

och Adelens Fullmägtige eller Landtbäderne.

Konungen presiderar, understriswer och

utfärdar bestulen, men har ingen röstiRiksförsamlingen,

sä framt icke Parterne äro lika

delade, dä Konungen äger at afgöra frägan.

Däremot kan han hälla Tal för Ständerna

och föreställa sin mening; hwilket nu

Regerande Konungen med Sin förträffliga

tale-gäfwa, oftast med framgäng wärkställer.

Dä Konungen ärnar tala, teser Han Sigup

E s af


68

Riksdagar.

af Throncn, nalkas nägra steg och utropar?

Jag kallar Stats-Ministrame til Thronen.

Detze framgä dä och ställa sig nära

Konungens Person. De fyra Stor-Marstalkarne

sia därpä i golfwct med stna Stafwar

och den främste ropar: Ronungen är redo

at tala, hwarefter Konungen börjarSitt Tal.

Rädet bestar dels af Andeliga dels af

weridsliga Ledamöter. De förre, ellerBistoparne,

taga företrädet för de sednare.

Dche äter äro dels

palatiner, en art Landshöfdingar, tilsatte

för lifstid, som i Krigstider äro förbundne

at gifwa Riket et wist antal Troppar

och dem anföra, samt i Fridstider döma öfwer

förefallande Mal, efter gamla Feudal-

Systemet. — Dels

Castellaner, som äro et stags Vice-Palatiner,

hwilka dels anföraTroppar, dels utföra

andra Mal i PalatinenS ställe och under

hans befäl. — Dels

Rronans Höge ämbetsmän. Detze

äro 10; twä Stor-Marstalkar, en af pålen

och en af L^ithauen, 2 Stor-Cantzlerer, 2

Vice-Cantzlerer, 2 Stor- Skattmästare och 2

Under -Marskalkar. — Deste Radsherrar tilsattes

fordom af Konungen, men nu mera

nämner Konungen en af de tre, somdärtil föresiäS

af Ständiga Rådet.

Landtbäderne wäljas säsom wid wäreRiksdagsmans-Wal,

ihwart Palatinat. Sä snart

man


Riksdagar. 69

man är Adelsman och fyllt 23 är, är man

skicklig at utföra detta förtroende, utan widare

granskning.

Wid Riksdagarne tilgar silunda:

Konungen med Ständerna afhör Riksdags-Predikan

i Warsaus Domkyrka. Därefter

wälja Landtdaderne sin Marskalk, hwilket

bör stc innom tre dagar. Twa dagar därefter

hålles ?lenum, dä Landtbädcrnc kytza

Konungens hand och Ledamötcrne intaga sina

rum pä Riks-Salen. Wid främsta ändan af

Rummet sitter Konungen pä en Thron, under

en Himmel. Midt emot Honom, wid

andra ändan, ses de tio Höge Embetsmännerne

pä Landstolar. Pä bägge sidor intaga

Vistopar, Palatiner och Castellancr sina platser

i tre rader, äfwen pä Landstolar; och bakom

dem sitta Landtbadcrne pä Vänkar, som

äro hölgde med rödt Kläde. Detze infinna

sig med blottade hufwud, men Radsherrarne

bära sina Mötzor. Därefter upläsas P3N2

l^onv^n^, hwarunder Marstalken, eller ock

hwarje särstildt Landtbad, har rättighet at afbryta

upläSningen medelst föreställningaf mi§l.ruk

som inritat sig, wid hwilkcn Artikel som

hälst, samt at däri begära ändring. Stor-

Cantzleren föredrager klagomälet, Konungen

nämner tre Radsherrar och Marstalken sex

Landlbädar, at bringa det i form. Omsider

wäljcs et Utstött at granska Kammar-wcrket.

Lcdamöterne af Ständiga Rädet wäljas efter

E 3 nya


70

Riksdagar.

nya Regerings-formen, med mänga omstän,

digheter. Detta alt stall wara afgjordt in,

nom tre weckor. Därefter föredrages Riksdags-mälen

särstildt för Konungen och Rädet,

och särstildt för «andtbäderna. Det som

angär Kammar- märket, afgöres efter masta

rösterna, men alle Rikswardande ärender mäste

afstutas med Landtdädernes enhälliga bifall.

Innom 6 weckor mäste Riksdagen slutas.

Pä första dagen af sjette weckan haltes

därföre plenum, De afgjorde Mälen upläsas

och införas uti Handlingarna. Medan

Landthäderne rädgöra, afdömcr Konungen,

biträdd af Rädet och 13 Landtbäder, de til

Riksmötet wädjade Mal, samt lifssaker som

röra Adelsmän, m. m. Sluteligen underssrifwes

Riksdags.bestutet af Landt-Marstalken

och Landtbaderne.

Urtima Riksdagar hällas pä samma sitt,

endast at frägorne straxt föreläggas och alt

afgöres innom fjorton dagar.

I^ibemm Vew är en rättighet, den hwarje

Landtbäd äger at, med et nej, göra alla

de öfrigas enhälliga bifall til intet och uphäfwa

hela Riksmötet. En si orimmelig rättighet

har intet exempel i nägot annat Rike. Ar

1652 pä en Riksdag i tvarsau, dar nägre

wigtige ärender förehades, upsteg en Lithuf,nst

Landtbäd, BjcjnlKi och ropade: Jag

wägrar. Gick sedan sin wäg, men kom ättr,

protesterade hos Stor-Cantzleren emot

det.


Riksdagar. 71

det, som hades för händer, och betygade, at

om et Riksmöte, som si mitzwärdade Landets

Lagar, widare fortsattes, skulle han anse det

för et inbrott i p^a. Detta gaf första anledningen

til I


72 Riksdagar.

Pälffe Konungarne waljas pä volasiätten,

en half mil utom warsau. Midi

pä detta fält ses twännc in,tängningar, den

ena för Rädet, den andra för Landtbäden.

Den förra är affäng och omgifwcn mcd et

slags Wall eller Dlkc. Kärt för Walct upsättes

där en Trädbygnad, som har tak men

vpna stdor, och kallas S^opa. Denna ned^

rifwcs si snart Walet ssedl. Den andra instängningen

är rund och fallas Rola. Där

samlas Landtbäden under bar Himmel. Radet

intager först sin plats uti Szopa och afgör

gemensamt med Landtbäden nägre ärender,

som höra til ändamälet af detta Möte.

Därefter sammanträder Rädet med Landtbäden

uti Rola, hwarest Stolar och Bänkar

äro stälde i samma ordning, som uti Riks-

Salen wid Ständernas plenum.

Dä en Konung dör, börjas Interregnum,

och Ärke-Bistoren af Gncsen emottagcr Sty<

relsen, utfärdar Kungörelsen om Thron-lcdigheten

samt påbjuder Ständernas sammankomst.

Först hälles en Sammankallclses - Riksdag

(Oiet ol c^onvoc^tion) uti Warsau, med lika

myndighet, som et manligt Riksmöte. Primatenär

där ordförande och företräderKonungens

ställe, dock med den stillnad, at han icke

jntager Throncn, utan sitter pa en Landstol

mM uti Riks-Salen. De närwarande utfärda

Päbud och Mrfattningar, ändra och

Mka Rcgenngs-sättct, stadga P26?. t3


Riksdagar. 73

t 2och utsätta dag för Wal-Riksdagcn. Ingen

miss tid är i Lagen utstakad för Walet.

Upstof och hinder bero af de a dane marande

stämplingar. Detta mellanssifte är ganska

bullersamt. Lagstipningcn uphörer och Adelcn

begär stundom opätaldt hwarjehanda oredor

och sjelfswäld.

Sä snart man kommit öfwerens om de

hufwudsakclige punkter wid det förestäendeKonunga-Walet,

ingär man uti en Gcneral-Confederation

med förbindelse at gemensamt understödja

det bestut, som kommer at tagas.

Wal-Riksdagsmännerne samla sig pä be,

stämd dag. Warsau och nägden däromkring

är dä ofta en städeplats af oordning ochstundom

af blods-utgjutelse. De förnämste af

Adelen infinna sig i spitsen för sina egna talrika

Troppar, samt ätföljde af Vasaller och

Vetjenter til et stort antal. Hwar och en liten

Landtknes, som kan underhälla nägon flock,

förer den dä med sig til Hufwudstaden.

Wal-Riksdagen öpnas med en Mässa och

Predikan, som af Primas, Senaten och A^

delen afhöresiCatdedral-Kyrkan, hwarefter

alle taga i behörig ordning til vola. Räds,

herrarne intaga Szopa, Landtbäderne Rola

och den öfrige Adelen det kringliggande fältet.

Bägae de i Walet deltagande Ständen samlas

sedan i Rola. Primas tager sin plats

midt uti Församlingen och förelägger dem de

Handlingar, som blifwit bragte i ordning wid

E 5 den


Riksdagar.

74

den föregående Sammankallelses-Riksdagen.

Därefter lämnas främmande Ministrar tilträde

och frihet at tala tilThron-Ccmdidaternas

förmän. Detta räcker mänga dagar och

skulle kanske aldrig taga ända, hälft enhällighet

är nödwändig til alla beslut. Men gemcnligen

äro främmande Troppar i granstapet,

som pästynda utstaget. När ändteligen

Maldagen är utsatt, samlas Senaten och

Landtbäden, sisom förut, i Rola, och den

öfriga Adelen upstässersig tropp-wis efter si-

na särskilda Län, med sina Standarer, jämte

de förnämsta frän hwart Stäthällaredöme

til Häst. Primaten uprepar CandidatcrnaS

namn, faller pä knä och sjunger en Psalm.

Räd'herrarne och Landtbäderne förena sig därpä

hwar och en med sit Läns Troppar. Primas

kringfar, antingen tilHäst, eller i Wagn,

tll hwarje Tropp, insamlar Rösterna och utropar

sedan den, som fatt de ftästa. AdelsmHnnerne

rösta icke särstildt för hwar Person,

utan hela Corpsen af et Palatinat ropar

til Primas dens namn, pä hwilkcn de§

förtroende fallit. Därefter upbryter hela Församlingen.

Följande dagen samlas de alla

äter pä vola. Den nye Konungen utropas

6 nyo, och bud affärdas til honom med tidning

om dch Wal, ty ingen af Candidaterne

är närwarande. Därpä utsattes Krönings-

Riksdagen ochStändcrne stingras. Gemenligen

bestrides Walet, men de främmande Tropparne

styra


Rammarwärtet te. 75

styra alt til rätta. Aro de mitznögde nog

manstarke, si upkomnm et inbördes Krig.

Fjerde CapMet.

Gm pålens Rammarwärk, Handel,

.Rrigs-wäsende, m. m.

Iflid den undersökning, älften af sina

manliga tilgängar. Man nödgadessiledes äf-

wen taga mätt at afhjelpa en si ansenlig til-

kommen Ballance. De Inkomster, som wid

nämdeDelning förlorades,inflöto dels af missa

Starosticrs förläning, hwilka nu höra under

andra Magter, dels af Tullen pä sveixeln,

som nu upbäres af Konungenipreusen,

dels af Salt-Grufwornes afkastning,

hwilken endast för wielitsta steg öfwer 20

Tunnor Guld.

Det blef siledes nödwändigt at ätaga sig

strängare Beskattning, och sedan den blifwit

bragtiordning,harKronan följandetilgängar:

1:0


76

Rammarwärket le.

1.0, ludarnes Mantals-Skatt, som är

päökad til tre Floreger för hwarje Person.

2:0, Fjerdedelen af Starostiernas aftastning.

Detze äro et stags Lifttids-Förläningar,

dem Konungen fordom bortge, men

hwllka nu til Kronan indragas si fort de bllfwa

lediga.

3:0, Acciscn pä starka drycker.

4:0, Tobacs-handeln, som är Regal.

5:o, Tu!l-inkoi^sten < frän hwilken nu meisa

Adelen icke är befriad säsom förr.

6:0, Rök-afgift. Förr war den endast

lagd pä 2.itl)auen, men erlägges nu ocksi i

paien, och ehuru den utgör Allmogens enda

Skatt, är den dock wida öfwer dch krafter,

hälst för den sämsta Koja stattaS omkring 40

Skilling.

FörEgen Person upbar Konungen 778,000

Riksdaler af Kron-Godscn och Talt-Wärkcn.

At fylla den brist, som upkom wid Salt-

Grufwornas afträdandc til Österrike, drager

nu Konungen utur Skattkammaren 286,000

Riksdaler, hwilka, jämte några förbättringar,

hälla Honom stadeslös, sa at Han ungefär

njuter af Staten samma Summa, som Hans

Företrädare. Den anwandcs ock endast^ til

Konungens Hofhällning. Statens hela Ofwerstott

belöper sig sedan blott til 60 Tunnor

Guld, hwilka skulle wara högst olilräcklige,

si framt icke Rikets Högste Embetsmän hade

ringa Löner och hufwudsakeligen räknade pä

Krono-

!


Handel. 77

Krono-Förläningar. Därtil kommer, at Riket

häller en fast odetydelig Armee; at delägre

Embetsmän aftönas med pa'atinernes

cnstildta medel, och Landt-Domare föda sig

af sponlar, bäst de gitta.

Utur pålen utgäende Handels-Waror äro:

Säd, Hampa, L.in, Master, plantor,

Skepps-Timmer, Beck, Tjära, Honung,

svax, Talg, potaska och L^äder. Däre,

mot införas: N)iner, Rläden, Siden- och

Bomulls-Tyger, Tenn, Roppar, Stalarbeten,

Silfwer, Guld, Glas, pä!swärk,

m. m.

pålens Handel kunde, i anseende tilLandets

mänga Floder, bringas til et bättre läge;

men fiere hinder ligga i wägen och afböja

dch uphjelpande. Adelsmannen, som hade

styrka, förlorar sit Adelstap, om han befattar

sig med Handelsrörelse. Borgaren har

sällan nog förmögenhet at anlägga Manufakturer

och förädla Landets ra ämnen til Handcls-wägens

förmon; ätminstone wägar han

icke inga i sidane planer, af fruktan al blottställa

sig för AdelenS prätzning. Bönderne

äro stafwar, som ej en gäng äga frihet at,

utan tilständ, sitta foten utom sin födelsebygd,

lolian Albert gjorde tväl den wisa

Författning, at äfwen Allmogen skulle obehindradt

äga rätt at lämna sin hemort, idka

Handel eller Wetenstaper, o. s. w. dock

mcd den besynnerliga tilläggning, at Adelsman-


78

Handel.

mannens tilständ skulle först utmärkas; och

det war just nödwändighetcn af detta tilständ,

som hade bordt afffaffas.

Ehuru pålen hämtar de flästa förädlade

Waror ifrän utrikes Orter, stall dock, enligt

de underrättelser Herr Oxe erhällit, öfwerwigten

af det utgäendc Godset utfalla til Landets

fördel, si at öfwer 8 Tunnor Guld ärligen

inbringas, sedan de införde Waror äro

godtgjorde (2).

pålen har fordom warit ansedd förNordens

Kornbod, men är nu mera pä långt när

icke si fruktbart, som det kundeblifwa. Genom

bättre Författningar skulle detta Rike

ännu kunna förse halfwa Europa med Spannemäl.

podolien och Riowsta palatinatet

äro isynnerhet tjenlige til Äkerbruk, och afläta

den masta Säden.Ibrist pä afsättning

tilwärkas Bränwin, som mycket mitzbrukaS.

Et förstag har wäl warit, at utföreDniesterströmmenöpna

en Spanmäls-handel päSwarta

Hafwet, men sidant blef, i anseende til

hinder af bankar och grund, förkastadt. Af

summa orsak hade man äfwen öfwergifwit et

förstag, at genom Floden tTlotez, som faller

iOdern, öpna en wäg ät Slesien och Tystland.

>^

(2)IOriginalet ttses: 555,555 Pund Sterling,

hwilket är sannolikt en mitzräkning wid reductionen


Armeen. 79

land. Et förelagande, det KonungeniPreussen

straxt wärkstälde, si snart palssa Preus-

sen kom under Hans Spira.

Konungen i pålen haller föregen räkning

en Tropp om 2000 Man, som ensamt bero

af Detz Person. Dctze äro egenteligen sä

kallade Ulaner eller 2.ättberedne, som stiftewis

ledsaga Konungen under Hans Resor. Af

detza sig Herr Oxe, wid et af Konungens

Lust-Slott, en liten Tropp af 30 Man. De

äro til större delen Tartarer och mänga af

dem äro Madometaner. Likwäl utgöra de

en pälitclig Corps. De indelas iFrälse och

Ofräise, men höra dock til en och samma

Squadron. De förre bära Lantsar om fem

alnars längd, de sednare Carbiner, men alle

föra därjämte Sablar. Frälse - Ulanerne

bruka Lantsarne pä samma sitt och med samma

färdighet, som de Österrikiske Croater;

men Ulanemes Lantsar äro smalare, kortare

och strås i spitsen med en klyfd flik af rödt

och swart Kläde. Detze Ulaners Drägt bestar

af en hög fodrad Möha, en grön^Zacka,

röda Underkläder, Vöxor, som räcka til fotknylan,

samt et stags korta öfwer-byxor af

hwitt Kläde. De äro alla rakade efter palsta

sättet. Deras Hästar woro 14 spann höga,

ganska eldige och starke at bära. För

detta hafwa palste Hästar warit mycket utropade,

och Konungen i preutzen har anskaffat

sidane för sit Rytteri. Men under de

in-


80

Armeen,

inhemste oroligheterne äro de sä förminskade,

at Adelen nu köper Hästar frän Tartarerne.

palssa och 2_.:thuanste Armeen stär under

särstildta Fäldtmarstalkar, som icke bero

af hwarandra; men i Fält commcnderar Konungen

bägge. Ar 1763 bestod palsta Armcsn

af : - - Caoallerie «- ,

4703 Man.

Infanterie , - - 6703.

L.ithaulsta Armccn af:

Caoallerie , 2497.

-

- - Infanterie och Artillcrie 4465.

Därtil komma Vacantc 1350.

Tilhopft , , 19,723 Man.

Utom 52 Stabs-Officerare.

Wid trängande nöd aflämnar Adelen Extra

Troppar pä Konungens af Riksdag gilla-

de utstrifning, och det efter witza stadgade

Författningar. Dcha Troppar tjena endast

för bestämd tid och gä ej utom Riket. Oftast

bidraga de at styrka Confcdcrationcr och inhämska

stridigheter.

Hwar och en Adelsman har rättighet at

hälla si mänga Troppar han behagar och förmär.

Det är siledes förundranswärdt, at

icke än större wälo begäs, än wanligen sker,

i et Land, där den mägtige kan med wäpnad

hand understödja sit mihnöje.

Rytzarne kunna ock snart sagdt anses för

en del af Nationella Armeen, sedan de si

liing


Inwanare. 81

läng lid legat i pålen. Hela Riket berodde

af dem, strifwer Herr Oxe, och de framforo

där med samma myndighet, som i en Ryst

ProvintS. Konungen är, enligt Herr Oxe,

utlätelse, föga annat än en Vice Noi, emedan

Rysta Ministern drifwer Ärenderne efter

sit Hofs förcstrift.Ipålen lago 1778

10,000 Rytzar. Alle Garnisoner bestodo as

Rystar och infödda gemensamt. Sjelfwa

Tvarsau hade Rysta och palsta Skildtwakter.

De§e Troppar hälla de mistnöjdc Adelsmän

i tyglar. Olyckligt Rike hwarS lugn

mäste bibehållas med utländska armar!

Femte Capitlet.

pålens

fikets olyckor härleda stg frän detz orimli-

«^/^ ga frihet. Mängc tänkande Adelsmän

tilstä det sjclfwe. När Herr Oxe en gäng

betygade sin förundran öfwcr et och annat

mihbruk, swarade en närwarandc Adelsman:


82

Adelen.

trade sig: tTlamnet af pälen är qwar;

men palsta Nationen finnes ej mera til.

Medborgare af alla Stånd lata besticka

och köpa sig. Mange af främsta Adelen

blygas icke at upbära pensioner frän utländska

Hos, o. s. w.

palste Undersitare kunna fördelasi Adelsmän,

präster, Borgare, Bönderoch

Judar.

Adelen fördelasitwänne Claster. Den

förra innefattar ledamöterne af Rådet,

den sednare utgörcs af Rikets öfrige Adelsmän.

Med Adelsman förstas en Person, som

antingen sjelf äger fri jord i Landet, eller

ock härstammar frän Föräldrar, hwilka besutit

Frälse-jord, samt därjämte icke befattar

sig med Handel och äger frihet at uppehälla

sig hwar han för godt finner. Alle sädane

Adelsmän äro, i stöd af sin Börd, lika ansedde,

utan at heders-titlar eller Embeten däruti

göra nägon wärkclig stilnad. Genom sina

Fullmägtige deltaga de alle i Lagstiftande

Magten. De äro alle skicklige ämnen til

Rads-wärdigheten och kunna, wid ledigheter,

anmäla stg til Thronen. Adelens stora friheter,

i anseende til laglige tiltal inför Rikets

Domstolar, äro redan anförde, palste Videts-


prästerskapet. 83

dels-Corpfen är ganska talrik och följakteligen

til en del mycket fattig, si ar de mast nödstälde

icke sällan träda i tjenst hos de rikare,

hwilke, såsom Feudal-Hcrrar, gemenligcn

upwaktas af et stort antal Adelige Underhafwande.

Säsom alle Adelsmän hafwa sina

Röster bäde wid walen af Landtbud och wid

sjelfwa Konunga-Magtens besättande, sa rönas

ofta flerc ölägenheter, sä wäl af deras

myckenhet, so:n af deras fattigdom. Konungen

hade därföre i denna del önskat införa

nägon instränkning uti nya Lagen, och före,

slagit, at endast de Adelsmän mätte anses

röstnings-gllda, hwilke besutto en wltz utslätad

Summas ärlig inkomst. Men sådant sann det

häftigaste motständ.

prästerskapet erhöllaf ,pålens

förste Christne Konung, mänga fördelar och

Kyrko-gods. Detzc utwidgades ännu mera,

si wäl genom de följande Konungars, som

genom cnstildtas frikostighet. En billig fruktan,

at störste delen af Landets Fastigheter

skulle falla i Prästerskapets händer, wärknde

omsider, är 1669, cl förbud emot dylike Donationer.

Nu regerande Konungen har äfwen

ätcrbragt under Kronan flera Gods, som blifwit,

emot denne Författning bortstänkte.

pälste Bissoparne hafwa, iftän Christna

Lärans införande, som skedde genom PafwcnS

F 2 )°.


84

prästerstapet.

den Tolftes NuntiuS, Cardinalen

giclius, haft Säte och Stämma i Rädet. En

rättighet, den de ännu besttta. Ärke-Bistopen

af Gnesen är Primas och Vice-Konung

wid timande Thron-ledighet. För detta tilsatte

Konungen Biskopar efter behag, men nu

mera utnämner han en af de tre,som därtil

af Rädet förestäs. Konungens walbekräftas

sedan af Päfwen.

IKyrko-ärenderne har Prästerstapet sina

egna Domstolar. Uti hwart Stift finnes et

Consistorium, hwarifrän den med Utslagen

mitznögde parten wädjar til Metropolitanste

Domstolen, där Primas är ordförande. Frän

bägge desta Rätter kunna Mal hanstjutas til

paswiste tTluntiens Domstol, hwarefter inge

widare wad äga rum. Men i frägan om

Ägtenstaps-stilnad ochgifte inom förbudnaLeder,

afgöras Mälen hos Päfwen, och god

lösen mäste erläggas til Rom, med Rikets

förlust. ICivile Mal dömes Clereciet af

Borgerlige Rätter.IBrottmäl häcklas den

anklagade af werldstig arm, dömes i Conststorio

och lämnas ät Borgerliga Lagstipningen

at straffas. Et stort mitzbruk är, at PäfwenS

Vullor anstäs, innan Regeringen dem öfwersedt.

Ingen Präst tilstädjes nu mera at bekläda

werldstiga Embeten. För detta woro

äfwen Prästerne stattfrie; men de äro nu

mera stattlagde efter samma grunder, som de

öf-


Borgerstapet. 85

vfrige Undcrsitare, dock med den ssilnad,

at deras Utlagor bära namn af friwilligt

tilstott.

Borgare kallas alla de, som bebo Städer.

Under den gamla Feudal-Styrelfen kunde

inge Städer upnä nägon synnerlig styrka.

Volesl2UB införde därföre, är 1250, Tysta

Stats-författningar, och inrättade til en början

Cracau efter detta mönster. Planen utfördes

widare och lämpades til flera Städer

mcd den framgäng, at Borgcrstapet blef förmögit

och af wigt för Riket. Borgare sände

dä sina Fullmägtige til Riks-Möten, understrefwo

FridS-Tractatcr, befordrades tilKronans

Embeten, 0. s. w. Under Olimir den

Stores Regering war en witz Borgmästare i

Cracau Rikets Under-Marssalk och Kronstattmästare.

Under sigjBmunci den första införlifwades

Tracaus Borgerstap mcd Adelcn.

Men i scdnare tider, har man wid hwart och

et Konunga.wal, inskränkt Vorgerstapets rättigheter,

si at dcst Ledamöter nu mera icke

tilstädjas äga jordiLandet, om icke nära

Städerna. De sända ej heller Fullmägtige

til Riksdagarnc. Denna rätt är dem fräntagen

pä den grund, at Borgerstapet icke är

pligtigt gä i fält, utan blott förser Armeen

mcd Wagnar och Wapen. Emedlmid äro

Vorgarne Frimän, wälja sjclfwe sina Borgmästare,

hafwa egne Domstolar, som afdö-

F 3 ma


Bönder.

86

ma utan wads emottagande, och sta icke under

Adelens wäld.

Bönderne äro rent utaf Slafwar. Et

Gods wärdcras icke efter dest widd och godhet,

utan efter Böndernas antal, hwilke köpas

och saljas mcd jorden, sisom Inventarii-

Orar. Man bör dock göra stilnad emellan

sä kallade Tysta och de Infödda Bönder.

Under Vc>!esl2Us och Osimir den Store

inflyttade et betydcligt antal Tyste Bönder,

hwilke förbehållit sig at styras efter Tysta

Lagen. Detze njuta större förmäncr. Deras

Gärdar äro äfwen bättre bygde, bättre brukade

och bättre försedde med kreatur. De

äro renligare i sina hus och erlägga sina räntor

med mera trygghet för Jordägaren.

De infödde palste Bönders stafweri är

däremot urgammalt, och war föreOssmirz tid

si strängt, at en Herre, utan answar, lät

dräpa sin Bonde, och dä denne dödde barn-

lös, tilägnade sig Jordägaren hans ringa

qwarlätrnstap. Bägge dcha orimlige rättigheter

afstaffades är 1347, under Olimir, som

därjämte tillade Bonden rätt at blifwa Soldat

och därigenom en Friman. Denna wäl,

görande Författninggjordes ljkwäl kraftlös genom

d?n högmodiga Adelen, som utwärkade

sig en rättighet, at aldrig kunna lagligen til.

tas

!


Bönder. 87

talas af nägon Bonde. Det största wäld och

den uppenbaraste orättwisa kunde siledes aldrig

dragas för Domstol, mindre straffas,

palsta Lagen har hundrade tals Författningar,

som förtrycka Landtmannen, och det är

nog bewis til Böndernas elände, at Adelen

ej kunnat bibehälla dem wid sina Gods, utan

at utsätta flcre härda straff för den, som öfwergifwer

sin födelse-bygd.

palsta Allmogen bestar dels af Rronodcls

af Fräise-Bönder. De förresta under

Starosterne och kunna, da de förtryckas, beswära

sig wid en Hof-Rätt. Frälst-Bonden

däremot beror oinskränkt of sin Herre. Til

är 1763 war blott en pligt utsatt förden Adelsman,

som dödade sin Bonde; men et sidant

brott blef dä omsider förklarat för lifssak.

Likwäl har Bonden sä swärt at leda

nägot iBewis emot en Adelsman, at nämde

Lag är knapt gällande. Större delen af Adclen

anser ännu Bonden föga bättre än et

oskäligt kreatur. Nägre uplystc och ömsinte

Adelsmän hafwa däremot gifwit sina Bönder

en art frihet, och funnit en ganska stor fördel

däraf tilfalla både demstclfwc ochBönderna.

TamoilKi war den förste, som ar 1760

gjorde sex Byar, uti Masovista palatinatet,

fria. Detta steg hade den wärkan pä

folkökningen, at dä förut,idetze Byar, en-

F4dast


Bönder.

88

dast föddes 43 Barn om aret, wäxte, under

de första tio frihets-aren, deföddas ärliga antal

til 62, samt ifrån 1770 til 1777 räknades,

wid en anstäld undersökning 77 födde

om aret. Deste Byar hade ock ansenligt tiltagit

i wälmagt. ?smoilKiß inkomster hade

blifwit tredubbelt förökade,och dä han förut

nödgats förse Böndcrne med Hus, Dragare

och Utsäde, kunde de numera ej allenast ftelfwe

förskaffa sig desta behof, utan ock med

Penningar godtgöra de dagswärken, dem han

tilförene war twungen emottaga i brist af annan

tilgäng. Dä ?2moilKi understref Fri-

Hcts-Brefwct, yttrade han för Bönderne sin

fruktan, at de til äfwentyrs kunde missbruka

hans godhet och falla pä brottstiga utswäfningar.

— Nej, swarade de enhälligt, silänge

wi icke ägde mera, än den staf wi höllo i

handen, kunde ingen ting upmuntra ost til flit

och ärlighet; men sedan wi blifwit försäkrade

om ägande rätt til wära Hus och war Boskap,

lära wi nog akta ost för det öfwerdäd

at förstöra ost sjclfwa. Förut hade ZzmoilKi

ofta nödgats plikta för sina Bönders oordenteligheter,

hwilke i fylleri öfwat stagsmäl och

nägon gäng begädr mord pä Resande. Un,

der deras srihcts-tid har twärtom sällan nä-

Zot klagomal öfwerdem inkommit.

war si förnöjd med denna sramgäng, at han

kort därefter stigas alla Bönder pä sit Gods.

Detta exempel följdeOreptovitX) Vice Cantzler


Bönder. 89

tzler af 2.ithauen, samt Abbee Ll^t?atow.

l^i. En Resande, som besökt ststnämde Herres

Ägendom, försäkrar, at de där boende

Bönder tyckas wara et frän palsta Allmogen

särstildt stägte, si wäl ianseende til deras

muntra utseende, som sediga upförande

och wälmäga. De hafwa af egen drift uprest

en Pelare til sin Herres minne, med en

pästrift, som til Eftcrwerlden frambär deras

tacksamhet.

Prins st2nill3UB, Konungens Systers-

Son, har äfwen frigifwit fyra honom tilhöriga

Byar nära Ularsau, och gar si längt

i stn mennisto-kärlek, at han sjelf, underwi-

sar sina Bönder om genaste sättet at förbättra

deras wilkor. Slafweriet hade si försoffat

Allmogens tankekraft, at ganska fä furmos,

som kunde bruka en Äker pä behörigt

sätt. Prinsen besökte därföre sjelf desta Byar,

uplyste Inwanarne om derasmisttag, gaf

dem mönster til bättre redssaper, reglor för

Vi-stötsten, Bostaps-stötsicn, m. m. ochhade

den glädjen at dageligen se sina underhafwandes

tillväxande wälmaga.

Likwäl äro sidane friheter icke orygge,

lige. En Jordägare har endast magt at för

sin lifstid meddela sidan förmän, och en

Arfwinge kan uphäfwa densamma. Lagen

har si stadgat stafweriet, at cnstildtas wälgö.


90

Judar.

görande hjertan finna et oöfwerwinnerligt motstånd.

Tiden kan ensam göra ändring däruti,

och dä de adelsinnade ledas af ömmandekänslor,

stall egennyttan segra pä de öfrigashärdhet

och fördomar.

Judarne hafwa ipålen stora friheter.

De hafwa inkommit i Riket under Olimir

den Stores Regering och hafwa mycket för-

ött sig. Hela Rikets handel gick genom de-

BoojetlKi förpacktadeKro-

ras händer.

nans inkomster til Judar, och man kallar

hans Regerings-tid Judarnas Gyllene Ålder.

Sädant wäckte Adelens skäliga afund,

och en Lag gjordes, som förböddylika arrenden

til denna Nation.

Uti wista Stader, sisom Casimir, posen,

mcd ftcra, tillätes Judar wara bofaste,

men i de öfriga är dem endast tilstadt atmistas

tide-tals och wid Marknader. En Mantals-statt

erlägges för hwart hufwud, utan

ofseende pä Kön eller älder. Wid sista Mantals-strifning,

1773, steg deras antal,i pålen

til 166,871 själar, L_.ichauens Judar

oberäknade. Sannolikt blifwa dock ftere barn

undandöljde. Om Judarne i pålen sä förhälla

sig til de infödde, som i de til Österrike

afträdde Landstapcr, det är, sisom 1

til 18, st böra pålens Judar utgöra et antal

af 600,000 Personer.

ek N

More magazines by this user
Similar magazines