Page 1 '^ "^^^^^'"' -^ '^ ""^ '' .' / '.

'^ "^^^^^ '"' -^ '^ ""^ ''
.' / '. .—,.',
', /,^^- .^ ,^

P.
>?, X

wii.llNi.ivi coxL3
Resa
Genom
Pälen och Rystland,
Aren 1778 och följande.
I Sammandrag frän Engelskan.
«»-«"«-^-^- Tryckeriet 1739'

Företal.
H^err cox«s I^a^el: ,«lo po/anei, lluFia ,
an6. Han war redan
berömligtkänd fördest utgifne Resa genomSchmeil,
författad uti angenäma och lärorika Bref, dem Herr
«.2mon6 öfwersatt pH Fransyska, och tilökt med egna
anmärkningar.
Ide mal, som röra Swerige, är Herr c«xe
ansedd för en af de trowärdigaste utländste Författare,
och denna hans noggranhet är en god borgen for de
upgifters pälitelighet, hwilka han meddelat om de öfriga
Länder. Man har för det närwarande endast inskränkt
sig innom pälen och Rystland, pH det man icke
med allmänt kända föremal mätte inledas i en onyttig
widlöftighet.
Gräntsorne och egenskapen af detta Arbete, har
icke tillätit at anföra alla de Källor, dem Herr cox«
nyttjat wid sina Historista undersökningar. Man wägar
dock tryggt försäkra, det han begagnat sig af de
mast godkända Skrifter, hwilke af nu warandeHäfdanteknare
hällasihögsta wärde, samt genom deras järfl-

Företal.
sbrelse bemödat sig utleta farmingen, sä längt etsundt
omdöme och en fördoms-fri owäldighet kunnat tilläta.
Han har icke blott stadnat wid inhemstaHäfdateknare,
utan därjämte nyttjat utländska Ministrars utgifne Memoirer.
Skulle han, detta oaktadt, rakatinägot misttag,
sä är sädant en lott, frän hwilkcn knapt nägon
enda Författare har den lyckan at aldeles frikännas,
»ch hwilken är snart sagt oundwikelig pä det slippriga
Historista fältet, hälft dä sä nye händelser förekomma^
som de, hwilka Herr cox- sökt utreda.
Herr cox? plägar wanligt afbryta sin Dagbok
med fiere helt widlöftiga Historista mellanstott. Förmodeligenihopp,
at med denna förändring af ämnen
mera behaga sina Landsmän.Idetta Sammandrag
har lnan dock trodt sig snarare winnabifall,idet man
meddelat sjelfwa Resanien oafbruten följd, och fe,
hermera, under särffildta Artiklar samlat de Historista
stycken, för at kunna pä en gäng, med mindre stingring
öfwerses. For öfrigt är intet utelämnat, som
man trodt förtjäna upmärksamhet. Isynnerhet har
man sorgfälligt anfdrdt det, som rörer polens och
Xystlando Slatjtista kännedom.
De förändringar, som i pälen under närwarande
Riksdag föregätt, hafwa icke kunnat här intagas, emedan
en del af detta Sammandrag redan lämnat
Prästen, innan sädane hwälfningar sig tildrogo. De
fiäste Läsare hafwa dem förmodeligen uti fristt minne,
och lära, dä dc jämföra demmed detta Sammandrag,
icke sakna ämnen til rcsierioner. At innom fä weckor
se Rvsia inflytandet sä förminskat,genom nya förbinbilser
med preussiska Monarken, en tal-rik Armee besiUs

Företal.
Mad, en aflagd Nationel Drägt Htertage», det siän«
biga Rädet uphäfwit. At se alt sädant wärkstäldt
hos en Nation, där stridige interesten äga sä utmärkt
styrka at göra sig wärksamme, pch det utan andra
följder, än nägra högljudande öfwcrläggningar, 5r
nägot, som knapt stulle synas möjeligt at utföra, dä
man betraktar pälens läge och tänkesätt. Dethar dock
stedt, och kunde til äfwentyrs blott wara en Fbrbere-
-delse til wigtigare Upträden. Dc Läsare, som ästunda
pälitelig underrättelse om pälens Nyaste och ännu
pästäende Stats- hwälfningar, behaga söka dem utt'
Herr Kongl. Bibliothekariens c. c. Höl-weiK utgifne
och fortsatte politista Nlercurius.
- Rystlands inwärtes Stats Författning har wäl
«ke undergalt nägra sä beskaffade stakningar, sedan
Herr coxe lämnade detta Land. Men det af honom
förutsagdeKrig med Curken för ätkomsten af Crim,
har gattifullbordan, och redan gjutit strömmar af
Mennisto-blod.
Hwad Herr coxe med egna ögon sedt, förtjänar
ten fullkomligaste trowärdighet. Närt tidehwarfsResande
stöiden belägenhet, at icke en gäng kunna mistbruka
sina Läsares lättrogenhet, om de än wille. Det
obetydeligaste misttag kan näppeligen dölja sig för de
grannsynta ögon, med hwilka hela Skårar af Lärda
Recensenter, nn för tiden, granska hwarje utkommande
Skrift, och uti sina Litteraire Journaler liksom Controllera
hwarandra, hälst dä man räknar et updagadl
fel äfwen sä hedrande, som en okänd upgift.
Istället at mera orda til Herr coxe,fördel,ät«
»djer sig Författaren af detta Sammandrag, at utbe.

Företal.
bedja fig, för egen räkning, Läsarens ynnest och df-
»erseende. Han har bemödat sig, at förenaSanning
med Korthet, under dnstan atitwänne hänseenden
ftrndja. Han har nödgats göra afseende pH Swensta
Nokhandelens läge, som icke tilläter stora Wärk förläggas.
Han anser sjelf detta Arbete endast säsom en
emständelig Recension af Herr coxes 7>a>l)ell.
Til Läsarens beqwämlighet äro Mynt,Mil-tal,
samt alle öfrige förekommandeMätt bragte til Swenstt
beräknings-sätt. För jämnheten är et Pund Stirling
nptagit til 4 Riksdaler spene, utan afseende pä den
lilla förändring,som uti Cursen nägongäng förefaller.

Resan genom Pälen.

Innehall.
Resan genom palett
Til Cracau, sid.i, 2.
Cracaus befkrifning, 3.
Kläddrägt, 6.
tvielitsta Salt-Grufwor,7.
U3arsau hcstrifwes, 12.
palsta Hofwet, 13.
Lustbarheter, 16.
palsta Criminal-saker, 25.
Resan til Grodno, 23.
Grodno, 32.
L.ithauens Natural-Historia, 34.
Grodnos Manufacturer, 35.
Resan til Rysta Gräntsen, 38.
l^ithuanste Allmogen, 41.
Ditzidenternas Historia, 43.
Tilämnadt Konunga-mord ipålen, 49.
—
—
Riksdagar, 67.
Armee, 79.
Znwänare, 31.
pälens delning, 6o
>— Regerings-sätt, 64.
-w Kammarwärk, 75.
Handel, 77.
Rättelser,iResan genom pälen.
Sid. 62, rad. 12, stär: at hon; läs: och hon.
"- b), rad. 2, at widare; läs: alt rvidare.

Resan genom Pälen.
H^3err

2
Cracau, Julius 1773.
wid detta anspräk, en Österrikisk Armee,
em 2

Cracau, Julius 1773. 3
ssrifwa 10,000). Stadens Gator äro brede
och wackrc. Hufen witna til större delen om
Stadens fordna, men nu mera förfallnepraqt.
Mänqe wäl bygdePalatser sta antingen öd^,
eller ock färdige at nedfalla. Kyrkorne äro
de ende byggnader, som nägorlunda bibehållit
sitt anseende. Cracaus första steg til en sädan
belägenhet härledes frän Swenlka Krigsmagtens
besök i början af detta Är-hundradet,
likwäl är detz närwarande ställning egenteligen
en fölgd af Landets inbördes mitzhälligheter,
under hwilka Staden ömse innehades
af Rytzar och Confedererade. Man ser
öfwer alt, i Hus och päMallar, märken efter
Canonktllor. Mcd et ord: Cracau liknar
öfwcrlefworne af en mägtig Hufwudstad,
den en fiende nytz plundrat.
Stadens befästning bestar af höga Tegelstens-murar,
förstärkte dels med runda,
dels med fyrkantiga Torn, ester forntidens
smak. En Garnizon af 600 Rytzar innehade
Citadellet. Pä alla Gator stodo Rysta
och Palsta Utposter.
Universitetet har ungefär 600 Studenter.
Bibliotheket är icke synnerligen märkwärdigt.
Detz Böcker äro hwarken mänge eller sällsynte.
Man ansäg fordom denna Academie sä-
som en moder för Pälffa Litteraturen, men
detz anseende har mycket aftagit, sedan Warsau
blef RiketS Hufwudstad.
A 2 Den

Cracau, Julws 1778.
4
Den äldsta Bok, som blifwit tryckt i
pålen, är en Samling, af Rikets Stadgar
och Författningar. Man wet för witzo, at
den är tryckt före är 1496. Bokstäfwerne
äro Gothiste (Munk-stil), och rum är lämnade
för Initial-bokstäfwerne, som den tiden
mäladcS.
Lärdomen hade här sittmast lysande Tidehwarf
under Bi'ZjBmun6 dä ftere
Lärde,i anseende til Religions -stridigheterne
iTyskland, flyktade til pålen och nedsatte
sig iCracau.
Slottet är bygdt pä en liten klippai
södra delen af Staden, befästadt med Tegelwallar
och gamla Torn. Denne bygnad led
mycket, när Konung cZrl den Tolfte, efter
Segern wid Clitzow, hölt et triumpherande
Intag i Cracau, men blef sedermera satti
nytt ständ. Rummen äro wäl inrättade och
witna om Slottets fordna pragt, men de sta
uv mera öde. Ifrän är 1320, äro allepalste
Konungar, utom den nu Regerande, krönte
iCracau. Rikets Regalier förwaras pä
Slottet, men innom sä mänga Nycklar, at
Herr Oxe ej fick tilfälle se dem.
Under de sist förslutne oroligheter innehade
de Confedererade en Fästning, L>andskrone,
icke längt ifrän Cracau, och ofredade
därifrän, med sina ströfwerier och utfall,
sä wäl Rysta Kejsarinnans, som Konungens
Troppar. Men isynnerhet utmärkte de sin
dri-

Cracau, Julius 1773. 5
dristighet wid et tilfälle, dä de öfwerrumplade
sjelfwa Slottet i Cracau. Den 2 lulii
1772, kl. 4 om morgonen insmögo sig 76
Confedererare, anförde af en Lieutenant, genom
en underjordisk gäng, som war inrättad
at afföra orenligheter i N)eixel-strömmen. De
anföllo Rysta Högwakten med sädan häftighet,
at den straxt gaf sig sängen. Twä eller
tre Rytzar nedergjordes och de öfrige sattesi
säkert förwar. En af fängarne fann dock utwäg,
at utför muren undkomma, och utbredde
allarm bland de Rytzar, som lago iStaden.
Detze grepo straxt til wapen och gjorde
et häftigl anfall pä Slottet, men dä -Hem
mötte et lika warmt motständ, sörestälde de
sig de Confedererades styrka, säsom mycket större
än den war och afstodo frän sitt försök.
Herr Officerareide Confedererades
tjenst i s_.andskrone, underrättad om denna
framgäng, antägade samma dag emot afto-
nen med 800 Man, slog et Rystt Detachement
och inträngde sig i Citadellet. Dc Confedererade
förswarade sig sedan tappert under
en tre mänaders Belägring, til detz de nödgades
dagtinga, hwilket dock skedde pä gansta
hedrande wilkor. Herr (^oxs befäg denna
underjordiffa gäng, och fann den sä smal,
at de angripande, icke utan största möda,
blott krypande pä händer och fötter, den ene
efter den andre, kunnat där framtränga.
A 3 Uti

6 Cracau, Julius 1773.
Uti Cachedral-Kyrkan, som är belägen
innom Citadesset, säg Herr (.'oxe Pälsta Konungarnas
Grifter, hwilke icke utmärka sig
med nägon synnerlig pragt. Flcre af dem
hafwa ej en gäng nägon påskrift. Enligt
Pälsta Lagarnc, bör den nytz walde Konungen
kort före sin Kröning följa sin Företrädare
til grafwcn.
Cracaus Innewänare, sä wäl som Pälackarne
i allmänhet, äro mycket lifllge och
beledsaga sitt tal med mänga kropps-rörelser.
Deras sätt at hälsa bestar däruti, at de
nägot nedböja hufwudet, under det de lägga
ena handen pä bröstet och sträcka den andra
ät jorden; men dä nägon ringa Person möter
en förnäm,böjer han sitt hufwud nästan
ned til marken, och lägger tillika sin hand
nära den Personens häl, för hwilken han betygar
sin wördnad.
Mankönet bär gemenligen moustacher och
lämnar blott en rund fläck orakad midt öfwer
hjetzan. Landtmannens Sommar -drägt
bestar af en rund Hatt eller Mötza, en grof
Linnestjorta, samt Langbyxor af samma siags
tyg, utan Strumpor och Skor. Qwinkönet
pä Landsbygden bär et hwitt Linnekläde swept
om hufwudet, och flätar häret i 2:ne pistor.
Herr c^xe säg ock nägra, som buro hwita
Linnekäpor, hwilka ej allenast täckte hufwudet,
utan ock hela kroppen nedom knän.
Ständs-

Cracau, Julius 1773. 7
Ständspersonernas drägt ärutmärkt wacker.
Adelsmänncrnc bära en Jacka och ofwanpä
densamma en Utan-räck afannan sarg,
som räcker t,l knän och fastbindes med en
Gördel. Iwackert wäder fästas armarna
af denna Öfwer, räck tilsammans bakom axlarna.
En SaM är äfwen nödwändig til
denna drägt, säsom den beteknar Adeliga »värdigheten.
Om Sommaren bäres denna kläd-
nad af Sidentyg,- men om Wintren af Sam-
met eller Kläde, fodrad med pälswärf. Dä
brukas äfwen fodrade Mötzor och gulaHalfstöftor
af Saffian med järnstodde klackar.
Fruntimrens drägt bestar af en?olonoile, el-
ler sid Räck med fodcrwärk.
Til cmsigtes drag, seder och kläder, likna
Pälackarne mera et Asiatiskt än et Europeiskt
folkstag. De härstamma äfwen frän
Cartarista Förfäder. (32rm2ter.)
Herr (^oxo kunde ej underlata at besöka
de ryktbare Salt-Grufworne wid Byn Wielitsta.
Man kallar dem äfwen de Cracauste
Salt-Grufworne, för deras belägenhet
nära sistnämde Stad. Dctze Grufwor äro
arbetade i en Bergsträcka, och wid Norra
ändan af en arm, som stöter til Carpachista
Fjällen. Wid den grofwa Linan, mcd hwilken
Saltet upfordras, fastades 3:ne Hängmattor,
i hwilka Hr. (^oxemed detz twäFöl-
jeslagare nedhitzades ungefär 30 famnar under
första Salt-laget. Sällstapet lämnade
A 4
där

8
Salt-Grufworne, Julius 1773.
dar mattorne och nedsteg widare genom en
läng och smäningom stuttande gäng, som här
och där hade sä stora Gallerier, at flere Vagnar
beqwämligt kunde framköra i bredd. Pä
nägra ställen woro trappsteg huggnei fasta Saltet.
Nägre wägwisarc gingo förut med Lampor,
och Herrarne buro sjelfwe hwar sinFalla.
Äterssjenet af detza Faklor emot de glimmande
wäggarne, war öfwermätton wackert,
dock icke sä starkt, at det, såsom andre före,
gifwit, stulle kunna jämföras mcd glantscn
of Adla stenar. Saltet, som upgräfwes,
kallas Ziebna, eller grönt Salt, men är dock
jerngrätt. Sedan det blifwit sönderstött, är
detz färg smutsig och ast-grä. Ju djupare ned
Saltet hämtas, desto bättre är detz egenskap.
Det, som fäs nära ytan eller wid sidorna,
är blandadt med främmande ämnen, jordoch
lsten-arter. Längt ned pä djupet, stall det fin,
nas sä rent, at man endast behöfwer stöta
det. Det finaste gra Saltet är dock mycket
swagare än Hafs-Salt. Det är stenhärdt,
sa at Arbetarne, icke utan möda, lotza det
med yxor och hackor. Stundom huggcs det
istora klumpar om 35 litzpunds wigt, hwilke
upfordraS med windspel; men de smärre stycken
upköras medHästar genom et til den andan
uthuggit Galleri. Nägon enda gäng träffa
Arbetarne rent och Chrystall-klart Salt i
sma fyrkantiga stycken. Kol och förstenade
Trädbitar finnas ock någon gäng begrafnei
Salt-matzan. Bruft

Salt-Gl-ufworne, Julius 1773. 9
Grufwan synes wara outtömelig. Detz
bekanta bredd gar til 1115, detz längd til
6691 och detz djup til 743 fot. Man för,
modar med fullkomlig anledning, at denna
omätcliga Salt-matza delar sig i flera armar,
men huru långt den sträcker stg ät djupet,
tiltror sig ingen, ej en gäng med sannolikhet,
utstaka. Här och där far man se
Capeller, ut-
huggne i härda Saltberget, uti hwilka, pä
sina witza dagar, ordentelig Mätza hälles.
Et af dctza war 15 alnar längt, samt 12 z
aln bredt. Altare, Crucifix, Prydnader och
ätstillige Helgons Bilder woro uthuggne i
sjelfwa Saltet. Nägre Grufwor eller Kamrar,
frän hwilka Saltet blifwit borthämtadt,
woro gansta store, och understöddes dels af
Bjelkar, dels af Salt-pelare, dem man lämnat.
Andre äter hade intet sädant understöd.
Herr Oxe destrifwer en sädan Grotta,som
hade 40 alnars högd, samt war sä läng och
bred, at den uäftan tycktes wara gräntslös.
Taken äro icke hwälfde, utan flate. Detzc
Capeller, Kamrar samt nagrc Lider, utihwilke
Hästarne fodras, hafwa gifwit ftere Resande
anledning at försäkra, det uti Salt-
Grufwan hela Byar finnas, hwilkas Inbyggare
aldrig se dagens ljus. Men sädant är
ogrundade, ty Arbetarne aflösas och uphitzas
hwar åttonde timme. Herr Oxe fann luften
gansta torr, utan minsta tecken til fuktighet.
Under hela wandringen idetza underst
5 zor.

10
Salt-Grufworne, Julius i7?8»
jordiska boningar säg han blott en enda liten
Källa, hwilkens watten blifwit salt, dä det
sökt sig fram genom Grufwan.
En sä ofantelig Salt-matza är et gansta
märkwärdigt ?lienomon, och kan wärkeligen
systosätta de Lärda, som hafwa wär
Jords naturliga undersökning til föremal. Hr.
(3uett,r6, som med mycken upmärksamhet undersökt
dennaGrufma, berättar, at den jordstorpa
som finnes afwan pä Salt-lagret, närmast
dagen bestar af Sand, därnäst af Lera
här och där blandad med Sand, Grus
och inbäddade Hafsdjurs förstenade kroppar,
samt omsider af et kalk-artadt Stenlager.
Däraf slutar han at Hafswatnet fordom intagit
det ställe, som nu fylles af Salt, och
at Saltet är en lämning efter det afdunstade
watnet.
Detze Salt-Minor omtalas i Pälsta Historien
redan är 1237; men man wet icke huru
länge de warit uptagne före den tiden.
Deras afkastning har länge warit anstagen til
Konungens Hofhällning, och utgjorde, innan
pälens ststa delning, den nu Regerande Konungens
förnämsta inkomst, emedan de gofws
en ren ärlig behällning af 389,000 Riksdaler.
De tilhöra nu Kejsaren, men äro pä
längt när icke sä indrägtige. Ty säsom de
Österrikiske Committerade gjorde sig den tanka,
at p

N)ägen tilwarsau,Julius 1778.
denne nödwändightts-wara sä omättligt, at
Konungen af prcusen kunde ännu lindrigare
sälja Spanstt Salt til folkets bchof. Där-
före ärhaller nu mera större delen af pålen
denna Wara frän DnntziZ, Memeln
och Rönigsberg, och N)iclitsta Saltet köpeS
cndajt af et obetydligt Landstycke närmast
Grufwan.
Frän Cracau fortsattes Resan tilN)arsau
genom mörka Skogar och et til större
delen ödeslikt Land. Skogarne bestä of Gran
och Tall, mcd nägra ströddaBokar, Björkar
och sma Ekar. Här och där sägos nägra rödningar,
Betesplatser och magre Åkerlappar. Utan
at sjelf se en sä bcdröfiig syn, stulle man
knapt föreställa sig sädan tomhet iet Land,
som stall heta bebodt. Pä stora landswägen
emellan Cracau och Warfau, under en resa
af 43 mil, mötte man endast 2 Wagnar
och ungefär 12 Kärror. Orten war gansta
tunt bebodd. Några fa strödde Bondbyar,
bygde af Träd, sägos lanqt frän hwarandra
belägne. Dctzas ömkanswärda utseende swarade
fullkomligt emot den usla nägd, som omgaf
dem. En Resande har dar intet annat
härbcrge at wänta, än nägra eländiga Hyttor,
utan husgeräd och minsta beqwämlighet.
Detza tilhöra gemenligen Judar. Man nöd-
gas där nästan altid nyttja samma Rum med
det,öfriga Husfolket. Ägg och Mjölk öro
ev Sppighet, som icke allestädes fan ärhällas.
I
11

12
N?ägentil warftu,Julius 1778.
Istället för Säng mäste man atnöja sig med
en pä golfwet utbredd Halmkärfwe, och statta
för en särdeles lycka a: fä den ren. Herr
och detz Sällstap,som länge wandt sig
ut utan saknad umbära de flästa lifwets beqwämlighetcr,
fann sig dock uti wärkelig förlägenhet.
Man reste därföre om nätterna,i
den öfwertygelse, at intet föremal, som kunyat
förtjena upmärksamhet, stulle därigenom
gä förloradt.
Under alla sina Resor hade Herr Ox

warsau, Julius 13
der Sommartiden mycket grund. Warsau,
med detz widlöftiga Förstäder tros hysa emellan
60 och 70 tusende Inwänare, af hwilke
dock et stort antal utgöres af Främmande och
Utlänningar. Staden har et bedröftigt utseende
och wisar de starkaste afbrott af den rikedom
och fattigdom, den yppighet och usel,
het, som öfweralt afwäxlari detta olyckliga
Rike. Gatorne äro brede, men illa stenlag,
de. Kyrkor och Aumännc Byggnader äro dock
store och prägtige. Adelens Palatser tal-rike
och lysande; men de öfrige Husen bestä, til
största delen endast af illa bygde Trädkojor,
särdelesiFörstäderna.
Sällstapet blef af Stor-Marstalken presenterade
för Konungen wid Detz Lever pä
en Söndag. Uti Audiencc,Salen, hwarest
Rikets förnämste Herrar afbidade Konungen,
säg Herr coxs fyra nyligen upsatte Bröstbilder,
nemligen Drottning KlzkbetKz, Kon.
ttsnriQ den Fjerdes, Kon. 8objell^«
och nu Regerande Rysta Kejsarinnans.
Konungen af pålen, st3m_l_l2Uß HuZu>
Nuß, född Grefwe ?oni2towlki) är en Herre
of gansta behaglig wäxt. Han har ennägot
mörk hy, Romersk näsa, genomträngande ögon
och Detz anletsdrag äro starkt utmärkte.
Hans sätt at emottaga och omgäs är utmärkt
intagande, och Han nedläter Sig pä et wärdigt
sätt, som aldeles ickl minskar den wördnad
man bär för Hans Höghet. Han är
den

xvarsau, Augustus 1773.
14
den försteKonung ipälen,som ickebär Landets
urgamla Drägt. Han rakar ej heller
Sitt hufwud efter Pälsta sättet. Detta exempel
följes af mänga höga Herrar i Hans
Hos. Nationen är dock sä kär uti stna förfäders
Klädedrägt, at man pä den Riksdag,
som föregick Konungens utwäljande, föreslog,
det äfwen et wilkor stulle införas uti l^Ks
Onventa, som älade den tilkommande Regenten
at bära Pälsta Kläder. Men denna
föreställning blef öfwerröstad. Wid Kröningen
wisade Sig ock Bt2niBlau3 uti en mera
nymodig Drägt, med lösa, utför axlama
hängande här, och nyttjade aldeles icke den
manliga Ceremonie-klädnaden.
Slottet är bygdt af Bi§>Bmclncl 111, pä
en högd icke längt frän Weixcln. Nära Audiencc-Rummet
säg Hr. Oxe en mcd Marmor
klädd Sal, hwilkcn Konungen inwigt til
Sina Företrädares minne med följande pä-
strift: KeZum
memvliX c^eciicZvit Btlnjs>3Uß
HuZuNuz Kocce mnnumentum 1771. Man ser
där Palsta Konungarnas Portraiter ifrän
Voleß>2r>B til närwarande tid. De äro alle
mälade af Laccigrelli, de äldste efter Mästarens
egen upfinning, men 1^,812U5 11. och
de ftäste följande, efter wärkeliga mönster.
Idetta Rum gifwer Konungen hwarje Torsdag
en middag ät Lärde och förtjente Män.
Han presiderar sjelf wid Bordet, och ehuru
Konung, är Han dock där den angenämaste
Um-

warsau, Augustus 1773. 15
Umgängesman. Där upläsas, wid sädane tilfällen,
Afhandlingar iHistorien, Naturkunnigheten
och andra ämnen; och säsom man
sr 1773 sytzclsatte sig at iordning bringa en
Lagbok, som stulle föredragas pä nästa Riksdag,
sä gaf Landets Lagstiftning oftast ämnen
för samtal i detta lysande Sällskap. Konungen
anwänder all möjelig flit at höfsa
Pälsta Spräket, som mycket blifwit wanhäfdadt
under Rikets twä siste Konungar. Han
älskar ock Skaldekonsten, hwarföre den äfwen
ofta är föremålet wid detza Sammankomster.
Uti Rummet, näst intil sjelfwa Salen,
ses de förnämsta Ledamöterna aftagne.
Enligt Hof-Etiquetten blefwo de Engelste
Herrarne befalte til Aftonmaltid pä et
Konungens Lust-Slott, belägit i en wacker
Skogspark, z mil utom Staden. Slottet är
gansta litet och harihwardera Wäningen endast
en stor Sal, fyra smärre Rum och en
Bad-Kammare, hwart.f detta ställe kallas
mailon 6s d2m. Men däremot är det prydt
med utmärkt smak och pragt. Konungen hade
där et litet waldt Sällstap af bägge Könen.
Spelbord woro framsatte, men Konungen
Sjelf spelar sällan. Klockan half 11
war maltiden anrättad wid et rundt Bord
med 8 CouocrtS. Konungen satt Sjelf med,
ät intet, men talade mcd mycken munterhet.
Sedan maltiden war ändad,ätergick det spelande
Sällstapet til sitt VMKz men Konungen

16 warsau, Augustus 1773.
gen lät framsätta et annat Bord, befalte de
Engelske Herrarne sitta, och talade med dem
iätstilliga ämnen intil midnatten.
Följande dagen woro de äter kallade til
Middag pä samma
Lust,Slott. Konungen
talade dä Engelska med Herr Oxe och om
Engelska saker, med en utmärkt färdighet och
insigt. Sedan befägos ftere Lust-Slott, dem
Konungen äger i samma Skog. De äro bygde
i olika siyl, dock med utmald smak. Konungen
är älskare af Vyggnings-konsten, och
gifwer Sjelf utkast til dylika bygnader, sä
wäl som til deras inmättes prydnader.
Om aftonen gaf Konungens Broder,
Prints ?oni2tonll

warsau , Augustus 1773. 17
frihet, at, under samtal, fräga om pålen
frambragt nägra goda Skaldestycken? "Wi
"hafwc," swarade Konungen, "nägra smär-
"re Stycken, som icke äro at förakta, och
"en skälig god Hjeltcdikt. Men Mästerstyc-
ket af Pälsta Skaldekonsten är en lyckligt
"träffad öfwcrsättning af
OeruKlcms
"_l_.it)es3tg, som wida öfwerträffar alla de öf-
"wersättningar af detta Skaldestycke, hwilke
"pä andra Spräk utkommit. NägreItalienare
"af smak och omdöme, hafwa pröfwat den
"nästan jämngod med urskriften." Konungen
tillade widare, pä Herr Oxeß wördnadsfulla
eftcrfrägcm, "at palcn icke hade nägon du-
"gelig Historia pä Modersmälet, men at
"man snart både et sädant Werk at wänta
"frän en ffickeliq hand; likwäl saknades icke
"rätt goda Häfdateknare, fast de strifwit pä
"2.atin; et Spräk, som är allmänt iLan-
"det, sä at alla Lagar intil BiZißmun6 >^u.
"zuNl tid, ja ock psKa

18 tvarsau, Augustus 1773.
wet war af den täckaste B^mmeilie. Sjelf,
wa Salen hade fyra öpna Sido-Rum, förscddc
med Soffor och prydde mcd Mätningar
in kresco, hwilke jämte nägra stycken af Mytologien,
såsom L2cclu och Bilem Segertag,
äfwcn förestäldtc Rysta Kejsarinnans Segrar
öfwer Curkarne. lllidcr det Hr. Oxe förundrade
sig öfwcr den pragt och smak, som
härskade i denna Kown

Warsau,Augustus 177g. 19
povonsti, PrmS TaltolitKie
Landt-Slott, ligger midt i en Skog, 5 mi^
frän Warsau. Det liknar aldeles eu Bond,
by med timrade Hus och Halmtak. Utom
huswudbygnaden, den Prinsen och Prinses-
san bebo, äro särstildte Hus för deras Baru
och Betjäning, hwilke sido-bygnader hafwa
sina egna Staket och Gärdttomter. Detzutom
ligga här och där, liksom utan ordning, flere
Bygnader, Sommar-Rum, Pcwillons, Lider
samt Stallrum, i stannad af en 1.l hälften
förfallen Amphitheater. Med et ord: alt
är med högstti konst och smak gjordt Landtlikt.
Prinsctzan emottog sina Gäster ihufwud-byggnmgen,
hwilke, dä de förmodade
innom träffa samma enfald, i detz ställe
ftl^ i förundran öfwer den största yppighet
och mcd finaste smak inrättade pragt. Alle
Rummen woro pä det dyrbaraste sätt prydde
och förstddc. Men det fa kallade Bad-rumm.'l
öoll.'g sig en synnerlig upmärksamhet.
W^ggarne woro, frän taket til golfwet, beklä.l.,'
smä fyrkantiga Taftor af Saxistt
Pl^lvc^ ne, af hvilka hwm och en war mälad
med nägon Blomma. Kanterne och fogningcn
woro sirade med de täckaste Löfwerk.
Man kan sörcMa sig kostnaden af denna
tapetsering, dä Kwarje fyrkant i Dresden kostat
3 Ducater och flere än 3000 stycken fordrad
at kläda detta Rum. Utanför Bygnaden
war en Gårdstomt, instängd med stora
B 2 bul-

20 tvarsau, Augustus 1773.
lerstenar af Granit, samt här och där, lik-
som af sig siels, kullblasta Träd; men i en
sä naturlig och lekande ställning, at man tyckte
sig för ingen del igenkänna männilkohandens
åtgärd. Pä detta stället drack man Thee.
Sedan besöktes de öfriga Bygnader. All ting
utom Hus utmärkte en lycklig Vondeby, men
inwärtcs rädde den högsta rikedom och pragt.
Man spatscrade widarei den närliggande
Parken, som är lagd efter Engelska Trä-
gärdä-smaken, och fann jämte Stalls-bygnaden,
den man ej kunde undgä at anse för
nägon förfallen Amphitheatcr, et rikt och konstigt
wirkadt Turkiskt Tält, som tilhört Turkista
Stor-Viziren och blifwit äröfradt under
sista Kriget emellan Rys;land och porten.
Där stod en Soffa och en Tapet lag utbredd
pä marken. Man dröjde där til mörkret, dä
Prinsetzan päminte Sällstapet at gä tilbaka.
Hon förde sina Gäster til en liten Kulle, där
i et ögnablick en täck Illumination framlyste.
En Brygga bestående af en Hwalfbäge öfwer
et brcdt watten, uplysies med flere tusende
Lampor. Äterstenct i watnet af detze
Lampor war sä starkt, at man tyckte sig se
en brinnande Cirkel, hängande i fria luften.
Denna syn war obestrifligt stön, och förhöjdes
än mer af den bakom belägna mörka Skogen.
Under det man med förtjusning bestädade
et sa intagande föremal, lät en wacker
Conccrt höra sig pä nägot afständ. Man gick
se-

N)arsau, Augustus 1773.
21
sedan öfwer denna illuminerade Bryggan och
kom til en öppen Pavillon, som hwilade pä
blomsterprydde Pelare. Där träffades en kall
anrättning af alla dc läckerheter Natur och
Konst kunna frambringa. Da man steg ifrän
Bordet och förmodade s^n wara bragt til
slut, fick man i det stället se alla Trägärderna
däromkring hastigt illuminerade, och under
det man ätergick, hördes Vläs-Instrumcntcr
frän flere hall. Sedan man atergädt til sjelfwa
hufwud-bygnaden, wisade sig Prinsctzans
twänne Döttrarklädde i Grckist drägt, mcd
den täckaste enfald, och dantsade, den äldre
en Pälss, och den yngre en Cotzakist DantS.
Den förre war längsam och behagclig,^den
sednare qwick och Comist. Den äldste Sonen,
om 8 ars älder, bläste därefter Walthorn
mcd utmärkt färdighet och roade stuteligen
de främmande Herrar med en munter Pälst
Bond-dants. Klockan war redan 2 innan
dctze nöjen afbrötos.
Hr.Oxe war äfwen buden til Vistopcn af
plotsto,Konungens Broder,pä detz Slottlablonista,
5. mil frän N)arsau. Bygnadenär
wacker och utförd efter Konungens utkast, samt
pä detz bekostnad. Den sa kallade Turkista Sa,
len förtjänar i synnerhet at nämnas. Den
är bygd i österländsk smak, aftang och gansta
hög. Midt uti denna Sal ser man en
Vattenkonst, omgifwen af en Blomster -parterre,
emellan hwilkcn och wäggarne Soffor
V 3 es-

22
U)arsau, Augustus 1773.
efter Turklsta maneret äro lagde. Blommornas
stiftande färg och angenäma lukt, watnets
klarhet och kylande dunster, göra detta
Rum ni den behagcligaste förfrissnings-platS
under Sommarhettan.
Wid sista upwaktningen hos Konungen,
dä Herrarne äfwen befaldcs til aftonen pä
Detz Landt-Slott, behagade Konungen säga
til Herr Oxe:Ihafwen sedt fängelserna
här i Staden. Jag fruktarIhafwen
funnit demiet ömkeligt tilständ. Herr
Oxe, som wäl wistc, huru litet det stodi
Konungens magt at afhjclpa mitzbruk, bemödade
sig at möjeligast förmildra sitt swar, och
sade bland annat, at äfwen i3ng!ands häckten
woro i eu oä) annan del sämre inrättade.
Det faller mig otroligt, inföll
Konungen, at en tTlation, som med stal
görsig en heder af sin omtanka,stulle underlata
en sa betydelig del af god ordning.
Hr. Oxe widrörde sedan en omständighet,
den han trodde Konungen kunna afhjelpa,
och anmärkte, huru illa det wore tilstäldt,
dä man ej beförjde, at de sjuke sängar
kund? rymmas i et särstildt Rum; och
dä han tillika ursäktade den frihet, hwarmed
han yrkade denna angelägenhet, swarade Konungen:
Aho, som talar för olycklige,
blir altid af mig hörd med nöje. En utlätelse,
ssrifwer Herr Oxe, den jag aldrig
stall förgäta, hälst det rörande sätt, hwarmed
den

tvarsau, Augustus 1773. 23
den uttrycktes, försäkrade mig, at den warkeligen
gick frän denne mildc Konungens hjerta.
Konungen talade sedan om de nya Lagar,
som woro under arbete. Jag lyckonstår
Eder, sade han, Edert Hus är färdigt,
mitt endast tiltomtadt. Efter maltiden
förcstäldes Herrarne til afstcdstagande,
dä Konungen täcktes fräga, hwilken wäg de
ärnade taga, samt upgaf Sjelf et och annat,
det Han trodde förtjena deras upmärksamhet,
Herr (!oxe erinrade därwid, at Konungen behagade
förgäta de af Honom Sjelf i Grodno
anlagde Manufacturer, den af Honom
uprattade Academien i TVilna, med detz Botaniska
Trägärd, 0. s. w.Iläten Eder,
swarade Konungen, förwillas af namnens
likhet. Detze inrättningar äro endast et
utkast af mitt upsat och tunna ännu icke
ädraga sigResandes upmärksamhet. Därefter
yttrade sig Konungen, det Han med nöje
stulle sedt sä wälkomne främlingar längre
dröja i N)arsau, och önskade dem stuteligen
en lycklig resa.
Den 6 Augusti tilbragtes pä villanow
hos Furst ?2rtolilKj. Denne ättatio ärige
Herre höllsitt eget Lif-Garde. En rättighet,
som tilkommer hwarje Pälst Adelsman. Man
fann hos honom den ägta gammaldags gästfriheten.
Han höll et dageligt Bord för 20
til 30 Personer. Hans inkomster stiga til
400,000 Riksdaler om aret, och hans utgif-
B 4
ter

24
warsau, Augustus 1773.
ter äro därefter afpatzade. Slottet villanow
bygdcs af som wgldc detta
ställe til stn käraste hwiloplats fränRegeringsbekymret.
Hu^uNull 11. anwände mycken kojinad
pä detz förbättring. Utan pä murarne
ses en myckenhet arbeten uti 1)38 le,!^, som
föreställa bemalte zo^i^^^z förnämsta Hjeltebedllfter.
Detze minnesmärken efter en af pålens
störste Konungar, äro upsatte pä 6ugull»
den Andres befallning.
Under mistandet i A)arsau besåg Herr
Oxe äfwcn Konungens Mynt-Cabinet. Det
äldsta Mynt war af LoleB>2uz l. af är 991
och förcstäldte, pä den ena sidan, Palsta Örnen,
samt pä den andra en Krona. Ifrän
BiZiBmuncl I. war Samlingen fullkomlig. Under
den korta tid tteni-ic af valois Regerade,
stogs intet Mynt. Herr Oxe nämner i
synnerhet 2 Medailler; den förre stogs öfwer
)oli2n Bot)iesK^, dä han räddade Wien, mcd
pästrift: Orbem lelV2i!iB et orkem; den andre
är stagen af nu Regerande Konungen.
Pa ena sidan föreställes Konungens wäl träffade
Bröstbild, samt pä andra stdan , et
Sccpp i stormen, såsom sinnebild af Rikets
inwärtcs oroligheter, med öfwerstrist: Ne cc»
de M2

Warsau, Augustus 1773. 25
tuo illu^re clic2vit 1714.
Det är ganska rikt pä Böcker och Handskrifter
i Palsta Historien.
pålen har 2 Universiteter. Et uti Cracau,
såsom redan ar anfördt; det andra uti
TVilna. Detta sistnämde stod för detta under
Jesuiternas styrsel, och där idkades i
synnerhet Theologie; men sedan denna Orden
uphäfdes, förordnade Konungen en UpfostringS-Commitzion
mcd oinskränkt magt at tiljätta
Profetzorer, utstaka deraSLöner, stadga
de Lärdoms-grenar, som böra odlas, m. m.
Herr Coxe besökte Fängelserna iWarsau.
Han hade fattat det bestut, at, under
alla sina Resor, underrätta sig om de Nordiska
Rikens författningar rörande Mitzgernings-Valken,
straff 0. s. w.I pålenstraffas
mord til lifwet; mindre brott mcd spöslitning,
arbete och fängelser. En Adelsman
är icke sörfallen til nägot stags nesligt kroppsstraff,
för hwad brott som hälft. Han kan
endast straffas til lifwet eller ock mcd fängelse.
Pinliga förhör asstaffadcs 1776 genom
Konungens kraftiga bidragande. Herr Oxe
fägnar stg, at menstlighetcnS rätt sålunda gör
framsteg i de Länder, dar den warit sa föga
känd, men betygar sin förundran, at , i
det uplysta Frankrike, et sä orimligt och kränkande
förfarande kunnat ännu bibehålla stg.
(Därmed lärcr i synnerhet I^ttreB 6e cscKet
och Bastillen päsyftas.)
B 5 Po-

26 Warsau, Augustus 1773.
Policen är i pålen pä swaga fötter, och
de swära,ie brott blifwa ofta ostraffade. Därtil
bioraga flere orsaker. DelS kan denbrottslige
lätt änMa nägon förnäm Adelsmans
beskydd och därmed trotsa alla efterspaningar.
Detta sjelsswald gar sä långt, at den nye
Skyddsherren stundom med wäpnad hand drifwer
Krono-betjänten frän sitt Län, när han
infinner sig at upsöka en förrymd mitzdädare.
— Dels har Adelen den rättighet, at ingen
af detz Ständ kan inmanas i häkte, förr än
han blifwit fullkomligt öfwcrtygad, ehuru bin,
dande stal än äro för handen. En Adelsman
kan ej en gäng gripas för Mord och
Strätröfweri, sä framt han icke träffas i
sjelfwa gcrmngen, och när sädant händer,
tan hans brott likwäl icke afdömas, förr än
pä nästa Riksdag. Säledes finner han nog utrymme
at rädda stg med flykten. — Dels har
hwarje Stad en egen Domstol, som öfwer
alla Brottmäl dömer utan at nägot wad äger
rum. Ledamöterne wäljas af Stadens
medel, och mitzbruka ofta sin magt, än af
wäld, än af oförstand. — Dels finnes ingen
Embetsman, som a det Allmännas wägnar
beifrar brott. Äfwen i händelse af mord,
måste Mälsäganden sjelf besörjaRättegängen,
som ofta nedlägges i anseende til de dryga
kostnader, hwilke därmed äro förknippade och
drabba den Kärande.Ide twänne sistnämde
delar har dock det undantag rum, at Stor-
Mar-

U)arsau, Augustus 1773. 27
Marstalken, pä de orter, där Konungen up,
pehäller stg, kan inmana witza Personer och
cfdöma witza brott, samt at, wid fråga om
Hög'förräderi, witzc Fiscalcr, eller sä kallade
InlliZl2toreß äro tilförordnade, hwilke föra talan
emot de mitztänkle Personer inför Riks-
Församlingen. — Dels kan hwar och en Sakägare
opätalt nedlägga sitt Käromäl och taga
lösen eller förlikning, hwarigcnom den förmögne
finner cll ny utwäg at undwika La-
gens rättwisa. Detta sträcker
sig ända til
mord och dc grofwastc mitzgernlngar. Et bewis
däraf säg Herr Oxe med egna ögon uti
Stadens fängelse, hwarest twänne Personer
sulo i förwar för et föröfwadtmord pä en
Jude. Änkan hade bifallit deras frihet emot
en witz summa penningar. De brottslige hade
i12 mänader warit häktade såsom oförmögne,
men dä nytz funnit tilgäng at utlö-
sa stg, och woro färdige at ställas pä fri fot.
Uti utkastet til nya Lagboken hade Gref
TamoilK^ grundeligcn a daga lagt följderna
af en sä bristfällig Rättegäng och föreslagit
ätstillige högst nödiga förbättringar. Men säsom
den minsta ändring stulle rubba Adelens
Privilegier och strida emot Folkets en gäng
antagna och genom wanan helgade plägseder,
war intet hopp, at den förcstäendeRiksdagen
stulle inga uti Grefwens hälsosamma plan.
En Borgenär söker, pä egen kostnad stn
Gäldenär och bysätter honom, dock emot et
da-

28 xvarsau
, Augustus 1778.
dageligt underhall af 8 groschcn tils Dom fal-
ler. Ifrän den dagen mäste Gäldenären pa
egen kost sitta i fängelse, sä länge Fordringsägaren
behagar, eller til detz betalning ster.
Har den bysatte aldeles intet til lifsuppehälle,
sä tillätes honom förtjäna det med arbete,
Wcdhuggning, Stensagning, Gatnsopnmg,
och sa widare.
Dä en Adelsman häftar för skuld, lagsökcs
icke hans person, utan HanS egendom,
sä framt han icke, genom en särskild förstrifning,
afsagt sig sitt Privilegium at icke bysättas.
Men aswen i sädan händelse, kan
han trotsa Gillstugan, särdeles om han är af
nägot anseende.
Den 10 Augusti lämnades Marsån, och
Resan fortsattes genom en Skog af tre mils
längd, som widtagcr helt nära Staden. Mi
TVengrow lag en Ryst Tropp. Flerc gansta
ömkclige Byar genomrestes, hwilke hade
sina egna Domstolar. Bog-strömmen, som
öfwcrfors wid Gran, war bred och grund.
lordmanen, som,emellan Warsau och Gran,
marit sandig, började blifwa mera bördig.
Man fick ock se nägra Kullar här och där,
samt Äkrar besådde med Korn, Hampa och
Lin. Pä flera ställen upwäxta telningar pH
Älerfält, som blifwit ödclagde. Äfwen ipålens
Skogar träffas märken af fordna nyodlingar,
stengator, m. m. som witna, at Landet
warit mera bebodt.
Bi-

Bielst, Augustus 17784 29
Bielst, Hufwudstaden ipodalachien,
den störste Stad Hr. Oxe träffat efter Res'i,
utur Wnrsau, är dock föga bättre än
en dålig Vonddy, ehuru den af Gcographerna
kallas en stor Stad. Emellan Bielst och
vo^tszi ingick Herr Oxe uti nägra Bondkojor,
och fann där omständighetcrne wida usiare,
än i dc sä kallade Städerna, hwilkaS
Inwanare njuta nägon större frihet. Hos
detze hade man ätminstone funnit något, fast
ringa, husgeräd famt nägon beqwämlighet,
men pä Landsbygden hade Vondkojorne endast
torna wäggar. Vönderne äro helt och
hällit stafwar. Herr Oxe försäkrar det han
aldrig kunnat föreställa stg et sådant armod
och elände säsom möjeligt i en Europist
Stat. Hrswäxten war pä de bördigasteplatser
föga mer än mättelig.
Sent emot aftonen ankom Sällstapet til
Biallistok, en wacker och wäl bygd Stad,
som har at tacka Ätten L^nilKi för detz upkomst.
Grcfwinnan Kl2niiKj, Syster tilRegerande
Konungen och Änka efter Stor-Generalen
Kram/K,) som, Swägerlaget oaktadt,
häftigt satte sig emot Konungens Wal, har
sitt Palats nära Staden. Följande dagen
lät bemalte Grefwinna, med sin egen Wagn,
hämta de Resande Herrar til middagen. De
träffade där et stort Sällstap. Bland andre
ämnen wid Bordet, föll äfwen talet pä de
Resande Gästernas sätt at färdas ipålen.—

Biallistok, Augustus 30
1778.
Ifören förmodeligen, sade en Adelsman,
Sängar mcd Eder? — Nej. — Huru liggenIdä?
— Pä Halm, när den kan fts,
och, dä lyckan ej är sä bcwägen, pä et Golf,
en Bänk, et Bord. — Än mat? — Wi sp>se
sällan. — Hwad ätenIdä? — Hw-d,
som wankar. En Dräng reser förut och tillagar
sä mycket, at hungrcn
las, ätminstonc stil-
om icke mättas. — Än Knifwar,
lar,Gaff- Skedar? Sädane fäs wist icke pä bngdcn?
—Wi mcdföre hwar sinFällknif. Gafflar
hafwc wi wänt otz umbära; stundom träffas
ock en Trästcd. — Grefwinnan, som hörde
detta Samtal, ärböd strart de Resande
Knifwar, Gafflar, Skedar, Mat, Win, m.
m. Men dc undanbödo sig denna höflighet.
"Kanste," inföll hon med nägon häftighet,
"I hallen Eder för goda at cmottaga nägot
"säsom en gäfwa. Jag känner EngelSmän-
"ner. De äro wanligt nägot storsinte. Jag
"will dä rent af sälja Eder sa oumbärlige
"förnödenheter." "De swarade, det dc icke
"drogo i betänkande, at sätta sig i förbindelse
hos en sä ädel Wärdinna; likwäl stulle
"de, genom et sädant anbuds emottagandc,
"förlora mänga tilfällen at känna Landets och
"Landtmannens inre hushälls-sätt." De kunde
dock icke undgä at emottaga nägra Win-
Bouteiller.
Slottet är bygdt utiItaliensk smak och
kallas pålens Versailles. Det war fordom
et

Grodno, Augustus 1778. 31
et Kongligt Jagt-Slott; men >K2N dglimir
stänkte det ät General OZlmclKl, som utmärkte
stg mcd framgäng emot de
l^är pålen war pä brädden af detz undergäng.
Där förwaraS ännu en Guld-Bägare, den
bemalte General, efter den tidens sed, bar
wid stn Gördel, samt et broderadt Echarpe,
som tros hafwa tilhördlKon.Orl ONIf, och
ärhölls bland bytet wid en Seger öfwer Detz
Troppar. Nägden däromkring är förwandlad
til täcka Trägärdar i Engelsk smak.
Den 13 fortsattes Resan genom Skogar
och Åkerfält. Nägre länge Byar genomrestes,
hwilkas Kyrkor woro bygde af Träd. Hopar
af Tiggare omringade Wagnen. Judar wimlade
öfwer alt. Om aftonen ankommo de
Res nde til Grodno, som anses för den störsia
Stad uti 2_.ichauen, ehuru tvilna bär
namn af Hufwudstad.
hade stna egna Stor-Furstar
til är Da Stor-Fursten I

32
L.ichauen, Augustus 1773<
ne hämd uteblcf, föllo de i sädan myckenhet
til Christna bekännelsen, at Prästerne icke hunno
riktigt döpa alla. Detta Sacramcnt bestods
blott ät StändSpcrsonerna särstildt. Menigheten
däremot upstäldes i rader, och bestänktes
pä en gäng med Dop-watnct. Man
hann ej heller at gifwa särstildta namn ät
alla, utan hwarje rad nödgades ätnöja sig
mcd et namn tilhopa utan ätstilnad pä Kön.
Emedlertid uphörde icke 2.ithauens inhemsse
oroligheter, ty en Vitala stälde sig i srttsen
för de mitziiögde Hedningar och upbragte stg ar
1392 til Storflirste-wärdigheten och I^^czizlZu?
behöll blotta titclcn. Men ifrän är 15^ hafwa
Pälackar ochLithuancr utgjordt en gcmcllsam
Nation.
Grodno är en stor, men glest bebodd
Stad, och har, utom dem som sysselsättas
med Fabrikerna, blott 3000 Christna Inbyggare
samt 1000 Judar. Detz fordna pragt
framlyser ännu i en myckenhet förfallnaHus
och Palatser samt detz breda och wackra Gator.
Nagrc Hus , som ännu hällas wid magt,
göra et starkt afbrott emot de öfrige uste Kojor.
Enligt en förening af är 1673 bör hwar
tredje Riksdag hällas iGrodno. När
li2n BodieNvi en gäng bröt denna Lag, samlade
stg Lithuanerne likwäl i Grodno och
höllo en särskild Riksdag. Et inhemskt Krig
hade nära blifwit en oundwikclig följdaf denna
kränkning. NuRegerandeKonungen samman-

Grodno, Augustus 177g. 33
mankallar alla Riksmöten til warsau, och
Lithuanerne gilla sädant mcd et tyst bifall.
Uti Grodno har Konungen stiftat et
Medecinfft Collegium, hwarest tio Lithuaniste
ynglingar, pä Konungens bekostnad, njuta
fritt underhäll och husrum , under det dc handledas
i Läkare-wetenstapcn. Därjämte är en
Medecinst Trägärd anlagd, hwilken, sä wäl
som sjelfwa Collegium stod under en stickelig
FrantsmanS, Herr (_3i!liKestB npsyn. Idenne
Trägärd säg man redan 1500 utländska
wäxter, samt ibland dem nägra nog ömtåliga
Amerikanska, sädde pä kall jord, hwilke hade
god trefnad i detta luftstrck. Denne början
war ansenlig, hälst Trägården blott räknade
andra aret frän stn grundläggning. Hr.
(3il!ibert berättade, det han i 2.ithauen samlat
980 särstildta wätter, och utom sädcme
som anses för allmänne i det öfriga Europa,
200 arter, dem man hällit för Siberiens,
Cartariets och Sweriges enstildta infödingar.
Denne flitige Naturforskare arbetade
med all drift pä en l-ilNorw I^turZiie
I.itllU2NiX.
IGrodno säg Herr Oxe en )lvild-
Ro. Den war aldeles fullwäxt och liknade
til storlek en Engelsk Ko, men til stapnad
och ställning en Buffel-Ko, dock utan knöl.
Halsen war tjock och längharig, eller rättare,
försedd med en hängeman, som utför strupen
sträckte sig til bröstet, och war sä djup, at
C den

Grodno, Augustus 1778.
34
den nästan räckte til jorden. Pannan war
smal, hornen inböjde och tungan blaaktig.
Wild-s_?t,eo, som upnär tre alnars högd, är
mera arym och langhärig än Kon. Hr. Oxe
häller detta Djur för de gamles Lapsus,
l_^mß eller Kilon,dem han menar blifwit oratt
fördelade och gjorde til särstilda arter. Herr
P2H25 har anmärkt, at detta Oxe-stag, som
fordom war sä allmänt öfwer hela Europa,
nu mera blott finnes i L.itliauens Skogar,
pä nägra ställen i Carpachiske Bergens gran-
stap och kan hända pa Caucafus.
För öfrigt har L.ichauen, Björnar,
U?argar, Älgar, 6.oar, Filfrasar, Bäfrar,
N)ild-kattor, m. m. samt ar i synnerhet
rikt pä Fogcl-arter. Ibland detza bcstrifwer
Hr. Oxe endast von I^inneß ?2sUB ?en»
clulinuß) bekant af dess konstiga bo, hwilket
af dun och fina trädar pä det förundranswärdaste
sätt ihopwäfwes i stapnad af en
pung, och, för desto större säkerhet, fästes
wid de swagaste Wideqwistar öfwer watten,
pä det ungarne icke ma blottställas för pähälsning
af fiender. Foglen lägger 4 til 5 ägg.
Herr l3il!jbert berättade äfwen, atBernsten
ofta upgräfwes i L_.ithauens Skogar i
stycken af en knytnäfwes storlek. Han tror
detta ämne härleda sig frän en liten art Gran,
som är mycket rik pa Kåda. L.ichauen har
M^r-malmer, som gifwa 40 proCentlarn.
Bland de öfrige Stor-FurstendömewMineralier

Grodno, Augustus 1773. 35
licr nämner Herr Oxe et -stags Agacher,
som tilstapnadcn mycket likna förstenade Granrötter.
De hafwa swarta ringar omkring stn
oxel och beklädas af en gra skorpa. För öfrigt
äro alle 3.itl)auens Hafs-Petrificacer
wanligt agathiserade. Det är ock märkwärdt,
at de därstides upgräfne Stcn-förwandlingar
til större delen bestå, as sadane Djur, som egcnteliaen
filuias i (!>^elsiön, såsom doralli'
num (-otkl2ncjicum (en sä kallad lvlzcllepal2)
m. fl. Idetta Land är äfwen en förundranSwärd
myäenh.'t o.igta Sten-arter, Amethyster,
Topazer, Jästider, Chalccdonicr,
Kattögon, hwita Agnher, m. m. uptäckte.
Föllande dagen besäg Herr Oxe dei
Grodno, endast twä är tilförcne, pä Konungens
enjkildta kostnad anlagde Manufacturwärk.
De sysseismc redan 3000 Perft" r,
som, under 70 Utlänningars anförande, tilwärkade
Kläden, C'mlotter, Linne-wäfna,
der, Bomullstyger, Silkestyger, Hattar,Silkesstrumpor,
Spetsar, Gewär, Nälar, Kort,
hwitt War, m. m. Ehuru Sille, Bomull,
Järn, Färg-ämnen och fin Träd, iil dessa ar,
beten insörstrifwas, sä föräolaS dock en an,
senlig del inhemsie ra ämnen wid denna In,
rättning. M.m tager Palsta Bondbarn til
dessa arbeten och gifwer dem, j^mte kläder och
föda, en liten handpenning. Man ser dock
uppenbarligen, at ingen täftan, ingen hag
hwätzar dessas flit, hwilket är sä mycket na-
C 2 tur-

36 Grodno, Augustus 1773.
turligarc, som den stickeligastc Arbetaren, oaktadt
alt beniödande, är och förblifwer staf
och icke k.ul förbättra stna wilkor. Det lilla
Barnen förtjäna, afdrages ofta pä föräldrarnas
räote- skulder, hwarföre ock en Flicka,
som af Directeurcn upmuntrades til större flit,
swarade helt behjertadt: Hwad winncr jag
d^i:lned, at jag förkofrar mig? Jag blir
ju likafullt min Herres lifegen. Arbetet
blir mitt och sortjensten hans. Alle bearbetande
hade et sä sorgcligt utseende, at Hr.
Oxe ej kunde ästäda dem utan hjcrtats rörelse.
Man hade wäl förestagit, at, efter
witza är, gifwa de Arbetare friheten, hwilke
förwärfwat stgnägon särdeles stickelighet. Men
detta hälsosamma och billiga förstag förkastades
utur det stal, at den frigjorde, i sädan
händelse, icke stulle mera arbeta, och följaktligen
Wcrket sakna Ve förfarnastehänderna.
Emedlertid uphöja desse Inrättningar en Uplyst
Konungs omtanka, och det sä mycket mera,
som Han wärkstäldt dem midt under de
waldsamme rörelser, hwilke stakade HanS
Thron.
Sällstapet blef med sädan öpcnhjertighet
och höfiighttbjudit til Aftonmåltid af en Pälst
Adelsman, at det mcd största nöje emottog
hans kallelse. Wid ankomsten til hans HuS,
förde Värden stna Gäster til Frän, gick sin
wäg och wisade sig icke mera.Iet annat
Land stulle man anse et sådant upförande för
ohöf-

Grodno, Augustus 1773. 37
ohöstigt. Här äter war det et prof af utmärkt
aktning. Wärden hade et annat Sällstap
af nägra Herrar, som icke taladeFransyska,
men drucko sa mycket flitigare, och siledes
sörestälde han sig, det hans Utländste
G^ter stulle bättre finna stn räkning i sällstap
med Fruntimren, hwaruti han si mycket
mindre missräknade stg, som de Palste
Fruntimren äro öfwmnätton muntre och wäl
upfostradc.
Följande dagen biwistades en Collation
hos Vice-Cantzleren, hwarest 30 Adelsmän
woro församlade at öfwerlägga om nägra angelägenheter
til det förestäende RiksdagSmans-
Walet. De buro alle Pälst Drägt och rakade
hufwud, nägre fä uudantagne. Dc betygade
djup wördnad för Wärdcn. Somlige
kyste fallen af hans Päls, andre nedföllo och
fattade hans knä. Säsom det särdeleS hörer
til Pälsta gästfriheten, at icke spara Winet,
si gingo ock flere Skalar omkring under maltiden.
Wärdcn upgaf sjelf Skalen, lät fylla
et stort Glas med Champagne- Win, drack
det rent i botten och wände det sedan up
och ned, at wisa , det han gjordt fullkomligt
besked. Därefter gick Glaset pä
samma sätt i ordning kring hela Vordet,
och med samma Ccremonie. Men sedan
man fullgjordt dryckes-pligten wid den första
Skalen, hwilken icke tal nägon afprutning,
äger hwar och en efter behag, päfylla
C 3
mer

38
Grodno, Augustus 177F.
mer eller mindre för de öfriga. Om aftonen
gafs en munter Bal, hwarest Pälsse och Engelske
dantsar omwärlade. Pälackarne äro
gansta käre i sina egna dantsar, och ehuru
desse hafwa fä förändringar, sig man dem
dock fortsättas i halsannan timmas tid utan
hwila eller ombyte.
Sällstapet nödgades smyga stg bort frän
Grodno, för at undwika den höftiga gästfrihet,
hwarmed siere af Adelen sökte behälla
si längwäga Gäster, längre än deras föresätta
tid medgaf. Under fortsättningen af
Resan, kunde Hr. Oxe ej undgä at anmärka
det oräkneliga antal Judar, som öfwer alt
wimlar i 2.ithauen. De äro tal-rike i pålen,
men ststnämde Stor-Fnrstendömc är deras
Hufwud- qwarter. Man cfterfrägar en
Tolk; straxr anstaffas en Jude. Man kominer
til en Gästgifwaregärd, och en Jude är
Gästgifware, en Jude staffar Hästar, en
de äger dem, en Indc kör dem, och detta
Land är förmodeligen det enda i werlden, där
man far se Judar befatta sig med Åkerbruk.
Ingenstädes kunna wägar wara sämre
än i 2.ithauen. De äro lagde genom Skogarne
ikrokar, utan minsta plan eller uträkning,
ofta si tränge, at en Wagn mcd möda
kan framköras; än oftare tilsparradc af träd,
stackar och rötter; stundom äter si sandigc,
at 8 Hästar knapt förmådde framdraga dc
Resandes Wagn. Skjutsgässarne woro gemenli-

L.ithauen, Augustus 1778. 39
ligen af 10 eller 12 ars äldcr, men tillika
nog raste, at utan Sadel rida hela 5 milen
i stäckte, endast klädde i en Skjorta och et
par Linnebyror. Broarne woro äldrige, förfallne,knakade
och hotade brista hwart ögneblick.
Andre Resande hafwa anmärkt, at detze
Skogar ofta af ästeld sattas i en brand, som
räcker hela länga tiden. Man ärfor dock, at
sadane Skogs-eldar oftast i hemlighet antändas
af Böndcrne, som äro förbundne at til
sine Herrar ärligen aflämna et wist mätt Terpentin.
Det war gansta sällsynt at fä st nägot
Träd, som icke pa nägot sätt blifwit stadadt
af eld.
Den 17 ankom Herr Oxe til Minst,
hwarest et nyss sturadt Rum. tilräcklig ren
Halm och skäligt goda anstalter för Bordet,
idel beqwämligheter, dem man wanligt nödgats
umbära, gaf dc Resande nägon wedcrqwickelsc
efter en högst bcswärlig färd ifrän
Grodno.
Följande morgon infunno sig de Resande
uti Jesuiter-Klostret, hwarest dagen förut
et Riksdagsmans- Wal warit cmstäldt. De
blefwo där icke utan swärighet emotlagne. En
Person af anseende utkom, efter längt omswep,
och frägade Främlingarnc pä Tysta om
deras ärende. De swarade stg wara Engelske
Adelsmän som reste, at bese Landets märkwärdigheter.
Han betygade strart stn förundran
däröfwer, at deras Drägt war si stat
C 4 och

Minst, Augustus 1773.
40
och enfaldig, särdeles at de icke buro Sablar,
och rädde dem at icke underlata Landets
plägsed, särdeles i anseende til Sido-gewäret,
si framt de wille blifwa ansedde för Adelsmän.
De ingingo därpä utiKlostret och funno
de ftäste af Adelen ännu församlade, at
dricka pä saken. Man drack där ätstilliga
Skalar med alla formaliteter. Dessc Adelsmän

Augustus 1778. 41
Furusticka fastades i en wäggspringa och tjcntc
för Ljus. Allmogen handtera detta stags
lyseld si wärdslöst, at Herr Oxe ofta nödgades
släcka dc eldgnistor, som fäldes eller
genom sprakning kastades i den Halmkärfwen,
pä hwilken han lag. Lithuanste Bonden är
en mästare at hjelpa stg med litet. Hans
Kör-rcdstap har ej en enda spik, mindre nägot
annat Järn. HanS Betsel och Remtyg
göras af Bast; HanS Skor af Näfwer. Hans
hela Drägt bcstär af en gros Skjorta, et par
Blaggarns-byxor, en Walmars-tröjaeller Far,
stinns-päls och en rund swart Mössa. Hans
Koja liknar en hop pä hwarandra wräkte stackar,
med et stuttande tak. En syn, somi
Herr Ox« ögongjorde et starkt afbrott, när
han jämförde 2.itl)auens belägenhet, med
Schweiziska LandtmanncnS Bygnader ochlefnadssatt.
Schweizaren är öpenhjertig, fri,
nägot ohöfsad, men tjenstfärdig. Han lyftar
pä Hatten och hälsar mcd en nick, men
ästar samma höfiighet tilbaka. Han retas
af minsta pack och lätcr icke ofreda stg onäpst.
Pälste Bonden däremot är krypande och stafwist.
Han bugar stg ned til jorden, dä han
möter en Resande, och sätter icke Mössan pä
hufwudet, förr än denna är utur stgte. Sä
snart han hörer ljudet af en Wagn, stadnar
han mcd stn Kärra. Bäde Schweiy och pålen
skryta dock af sin frihet. Men stilnaden
är den, at friheten uti Schweitz finnes jämt
C 5
spriddi

42
Z.ithaucn, Augustus 1778.
spridd, da den däremot i pålen endast tilhör
fä Personer och följakteligen utgör det wärsta
siags dcspotisme.
Herr (^oxe märkte icke sällan Personer,
som woro dcswärade af Martofwor. En
ryktbar sjukdom, känd under namn af plica
Po_onic2, fast den äfwen är gängse i llngern.
Den tros härröra af en starp och seg wätsta,
som intränger i härens rör. Stundom
angriper den hela hufwudet, stundom endast
witza lackar. Symptomcrne äro olike, efter
hwars och ens kropps beskaffenhet ,- sisom kläda,
swullnad, utfiag, febrar, matthet, hufwudwärk,
yrsel, m. m. Detzeplägor aftaga
i den män häret tofwas, men om hufwudet
rakas, äterkomma dc med witzhet, til dess nytt
här hinner wäxa och emottaga det onda, som
lroS wara ärftcligt och, i detz wärsta grad,
äfwen smittar. Doctor VicZc, som länge
tvistats i pålen och undersökt denna sjukdom,
härleder den dels frän luften, som,
i anseende til Kärr och Skogar, är osund,
och, i anseende til de Carpathiste Bergens
granskap, kännes starp midt under
Sommaren; — dels frän elakt watten, det
Allmogen nyttjar utan wal, mera af lättja
än brist pä bättre; — dels af folkets ringa
omsorg' at bibehälla snygghet. Ståndspersoner,
som i ststnämde omständighet äro mera
omtänkte, äro siledes mindre blottstälde för
Mar-

s.ithauen, Augustus 1773. 43
Martofwor, än det sämre folket, och Stadsboen
mindre än Landtmannen.
Den 20 Augusti lämnades Pälsta Gräntscn
w>d Byn Tolotziu, som före delningen
tilhörde pålen, men nu mera lyder under
Rysta Spiran.
Vihang.
Första Capitlet.

44
Ditzidenterne.
iHarnesk genom förtryck och kränkte rättigheter,
woro de, som spelade en märkclig role
under dessa rörelser, och man w,!l därföre
meddela en kort underrättelse om deras uphof,
klagopu'ikter och öden.
Under 3i^ismuncl hade ej allenast
de infödde Pälackar, som bekände sig til
Grekiska Kyrkan, utan ock alla öfrige frän
Catholsta Bekännelsen skiljaktig? Sccter ärhällit
en fri ReligionS-öfning, jämte Säte och
Stämma pä Landets Riksdagar. Desse Ocatholste
ui.l)crsätare, antogo gemensamt namn
af Oistidcnter, emedan de sins emellan, i
anseende til Religionen woro af delade tänkesätt.
Man hade försäkrat dem om alla Medborgerliga
rättigheter, lika med Catholikerne.
Til deras desto större säkerhet, war en Artikel
i denna del införd uti Grund-Lagarna, eller
?2

Disiidenterne. 45
möten sända Landtdud (Fullmägtige), bcröfwade
dem deras Kyrkor och dref dem stuteligen
utur pålen, icke sisom Distideuter, utan
sisom Arianer.
Catholikerne wunno därigenom en ny öfwerwigt,
och började smäningom bringa Dissidentcrne
i trängmäl. Man framsökte en
gammal Lag ifrän I

46 Distidenterne.
ställningar, men utan at winna något tilDissld.-nt.rnas
fördel. Catholikerne yrkade beständigt
och häftigt, at Distldentcrnas rättigheter
w^ro redan genom flera RlkSdags,bestut
asstastadc, samt at dem nu mera hwarken
tilkom Borgerlig förmän eller Religionsfrihet.
Ibland motstandarne utmärkte stg Bist
af Cracau. Dä Rysta och Prcuslsta
HofwenS Mcmoirer uplästcs, upstod sidant
buller, at man fruktade et upror. Konunaen
lämnade s^,fö-Salen, utan at, efter
manligheten, urstjuta sammanträdet til följande
daaen. l^im3B, Bistopen af Gnescn,
wägrade äfwen at sitta. Radsherrarne at!ildes'.
Följande dagen war hettan lika häftig
och de til Disiidenternas fördel gjorde förställningar
asstogoS helt och hällit. At icke
aldeles stöta dc medlande Magter, befalteS
wäl Vistoparne upsitta nio Artiklar rörande
Disiidenternas Religions -frihet, dock utan
at äterkalla de redan widtagne kränkande be-
stut. Disiidenterne började därföre, under
de nämde HofwenS bestydd, inga i Confederationcr,^af
hwilka den första grundlades i
Thorn. Ätstilllgc missnöjde Catholikcr dcltogo
i dessa sammansättningar, som snart fingo
Politiska förcmäl, sä at den Catholsta Adelen,
under sten at förfara lindrigare med
Ditzidenterne, började anlägga planer at utföra
egna klagomal. Furst N,2^ivil, som redan
wid Walet, mast arbetat emot Konungen/

Ditzidenterne. 47
gen, satte sig i spitsen för en wäldig tropp
P^ackar, hwilke offentcligen antogo namn af
Malcontrnter. Detze sammansmälte snart
mcd Ditzidenterua. Konungen lät da sammankalla
en Urtima Riksdag, sisom enda med,
let at förekomma et inbördesKrigoch tilfrids,
ställa Nysta Kejsarinnan, hwilkens Troppar
redan stodoi nägden af UDarsau. Men faran
oaktadt furmos Ständerne si uphetsade,
at intet syntes kunna uträttas. Bistoparne
af Cracau och Riow talade i synnerhetmcd
den största bitterhet, si at et Rystt partie
den is:de October 1767 öfwcrrassade och til
Rytzland bortförde detze Prelater, där de suto
i fangstigt och härdt förwar til liörjan af
1773. Pä dc öfrige Ständerne gjorde detta
owäntade steg et särdeles intryck. En Commission
tilsattes med fullmagt at afgöra Ditzidenternas
twist och anspräk, hwilket omsider skedde
til HofwenS nöje,idet et förstag, cttuphäfwa
alla nyare emot dem widtagneFörfattningar,
bifölls pä Riksdagen 1769. Dock ärat märka,
det Rysta Troppar dä lago i Warsau
och kan hända hade mera inflytande pä omröstningen
än Ständernas egit tänl-esttt, ty
man fann snart, at bitterheten emot Ditzidenterne
förblifwit llka häftig, fe»st utbrottet
afböjdes. pålen ätnjöt emedlertid nägra
ögneblicks lugn.
Under dessa hwälfningar nödgades Konungen
än foga sig efter de medlande Magiers

48
Ditzidenterne.
ters förestrift,än efter Ständernas omröstning,
Sjelf betagen til och med all skymt af Egen
magt. Men Honom förestod en ännubekymmerfullare
belägenhet. Han nödgades snart se Sitt
Land sönderstitaS af et Religions-krig, Sig
Sjelf bcröfwad de oumgängcligaste behofwer
och nödsakad at lefwa af Sina wänncrS friwilliga
sammanstött, föga bättre ansedd än
en Statsfänge i Sin Egen Hufwudstad, i
yttersta fara at mördas och omstdcr i nödwändighct,
at ej allenast afträda Sina bästa
Provincer at Sina Graiiliar, utan ock at,
emot Sina Egna undersatare, söka beskydd
hoö de Magter, som styckat Hans Rike.
De Pälste Malcontenter hade wäl sina
stal at ogilla det, som blifwit beslutat pä
Riksmötet. De widtagne mätt liknade mera
en owilkorlig förestrist af en Ryst Vice-Konung,
än et besiut af fria Ständer. Det
wäld, som föröfwadespä de bortfördeBistoparne,
hade lagt et odrägcligt twäng pä de
qwarblefnaS omröstningar. Därtil kom, at
Konungens mot-parti fortfor i stn
owilja e-
mot HanS person. De Catholstas hat emot
Ditzidcnterna utbrast därföre snart i et allmänt
upstäud. De gjorde Confederationer til
förswar af stn Tro. At si mycket kraftigare
förmå stna Religions- förwanter til deltagande,
satte de Frälsarens och Jungfru l^2ri«
Bilder ra Fanorna. Pä andra sidan sigs
Palsta örnen med öfwcrstrift: Segra eller
dö.

Ditzidenterne. 49
d3. För Religion och Frihet. Pä andra,
et rödt Kors med pästrift:Idetta
tecken stall du segra. Soldaterne tecknade
sina kläder med Kors, sissm wid dc fordne
Korsfärderna. De uproriste intogo Cracau
och Fästningen Bar i podolien. Konungens
Troppar, som sändes emot dessa Coufcdercrade,
blefwo dels slagne, dels öfwertalade at
med dem göra gemensam sak. Rådet fann
sig i nödwändighct at sjelft anhälla, det de
Ryste Troppar mätte awarblifwa til Rege-
ringens säkerhet, hwilket
utan swärighet be-
wiljades. Wid de träffningar, som sedan föreföllo,
hade gemenligen Ryssarne öfwerhanden.
De Confedercrade, som upmuntrades
of Österrike, samt understöddes frän Frankrike
med penningar och Officerare, woro dock
l ständ, at fortsätta inbördesKriget frän 1763
til 1773, dä den ryklbara delningen gjorde
slag i saken. Blodsutgjutelser och wäldsamheter
göra denna Del af Pälsta Historien
full af skuggor;men det försök atmördaKonungen,
som därunder föreföll, förtjänar ati
synnerhet och omständeligen anföras.
ru>2wlki, General i de Confedererades
Armee, grundlade denna nedriga anläggning,
som stulle utföras af 40 sammanswurna, för
hwilka I^uligvvlKi, Bts2vvenlKi och KolmlKi woro
Hufwudmän. Detze tre hade gifwit ?u.
l2vvlki den heligaste ed, at antingen lämna
Konungen lcfwande uti hans händer, eller
D ock

Ditzidenterne.
50
ock at mörda honom. De sammanswurne
förklädde stg til Bönder, gömde sina Wapen
och Sadlar i Hö-latz, och insmögo sig siledes
i Warsau, utan at ädraga sig minsta
misstanka. En Söndags afton, den 3 Scpt.
1771, samlades en dcl af Mördarne pä den
si kallade Capucms -gatan, hwarest Konungen,
klockan emellan 9 och 10 wäntades frän
et besök, det Han aftagt hos PrinS
tl

Dls;id.'nterne. 51
clden; cmann^n gaf Honom et Sabelhugg,
som gick in til hufwudstalen. Dc fattad
sedan Konungen i halsduken och satte sig til
samt siäpade Honom, i sädant tilst.lnd,
ungefär steg genom g.'t^rna. Det mar
en synnerlig sörsyn, at, cduru flere Kulor
gingo gei^oin KoiiungcnS Päls och Kläder,
hwilke ännu f^lwa!v,s til minne af denna grym-ma
händelse, lifm_'! Konungens Person ,cs.'
as dem : och anmi desnnnerligare ,
l^'.,l!(r, al, m,?t uti en Hlifmudst.id, et sädant
buller icke stulle samla ftlk ul efterfrågan
om anledningen därtil. Men Warsau
har inga Lyktor pa gatorna, och natten war
owanligt mörk. En Ryst Skildtwakt anropade
Mördarnc, när de släpade Koinlngen förbi;
men såsom en af de sammangaddade snv.,
rade pä Palsta, gjordes ej widarc hinder.
De, som östvergifwit Konungeli, spridde snart
försträckelsen tit Slottet, dwarest alt kom i
största hapcnhet och willcrwalla. Fot-Gardet
styndade til stället, där anfallet ssedt, men
man fann där endast Konungens Hatt blodig
och HanS Härpung, hwilket styrkte den fruktan,
at Konungen blifwit mördad. De sammanswurne
kommo emedlertid undan; och säsom
de snart funno, at Konungen icke förmådde
följa dem til fots, emedan Han redan
war si godt som liftös af den wäldsamma
medfartm under släpandet, satte de Honom
til Häst, pä det deras flygt mätte sa
D 2 myc-

52
Ditzidenterne.
mycket mera kunna pastyndas. När de kommo
ti! graswcn s^m omgiswer Staden, nöd-
. de Konungen at ferccra Hästen, ftin
twä gängor och afbröt benet, hwarföre
ingen sattes pa en annan. Sa snart de
hunnit öfwer graswcn, började dc plundra
Konungen, l^ulc^vlki siet af Honom det Preu-
(lwarta Örns Bandet, med det wid-
/ndc Diamant-Korset, för at i förwäg
iunna försäkra pul^vvlki, det Konungen wär-
I.!';en war gripen och i wäntan. Pa KoiiungenS
begäran lämnade man Honom dock
HanS NaSduk. HanS Tastbok undgick äfwen
deras rof-lystnad. Därpä reste n^gre i för-
!v/:i, at, til behörig ort, frambära tidningen
om denna framgäng, och
Konungen bcwaka-
des endast af 7 Personer, dem KolmlKi ans,
/de. war öfwermätton mörk, och
högst okunnige om wägen. Hästarne
tröttnade, sä at Konungen nödgades en stund
följa partiet til fots, ehuru Han blott hade
en Sto, sedan den andra blifwit förlorad i
vrcnlighetcn. Dc fortsatte flykten, dock utan
at ftlja nägon wäg, hwarföre dc ej heller
hunno långt ifrän N)arsau. Men säsom tiden
war dem dyrbar, sattes Konungen äter
til Häst. Twä Personer höllo Honom wid
handen en pä hwardera stdan, och den tredje
förde Hästen wid tygelen. Konungenmärkte
snarc, at de togo kosan ät Byn Butakow,
hwarest en Ryst Tropp lag. Han underrättacc

Ditzidenterne. 53
tade dem du om den fårade lupoat därblifma
crtappade, samt at Ryssarne wisserl.^cn
stulle ötaga sig Hanä befrielse. Ehuru besynnerlig
d,'nna Konungens förtrolighet synes,
si är den likwäl et bewis af Hans skicklig-
het och öfwerläggning, äfwen under en si hi-
ffclig belägenhet. Han sörestälde
Sig med
skal, at Hans ledare skulle, widäsyn af Rysta
Troppar, fullborda mordet a Sin Person
och taga flygten. Däremot förmildrade Han
deras grymhet med en sa n,'.Umcnt warning,
och bragce dem pä den tankan, at Han icke
war sinnad rymma. Emedlertid, sisom Han
fann Sig icke kunna uthärda i den ställning,
de nödgat Honom antaga, bad Han dem ätminstone
lämna Sig en annan Häst och en
Stöfwel. Detta bifölls. Konungen Sjclf
betygade sedermera i Sitt Tal inför Ständerna,
at en af dc sammangaddade, wid namn
Kallna, som af de öfriga ofta tilfrägades,
om man icke skulle snart dräpa KouZmgen,
ej allenast afstyrde et si blodigt upsit,
utan ock wärden förste, som öfwertalade
dem at hlmdtera HanS person mcd mera
menstlighct. Det war äfwcn Kutlma, som
bemedlade, at Konungen bekom en Mössa och
den nämde Stöfwclen, af hwilka persedlar
Konungen befann Sig i högsta behof, dels
för kölden, som mycket angrep Hans sirade
hufwud, dels för den pläga, som siundcligen
tiltogiHans blodiga fot. Sedan de wan-
D 3 kat

54
Ditzidenterne.
kat af och an, funno de sig omsider pa wägen
til Bielany, och hade ej hunnit mer än
en half mil frän Warsau. M>m förnyade
äter som oftast den frågan til lvolmiki, om
det ej war tid at mörda Konungen, och det
desto trägnare, ju mera swarigheterne tiltogo
at komma undan.
Bäde Gardet och flere Adelsmän tilHäst
hade begifwit stg til wägs at följa de ftm-
manswurne pä spären. När de kommo til
den omtalade grafwen, funno de där Konungens
Päls, genomdärad af Kulor och slöto
däraf,at Konungen ej mera kunde wara widlif.
De sju sammangaddade, som ännu hade
Konungenisitt wald, fortsatte kosan til Skogen
wid Bielany, men dlcfwo där hastigt
skrämde af en Ryst Patroull, siat fyra togo
flykten. Kort därefter blefwo de tre, som
nu mera woro omkring Konungen, anropade
af en Ryst Utpost, hwilket hade den wärkan,
at ännu twä af dem förskingrades. Konungen
war siledes ensam mcd KolinlKi; bägqc
til fots. Konungen utbad Sig at fä hwila
et ögneblick, hwilket KolmlKi wägrade med
blottad Sabel öfwer Konungens hufwud, men
tillade, at bakom Skogen war en Wagn stämd
til mötes. De kommo omsider til Porten af
Bielany Kloster, och sisom Konungen märkte,
at KolinlKi bäde war okunnig om wägen
och därjämte tycktes blifwa willrädig och tankespridd,
sade Han til honom: "Du str ju,
"At
!

Ditzidenterne. 55
"At du ej wet hwilken wäg du stall gä. Lät
"mig gä in uti Klostret och rädda du dig
"bäst du kan." "Nej," swarade KollnlKi,
"Jag är cdsworen." Dc gingo widare och
kommo til Mariemont, et Lust-Slott som
ligger mil frän warsau- Dä först
igenkände KolinlK, hwar han war, och tilstadde
omsider Konungen sitta. Under dessa ögneblick
bemödade Sig Konungen at winna KoliniKi,
genom de ömastc föreställningar om bestaffenheten
af HanS gerning och hans answar, i
fall han stulle underlata sitta stn Konungi
frihet och frälsa Hans lif, dä det nu ensamt
berodde af honom. Hon utlade äfwen med
Sin manliga wältalighet och styrka, huru föga
en ed af sidan egenskap kunde förbinda.
KolmtKi tycktes känna nägot sammets -agg,
men sade, efter nägon öfwerläggning: "Om
" jag lösgifwer Eder och förerEder tiltvar-
"sau, hwad blir följden? Mangriper och af-
"rättar mig." "Nej," swarade Konungen,
" jag giswer dig mitt hedersord,at intet ondt
"stall hända dig. Dock, om du twiflar därpä,
"si sitt dig nn strart i säkerhet. Jag tror
"mig finna wäg til nägon ort där jag är
"trygg, och om nägre stulle wilja upfpära
"dig, si lofwar jag at wisi dem en helt an-
"nan kosa än den du tager." Kol!nlkikunde
ej längre sta emot den rörelse, som redan
war upwäckt i hans bröst, utan kastade sig
til Konungens fötter, bönföllom tilgift, för,
D 4 band

566 Ditzidenterne.
band sig med ed at beskydda Konungens Person
och lämnade sitt öde ät KonungensNäd.
Konungen förnyade dä det löfte Han redan
gifwit och skyndade Sig, ätföljd af Kolin/Ki,
til en i granstapet belägen Owarn. KolinKi
klappade pä Porten och föregås, det en
of Röfware plundrad Adelsman begärte hus.
Men dä ingen swarade, sönderslog han en
ruta pä fenstret, med päyrkan at dörrenmätte
öpnas. Mölnaren, som sörestälde sig at
Kolln/Ki och dess Följeslagare til äfwentyrs
sjelfwa woro Röfware, wägrade z timmas
tid at insläppa dem, til dess Konungen yttrade
Sig: "Om wi wore Röfware, si kunde
"wi ju äfwen si lätt sta in hela fenstret,
"som bräcka en ruta." Detta stal hade stn
wärkan och dörren öpnades. Konungen nedsatte
Sig och strcf följande Billet til General
Öfwcrste för Hans Lif-Garde:
f^r une elpecs lie miracls je lviz lsuve c^es
rnmns 6e_s 2_ll2illins. lvis ici 2u petit
woulin cle Venex gu plutot ds
me tirer 6'ici. lvis bleile, M2iß z>2B kort.
Med största möda kunde nägon förmas at
fortskaffa denna Billet til Marsau, af fruktan
at falla i de cmgifne Mfwares händer.
KolinlKi ärböd sig ock nu at återställa hwad
han röfwat frän Konungen wid plundringen;
men Konungen lämnade honom i besittning
af alt, utom det blä Bandet, som tilhörde
Hwita Örns Orden. När Budbäraren aflam-

Ditzidenterne. 57
lämnat Billettenirvarsau, blef glädjen obestriflig.
Occe^i styndade sig tilOwarnen,
Åtföljd af en Gardes-Tropp. Idörrenmötte
honom KoliniKl med dragen Sabel, men
lämnade honom inträdet, si snart han igen-
kände Generalens Person. Konungen hade
emedlertid insomnat af matthet, pa golfwet,
höljd mcd Mölnarens Kappa. Generalen kastade
sig straxt för Konungens fötter, kyste
Hans hand och kallade Honom Hans Majestät.
Mölnaren och hans Husfolk blefwo
icke litet bestörte öfweren sidan syn, och föllo
äfwen pä stna knä. Konungens första fräga
war, om nägre af Hans Sällstap blifwit
mördade wid anfallet; och da (^occe^i swarade,
at en war dödad och en illa sirad,
tycktes Konungens glädje öfwer Sin Egen
räddning mycket förminskad. Konungen sit-'
te Sig därpå i Generalens Wagn och äterkom
til Warsau emot kl. 5 om morgonen.
Alle gator, där Han framfor, woro uplyste
af Faktor och upfylde af Folk, som ropade
of glädje: Ronungen lcftver ännu. Pä
Slottet lämnades dörrarne öpne, pä det alle
Personer af Ständ mätte äga tilträde betyga
stn glädje öfwer Konungens lyckliga äterkomst.
Alle trängdes omkring Konungens
Person, at kyssa hans handcr eller ätminstone
widröra HanS kläder. Til och med Koimlki
blef öfwerhopad med höfligheteroch hälsad
för Konungens Befriare. Konungen Sjelf
D 5 war

58 Ditzidenterne.
war si rörd af alla detze betyg af liit och
kärlek, at Han sedermera förklarat, det Han
aldrig haft nägon gladare stund i hela Sin
lifstid. Han förgät faran af Sina sir och
tilfredsstälde de närwarande med berättelsen
om Sin fara och de swärigheter som mött
wid HanS räddning. Därefter undersöktes
siret, och man fann, det äfwen hufwudstälcn
war städad, dock icke äfwentyrligt. Likwäl
aflopp icke förbindningen utan största
smärta, i anseende därtil, at blodcn stelnat
och klibbat häret fast wid städan, hwittcn
därjämte, för säkerhetens skull, wid undersökningen,
fordrade at huden med knif lossades.
l.uli2xvlki och Bts2vvenlKi, med flera af
detta band, blefwo sedermera grepne. Pä Konungens
förbönblefwo alle de, som lätit bruka
stg til denna ogerning, friade frän dödsstraffet
och dömde til Fästnings-arbete, utom
oesse 2 Hufwudmän. Konungen utwärkade
äfwen hos Ständerna, at de grufweliga pläaor
och det faseliga straff-fttt, som i Pälsta
Lagen stadgas fr Konunga-mord, icke wid
detta tilfälle wärkstäldes. KolinlKi nyttjades
sisom witne wjd ransakningen. I^uKgvvsKioch
Btl2wenlKi undergingo sit straff mcd frimodighet,
utan at lata märka den minsta anger öfwer
sin gerning, den de fast mera ansigo för et
Patriotistt och förtjcnande wärk. Det bör ej
he^er förtigas, atPäfwiste Nunticn, som war
förbittrad bäde emot Ditzidenterua och emot
Ko-

Ditzidenterne. 59
Konungen Sjclf, den han ansig för dessas
beskyddare, ej allenast upmumrat dc sammansmurna
och gifwit deras företagande sitt bisall,
utan ock wälsignat dcwapcn, med hwilka
en sa ohyggclig gerning skulle wärkställas.
?ul3nlki, hade si stor skicklighet, at han icke,
under hela Kriget, föll i stna fienders hän-
der. Man arkande honom för en Officer af
utmärkta egenskaper. Han lefde nägon tid
landsflyktig, gick omstder i Amcricanst tjenst
och söll wid stormen för Snvauha 1779.
En wccka ester dc nämde HufwudmänS af,
rättande, sändes lxolmlki utom Riket, och wistadcs
da (1778) i Semigallien, där han ätnjöt
en ärlig Pension af Konlingcn. Han
war född i Cracauste Palatinatct, af ringa
härkomst, men antogs til Officer af I>n!^vsKi.
Han tycktes hafwa "fattat det beslut at frälsa
Konungen, isran det ögneblick, dä I.uli2n>
lki och stl3venlKi skildes frän troppen. Äfwen
sedan han öccrsördt Konungen til N)arst.u,
syntes han dock stundom twahogse om han
gjordt rätt, i det han bcswikct sina Kamrater.
Konungeli lät rikcligen försörjaden i händelen
skjutne Hcjdukcns Änka och Barn. Detz
kropp blef med mycken högtidclighet begrafwen,
och en Pyramid upsattcs pä Griften
med följande pästrift: lllc jZcet (3ec>sZM3
Lul/.Zu, c^ui I^e^em Bt2niBl2um /^u<
Zullum, nekclliiz pZlsjciclorum te!iB impeti»
tum,

60 Ditzidenterne.
chpeo 6elen6ens, Zemin2tiB citibnB conloz.
luB Zloriose occuduit. kicjeliz Bu!)cliti nscem
luZen3 I^ex Kocce poluit monumentum, illius
in l^uc^iem, 2!iis exein^lc». Denna päffrjft
läses där ock pä Pälsta.
De tre Magterne nödgades stuteligen eftergifwa
det huswudsakligaste af Ditzidenter,
nas pästäende, för at winna mera wigtiga
fördelar, ncmligcn pålens styckning och en
ny RegeringS-forms införande. Ditzidenterne
äro ännu utestutne frän Säte pä Riksmöten
och i Rädct. De mäste ätnöjasig med
Religions-frihet och Kyrkor utan Klockor. De
kunna dock antagas til Bisittarc i lägre Rätter
och biträda deDomstolar, som afgöra deras
Rcligions-mäl. hafwa nu
en Kyrka i U)arsau.
Andra Capitlet.
pålens delning.
Il^ven de Magtcr, som styckade pålen,

pälens delning. 61
sin Hufwudstad intagen af en Palst Konung,
dsterritista Huset hade en Halst Konung
ot lacka för Wiens räddning. Och justdessc
tre Magter, hwilkas stridiga fördelar ansägos
säsom en grundwal förpålens trygghet, samraddes
til dess stickande.
Konungen af preutzen utkastade Planen,
palsta preutzen hade länge ej allenast
for dess folkstyrka och fruktbarhet, utan ock
för dess belägenhet, warit begärligt för den-
ne Monarchcn. Han hade
under Krig
l^ft flere ölägenheter däraf, at Hans Tyste
Länder, genom denna Pälsta Province, afsturos
frän Östra preutzen. pålens ställning
war gynnande för detta forstag. Han
hade ej en gäng tagit nägot wärksamt steg
emot de Confedererade. Men da all ting war
i höasta oreda, och därjämte Pest härjade det
olyckliga Riket, lät Han, genom Sina Troppar,
taga bestttningaf palsta preusten, under
förcgifwande, at Han endast sökte hälla
Pch-smittan frän Sina egnaLänder. Tryggheten
af denna intagning berodde dock ännu pa
Österrikiska och Rysta HofwenS biträde;och dä
Konungen föreslog Kejsaren at äfwen göra sina
cmspräk gällande pä den sidan, sigs snart
en Österrikisk Armce sammandraga sig pä Pälsta
Gräntsen, hwilken, för at äfwen afböja
Pest-smittan, intog hela den landsträcka, som
nu mera blifwit en Österrikisk Province. Pälackarne
sjelfwe woro i den fulla
tankan, at
dche

62 pålens delning.
desse Troppar nalkades til deras hjelo, emc,
dan det icke kunde falla dem in, at Berlin.'
ste och Wieuste Hofwen i denna del, kunnat
inbördes öfwerenskomma. Caxe
har därjäinle blifwit underrättad, at Nysta
Kejsarinnan, som da war inwcklad ined Krig
emot porten, och således utur ständ satt at
förekomina en sidon plan af dc twänne öfrige
Magter, sa mycket häldre biträdde Dell:!!^>'-uttastet,
som Hon därigenom l!cf försurad,
at Kejsaren stulle afbryta all förbindelse
med Tutten, at Hon Sjelf kunde tilagna
Sig et betydcligt utan dlodsulgjutelse.
Osmcrenckon-mciscn understrefs därföre
uti Petersburg i början af Februari!
1772. Detta alt gick si tyst, at man i
N?arsnu ej därom hade någon aning, och
Engclste Ministern i Perersburg försporde
ej däraf det minsta, förr än 2 månader efter
Ratisicationcn af Plenipotentiairernos underskrift.
Iseptember, samma ar ingaf
Kejserliga Amlv.ssadeuren til Senaten i U3arsall,
sörsta Mcmoiren om dess HofS anspråk,
hwarefter det Rysta och Prcusista Hofwets
fordringar icke länge uteblcfwo. Protestatio,
ner si af Senaten som flera EuropeiskaHof
hwilke guaranterat palcu:- besittningar, saknades
icke; men här war en fråga, som icke
lät ufgöra sig mcd penna och bläck. De fordrings,ägande
Hofwen yrkade Ständernas
sammankallande, hwilket af Konungen wärk,
stäl-

pälens delning. 63
stäldes i följandeordasätt: "Säsom frän in,
"gendera sidan nägot hopp misär sig, och at
"widare upstof endast stulle ådraga de Land-
" staper, hwilka man behagat lämna utan an-
"spräk, de bedröftigaste följder, sä aret Riks,
"möte, efter de tre HofwenS pästäende, be-
"rammadt til den 19 April 177^, emcdlcr-
"tid, tror Konungen och Senaten sig än en
"gäng böra, til undwikande af förebråelse,
"åberopa Guarantierna af Friden i Oliva."
Ständerne samlades, och Rikets bedröfliga
ställning oaktadt, gick Delnings-författningen
icke igenom utan största swärighct. Landtbädcrne
tycktes, med fast upsit, sitta sig emot
delningen, hwilken tanka Konungen oryggligt
biträdde, ehuru Han hotades bäde med assittning
och frihetens förlust. Et rykte utspriddes,
at, i händelse af motstånd, Warsau
stulle plundras, hwilket satte Stadens
Inwänarei yttersta bestörtning. Genom alla
möjeliga mätt och steg, kom man omsider si
w!da, at delningen blef samtyckt, i Senaten
med blotta sex, och ibland Landtbäderna med
en enda rösts öfwcrwigt. Bestulet blef man
upstof wärkstäldt och Provincerne aflräddes.
Nägre Adelsmän dristade wal med öpnaManifester
ogilla Ständernas förhällande, men
utan at ådraga stg nägon upmärksamhet. Pålen
förlorade 5 Millioner undcrsitare,af bwilka
1,500,000 lades under Rytzland, 2,500,000
under Rejsaren och de öfrige under Preussen.

64
pålens delning.
sen. wästra pälen war den känbaraste förlusten,
ty därigenom förlorades alla RiketS
förmäncr af Handelen pä Weixeln, emedan
Konungen i preutzen belade alla til Danyig
gäcnde Waror med den drygaste Tull.
Gräntsorne woro wäl utstakade i Dclnings-afhandlingen;
men Österrike ochPreussen
utsträckte dock än widare stna fordringar.
Kejsaren tog bort Casimir och yttrade Sin
ästundcm at äfwen bcmägtiga Sig Cracau
och Raminick. Konungen af preutzen förklarade,
det HanS Egen säkerhet icke tillät
Honom bifalla sidant, utan at Sjelf tilägna
Sig något motswarande, och utwidgade Sig
ur detta stal, äfwen pä Sin sida. Rysta
Kejsarinnan, som emedlertid sätt frid med
porten och blifwit ledig frän ?uZatleKewsta
oroligheterna, bragte omsider de nämde Magier
därhän, at de nöjdes ät första Delningsutkastet.
Tredje Capitlet.
Pålens Regerings -ftitt.
frågan om de nämde Landstapers
aftradande war afgjord, äterstod at stadga
en ny Regerings-Form för Riket. De tre
Mmistrarne ingofwo däröfwer stna Hofs betänkcMe,
med förklaring, at all motsäjelse
wore fruktlös och stulle illa uptagas. Likwäl
fllN-

Legerings-Form. 65
furmos nägre Adelsmän sä ständaktige, at de
med styrka lade sig emot alla förändringar i
en sa laggran omständighet. Ryste Ministern
blej flera resor hindrad, under det han upläste
sin En Adelsman talade i
synnerhet med sidan häftiqhct, at alle de närwarande
daröfwer föllo i häpenhet. Ministrame,
so,n icke förstodo Pälsta Spräket^
och hörde en Landtbäd uttrycka sig med sidan
hetta, anmodade en Castellan at pä Fransyska
tolkainnehället af detta Tal. Men denne
Ursäktade sig, och förebar, det han icke
ägde noa färdighet i detta Spräk, för at mata
sin Landsmans tolk wid detta tilfälle. En
annan Adelsman, som war af Ministrames
tänkesätt, utlade därpä den nämde Talarens
inkast iall deras widd. Den, för sitt Lands
Stats-författning, nitiske Pälacken hade ock
nog dristighet, at ej allenast offenteligcn tacka
nämde Adelsman för dess nit, at sä kraftigt
frambära hans tankar för Ministrame, utan
ock at kläda denne Compliment uti en fin och
stickande Zronie, som mycket roade en del
af den församlade Adelen. Motstöndet war
si häftigt, at et helt är gick förbi,innan den
nye Regerings-Formen blef gillad.
Den bestar af följande Hufwubstycken:
1:0, pålen stall ewärdcligen förbllfwu
tt Wal-Rlke. Ehö, som dätuti söker ändring,
stall anses såsom fiende af sitt Fädernesland,
.6 2io,

66 Regerings-Form.
2:0, Ingen Utländning skall kunna wäljas
til Konung, utan en infödd Adelsman,
som äger Gods i Landet. En Son af en
Konung stall icke kunna wäljas efter sin Fader,
icke heller efter sin Farfader, utan mäste
twa Konungar regerat,, innan han kan
komma i fräga wid Thronens besättande.
3:0, pålen stall ewärdeligen förblifwa
et fritt Rike och Regeringen Republicanst.
4:0, Regeringens handhafwande stall besiä
däruti, at Rckets Lagar hällas ihclgd,
och at en jämnwigt bibehälles emellan Konungen,
Rådet och Adelen. Därföre stall et
Ständigt Rad uprättas, hos hwilket Lagssipningen
hwilar.Idetta Rad stall Adelen,
som emellan Riksdagarne warit utestulen
frän Riksstyrelsen, deltaga.
Herr doxe häller före, at denna Regerings-Form
mera bidrager tilRikets wanmagt
än dess upkomst. den första punkten
ulestänges Saxista Hofwet och alla främmande
Prinsar, hwilke, med sina egna Arftändcrs
biträde, stulle kunna gifwa pålen nägon
wigt. Genom den andra förswinner alt
hopp at undgä de ffakningar och olyckor, som
ätfölja Wal-Riken. Genom den tredje är
det Riks-förderfweliga l^iberum Veto bragt
til bestand, si at den, som will äsiadkomma
oredor, blott behöfwerköpa en enda röst,- och
igenom den fjerde är Konunga-magten, som
strut

Rikedagar. 67
förut war för mycket kringskuren, sä godt
som aldeles gjord til intet.
Lagstiftande Magten hwilar hoS Ständerna
pä fria Riksdagar, där äfwen de mast
RikS-wärdande ärender, sisom Krig, Fridsförbund,
Beskattning, m.m. ensamt afgöraS.
Zfrän den Tredjes tid hafwa
Riksdagarne warit bragte pä ordemetig fot.
Fordom berodde det af Konungen at utsätta
Mötesplatsen; men sedan s_.ichauen förknippades
med pålen, borde hwar tredje Riksdag
hällas iGrodno. Nu Regerande Konungen
kallar dock Ständerne ständigt til warsau.
Tiden til Riksmöten utsattes emellan
Michaclisdagen och Jul. Deordentelige Riksdagar
sammankallas hwartannat är af Konungen
med Senatens biträde. Med Kallelse-brefwet
til Palatinerna följer et kärt utkast
af de ärender, som skola företagas.
Riks-Ständcrne bestä af Konungen, Rädet
och Adelens Fullmägtige eller Landtbäderne.
Konungen presiderar, understriswer och
utfärdar bestulen, men har ingen röstiRiksförsamlingen,
sä framt icke Parterne äro lika
delade, dä Konungen äger at afgöra frägan.
Däremot kan han hälla Tal för Ständerna
och föreställa sin mening; hwilket nu
Regerande Konungen med Sin förträffliga
tale-gäfwa, oftast med framgäng wärkställer.
Dä Konungen ärnar tala, teser Han Sigup
E s af

68
Riksdagar.
af Throncn, nalkas nägra steg och utropar?
Jag kallar Stats-Ministrame til Thronen.
Detze framgä dä och ställa sig nära
Konungens Person. De fyra Stor-Marstalkarne
sia därpä i golfwct med stna Stafwar
och den främste ropar: Ronungen är redo
at tala, hwarefter Konungen börjarSitt Tal.
Rädet bestar dels af Andeliga dels af
weridsliga Ledamöter. De förre, ellerBistoparne,
taga företrädet för de sednare.
Dche äter äro dels
palatiner, en art Landshöfdingar, tilsatte
för lifstid, som i Krigstider äro förbundne
at gifwa Riket et wist antal Troppar
och dem anföra, samt i Fridstider döma öfwer
förefallande Mal, efter gamla Feudal-
Systemet. — Dels
Castellaner, som äro et stags Vice-Palatiner,
hwilka dels anföraTroppar, dels utföra
andra Mal i PalatinenS ställe och under
hans befäl. — Dels
Rronans Höge ämbetsmän. Detze
äro 10; twä Stor-Marstalkar, en af pålen
och en af L^ithauen, 2 Stor-Cantzlerer, 2
Vice-Cantzlerer, 2 Stor- Skattmästare och 2
Under -Marskalkar. — Deste Radsherrar tilsattes
fordom af Konungen, men nu mera
nämner Konungen en af de tre, somdärtil föresiäS
af Ständiga Rådet.
Landtbäderne wäljas säsom wid wäreRiksdagsmans-Wal,
ihwart Palatinat. Sä snart
man

Riksdagar. 69
man är Adelsman och fyllt 23 är, är man
skicklig at utföra detta förtroende, utan widare
granskning.
Wid Riksdagarne tilgar silunda:
Konungen med Ständerna afhör Riksdags-Predikan
i Warsaus Domkyrka. Därefter
wälja Landtdaderne sin Marskalk, hwilket
bör stc innom tre dagar. Twa dagar därefter
hålles ?lenum, dä Landtbädcrnc kytza
Konungens hand och Ledamötcrne intaga sina
rum pä Riks-Salen. Wid främsta ändan af
Rummet sitter Konungen pä en Thron, under
en Himmel. Midt emot Honom, wid
andra ändan, ses de tio Höge Embetsmännerne
pä Landstolar. Pä bägge sidor intaga
Vistopar, Palatiner och Castellancr sina platser
i tre rader, äfwen pä Landstolar; och bakom
dem sitta Landtbadcrne pä Vänkar, som
äro hölgde med rödt Kläde. Detze infinna
sig med blottade hufwud, men Radsherrarne
bära sina Mötzor. Därefter upläsas P3N2
l^onv^n^, hwarunder Marstalken, eller ock
hwarje särstildt Landtbad, har rättighet at afbryta
upläSningen medelst föreställningaf mi§l.ruk
som inritat sig, wid hwilkcn Artikel som
hälst, samt at däri begära ändring. Stor-
Cantzleren föredrager klagomälet, Konungen
nämner tre Radsherrar och Marstalken sex
Landlbädar, at bringa det i form. Omsider
wäljcs et Utstött at granska Kammar-wcrket.
Lcdamöterne af Ständiga Rädet wäljas efter
E 3 nya

70
Riksdagar.
nya Regerings-formen, med mänga omstän,
digheter. Detta alt stall wara afgjordt in,
nom tre weckor. Därefter föredrages Riksdags-mälen
särstildt för Konungen och Rädet,
och särstildt för «andtbäderna. Det som
angär Kammar- märket, afgöres efter masta
rösterna, men alle Rikswardande ärender mäste
afstutas med Landtdädernes enhälliga bifall.
Innom 6 weckor mäste Riksdagen slutas.
Pä första dagen af sjette weckan haltes
därföre plenum, De afgjorde Mälen upläsas
och införas uti Handlingarna. Medan
Landthäderne rädgöra, afdömcr Konungen,
biträdd af Rädet och 13 Landtbäder, de til
Riksmötet wädjade Mal, samt lifssaker som
röra Adelsmän, m. m. Sluteligen underssrifwes
Riksdags.bestutet af Landt-Marstalken
och Landtbaderne.
Urtima Riksdagar hällas pä samma sitt,
endast at frägorne straxt föreläggas och alt
afgöres innom fjorton dagar.
I^ibemm Vew är en rättighet, den hwarje
Landtbäd äger at, med et nej, göra alla
de öfrigas enhälliga bifall til intet och uphäfwa
hela Riksmötet. En si orimmelig rättighet
har intet exempel i nägot annat Rike. Ar
1652 pä en Riksdag i tvarsau, dar nägre
wigtige ärender förehades, upsteg en Lithuf,nst
Landtbäd, BjcjnlKi och ropade: Jag
wägrar. Gick sedan sin wäg, men kom ättr,
protesterade hos Stor-Cantzleren emot
det.

Riksdagar. 71
det, som hades för händer, och betygade, at
om et Riksmöte, som si mitzwärdade Landets
Lagar, widare fortsattes, skulle han anse det
för et inbrott i p^a. Detta gaf första anledningen
til I

72 Riksdagar.
Pälffe Konungarne waljas pä volasiätten,
en half mil utom warsau. Midi
pä detta fält ses twännc in,tängningar, den
ena för Rädet, den andra för Landtbäden.
Den förra är affäng och omgifwcn mcd et
slags Wall eller Dlkc. Kärt för Walct upsättes
där en Trädbygnad, som har tak men
vpna stdor, och kallas S^opa. Denna ned^
rifwcs si snart Walet ssedl. Den andra instängningen
är rund och fallas Rola. Där
samlas Landtbäden under bar Himmel. Radet
intager först sin plats uti Szopa och afgör
gemensamt med Landtbäden nägre ärender,
som höra til ändamälet af detta Möte.
Därefter sammanträder Rädet med Landtbäden
uti Rola, hwarest Stolar och Bänkar
äro stälde i samma ordning, som uti Riks-
Salen wid Ständernas plenum.
Dä en Konung dör, börjas Interregnum,
och Ärke-Bistoren af Gncsen emottagcr Sty<
relsen, utfärdar Kungörelsen om Thron-lcdigheten
samt påbjuder Ständernas sammankomst.
Först hälles en Sammankallclses - Riksdag
(Oiet ol c^onvoc^tion) uti Warsau, med lika
myndighet, som et manligt Riksmöte. Primatenär
där ordförande och företräderKonungens
ställe, dock med den stillnad, at han icke
jntager Throncn, utan sitter pa en Landstol
mM uti Riks-Salen. De närwarande utfärda
Päbud och Mrfattningar, ändra och
Mka Rcgenngs-sättct, stadga P26?. t3

Riksdagar. 73
t 2och utsätta dag för Wal-Riksdagcn. Ingen
miss tid är i Lagen utstakad för Walet.
Upstof och hinder bero af de a dane marande
stämplingar. Detta mellanssifte är ganska
bullersamt. Lagstipningcn uphörer och Adelcn
begär stundom opätaldt hwarjehanda oredor
och sjelfswäld.
Sä snart man kommit öfwerens om de
hufwudsakclige punkter wid det förestäendeKonunga-Walet,
ingär man uti en Gcneral-Confederation
med förbindelse at gemensamt understödja
det bestut, som kommer at tagas.
Wal-Riksdagsmännerne samla sig pä be,
stämd dag. Warsau och nägden däromkring
är dä ofta en städeplats af oordning ochstundom
af blods-utgjutelse. De förnämste af
Adelen infinna sig i spitsen för sina egna talrika
Troppar, samt ätföljde af Vasaller och
Vetjenter til et stort antal. Hwar och en liten
Landtknes, som kan underhälla nägon flock,
förer den dä med sig til Hufwudstaden.
Wal-Riksdagen öpnas med en Mässa och
Predikan, som af Primas, Senaten och A^
delen afhöresiCatdedral-Kyrkan, hwarefter
alle taga i behörig ordning til vola. Räds,
herrarne intaga Szopa, Landtbäderne Rola
och den öfrige Adelen det kringliggande fältet.
Bägae de i Walet deltagande Ständen samlas
sedan i Rola. Primas tager sin plats
midt uti Församlingen och förelägger dem de
Handlingar, som blifwit bragte i ordning wid
E 5 den

Riksdagar.
74
den föregående Sammankallelses-Riksdagen.
Därefter lämnas främmande Ministrar tilträde
och frihet at tala tilThron-Ccmdidaternas
förmän. Detta räcker mänga dagar och
skulle kanske aldrig taga ända, hälft enhällighet
är nödwändig til alla beslut. Men gemcnligen
äro främmande Troppar i granstapet,
som pästynda utstaget. När ändteligen
Maldagen är utsatt, samlas Senaten och
Landtbäden, sisom förut, i Rola, och den
öfriga Adelen upstässersig tropp-wis efter si-
na särskilda Län, med sina Standarer, jämte
de förnämsta frän hwart Stäthällaredöme
til Häst. Primaten uprepar CandidatcrnaS
namn, faller pä knä och sjunger en Psalm.
Räd'herrarne och Landtbäderne förena sig därpä
hwar och en med sit Läns Troppar. Primas
kringfar, antingen tilHäst, eller i Wagn,
tll hwarje Tropp, insamlar Rösterna och utropar
sedan den, som fatt de ftästa. AdelsmHnnerne
rösta icke särstildt för hwar Person,
utan hela Corpsen af et Palatinat ropar
til Primas dens namn, pä hwilkcn de§
förtroende fallit. Därefter upbryter hela Församlingen.
Följande dagen samlas de alla
äter pä vola. Den nye Konungen utropas
6 nyo, och bud affärdas til honom med tidning
om dch Wal, ty ingen af Candidaterne
är närwarande. Därpä utsattes Krönings-
Riksdagen ochStändcrne stingras. Gemenligen
bestrides Walet, men de främmande Tropparne
styra

Rammarwärtet te. 75
styra alt til rätta. Aro de mitznögde nog
manstarke, si upkomnm et inbördes Krig.
Fjerde CapMet.
Gm pålens Rammarwärk, Handel,
.Rrigs-wäsende, m. m.
Iflid den undersökning, älften af sina
manliga tilgängar. Man nödgadessiledes äf-
wen taga mätt at afhjelpa en si ansenlig til-
kommen Ballance. De Inkomster, som wid
nämdeDelning förlorades,inflöto dels af missa
Starosticrs förläning, hwilka nu höra under
andra Magter, dels af Tullen pä sveixeln,
som nu upbäres af Konungenipreusen,
dels af Salt-Grufwornes afkastning,
hwilken endast för wielitsta steg öfwer 20
Tunnor Guld.
Det blef siledes nödwändigt at ätaga sig
strängare Beskattning, och sedan den blifwit
bragtiordning,harKronan följandetilgängar:
1:0

76
Rammarwärket le.
1.0, ludarnes Mantals-Skatt, som är
päökad til tre Floreger för hwarje Person.
2:0, Fjerdedelen af Starostiernas aftastning.
Detze äro et stags Lifttids-Förläningar,
dem Konungen fordom bortge, men
hwllka nu til Kronan indragas si fort de bllfwa
lediga.
3:0, Acciscn pä starka drycker.
4:0, Tobacs-handeln, som är Regal.
5:o, Tu!l-inkoi^sten < frän hwilken nu meisa
Adelen icke är befriad säsom förr.
6:0, Rök-afgift. Förr war den endast
lagd pä 2.itl)auen, men erlägges nu ocksi i
paien, och ehuru den utgör Allmogens enda
Skatt, är den dock wida öfwer dch krafter,
hälst för den sämsta Koja stattaS omkring 40
Skilling.
FörEgen Person upbar Konungen 778,000
Riksdaler af Kron-Godscn och Talt-Wärkcn.
At fylla den brist, som upkom wid Salt-
Grufwornas afträdandc til Österrike, drager
nu Konungen utur Skattkammaren 286,000
Riksdaler, hwilka, jämte några förbättringar,
hälla Honom stadeslös, sa at Han ungefär
njuter af Staten samma Summa, som Hans
Företrädare. Den anwandcs ock endast^ til
Konungens Hofhällning. Statens hela Ofwerstott
belöper sig sedan blott til 60 Tunnor
Guld, hwilka skulle wara högst olilräcklige,
si framt icke Rikets Högste Embetsmän hade
ringa Löner och hufwudsakeligen räknade pä
Krono-
!

Handel. 77
Krono-Förläningar. Därtil kommer, at Riket
häller en fast odetydelig Armee; at delägre
Embetsmän aftönas med pa'atinernes
cnstildta medel, och Landt-Domare föda sig
af sponlar, bäst de gitta.
Utur pålen utgäende Handels-Waror äro:
Säd, Hampa, L.in, Master, plantor,
Skepps-Timmer, Beck, Tjära, Honung,
svax, Talg, potaska och L^äder. Däre,
mot införas: N)iner, Rläden, Siden- och
Bomulls-Tyger, Tenn, Roppar, Stalarbeten,
Silfwer, Guld, Glas, pä!swärk,
m. m.
pålens Handel kunde, i anseende tilLandets
mänga Floder, bringas til et bättre läge;
men fiere hinder ligga i wägen och afböja
dch uphjelpande. Adelsmannen, som hade
styrka, förlorar sit Adelstap, om han befattar
sig med Handelsrörelse. Borgaren har
sällan nog förmögenhet at anlägga Manufakturer
och förädla Landets ra ämnen til Handcls-wägens
förmon; ätminstone wägar han
icke inga i sidane planer, af fruktan al blottställa
sig för AdelenS prätzning. Bönderne
äro stafwar, som ej en gäng äga frihet at,
utan tilständ, sitta foten utom sin födelsebygd,
lolian Albert gjorde tväl den wisa
Författning, at äfwen Allmogen skulle obehindradt
äga rätt at lämna sin hemort, idka
Handel eller Wetenstaper, o. s. w. dock
mcd den besynnerliga tilläggning, at Adelsman-

78
Handel.
mannens tilständ skulle först utmärkas; och
det war just nödwändighetcn af detta tilständ,
som hade bordt afffaffas.
Ehuru pålen hämtar de flästa förädlade
Waror ifrän utrikes Orter, stall dock, enligt
de underrättelser Herr Oxe erhällit, öfwerwigten
af det utgäendc Godset utfalla til Landets
fördel, si at öfwer 8 Tunnor Guld ärligen
inbringas, sedan de införde Waror äro
godtgjorde (2).
pålen har fordom warit ansedd förNordens
Kornbod, men är nu mera pä långt när
icke si fruktbart, som det kundeblifwa. Genom
bättre Författningar skulle detta Rike
ännu kunna förse halfwa Europa med Spannemäl.
podolien och Riowsta palatinatet
äro isynnerhet tjenlige til Äkerbruk, och afläta
den masta Säden.Ibrist pä afsättning
tilwärkas Bränwin, som mycket mitzbrukaS.
Et förstag har wäl warit, at utföreDniesterströmmenöpna
en Spanmäls-handel päSwarta
Hafwet, men sidant blef, i anseende til
hinder af bankar och grund, förkastadt. Af
summa orsak hade man äfwen öfwergifwit et
förstag, at genom Floden tTlotez, som faller
iOdern, öpna en wäg ät Slesien och Tystland.
>^
(2)IOriginalet ttses: 555,555 Pund Sterling,
hwilket är sannolikt en mitzräkning wid reductionen

Armeen. 79
land. Et förelagande, det KonungeniPreussen
straxt wärkstälde, si snart palssa Preus-
sen kom under Hans Spira.
Konungen i pålen haller föregen räkning
en Tropp om 2000 Man, som ensamt bero
af Detz Person. Dctze äro egenteligen sä
kallade Ulaner eller 2.ättberedne, som stiftewis
ledsaga Konungen under Hans Resor. Af
detza sig Herr Oxe, wid et af Konungens
Lust-Slott, en liten Tropp af 30 Man. De
äro til större delen Tartarer och mänga af
dem äro Madometaner. Likwäl utgöra de
en pälitclig Corps. De indelas iFrälse och
Ofräise, men höra dock til en och samma
Squadron. De förre bära Lantsar om fem
alnars längd, de sednare Carbiner, men alle
föra därjämte Sablar. Frälse - Ulanerne
bruka Lantsarne pä samma sitt och med samma
färdighet, som de Österrikiske Croater;
men Ulanemes Lantsar äro smalare, kortare
och strås i spitsen med en klyfd flik af rödt
och swart Kläde. Detze Ulaners Drägt bestar
af en hög fodrad Möha, en grön^Zacka,
röda Underkläder, Vöxor, som räcka til fotknylan,
samt et stags korta öfwer-byxor af
hwitt Kläde. De äro alla rakade efter palsta
sättet. Deras Hästar woro 14 spann höga,
ganska eldige och starke at bära. För
detta hafwa palste Hästar warit mycket utropade,
och Konungen i preutzen har anskaffat
sidane för sit Rytteri. Men under de
in-

80
Armeen,
inhemste oroligheterne äro de sä förminskade,
at Adelen nu köper Hästar frän Tartarerne.
palssa och 2_.:thuanste Armeen stär under
särstildta Fäldtmarstalkar, som icke bero
af hwarandra; men i Fält commcnderar Konungen
bägge. Ar 1763 bestod palsta Armcsn
af : - - Caoallerie «- ,
4703 Man.
Infanterie , - - 6703.
L.ithaulsta Armccn af:
Caoallerie , 2497.
-
- - Infanterie och Artillcrie 4465.
Därtil komma Vacantc 1350.
Tilhopft , , 19,723 Man.
Utom 52 Stabs-Officerare.
Wid trängande nöd aflämnar Adelen Extra
Troppar pä Konungens af Riksdag gilla-
de utstrifning, och det efter witza stadgade
Författningar. Dcha Troppar tjena endast
för bestämd tid och gä ej utom Riket. Oftast
bidraga de at styrka Confcdcrationcr och inhämska
stridigheter.
Hwar och en Adelsman har rättighet at
hälla si mänga Troppar han behagar och förmär.
Det är siledes förundranswärdt, at
icke än större wälo begäs, än wanligen sker,
i et Land, där den mägtige kan med wäpnad
hand understödja sit mihnöje.
Rytzarne kunna ock snart sagdt anses för
en del af Nationella Armeen, sedan de si
liing

Inwanare. 81
läng lid legat i pålen. Hela Riket berodde
af dem, strifwer Herr Oxe, och de framforo
där med samma myndighet, som i en Ryst
ProvintS. Konungen är, enligt Herr Oxe,
utlätelse, föga annat än en Vice Noi, emedan
Rysta Ministern drifwer Ärenderne efter
sit Hofs förcstrift.Ipålen lago 1778
10,000 Rytzar. Alle Garnisoner bestodo as
Rystar och infödda gemensamt. Sjelfwa
Tvarsau hade Rysta och palsta Skildtwakter.
De§e Troppar hälla de mistnöjdc Adelsmän
i tyglar. Olyckligt Rike hwarS lugn
mäste bibehållas med utländska armar!
Femte Capitlet.
pålens
fikets olyckor härleda stg frän detz orimli-
«^/^ ga frihet. Mängc tänkande Adelsmän
tilstä det sjclfwe. När Herr Oxe en gäng
betygade sin förundran öfwcr et och annat
mihbruk, swarade en närwarandc Adelsman:

82
Adelen.
trade sig: tTlamnet af pälen är qwar;
men palsta Nationen finnes ej mera til.
Medborgare af alla Stånd lata besticka
och köpa sig. Mange af främsta Adelen
blygas icke at upbära pensioner frän utländska
Hos, o. s. w.
palste Undersitare kunna fördelasi Adelsmän,
präster, Borgare, Bönderoch
Judar.
Adelen fördelasitwänne Claster. Den
förra innefattar ledamöterne af Rådet,
den sednare utgörcs af Rikets öfrige Adelsmän.
Med Adelsman förstas en Person, som
antingen sjelf äger fri jord i Landet, eller
ock härstammar frän Föräldrar, hwilka besutit
Frälse-jord, samt därjämte icke befattar
sig med Handel och äger frihet at uppehälla
sig hwar han för godt finner. Alle sädane
Adelsmän äro, i stöd af sin Börd, lika ansedde,
utan at heders-titlar eller Embeten däruti
göra nägon wärkclig stilnad. Genom sina
Fullmägtige deltaga de alle i Lagstiftande
Magten. De äro alle skicklige ämnen til
Rads-wärdigheten och kunna, wid ledigheter,
anmäla stg til Thronen. Adelens stora friheter,
i anseende til laglige tiltal inför Rikets
Domstolar, äro redan anförde, palste Videts-

prästerskapet. 83
dels-Corpfen är ganska talrik och följakteligen
til en del mycket fattig, si ar de mast nödstälde
icke sällan träda i tjenst hos de rikare,
hwilke, såsom Feudal-Hcrrar, gemenligcn
upwaktas af et stort antal Adelige Underhafwande.
Säsom alle Adelsmän hafwa sina
Röster bäde wid walen af Landtbud och wid
sjelfwa Konunga-Magtens besättande, sa rönas
ofta flerc ölägenheter, sä wäl af deras
myckenhet, so:n af deras fattigdom. Konungen
hade därföre i denna del önskat införa
nägon instränkning uti nya Lagen, och före,
slagit, at endast de Adelsmän mätte anses
röstnings-gllda, hwilke besutto en wltz utslätad
Summas ärlig inkomst. Men sådant sann det
häftigaste motständ.
prästerskapet erhöllaf ,pålens
förste Christne Konung, mänga fördelar och
Kyrko-gods. Detzc utwidgades ännu mera,
si wäl genom de följande Konungars, som
genom cnstildtas frikostighet. En billig fruktan,
at störste delen af Landets Fastigheter
skulle falla i Prästerskapets händer, wärknde
omsider, är 1669, cl förbud emot dylike Donationer.
Nu regerande Konungen har äfwen
ätcrbragt under Kronan flera Gods, som blifwit,
emot denne Författning bortstänkte.
pälste Bissoparne hafwa, iftän Christna
Lärans införande, som skedde genom PafwcnS
F 2 )°.

84
prästerstapet.
den Tolftes NuntiuS, Cardinalen
giclius, haft Säte och Stämma i Rädet. En
rättighet, den de ännu besttta. Ärke-Bistopen
af Gnesen är Primas och Vice-Konung
wid timande Thron-ledighet. För detta tilsatte
Konungen Biskopar efter behag, men nu
mera utnämner han en af de tre,som därtil
af Rädet förestäs. Konungens walbekräftas
sedan af Päfwen.
IKyrko-ärenderne har Prästerstapet sina
egna Domstolar. Uti hwart Stift finnes et
Consistorium, hwarifrän den med Utslagen
mitznögde parten wädjar til Metropolitanste
Domstolen, där Primas är ordförande. Frän
bägge desta Rätter kunna Mal hanstjutas til
paswiste tTluntiens Domstol, hwarefter inge
widare wad äga rum. Men i frägan om
Ägtenstaps-stilnad ochgifte inom förbudnaLeder,
afgöras Mälen hos Päfwen, och god
lösen mäste erläggas til Rom, med Rikets
förlust. ICivile Mal dömes Clereciet af
Borgerlige Rätter.IBrottmäl häcklas den
anklagade af werldstig arm, dömes i Conststorio
och lämnas ät Borgerliga Lagstipningen
at straffas. Et stort mitzbruk är, at PäfwenS
Vullor anstäs, innan Regeringen dem öfwersedt.
Ingen Präst tilstädjes nu mera at bekläda
werldstiga Embeten. För detta woro
äfwen Prästerne stattfrie; men de äro nu
mera stattlagde efter samma grunder, som de
öf-

Borgerstapet. 85
vfrige Undcrsitare, dock med den ssilnad,
at deras Utlagor bära namn af friwilligt
tilstott.
Borgare kallas alla de, som bebo Städer.
Under den gamla Feudal-Styrelfen kunde
inge Städer upnä nägon synnerlig styrka.
Volesl2UB införde därföre, är 1250, Tysta
Stats-författningar, och inrättade til en början
Cracau efter detta mönster. Planen utfördes
widare och lämpades til flera Städer
mcd den framgäng, at Borgcrstapet blef förmögit
och af wigt för Riket. Borgare sände
dä sina Fullmägtige til Riks-Möten, understrefwo
FridS-Tractatcr, befordrades tilKronans
Embeten, 0. s. w. Under Olimir den
Stores Regering war en witz Borgmästare i
Cracau Rikets Under-Marssalk och Kronstattmästare.
Under sigjBmunci den första införlifwades
Tracaus Borgerstap mcd Adelcn.
Men i scdnare tider, har man wid hwart och
et Konunga.wal, inskränkt Vorgerstapets rättigheter,
si at dcst Ledamöter nu mera icke
tilstädjas äga jordiLandet, om icke nära
Städerna. De sända ej heller Fullmägtige
til Riksdagarnc. Denna rätt är dem fräntagen
pä den grund, at Borgerstapet icke är
pligtigt gä i fält, utan blott förser Armeen
mcd Wagnar och Wapen. Emedlmid äro
Vorgarne Frimän, wälja sjclfwe sina Borgmästare,
hafwa egne Domstolar, som afdö-
F 3 ma

Bönder.
86
ma utan wads emottagande, och sta icke under
Adelens wäld.
Bönderne äro rent utaf Slafwar. Et
Gods wärdcras icke efter dest widd och godhet,
utan efter Böndernas antal, hwilke köpas
och saljas mcd jorden, sisom Inventarii-
Orar. Man bör dock göra stilnad emellan
sä kallade Tysta och de Infödda Bönder.
Under Vc>!esl2Us och Osimir den Store
inflyttade et betydcligt antal Tyste Bönder,
hwilke förbehållit sig at styras efter Tysta
Lagen. Detze njuta större förmäncr. Deras
Gärdar äro äfwen bättre bygde, bättre brukade
och bättre försedde med kreatur. De
äro renligare i sina hus och erlägga sina räntor
med mera trygghet för Jordägaren.
De infödde palste Bönders stafweri är
däremot urgammalt, och war föreOssmirz tid
si strängt, at en Herre, utan answar, lät
dräpa sin Bonde, och dä denne dödde barn-
lös, tilägnade sig Jordägaren hans ringa
qwarlätrnstap. Bägge dcha orimlige rättigheter
afstaffades är 1347, under Olimir, som
därjämte tillade Bonden rätt at blifwa Soldat
och därigenom en Friman. Denna wäl,
görande Författninggjordes ljkwäl kraftlös genom
d?n högmodiga Adelen, som utwärkade
sig en rättighet, at aldrig kunna lagligen til.
tas
!

Bönder. 87
talas af nägon Bonde. Det största wäld och
den uppenbaraste orättwisa kunde siledes aldrig
dragas för Domstol, mindre straffas,
palsta Lagen har hundrade tals Författningar,
som förtrycka Landtmannen, och det är
nog bewis til Böndernas elände, at Adelen
ej kunnat bibehälla dem wid sina Gods, utan
at utsätta flcre härda straff för den, som öfwergifwer
sin födelse-bygd.
palsta Allmogen bestar dels af Rronodcls
af Fräise-Bönder. De förresta under
Starosterne och kunna, da de förtryckas, beswära
sig wid en Hof-Rätt. Frälst-Bonden
däremot beror oinskränkt of sin Herre. Til
är 1763 war blott en pligt utsatt förden Adelsman,
som dödade sin Bonde; men et sidant
brott blef dä omsider förklarat för lifssak.
Likwäl har Bonden sä swärt at leda
nägot iBewis emot en Adelsman, at nämde
Lag är knapt gällande. Större delen af Adclen
anser ännu Bonden föga bättre än et
oskäligt kreatur. Nägre uplystc och ömsinte
Adelsmän hafwa däremot gifwit sina Bönder
en art frihet, och funnit en ganska stor fördel
däraf tilfalla både demstclfwc ochBönderna.
TamoilKi war den förste, som ar 1760
gjorde sex Byar, uti Masovista palatinatet,
fria. Detta steg hade den wärkan pä
folkökningen, at dä förut,idetze Byar, en-
F4dast

Bönder.
88
dast föddes 43 Barn om aret, wäxte, under
de första tio frihets-aren, deföddas ärliga antal
til 62, samt ifrån 1770 til 1777 räknades,
wid en anstäld undersökning 77 födde
om aret. Deste Byar hade ock ansenligt tiltagit
i wälmagt. ?smoilKiß inkomster hade
blifwit tredubbelt förökade,och dä han förut
nödgats förse Böndcrne med Hus, Dragare
och Utsäde, kunde de numera ej allenast ftelfwe
förskaffa sig desta behof, utan ock med
Penningar godtgöra de dagswärken, dem han
tilförene war twungen emottaga i brist af annan
tilgäng. Dä ?2moilKi understref Fri-
Hcts-Brefwct, yttrade han för Bönderne sin
fruktan, at de til äfwentyrs kunde missbruka
hans godhet och falla pä brottstiga utswäfningar.
— Nej, swarade de enhälligt, silänge
wi icke ägde mera, än den staf wi höllo i
handen, kunde ingen ting upmuntra ost til flit
och ärlighet; men sedan wi blifwit försäkrade
om ägande rätt til wära Hus och war Boskap,
lära wi nog akta ost för det öfwerdäd
at förstöra ost sjclfwa. Förut hade ZzmoilKi
ofta nödgats plikta för sina Bönders oordenteligheter,
hwilke i fylleri öfwat stagsmäl och
nägon gäng begädr mord pä Resande. Un,
der deras srihcts-tid har twärtom sällan nä-
Zot klagomal öfwerdem inkommit.
war si förnöjd med denna sramgäng, at han
kort därefter stigas alla Bönder pä sit Gods.
Detta exempel följdeOreptovitX) Vice Cantzler

Bönder. 89
tzler af 2.ithauen, samt Abbee Ll^t?atow.
l^i. En Resande, som besökt ststnämde Herres
Ägendom, försäkrar, at de där boende
Bönder tyckas wara et frän palsta Allmogen
särstildt stägte, si wäl ianseende til deras
muntra utseende, som sediga upförande
och wälmäga. De hafwa af egen drift uprest
en Pelare til sin Herres minne, med en
pästrift, som til Eftcrwerlden frambär deras
tacksamhet.
Prins st2nill3UB, Konungens Systers-
Son, har äfwen frigifwit fyra honom tilhöriga
Byar nära Ularsau, och gar si längt
i stn mennisto-kärlek, at han sjelf, underwi-
sar sina Bönder om genaste sättet at förbättra
deras wilkor. Slafweriet hade si försoffat
Allmogens tankekraft, at ganska fä furmos,
som kunde bruka en Äker pä behörigt
sätt. Prinsen besökte därföre sjelf desta Byar,
uplyste Inwanarne om derasmisttag, gaf
dem mönster til bättre redssaper, reglor för
Vi-stötsten, Bostaps-stötsicn, m. m. ochhade
den glädjen at dageligen se sina underhafwandes
tillväxande wälmaga.
Likwäl äro sidane friheter icke orygge,
lige. En Jordägare har endast magt at för
sin lifstid meddela sidan förmän, och en
Arfwinge kan uphäfwa densamma. Lagen
har si stadgat stafweriet, at cnstildtas wälgö.

90
Judar.
görande hjertan finna et oöfwerwinnerligt motstånd.
Tiden kan ensam göra ändring däruti,
och dä de adelsinnade ledas af ömmandekänslor,
stall egennyttan segra pä de öfrigashärdhet
och fördomar.
Judarne hafwa ipålen stora friheter.
De hafwa inkommit i Riket under Olimir
den Stores Regering och hafwa mycket för-
ött sig. Hela Rikets handel gick genom de-
BoojetlKi förpacktadeKro-
ras händer.
nans inkomster til Judar, och man kallar
hans Regerings-tid Judarnas Gyllene Ålder.
Sädant wäckte Adelens skäliga afund,
och en Lag gjordes, som förböddylika arrenden
til denna Nation.
Uti wista Stader, sisom Casimir, posen,
mcd ftcra, tillätes Judar wara bofaste,
men i de öfriga är dem endast tilstadt atmistas
tide-tals och wid Marknader. En Mantals-statt
erlägges för hwart hufwud, utan
ofseende pä Kön eller älder. Wid sista Mantals-strifning,
1773, steg deras antal,i pålen
til 166,871 själar, L_.ichauens Judar
oberäknade. Sannolikt blifwa dock ftere barn
undandöljde. Om Judarne i pålen sä förhälla
sig til de infödde, som i de til Österrike
afträdde Landstapcr, det är, sisom 1
til 18, st böra pålens Judar utgöra et antal
af 600,000 Personer.
ek N