"^"*rXX" - Vaasa

'" 

i 

"-■¥*./;&i'X-^ 

"'XXX .'■ X-jX*,*Xx^;^?r^&-j>x:-;.yVä:^-XI-.-- X 

x " ;■'.?... ■"'.. -."-"-.* *.. 

"* 

v-.x ;-.vs .-X.;*x».-- «"» fi-V^.,-xv^x^xx ""': V»V:>;J 

"■\-%f.'.;\;.y.*-";■■■■>"■' :'-ji*\.. '».--.♥X. .'-X-V-. > ♥:"'.* -*: "V»'-Xäi.»» -' ""■«X 

>■.%■?■■■■-.'-.■*■■" *■■Xx '"-." - x«. :""'.. - "*'■:.:.**V■"">:X.: ; 

*%■ *>". ;.■*»■ --" X:.j 

a;*:-'& ...f>.*v..»''-,y.".«. .'V./.* v***x 

v> -«x* ■;"":■"-J..-'" -X-v 

-' 

'*"" x 

' , 

: V 

"*.'X : r ->'XV :."^"* XX" : : - 'i x 

-'.""' *' ";'""' "'"*'■ '-.A.JA ..A:--. ' * 4. ';""-."','.;.XX- ..**'."""/" -. f 

»*■■'. .-V.*; .- *■■'.■ ■: 'V,V XX"■-'■; ■-..-"- "«-/-. ....;" ;-\ "'..." . -, ,x v.. ■-* . X 

"■ié ..■'"'.-.'■''-.. '"'-..'" '».-", ■■".. 

"- ■':'■ v,u ;---,-x '" v .>XX- V ■' '-'-XX 

- : v'''-''--'»i > 

f-;a ■■■'..■'*.*'■':■ *';"" "-■-■■.-'"'"■. ■ : '■'>-..■'-'v; I 

■.■"".:■■'" ■■ ,■ *>-■■.■'- : / 

..■'■"!*:""?■■■'. '■^v ■'.■ f "" ■",..» *'*■'"'*♥"■■■■.■."::".."■.»■■,■■■ "'""" ■»■■"." ■; 

V ■■* *■ . - ■*.■■'■''.-"; ...:m -t .""" ".'■.'"■" V'"" v -" "' lV ■■"'" "' ," "» ;'- 

■.-."■■, '■ ■,"■.■-. ;"^ * - " ■"-.^"■"v-^v :.;- 1. ■""■ v ;;"""'"" ■""■■■' 

■''■■'-"" 

-""*. : '■■' 

r. ". ■ 

.■-.""■.-. -.-'." » 

v----..* :■""- v » '-:♥".."■ " " ..- - :.» :~ . 

-V-mx*'^rx.vv.x -tv .;.?*-..% t£, ■:.. 4? /- _:x.;...i:- X.v.;'S. 

■: ; /r.'"i-.-' -r:-' *" r '.v: '.*■.." »v. .''v^^-"-*"'"" * '^ »-- "*■ 

i* ■»."„"■"-■.-.'-'»'."" ». " "■ ■ 

■"."."."..■"■.-""-. =-" ..»"»»"".'.,.: '*:-_' *»» 

Xv-x.*^ vx:*-:, x.:'^-/;'V^(':;'' :,t . *- J;"■vx -x> - 

-- ..i -, 

i% 

.■->. 

t.!^m'-jtt--V.-i .:-.r*y-:- "/*.'*-.; -"";'."' ■'*.*«, "'""♥.-*'.»i VxX-.X- *. *'■■^..>v^."*.*.:X 

fr»'*** '.''"■'■*#'-'"'V»' i'' v ¥_■■'- '.-X":-> "**> \. : ;.-»".:,.*".'.* J; / ».'*.;' " :-; -* v 

" "" " *'..'''.'"■.:».. " " '"* "*'.' "-,"": ■■"■.-'"''.''.;.■ -"'.■■ ;i' ■"' " 

». ■''""> ■*"' ;-.-■"'*",'.'''" '■'. 

}:■:"""■"".-X ,-"' * x*'.-..*■- " v.*

flTW^^^^ 

it /«■* 

ra 

T 

t» 

■ ,;* ,*w* - ,_j(^ £r^& 

X

10^ 

2T.21.

KRO¥FE]IN'SEÂFWLTRTEMBE]IiG■ 

YORK _ WBEDE.

V 

! 

De Europeiska Staternas 

HISTORIA, 

v tsitef freden iWiéri år l&ögi 

AF 

fR. BUCHHÖLZ. 

«^-» 0(90-i--*- 

Fjerde Delen; 

Ifrån Fransosérnas återtåg ofvéf 

Rhen till Freden iParis, i-Si/j.* 

c 

-w^ödÖ-w^. 

*»*i^®Äbo6cx3ööcweöö6ÖDo6©ööoc3öö 

STOCKHOLM, 1016, 

fios Zacharias Haeggs-tr&m.

v, -£. -~ _ 

r 

rnaßi 

oslosen Uti 

»nnö f*ti.?nA fvtt riV^wV- »Vs&ir mor&iX-»«»l m'.i 

1 »"ä.Xsm"M -'V. Wn ?;-j\«-l*t %^ "J'\^«iiis\V 

smit «ôV\»'5 -VUi -*si>*"'" o*\ .'jy-u-vrv-vMot i*sMU>m\\K X«v-"-£« A*s j\jiÅ -*.»T-.s-> mo *>XöViWO ItoÄ SM» 

i .^"\V.-XsA/\'A »"» 3.^-.^'-■-■'''°'^ V' -r-Â-a 'J"v:^-'»> 

»åsurrt y-i'-tt :-.-XX V-w-vm"»...^ nMsv !«->""* ST mo X.r/j-^XI 

-ttS^Vb^^v- X>-m > i\*r> v.»»^-»» -S i> + Kb sV'-r>v3~i 

l 

"-.".oV\^-. fejX»'»."^ W.t Jl"£.X*V tmV^ K-£3J»>\-Osli6 ibr- .;-■>■«X'- 

&;r»i>.v^"W. *"--*» -»--Ajk-s- ?-> -v*»^-; -ib^'"-^-» " u-jo\i j-vi-.n.:' --■"**■ X 

"*u °*-otS « V»v« sbo v» ->-»'■ \.\>'^ ?° i--.hXv-.cX i-mvuir-i- 

-*&«->"§,'- *J'. : >K''. 

' 

"\Vi-J ■ 

JiXiSTftVll 

-.V '4-*biv-'v>'b, X*'W S^Ä-^J.» --illlJß-l 

■Vim*?' 'Ml , »s v» .».iiS-iai \>» «ivV-»s--.;---r ■-" w.o .--VS.X' 1 ! *'.qV."Ä 

S?--jÄ33s»»(,-'i -sa"'«*««*"H »»ViWv 'V-X. 

. 

I 

- 

M

Till RecensenteniAllmänna 

Journalen, 

-Hane venlam 

X étt land, iåsom vårt, fattigt ~p'å läsare, tinnw 

fattigare på dem, som hafva råd,att betala sin läsning, 

förtjenar Allmänna Journalens företag,att bifoga sina 

Månadsfö rteckiringar på af irycket utkomna skrifter 

-ett kort omdöme om deras halt och värde,all tack-» 

samhet både af bokutgifvare ock bokköpare. v 

Likväl, om tillåter-migsagamin tankaförande 

detta hansförehaf vande, synes mig näppeligen, 

.någon väl öfverlaggd plan ligga till grund derförÅ 

-A ena sidan siö\as-lofard, der de icke alltid passa, & 

tindra sidan lastas -utan återvändo, der man tror si~ 

■fiunna göra det ostraffudt. -och med stillatigande for*, 

kigäs eller uppho;as ien ofta löjlig jargon, förnä- 

>mares, höga vederböretndes eller befryndade skrå- 

*

så väl-som. Tyska läsare allmänt erkännes hafva med 

värdighet behandlat sin tids historia, och hos hvilken 

man med nytt nöje på, hvarje sida röjcfaet^yxklig.t 

bemödande att åt händelsernas outredda gå)ig gifva.ljus 

och sammanhang, 

Sagmigdå, äro sådanaanmärkningcl?passandesom 

sa. v. 

"Såsom framtida torde (A!) han icke hafva m.ycw 

fe.et nytt att beiärta för dem, som sjelfva ifced upy«* 

märksamhet följt tidens, händelser" — ock vidare.-' 

''Oaktadfc Författarens bemödande att vara opartisk, 

igenkänner man dock den från oket befriade 

Tysken". -? 

Ar detta elakhet, dumhet eller en vanartig lätt* 

Sinnighet? Eller hvarföre skref Thukydides,, vår författares 

Mönster och föregångare, sin tids historia? 

Manne Grekerna då såjvo. under hela Feloponcsiska kri~get? 

Och jag frågar: när blott några, rader stödaer 

Öppna att skildra er författares anda,stil och bekände 

lingssätt, hade ni ingen ting bä,ttre att säga om Euch- 

Jiolz? Då måste jag bekänna, att ni allt förflyktigt 

genomögnat honom, eller om jag skall .gå ett steg 

längre,,icke alls ville fram med det goda ni visst'* 

att förtiga det fåkunniga å ena. sidan och å den andra.det 

vrångaidenna framställning, hvilket alltför 

litet hedrar dess uppfinnare. — - Hvad ni sedermera. 

Killägger, nämligen: "att detta icke minskar författarensförtjenst" 

-— kan jagicke anse för annat än en 

underlig grimacex som en man sned någorlunda ärligt 

omöjligen äristånd att begripa.. r jô^c " 

Att ni slår upp en temmeligen dryg klagovisa, 

ianledning af öfversättningen, tyckes icke heller hafva 

skett med alldeles oväldigt hjerta.. Om ni hade sagt, 

att öfversättaren på mer. än ett ställe förhastat sig, 

hade sådant väl varit svårt att höra af en Recensent 

1Atlin. Journalen, der dylika saker förefallahvar dag,

hade dock kunnat möjligen våra sant; men 'att All 

manna Journalen, förnågra obetydligaförseelser,på. 

bördarmig okunnighet i mitt modersmål är en tillvitelse, 

som jag vill åtaga mig' när som heldst att med 

lika starka bevis använda påAllm. Journalen tillbaka* 

Af en tidning som tar sig lör det verkeligen 

mödosamma arbetet att granska dagens literajut;* bor'de, 

man kunna vänta, att den med aktning och väl" 

villja möttedet för öfrigtivårt land ofta nog otacksamma 

bemödandetatt befordra en allmännare håg 

for allvarsam och undervisande läsning. — En anständig 

rättelse emattaY jag med tacksamhet-, men efL 

aflörandeytlighet ock ett ogrannlaga lättsinne kaii 

jag icke annorlunda anse ä,n med. det fullkomligaste 

förakt. 

Om jag icke för den kära fridens skull afskydde all träta och fiendskap, skulle jag kunna uppföra en 

hel process om den orättvisa, sanningslöshet och vald* 

som blifvit brukadi Allmänna Journalen, för att 

nedsätta förtjenta arbeten och bringa, ur credit några 

tiiläfventyrs obehagliga medtäflare. Men för denna 

gång vill jag blott inskränka mig- till den billiga sn~ 

skan, att Allmänna Journaleni sina recensioner ha*> 

danefter måtte iakttaga mera samvetsgrannhei ock 

jag vågar säga, mera heder; ty om någorstädes for. 

dras oväldighet och ettädelt sinne, fritt från låga, 

personliga och egennyttiga afsigter, är det på den kritiska 

post Allmänna Journalen intagit, att dömaöfver 

dagens literatur och dem, som arbeta med honom l 

samma stora vingård, der tornen och tistlar vexaunder 

sjelfva Vingårdsföreståndarens — händer. 

i\ ~.. - ,-.«' v* ~. ~,. J. 

UF VERS 

-ii"ii-i 

ÅTTA- KEN 

tt--'»'-

Rättelse r. 

- 

— — a*4 ■ ■ 14). 

. i.'a .ofr. «-», Innan 

Till-desS 

.17) , 

15 4 ofr. — 1 mom 

Sid. ii tad. § ofr. står: anförda, 

13 — 7 nfr» --- ett 

_ - 18 - den sin 

20 — 17 — 

läs: föredragna 

en 

alt det hiivu det 

£3 detsamma 

- — — 9 — densamma 

30 10 liar hafva 

41 ■«- ■■S nfr. -■- förfölja fullfölja 

54 antaget 

staterna 

~ 2 - *— — -an-tagen 

59—5 städerna 

ofr. 

6l — 12 -

t 

'"? a. -j .' 

„-. *J«'fö' l ,t« 

-»MliT 

jFjepde - I)ele ni 

00.».S ©00.RS ~— — — -3 —dr? 

ma .--i zrxs.il .-fix — — - ■ S£ ■*— enI 

[ H37 

Ifrån Fraiôsem^sJtertag,öfve| 

Rhen till FredeniParis -814, 

k 

XX

t 

■i- 

t -""'■. ,' - v 

*»r 

4 

* . ' - i 

\V ■■si fl? "-"■"-.'' 

■H'»--.X- ,_ »A 

13g*? .XI 

j 

i ' ; .'v 

~ 'j 

" -1 

'a 

v 

- 

:

6 

taå med fruktan än kärlek. Han sjelf ha* 

åe väl emot nationen tagit en sådan ställ-» 

ning, att han med säkerhet skulle blifva 

fri från all ansvarighet; ty af en stats*» 

chefs attributer hade han endast förbehållit 

sig utkast till lagarna och dessas kungn* 

■rande. Men ehuru till kronans skydd furmos 

tvänne höga corporationer, af hvilka 

den ena, nämligen Senaten, hade sig uppdra* 

gen de organiska lagarnas sanction, den 

andra, den Lagstiftande Corpsen, de borgerliga 

lagarnas; så visade dock den ovanliga 

hastighet, hvarmed lagarne blefvo gifna 

och återkallade, hvilken ringa andel 

dessa embetsverk hade i nationens villja; 

och om ännu något -tvifvelsmål hade kun* 

nat blifva öfrigt om lagarnas upprinnelse 

och ursprung, skulle det dock hafva blifvit 

tillintetgjordt genom den sorgfällighet, 

hvarmed statens förstaernbetsmän, vid hvarje 

tillfälle, för att vältra all ansvarighet i-* 

från sig, upphöjde Kejsarens allt omfattande 

genie. Hade riket varit min-i 

dre stort, så hade ett motstånd kunnat 

bilda sig; dess vidsträckta område gaf nudespotismen 

friare spel. Missnöjet råddei 

alla departementer; imellertid åtnöjde man 

sig att beklaga koloniernas förlust, handelns 

stiilestånd, ungdomens årliga utödan* 

de genom förnyade utskrifningar, samt 

linance-förvaltningens fiskaliska anda, utan 

au gå tillbaka till denperson, hvilken må-» 

J

ste anses 3om den förstadriffjädern till alla 

dessa lidanden. Utifrån väntade man 

jräddning; och på detta sätt bekräftade 

å nyo, att folkslag, som äro skickliga tilj 

anfallskrig, i försvarskrig icke ådagalägga 

samma energie; kanhända blott derföre,att 

rättvisans och frihetens idéer, som ligga till 

grund för de sednare, äro vida starkare, 

än ryktets och ärans, hvarpå eröfringoch 

kunna vira grundade. 

Då Napoleon, efter sina nederlag i 

Tyskland, den 9 Nov.hade ifrånMainz äter* 

kommit till Paris, önskade en och hvar att 

Se honom, för att kunna aktgifva på det 

intryck, som det andra misslyckade fälttå- 

get kunde hafva lemnat på hans panna. 

Iallas hjertan grodde en viss skadeglädje, 

livarvid man glömde sitt fädernesland, för 

att kunna öfveriemna sig åt tankan på en 

rättvis vedergällning och _. hvad som der- 

■meå tycktes stå i förbindelse _ fredens 

ändtliga återvändande. Sjelfva- Statsrådets 

medlemmar delade en sådan stämning. Så 

snart nu,den 11 November, dentimma var 

slagen,då detsamma måste församlasig, visade 

sigide forskande och hemska blickar hos de 

flesta af denna första statsorgans medlemmar, 

huru långt deras tillgifvenhet gick 

för Napoleons person. Han sjelf hade 

knappt inkommitiförsalen, förrän han, 

ätt undgå egen förlägenhet, ofverhopade 

GuvernörniBanquen med förebråelser för 

7 

%

8 

de mntt och steg, hän tagit till fcrediteris 

ttppfätthållande. Då sessionen hade tagit siri 

börjarij upplästes förfct ett finance-decretj 

hvars föremål var contributioneiis förhöjande 

till dubbla beloppet. Statsråden" 

U-gö: ty de funno det omöjligaisaken,i 

anseende till fullkomlig brist på fädferneslaildskärlek. 

Har måste således Kejsarens 

antoritet äfgjÖra: "Contributiönen,Sade häri* 

har inga gränsoix Vanligen antar mån den 

till 5 af hundrade; men deh kan efter Omständigheterna 

höjas till en fjerdedel, eri 

tredjedel, eri hälft, ömlagatna påstå möt-» 

satsen, så hafva de Orätt:contributiönenhaf 

Inga {[ränsot." Knappt hade ' 

detta de- 

ciet,e [ter några tommaanmärkningar angå-i 

eiide formen^ gått igenom/förrän utkastet 

till ett Senatus-Consult förelästes, att till 

KrigslVXinisterns disposition Upptåga 500,ööö 

tilan af de gamla, längesedan för fria förklarade 

klasserna af conscfiptionen. Äfven* 

de mest béslutsämme smickrare blefvo en 

stund tfsta. Ändtligen upphöjde sig tvänne 

rösi.er, af hvilka den ena stammade 

fram dé afbrutna orden: Sire! statens väl! 

dén andrå tadlade de uttrycken: Rikets 

anfallna grans or, såsom uppväckande 

oro och bekymmer. Napoleon tog de bägge 

rösterna for en, och uppfattande deti 

sista anniärkningeri-j svarade han: ''Huru, 

sä! Bar raaste sägas* hvad sant är. Wei* 

lingtori 

/

lingtön slßr isöder, Kys«arhe och Preussarne 

hafva brutit iniHolland, Österrikarne 

och Bajrarne hota ossiöster. WellingtoniFrankrike! 

Hvilken vanära! Och 

man har icke uppståttimassa att fördriva 

honom? Engelsmännen hafva här 

inga fartyg; här ankommer icke på skickliga 

manoeuvrer. De stå på vår jord, och 

vi måste slå dem tillbaka". Sedan talade han 

om sina allierades affall såsom den enda 

orsakentill sina nederlag, och sade, att han 

icke förr ville ingå på någon fred, än han 

satt Miincheni brand och upplöst det 

triumvirat, sombildat sigiNorden. "Men» 

tillade han, jag behöfver 500,000 man. 

Med den ena tredjedelen uppdrager jag ett 

läger vid Bordeaux, med den andra etc 

vid Lyon, med den tredje ett vid Metz* 

Med den förra utskrifningen och med hvad 

pg ännu har öfrigt, räknar jag en million 

under vapen; mera behöfver jäg icke för 

ögonblicket. Jag begär endast 300,000 

man; men det måste vara stadgadtfolk, icke 

unga conscriberade, som fylla lazare-therna 

eller dö på landsvägarna. Fransoserne 

äro alltidbehjertade; Piemontesarne och 

Italienarne. äro det likaledes; endast soldå-» 

terne från våra Tyska departementer duga 

till ingenting, emedan icke blod utan vatten 

rinnerideras ådror". Sire, sade en 

ledamot med hälft spe» gamla Frank* 

Bl:z St. Hist. IV. 2 

9

10 

"rike måste vi behålla — "och Holland, tit* 

lade Kejsaren, Holland skall jag förlora? 

Heldre skulle jag återgifva detåthafvet. I» 

talien måste vara Oafhångigt» om tlet icke 

beror af Frankrike.Kortligen, mine herrar» 

Vi måste ådagalägga kraft* Alla utan Un* 

dantag.- "måste vi bryta opp. Det skall icke 

komma så långt; meninödfall måste 

ock ni, Herr Cambaceres (hart mente 

f\iks-Erkecancellern)j marchéra med. Jag 

gör er till Legions-chef. Statsrådet måste 

gifva rigtning it nationen. Jag vet väl» 

herrarne äro vekliga, klenmodiga, fega» de 

tala om fred; ifrån alla sidor genijudar detta 

ord. Men, krig! måste det heta, krig!'* 

Efter dessa ord stod Kejsaren opp; Sena* 

tus-consultet gick igenom» och sessionen 

var upplöst. Statsrådet hade nu» som alltid, 

sett .Napoleon» , 

Trenne dagar efter denna sessioniStats--, 

rådet erhöllSenaten audiens* Det var icke 

lätt att välkomna Kejsaren efter så utmärkta 

nederlag, som de» hvilka hanliditiTyskland; 

det var så mycket svårare, som Senaten 

hade att försvara ett intresse» hvilket, emedan 

det var helt olika Kejsarens, på 

det sorgfälligaste måste hållas hemligt. 

Grefve Lacepede» hvilken» såsom president 

iSenaten» det obehagliga åliggande tillhörde 

att välkomna Kejsaren, trodde sig 

svara mot det dubbla förhållande, htfarutl 

-Senaten å ena sidan stod till monarghea,

11 

Iden andra till nationen, derigenom att 

hanivanlig hofton gaf mera vigt åt ordet 

Fred, och vältrade skulden till sista 

kriget; ifrånKejsaren. "Före fiendtligheternas 

nya början, sade han, har Eders Maj:t 

föreslagit sammanträdandet af en coneress, 

hvartill alla magter, äfven de svagaste, skuL- 

Je kallas, för att slita alla tvister och 

lägga grund till en för alla magter äroe 

full fred. Edra fiender, Sire, hafva satfc 

sig emot denna congress. Pa dessa måste 

$åledes förebråelsen falla för kriget, Bättre 

än någon, kännande edra undersåters 

hehof och tänkesätt, vet Eders Maj.t., att 

vi önska fred, Imellertid äro alla folkslag 

på fasta landet vida meribehof deraf än 

vi; och om, oaktadt mer än 150 millioners 

önskan och intresse, våra fiender vägra att 

Underhandla och villja föreskrjfva oss ett 

slags capitulation, så skola dock deras bedrägliga 

förhoppningar tillintetgöras; ty 

Fransoserne bevisa genom sina offer och 

sin gränslösa tillgifvenhet, att ingennation 

bättre känner sina pligter emot fäderneslandet, 

äran och sin regeiit''. Så hjelpte sig 

Grefve L-acepede ur sin förlägenhet. Kejsaren 

besvarade detta tilltalmed en anmärkning, 

som, under det den fördolde hans 

hemliga tänkesätt, ställde hans beslutsamhet 

iså mycket klarare dag. "Hela Europa, sade 

han, marcherade, för ett år sedan, med 

ess; hela Europa marcherar nu emot oss»

12 

Detta bevisar, att verldens tankar styras 

af Frankrike eller England. Utan nationens 

magt och energie hade vi att frukta 

allt; men efterverlden skallsäga, att, om stora 

ochkritiska förhållanden inträffat, de likväl 

icke öfverstigitFrankrikes och mina krafter''. 

Den 16 Nov. förelades Senaten deti 

Statsrådet anförda Senats-beslutet, angående 

en utskrifning af 300,000 man. Såsom talare 

uppstod här åter B-egneault dé St. Jean 

d'Angely: Han tillstod, att Franska härarsies 

olyckor under October månad — olyckor, 

som måste tillskrifvas Bajerns afFall» 

de Sachsiska troppames öfvergång och den 

begråtansvärda händelsen med bryggan vid 

Leipzig — hade gjort faran störreförFrankrike 

och förra ansträngningar otillräckliga. 

Jslu vore Frankrike hotadt vid sina gränsor» 

och dessa redan till en del öfverskridna; 

och detta Frankrik. hade af de allierade 

»lagtema icke att vänta någon skonsamket, 

ihändelse de skulle segra. Det hotas af 

samma öde, som Pohlen undergått genom 

Ryssland, Preussen och Österrike. Då först 

blefve en fred tänkbar, när man aflägsnat 

det fruktansvärda förbundetlångt från Frankrikes 

gränsor. Dertill behöfdes en ny utskrifning;, 

och denna måste tagas från de redan 

befriade klasserna, på det ungdomen 

i v reserv-t/ensten måtte vinna nödigstyrka'*. 

Den nya utskrifningen decreterades, icke 

derföre, att alla Senatorer skulle hafva

13 

skänkt sitt bifall till en sådan framställning, 

menisynnerhet derföre, att ingenting 

annat blef öfrigt. Den skulle uttagas från 

klasserna föråren 1806 tilloch med 1814. 

Ett hundrade och femtiotusen fingo den 

bestämmelsen att genast trädaiverksamhet; 

den andra hälften skulle stadna efterireserve, 

for att uttagas,ifall den östragränsen 

blefve öfverskriden. Endast gifta conscriberade 

voro befriade Mn concurrens till 

bildande af contingenten. 

Dä detta decret blef bekantiTyskland, 

funno de Förenade magterna för 

godt att möta de falska föreställningar,som 

Franska regeringen sökte att utsprida om 

deras afsigter, genom en förklaring,hvaruti 

de sade: ''Det första bruk, som de hade 

gjort af segern, hade varit att tillbjuda 

Fransmannens Kejsare fred; den nya kraft, 

som de vunnit genom alla Tyska Furstars 

biträde, hade icke haft något inflytande 

på fredsvillkoren;dessa voro lika välgrundade 

på Franska rikets som på de öfriga 

staternas oafhängighet; de önskade, att 

Frankrike måtte vara stort, starkt ochlyckligt, 

emedan Franska magten utgjorde en 

af hufvudgrundvalarna för den Europeiska 

statsbyggnaden, och emedan ett stort folk 

då först kunde blifva stilla, när det^befunne 

sig väl; de bevilljade derföre åt 

Franska riket en utsträckning af dess gebiet, 

som Frankrike aldrig haft under sina

14 

Konungar; en tapper nation vorei deraf 

ögon icke derföre förnedrad, att deni en 

hårdnackad och blodig kamp lidit nederlag. 

Men äfven de, de Förenade Magter* 

jia, ville vara fria, lyckliga, lugna; de ön* 

skade ett fredstiilstånd, som, genom en 

vis magtens, fördelning, genom en billig 

jemvigt, framdeles bevarade deras folk.för 

de oräkneliga lidanden, som under de si» 

Sta 20 åren hade plågat Europa. Utan att 

hafva uppnått detta stora och välgörande 

ändamål, detta ädla ögonmärke för alla 

deras bemödanden, skulle de icke nedlägga 

yapen, Jnnan det politiska tillståndetiEn* 

ropa å nyo vore befästadt, innan oriibbeliga 

grundsatser hade segrat på tomma på-i 

ståenden, iniian heliga tractater hade försäkrat 

Europa om verklig fred, voro de be» 

pedde att fortsätta kriget''. 

De Förenade Monareherne voro sa 

mycket mer berättigade att föra detta språk- 

?om Napoleon rätt väl visste, huru han 

stod till dem, pc voro ännu verkligen 

böjda och beredvilliga att n-ged Franska 

Kejsaren inlåta sigividare underhandlingar. 

Då de företagit kriget tilldet natio- 

Jiala oberoendets försäkrande och tilF återförande 

af hvad man sedan ungefär ett århundrade 

har kallat den Europeiska jemyig 

n; så ankom det för dem alldeles icke 

J>| att hämnas alla de olagligheter, som hvar 

tch en enskildaf dem ifrånbörjanafnittonde

15 

Sihtltidrädet hade måst fördraga af Napoleon; 

de afsade sig fastmer hvarje tanka på 

hämnd och påstodo blott, att Frankiike 

skulle återträdaisina gamla gränsor. 

Såsom sådana föreställde de sig ännu Rhen, 

Alperna och Pyrenéerna* Ifölje haraf 

skulle Tysklands oafhängighet blifva eri 

nödvändig följd af den tillkommande freden. 

Pyrenéerna skulle skilja Spanien ifrån 

Frankrike* Och dert gamla dynastien 

återvända dit tillbaka; Uti Italien åstlmdade 

Österrike att hafva en gräns.» som imellertid 

skulle blifva föremål för en underhandling, 

under det man föreställde sig 

iPiemont Och de Italienska staterna såsom, 

länder* de der gåfvo linier* om hvilka man 

kunde förena sig. Äfven om Holland ville 

man Underhandla* ehuru på grundsatsen 

al oberoende* För en på dessa grundvalar 

hvilande fred Ville England lemna destörsta 

offer* samt erkänna den handelsfrihet 

Och de sjöfartsrättigheter, som Frankrike 

genoni sitt läge Vore berättigadt att fordra; 

Idenna ton förklarade sig den, efter slaget 

vid LeipzigiFurstligt stånd upphöjde 

Grefven af Metternich till Baron af St 

Aignari, hvilken, som ofvan förnläldtblifvit* 

iegenskap af Fransk Minister vid, Gothaiska 

hafvet hade råkat ifångenskap hoå 

Kyssarna* mert icke långt derefter, genom 

Fältmarskalk Schwarzenberg,tillhvilkenhart 

isinförlägenhethade väridtsig*åter blifvit frii

16 

Denne Furste tiHa.ch?,£ör att fullkoniligen ståla 

la Napoleon tillfreds: "att ingen"af de allie* 

rade hyste någon afsigt emot Franska Kejsarens 

dynasti, och att, om denne biliigade 

ofvan anförda grunder för en allmän fred, 

hvilken stad, som bäst behagade, kunde 

Välja.* på högra Rhenstranden såsom den 

ort*< der alla krigförande magiers Fullmägtige 

kunde komma tillsammans, utan atE 

krigshändelsernas lopp af underhandlingarna 

skulle afbrytas." Närvarande vid detta 

Samtal voro: på Rysska sidan Grefve Nesselr.ode, 

på Engelska sidan, Lord Aberdeen* 

och i anseende till Preussiska Cabinettet 

gaf Furst Metternich den försäkran,att det 

kunde anses hafva bifallit dessa grundsatser. 

. Med sådana tillbud kom Baron af St. 

Aignan till Paris den 15 Nov. d. v. S. på 

en tid, då utkastet till en utskrifning af 

500,000 man skulle föreläggas Senaten. 

Om dessa anbud voro antagliga eller icke, 

derom kunde icke blifva fråga. Nog af, de 

passade icke för Napoleons läge. Hade 

han kunnat yppa sig för någon förtrogen, 

skulle han hafva sagt: "Jag misskänner icke 

de allierades ädelmod; men för att kun-' 

na göra.bruk deraf, borde jag vara ärftlig 

Furste. Fransoserne intressera sig blott 

förenlig,så vida jagar nödvändigfördem;och 

nödvändigblir jagfördemendast så länge, som 

lag

17 

jag för dem nr den ena krisenidenandra' och 

med mer eller mindre glans råddar demur 

alla. Frankrike, försonadtmed Europa, är 

en graf för mina talenter; ingenting vidare. 

Just af samma orsak måste jag hvarken 

afslå Holland eller Italien; ty deri* 

genom skulle jag försätta mig sjelf i o* 

möjlighet att förnya dessa kritiska ögon* 

blick, på hvilka min vigt beror. De 

som af mig fordra en ögonblicklig efter* 

gifvenhet, bedöma icke mitt läge som de 

borde; allramindst betänka de, att mina 

motståndare, för att icke säga, mina fiender, 

lärda af erfarenheten, skulle träffa sådana 

försigtighetsmått, hvarigenom jag 

skulle förlora all rörlighet. Mig är således 

ingenting annat öfrigt an att fortsätta 

min hittills varande roll och antingen gexiomdrifva 

densamma eller ligga uhder» 

Jag vet ganska val, att, om det icke lyckas 

mig att afhålla de Förenade härarna från 

Paris, min Kejjjareroll är utspeld; men äfven 

på detta vågspel måste jag fortsätta 

kampen, om jag ickeiförväg skall förha* 

sta mitt ödes skickelse. Hvad som strider 

för mig, är ännu alltid af en sådan beskaffenhet, 

att det tillochmed af de Förena* 

de anses med aktning; ty de skulle tala 

ett annat språk, om de föreställde sig vägen 

till Paris jemn och banad". Under 

det Napoleon, om han ockfa icke talte 

Bilz St. Hist. IV. *0 

t*

18 

till någon på detfa sätt, likväl hos sig tankte*;så,iörändradehan, 

för dessa tillbud, icke 

ens det mindsta i sitt förfarande. Han 

gaf fast mer ännu större eftertryck åt sina 

mått och steg derigenom, att han, af misstroende 

till Fransosérnas samfundeanda och 

fäderneslandskärlek, skickade de kraftfullaste 

medlemmarna af Senaten och 

Statsrådet till de ännu öfriga militärdivisionerna, 

för att igemenskap med prefecternabedrifva 

ntskrifningen, utrustandet 

och beklädningen för de conscriberade. 

Istort taget, stodö sakerna så, att de 

allierades tillbud hvarken kunde antagas, 

icke heller tillbakavisas; det förra icke, 

emedan här egentligen den roll stod på 

spel, som Napoleon hittills hade beklädti 

Europa (en roll, somisynnerhet berodde 

derpå, att han ville vara något som han 

alldeles icke kunde blifva, nämligen en 

ärftlig Furste), det sednareicke, emedanhan, 

för att uppehålla Fransosernaideras villfarelse, 

helt och hållet måste antaga den 

mine, som vore icke han orsaken till det 

fortfarande kriget. Ett medel att hjelpa 

sig undan en bestämd, förklaring var, "att 

nationer då först kunna underhandla med 

framgång, när de beväpna sigimängd". 

Under det således rustningarne drefvos 

med den störstaverksamhet, antog han med 

beredvillighet grunderna för en fredsunderhandling, 

sådan som Furst Metternich 

i 

!

t 

/ 

19 

hade föreslagit, och lät genom Hertigen 

af "Bassano utmärka Manheim såsom 

den ort, der de befullmägtigade kunde 

församlasig, anmälande Hertigen afVicenza 

såsom sin egen Fullmägtig, emedan 

de Förenade företrädesvis skänkt honom 

sitt förtroende. Imellertid undvek hanatt 

förklara sig, huruvida han antoge grundsatsen 

för en fullkomlig oafhängighet, alla 

Europeiska nationer imellan. Som detta 

var alltför påtagligt för att blifva obemärkt, 

yrkade Furst Metternich i en 

skrifvelse till Hertigen af Bassano, att 

Franska cabinettet måtte bestämdt förklara 

sig häröfver, emedan härutinnan låge det 

enda medel att genast vid congressens första 

öppnandeöfvervinnaeljest oöfverstigliga 

hinder. Denna ökrifvelse besvarades genom 

Hertigen af Vicenza, hvilken Kejsaren undertiden 

hade utnämnt till sin Cabinetts- 

Minister, och denne Hertig sade: ''Hans 

Kejsare médgåfve alla följder af en grundsats, 

hvars slutliga resultat måste blifva en 

fred, som grundade sig på jemvigteniEuropa, 

på erkännandet af alla nationers integritet 

inom deras naturliga gränsorj och 

ehuru erkännandet af denna grundsats å 

Frankrikes sida skulle medföra stora offer, 

ville Napoleon likväl; utan att beklaga sig, 

erbjuda dem» om,iföljd deraf, äfven England 

gåfve medel vid hand att komma till 

en allmän och for alla ärofull fred". F-i

20 

detta svar af Franska Cabinettsminisfcern 

anmxJ.L: Furst Metternich, att de Förenade 

Xônarcherne hade beslatit: att förelägga 

Franska Kejsarens förklaring för sina 

bundsförvand-er; och att alla voro af den 

tanka, att underhandlingarne genast kunde 

taga sin början efter inhändigandet af desna 

huud-vförvandters svar. Under förväntan 

på cUssa svar förflöt.December månad; 

och det Franska cabinettet, det må nu vara, 

att det v rkbgen var otåligt, eller att det 

endast ville hafva sken deraf, för att sedermera 

kunnarättfärdiga siginför Frankrikes 

invånare, gjorde under den 6 Jan. de 

allierade den förebråölse,att de medflkfördr 

jle underhandlingarnas öppnande. Då 

Franska cabinettet tillika yttrade den far* 

»f-åga, att det svårligen lät tänka sig, att 

Lord Aberdeen hade fullmagt att föreslå 

grundvalen fören underhandling, men icke 

att utföra fjelfva underhandlingen; så bestred 

Furst Metternichisitt svar grunden 

till denna farhåga, idet han tillkännagaf 

för Franska Cabinettsministern: att den Engelske 

Statssekreteraren för de utländska 

"angelägenheterna, LordCastlereagh, väntade-: 

till hufvudquarteret, och tillika uppfordrade 

Hertigen af Vicenza att skyndsamligen 

afgifva sitt svar på förslaget 

att begifva sig till samma hufvudquarter. 

Sådana vändningar toga de förberedande 

nmderhandlingarne. 

i

21 

Redan vid fredscongressens iPrag*uppltf« 

sandehade FranskeKejsarenföreslagitatt,såsom 

redan ofta-".varitbrukligtiEuropa,göra 

underhandlingarnas fortgång alldeles oberoende 

af krigets framsteg. Hvad man da 

icke kunde antaga, emedan man förutsåg., 

att Englands uteblifna deltagande iunderhandlingarna 

skulle göra deras slutliga 

afgörande bristfälligt, det antog man nu utan 

betänkande, ehuru det väl alltid blef 

farligt att inträngai Franrike inom en 

tredubbel kedja af fästningar, och likväl 

på underhandlingen* väg komma till eh 

fördelaktig fred. De Förenades djerfhet 

stödde sig å ena sidan på känslan af deras 

magt, å den andra på den omständighet, 

att Franska Kejsarens ställning till Franska 

nationen väsendtligen hade förändratsig sedan 

sista fällttåget. Då han nämligen 

sjelf iXsin titel hade ålaggt sig den förbindelse 

att med seger återkomma^ fråii 

hvarie 'fälttig och afhålia kriget från rikets 

gränsor; så var, efter debägge sista årens 

olyckor, icke blott förtroendet rubbadt till 

hans talent som Fältherre, utan äfven dcii 

tanka förstörd,som mani Frankrike hit> 

tillsiallmänhet haft om honom.» Hans 

eget uppförande visade, att han sökteundvika 

den känsla af blygsel, söm bemägtigat 

sig honom, derigenom att han dolde 

sin nedslagenhet under masken af välvilija 

och faderligt tänkesätt. Hvad som var en

22 

naturlig följd af alla de falska mått och 

steg, som hanitio år hade vidtagit, hvad 

somiegenskap af återverkan icke kunde 

titeblifva, antingen det inträffade några år 

förr eller sednare, det blef af honom och 

hans anhängare kalladt olycka, som framför 

allt varit förorsakad genom trolösa 

och otacksamma Furstars affall. Afsigten 

var att rädda sig genom samma medel, som. 

uppehållit de af honom besegrade Furstar. 

Dock, ju mera dessa,medel genom honom 

blefvo tillkonstlade, desto mer fattadesdem 

verksamhet,och vidslutetaf dettaårvisadesig„ 

iallt somhonom vederfors, skilnaden mellan 

enärftlig Monarch och— vi vi] jeickesä*ga_,en 

usurpator, men en Statschef, som, emedan 

han icke är född på thrönen,icke heller 

kan hafva en Furstes tänkesätt, som alltid 

känt, att det icke gifves för honom något 

serskildt intresse, och som just derföre,i 

alla de skiften, som kunna vederfaras honom, 

alltid betraktas i oskuldens dager.*) 

Ehuru fri från all känslosamhet, och 

endast förlitande sig på sin själs outtömliga 

hjelpkällor, antog han mine, som be- 

*) År denna reflexionrigtig? Ellerkanick-iallt det 

*ammasägas cm hvar och en Furste, somärälskad 

af sitt folk, han må vara född på thrönen eller 

icke? Men deremot motsatsen om hvar- 

©ch en, äfven ärftlig -Regent» 'som missbrukar 

*itt välde? Tiden tyckes fallen för språng ifrån 

en ytterlighet till en annan; men det felaktigaidenna 

reflexion är alltför påtagligt.

23 

höfdehanentröstide olyckor,somkommit öfver 

honom och Frankrike; en tröst, hvilken 

han endast kunde finna uti sina undersåters 

medkänsla. Den Lagstiftande Corpsen, redan 

sammankallad före kåns återkomst från 

Tyskland, hade omkring medlet af December 

församlat sigiParis och väntade på 

Sessionernas öppnande genom Kejsaren. Innan 

densammainträffade, utspriddes, för att 

sysselsätta den allmänna uppmärksamheten, 

att Kejsaren vm-ginges med förslag att sättai 

ett närmare sammanhang de bägge corporationer, 

som hittills hade,ien förvånande 

söndring, ägt rum jemte hvarandra under 

namn af Senat och Lagstiftande Corps, 

samt att gifva deråt en gemensam benämning, 

t. ex. af parlament. Den närmareafsigten 

med detta hemlighetsfulla meddelande 

var ostridigt, att å nyo leda Fransoserna* 

uppmärksamhet på alla de fördelar, hvarföre 

de hade att tacka Kejsaren såsom skapare 

af alla deras samhällsinrättningar. Men 

huru dermed måtte vara, visade sig dock 

genast vid öppnandet af den Lagstiftande 

Corpsens sessioner, att allting hade förändrat 

sigiFrankrike efter slaget vid Leipzig, 

och att Kejsaren sjelf icke gjorde något 

undantag derifrån. 

Detta sessionernas öppnande skedde 

den 20 Dec.inärvaro af många Senatorer 

och Statsråd, som hade erhållit anvisning 

att begifva sig till den Lagstiftande Corp» 

t

24 

sens pallats. Det tal Kejsaren vid detta 

tillfälle höll, skilde sig påett högst väsendt-* 

ligt sätt ifrån dem. hvilka hanisamma församling 

hade hållit efter lyckliga fälttåg. 

Det var icke lågsj-i-mdt; men ton och" tankar 

Voro annorlunda än efter dessa segrar öfver 

Österrike, Preussen och Spanien. Segrarens 

öfvermod hade på ett obegripligt 

sätt förvandlat sig till en Furstes mildhet', 

den der gerna vill anses som sitt folks fader. 

''Utmärkta segrar, sade han, hade 

under det sista fälttåget beledsagat 

Franska hären; men en affällighet utan 

exempel hade gjort dessa segrar onyttiga, 

och idet allt vändt sig emot Fransoserna, 

$kulle Frankrike utan sina innevånares energie 

och endrägt råka i- fara. Under sådana 

omständigheter hade hans första tanka varit 

att kallartill .sig departementemas deputerade; 

ty hans hjerta voreibehof af 

hans undersåters närvaro och tillgifvenhet. 

Aldrig, fortfor han, har jag låtit förleda 

mig af lyckan, och just derföre skall olyckan 

finnamig höjd öfver dess anfallX Flera 

gångör har jag skänktnationerna fredennär 

de hade förlorat allt, och af en del 

af mina eröfringar har *jag upprättat throner 

för de Konungar, som nu lemnat migi 

sticket; jaghade bildat ochutfört stora förslag 

for folkslagens välfärd och lycka; men som 

»aonarch och far känner jag, huru mycket 

freden

25 

freden befordrar thronernas och familjernas 

säkerhet. Underhandlingar inleddes 

ined de coaliserade magterna, och jag blef 

fast vid de föiberedande grundsulser, som 

de erbj-udit, och hyste den --förhoppning, att, 

Inre sessionernas öppnande, se congressen 

församlad'iManheim. Men nya dröjsmål, 

som icke kunde skrifvas på Frankrikes rak* 

niug,- hafva ännu aflägsnat detta af verldens 

Önskningar efterlängtade -ögonblick. Alla 

originalstycken, som .befjr-na sigi portefeuillen 

af mitt departement förde utländska 

angelägenheterna, skola framläggas- för er; 

genom en commission skolen J erhålla del 

deraf, och mitt Statsråds talare skola förkunna 

eder-min villja derom. A min sida 

står ■'ingenting i vägen"'-för freden* xfa-r 

känner och delar allaFransosers tänkesätt. 

Jag säger; Fr ansos e;rs, emedan bland 

dem säkert ingen finnes, som önskar fred 

på ärans békustnad. Ogerna begä»r jag af 

detta ädelmodiga folk nya offer; men des- 

Sa bjudas saf det" dyraste pcb ädlaste intresse. 

Min atm*» har jag nödgats förstärka 

genom talrika' M«*krifningar, emedan nationer 

då »nfet ftied säkerhet underhandla, 

när ddiitKifec-Ula-sjn; hela styrka. , En forökning 

ä-f»'iJé-k*omsten blir oundgänglig; den 

skall ver-kttäMafVittita lårt och* pappersmynt, 

»dessa stdrsta-' fiender till ri.lt borgligt samhälle". 

Så lydd^rdetté -teärkvärdiga ' taf, \id 

Bl:z St.'Hist. IV. 

4 "

26 

hvars slut de deputerade från departementerna, 

såsom thronens naturliga orkaner, 

ftlefvo uppfordrade, att gifva exempel på 

en energie, som måtte recommendera närvarande 

generation hos den tillkommande, 

på det denna icke må beklaga sig deröf- 

Ver, att man uppoffrat landets intresse 

och antagit lagar, som Englandifyra århundraden 

förgäFves hade bemödat sig att 

pålägga Frankrike". 

Det var första gången som man gjorde 

departementemas deputerade bekanta 

med cabinettets handlingar. Förutsättningen 

var, att de skulle vara kortsynta 

nog, för att låta öfvertala sig, att skulden 

till detta krig icke folie tillbaka på 

Napoleon utan på England och dess allierade. 

På denna förutsättning grundade 

man hoppet om en allmän enthusiasm, 

som visserligen allt för mycket behöfdes, 

då Frankrike nu ungefär befann sigisamma 

läge, hvaruti det varit år 1793. Men, 

livad som för 20 år sedan blef ganska 

lätt genom den rnagt, som orden frihet 

och jemlikhet då utöfvade, hade sedermera 

blifvit omöjligt; ty genom återverkningarna 

af barbariska conscriptions- och 

äfven så barbariska finance-lagar hade all 

enthusiasmblifvit qväfdi sitt frö,ochiFransosérnas 

hjerta knapptnågot annat stadnat qvar 

än en afgjord böjelseatt betraktahvarje dem 

förestående skickelse, långt mindre rörande 

► 

i 

t 

'

27 

dem sjelfva än deras förhållande till Napoleon. 

För att behörigen stämma departementemas 

deputerade, erhöll Statsrådet 

Regneault de St. Jean d'Angely det uppdrag 

att uppgift/a för dem den synpunkt, 

hvarifrän cabinettshandlingarne måste betraktas. 

Olyckligtvis för Franska Kej aren 

innehöllo dessa endast hvad som ofvanföre 

redan blifvit meddeladt, så att hans enda 

förtjenst bestod deri att under de för 

Frankrike mest ofördelaktiga omständigheter 

hafva antagit en grundval, som innefattade 

alla nationers oafhängighet inom 

deras naturliga gränsor. Så vidt det nu 

ankom derpå att på detta Tâpoleons ädelmod 

grunda nödvändigheten af en gränslös 

enthusiasm hos Franska nationen, var den 

uppgift, som Regneault de St. Jean d'Angely 

hade att lösa,isanning icke lätt. Också 

var hans tal endast en väfnad af spetsfundigheter 

och allmänna reflexioner. Han 

sökte bevisa, att det mer än 20-åriga krig, 

som härjat Europa, å Frankrikes sida endast 

varit ett försvarskrig; men ju mindre 

tåget till Moskwa låter förklara sig ur naturen 

af ett försvarskrig, desto mindre 

kunde Statsrådets talare hafva åhöramesöfvertygelse 

på sin sida. Dessa sentenser 

kunde förliknas med nödskott,hvarmed han 

uppmanade till ett nit, som hans tal mera 

qväfde än upplifvade. "För ädla hjertan, 

meate han, förblefve det ett evigt behof,

28 

att liölja sig med ära, att älska fäderneslandet 

och slrafva efter allmän välfärd, och 

derröre skulle den Lagstiftande Gorpsensluta-,sig 

till den allmänna enthusiasmen. Ar 

1799_.5å slutade hau_var Frankrike hvarken 

så mäktigt, eller så rikt och fruktbart 

på hjelpkällor af alla slag, såsom nu; hotadtinorr,isöder 

anfallet, isitt inre sönderslitet, 

med uttömda financei, med en 

modjös armee,, had.e det då sväfvat på afgrunden 

-af fördtjrf,. då plötsligen hoppet 

kommit ö£yei- hafven, segern vid- Marengo 

återställt äran, och träctateniLiineville 

återskänkt freden. 

De deputerade från departementerna 

förnummo detta tal med en likgiltighet, 

som svarade mot en talares inre förlägenhet, 

hvilken ostridigt icke kände sig litet 

kränkt att så påtagligt nödgas förändra sin 

ton. Församlingens verkliga stämning förrådde 

sig i valet af de commissarier, 

tjit hvilka undersökningen af de meddelade 

cabinettshandlingarna och berättelsen 

derom uppdrogs. De voro herrarne 

Iâiné, Raynouard, Gallois, Flaguergues 

och Maine de Birau; idel afgjorda motståndare, 

om icke till Franska Kejsaren* 

person, åtmindstone till de politiska idéer, 

som denne Monarch hittills hade fullföljt. 

Det behöfver således icke sägas,ihvilken 

anda undersökningen verkställdes. Väl kan 

man icke pasta, att dessa män hade för- 

i 

i S' 

i

29 

"nått något om den kamp, som började att 

verka sä ofördelaktigt tillbaka på Frankrike; 

de voro Fransoéeroch såsom sådana, kan 

hända, ur stånd att fatta det förhållande f 

hvarutinnan Frankrike genom Kejsar Napoleon 

befann sig til! denEuropeiska verlden. 

Men hvad ianseende till grundlighet 

och djuphet än kunde saknasiLainés 

berättelse och Raynouards tal, så framlyste 

dock ur bägge en stark ovillja öfver 

Frankrikes närvarande läge,och mer behöfdes 

icke, för att tillintetgöra alla de afsigter, 

som Napoleon haft med cabinettshancllingarnas 

meddelande. Afsigter, som 

i det närmaste gingo ut på den önskan, 

att iFransosérnas ögon icke blifva ansedd 

som orsak till det fortfarande kriget, 

och att, om möjligt varit,iFransosérnas 

enthusiasm- förskaffa sig ett vittne emot 

sitt eget samvete. 

Såsomberättelse-författare,skulleLainé 

icke hafva råkat iringa förlägenhet, om 

icke till de cabinnettshandlingar, som sysselsatte-sigmed 

blotta grundvalarna, under 

loppet af. .undersökningen, den förklaring 

tillkommit af de Förenade Monareherna, 

hvarom vi ofvanföre talat. Dess meddelande 

synes hafva kostat Kejsaren en lång 

strid; ty, ehuru sjelfva förklaringen, redan 

i början af December, hade kommit till 

behörig ort, blef den likväl förstislutet 

af denna månad meddelad. Stödjande sig

30 

på denna förklaring, frågade Lainé isin 

berättelse till lagstiftande Corpsen: Hvarföre 

icke den fred, som det allmänna behofvet 

påkallade, kunde komma till verkställighet? 

"De Förenade önska den, sade 

han, Kejsaren önskar den icke mindre. 

Kunde den komma till stånd, så skulle den 

blifva varaktig, ty den bästa garantie för 

freden ligger deruti, att de conlraherande 

magterna äro angelägna att bibehålla densamma. 

Vore del derföreotjänligt attbedja 

Kejsaren, a 11 till för handen varande 

förpligtelser tillägga en ännu högtidligare? 

För att betaga de Förenade magterna anledning 

till den beskyllning, att Frankrike 

ville behålla ett alltförstort gebiet, vore 

det likväl i sanning stort, att genom en 

formlig förklaringöfvertyga dem om något 

helt annat. Oss anstår utan tvifvel icke, 

att villja förestafva Fursten ord, som skola 

genljuda öfver hela verlden. Men på det 

denna förklaring måtte hafva ett behörigt 

inflytande på de Förenade magterna och 

på Frankrike göra ett önskadt intryck, vore 

det icke önskligt, att derutinnan det löfte 

högtidligen gåfves Europa och Frankrike: 

att kriget endast skulle fortsättas för 

Franska folkets oafhängighet och integriteten 

af dess område? Om Kejsarenidenna 

ton svarade på de Förenadesförklaring, 

skulle man å ena sidan finna magter, som 

bedyrade, att de voro långt ifrån att villja

31 

tillegna sig ett förEuropas jemvigt erkändt 

nödvändigt gebiet; på andra sidan skulle 

man se Monarchen gifva den förklaring, 

att han icke hade något annat syftemål än 

att försvara samma gebiet. Man förutsatte 

ock, att endast Frankrike blefve troget dessa 

liberala grundsatser, som likväl högtidligen 

blifvit förkunnadeaf alla magteri 

Europa; så skulle Frankrike, genom sina 

fienders hårdnackenhet, tvunget till ett nationalkrig, 

veta använda den enighet och ihärdighet, 

hvaraf det redan gifvit så lysande 

prof." Vid slutet af sin berättelse föreslog 

Ijairié, att: Lagstiftande Corpsen,i 

sitt svar på det honom gjorda meddelande, 

skulle ådaglägga- XifaJaSnin g e n och 

folkets åts t u n da n efter fred. 

Efter honom uppträdde Raynouard 

som talare för att recommendera freden. 

Hans tal saknade sammanhang, ehuru visst 

icke 'Utan sina lysande stajlen. Franska 

Kejsarens politik hade bort vara föremålet 

för hans anklagelse;idess ställe öfverhopade 

han Napoleons person med loftal 

och lemnade orsaken till Frankrikes lidande 

oäfgjdVtk För öfrigt skildrade han 

händelsernaV gång rigtigt nog, för att bana 

sig väg till den egentliga frågan. Vore 

det, sade han, fråga om förnedrande vilkkor, 

så skulle Kejsaren,istället för allt 

svar, förelägga sitt folk de fremlingars 

fredsförslagX som stå vid våra gränsor el--

32 

ler redan hafva ötverskridit desamma. 

Men så förhåller sig icke. Man vill icke 

kränka oss, man vill endast t-isa oss tillbaka 

inom våra. gränsor, endast qväfva 

utbrotten af denna äregiriga verksamhet, 

som i 20 år varit Sa förderffig för alla 

folkslag iEuropa. Men sådana ? fredsforslag 

befläcka icke en nations ära;'de innehålla 

fastmer ett bevis, att de fremmande 

magterna frukta'och akta oss. *Det år icke 

"de, söm villja sätta en gräns för vår 

magt, utan det äi* >n uppskrämd verld, 

som förkunnar alla folkslags gemensamma 

rätt- Pyrenéerna, Alperna, Rhen omfatta 

ett Vidsträckt område, med 'som 

iekt. tirsprungligen hörde tilTfri)Ornås rike; 

och likväl var Frankrikes fordna Köhungakroiaa 

lysande framförandra tlrådemér i ära 

Och majestät". VM dessa Örd f ypbröt Presidenten 

talaren med den åÄm'ärkning: att 

fivadl han nit ytfraf- Vb^éf ridande emot 

cOhstitutionen. 'Meh med crvänfig själsnärvaro 

svarade Ray;fouärd: '^tt''h'ä¥ iågenting 

vore consnttftiö^sitridigéû^ö^närvaron 

af «en Tresidenf, a lom 'fhvilket A é'ék Verkligen 

var falfet m-ed Hertigöh aP IMassa, 

hittills Varande Jus*HtiéMinisM;é¥^ eh-dast hade 

iCejsarens^nädî-rénicke Folkför.

33 

de till denna confoederation hörande folk» 

slag försmå detta skydd. Hvad Holland 

beträffar, villja de Förenade hålla sig till 

Liinevilleska fredstractaten, och oss synes> 

som Frankrike, utan betydande förlust,kunde 

uppgifva provincer, hvilkas bibehållande 

ärihögsta grad svårt, emedan handeln» 

med England för dem utgör ett så. starkt 

behof, att de, under den tid-, som vi behetrskat 

dem, hafva vissnat bort och blifvil^.utarmade. 

Sågo vi icke de förnämsta famifier 

aflagsna sig från Holland, som hade fc^rödelsens 

styggelse dem förföljt?.Det fordrasintet 

djerft beslut, att till.vår Monarcjak. 

hjerta tala sanningens språk; men s,kulta 

vi ock blottställa oss för de största faror, 

så ville vi hellre fallaionåd hos hononj. 

an förråda det föltroende han skänkt o§s* 

Bättre, våga sitt lif än sätta,på spel q-ign, 

nations välfärd, som vi representera.^ jLal 

tom oss derföre ingenting fördölja. Yar_| 

olyckor hafva uppnått sin högsta * höjd. 

Fäderneslandet är hotadt från alla-»siopx^ 

han4eln tillintetgjord, industrien förlamad. 

Tillika fjpnes ingen Fransos, som ic{.

34 

kastlisara vid recrut utskrifningen.Ifem ar 

har landlmannen icke mer haft några 

njutningar; han kan knappt uppehålla si ft 

lif, ty frukten af hans arbete tillfaller 

Statscassan, som årligen uttömmes derigenom, 

att man måste undsätta tillintetgjorda 

och uthungrade härar. Conscriptionert 

har för Frankrike blifvit en Verklig gissel, 

emedan man «fverdrifvit densamma; sedan 

tvänne år har det kommit derhän, att man 

på 12 månader gör 3 menniskoskördar. 

Ett barbariskt krig utan ändamål uppslukar 

periodiskt vår ungdom, som man sliter 

från uppfostran, från åkerbruk, handel och 

konster. Höradå mödrars tårar och folkens 

anietessvett äfven till Könungens egendom? 

Det är tid, att nationerna åter en gång 

hemta andan; det är tid, att de mägtige 

på jorden ändtligen en gång upphöra att 

qvälja och sönderslita hvarandra; det är 

tid, att thronerna blifva befastade och att 

man upphör att göra Frankrike den förebråelse, 

att det med sin revolutions-brand 

vill sätta hela verlden ilåga. Vår höge 

Monarch delar de tänkesätt, som upplifva 

oss; han brinner af åtrå att gifva varaktighet 

åt sitt folks lycka; han ärihög grad 

värdig att fullända detta stora verk. Kärlek 

till militärisk ära och till eröfringar 

kan förblända en stor själ; meti en verkligt 

stor mans genie föraktar den ära, som köpes 

med ett folks välfärd och blod, och finner 

i- 

i

35 

sin lyckaidet allmännas väl, hvilket- han 

betraktar som sitt verk. Frankrikes Moriarcher 

voro alltid stolte deröfver, att för 

sin Krona endast hafva att tacka Gud, 

Folket ochsitt Svärd., emedan fred, sedlighet 

och styrka, näst friheten, äro alla rikens 

fastaste stöd. 

Under så tvungna vändningar gaf Raynouard 

luft åt sitt hjerta. Intrycket af 

hans tal var sådant som man kunde vänta. 

Män, som man hade velat göra till thronens 

organer, blefvo, drifna at sitt sajnvete, 

emot all Kejsarens väntan, folkets organer. 

Af hvilket innehåll den adress var, 

som med stor pluralitet blef besluten, ,ân 

man lätt föreställa sig. Napoleon blef utom 

sig, när han fick veta, hvarmed man 

umgicks; och för att förebygga allmän förargelse, 

upplöste han Församligen, innan 

nästa årets bevillning hade blifvit fastställd. 

Hans förfarande vid detta tillfälle bevisade, 

i hvilket ljus han betraktade sitt förhållande 

till Franska folket, och huru mycket 

en på list beräknad aktning för viss-a 

former hade utgjort charakteren af hela 

hans regering. Han sjelf förklarade sig 

med mera fullständighet, då några dagar 

derefter en deputation af den Lagstiftande 

Corpsen presenterade sig för honom att 

önska honom lycka till ett nytt år. "Jag 

har, sade han, förbjudit tryckningen af er 

adress, emedan den var upprorisk. Elfv^

36 

tolftedelar af den Lagstiftande Corpsen be. 

stå af goda medborgare, som jag högaktar; 

men den sista tolftedelen innehåller l 

ränkesmidare, och er commission befinner i 

sigbland deras anta!. Lainé är en förrädare; 

han underhåller l-refvexlinp* med Prinsen 

Regenten af England; jag har bevis derpå 

imina händer. Han och hans likar villja 

förnya Girondisternas roll, men hvarthän 

har Vergniaud och de öfriga hufvudmännerna 

fört dem? Ickeidetta ögonblick, 

då fienden måste fprdrifvas från våra gränsor, 

skall man fordra af mig förändringar 

uti Författningen. Och hvilka aren J 

då? Ingalunda nationens representanter,ut-an 

departementemas deputerade. Jag har 

kallat eder tillsammans, för att erhålla 

tröst af er, icke som feltes mig mod, utan, 

emedan jag hoppades, att den Lagstiftande 

Corpsen ännu mer skulle ökadetsamma. I 

stället fördet goda, som jag väntat af densamma,har 

dengjort skada, visserligenliten skada, 

men blott derföre, att den icke kunde göra 

större. J söke:n ier adress att skilja 

den souveraine från nationen. Jag allena 

är folkets sanne representant,och hvilken 

bland eder skulle väl förmå att taga denna 

börda på sig? Thrönen är ett stycke träd, 

öfverdraget med sammet; och endast åen 

som innehar densamma ger den betydelse. 

Ville jag rätta mig efter er, så skulle jag 

till fienden afträda, mer än han sjelf for- 

i

37 

drar. Inom trenne månader skolen J hafva 

fred, eller skall ock jag gå under. Men 

nu måste man ådagalägga kraft. Jagskall 

uppsöka fienden och slå honom. Han är 

långt mer förbittrad emot mig än emot 

Frankrike: men skall jag derföre tillåta mig 

att sönderstycka riket? Uppoffrar jag icke 

min stolthet, min sjelfkänsla, för att vinna 

fred? Ja, jag är stolt, emedan jag äger 

mod; jag är stolt, emedan jag uträttat stora 

ting för Frankrike. Eder adresse är ovärdig 

mig och den Lagstiftande Corpsen, 

och jag skall en gång låta trycka den, för 

att bringa eder och nationen på skam. Atervänden 

hem igen, men glömmen icke, 

att, äfvenihändelse jag hade orätt, det icke 

tillkommer er att göra mig förebråelser 

derför. For öfrigt behöfver Frankrike 

mera mig än jag Frankrike". 

Så slutades detta uppträde. ISenaten 

blefvo samma cabinettshandlingar utvecklade. 

Men här gick allt mer stilla till 

väga. Den bättre delen af Senatorerna (så 

framt man får förutsätta någon sådan) hade 

en gång för alla fattat det bslut 3tt tiga 

och att öfveriemna Kejsarens politiska 

system åt de verkningar, som det icke kunde 

fela att frambringa, härutinnan mer svekfulle 

emot Monarchen än ädelmodige mot 

folket. Referentiden utnämnda commissionens 

namn var Grefve Fontanes; en veklig 

talare, som, sysselsatt med sin egen Jyc--

38 

ka, fann sin hela dygdiaktningen för högre 

magt. Strax ibörjan af sitt tal, gaf 

han, genom ett förvånande misstag, hela 

Senaten till pris för offentligt åtloje, idet 

han sade: "Kejsaren uppfordrade alla höga 

vederbörande, att fritt yttra sin 

tanka, och de utomordentliga omständigheter, 

hvaruti fäderneslandet sig befunne, 

gjorde Senatens pligt, att vara sann 

emot Monarchen och folket, 

till en sträng pligt". Ifortsättningen af 

sitt tal skulle han* gerna hafva tillräknafc 

Kejsaren som en stor förtjenst det tvifvelaktiga 

antagandet af de Förenades förslag 

till fredsbasis. De Förenades moderation 

framställde han "som ett konstgrepp, hvilket 

man uttänkt, för att afvända Fransosérnas 

kärlek från den stora man, som, genom 

Franska thronens återställande, dämpat den 

revolutions-vulcan,hvilkenhotade allaEuropeiska 

throner". Tillika mente han: "att 

dessa gamla och väl kända förebråelser, 

hvarmed man varit så frikostig emot alla 

magter, som spelt en betydande roll,ifrån 

Carl den Femte ända till Ludvig denFjortonde, 

och ifrån denna ända till Fransmännens 

närvarande Kejsare — dessa förebråelser, 

återförde till deras sanna värde, väl 

bevisade, att eröfringssystem, öfvervigt 

och universalmonarchi varit alla coalitioners 

fältrop; men icke sällan hade dessa coalitioner 

ur sitteget skötesett enmagtuppstå,

39 

Söm vida ofverträffat den anklagadeiäregirighet. 

På alla bladiHistorien stode 

tnagtens missbruk tecknadmed blodiga drag; 

och emedan alla nationer hade råkat på irrvägar, 

och alla regeringar öfveiskridit den 

gyldene måttan, så måste de alla förlåta 

hvarandra inbördes. För öfrigt vore för 

Frankrike föga att frukta; ty, om man kastade 

en blick på denna af idel motsträf»' 

vande elementet sammansatta coalition och 

betraktade rätt denna tillfälliga och sällsamma 

blandning af så många genom naturen 

sjelf till medtäflare skapade folkslag, 

samt öfvervägde de faror, för hvilka fleré 

bland dem blottställde sig genom obetänksamma 

förbindelser,så. kundeman omöjligen* 

tro, att ett förbund, 1 som vore byggdt på så 

mångfalldigt olika intresse, skulle blifva 1af 

någon lång ♥varaktighet". Slutet af hanstall 

andades blott krig: "Ögonblicket, sade han,T 

ar afgörände. Väl "föVa fremlingarne ett 

fredligt språk; men några af våra gränsor 

äro öfverskridna,*och kriget för våra portar. 

Frankrike är stolt öfver sina sår, li* 

kasom öfver srtia förflutiiia segrar, och modlöshet»iolyckan 

vore ännu oförlåtligare än 

öfvermodi X Trettiosex* *milli- , 

ner menniskor kunna-icke blifva otrogna 

sin ära och sin bestämmelse. Under det vi 

således -ropa på fred, m^ste allestädes förberedelserna 

till kriget påskyndas, äfven 

för att-gifva underhandlingarna eftertryck.

40 

Låtom oss derföre förena oss omkring ett 

diadem, hvilket glansen af femtié segrar 

omstrålar, ofördunklad af er,t förbigående 

olycksmåin! Icke länge lemnar lyckan nationer, 

som icke lemna sig sjelfva. Uppjnnninsen 

till naiionaläran är ingifven 

af sjelfva kärleken till fred, till en 

fred, som Kejsaren med nytt mod lofvar 

att köpa, icke utan stora offer. Vi hyse 

den ljiifva förhoppning, att hans och våra 

önskningar skola gaifullbordan". 

På denna berättelse voterade Senaten 

en tacksägelse-adress, hvars öfverantvardare 

a nyo blef Grefve Lacepede, och Lacepede 

tackade Kejsareni Senatens namn 

for alla de försvarsmedel, som hans vishet 

hade valt, for att trygga freden åt 

Fransoserna. Tillika väntade densamma 

af Napoleons ståndaktighet och nationens 

hederskänsla: "att det icke skulle lyckas 

fienden att sönderslita det sköna Frankrike, 

som i fjorton århundraden med ära 

bibehållit sig under så många lyckans omvexlingar, 

och till sjelfva sina grannars 

fördel alltid haft en så betydande vigti 

Europas vågskål". Så förändrade sig småningom 

de Senatorers språk, som, för icke 

många år sedan, icke hade funnit något löjligare 

än en Europeisk jemvigt. Kejsaren 

sjelf antog mine, såsommärkte han icke den 

förändring» som den allmänna stamningen 

hade 

f

41 

liäde undergått, och glad deröfver, att åt* 

mindstohe Senaten blifvit trogen hans system, 

gick han till och med in på denna 

förändring,idet han anmärkte: att här icke 

vore fråga om att återvinna gjorda er*» 

öfringar, och hvilka offer han vore färdig 

ått hembära för freden» hade Senaten redan 

inhemtat af de meddelade handlingar-y 

iia. Imellertid vore Bearn, Elsass, Franchax 

Comté, Brabant, af fienden beträdda, och 

nödropet från denna del af hans familla 

sönderslethanshjerta. Hanuppmanade Fransosernaatt 

skynda Fransoser till hjelp, até 

rädda sina bröder! Skulle han då öfvergifva 

dem i deras olycka? Fred och det Franska 

områdets befriande måstenu blifva deft 

almänna fältropet! 

Om Napoleon förutsatte, att de allierade 

mindre voro Frankrikes än hans fien* 

der, så härrörde detta ostridigt från hans 

eget samvete, som sade honom, huru myc** 

ket han förtjent deras hämnd. Likväl var 

denna förutsättning mindre grundad än 

han trodde. Icke nog derrned, att dert 

motsades genom Furstens af Metternich försäkran; 

huru kunde Ryssland och Preussen. 

ideras förbindelse med Österrike förföljaert 

tanka, som svårligen kunde erhålla detsednares 

bifall? Tor hända, voro de Förenadeallt 

för efterlåtnaidenna punkt, emedanolikheten 

ien throninkräktares öch eh född. 

B?/a St. Hut. IV, " x "" --' --■'-■ Q. 

/

42 

Fnrstes tänkesätt allt för litet sysselsatte 

dem. Men dermed må nu vara huru som 

heldst, så låg det dockisakens natur, att 

Napoleon ansåg de fordringar, som gjordes 

till hans politik, försådana, ättdeangingo 

hans person. Ty skulle de allierades 

fordringar blifva uppfyllda, Sa kundedetta 

endast ske derigenom, att Franske Kejsaren 

förkunnade fördömelsensdom öfver hela 

sitt hittills varande förhållande emot 

fremmande länder, och ställde sig på samma 

linie Som Frankrikes fordna beherrskä-» 

re;men detta ville icke säga mer elier mindre 

än att tillstå, det hans bestämmelse 

yar förfelad; en bekännelse, som man icke 

kan vänta af någon män, som genom ett 

klokt begagnande af omständigheterna, genom 

sin egen själs kraft, Uppstigit tillhögsta 

graden af menskligt anseende. Hvad 

han derföre ock kunde såga om sin kärlek 

till freden; så kunde denna ändå icke vara 

af den beskaffenhet, att han hade varit böjd,» 

att köpa sig fred genom återmträdande inom 

de utmärkta gräasorna; detta förbjöd 

"honom till och meå hans personliga säkerhet; 

ty, odi han någonsin hade gjort 

det* så skulleiFrankrike tusende och åter 

tusende röster hafva upphöjtsig till an- 

Iclagare af hans hittills följda politik 

och betagit honom rättigheten attiafséende 

på 'Frankrike utföra någon ny idee. 

Hvad, om icke" alla, åtmindtsone de xfle*

43 

tta ef bans anhängare så högligenönskade, 

nämligen, att han skulle ge efter för ögonblicket, 

för att spara sin kraft till en mera 

ijenlig tidepunkt, kunde icke falla honom 

sjelf in, emedan hans ställning ick a 

var sådan, och han dessutom skulle hafva. 

råkatiden uppenbaraste motsägelse med 

$ig sjelf. Under det nu å Napoleons sida 

erkännandet af fredens grundval icke kunde 

vara upprigtig, men å de allierades sida 

(deras tänkesätt måtte för öfrigt hafva 

Varit hvilka som heldst emot Napoleons 

person) imet ryggande kunde äga rum ifrån 

de en gång yttrade fordringar, så följde 

krigets fortsättning med en nödvändighet, 

som Europa förr aldrig känt; ty allt 

berodde sluteiigen på den frågan: om den 

man, som. vari besittning af Franska thronen, 

men som icke kunde inskränka sig 

till densamma, om han ville moraliskt existera, 

kunde förMifvaidenna besittning? 

Jlärpå hvilade det nya fälttågets intresse. 

Huru mycket eller huru litet Napoleon 

hade att vänta af den Franska- nationens 

enthusiasm, derom hade de nämnda 

uppträdeniden Lagstiftande Corpsen gifyit 

den säkraste upplysning; ty, ehuru Senaten 

antagit sig hans sak, var dock denna 

corpsihela Frankrike så illa utropad,att 

dess bifall till kriget icke kunde vara 

©f någon vigt. Förutseende alltså, att den 

sista conscription icke skulle utfalla ef»

44 

ter hans Önskan, förutseende tillika, att 

uti ett -krig inom Frankrikes gränsor 

hans millitärs anda skulle uppenbara sig 

annorlunda än L utländska krig, tänkte 

Franske Kejsaren endast derpå, huru han 

skulle kunna sätta sig ibesittning af en 

slagfärdig armee, för att vara vuxen 

striden vid rikets östra gränsor. Då nu 

all utsigt var försvunnenpå Spaniens återeröfrande, 

så var den första och naturligaste 

tankan att derigenom sluta kriget vid 

vestra gränsen, att han satte på Spanska 

thrönenCarl den Fjerdes efterträdare, som 

ännu alltid befann sigihans händer. 

Efter ungefär fem år sag sig således 

Kej-aren af Frankrike tvungen, att icke allenast 

på dess fäders thron åter insätta en 

Furste, hvilken han år 180&, såsom af trovärdiga 

män försäkra!**-, hade lemnat val 

mellan död eller afsägelse, ntan äfven 

bedja om dess alliance. De underhandlingar, 

som för detta ändamål öppnades, hade en 

så mycket hastigare framgång, som Ferdinand 

den Sjunde af allt hjerta var ledsen 

med sin fångenskap. Mellan Franska Ministern 

Laforest och Hertigen af St. Carlos 

blef redaniförsta hälften af December 

en formlig tractat afslutad, hvaruti Napoleon 

förband sig att erkänna Don Ferdinad 

och dess efterkommande som Konun-» 

gar af Spanien och Indien, att låta det 

Spanska . området bestå till hela det om-

45 

fång, som det innehade före sista kriget, 

samt att lemna tillbaka de proyincer och 

städer, som ännu befunno sigiFransosérnas 

händer; men Ferdinand deremot förpligtade 

sig att bibehållaidess integritet det 

Spanska gebietet jemte alla dertill hörande 

öar, fästningar och besittningar, menisynnerhet 

Mahon och Ceuta (punkter, som 

blefvo öfverlemnade till Engelsmännen}^ 

att utverka Spaniens utrymmande af Engelska 

troppar, på samma tid som Fransoserne 

utrymde detta land. Bägge förbundo 

sig att försvara sjna sjörättigheters 

oafhängighet, såsom dessa blifvit bestämda 

iUtrechtska fredstractaten. Andra fredsvillkor 

voro, att Konung Josephs anhängare 

skulle insättaside af dem innehafdaj värdigheter, 

rättigheter och; företräden, och. 

om å ena ellear- andra sidan någon skulle 

hafva lus* att stadna utom Spanien, de 

likväl skulle blifva okränktaisina arfsrättigheter; 

vadare att all lös och fast egendom 

skulleickeallenaståterställas tillFranso- 

serna iSpanien utan ock till Spaniorernai 

■ Frankrike och Italien, alldeles såsom de 

besutit desamma förekriget; ändtligen inställandet 

af alla fiendtligheter till lands 

och vatten efter skedd ratihcation af träctaten; 

krigsfångarnes återlemnande, hvarheldst 

de befunno sig;. utbetalandet af en 

pension af 30 millioner realer tillKonung 

Carl IV och dess gemål, å Ferdinands sida,

46 

samt anslutandet af en handelstractat m©^ 

Frankrike. X)en fångne Kominan antog, 

som det synes, dessa villkor, med så myc-ket 

större beredvillighet, ju mindre han 

yar underrättad om Napoleons läge och 

om det, som de Förenade redan hade gjort. 

för honom, _\ hans sida stodo sai< des in*ga 

hinderivägen för Franska K-xjsarenS 

önskningar. Imellertid hade sakernas läge 

isjelf v;i Spanien undergått en ganska väsendtligj 

förändring, sedanLord Wellington 

drifvit tillbaka Fransoserna qfver Pyrenéerna. 

Regentskapet, som, sålänge detdröjdeiCa.dix, 

icke stodinågot särdeles anseende, 

hade sedan October månad vändt 

om tillbaka, sill Madrul- der man emottagit 

detsamâa med högljuddt fröjderop. Här 

hade äfven Konungarikets Cones församlat 

sig, oohianseende till det sannolikt nära 

förestående återställandet af den gamla 

herrskarestammen, var man med ingenting 

så mycket sysselsatt som med rådplägningar 

om onlförfattning, genom||hvilken nationens 

rättigheter för framtiden skulle blifva 

tryggadie. Uiuderviste genom den olycka, 

som Cairl IV;s svaghet hade ådragit Spanien, 

önskade man att förebygga én sådan; 

och om man väl kunde förutse, att ett 

sanguimiskt folk, som gjort och lidit så mycket 

för sin dynasti, skulle tro sig beråtti-gadt, 

att föreskrifva densamma den lag,, 

Jivarefteji' den framdeles skulle komma att 

\.

47 

regera,. Sa var endast att befara, att Spaniörerne 

icke skulle hi-ilfa sig inom de gränsor, 

hvilka alla århundradens erfarenhet 

framställer som nödvändiga; Verkeligen lutade 

de Spanska lagstiftames hnfvudeti till 

enallt för stark inskränkning af den Kongl. 

magtfcn,Utanatt öfvervägä, att, der dennainskränkning 

lyckas, man ännumindre förebyggt 

despotismen, änder denalldelesicke äger 

rum. Debatterna om dett nya författningen 

voro ännu icke slutade, då Hertigen 

af St. Carloside första dagarna af 

Jan. visade sigiMadrid, för ätt, tillika 

med en skrifvelse af honung Don Ferdinand^ 

öfveriemna den med Franska Kejsaren 

afslutade träctaten och öfveienskcmma 

med Regentskapet om sättet och ordningen 

förKonungens återkomst. MertHertigen fann 

på långt när icke det bemötande, han hade 

Väntat. Icke söm skulle regentskapet i 

och för sig sjelf ogerna hafva sett Konungens 

återkomst; itieii- som underrättelsen 

derom vät beledsagad med en act 

af Kongl. Villja; så hindrades Konungens 

etnottägande å ena sidan af det förhållande* 

hvari man ännii alltid befann sig till Engelsmännen, 

på ändra sidan genom en 

lag af Cortes af den iJan. 1811, ikraft 

hvaraf Konungen icke skulle anses som fri* 

feå länge han icke hade afiaggt den af Con- 

Stitutionen föreskrifna eden. Ianledning 

af detta förhållande och denna lag, blef

48 

Hertigen skickad tillbaka méd ett svåf* 

hvaruti man föreställdeKonungen omöjligheten 

att bekräfta ett fördrag, som ialla 

sina articlar vore af noll och intet värde, 

och då man på samma gång till Engelska 

sändebudeti Madrid afTärdade cii 

afskrift så väl af fördraget rriellan Franska 

Kejsaren och Don Ferdinand, som utaf Regentskapets 

beslutidetta ämne, blef Franske 

Kejsaren icke allenast bedragenisin 

önskan att bekomma en fullkomligt utbildad 

armee under sin disposition, utan ock 

försattinödvändighet att utan alla villkor 

återskänka friheten åt den af honom erkända 

Konungen af Spanien. Det enda, som 

blef honom öfrigt, var att draga Hertigens 

af Albufera armeé från Catalonien och från 

Hertigens af Dalmatien taga så många regementer, 

söm denne kunde umbära, för 

attblifva Lord Wellington någorlunda vuxen. 

Detta hade, såsom vi sedermera skolo 

få se, det mest afgjorda inflytande på krigets 

utförande, så väl på östrasom vestra 

gränsen af Franska riket. 

För att ännu från en annan sida lätta 

Franska rikets försvarande, öppnade Napoleon 

äfven med Pius den Sjunde, somännu 

alltid var hans fångeiFontainebleau, nya 

underhandlingar, hvilka likväl togo nära 

samma ändalykt. För ingen del uppgifvande 

Italien, ochåtmindstone önskandeatt 

iiskran-

49 

inskränka Påfvens verldsliga magt, emedan 

han icke kunde helt och hållet upphäfva 

densamma, gick hans afsigt derpå ut att 

förmå åen Hel. Fadern till någon öfverenskommelse, 

som kunde gifva honom sken 

af ett godt förstånd med Öfverhufvudet 

för den Katholska Christenheten. Men alla 

hans bemödandenidetta afséende voro 

lika fåfänga. Erkebiskopen af Bourgos, 

Fallot de Beaumont, hadeibörjan af Jan. 

flera samtal med Pius den Sjunde idetta 

ämne, då på en gång tvänne prelater uppträdde 

iFontainebleau med det uppdrag, 

att förmå Pafven till några än aldrig 

Så obetydeliga offer, hvarigenom skenet 

atmindstone kunde räddas. Pius lemnade 

endast tvänne bland dem företräde, och 

till dessa gaf han, på deras enträgna 

anhållan, det korta svar: "De måtte blott 

låta honom dö på ett, sina utståndna lidanden 

värdigt sätt". Sålunda affärdade, afbröto 

de underhandlingarna. Påfvens egensinnighet 

förökade imellertid Franska regeringens 

förlägenhet. Napoleons intresse, 

vid utbrottet af ett nytt krig, hvars olika 

skiften icke kunde beräknas, var, att förebygga 

den förargelse, som måste uppstå, 

om Pafven erhöll sin frihet af de allierades 

händer; Påfvens önskningar gingo till 

den grad ut på ett rakt motsatt mål, att 

han icke en gång fann det farligt att råka 

iKosakernas våld. Då ingen tid mer var 

Bl:z St. Hist. IV. 7

50 

att förlora, så måste ErkebiskopeniBourgös 

a nyo begifva sig till Fontainebleau, 

för att börja nya underhandlingar. Denna 

gång vägrade den Hel. Fadern att lemna 

Erkebiskopen företräde; denne måste skriftligen 

uträtta sitt ärende, som bestod deri, 

att förmå Pafven till afträdande af någon 

del utaf hans stater. Då Pafven hade läst 

detta förslag,lät han Erkebiskopen komma 

till sig, och sade till honom: "Den Hel. 

Petrus* Dominium är icke min egendom; 

det tillhör kyrkan.' Jag kan således icke 

gå in på något afträdande, det må vara 

stort eller litet; säg föröfrigttill Kejsaren, 

att, om jag, efter Guds villja, för mina 

synder skull, icke återkommer till Rom, 

icke desto mindre min efterträdare, trots 

alla Franska regeringens ansträngningar, 

triumpherande skall intåga derstädes". 

För att rättfärdiga Kejsaren, talade Erkebiskopen 

om dess goda afsigter; men Pafven 

svarade: han förlitade sigmera på de 

Förenade magterna än på Kejsaren. Då nu 

Erkebiskopen såg, att han ingenting uträttade, 

framträdde han med den underrättelsen: 

att den Hel. Fadren genast skulle 

föras tillbaka till Rom. På Påfvens frågan, 

om Cardinalerne skulle åtföljahonom, 

svarade Erkebiskopen; detta tilläto icke 

omständigheterna, ehuru Napoleon hade 

den bästa villja. Isjelfva verket ankom 

det blott på, att aflägsna Piurden Sjunde 

från en ort, der .han var blottställd

51 

för öfverrumpling; skild från- Cardinalerna 

och beledsagad af en Öfverste, skulle han 

gå tillbaka till gränsen af Italien, icke för 

att åter se Rom, utan för att afvakta krigets 

utgång. Ofversten inträdde, så snart 

Erkebiskopen hade aflägsnat sig, och den 

Hel. Fadern, som alltför väl gissade Franska 

Kejsarens afsigt, förklarade, att hanskulla 

följa med, men först följande dagen. 

Mellantidenbegagnade Pafven, förattlåtakalla 

till sig Cardinalerna, somsjutton till antalet, 

befunno sigiFontainebleau. Då de 

inkommit, kastade de sig,iÖfverstens närvaro, 

för den Hel. Faderns fötter. Denne 

meddelade dem sin välsignelse och underlät 

icke, att göra en trefalldig fordran till 

dem: attdeicke skulle bära någon af Franska 

regeringens ordnar, icke af densamma 

emottaga någon pension, och icke bivista 

något gästabud, byartill de blifvit kallade 

af offenteliga embetsmän. På en Söndag 

(den 25 Jan.) blef Pius den 'Sjunde förd 

från Fontainebleau. Han inträffade om aftonen 

samnaa dagi Orleans, hvarifrånhan 

fortsatte sin resa under namn af Biskop af 

Imola, för att gå till södra Frankrike. Äfven 

Cardinalerne, utom trenne (Doria, Dugani 

och Fabricio), som erhöllo tillstånd 

att stadnaiParis, blefvo bortförda af 

..Gensd-armer, Matthasitill Aix, Oppizonitili 

Carpentras, Biskopen afNeapel till Grasse, 

o. s. v. Så slutades Pius den Sjundes fån- 

Id -i

52 

genskap iFontainebleau, hvilken, såsom en 

följd af Franska Kejsarens jättelika pla-. 

ner, icke kunde frambringa något önskade 

resultat, emedan den sanna Upplysningen 

har det gemensamt med solens ljus, att 

de bägge lika litet låta af menniskor tvinga 

sig. Ehvad man således också kunde 

räkna Napoleon till godoianseende till 

hans afsigter med Öfverhufvudet för den 

Katholska Christenheten, så måste man 

dock redan tadla dessa för det våld, som 

de inneburo; och så önskansvärdt det än 

alltid må vara, att regeringeris anda blir 

allt mer oberoende af Kyrkosystemer, är 

likväl så mycket uppenbart, att detta kan 

åstadkommasiföljd af samma lagar, efter 

hvilka det hittills gåttiverkställighet. 

De Förenade Monareherne hade inga 

sådana svårigheter att öfvervinna; dem kom 

allt till mötes. Med Bajern ' hade sedan 

den 8 October ett fördragblifvit afslutadt. 

Detta biträdde Könungen af Wiirtemberg 

emot samma borgen för sinahittills varande 

besittningar. Wurzburg, Darmstadt, 

Nassau och andra Furstar af Rhenförbundet 

kastade sigicoalitionens armar; med 

Baden? afslöts en formlig tractat den 25:te 

November. Staterna Frankfurl och Ysen-. 

burg, hvilkas Furstar hade gripit till flykten, 

blefvo lika som det hittills af Franska 

Kejsaren förvaltade Storhertigdömet 

Berg underkastade provisoriska guvernementer. 

Samma öde hade Konungariket

53 

Sachsen, som förvaltades af Rysska General-Guvernörn 

Fursten af Repnin. Idet 

upplösta Konurlgariker. Westphalen bemödade 

sig de återställda Furstame af Hannover, 

Hessen-Cassel och Braunschweig 

att ställa sina contingenter. Allestädes 

upprättades jemte de stående härarna landt- 

Värn och landtstorm. Freden med Dannemark 

var nära att afslutas; Konungen af 

Neapel brann af otålighet att* förena sina 

vapen med de allierades. Uppdrifvandét 

af de till rustningarna erforderliga summor 

underlättades genom undersåtarnes enthusiasm. 

Huru långt denna enthusiasm 

gick, kan hvarken med ord eller ziffror 

beskrifvas; men man får icke förbigå med 

stillatigande, att invånarne i Churmark 

Brandenburg understödde 1813 års krig 

med icke mindre än 30 millioner Riksdaler; 

en uppoffring, hvaremot Englands 

hjelp, ehuru för öfrigt värd en tacksam 

erkänsla, försvann till ett intet.. Visst uppenbarade 

sig denna enthusiasm icke på 

samma lysande sätt ialla länder af Tyskland; 

men helt och hållet fattades den, icke 

en gång der Furstame, berusade af en 

deu-k,förut obekant souverainetet, haåe användt 

den af Napoleon dem gifna magt till 

sina undersåters förtryckande; Tyskar 

af nästan alla folkslag kände, att det gälde 

försvaret af ett nationalt intresse, som 

man icke ostraifadt kunde undandraga sig. 

Imellertid kunde man icke uteslutande an-

54 

förtro sig åt denna känsla. Om sommaren 

är 1813 bragtes ideen om ett foederativmynt 

å bane, och, efter en derom mellan 

England, Ryssland och Preussen afslutad 

convention, skulle af detta mynt en summa 

utfärdas af 15 millioner Preussiska Riksdaler, 

och deraf tvänne tredjedelar betalas 

till Ryssland och en tredjedel till Preussen. 

Huruvida denna af Franska Kejsaren begabbade 

idee blifvit sattiverket eller ej, är 

ännuobekant; de tkan manåtmindstonemedsäkerhetsäga, 

attdetta pappersmynt,somskulle 

löpa utistora summor, aldrig kommit 

blai-d allmänheten. Då det- "gällde en 

\ >rtsäUning af kriget iFrankrike, var ingenting 

billigare, än att alla de Furstar, 

som hade uppsagt Rhenförbundet, blefvo 

förpliktade att deltagaikrigskostnadernas 

bestridande. Under det således redan under 

November en krigscontrib.ut.ion af 2 

millioner var utskrifveniSachsen, uppkastade 

maniFrankfurt atn Mayn planen tiU 

en förening bland Tyska Furstar förkrigskostnadernas 

bestridande. Undantagna härifrån 

blefvo de länder, som,ibrist på egna 

Furstar, hade erhållit General-Guyernörer. 

Alla de andra skulle utlästa sig att 

understödja kriget med sin credit ända till 

beloppet af brutto-inkomsten på deras län- 

■ 

der för ett år. Beloppet af denna ett-å- 

------riga inkomst blef antagen efter bekanta 

data och efter ett allmänt förhållande till

55 

invånarnes antal. För att nu kunna begagna 

denna credit till krigskostnadernas 

stridande, utfälldes öfver hela summan en 

hufvudobligation pa 17 millioner Rhenska 

Gyllen, som, inför de Förenademagiernas 

commissarier, måste underskrifvas 

af alla deltagande Furstar, deras special-Fullmägtiga 

och sedan nedläggas i 

nämnda comrnissariers händer. Denidenna 

hufvudobligation af Furstame ingångna 

betalnings-förbindelse var solidarisk* 

men meningen var att b-tala tillbaka de 

summor, som derpå voro att lyfta, i 24 

terminer, af tre månader hvardera, hvar 

och en deltagare efter sin andel, och således 

inom sex år från utställelse-dagen, si 

att om utställningen iniräffade den 1 Dec. 

1813, den förstaterminen skulleinfalla den 

1 Mars 1815 och den sista på den 1 Mars 

1821. Under det de Förenade magterna 

försågo obligationen ned sia solidariska 

garantie, förpiigtade de sig tillika att i 

fredsslutet låta inflyta en särskild artikel, 

hvarigenom fullkomlig säkerhet skullelemnas 

för skuldens rigtiga betalning. Till 

specialhypothek betingades Furstames samteligå 

inkomster af deras länder, men i 

synnerhet alla domän- och döminal-in- 

komster. ■ 

Hufvudobligatipneii 

skulle inde- 

lasipartial-obligationer af 5000, 2000, 

1000, 500, 100, 50 gyllen, vara ställda 

på innehafvaren och löpa m^d Q procents

». 

56 

renta, och till vidare bestyrkande undertecknas 

af dertill utnämnda Fullmägtiga. 

Partial-obligationerna ville man, efter förhållandet 

af fem sjettedelar och en sextondedel, 

fördela mellan Ryssland, Österrike, 

Preussen och Sverige, så att hvar och en 

af de tre första magterna skulle erhålla en 

sextondedel. Genom obligationerna tänkte 

de Förenade att fullgöra de utbetalningar, 

hvartill de förbundit sig genom träctaten. 

Ien stad, söm icke låge krigsskådeplatsen 

alltförnära, skulle ettutskottbildas, somvar 

bestämdt att vaka öfver betalnings-terminernas 

noggranna iakttagandeianseende till de 

undertecknade Furstarna; och emot dem af 

deltagarne- som icke ville uppfylla sin förbindelse, 

skmlle, påUtskottets anmälan, nödiga 

mått och steg genast vidtagas. Huruvida 

detta utkast blifvit satti verket, äro 

vi icfceistånd att gifya någon tillförlitlig 

upplysning; menisjelfva sakens natur låg, 

att det måste vara ganska obehagligt för 

Furstar, somiegenskap af souveraine önskade 

på en gång bibehålla sin frihet och 

glansen af sina hofhållningar. Sedermera 

förordnadestill understöd för kriget emot 

Frankrike ett serskildt förvaltnings-departement 

för de eröfradeländerna. Ispetsen 

för detsamma trädde Ministern Baron von 

Stein, som, sedan år 1808, blifvit af Fran- 

ska Kejsaren förklarad landsflyktig, ända 

' 

" 

. till

57 

till 1812 hade uppehållit sig iPrag, mert 

dä med, varmt hjerta omfattade Rysslands 

sak, och efter Fransosérnas återtåg öfver 

Weichseln bidragit till Preussens förening 

med Ryssland; en man, som var aktad för 

sin obefläckade Vandel, och om hvilken 

man tillika förutsatte, att hanisynnerhet 

kunde blifva nyttig genom sin noggrannare 

kännedom om de Tyska angelägenheterna. 

Af honom berodde besättandet af de lediga 

guvemölposternaide eröfrade länderna, 

Under det hantillikaihögstainstansen leddede 

allierade troppames marche-, förplägningsoch 

lazaretbs-inrältningär; en Verknings-* 

krets af så vidsträckt omfattning, att Baron 

von Stein, för att vara densamma vuxen, 

beständigt måste uppehålla sigifanskapet 

af de allierade Monareherna, ifrånhvilkrn 

punkt han skulle hafva satt hela Tyskland 

irörelse, om vissa Furstars motståndskraft 

varit mindre verksam. 

Med hvilken förlust på menniskor och 

hästar 1813 års ärorika fälttåg ock var förbundet 

för de allierade, ersattes denna 

likväl rikligen genom biträde af Rhenförbundets 

Furstar, som, dels af fritt beslut.dels 

emedan de icke sago någon finnan utväg 

för sig, hade gjort Europas sak till sin. 

Den första Tyska corpsen bestod af 36,000 

Bajrare, och dess anförare var och blef 

General Wrede, hvilken af sitt vid Hanau 

BUz St. Hist. IV, 8

58 

erhållna sår icke afhölls från att medverka 

till Tysklands fulikomliga befriande. Den 

andra, utrustad af Hannover,Braunschweig, 

Oldenburg, Hansestäderna och Mecklenburg-Schwerin, 

skulle bestå af 32,000 man; 

men denna corps blef aldrig fulltalig, emedan 

Hannover och Oldenburg dröjde med rustningarna; 

det förrai förlitandepå Englands, 

det sednare på Rysslands beskydd. Den 

tredje, ställd af Konungariket Sachsen och 

de Sachsiska Hertigdömerna,steg till 23,550 

man och erhöll till anförare Hertigen af 

Weimar, som med densamma uppbröt till 

Holland, för att aflösa General Biilow. 

Den fjerde, ställd af Hessen-Cassel, utgjorde 

12,000 man; dess anförare var Ghnrprinsen 

af Hessen. Den femte, ställd af Berg, 

Waldeck, Lippe, Nassau, Coburg, Meinungen, 

Hildburgshausen och Mecklenburg- 

Strelitz, utgjorde 9,230 man, som Hertigen 

af Coburg anförde. Den sjette, bestående 

af Wiirzburgare, Darmstädtare, Ysenburgare, 

Frankfurtare och invånarneide Reussiska 

Länderna, var 9,250man stark, och anfördes 

af Prinsen af HessenHomburg. Den sjunde, 

12,000 man stark, bestod af Wiirtembergare 

under deras Kronprins. Den åttonde, 

sammansatt af troppar från Baden, Hohenzollern, 

Lichtenstein, steg till 10,330 man, 

hvilkas anförande var uppdraget åt Grefve 

af Hochberg, en Badisk General. H«la styrkan 

af dessa Tyska troppar skulle, om alla

59 

corpser varit fulltaliga, hafva utgjort 145,000 

man. Dertill ko/n sedermera landtvärnet, 

som,ide åtskilliga Tyska städerna med 

olika nit uppbådadt, väl icke allestädes, men 

likväl här och der gjorde ett betydande 

resultat. IBajern ställde sig Kronprinsen -i 

Spetsen för den inre landtbeväiingen; en 

Furste, hvars tänkesätt emotFranska Kejsaren 

redan fLvre år icke mer varit tvifvel underkastadt. 

Konungen af Wiirtemberg göres 

den förebråelse, att han högst långsamt 

bedrifvit folkets beväring och till ochmed 

fruktat för densamma; likväl förökade han 

tid efter annan antalet af sina regulära 

troppar till 24,000 man. IBaden anordnades 

upprättandet af ett landtvärn af -10,000 

man, så länge kriget varade, och 8000 

deiaf blefvo bestämda till linietropparnas 

completlerande ifält, och 2000 till reserve. 

INassauiska landet bildade man afdelningar 

af frivilliga jägare; likaledesiStorhertigdömetHessen. 

Churfursten af Hessen ådagalade 

ett verksamt nit, och sedan Hessieka 

regementer redaniJan. hade tågatutaf, 

hade detta GhurfurstendömeiMars en armee 

af 24,000 manifält.IHannover förordnade 

väl Hertigen af Cambridge upprättandet 

af 30 landtvärns-batailloner och 

flera frivilliga kavalleri-regementer; men 

här kände man Tysklands och Europas sak 

högst svagt; man öfverdref de af England 

lemnade offer, för att sjelf bespara sig så-

60 

dana. Hertigen ställde 4©oö 

man landtvärn.ISachsen utgaf Furst Rep* 

nio uppmaning till- bildande af ett landtvärn, 

och framgången deraf var så betyd-lig, 

att oredan iMars 20,000 man stodoi 

falt. AfVn de små Sachsiska och Westphaliskä. 

Furstahusen blefvo icke efter, ehum 

man g«r- Furstinnanaf Detmold, en eljest 

aktningsvärdfru,den förebråelse,-att hon 

V3r rNapoleons sak mier tillgifven, än som 

passade för en Tysk Furstinna. 

Innan vi låta de Förenades-.härar passera 

Rhen, måste vi först förklara, huru 

de voro sammansatta, och på hvilket eget 

sätt enhet bragte& idenna stora massa, 

D~-t var nämligen ännu alltid trenne 

arméer, hvarigenom det vågâmma företag 

ati framträngaidet inre Frankrike, skulle 

u"Föra-i. Den Bohmiska armeen, nu kallad 

den stora eller ock hufvudarmeen,var 

sammansatt af Fä-!tty-giuästr.r«n, Grefve Colloredos 

corps, af Fälttygtnästaren Furst 

Louis Lichtensteins,Eälttygmästaren Grefve 

Guiiais, Kronprinsens af. Wiirtemberg, 

General Wredes och General Wittgenstcins; 

men dessutom hörde dertill de bägge 

lätta divisionerna under Faltmarskalklieutenaot 

Grefve Bubna och Furst Moritz 

Lichtenstein, Hetman -Platows Kosakoorps 

och de Rysska samt Preussiska gärderna, 

tillika med det svåra Rysska artilleriet och 

ännu andra troppar under Storfursten Gon-*

61 

gtantin och General Barclay de Tolly. Öfverbefälet 

öfver den stora armeen hade Furst 

von Schwarzenberg. Den Schlepiska armeen 

behöll sin förra benämning och» var sammansatt 

af de tre armeecorpserna under 

York, Langeron och Säcken, af den tillkomna 

armecorpsen under General Kleist, 

samt den fjerde Tyska armeecorpsen, sorti 

bestod af Churtustl. Hessiska troppar och 

af den femte Ty-ka armeecorpsen under 

Hertigen af Coburg; dessa trennesista corpser 

voro åtmindstone anvista på Sarhsi>ka 

armeen, Öfv^rbefälhafvare var Fältmarskalk 

Bliicher, säsom en man, den der i 

utmärkt grad egde soldaternas förtroende, 

ochianseende till sin beslutsamhet bland 

Ry-sarna hade förvärfvat sig namn afMarskalk 

Gå-på. Den tredje armeen hade 

väl ännu alltid benämning af Norra Tyska 

armeen; men den stod icke mer under 

Kronprinsens af Sverige omedelbara befäl, 

som, sedan han ryckt fram emot Hamburg, 

miste tillåta,attdenBulowska armee-corpsen 

och alla Rysska troppar, som slutat sig till 

densamma, efter behag utvecklade sigiNederländerna. 

Äfven denna armee, så vidt 

den kunde betraktas som ett helt, bestod 

af sex corpser, nämligen af Svenska Fältmarskalken 

Stedingks, General Biilows, 

Grefve Wallmodens, Rysska Generalerna 

Winzingerodes, Woronzows och Stroganoffs, 

till hvilka sluteiigen General Ben-

62 

nigsens stötte.Forsat efter fredenmedDanne- 

'inark ryckte Kronprinsen af Sverige till 

Rhen, der han blef ståéndes iLiittich- 

Ska -landet. 

De trenne förenade Monareherne följde 

hädanefter såsom hittills denna armee, 

endastiallmänhet ledande det iieia och 

öfverlemnande det enskildta till ötverfältherrens 

skickligb

63 

naturen auvista till det stora verkets utförande 

att befria Europa; ty med en större 

likhet i charakter skulle hvar och en 

hafva tagit sin egna gång, och till ochmed 

en sådan, som kunnat vara skadlig för (]et 

hela. Undet det man såledesiParis oupphörligen 

smickrade sig med det hopp, att 

den coalition, som hotade attblifva så farlig 

för Frankrike, icke skulle blifva af någon 

lång varaktighet, blef dennaihvarje 

Ögonblick lika orubbad; och den för Fransoserna 

fullkomligen obekanta orsaken därtill 

låg ostridis-rti de FörenadeMonarchernas 

naturliga harmonie, hvarvidisynnerhet 

bör göras afseende- på den omständighet, 

att de till årtalet endast voro Tre. 

Ty, hade de varit fiere eller färre, så skulle 

denna harmonie, om icke varit omöjlig» 

åtmindstone oändligen svårare. 

Då den frågan uppstod: huru Frankrike 

skulle kunna angripas, kunde man icke 

uraktlåta att fästa sin uppmärksamhet 

på ett sådant bålverk, som Schweiz bildar 

för detsamma. Schweiz hade sjunkit till en 

Fransk koloni ifrån den tid, då Consul 

Bonaparte hade uppkastat sig till dess förmedlare.. 

Fordom med en fri författning, 

nyttigt för alla Europeiska magter, hade det 

nu till den grad upphört att vara herre 

öfver sig sjdft, att det till och med måste 

finna det ön^kansvärdt att blifva med 

Franska riket införlifvadt; så stort var det

t 

64 

förtryck, hvarför detsamma, såsom ett H« 

dande verktyg i Frankrikes händer, var 

blottstäldt. Beständigt hotadtisin oavhängighet, 

afven sä jemt hämmadtisin förvärfsflii, 

tvedrägtigt inom sig sj.-.dft, hade 

det bort önska att göra slut på ett så våldsamt 

tillstånd. Ickedessmindr-e önskadedet 

au bibehålla r.in neutralitet; det vare af 

fruktan för Frankrike, eller af tröghet, 

eller emedan de mägtigare cantonernas företal 

så fordrade. Med glädje bevilljade 

Franske Kejsaren hv&d som för honom var 

fördelaktigt. För de allierade uppstod detemut 

den frågan: om de.af aktning fören 

bedräglig neutralitet skulle uppoffra strategiens 

lagar.Isjelfva verket var denna neutralitet 

ett blott tankespöke, för hvilket det 

hade varit oförsvarligt att förskräckas. De 

Förenade, utan åttimindsta mån draga i 

tvifvel en oafhängig stats rättighet att bestämma, 

efter egen insigt och eget godtflnnande, 

sina förhallanden till närgränsande 

stater, kunde icke döljaför sig, att verklig 

neutralitet icke kan ega rum utan verkligt 

oberoende, och att en föregifven neutralitet 

hos en, af fremmande villja icke blott 

tillfälligt ledd utan regelbundet beherrskad 

stat,_ för denna sjali vore ett ord utan betydelse, 

för.dess grannar deremot fett tveeggadtsvärd, 

och för den magt, hvars fjättrar 

den bär, en säker, förda emoL denna sed* 

y\ nares

65 

narfes fiender samt ett tillförlitlig? be*fordringsmedel 

för dess planer. Oöktadt 

således befästandet af denna rätt 

var ett af de hufvudsakliga föremål, 

hvarför de kämpade, kunde de likvali 

ett krig, som uttryckligen endast gick 

ut på att sätta gräns för en lörderflig 

öfvermagt, icke draga ibetänkande att förstöra 

denna oäkta neutralitet, som var ett 

blott bålverk för öfvermagten och ett hinder 

för dem, som förfäktade en bättre sakernas 

ordning; en sådan neutralitet fick 

lika litet ega bestånd som hufvudstammen 

för det onda, för hvilken den tjente till 

skydd och försvar. Då nu de Förenade 

leddes af denna åsigt af saken, Var sanningen 

så mycket pä deras sida, att deni 

Schweizarnes egen känsla fann sin bekräftelse. 

Hade det varit möjligt att beveka 

regeringeniSchweiz till ett frivilligt uppsägande 

af d€-ss förhållande till Frankrike, 

skulle de hafva föredragit persvasionen 

framför något annat medel; men då nämnda 

regering förblef vid dess en gång fattade 

beslut, så valde de den utväg, att väl 

för ögonblicket lemna Schweizarnes politiska 

system i dess värde, men icke dess 

mindre inryckaiSchweiz, för att icke tillsätta 

någon af de fördelar, som detta lands 

läge medförde emot Frankrike. Inryckandetidetta 

land åtföljdes af en förklaring, 

Bilt St. Hist. IV. 9.

66 

hvaruti Österrikiske härföraren gaf

67 

den från de flesta det gamla Edsförbundets 

c-mtoner en cfvc-renskouunelse, hvarigenom 

iyxp Xationmakten, denna dein påtvungna 

politiska iaii, förklarades för upphäfven. 

Ständerna Uri, Schwitz, Lucern, Ziirich, 

Glams-, Zug-, Freybuig, Ba»*el, Schafhausen* 

och Appenzell'i bägge Rnoderna förklarade 

nämligen; "att de, efter mogen öfv«°rläggning 

om Fäderneslandetsnärvarande betänkliga lä-» 

g*, hade öfvertygat sig, huru, efter allt som 

förefallit så inom som utom Schweiz, den 

närvarande förbimds-eonstitution, såsom dea 

innehöMe*imediations-acten, icke kunde 

hafva.; något vidare bestånd, och att för 

fäderneslandets upprätthållande, Edsförbundet 

icke allenast måste bibehållas utan iif> 

ven befästas. Till detta andamål, utikstadje 

sig de sammanträdande cantonernaj'ivds-t 

gamla Förbundets anda, till broderligt il(és. 

understöd och trogen hjelp. De öfri^-a 

Eisiöibundets Ständer, tillikamed dem som 

redanien följd af år varit Förbundetsmedlemmar, 

blefvo inbiudnal till denna förening. 

Men till lugnets och endrägfcen-s 

upprätthållande i landet förende sig itfe 

sammanträdande cahtonerna iden grundsats: 

att inga med ett fritt folks rättigheter 

oförenligaundersåtliga förhållanden skulle 

återställas. ,Zürich blef såsom Edsförbundets 

förnämsta ort anmodadt att åtaga sig 

ledningen af Förbundets allmänna angelägenheter, 

s Denna öfverenS^ömDielseunder-

68 

tecknades, till.följe af förutgången uppmaning, 

af Sändebuden från St. Gallen, Turgau, 

Aarganoch-Wadt ochföljande dagen af deunder 

tiden inträffade sändebuden ifrån Solothurn 

och Graubundten, Endast cantonerna 

IBern,Unterwaldenoch Freyburg bildade sedermera 

enformlig opposition emot pluraliteten 

af de ofriga Stånden; en opposition, 

somivissa ögonblick till och.med syntes 

hota med borgeligt krig. Imellertid var 

den så kallade Mediationsacten sonderrifven 

och Schweiz' förhållanden till den Europeiska 

verlden förändrade till den grad, 

att återställandet af denna författning, i 

hvilken allt var inrättadt med afseende på 

Frankrikes fördel, var helt och hållet omöligt. 

IFranska Ministerns for utri-» 

kesärendernaberättelse till dess Kejsare, angående 

de allierades inryckandeiSchweiz, 

anmärktes,'"att de genom sin behandling af 

detta land, hade lemnat- en måttstock för 

Het förtroende, som deras-»löftsn förtjente". 

Så mycket förändrar sig språket, allt efter 

som det mer eller mindre understödjes 

genom känslan af egen styrka. Napoleon, 

Franstnännens Kejsare, Konung af Italien, 

Protector för Rhenförhundet och Schweits' 

medlare, hade nu, efter en hel kedja a£ 

iisurpationer, för hviika endast våld låg till 

grund, blifvit bragt derhän, att hanianseende 

till Schweiz berodde af ffina motståndares 

moraliska tänkesätt, i

69 

Efter inryckandet i Schweiz tågade 

de Förenades härar öfver Rhen efter en 

plan,som omfattade på visst sätt hela Frankrike; 

den stora armeen passerade Öfver- 

Rhen, den Schlesiska Medelßhen utfore 

från Manheim, Nordarmeen, den del 

af densamma, som hade framträngt till 

Holland, Nedra Rhen. Redan om natten 

från den 17 till den 18 Uec. hade na*>ra 

troppar af stora armeen gått öfver denna 

flod; men de hade efter gjord recognoscering 

åter vändt om tillbaka till den högra 

stranden. Den stora armeens öfvergång 

inträffade den 21 December vid BaseJ, 

Grimzack* Laufenburg och Schafhansen, 

under det Schweizarne, som hade uppställt 

sigidessa trakter under General Wattenwyis 

öfverbefäl, veko tillbaka. Under det nu 

Fältmarskalken Furst von Sohwartzenberg 

trängde framtill Vesoul,gick Grefve Bubnas 

lätta division öfver Bern till Neufehälél, 

Lavsanne och Genf, för att täcka den stora 

armeens flank och tränga fram tillLyorr. 

Med den femte, af Bajrare och Österrikare 

sammansatta armeecorpsen vände sig General 

Wfede öfrt.r TVasel till Huningen,innei 

stängde denna plats, under det Grefve Fap-» 

penheim innehade Basel och skickade afdelningar 

till fiefort, Altkirch, Donemårié^ 

L-and*kron, Bundrut och Colmar. På sam* 

ma g-^ng -»kickades ströfpartier till Nancy 

och Strassburg. Ochidenna rigtning f&r--

70 

blef femte armeecorpsen genom sin högra 

flygel i förbindelse med den fjeide under 

Kronprinsen af Wurtemberg .o-ph.genom 

den venstraisammanhang med de ofri*-;a 

corpserna, som framträngde öfver Bern, 

Aarberg och de, närmare Jura lidande 

vägarna.. Den fjette armeecorpsen, under 

Grefve Wittgen-stein, innehade unden tiden 

den högra Rhens.tranden ifrån Alilmisacb. 

ända m>t Manheim och innestängde.Kehl. 

På denna sida träff"ades icke någotmotstånd, 

och det^ var förvånande, huru litet Franske 

Kejj aren.hade begagnat Schweiz och 

Juraberget till sitt rikes förevar. 

Få dagar dcrefter försökte den Schlesiska 

armeen öfvergången öfver Rhen, om 

natten, som skilde det gamla och nya 

året. Denna öfvergång inträffade på trenne 

punkter genom. Säckens och Yorks - corpser 

och genom division St. Priest; ty den 

större delen af Langerons corps stadnade 

efter för att innestänga Mainz. St. Priest 

samlade sina troppar om natten från den 

51 Dec. till den 1 Jan. vid Ehrenbreitstein, 

lät göra ett anfall pa Fransosernas midt 

emot JLahn anlagda förskansningar,;och då 

dessa efter ett svagt motstånd blifvit tagna, 

ryckte General Bistram fram till Coblenz, 

der han tog 7 canoner och gjorde 500 fångar. 

Omkring samma tid hade General 

York församlat sina troppar vid Kaub, låtit 

sätta öfver infanteriet på fartyg, _öfv,er-

71 

ruinpâ rp*osTf-»-'rr,a AA aridia : 

si3an och inJaga 

EaohartfiJh ftnffi öfefwefåJ. Härefter 'blef 

en p>nffhti-b£ygga vid Kaub -dagen öfver 

Rhen vtÅ (en gammal borg på en ö 

midl iUni-i )", men svårigheterna vid ankringen 

gjorde, all den först kunde passeras 

den 2 Jan. Om aftonen samma dag ryckte 

General Htinerbein (\len samme, som blifvit 

sårad i slaget vid Gross-Görschen), sedan 

han i spetsen af förtraben hade 

drifvit Fransoserna från Rbeinbellen och 

"Waldalgesheim, iniKreutznach, dit York 

följde effer med liela armeecorpsen. Då 

den Franska division Riccard., som innehade 

Rhen från Mainz till Coblenz, sökte att 

försvara staden ShmrierVi på Hundsiuck, 

marcherade Grefve II.-.■;"kel emot dem, lät 

om natten spränga portarna och intog staden. 

General Säcken gick vid Manheim 

öfver RelinV Här hade Frans oserne vid 

Neckarsutlopp ett välpallisaderadt verk med 

4 canoner och 2 haubitser, som blef taget 

af Generalerna Sass och Taliesen, vid hvilket 

tillfälle commendanten, sju ofHtférare 

och trehundra soldater råkade i fångenskap. 

Säcken marcherade nu på Frånkenthal 

och Worms, och Preussiske General- 

Majorn Piins Biron af Curland blef af honom 

a {Tärdad att öfver Alzey öppna communication 

ined Yorks och Langerons 

cörps. Denne Prins ttfgiAlzey en Öfverstlieutehyvê^lf 

oÄe^réôCh hundra

72 

soldier till fånga, under det, omkring 

samma tid, den Rysske GeneralrnajornGarpow 

uti en rytterifäktning vid Mnttefsteat 

tog tvenne Öfverst-Jieutnant-et-y-' tjngutvå 

officerare och hundra åttio åtta ruan till 

fåirga. General Langeron tog Bingen {% 

Jan.) och -dref Fransoserna till Mainz. Och 

\a detta sätt var Schlesiska armeen strax 

efter dess öfvergång öfver Rheni r besittning 

af landet mellan Mosel ochManheim. 

Frånsoserue drogo sig tillbaka öfver Saar, 

och" Mainz var afskuret från Franska rikett 

« ? i-*-3I .-*-eitö.*ré ce-ößstl ff-jo . 

Efter första inryckandetiFrankrike, 

funno de allierades Generaler för godt att 

förklara' sig angående sina afsigter, på det 

de genom sitt stillatigande icke måtte gifva 

Franska regeringen farliga vapenihänder-, 

na, "Vi föra — sade Furst Schwarzenberg 

ien uppmaning till Franska Folket — icke 

krig emot Frankrike; vi kasta endast utaf 

oss det ok, som Franska regeringen ville 

pålägga våra länder. Vi villja icke en gång 

hämnas de oräkneliga lidanden, hvarmed 

Frankrike i 20 år hemsökt sina granhar och 

de aflägnaste riken. De allieradessteg ledasai 

afsigter, som äro helt och hållet olika 

Franska Kejsarens. Att så fort som möjligt 

göra ett slut på Europas lidanden, är det 

enda målet för deras äregirighet. De vill* 

ja ingenting- eröfra annat än fred. Men 

73 

de Önska en fred, som försäkrar deras stater, 

som försäkrar Frankrike och Europa 

ett varaktigt lugn. De hoppades att finna 

detta utan att beträda Franska jorden; 

men då de icke hafva kunnat ernå sin önskan 

på annat sätt, söka de dess fullbordaniFrankrike." 

På samma sätt förklarade 

sig Bliicher, som först och förnämligast 

hade att tala till för detta varande 

Tyskar. "Jag har, sade han, fört Schlesiska 

armeen öfver Rhen, på det att nationernas 

frihet och oberoende skulle återställa 

lugn, och freden eröfras. Kejsar Napoleon 

har införiifvat Holland och en del 

af Tyskland och Italien med Franska Riket 

och tillika förklarat, att han icke vill 

lemna en enda by tillbaka af alla sina 

eröfringar, om ock sjelfva fienden stode 

på hf.jderna för Paris. Emot sådana förklaringar, 

emot sådana grundsatser marchera 

alla Europeiska magters arméer. Villjen 

J försvara dessa grundsatser? Välanl 

så tradeniKejsar Napoieons leder och. 

pröfven eder styrkaistriden mot den rättvisa 

sak, som Försynen uppenbart skyddar. 

Villjen J det icke, så finnen J skydd hos 

oss. Jag yill skydda er egendom. Hvarje 

borgare, kvarje Jandtinan blifve stilla £ 

sitt hus, hvarje embetsman på sin plats 

och fortsatte ostörd sina Förrättningar. lirån 

det öj-onblick, då do Förenade trop- 

B:h Sr, tiist. tV. 20.

74 

parrie inrycka, måste likväl all förbindelse 

upphöra med Franska'riket; och den sotn 

irke lättar si^ efter denna anonlning, begår 

lönädeliemot de Förenademagt». -ma, ställes 

for krig^r-itt och måste lida dödsstraff". 

Dessa förklaringar atf-dj les d\' armeebefäl, 

i hviFka den strängaste manstukt 

ålades soldaten. Hvilket intryck bägge 

gjo,rde på Fransosernas sinnen, låter icke 

med ett ord förklara sig. Ostridigt var 

verkan deraf ganska olika. De Fransoser, 

som, bebodde iden venstra Rhenstranden, 

hade Under en tiderymd af ungefär 20 år 

icke till den grad upphörtatt vara Tyskar, 

n» . fin 11 ■, rr j * 

pc Förenade arméernas ankomst skulle 

liafva haft någon tingafskräckande fördem. 

V J..- ■■.".■% \t**\i ' - ' '. 

Längre in 1 Landet,var man mera misstro* 

, i » -i-J'-d '-' Js> "*'» , »>. » 

'*1- *"' ' 

gpn.ilra^rtpr alltiFrapche-Lonrt;e, 1 Lothiin* 

gen och' Champagne. Icke som skulle 

P»> - < 

Yi^lt If -Rf..*. ,"',-. fe 

""' detta misstrQende f harya statt 1 förbindelse 

. 'X (' 

i'"»»*!, n.«■ SMXr-:!! "-i , 

med. någon patriotism; det var endast en 

rV»V'*/f r* f,fy9 - A' F.U 11h ",. .. > 

injjd af, ;den,.eriarenhet, -man iordom hart, c_ 

oqh som -,annu icker hunnit ur minnet Utplanas.. 

Det lorHryck,, som Napoleon hade 

litöivaL1 synnerhet ' under de sista aren af sin 

■ -^n-w- J ii 1.. Nb fJV-T -i»,"/C?. 1.». „ '■ i.-, 

regering, hade varit mer än tillräckligt, att 

undandraga honom hans undersaters tiilgnvenhet:ty 

alla kande-i likagrad,attae ror honom 

endast voro ett medel till utförande afc 

hans äregiriga planer;Kalla sago 1 honom 

intet annat an ett Frankrikes och hela rtienuisköslagtets 

plågoris. Men kriget, med 

t 

I

hvilken skor,samhet det ork ulTördes, har 

det egna att väcka 'ii,bre fös flUö -if» : { j-j-fwuic,t 1 «t ii^j-j**',- fc» 

Landtvärn hette, bildade under nämn al 

' X--X*'-*.- ri,,Oil*i"li)< l»3lV.nfc*> H;,1!U; "! iifirdi "J-f-Vi 

Nat.i o n a 1- Ga,rde det ena ochuppfordrade 

ti11 den1Förra under namti ta? aTInia n resr-inXtk 

te-ä,tWm»WSa ""l.ÉWftt«life 

Fransoserria-, att sia 'de Iremm-arfrle■■■»gästerna 

tilldöds,» hvarneldst de ock ftiatte tralla *desamma» 

Nu rTyino således Spaluens rTuérilräs 

och Land^srprme,n 1 Österrike, Preussenoett 

Rvssjand sin. försvarare 1 Samma man, som 

1*»' .OnllosaTh.X ai;. t.^tf.t i.?ijvv 'Hr ■>? -i*/*v

76 

san El-3ftS,s f for att med Sin h&gtå.&y+él 

tUuta sig till General Sackei^âovipAi nieå 

dep- venstrå» till,-General Wrerkai-y Så snart 

ifå förut- aanvlapteX »corpserna- huld**: lämnat 

Bîftttan *alvfön Barc-fay -de Tolly ii-n^nmed do 

G.trdeiin»fTs6ni dels 

öfrfifHßa-fel,-. ,cl*ls otver ettffvith.itliiningen 

b^ggaj.^yckfee jaJ- F^nfcriike. Hetnjési^lato-wfoilQa^.-kiöt 

b^d-slgad-tt den sto- 

»^«ralêen Krî^ô^mot amedfefraf Januari 

»frå-QA-t-U ipÄf^vsldtife.i-flrM-eP General!""Wihîngej^de%r|iy»s 

ft^ {gjoft-pfe "JMienflodejsliddD-iisse1- 

4sr£» Ifärcrrfttt ,*g*mam/ sraå,an*ttt;i idefoaiJ-fednare 

.gafruiifcrpp* saraja^jjidi^H^l^jsliÄt QT-w 

sjei*j TiteubterigjxpM l-acajpituiationxn i_\cioH t 

aoHjesjfcähgdtl - o£h ahuppfö^dgadt- af,j Gr^fys 

Äechberip r fqi§s wtad-t, ■ §ig méA hä;Kdtaackefe

77 

"het likasom Hunii.gcr.. Östf&tikfeft* 

Bajerska tropparnas U>iA|ml^p-h«-ftfiitfHt>n 

haniförening mcd resten af der» stora artåSenlaiaocôigfc» 

9d^p&rl»-?i*Tsf4tfatä»Vtoi&iif- 

Vetleii.n**nde belägringen af de ännu icke 

er

78 

t j-a.nt till apanage * för Franska, Generalen. 

Alexander Berthier. ItyghusetiNeufchatel 

fann man 16 canoner, 4 haubitser, 15 

ammunitionsvagnar och vapen ,för 1000 

man; skänker, som Franske Kejsaren hade 

ej>rt "sin första vapenbroder såsqm Prins 

af Neufchatel och Wagram. På .Bubnas 

troppar den 50 Dec. visade sig framfor 

Genf, beredde de sig pä eLt eftertryckligt 

motstånd. Den Qsleriikiska Generalens afsi^tvar 

att taga denna stad med storm, och 

han närmade sig verkligen depsaruma nied 

artilleri,,stormstegar,, facbiner och öfiiga 

verktyg- för ro våldsam eröfring» J\dXn då 

han',s,o.m bäst yaj;i.beredskap att götabruk 

deraf, -sji-g han en, hvit fana fladdra. Knappt 

tuodi»»'^ Östjerrijjartjie ,-fina ögiujoi.d denna 

§nbhV^, och,likväl y-ar, hvad de så;o, intet 

bl^nrjvî^, , Co-inm^ntlapten-i„Gcnf, en 

bedagad Genera!, vid namn Joidy, hade,i 

samm-4 ögo-nb-dok sp,iju 0-terri|fain^ 4 närmade 

>.»& -$!p-s^f-n»ijdifctt träffad,,aiL.âg, och 

PrejT/jcte^, föjr »hsV-iJken. Gje 11ferrw£ stämning, 

6^()ni Fj-ft^k^û^deji-vsat^r, ipkê fl-Xv.it nåfunnit 

ltijQ£ .gpdt att 

lemna, staden.,,] tynjdpr det Q/ene^t Jburdy 

k-Qm-p^d-e- lued. dusen,,.aftågad.e ,f^n.svaga 

W^tfninên - ifr.ai? Genf till och 

l-te^-a^najul/f det;a,cgq^bUcH, äppnad^jGenfer,- 

--*.e f s-ir*^jv^-gGr-tV» förX^tenikarna.4;s^pn\derstäd^s 

-funno- liîc-anqner och f;o s/vpk.ev, 

Franskt faltartilleri. Ifrån,

79 

utan tidsförlust troppafdelningar utskickade, 

för att försäkra sig om ofvergången of- 

Ver Jura. Tillika bemägtigade sig Överste 

Simpschen vägarna ofver Simplon o-h 

St. Bernhard, under det han uppmanade 

invånarne i Wailiserland, dessa sedan -fr 

"1810 med Franska riket införlifvade Schweizare, 

till deltagandeidet allmänna frihetskriget. 

Dylika uppfordringar utgingo af- 

Ven till invånarne iPo-mont och Savoyen, 

som, ännu bibehållande den gamla dynastien 

i minne, låto finna sig beredvilliga 

att gripa till vapen emot Frankrike. På 

detta sätt inleddes Italiens söndring ifrån 

Fiankrike, och sålunda blefvo de med ofantlig 

uppoffring anlagda konstvägar, som 

förbundo Frankrike med Italien, "brukade 

emot den, som dermed hade äsyttat att 

befästa sitt herravälde öfver bägge -dessa 

landet ---Tbiöt nrnaq biv .larsnoO fux; 

UnderA^fÔ^mé^^îck pä den 

stora armeerrs vin J3i?ä , flyê'?, rSträngde denna, 

utan att^sfö^^^åâg^f^^ydlrgthi^x,i 

Franiffl^tjÄtité. '^f^ffiieft 

man, upp- 

ställ^^åVdgeseVöä^Öcl^g^rabergen, skulle 

HÅW-1 JkiWfåeMh Hlbäckliga att, om icffé.fc 

v elt lB& hållet förhindra,åtmindstone till 

en väsendtlig del försvära de Förenades 

inträV?äa6§"B r 

-FrarikrtKS3-ft*SMo^denna sida. 

Hvad skulle de Förenade tänka öm Franska 

Kejsaren, när de " icke stötte' på något " 

motrf 

stånd, som hade varit värdr att nämna?

80 

Det var en uppenbar sanning, att de många 

Fästningars bemannande, genom hvilka 

Frankrike var s-kyddadt på sin östra och 

norra gräns, tnåstei höQ grad hafva försvagat 

den Franska armeen; men, hvilket 

"oial, som dertill ock måtte hafva varit erforderligt; 

blef det likväl icke mindre obegripligt, 

att ingen Fransk armee visade sig, 

och att alla de troppafdelningar, som befunno 

sig vid gränsorna, med en skyndsamhet, 

som liknade flykt, gingo tillbaka till Paris, 

alldeles som hade de befarat att icke nog 

tidigt komma bofvudstaden tillundsättning. 

Var väl Napoieons alsigt, att de Förenade 

måtte försvaga sig genom instängande af de 

ideras vag lidande 

Fästningar, pä det 

han sa mycket lättare skulle slå dem vid 

deras fainrycka»uk till Paris?Idenna fråga. 

var ingenting så mycket afgörande som antalet 

och andan hos hans egen armee, sä 

vida inan icke kunde föreställa sig, att erfarne 

Generaler med en handfull soldater 

skulle framtränga till Paris, Af hvilken beskafrenhet 

ock åcvi Franska Kejsarens beräkningar 

matte hafva varit; var dock 

innan den 8 Jftn. hela Franche-Comté, med 

undantag af hufvudstaden Besancon, intaget 

af de Förenade, utan att någon betydande 

fäktning hade förefallit. Redan den 

"j.dje besatte Grefve Thurn staden Ve coul, 

feufvudorten i departementet Öfra Saona 

och

81 

t(*§ $id d-etta tillfäll m&m 200 man, 

äfven.lP«6«Dt^n 

till fånga, som just nu var 

■iy-.s-Xs.ax ned Jandtstoraiens upprättande. 

Hel *-*#&gfiFhrst Schwarzenberg den 28 Kipp 

>ick:o.uarrer, under det General WjSé*Je 

ifrån Gaiaiar och Schlettstadt tågade fra#L 

öfver Nfufchatef, och Kronprinsen af*Wurtembérg 

pä -samrna tid tramträhgdex -é\_ié_ 

ireuioiit ochîförbindelsemed Hetman 

Platows K-Osaker, vid Epinai bestod, med 

General TViilhauds division-, en lycklig 'kä

82 

med Stora Armeen under Furst Schwarzenberg, 

som var ankommen till Långres, och 

genom Grefve Guilays corps hade till.loin*. 

ville trängt tillbaka en division af Kejserliga 

Gardet under Hertigens af Treviso befäl. 

Vid den Schlesiska armeen skedde 

framryckandet på följande sätt: General 

Säckens corps gick till Worms och Spejer, 

hade den 3 Jan. en kavallerifäktning,ihvilken 

utom 50 gemena flere officerare togos 

till fånga, och dref den 5 Hertigen af Ragnsa 

nr hans ställning vid Kaiserslantern, 

hvaiifrnn han vid Saarbruck drog sig tillbaka 

öfver Saar för att förena sig med Generalerna 

Dovrutte och Riecard. Säcken 

fnrf

83 

siska armeens avantgarde fienden först åter 

vid St. Avold. Evi bataillon af i2:te reseiveregementet 

tog denna stad, och Fransoserne 

gingo tillbaka till Metz. York, 

som förföljdo dem på denna väg, lät bloquera 

Saarjouis, och skickade en bligad 

till Thionville- en annan till Luxemburg, 

under det rytteriet af havs förtrab kantade 

fienden tillbaka ända till portame: 

för Metz och gjorde flera fångar. lmellertid 

ryckte Säcken fram emot Nancy och 

Pont a-Mousson. Hans förtrab ankom den 

13 Jan. för Nancy, der han,i förväntan 

på infanteriet, tumlade om med Fransoser- 

nas eftertrab. Dessa lemnade Nancy redan 

den 14 och tågade ined sådan skyndsamhet 

tillbaka till Toul, att ett betydande antal 

i.rigsfångna Spaniorer fölloide Förenade» 

händer. Prins Biron af Kurland öfyerlem--nade 

General Säcken nycklarna till Nancy, 

som under hela fälttåget försvarades af de 

Förenade, och så snart Fältmarskalk Bliicher 

hade förlaggt sitt hufvudquarter till 

denna stad, behandlades han med all den 

skonsamhet, som dess talrika befolkning 

fordrade., -.Krigsfångarne, som voro Spaniorer, 

lemnade Bliicher fritt val, antinge* 

de heldre ville vända om till sitt fädernesland 

eller dela frihetskampen vid de allierades 

sida. Rytteriet valde det första och 

gick öfver Holland tillbaka till Spanien; 

fotfolket .deremot förklarade sig för det

84 

sednare och blef genast omskapadt till en 

bataillon af fyra compa^nier och förseddt 

ined vapen. Imellertid hade Säcken upp* 

brutit till Toul, som förseddt ined en ba*> 

stionerad vall samt med infanteri och artilleri, 

lofvade att göra motstånd. På en 

biväg öfver Pont St. Vincent närmade sig 

den Rysske Generalen denna stad; men då 

Bliicher erfor, att Långres var taget och 

fienden tillbfkaträngd vid "Verdun, vComnu-rcy, 

St. Michel och Vaucouleurs, öFver 

Maas; gaf han General Säcken ordres, 

att, ,det mätte kosta hvad som heldst, på 

vägen ifrån St. Void med storm intaga 

Toul. Redan träffade Säcken sina anstalter, 

då besättningen i Toul förekom honom 

och gaf sig till fånga med 4 canoner och 

2 örnar. 'fl fiiian^vrm* 

Den Schlesiska armeen stod nu pä 

nära samma linie med den stora armeen, 

hvars hufvudqnarter var t Långres; men 

innan vi beskrifva fortsättningen af dess 

rörelser, måste vi se oss om till de bagge 

flygla»na. g mqnagne-b ;t&B-löipl 

Pa venstra flygeln af den rakt på Paris 

framträngande hären hade General-Bubna 

besatt landet mellan Genf och Saone. 

Orterna Foligny-inSflurg en Bresse, IMazon 

och Chalons t%v Saone befunno sigiÖsterrikarnes 

händer, och genom eröfringén 

af skansarna rF.ahire och de Joivx, af hvilka 

den förra hade fallit den As.:åe, den

85 

s-ednaré den 10 Jan., blef besittningen af 

Genf' försäkrad. Förposterna af Bubnas 

corps ströfvade väl fram ända tiil Lynn; 

men denna stad försvarades af General 

Musnier, och under det Franska tropparne 

tid efter annan förstärkte sig, började de 

till och med att oroa Österrikarna. Vid 

Rourg en Bresse kom det till en allvarsam 

"fäktning, i hvilken 1000 man Franskt infanteri 

och några hundraryttare understöddes 

af stadens invånare. Men striden var 

icke af någon lång varaktighet, emedan 

Osterrikarne först kastade sina motsåndare 

inistaden och omedelbarligen derpå ut 

derifrau. Följden visade, alt Bubnas corps 

var alltför svag, för att kunna göra betydande 

framsteg; så stodo sakerna på den 

stora armeens venstra flygel. 

På den högra ankom det under första 

hälften aft-Jarmbp^.jAnt^verpens eröfring, 

som i synnerhet vsr iihgeilsrnännernas syftemål. 

Antalet af det Höliftedska tropparne 

hade under »loppet af December månad 

blifvit förökadt, derigenom att England 

försatt i^hnÄhtibttiên Nederländare, som 

befunno sig i Brittisk fångenskap, äfvensom 

att alla Holk-ndare, som uppehöllo sig 

i de äter crnfrade fästningarna, blefvo entledigade 

till sina lien?. jJPå detta sätt erhöll 

Fursten a| é^sderländerna medi-d att 

iitmindstone ins-nnga Holland 1» fästningar, *£ 

inånga som af Fransoser "or.. besatta. Bre-

86 

da, intaget af Ryssarna, blef vä'l den 22 

Dec. kringrändt af Fransoserna under General 

Roguet och beskjutet med haubitser; 

men då denne General förnam, att en vid 

Thalen landad Engelsk corps ryckte fram 

mellan honom och Antwerpen, ansåg han 

det icke for rådligt att fortsätta kringränningen 

af denna fästning och gick tillbaka 

till Antwerpen, upstallande sig vid Hoogstiaxn. 

Ju mer Franske Kejsaren var angelägen 

om Belgiens bibehållande, desto 

mer uppbjöd han alla krafter, att försäkra 

sig om lastningarnas besittning. General 

Maison, kallad till befälhafvare af den första 

armeecorpsen^ ilade att fullända provianteringen 

af Antwerpen och Berg op 

Zoom; på samma gång blefvo skansarne 

Batz, »Lilio och Liefkenshoek beväpnade, 

och, likasom VHessingen och Terveere försedda 

med lifsmedel; afven.fästningarne pa 

venstra stranden af Schelde (Yfendik, Hults) 

och skansarne på ön Cadsand blefvo icke 

Jemnade ur akt. Under det nu de Franska 

Generalerne voro sysselsatte härmed;, 

drog General Biilow den tredje Preussiska 

arrneecorpsen, till hvilken Generat Graham 

lolvade att sluta sig, tillsammans vid Breda. 

Öfver Waal och Maas voro bryggor slagga. 

GenerallieutenantBorstell,' hvilken, såsom- 

vi veta, hade .stadnat efter för att observera 

fästningen Wessl, hade, ailöst af 

Ryska Generalen Orourk, å nyo slutat sig

87 

till den tredje armeecorpsen; likväl blef 

denna corps ofullständig, emedan alla de 

afdeiningar, som voro erforderliga till 

Gorkums berännande, till besättande af 

Bornmeler Waards och Nymwegen o. s. v., 

ännu icke kunde tagas tillbaka. Emot de 

församlade tropparna stodo FranSoserne 

under General Maison, för att betäcka Antwerpen, 

med en icke obetydlig styrka;i 

Hoogstraten 5000 man (till större delen 

Kejserligt garde); vid Lönhout och Wöstwesel 

några tusen man, vid Tournhout 5000, 

och vid Braxgatten 5000 man. På venstra 

flanken hade Hertigen af Tarent samlat 6 

till 7000 man, med hvilka han stod vid 

Venloo. Tillfället ville, att de öfver Waa{ 

och Maas slagna bryggor ledo ansenlig 

skada genom en häftig isgång. Den 

närmaste följden deraf var, att en ifrån 

Dtisseldorf påtänkt ofFensiv operation, som. 

blifvit uppdragen Rysska Generalen Winzingerode, 

icke kunde verkställas. Äfven 

sjelfva den tredje armeecorpsens ställning 

blef vådlig genom denna oangenäma händelse, 

såvida nämligen dess communication 

öfver Waal var afskuren, och Hertigen af 

Tarent genom ingenting kunde förhindras 

att operera på Biilöwä venstra flank. Hvad 

som ursprungligen hade varit föremål för 

ett fritt beslut, nämligen ett försök att afskära 

Fransoserna ifrån Antwerpen och. 

erate dentW vigtiga fästning, det blef nu

88 

hyar^h-Iii^gfn^Mag-var s| 

WYtH 1 -Wssty^sZ_s'4p s.^.*?töVg^.W.of-, 

röreis*r Ä försäkra sig? oig.veg, :fnr-' 

sfe .*** eni?£a ( ■#H-J°. >v;-"-* &t&!#14 "->- A-ngar 

fiir^^tt".hi-ndra- Hei ti^friSn^ Ta- 

steåfy»4i#fl^ s^ if-fc-t UPPtill 

Anty^r^n, af^f4iV- 4»?A, -far*ta arffördes 

aên^r^jîûâatB^rstejl^êp andra af 

&f n.^--3tei } f fjyiMtne^..Jefl 3tre4j^ Ge- 

*W y^&Wd9Pffn♥ > t -9$P£3 s nfev*ta -giXTOelse 

-W» ?-i,a|(aj|3jâêr^^ -g^x^&tfn, 

Wl%êt eîtPc %i*J hÖm«»iiflwlle.alj| 

QftP e -°-^-%

89 

xKjm så mycket mer att draga sig tillbaka 

pa denna fästning, som colonnens styrka 

var okänd. För att bättre öfverse roassorr.x 

tfKM conc-ntrera sitt försvar, gick han 

tiil Wyneghem, hvaremot han stödde sin 

högra flygel, under det hans venstra stod 

i förbindelse med de ifrån Antwerpen 

kommande och viå Merxem och Deurne 

uppställda corpser. Den följande dagen 

förflötunder rörelser och anstalter till det 

en gång började verkets fulländning» 

Den 13 omkring kl. 8 0111 morgonen dB- 

-houcherade Preussarne under Borsteli pä 

vägarna ifrån Braschet och Turnhout, under 

det den colonn, som anfördes af Thiimn, 

bemödade sig att afskara General 

Rognet frän byn Deurne. Isamma ögonblick 

gjorde Grahams corps anfall på Merxem, 

som försvarades med fyra batailloner 

af den i:sta corpsen och en bataillon marinsoldater, 

Canonaden börjades genast 

efter hela linien; på ömse sidor med icke» 

ringa förlust. General Avys död bragte 

oordning i Fransosernas venstra flygeh 

Merxem eröfrades af de Förenade, under 

det Graham och Thiimen på samma tid 

inryckte istaden och kastade Fransoserna 

till Antwerpen, Denna ort blef väl beskjuten 

med granater, som antände eld pås 

flera ställen; men dess eröfring genom en 

så kallad coup de main måste man upp- 

B:h St. HUt. IV. 12

90 

£ifva, emedan försvarsmedlen voro alltför 

många» och händelserna hade taait en annan 

vändning än man förmodat. Antwerpen, 

förseddt med goda fästningsverk och 

eV talrikt artilleri, med en besättning af 

12,000 man, gjorde mostånd under hela 

fälttåget, och skulle hafva gjort det ännu 

längre, om det varit af nöden. Efter händelserna 

vid Hoo^straten och Merxem gick 

Bulow tillbaka till sin förra ställning, der 

han afvaktade Hertigens af Weimar ankomst. 

Winzingerodes corps och händelsernaidet 

inre Frankrike trängde Hertigen 

af Tarent ur dess ställning vid Venloo 

och Mastricht, General Maison gick efter 

mänga marcher och återmarcher till 

Brtissel, dit han knappt var ankommen, 

förrän han åter lemnade det, för att förstärka 

Kejsarens armee. Den 1 Februari 

inryckte Kosaker och Preussiska husareri 

"Briissel. Dem följde den Btilowska corp- 

*en, och deni3i samma mSnad höllo 

Hertigen af Weimar och General Bulow 

sitt högtid 1* 

'a intågidenna stad. 

Drar man i tankarna eri linie ifrån 

Briissel till Lyon, så var det på östra sidanom 

densamma som de allierade härarne 

tågade till Paris. Visserligen icke utan 

svärdsegg, men likväl med eniförhållande 

ringa kraftanvändning hade, på sidorna, 

Schweiz och Holland, längs Rhengränsen 

alla de provincér, som fordoifthörande till

91 

Tyska rikets genom "Ltinevilleska tractaten 

afträddes till Frankrike, blifvit eröfrade. 

Dessa prövincer och de närmast till Schweiz 

stötande departementerna af Frankrike erhöllo 

provisoriska förvaltningar. Ialla 

blefvo de så kallade FörenadeRättigheterna 

(droits reunies). en indirect pålaga af 

stort belopp, afskafFade, för att vinna invanames 

välvillja; likväl blottställde man sig 

derigenom för nödvändigheten att utföra 

kriget genom requisitioner. Förstblefvo fyra 

General-guvernementer upprättade, nämligen 

förNederßhen, Medelßhen, Öfverßhen 

och de från Schweiz afsöndrade delarna.I 

Aachen nedsattesPreussiska Statsrådet Säck, 

iTrier Ry3ska Statsrådet Gruner,iColmår 

Österikiska Rikshofrådet Bartenstein, i 

Freyburg Friherre von Andlav. Det var 

icke mindre än elfva departementer, som 

på en gång likasom genom ett slag blefvo 

söndradefrån Franska Riket, nämligen 

vid Nederßhen departementerna Roer, 

Ourthe och NederMaas, vid Medelßhen 

departementerna Donnersberg, Saar, Rhen 

och Mosel, vid Öfverßhen departementerna 

Öfver- och Neder-Rhen och ändteligen, 

utom deniSchweiz intagna sträckan, departementerna 

Saone, Doubs och Jura. 

eHéflß_l allvarsamt motstånd gjorde Fransoserne 

icke förr än de Förenade hade 

öfverskridit Maas och Marne. "På 

andra sidan om dessa flödet skulle hvar 

*■-* 

-4 

a

92 

fotbredd Lmd göras fiei^nx stridig* 

Så' lydde Napoleon? befäl tijli £e*s Generaler. 

Dessa yoro icke map - 

Sl -&Ö.-U hade 

kunnat blifva sin pligt otrogna.» * Hvad .de 

förlorat (den b.sia.-delen afsi«*t 

.titstyre såsom Hertigar, Gre-yar» , Baroner) 

Var en.,sporre mer alt utveckla den ytter- 

,*fcr', * aPPer'? et och konst. 1 mer an ett* 

var Napoleons sakiså hög grad 

derff,,att de med honom stodo«eller iöijftmind^tmie,yar 

vid .första et af 

f&.gy? kriget icke, ens en-skirgga -for hand 

ifitf ite11 !^1^ äsi^t nf sakfflw . Under 

saäaW pmsiänd-êter uppftpd d-e«.. första 

■M r få cM$e Ä?RW® 

am*< SfMtQ.Bar■sur 

«-?/TO *,*$ hadestad- 

flSfjlS» ÄjAf^Âuåy.^tes m^t^vcar vilk 

J&olHJg? 1-3Pö £l ffi^dri^Mik^KXetr»mar- W.- %'Wf.?^teg:ir^» 14tr ?r»yh.PftTpsea af 

£f 8_-> st9,rA a%Lssa y?J-d'.-r.i&>UtygittästarVn 

-nY) li|Tj oi9^äf^ffM.î%^-; K«tapriosen 

,?litlnu^m^^lm&limm-fe**jHöÄar s*ir 

A^Sh,fi^nfl£? ta^ffl[l*es«W m^'*i rfbe- 

*}Y d,J?£ -V.? 1 9-f,ft«S,-gW^p#tf#«*»ncU»YHfil--. 

..ii- . ife^¥i%\s,lîts 

Vål^! 1 -^^^t^^hG^^fofihb^w. 

■/-f.W.c^3 raI UCTe f-*4«4^Sstesfe»l BMttpft-nda- 

S 01'- ?-]^ns ¥ ,#*HÖ!cr»vtß.rfi-Ai)iuinV. 

ijnda tul br^gg/»?., offer A»W.v,iddFonta*»e,

93 

Har hade Fknsbm-ue 'törpbö ? h^n med in 

Canöneveicrjla 4 hiUiUihér o^ en "stMlnin^, 

■fom ittttkonili^n beherrslläde 3 vféh -framfor 

liâmU tréfcten. Inseende' sfn fordel, J'a'nfölio 

dé ! 

nfed häftighet 

Guihrys trappar; men ? 

frarngåhgen svarade 

icke mot de-ras väntan, emedan brigaden 

Trenclr gangor viste dem tillhajta 

och förföljde dem ända till FohtaineX Öet 

samma tiäffade dem1stfideuxmed WSJtembergarne. 

" Kronprinsen*gf #urtembeig 

anföll >xiUmli*eh dé fiétrdtl!|ä f lérposte^ 

vid Coloffibey, kastade'd^dffofêr ? anda', pen 

rlref deM tillbaka åndä**tfll^SuVre, I 

hufvttdmagUii- hade np^Mllt f 

. ' 

cfi 

sig med "Jo 

tomonbrA «å det uftdér-êaM.liSe blifvit 

afoonf iig Kröriprtesen att feeskjujta 

J&enåétt* m*tea^bneritrfdé* Xdet liiahs : 8-op. 

par samlad-d " ' 

*-> 

sig^ tilReir 1 äfgörande aufaÖ. 

Men asva^6rde^ icke" detta. 

Frukta{Ädw-föfêti f réf^ké^hdhs I.i^delwr, 

MWäin"natten 

och ;*åvc6&¥ 

Ttßy

94 

den j24.de 2000 manidöda, sårade och 

' 

fångna. 

Efter eröfringen af Rar Sur Aube förlade 

Furst Schwarzenberg sitt hufvudquarter 

ifrån Långres till Chaumont, der det 

stadnade ända till den 30 Jan. De Förenade 

Monareherne, ■ som ända till medlet af 

denna månad hade dröjtiRSsel, visade sig 

efter hand på krigsskådeplatseri. först Kejsaren 

af Ryssland, strax derefter Kejsaren af 

Österrike och Konungen af Preussen. De 

tgo ibörjan sitt hufvudquarteriLångres, 

ornedelbarligen derefter i Chauftiont. I 

deras följe befunno sig icW# -allenast*'deras 

Cabinettsministrar,"'utan 3fvéhfhiångä'ikhdra st^män. Som Engelska 'Statss^écreteraren 

för de utländ3k^'J'ängela2é ; n'hete^ha, N 

Lord 

Ca^tlereagh, ännu icke" Wde ' infuîhit sig på 

landejtj t arfe" äNéA J 

fVedûnder- 

festa ' 

h-anctfingarne Snnuîck'^kfeWaPt-3'ga sin början. 

Ianseende tflf 'de^^-feHadés framträngande 

i,Fränkrif

95 

nom, voroIena sidan financeangelägenheterna, 

å andra sidan upprättandet af ett 

Nationalgarde för Paris. 1 kraft af sedermera 

gjorda bekännelser blef detta arets 

budget af administrationen beräknad till 

1,500 millioner francs; en ofantlig summa, 

som om den, efter lag, hade blifvit ett 

föremål för öfverlägghingeniLagstiftande 

Corpsen, ganska lätt hade kunnat blifva en 

orsak till allmän förbittring. Ianseende 

till hufvudstadens försvar syntes tvänne legioner, 

af hvilka hvar och en skulle utgöra 

fyra batailloner (bataillonen räknad 

till fem compagnier) mer för litet än för 

mycket. Kejsaren tog sjelf öfverbefälet 

öfver detta Nationalgarde. Till General- 

Major utnämndes Hertigen af Connegliano 

(Marskalk Moncey), till commenderande 

adjutanter Divisionsgeneralerne Hulin, Bertrand, 

Montesquieu och Montmorency, 

till hufvildman eller chefer Statsrådet 

Regneault de St. Jean I'Angely och f. d. 

Ministern för utländska angelägenheterna, 

IV.- 1 ITO 21i1 - ~ -~> 

Grefve Champagny. För att uppelda börgerskapetiParis 

till tapperhet, sade Kejsaren: 

"han anförtrodde dem underpanten 

af sin kärlek och allt, hvad honom 

vore dyrbart på denna jord". Då nu 

efter eröfringen af Bar sur Aube, den stora 

armeens hufvudquarter förlades till denna 

stad, och de Förenade Monareherne, för 

att vara krigets händelser så nära som

96 

möjligt^ stodoibegrepp att afresa tillChau» 

mont, lemnade ock Napoleon sitt rikes hufvudstad, 

för att ställa sig ispetsen för 

armeen. Kort före sin afresa litnärnnda 

han sin getnål till Regentinna och sin broder 

Joseph till sin Lieutenant och befälhaf». 

vare öfver det Parisiska. National-gardet. 

Af hvilka tankar och känslor han nu var 

intagen, låter icke förklara sig; men svårligen 

räknade han, oaktadt all den beredvillighet 

Parisarne ådagalade, hvarken ,p| 

att återse hufvudstaden, sin gemål, sin son, 

eller sina bröder. 

Deömsesidiga arméernas ställning var 

af en sådan beskaffenhet, att afgörande 

slagtningar icke länge kundeuteblifva. Väl 

hade Franske Kejsaren på långt när icke 

samlat allt, hvad lian behöfde, för att med 

framgång kunna bjuda spetsen åt så talrika 

arméer, som hans motståndare uppställde; 

imellertid var han nog stark, föratt kunna 

försvara sig, och de Förenades vidare framträngande 

bjöd snar hjelp, så framt det 

allmänna förtrpendet icke skulle alltför 

mycket skakas. Furstens af Schwarzenberg 

hufvudquarter var i\Chaumont, Fältmarskalk 

Bliichers i St. Dizier, General WredesiAndelot, 

Grefve Wittgensteins iVassi. 

Man hade således på vägen till Pari,s 

inträngt djupt iChampagne. Icke som 

skulle de Förenades lägeih?arje afseende 

haf-

97 

Tjafva varit fördelaktigt. Derutinnan fattades' 

nu allt för mycket. Man befann sigj 

ien provins, som till ann«ens underhåll 

erbjöd allt för knappa tillgångar. Väderleken 

var i högsta måtto otjenlig; ty det 

ömsom regnade och snögade, och vägarne? 

voro så upplösta, att transporten af cano- 

.nerna var förbunden med de största ansträngningar, 

. Jl ryggen af armeen var 

uppröretifull gång. v Sjelfva Franska hären 

hade man genom alla upptänkliga medel 

uppmuntrat till tapperhet, idet man 

förkunnat densamma: ''att all den olycfca, 

som under de sista tiderna inträffat, 

biirrörde frän ing-tu anoon källa än dess 

förening med trolösa uflänuningar; ty si 

länge den faktat för-sig sj-elf, hade den alltid 

varit segerrik.. Så' skulle den älven nu 

visa Aijr. Ibland dess motståndare funnes 

icke en enda, som icke lidit större eller 

mindre nederlag .af Fran?osernaf och hväd 

anginge deras förbund, så visste man väl 

tillräckligt af erfarenheten, hvad som yora 

att tänka om coalitioner. Allt ankomrne pä 

det förstalyckliga slaget. Hade deta intradat, 

så skulle coalitionensupplösning icke 

länge utebiifva. Nu erbjöd sig ett tillfälle, 

att rättfärdiga den tanka, som Europas 

invånareialla tider haft om Fransosemas 

fäderneslandsfeäriek» De skulle förneka 

en charakter, sömialla århundra- 

B:lz St. Hist. 15.

98 

den dem tillhört, och följaktligen utplåna 

sina förfäders glans, om de, anfallne isitt 

eget land, icke utvecklade en energie, som 

bjöde utländningen aktning. Hvad de allierade 

ock måtte förkunna om sitt ädelmod, 

vore likväl Frankrikes styckning deras 

syftemål, och ett rike, somifemton 

århundraden hade trotsat alla stormar, 

skulle nu blifva ett Förmätenhetens offer". 

För lattrogna och fåfänga Fransosers rör- 

*"-** "--*"■ 

liga inbildningskraft voro sådana ord icke 

förgäfves talade; men hvad dem feltesi 

kraft, det ersatte Napoleon, som ehuru 

på brädden af förderfvet^ hvarken hade förlorat 

Sin omisskänneliga talent som fältherre 

eller sitt mod Och sin själsnärvaro, och 

så väl som hågon Grek eller Romare kände 

och insåg den nödvändighet, hvaruti han 

sig befann, att sätta allt på spel för att 

vinna allt. Då han alltid betraktat sin 

thron som en egendom, aldrig som ett iideicommiss, 

ocli följaktligeniden egna rätten, 

aldrig hade respecterat motsvarande 

annor rätt, så måste han vara beredd på 

att,ifall han dukade under,ingen skonsamhet 

tlefve honom bevisad, och under det 

han verkligen beredde sig derpå, måste 

hans mod blifya förtvillans. Allt detta sammantaget, 

hade de Förenade skäl att dragaibetänkande, 

ptn det väl vore rådligt 

att antaga en drabbning eller icke. Uti ett 

deröfver hållet krigsråd skall Furst Schwar*

. 99 

zenberg hafva varit emot men Fältmarskalk 

Blucher Jov ett slag. , Huru därmed 

ock kan hafva förhållit sig, så träffade nu 

Napoleons första anfall först den sednare. 

General Säcken hade framträngtitvänne. 

coionner, med den ena emot Ligny, 

ined den andra öfver Vaucouleurs och 

Joinville. Anfallen ifrån Ligny, gjorde 

General Wasiltschikoff med rytteriet ett 

så eftertryckligt motstånd, att Fransoserne 

gingo dit tillbaka. Följandedagen (d. 23) 

blef Ligny anfallet och taget af General 

Furst Seherbatoff.. Xvänné dagai* derefter 

anföll samma Furste St. Dizier, dit 

Fransoserne hade dragit 6ig tillbaka, tog 

det och dref fienden emot Vitry, Scherbatoff 

marcheräde den ' 

"gÖ Jan., på Öfver- 

fältherrens befäl möt,Rrlenne, för att 

derstades åter ff3rénä'sig med Sackenska 

corpsen; men Lanskoi 

innehade St. Dizier, för att afvakta Yorkska 

corpsen, som den 2'6\ ifrån. St. Michel 

skulle/inträffa, derstades. imellertid hade 

Napoleon -samma, dag inträlfat iVnry. Un- 

derrättad om Scherbatolrs altå?, förlorade 

* ; ' - \'c '.i '■* ■'? ':-.'., x t-.; - - .; .C ' 

han intet Ögonblick, ätt/låta anfalla St. Dizier. 

Hertigen af Bélluno visade sig for 

denna stad.. f Lanskoi, som icke var honom 

vuxen, drog sig geuast tillbaka till Join- 

.ville,. förföljd af General Grouchy, som 

efter Franska armeéberattelser, gjorde några 

hundra fångar. Emedan Kronprinsens af

100 

YfWtftU.kmg pwmis^>WfAlm^£m**i odh 

F&W_iV&st_wn »i-fiuilaya 

%*< 4aßûnift¥-fH 

c £fifi !, c 'M^lo^ftP-I m* ,^fep,.i:}ochi'.iÄe«s stora 

W^WI vî«cbrffôntj,iryalae-Jra-rfi emot 

lj "ft.fit *¥«$> *ffiiia fiff-^-^feirQrete Wittgensteins 

cor^îdâ, , :2^ , skulle inträffa- vid 

c#tpsxden 2 

i»Wo¥;bW h^-fe^W^t---Kl-£Js^ 

fif^si)lavWf.rji?fen*^^«f]io -gåVöfv&a? Maas;: till 

&W raJt Fältmar- 

§-WtiP?#flfefft^ 

$*PMs.tåe^s* chf*«.iHY&Q fo&">re* * dsni 

"**--.fkr Sta^ffr 

mfei-fi*kbJty-f-ifcw» Aube, 

%# toi9^.i%bi|^îm^lW*^»iinsen af

101 

Wuitemberp framför Maisiyri, fann "én^tark 

ställning .vid Trfenti-^sX 1 BefallningSkulle 

just lemnaö till aft.åg, 'dl NapoleoniStär- 

ka colonner* ryökté " °/fäth' ; 

mot Bf?e*nne. 

Det var kh 5 på é, f tn.' 'öoß''här Vår intet 

annat val än ätt antaga *u slä£tnirag. 

jK 

- Brienne ä_* en kripfeh- W, ,s vid 'feéh1 nf 

en höjd, på hvilken eti ,r garAma.t sloéf' ät 

beläget, hyarifrån nanifriki?J3^H/2e le-"årateau. 

Här 'hade Napol^rfêrhållii. sirtM 

sta bildning; Bväd derutlnnVtt kunde Vara 

en lodetsi-skitlkelse^ bléf SfläÄ-ifier märkvärdigt< 

g^nom 'Iden omständighet, att>'%tän[ 

som' föfrTfiågra år- sé-ä-an fö^skrifVft'S*efa 

Europa» lagat, p 

hu var ■» 'nod-slikäd, att oörj-i' 

med Frankrikes befi-töttQte- ifrån särt.ili!j 

punkr, åer 3han hadö-fåt^îtt^FÖrsta militÅ?^ 

riska bfldtring,^^ vdfö ho'-* 

rvoin tätt väl k-ändä-ifrårPfra-iûMga år. *ivå"'i?ne 

stor* s?3tter^shäcl>?iM» f S?|f ffatt Brientte,den 

enas till iMoh*lere'fc&ery1 "> öéh' andra till 

Trannes: »Hart- fkoHr l-ttÛlorstiä délferi ?,i 

sin har tågfindes" öfv^f den ''-foVra1 ; ochVitt 

han -föredi-^gia-nfad.etl:på ■&kl ¥tä£iindes ftfigra 

flygel*--- framför fcvarje 'rfririhn" 1 operatior), 

så skedde xleStä ' osttidigt! -> V v&efi afsi-gt atf 

skona åtw "* st-vita -äi^.ifeén, >''S'X''"Jan'gt hah 

kunde, för ätt ' 

gång 

:sifindraf -* 

fceu -så 'myök-ét^toiré -feid- t 

''rciialiilön-é^. €- Uik 'Generafefrtei 

Grouchy -och* Milhä-ud -MMad^'liåWföiträK 

och * 'hemägPigAde ' ■ h*^-'-'efter-ft'ira(jféfdfé fäktningar, 

hfejde^vid-»-PÄa-dfei-d ii'»spetsen föir

102 

en sinten colonn af sex bataiUoner ryckte 

Fursten af Moskvva fram mot Brienne, 

och med tvänne .ba.taiiJ-i-ner gjorde General 

Chateau, chef för Hertigens af Beilur.o Generalstab, 

en omväg till höger, för att från 

sidan af en skog intränga islottet Brienne. 

Staden försvarades af General O-husiefFs 

corps. Pä vtFiStia flygeln hade Napoleon 

föga rytteri nr.en väl starka infanterimassor 

och tvänne ba xri« r, hvarmed han besköt 

stadt/i-, för att tända eld på densamma. 

Genast begagnar.de denna omständighet, 

gaf Preussiske Övergeneralen befallning till 

General Säckens rytteri att förena sig med 

General Pa.hl.ens -orb. sedan kaata sig på den 

venstra fiendtliga flygeln.. Detta skedde med 

så god framgång, att bägge batterierna på 

venstra flygeln blefvo tagna, och att sjeifva 

flygeln blef "öfverändakastad. Under tiden 

hadeOlsusiefTafslagithvarjöanfall påstaden. 

Men Napoleon fortsatte anfallet på högra 

flygeln med förökadt eftertryck; och som 

slottet var endast svagt eller alldeles icke 

besatt, så lyckades det General Chajeau -ji* 

intränga i detsamma (nK bemägtiga sig en 

del af staden. Vmia skedde mellan Ll. 9 

och 10 om afton. Säckens corps ryckte 

väl. fram med full storm» för att åter eröfra 

slottet; men då densamma träffade 

det me*t hårdnackade motstånd af det sÖ.te 

regementet, och branden i Brienne med 

hvarje ögonblick tog ufver hand, blef in-

103 

genting annat öfrigt :'n vt utryrorrra denna 

plats, hvilket sked 

ten. Sa slutades den 2_ rJan«kr'i; 

Följande morgon drog Franske Kej-a- 

-rén fram sin venstra .Tygel, l.u föidol ja 

Fältmarskalk Bhicher genom General Grouchy 

och Hertigen af Belluno, och i\å\ 

sig sedan med högsa flygelniDienviiie, 

med centernila Rothieré, med vtn*tra 

flygeln i Ghaumenil. Idenna ställning 

ryckte han fram den 51 Jan. och utvecklade 

sig på slätterna framför la Rothieré och 

Trannes. På den sednare besatte han en 

höjdj, hvarifrån ställningen vid Trannes med 

största fördel kunde angripa**. För att täcka 

återtåget, om det v«* re nödigt,I.def bryggan 

återställd vid Lesmonf. Imelisrrid hade 

Bliicher 'concentrerät sin armee-, General 

York tagit St. Dizier, och Fursten af 

Schwarzenberg träffat sådana anstalter, att 

Kronprinsens af Wiirlehiberg och Fälttygriiästaren 

Gnilay\s corpsér den 1 FeJ-r;kunde 

inträffaiTrasmes, undfer det Gené-» 

ral Wrede var bestämd att framtränga irråti 

Doulevent till Brienne. Så var den 1 Fe- r 

bruari förberedd, som Utmärktes af slaget 

vid lä Rothieré. Fältmarskalk Bliicher bestämde 

middagen till ett anfallitrenne 

cölonner:Kronprinsen af Wurtember£ skulle 

anfalla Chaumenii, General Säcken la 

Rothieré, Fälttygmästaren Guilay Dienviiie 

och de Rysska grenadiererne tjena till re-'

104 

I«pslinna 'fftM*Ntti öfveWååtf ansvarig». 

htte!^^:*^^ 

#tî|iire,tt^te^rln aflkärmrä^med 

eff-^^&t mtk&^m. yébns''orri¥r:jmtl-iglfe%^mi^^-eeir%al 

Wlâith* 

ftf%la a#a-lft«^ ;?î; *fo'%rV*4 di?r^rar'méstil 

mmm å^^^åee f AU\éiMi måwiéisiiM 

mm*åw^k $gmr*smfm-å 4nov^fongkafffi 

enli 

S#8*?ll-»e^ 

mv stutfité mf)?hKi4» «é>u vaih**m^mM ai^ 

! lén *% deff*%4d#P 

me^r--i 

. s-tu-ndér»%tlu*^ 

9^^r^f^_^m.m^cfié Ä-^ånll- 

105 

anfall, blef Franska kavalleriet slungadfc 

tillbaka ända till .ganila Brienne, och 

infanteriet försatt i oordning. Segern 

var ifrån detta ögonblick intet tvifvel underkastad. 

Så ogerna Napoleon ock kunde 

heqväma sig till återtåg, var likväl allt 

motstånd förgäfves, så snart Fältmarskalk 

Bliicher hade förstärkt Kronprinsen af 

Wihtemberg och ställt sig sjelfispetsen 

för de Rysska grenadiererna. Kronpr:..sea 

satte sigi förbindelse med General Wrede 

och uppnådde Ghaumenil; Rothieré eröfrarles, 

ehuru Fransoserne anda till kl. 11 ont 

n itten försvarade sig från husenidenna 

by; Fälttygmastaren Guilay ofverv.ann eker 

hand alla svårigheter och kom mot rnidnatten 

i besittning af Dienviiie. icke mmd» 

re än 4° canoner eröfrades af de Förenade 

på denna dag, och så stor var den förbittring, 

hvarmed man a ömse sidor stridde, 

att sjelfva natten ingenting verkade att 

stilla kampen. De motsvarande härarne 

befunno sig så nära hvarandra, att Fursten 

af Neufchatei och Wagratn vid posternas 

besigtigande råkade i fara att blifva tagen 

af Ryssarna, och att ilere adjutanter, s| 

väl Franska som allierade, verkligen 

blefvo tagne till fånga-j ieilell/IV&4 t>A 

För att vältra ifrån sig skammen af en 

iFrankrike förlorad slagtning och icke ge-» 

ttom frimodig bekännelse förderfva den all-» 

B:lz St, Hist. IV. 14.

106 

imé*msömri?^& åfäxikb^Mbhe^^bî 

vW la^^Ro^hiéte1*^ Jfv%/rfti' -fdé"föfåefe^, Tötâftînräa--tVai«i 

ffitigimftdå^fgklfå-Viétfék? TO*^&l!de häk 

ock sitt återtåg. Vägames dåligabeskaffenhet 

fffiffiTädå aäe Vifeaaaip atÉ if 2W^mår^å fan- 

gtf. 

följande 

Sä^-i 

aift%rfelja2iferite'meh 

râfêoâ^ä^»r%«*liå $"ftms hhmå^ till 

ijgåMnWtitÄ öfepßsfvlga^&fÄf-tråt^ handha». 

ék\ 4en.hatlrßiietfrfé« 

■f&ifS-gMtt M^flaVeaé «W°s%gél>b^ftim de 

si?g,^vå*tJ imîiM 

2sî^fk^SKié^StVs^ndef^lbSi f^-MÖgts-itM 

rcfe allå-^é^^-l^pa^Xla»^ fellffee f^lä 

f%lä|efcfgoiloitfl^^ obh 

m%lsf§ oidé¥jk&T* -w«flil^lÄednäe lio«ert!His- 

Htfä^fclffciit 

tÄötta Ss^åd^^^PSßlnaelier^å 

f^lfiliMå^r^sirfl%o*%ia«¥i? kftin i-riéfli*%i*å 

«SlA^*v^ÄfeWto*JÄ»a|^äP éts 

rtrén*«»P«lP 6tM&4qm*?MhnWffdé, den 

WknÄ» fn »e^Wéli "ssi tllte-jjöö»;"- B&l[

107 

liga ansträngningar; och ehuru banan var 

I^^,3^!Jt4^^lÄfl 

abM här,iimiåmtihfotä^ m^féhiisjpPL

108 

*fa ,s totte Furat Moritz. afLichten&tein pS, 

&*v starki^&fd^-dmßgäi af^Kej^l^rga gardet, 

isamrfrprntråjfrßt %Ä hity^btfÅkMen för- 

.itfolteg;■jaig ti-Jifejakäa f%öif**l&itt£e..-*Kgga !un- 

*kér för öfvermagten, besatte Fransoserne 

hyn Eteroy och deu~dervid liggande bryggan. 

F©r|^*a4« wr denna ställning genom Fäittygmäwtare^jGolloredo, 

drogo de sig tillba- 

-ka tiM en höjd* pS andra sidan om bryggan 

.*V.M la Guillotfem Här kom det till en 

Jiflig fäktning,ihvilken -GoHöredo blef 

dånad. Imeliertid hade alla röfriga arjföeeoorpser 

bibehållit fri rorehe;; och da 

»de-n6 Febr. Wurtembergarne hade inträffatiMontier 

jt-Umey, MonheifiåisJab F-n- 

---s*J£ny, Furst Moritz afLichtensteini St, 

i-jßarre* Grefve Colioredos corps mellan bägge, 

och på högra sidan Grefve Wittgen- 

»sA*&tn-

109 

Heimant3frtati»amhet, att hajii 

endast var 5 dagsmarcher -'från Pari

110 

tes feån^-^PctHR-TAlAtföMiifaytdcéTföîiådde sia 

i^niiltigfeetJc€öinnriJkgo«if{ förstßsfeiälJiVgig sjelf, 

vip^feiisl-iâs-sialefaiörd som regerftsiti^deafaäiäâ^ 

betänkt påaattfiijFransöseru-ai 

'ievn(Jwfeweashipphäf va*/^lbrskillnad 

mmli&n ärftlighet och icke ärftlighet, på 

ÄÄanlffa -sätt och ämrur mera måste han nu 

åtliila -allti - skuggan, som angick hans enakihhaôlrj&i^ssihnrl 

.r£i^tf -i^-stora svårighe* 

"feen bestod Xieri att samla så mänga troppar, 

läl&t; ty att de Förenade efter antalet voriseiionom 

öfverlagsna, kunde man af sjulf* 

*&* yttre utseendet lätt inhemta. r Allt blef 

é^é&cath Bet{?.Ûanxfam Je>sh*£ria ■3röoeliäeiirfi*jt£ all 

gamla föistä«(kni«§är; och dessa bemödandes, 

tyfvk^åmi tåhv'éll ?'i~& hans? 0 ;ariåée xtok 

der första hälften af Febr. ökades till nära 

111 

hi^r*shh&^ ta-ifr 

HL

112 

T_\ 

sanne, lat Hertigen af Ragusa gå öF.ver 

träsken vid St. Gond och anfalla byn Baye, 

$er General OlsusielTs division, 5 till 

ooo man stark, hade uppställt sig med ett 

|>att* ri af 24 

canoner. Tillika gaf han di* 

viionerna L-agiange och Riccard befallning 

#U med första corpsens rytteri tränga Ryssarnai 

tygg^n. Dessa rörelser lyckades 

of er all väntan, dciigenom att Olsusieff 

ick>- var nog på sin vakt. Säga, att hans 

corps dels blef tillintetgjord, dels tillfångatagen, 

dels skingrad, är att berätta något, 

som nödvändigt måste inträffa. Efter Franska 

berättelser ty andra finnas icke öfver 

ch Säckens samt Yorks corpser. Dessa 

bägge Generaler hade, pä underrättelsen 

om Olsusieffs nederlag, gått tillbaka frln 

la Ferré sovs Jouarre och ChateauThierry 

till Montmirail, der da uppställt sig 

vid Marchais och FEpine. Så snart byn 

l'Epine var omkringgången af Franska rytteriet, 

angrep Hertigen af Ragusa, under* 

stödd 

A

X-\f»"teH ■ 

113 

»annas 

*_£ 

gtöd«J af Kejserliga gärderna, de Förenad^ 

vid Marchais. Byn blef af honom tre gån^ 

ger lagen, tre gånger giqk den åter förlöp 

rad. Då Ryssarne och Preussarn© sågp, atf 

allt motstaind var förgäfves, började c\f 

vika för öfvermagten. Huru stor deras f§rs 

lust var, är hittills okandt, utom att; ,-d-p 

Franska berättelserna hafva uppgifvit den, 

till 8000 manidöda och Fång-na. Härtill 

kom ©stridigt mycket artilleri och ammunition, 

som måste lemnas efter. Säcken 

och York drogo -sig tillbaka öfver bryggan*, 

vid Chateau Thierry, som de förstördeef* 

ter sig. Sa snart nu bryggan var återstäjijii 

of Fransoserna, började Hertigen af Treviso 

att förfölja de. bägge Förenade Genera- 

lerna. Napoleon gick sjelf den 14 jned si-, 

na gärder från Chateau /Thierry. tillbak^ 

till Montniirail, der han trallade den af 

Fältmarskalk, Bliicher tiiibakaträngda Hertigen 

af Ragusa med 6:£ e. armeeeorpsen» 

Förenande sig med denna. ,blef han Fältmarskalken 

vida öfver!i:g?en, ..lavars hela haV 

bestod af Kleistska corpên^.oeh Genera}- 

Capczewitz/s division. Hertigen af Ragusa 

hade dragit sig tillbaka är,da till byn Jon^ 

viilers, då Fältmarskalk Blucher förstmärkte, 

att en ansenlig mas-sa kavalleri samlat 

sig derstädes. Som han var under förföljande, 

bi.efyo sex.,förutgikr gua canoner &i 

detta rytteri öfverfallna och genast tagna; 

JB/z St. Hist. XV. X5.

114 

och de häda varit förlorade,om ickePreus» 

siska rytteriet under General. Ziethen och 

Öfverste Bliicher (son till Fältmarskalken) 

genast huggit in. Imellertid ryckte infanteriet 

fram på ömse sidor om konstvägen, 

Xgom går genom, byn Jönvillers, på 

"öppen märk, Plötsligen bröt det Franska 

rytteriet framistärka massor, delade Preussiska 

förppsten och störtade sig Jpå infanteri-colonnerna 

på slätten. Väl bildade sig 

dessa till fyrkanter, som började en häftig 

eld; meft, under det Franska rytteriet icke 

■underlät att hugga in ,på fyrkanterna, fienfiiéhs 

antal tilltog med hvarje ögonblick och 

af A tvmne batailloner forposter, som hade 

irangt fram ända till Jönvillers, endast få 

man kommo tillbaka, stod den olika kampen 

på längden icke att uthärda. Fältmarskalk 

Bliicher beslöt ett återtåg, som 

inrättades så., att, under det skarpskyttarne 

li-etäckte sidorna och ryggen, infanteriet 

drog sig tillbakai colonner och fyr* 

kanter, artilleriet på mellanrummen mellan 

V>&_l%e ' Få detta sätt tågade man genom 

en öppen trakt; som var betäckt med små 

skogsparker, bakom hvilka Franska rytteriet 

dolde sina rörelser. På halfva vägen 

ifrån Jönvillers till Champ - Aubert och 

IStoyes (ett afstånd af nära fyra Franska 

mjl) inträffade en hårdnackad strid; hvarje 

kolonn eller fyrkant blef anfallen, eller va* 

blottställd for fiendens anfall,under det de

115 

sjelfva underhöllo en beständig eld och 

iakttogo den fullkomligaste ordning. Råkade 

det fiendtliga rytteriet attkomma mellan 

fyrkanterna, hvilket ofta hände, 

blef det alltid tillbakadrifvet. Emot solens 

redgång märkte man, att en kavallericorps, 

som. hade tagit en omväg, ställde 

opp sig på återtågslinien, på halfva vägen 

mellan Champ-Åubert och Etoyes, i fasta 

massor, dels på sjelfva konstvägen, dels på 

ömse sidor om densamma,iafsigt att tillsperra 

vägen för Preussarne och Ryssarna. 

Nu innestängd från alla sidor, ådagalade 

Fältmarskalk Bliicher en energie, hvarigenom 

han för alla tider gaf ett exempel af 

beslutsamhet i farliga ögonblick. Att 

slå sig igenom, var hans första och förblef 

hans enda tanka. Artilleriet öppnade 

en häftig eld på den colonn, somhade uppställt 

sig på chausséen; och då härpå följde 

salfvor af musköteld, gaf det fiendtliga 

rytteriet vika för så mycken beslutsamhet 

och inskränkte signutilloperationer på flan-» 

quen och ryggen. Så snart natten inbröt, 

följde infanteriets anfall; och då tropparne 

inryckte i byn Etoyes, erhöllo de ännu 

hela lag af musköteld ifrån en infanteri* 

corps, som hade ankommit på bivägar. 

Alla dessa hinder måste öfvervinnas,innan. 

Generalerne Kleist och Kapczewitz kunde 

föra dem till ställningen vid Bergeres, der 

de bivouauuerade öfvernatten. Förlusteni

116 

döda och sårade under denna 1-anga oclt 

häftiga kamp; uppgifves till v .55,000 man. 

ijaltmarkalk BltMjher rbeslöt atttrycka fram 

tijll ställningen Chalons, der han 

kunde förenasig-jiptjttfd Generalerna Yorks och 

Säckens c^rps^r. jJHela förlusten, som den 

Förenade armeens högra flygel hade lidit 

ifiäktningarna,;jfr|n åen 11 till den 15 

F^bn, kunde, ei^tgöra 12,000 man. Väl belönade 

sig INagoleon utaf att hafva tillinte|gjopt 

hela jtl-öp Schlesiska armefSn; men 

jlmru litet dettaxvar fallet, visad© n#ig snart 

derefter. Stort var det nederlag den lidit; 

men dess mod fqrhlef oryggeligt ochpådetta 

sätt inträffade, f a-tt densamma snart åter 

ryckte framilinjer}* 

Ostridigt hade Fältmarskalk Bliichef 

för sin raddniqg.^först och framsiatt tacka 

sin egen beslutsamhet och det mod, hvarmed^ 

hans Generaler understödde honom, 

men" framför alla general Gneisenau, somi 

-egenskap af General-Quartermästare ledde 

rörelserna på chausséen. Imelfertid kan 

man icke neka, att hans förlust skulle hafya/ 

varit långt större, om Kronprinsen af 

VVurte.mberg och Grefve Wrede varit mindre 

verksamme och gjort mindre förhonom. 

Enligt den en gång uppkastade planen, 

opererade llerârmcecorpser på venstra stranden 

af Seine, och den fjerde under Kronprinsen 

-af Wurtqmber-g gick redan d§n 10 

Febr. framêin^êi^^dea: Gfn^raJLAjlix; ,_. 

I I

117 

densamme s'cm begaf sig frän Tyskland 

såsom Konungens af Westphalen substitut — 

hade samlat 3000 man. Sens, omgifvet med 

höga murar och en bred graf, gjorde motstånd, 

så länge det blott blef beskjutet; 

men det föll,när Wiirtembergarne företogo 

storm, och med möda samt icke utan betydande 

förlust räddade sig General Alix öfver 

Yonne. Om nu Sens's bestormande icke 

kunde blifva utan inflytande på den 

Schlesiska armeens förföljande; så var det, 

som General Wrede gjorde för dess hejdande, 

af ännu störrevigt.. Denne General 

befann sigiposition vid Trainel, dä 

han af Fältmarskalk Bliicher fick den underrättelse, 

att Napoleon med öfverlägseri 

magt hade kastat sig på de ströddacorpserna 

af den Schlesiska armeen, och AA endast 

en rörelseifiendens rygg kundehindra 

dess vidare framträngande. Öfvertvgad 

om nödvändigheten af ett sådant företag, 

skred Wrede utan tidsförlust till sjelfva 

utförandet. Till öfvergången öfver Seine 

erbjödo sig tvänne punkter, nämligen1 Nogent 

och Bray. Den förra ortenvar starkt 

besatt af Fransoserna, som icke 'allenast 

brutit opp bryggor, utan äfven pålat för 

gatorna och tagit en högst fördelaktigställning 

på kyrktornet och bakom flera förhuggningar. 

Den sednare platsen hade, 

efter bryggans upprifvande, helt och hållet 

blifvit utrymd. Under dessa omståndighe-

118 

tar skickade Wrede den; e#a Bajerska di-, 

vision till Nqgerit,, d?n andra till Brayv 

bägge nied befallning att henvägtiga sig 

dessa stader och med våld forcera öfvergången 

ofver Seine. Der var motståndet 

hårdnackadt; likväl blef det öfyervunnet^ 

och sedan IpgenieurlVla|orn Becker hade 

låtit återstälia\ den sprengda bryggan, gick 

division den Vis om morgonen kl. 5 öfver 

på högra Seinestranden. Redan stod 

Wredeibegrepp att framtränga till Dammarie 

och Provins, då han erhöll den underrättelse, 

att ifrån det förra stället fiendtliga 

afdelningar. voro iantågande och 

redan hade besatt byn St. Sauveur. För 

att vara säker, lemnade han division de la 

Mötte på denna väg, men befallte FältmarskalkLieutenant 

Spleny att framrycka till 

Everly med Szeklerhusarernas regemente», 

förstärkt genom dragonregementet Knese- 

"vvich, för att täcka vägen ifrån Nogent och 

Provins. Med det samma lät han ock afgå 

befallning .till Generalen for rytteriet 

Frjmont, att rycka fram med divisionerna 

Jäardegg och Rechberg, med den sednare 

på J 

vägen ifrån Dammarie, med den förra 

till Lesormes och Everly. General de la 

Motte's förtrab angrep fienden vid St. Sauveur 

och kastade honom tillbaka till Coutrelles. 

Af' fångarna inhemtade man, att 

den midt emot stående corpsen vore Hertigens 

af Reg|io t sojiu hade vandt sig till

119 

Dammarie, och att vid denna corps befunno 

sig 3000 man gamla troppar, som just 

nu kommit från Spanien tillika med 7 å 

8000 man annat manskap. På detta sätt 

befann sig General WredeiFrankrike midt 

emot samma Hertig, under hvilken han 

hade gjort fälttågetiRyssland. Sedan 

han följt förtraben ända till^Coutrelles, 

fann han fienden bakom denna ort på 

höjder, som erbjödo en skön ställmng; det 

var fotfolk, rytteri och artilleri. Han lät 

sedermera den tredje Bajerska division deployera 

på en liten höjd utom byn Vaimpel; 

så snart han imellertid hade öfvertygat 

sig, att ett anfall framifrån vore förenadt 

med betydlig förlust, men ett anfall 

från sidan deremot fördelaktigt; uppdrog 

han chefen för sin generalstab^ Grefve 

Rechberg, att med en bataillon och några 

escadroner besätta byn Lusetame. Knappt, 

hade detta skett, förrän hans motståndare 

ifrån hans venstra flygel aiTärdade trenne 

batailloner med 3 canoner för att bemägtiga 

sig byn. Härefter uppstod en liflig 

fäktning,ihvilken Fransoserne skulle hafva 

fått öfverhand, om Wrede hade fördröjt 

General Rechbergs förstärkande. Fransoserne 

blefvo kastade tillbaka på höjderna 

af Dammarie; men knappt hade Rechberg 

med första division ryckt inilinien, då den 

underrättelse ankom, att en stark fiendtlig 

colonn hade visat sig pa höjderna af Par-

120 

xois ihögra flanquen af denBajersk Österrikiska 

armeen och redan voroihandgemäng 

med den till samma ställe ankomna 

divisionen Hardegg. Detta var Hertigens af 

Belluno corps, som, efter återtåget ifrnn 

Nogent, hade vändt sig hit öfver Provins. 

Wrede förstärkteiögonblicket den nu än 

vigtigare luefna posten vid Lusecaine med 

tvänne batailloner infanteri och ett hälft 

batteri. Imellertid inbröt natten; och då 

besittningen af denna ort ensam var tillräcklig 

att drifva fienden ur sin ställning, 

afstod Generalen ifrån allt anfall och lät 

sina troppar tillbringa natten midt emot 

Fransoserna. Han hade icke misstagit sig 

isin förutsättning; ty om midnatten drog 

sig Hertigen af Belluno tillbaka från 

sin ställning bakom Nangis. Förföljd, 

lemnade lian äfveri denna post, som blef 

besatt af Bajrare och Österrikare, ochi 

hvilken Wrede, .afvaktande händelsernas 

utgång, dröjde den 15 och 16 Februari. 

Under tiden hade Napoleon vändt sig 

ifrån Marne emot Seine, der han den 17 

vid dagens brackning ryckte fram ifrån 

Guignes till Nangis för att angripa Grefve 

Wittgensteins corps. Förposterna för denna 

corps under Grefve Pahlen stodo ifrån Provins 

ändatill Mormant, kanhända ingenting 

mindre förväntandesän ett anfall, då Franske 

Kejsaren, vneå de ifrån Spanien ankomna 

dra-

121 

dragonerna under General Treilhard och 

5-te kayalleri-corpsen under General Milhaud, 

omkringrände byn Mormant ifrån 

ömse sidor och lät angripa den framifrån 

med infanteri och kavalleri. Icke vuxen 

denna öfvermagt, såg sig Pahlen tvungen 

till återtåg på Nangis, som han icke verkställde 

utan stor förlust. Upptagen af Österrikiska 

division under Grefve Hardegg, 

yar Pahlen väl räddad; men blottställd för 

de mest rasande anfall, förmådde Hardegg 

icke attbibehålla sigiNangis, OGh således dro». 

go sigPahlen ochHardegg tillbaka på tredje 

Bajerska division,som stodiVilieneuve. Pahlens 

förlusthade varit alltförbetydande(Franska 

berättelser uppgåfvo den till öooofångar, 

10,000 musköter, 16,canoner och 

ammunitionsvagnar) för att icke blifva anmärkt. 

Så snart nu Wrede var underrättad 

om allt och inhemtat den efterrättelse, att 

utom Hertigames af Reggio och Belluno 

corpser, afven Franske Kejsaren vore ankommen 

med en del af sina gärder,.uppställde 

han den Bajersk-Österrikiska armeeni militärisk 

ordning;, och knappt var denna 

Uppställning fulländad^, förrän, den 18 kl» 3 

om e. un, fienden bröt fram med några 

tusen ryttare,-fyra batailloner fotfolk och 

6 canoner ifrån byn .Baljovan, och angrep 

\illeneuve, som försvagades af andra ba*taillon 

utaf regementet Kinkel. Detta an- 

-11.Zä St. Ilist. IV. 16.

122 

fall verkställde" "genom General Gerard af 

Hertigens -af Bellurin corps, och då den 

till understöd uppställda division Hardegg 

gena«t blef kastad öfver ända,* såg sig 

äfven denrrä lJataillnn tvungen till återtåg. 

Wrede, hrilken bedömde sitt läge som erfaren 

General, fattade nu genast det beslut 

att draga sig tillbaka pä venstra Seinestranden 

och åter uppställa sig för Bray. 

"Detta beslut utfördes så vida med framgång, 

som denmed återtåget förbundna förlusteni 

förhållande var obetydlig; detta medgåfvotili 

och med de Franska armeeberättelserna,i 

det de tillskrefvo General FHeretier skulden 

dertill, hvilken de gjorde den förebrl- 

Hslse,^ att hah icke huggit in i rattan 

B£ffl&[Gi{ njjd anal tb&u antrtab ilii nioj-Jnr-s 

Försöket ätt *.M Fränska Kejsareniett 

concentriskt' anfall af en alltför stor utsträckning, 

hade således misslyckats, och 

åff Förenades härförare insågo, att de, för 

ätt icke förlora alla fördelar, måste, gå anväga. 

Deras första tanke var 

Iftt " draga alla strödda corpser af hnfvud- 

"aVmeetiitilhamiWåua tillhaka till trakten af 

3¥r3*ykS 9li .^l?BVl% Verkställa detta, erhöll 

som efter er- 

"lirrlrf&éh af "Bens med avantgardetihade gått 

"Tram till Pöut sur Yonne och sedermera 

vändt*Sig till Bräy, den befallning, att till 

det'yttersta försvara MoVitereau på högra 

y ] 

-Sémestrflriden; ty denna stad ligger vid 

I

123 

Seine's och Yonne's samma» flöde,och l^fn 

försvarasrfMrlfkq-den < $&I'fftj^r^Hsift9 Qgf-j 

ligganleöfeäyl§n. fjIJggMj&inggife-» fiaÄ 

■a8 besatt denna biM%>l-^§4} 

och 3-o%>rXitälH^-aâjllfîflQ^^ 

Ghatabit 9§ £fe 

" 

Då General Chateau, kl, hvilkeri eröfringen 

var uppdia.cn af bryggan.. y,ii Montereati, 

den 1.18

124 

tillyexte ända till en fruktansvärd grad, och 

Kejsaren sjelf slutligen ankom attiegen 

person uppmuntra till höjdernas bestormande, 

trodde Kronprinsen sig så mycket 

mindre böra förlora något ögonblick, som 

en betydande del af hans artilleri var förstörd. 

Återtaget anträddes under den häftigaste 

förföljelse. Den största skadan tillfogades 

Wurtenabergarna och Österrikarna 

vid det trånga paaset öfver bryggan, som förbinder 

förstaden med sjelfva staden; här 

funno mänga sin död i Seine. Brigaden 

Hohenlohe och det sjette infanteriregementet 

förhindrade en ännu större förlust,idet 

de kastade sig emot iienden på 

gatornaiMontereau. Vid Maralles blef" 

vo de spridda tropparne samlade; arrieregardet 

höll sin bivakt vid Latombe, armee* 

corpsen sin vid Bazoches, Följande dagen 

bröt Kranprinsen opp öfver Nogent till 

la Ghapelle, hvarifrän han begaf sig den 

20 till Troyes, för att sluta sig till den 

s*.te.ärmeecorpsen- Hans förlust på detta 

återtåg uppgick till 4°°° -'»wan; intet under, 

då haniflera timmars tid hade slagits e« 

mot 30,000 man och 50 å 60 canoner. 

Hela traktert ifrån Paris till Troyes 

lemnades nästan på samma tid af de Förenades 

troppar; ty äfven Kosakerne drogo 

sig tillbaka från Fontainebleau, dit de hade 

framträngt, så snart General Charpentier,iförbindelse 

med Alix, ifrån Melun

125 

hade infunnit sigiskogen vid Fontainebleau 

för att rensa densamma. Ifrån den 

19 hade General Wrede öfverbefäiet öfver 

eftertraben till den stora Förenadearmeen, 

understödd af den Rysska Curassier-division 

under General Greckow'% Trenne dagars 

tid fortsattes återtåget utan allvarsam förföljelse. 

Den 22 tog Wrede en ny ställning 

vid Troyes, i det han uppställde 

rytteriet i första och sitt fotfolk i 

andra träffningen, Troyes besattes med infanteriet 

af den andra Österrikiska corpsen; 

itredje träffningen stod Storfursten Con- 

tantin med 12 Rysska Cuirassierregemeuter 

till General W T 

redes disposition. Emot 

middagen angrep Napoleon General Wrede; 

men den s:te armeecorpsen försvarade 

sin ställning, och omkring inidnatten anbefalldes 

återtågets fortsättande. Dagen derpå 

verkställdes den stora armeens öfverging 

till högra Seine-strandeniåsyn af fienden. 

General Wrede höll Troyes besatt, och på 

vägen till Sens var den lätta division under 

Furst Moritz af Lichtensteinuppställd, 

understödd af den tredje corpsen under 

Fälttygmästaren Grefve Guilay. Fransoserne 

ryckte fram emot Troyes; och dä de 

funno portarna till denna stad stängda och 

.vallen försedd med canoner, förvandlade 

de stadens beskjutande ienXstorm. Denna 

bléf regementet Erkehertig 

Budoiph, men staden den 24 kli 6 om

126 

morgonen genom capitnlation öfverlemnad 

åt fienden. Guilay och Li*£hten-*teiti drogö 

sig till Bar sur Seine; den J3.vj-rsk.o- 

-sterrikiska armeen gi«k genom åe-.i trånga 

passet vid Montier-Amey och kon; följande 

dagen till Bar sur Aube, sedan densamma 

hade afslagit 2.ne kavalleri-an-fa\ty.iKronprinsen 

af W r urtember£, förstärkt genom 

fern nyss ifrån Tyskland ankomföa regementer, 

och genom Österrikiskt infanteri, 

besatte det trånga passet vid Spoy och 

gick derpå vid Anconval öfver Aube, der han 

stannade mcd sitt hufvudquarter.Ieicertrabens 

anförande aflöst af Kronprinsen af 

Wiirtemberg, émottog General Wrede detsamma 

å nyo dan -'SÖ, då den stora armreen 

drogsigtillbaka bakom Bar sur Aube; och då 

sarnma dagemot kb rem om morgonen Fransoserne 

brötb fram ifrån Bar sur Aube, 

sågo de sig gertöm en korsvis löpande 

artillerield tvungna till återtåg. De Före», 

nade Monarchernas bufvud-giiarter var den 

q6i Chaumont; Furst yon Schwarzenberg 

hädé sitiColombey. Napoleon hade samnia 

dag ankommit till Troyes; Hertigen af 

Reggio stod mcd General Gerard och andra 

kavalleri-corpsen under GeneralKellerrtianiBar 

sur Aube, Hertigen af Tarent 

iMassy I'Eveque, förposternaiChatillon, 

Fursten af Mosk-» va iArcis sur Aube, Hertigeri 

af Ji Plaaiey. Hertigen af

127 

PaduaiNogent och SJiaftigern^ri&ftgusft-i 

Laferte Gaucher».

128 

å »-in sida ino-en anledning att afvisa ett 

t tillbud. 1 Lusigny, nära Troyes, 

"fk-HÖde Generalerna Duca, Schu*\valow och 

R-aßléfe tillsammans med Franska Generad-i 

d f, för att bestämma villkoren 

J?öV " ipHistiliestånd; men det var InsJ 

gen'-öfverenskommelse möjlig, emedan Nå»poieon 

fordrad ö allt för mycket; och således 

förhölldet sig riied detta vapenstillestånd 

pä ffatiuJia' Sått, som icke långt derefter 

med fiedscongresseftiChatillon; och öfverhufvud 

kunde man säga, att den politiska 

instincteni detta krig verkade vida 

rigtigäre än politiska rådslag; ty ci 

mänivissa ögonblick ville öfvertyga 

sig, att fred och fördrag voro möjliga 

med Franska Kejsaren, visade dock följden, 

att man hade misstagit sig, och att det 

icke gafs något annat medel än att anse 

dessa nederlag med förakt och å nyo begynna 

striden. 

Hvilka olägenheter återtåget ock medförde 

hr de Förenade, skördade de likväl 

den dubbla fördel,att de kunde concentrera 

och förstärka sig. Deras första tanka 

var att inskränka sig till försvar och med 

förenade krafter sätta sig emot Franska 

Kejsaren. Detta for- lag åsidosattes, så snart 

de blefvo underrättade om ankomna nya 

förstärkningar. Den 26 om aftonen ankom 

Preussiske Generalen Hake med den under-

129 

derrättelse till hufvudquarteret, att Fältmarskalk 

Bliicher redan hade förenat sig 

ined en del af Nordarmeen-och med första 

skulle förena iî^ med resten deraf. 

General Winzingerodes corps hade nämligen 

gått öfver Maas och ryckt fram öfver 

Fhiiippc-vilie och Avesne. Detta hade redan 

skett i första hälften af Febr. och 

Soissons intagande genom General CzernischeiTinträilat 

den l/j.- General Rusca,idenna 

stad öfverfallen af ett Rysskt avantgarde £ 

samma ögonblick som han var sysselsatt 

med bildandet af en ny corps, hade funnit 

sin död, och General Longchamps 

blifvit tagen till fånga med mänga officerare 

och 500 man, då CzeroischeiF, på 

den underrättelsen, att Hertigen af Treviso» 

ryckte fram emot Soissons, säg signödsakad 

att uppgift-a sin eröfring och draga sig tillbaka 

till R-heims. Imellertid hade,Bulow ifrån 

Briissel trängt fram till Möns mellan 

de Nederländska lastningarna, hvarifrån han, 

ankom till trakten af Laon islutet af Febr. 

månad. Såsom CzernischeiT bemägtigade 

sig Soissons,så intog ock General Timmen,, 

efter en kort beskjnfcning, den lilla fästningen 

Laferre, der man, sedan General 

Pommereuil aftägat med sin, besättning, 

fann ett nytt canongjuteri^, en mängd 

nya caponer och förråder af alla slag, 

Woronzows corps, som tagit samma rigfc- 

Bdz St. Hist. 17.

130 

ning som Wifrzingerodes, var väl Knnui 

antagande; men man kunde räkna på, att 

densamma mot sHitet af Febr. skulle vara 

pa ort och ställe. 

Med sådana förstärkningar kunde Fält- 

marskalk Bliicher icke draga ibetänkande 

" , TT 

siarn »ödetsvisade«' att

131 

-*- 

tailloner öfver bryggan; men justi detta 

ögonblick lat Blucher göra anfall och kaj-ta 

fienA^n tillhaka Öfver bryggan. En 

muskötkula träffade honom ibenet; den 

gick genom stöfveln utan att såra honom. 

Natten tillbragtes iden en gång tagna ställ- 

-r» iJ 1 1 i i 

ningen. Följande dagen observerade man 

lienden, hvars styrka skattades till 10,000 

man infanteri och kavalleri. Den 24 slog 

Fältmarskalken vid Baudernont trenne bryggor 

öfver Aube och satte öfver med hela 

armeen. Följande natten dröjde han vid 

Mery och i trakten omkring. Men då 

han följande morgon fick veta, att Hertitigen 

af Ragusa marcherade till Chalons, 

bröt han genast upp till Laferte Gaucher. 

Härifrån gick han till Rebais, emedan han 

erfarit, att Hertigen ;af Ragusa tagit 

denna rigtning.. Han fann honom icke 

derstädes, men han fick veta att Hertigen 

af Treviso ifrån C.hateau-Thierry hade 

förenat sig med honom, och att bägges 

magt tillsammans utgjordei6,« till 20,000 

man. Attigranskapet med en sådan styrka 

sätta honom öfver Marne, var ett äfventyrligt 

företag; det blef än mera betänkligt 

genom den sannolikhet, att Napoleon 

kunde skicka en, corpsiryggen. Derföre 

lät Fältmarskalken Säckens och Langerons 

corpser marchera till Goulotniers 

och Chailly emot Meaux, och Yorks samt 

Klei-ts corpser till Ferté sovs Jouarre; mea

132 

General KorF stannade med en reservs af 

500 ryttare såsom eftertrab vid Ferie Gaucher. 

Demonstrationen etuot Meaux hade 

éUn dermed åsyftade verkan; ty de bagge 

Franska Marskalkarue lemnadeistörstahast 

Ferté sov; jouarre, den Sohb-siska armeen 

satte öfver floden och ställde opp sig på 

denna och andra sidan. Anstalterna för 

följande morgonen skulle bero af de ora 

natten inlöpande berättelser. Man fick samma 

dag underrättelse om Generalerna Bit-* 

lowa och Winzingerudes förening vid Soissons. 

Under det den sednare skickade 

"2000 ryttare till Arcis sur Aube» bibehöll 

Sackenska corpsens. avan.tga.rde förstäderna, 

till Meaux pa venstra stranden af Marne.. 

O.fvergången öfver denna flod verkställdes 

ritan svårighet, och allt förkunnade en 

lycklig framgång, då genom Nappleons 

mellankomst alltsammans ännu en gång 

Iffgie^^ftt^tj^rtdAingîol- ,böb do 

..;,,-. Det är intet tvivel under.kastadt, att* 

"om Winzingerudes och Bulovys corpser 

redan den 8 Mars hade kunnat förena sig 

med Fältmarskalken vid Marne, denne skulle 

hafva varit istånd att bjuda Franska 

Kejsaren spetsen, som följt honom med 

största delen af sin styrka. Då detta 

varit omöjligt, såg sig Blucher nödsakad, 

att lemna öfvermagten fritt fält pa högra 

stranden af Marne. Franske Kejsaren hade 

nämligen på underrättelse om Fält-

133 

marskalkens framryckande, den 27 biuiit 

opp ifrån Troyes, tiilbragt följande 

natten i byn Heibisse, den 28 uppnått 

slottet Esternay, och stod den 1 Mars, 

delsiilanquen pa den Schlesiska armeen-, 

delsiryggen på densamma. Under dessa 

omständigheter blef för Fålimarska^ke^lfi** 

tet annat val öfrigt än att vara betänkt på 

armeens räddning. Förföljd af Napoleon, 

drog hän sig tillbaka till Soissons. Dm 1 

Mars hade han sitt hufvudquai teriChateau 

Thierry, den andraiOuiohy le Chateau, 

den tredje kom han, icke utan mänga be- 

svärligheter, till Soissons, der Bulow och 

W r 

inzingerode stodo. Soissons, omgifvet af 

djupa och breda vattengrafvar samt en hög 

mur, hade, sedan Hertigen af Treviso åter 

fördrifvit General Czernischeff ifrån denna 

stad, en besättning af 14,- till 1600 Pohlac- 

kar, som voro Franska Kej-aren tillgifnai 

lif och död. Icke som hä"4e ej dessa hin- 

der med styrkans magt kunnat öfvervinnas; 

men man hade ingen tid att förlora, örrt 

Blucher icke ville tillintetgöras under Soissons 

murar. Redan den 2.dra hörde miiii 

canonernas dunder frän den Franska armeen, 

som förföljdeBlucher; han var förlorad, 

om den södra stadens portar icke öppnade 

sig för honom.Idetta kritiska läge 

förvärfvade sig den Preussiske Majoren 

Mårtens den stora förtjenst att förmåcommendanteniSoissons 

till en capitulation,i

134 

kraft hvaraf ett fritt aftäg bevilljades besättningen 

till Yillers-Cotterets, och knappt 

voro Biilow och Winzingerodeibesittning 

al staden, förränFältmarskalk Bliicherankom 

och fann ett bemötande, som han icke kunnat 

vänta. Den Förenade armeen var mi räddad; 

men Napoleon, som hade räknt på 

den Schlesiska armeens tillintetgörande, blef 

så förtörnad öfver sin felslagna förhoppning, 

att han genast på stället lat skjuta 

commendanten iSoissons. j&Jhbi 

Under det sådant förehades på högra 

Marne-stranden, hade äfven den stora ar-, 

meen satt sigiröreise till nya ani-iilsföretag. 

Midt emot densamma stodo llertigarnes 

af Reggia och Belluno samt Hertigens 

af Tarent corpser med Generalerna 

Milhauds och Nansoutis kavallericorpser;. 

alla väl icke nog starka, att fortsätta förföljelsen 

öfver Aube; men likväl starka 

nog att försvara en fördelaktig ställning» 

Efter de Förenades första utkast skulle 

General Waedo anfalla fienden,Prins Eugen 

af Wiirtettiberg bilda tredje linien och 

Fursten af GotschakolT stadna på höjderna 

vid Lignot.. Denna plan fullständigades 

derigenom, att Grefve Wittgenstein på sitt. 

eget förslagblef bestämd att omkringgå fiendens 

venstra flygel öfver Arconval. Under 

det nu Bajrarne började sitt anfall emot 

Bar le Comte, marcherade Wittgensteinitrenne 

colonner öfver höjderna vid.

135 

Bar och Arentiere, under det Grefve Pahlen 

med hela rytteriet och några batailloner 

fotfolk, lagade fram emot Arconval öfver 

Vernonfoi och qvarnen vid Levi^ny. 

Prinsen af Wiirtembe.g uppställde sig framför 

skogsparken vid Levigny, med hugra 

flygeln emot Vernonfoi, och Furst GortschakofF, 

likaledes beitamd till resérve, bildade 

venstra flygeln. Hade denna rörelse 

blifvit gjorditrakten af Lingot, der troprparne 

rastat öfver natten, så skulle 

man hafva öfverfaliit fienden. Nu, då han 

såg fienderna närma sig Bar __ ty han 

stod på höjderna af venstra Aube-stranden 

_ skyndade han att intaga skogen vid Levigny 

och ett brant vinberg, under hvijket 

vägen g'.r fram. Första anfallet skedde 

med artilleriet, under det Prins Eugen 

af Wiirtembera skickade sina jägare till 

skogsparken. En stark fiendtlig colonn 

kom ned ifrån vinberget, på hvilket den 

hade marcherat opp, och stormade den 

höjd, mot hvilken de Förenades venstra 

flygel stödde sig, utan tvifvel iden afsigt 

att afskära all förbindelse med General 

Wrede. Denne hade beordrat en bataiilon 

af åttonde linieregem«ntet att taga Barmed 

bajonetten. Med beundransvärd tapperhet 

trängde grenadiererne af df-nna bataiilon 

genom förstäderna af Bar ända till de inre 

stadsportarna; och då Major von Mas» 

senhausen; som till grenadierernas under*

136 

stöd ryckte fram i spetsen for de öfn»a 

compaghiernå, genom en canortkula var 

Ärttckt till marken, störtade detta cömpagnie, 

för att hämnas hans fall,medjså blindt 

raseri .på fienden, att det, utan att hafva 

ställt'"sina flanquerisäkerhet, trängde in 

i staden och förföljde sina motståndare ända 

till den motsatta ändan af densamma. 

Undertiden hade en Fransysk bataiilon 

af gardet trängtidess rygg för att' aFskära 

det allt återtåg. Men desse tappre män 

sfogo sig äter genom den fiendtliga öfvermaglen 

tillbaka och förenade sig med andra 

infanteribataillonen, som innehaue förstaden, 

bvilkenXock försvarades. Emot kl, 

2 på e. m. angrep Grefve Wittgenstein. 

Så snart nu fienden" säg. sin venstra flygel 

trängd, drog han till sig sitt på venstra 

Åiibé-strandeh befintliga rytteri till denna 

flygels förstluâ-nde. Wrede, som väl insåg 

dcii Tara, fff*ruti Wittgenstein rälcade, 

lät Generat Wölkmäri med dragonregementet'';Khesewich, 

. SzecklerKusarregemynfet^cichfém 

österrikiska infanleribäfåifioher, 

s-ånit den förstaBajerska ka»al- 

-leribtigadéii ttrider Generalmajor Viereck, 

rycka fram tilFGeneral' Pahlens understöd 

och på ' isammä gäng ? 

framifrån och på 

venstra AankéW' ängripa' staden genom 

féfn baräillonér^äf derT första Bajer- 

ifta divisitnrtfen, under det hån skickade 

x*;v» T 0 .äoieeo^.*;.. V:». --. V - 

fram

-■37 

fr--, innu fyra -.-är. -hcl-iftoner W berget, 

for att taga fiendeniryggen. Ötgångarne 

frän Bar voro tillstängda, huseni 

denna stad intagna af krigsfolk, och motvärnet 

tappert. Likväl lyckades det det 

io:de] linjeregementet att öfvervinna alla 

dessa binder och å nyo inträngai staden. 

En hjatf timmas tid slogs man med förbittring 

pa gatornr.-. Da veko Fransoserne 

och drogo sig "tillbaka till Aileville: Med 

lika framgång kämpade tropparne under 

Grefve Wittgenstein, som blef säradi samma 

ögonblick, då han förenade dem till fiendens 

förföljande. Ingenting hade sä 

mycket bidragit till Fransosernas återtåg 

som eröfringen af Bar sur Aube. Wrede 

förblef, emedan det redan nästan blifvit 

natt, i den ställning, som han tillkämpar, 

sig. Följande dagen börjades förföljelsen, 

Fransoserne, blefvo kastade ifrån en ställning 

till en annan, ifrån Bar sur Aube till 

Vandoeiivres, derifrån till Montifr Atnéy, 

derurån till Troyes. Till dessa fördelar 

bidrog icke litet Kronprinsen af Wiirtemberg, 

hvilken man ock hade uppdragit öfyerbefälet 

öfver den tredje aremecorpsen, 

idet han ryckte fram öfver Laferté sur 

Aube till Bar sur Seine och trängde Hertigen 

af Tarent ur dess ställning, som denne 

hade intagit vid Silvarouge. För att 

betäcka Troyes, ställde Fransoserne opp si? 

Bdz St. Hut. IV. is. 

\

A* 

138 

vid bryggan till la Guillotiere. Anfallne 

från alla sidor, drogo sig Fransoserne till. 

baka till St. Paar, der de under nattens 

skydd samlade sig å nyo. Då följande dagen 

Wrede och Wittgenstein gingo löst på 

St. Paar, funno de endast ett svagt motstånd. 

Seine-bryggan blef af Fransoserna 

uppgifven, emedan de vid dess försvarande 

voro alltför mycket blottställda för canonelden. 

De drogo signu tillbaka tillförstaden 

St Jaques framJör Troyes; men så 

snart de genom några Rysska och .-Österrikiska 

batailloner voro fördrifne; från densamma, 

förtviflade de till och med ömTroyeVs 

forsvarande. Knappt hade General Wrede 

boijata11beskjuta denna stad, förranen 

pariamenta-ilr från den iTroyes comraenderande 

General;:Gérard .visade sig, för att 

tiUbjuda, -.stadens up-pgif vande emot fem 

%imhia£B anstand/i Wrede bevilljade en 

half timma,- och. Gerärd~ antog denna eftergift^ 

"Sedan ataden "v Tar intagen med de 

Förenades troppar, låt Wrede genast hela 

rytterjet under FältmarskalkLieutenant Frimguts 

befäl förfölja fienden på vägen ifrån 

Nogent. Pa detta sätt kom Troyes tillbaka 

ide Förenades händer. Man fann der 

ett icke ringa antal svårt blesserade.; Tio 

canoner och 5000 fångar voro denna segers 

tropheer, hvilka blifvit eröfrade genom 

en General, som idetta falttår vid 

hvarje tillfälle uppenbarade en insigt som

139 

gjorde honom värdig dht förtroende, man 

hade satt till honom. Kepsar-Alexander och 

Konung Fredrik Wilhelm förlade den 6 

Mars sitt högquarter ifrån Chaumont iilt 

Troyes; men Kejsaren af"Öitérrike s*tadna-- 

de derstädes, med honom -de Förenade 

Monarehernas cabineltsp.ittistTar. ■- -- 

- ;j 

Då Paris,Nogent sur Seineoch Soissons 

bilda en likhrnt triangel; befunno sig den 

stora och Schlesiska armeen den 3'Mars på 

samma aX-tånd frän Franska Rikets'hnfviidstad. 

Imellertid kunde Fältmarskalk Bliicher 

icke stadnaiSoissons, emedan Franske Keji 

saren to; lorade intet ögonblick, att om» 

kringgå honom på ömse sidor. Han hfétt 

marcherarde till Fimey, der han ankom deri 

4*.de 

om morgonen, gjorde fångar och 

eröfrade ett forverk. General Corbineau* 

sin adjutant, och Kavallerigeneralen Laferriere 

skickade han till Rheims, der dei 

ryggen anföllo fyra batailloner, som försvarade 

denna stad, och togo dem till stor* 

sta delen till fånga. Den s:te tillbragte Ke). 

sårennatten 2 Beryaußac. Imellertid belägrades 

Soissons af Flertigamesaf RagusaochTreviso 

corpser.Blucher hade derstädes lemnat 

efter den 9:de och io:de Rysska armeecorp* 

sen under General-lieutenant Rudcze*witz'S 

befäl som, ehuru med en icke ringa uppoffring 

af menniskor, ståndaktigt försvarade 

detsamma. Tian sjelf hade strax lemnat 

denna stad, dagen efter sin ankomst, och

140 

skickat Biilows och Yorks corpser,till Laon, 

Kleists, Säckens och Winzingerodes 

Corpser deremot till höjderna vid Craonne. 

Armeen var så uppställd, att den kunde 

sätta sig emot fienden mellan I'Ange, Gardien 

och Craonne eller ock företaga offensiva 

rörelser öfver Craonne. Då nu den 

6:te erhot middagen de fiendtliga colonnerna 

gingo öfver Bery, lät Blucher armeen 

rycka emot Craonne, utan att veta, att Napoleon 

redan hade kommit dit med sina 

gärder och besatt alla skogar och utgångar. 

Denna omständighet, förbundenmed 

den tiptäckt, att bergslätten vid Craonne 

ar för smal for en armee af 80,000 man, 

förmådde Fältmarskalken att heldre leverera 

den förestående siagtningen i.trakten, af 

Xäon. 

' 

Härtill ' kom dessutom den,anmä- 

lan att en fiendtlig colonn hade öfver Corbeny 

mareherat till Laon. Blucher gaf 

således befallning till GeneralWinzingerode 

att éed lO.coo man rytteri och artilleri 

genast marohera utaf till venster, för att 

öfver x CKermisey ] förekomma fienden på 

Vä§en till Laon; men General Biilow uppdrog 

han att Laon, för att försäkra 

sig -om förbindelsen med Nederländerna. 

Sa snart nu underrättelse var ankommen, 

att EiiloVv hade besätt Laon, lät Fältmarskalken 

YorksfsKleists" och Langerons corps^-r 

-taga fein^ rigtning emo|;Fetieux, till 

tihdersiödxf& Winzingerodesxcorps, som

141 

uppbrutit dit. Han hade räknat på, 

att kavalleriet före dagbräckningen skulle 

ankomma till Fetieux,ihvilken förutsättning 

infanteriet om eftermiddagen kunde 

inträffa till hans understöd. Men hela 

rörelsen misslyckades, emedan Winzingerode 

mötte svårigheter vid öfvergången öfver 

Cette och derigenom uppehöll de följande 

corpserna. Endast General Kleist öfvervann 

alla hinder; och ehuru han tågat utaf tio 

timmar sednare, kom han dook på eftermiddagen 

fram till Fetieux före General 

Winzingerode. Imellertid hade Napoleon 

angripit Pvysska Generalen med hela sin 

magt.» Dennes ställning var ganska fördelaktig; 

han stödde nämligen sina bägge 

flyglar emot tvänne åar och försvarade ett 

pass af 100 famnars bredd. Att öfvervinna 

denna fördel, ryckte Hertigen af Belluno 

med tvänne divisioner af det unga gardet till 

abbotstiitet Vaucler, fördref Ryssarna derifrån 

ech gick nu genom det smala passet, 

som var försvaradt med många canoner. På 

samma tid pas cerade Fursten af Moskwa 

bäcken till venster och uppbröt emot Ryssames 

högra flygel, som commenderades 

af General Säcken. Denne drog sig, enligt 

sin instruction, långsamt tillbaka från höjd 

till höjd, under det han satte emot fienden 

starka batterier. Förgäfves anyände Fursten 

af Moskwa alla sina krafter att omkiinggå 

sin motståndare, eller skada ho-

142 

nom genom ciry^^g^f^^^-pll-g-rj^.^rr^lctniiigehXsluta'dy.',yi^ 

'dagens^ bö-fjap^k^nSjke mer 

till Ryssafnes skada Fransos,erj|a^,. _ehuruväi 

äfyen dessé" hade lidit stor förlust 

och iblandj sjnä, sårade räknade Jlertigen 

'af Belluno^»General Grouchy och 

General Laférriere. General Säcken drog 

sig oni natten tillbaka till.Laon. Soissons,. 

blottade på alfalifsmedel, måste under dessa 

omständigheter iemnas af General Rudczewitz. 

Fransoserne trädde uv Jttj^ribesittning 

af,denna stad, öfver^.^vilken de 

förföljde Schlesiska armeen till 1/ao-n-. 

Denna armee, cqncentre*äde sig den 8 

Mars bakom Laon. General -;}uiows corpa 

besatte staden och bergslätten, ,Langerons. 

Säckens och Winzingerqdes CQrpser,stodo>( 

till höger, Yorks ,öch fUeists till,venster 

om densamma. r Emot aftonen.ryokje, K^}*--, 

saren fram jiran Soissons och tördrftfde 

Förenades J 

förposter i|rån Qhi*y- j FölJ\inu\e 

mörgönejä o6tac|te ett starkt; tijcjên hela 

trakten^ Sa.^länge ... .cle^ta-,,parade, trängde 

Franska..infanteriet Preussarnes Ach-Bys-s-ar-s 

inte4 byarnäiXêinillv" 

nesXfprposter o£h- ■ 

och Ardqiu ;.Men, knappt haffe, det,, l^ggt 

sig emot' kl. ii, förrän WAnzmfterode öi> 

vefgick till anTa-jisröreiser,återtog 

A* de nämn- 

■X " 

''. 

dä byarna och kastade Fransoserna tillbaka 

titl st."'jUneter r tidén framtr&ngde. 

.Franske. Kelsaren i snarka cqlonner pa 

vagén fen i(heiaaa. Underrättad härom 

!TV-.*Q J%! tHÖT o"i'j» - ° ''■

K 

143 

och - v&htandö ! 

niifyunlanf#\st1 anf#\st från denna 

sida, Jti*plpstäl. : tle Fafrnpai^ltalk 7 

Bliicheif 

sin arrneé att Langerons och Säckens 

corpser tjeiite till reserve för Yorks och- 

Kleists -corpser. York fick befallning att 

isamma Ögonblick rycka fram! emot fienden, 

1 som densamme med infanterlcolonner 

ville intränga pa honom,. Det hade 

imellertid blifvit afton.Det oväntadeisjelfva 

anfallet" 1 Förbundet med ett lyckligt utfall 

af r^rteiriet,' söm eröfrade femton canriher, 

**afj*£>rde drabbningen till de Före--, 

nades fö¥dw.;{rå följande r satV:\ 

f SBdähV Wänsoserné hade besatt den 

sko£ij|a ? n#jden vid AtHis, de sina 

cariorf§r a*Vral'^äef^vktnarnî denna by, 

och ; 

Vid ' "(feh störa ' yageni," -JÖu uppstod 

en bänÖnåd^ génöm fr vnkin byn Athis ra- 

by besat- 

kade ibrahdx;Speåen:^deâ 

tes aF FHusoêrha;- $en "motsatta ändan f 

förbléfi5 Preussarnes' bWd|r.. '"*- r sa snart nu 

York af fiendens rörélser> tunde ,sluta, att 

han icke var ! betydligt; överlägsen Preussarnes 

#ä;g£e förenade 'Wi^Jr/êsloÉVfian' 

gémenSafmt- ined öeniral läeist: ; 

att;skrida 

till :ihfall;- ehuru det' 1 

haae * 

blifvit' mörkt 

och FfänsÖsernW ' redan bprjat%p^ 

sina eldar.; yl 

-Efter, slagordningen skulle 

Prins' Wilhelm, broder "titf honungen ? 

af 

Préulsenv gör^förstäiinfäftet^meä venstra 

flygeln^ lenVriahåé byh Mtni^ffil fiogér,Gen«taLHorii-«eÄöaja 

eaîF-anrali, I>ch

144 

General Ziethen, för att fullända fiendens 

nederlag, omkiinggä de^s,högraflanque med 

rytteriet, under det General KleiXt skulle 

fortsätta sina anfall längs den framför honom 

ligaande skogen. Fransoserne voro 

justibegrepp, att sälta sig ifullkomlig 

besittning a£ Athis, då de stötte pä de 

troppar, som Prins W T 

ilhelm förde emot 

dem. . Som allt skjutande var förbjudet, 

framträngde Preussarne med bajonetten 

utan att akta på fiendens kartescheld. Så 

stor beslutsamhet utbredde; fruktan och 

förskräckelsei de Franska colonnema. Snart 

infann sig en förvånandeoordning, som icke 

litet ökades, da General Ziethen högg 

inidet fiendtliga rytteriet och tvang det 

till flykten. Det Franska artilleriet, som 

stodiposition, öfverrumplades och blef 

taget; och sedan Prins Wilhelm hade uppnått 

den skogiga höjden vid Athis, urai tadeFransoseruas 

återtåg till ren flykt. Ziethen 

förföljde dem ända till Fetieux. 46 canoner, 

Öfver 50 ammunitionsvagnar och 1000 man 

blefvo tagna. Fångames antal föröktes 

följande dagen genom de skingrade, som 

infördes frän alla håll. Preussiska rytteriet 

gick fram öfver Corheny till Bery, och 

Craonne blef af detsamma besatt. 

Så förhölldet sig med slaget vid Laon, 

som man skulle kunna kalla slaget in 

promtu. Napoleon sökte väl den 10:de att 

-uVB genoÄi

»■■ls 

genom anfall pä de Förenades högra flygel 

vinna nya fördelar, antingen för att eröfra 

Laon eller förhindra Flertigeus af Ragusa 

fullkomliga tillintetgörelse; men då hans 

anfall sju gangGr var tillbakaslaget, gick 

han tillbaka till Chavignon och slutade 

på detta sätt den Schlesiska armeens 

Förföljande, hvars tillintetgörelse var honom 

af sa mycken vigt. Rheims blef den 

12 Mars med storm taget genom -Rysska 

Generalen Si. Priest, och General Lacoste, 

Öf vers te Régnier, många officerare 

och 2500 fångar tillika med 10 canoner 

föilo vid detta tillfälleide segrandes händer, 

under det General Corbinean med en 

svag lemning af rytteri drog sig tillbaka 

till Chalons sur Vesle; likväl blef staden 

redan följande clagen, på Na-poleons befallning, 

genom öfverlägsen styrka åter intagen, 

och St. Priest med sin division drif* 

Ven tillbaka till Chab b Rethel,. der 

han dogaf sina sär. Rheims stacinade anda 

till den 19 iFransosernas händer. På 

denna dag, då Schlesiska armeen å nyo> 

framträngde emot Marne, bemägtigade sig 

General Winzingerode staden för tredje 

gången, och ifrån detta ögonblick stadnade 

densamma i de allierades händer ända till 

freden. Drifven från Laon, gick Napoleon 

tillbaka på vägen till Paris. Den 16 

inträffade Fursten af Moskwa i Ghalont 

B:l% St, Hist. IV, 19.

146 

sur Marne; Kejsaren hade ide tre 

■->.-■■ ■ 

första dagarna "sitt nattqua-rteriEpernay, 

"Fere-Cha-inpénoise och Piancy. Han lät angripa 

M-riy^r^fggen och besätta detsamma; 

ty hans åfsigt var att anfalla den stora 

armeen och göra det sista försöket till de 

Förenades fördrifvande ur. Frankrike. 

På dpnna period inträffar fredscongresseniChatillon 

sur Seine, som börjades 

den 5 Febr. och slutades den 15 Mars. 

Det töcken, som höljer denna fredscongress, 

ar ingalunda så ogenomträngeligt, 

som månge förmena. Deputerade till densamma 

voro: på Englands sida, utomStats- 

Secreteraren för utländska angelägenheterna 

(Lord Castlereagh), Lorderne Gathcart 

och Aberdeen;på Rysslands sida Grefve Rasumowsky; 

på Österrikiska sidan Grefve 

Stadion; på Preussiska sidan Raron von 

Humboldt; på Franska sidan ändtligen Hertigen 

af Vicenza. Ingenting låg _ det kan 

man med största tillförlitlighet säga ■_ 

mindreide Förenade Monarchernas plan, 

än attuttränga Bonapartes dynastie; icke en 

gång sjelfva England gick ut ifrån någon 

sådan tanka, hvarför intet kraftigare bevis 

gifves, än att StatsSecrceraren för 

utländska angelägenheterna hade kommit 

till fasta landet för att medverka till 

en fred, som var föremålet för alla staters 

önskningar, men ännu mer grundade sig 

på deras behof. Istort tagne, inskränkte

147 

sig de Förenades fordringar derhän, att 

Franske Kejsaren skulle medgifva en allmän 

nationlig oafhängighet för hela Europa; 

och då en sådan oafhängighet icke 

kunde ega rum, utan att Napoleon återgäf 

de sedan revolution gjorda eröfringar och 

åtnöjde sig med det gamla Frankrike och 

dess kolonieride öfriga verldsdelarna; måste 

deisjna påståenden yrka Spaniens, Tysklands, 

Italiens och Hollands oafhängighet. 

En Konung af Bourbonska huset skulle, 

lika som Ludvig XVI., hafva skattat sig 

lycklig att för så godt köp få slut på ett 

krig,ibvilket rikets hufvudstad så nära 

var hotad. Napoleon tänkte härulinnan 

annorlunda.. Som han icke var född Furste, 

hade han aldrig tagit Franska thronen 

för det densamma som Europeisk thron 

var, nämligen ett Fidei-Commiss, hvilketi 

stillhet går öfver till dem, som genom statens 

grundlagar äro kallade att arfva detsamma, 

utan för en egendom, den han hade 

eröfrat, eller, såsom han sjelf uttryckte sig, 

för ett stycke träd, öfverdraget med sammet, 

som först genom, honom fick någon 

betydelse. Såsom ärftlig Furste skulle han, 

mer eller mindre,iden egna rätten hafva 

respecterat andra Furstars motsvarande 

rätt, icke inlåtit sig på några eröfringar af 

oviss framgång, icke störtat fremmande 

throner, och icke hafva betraktat Franska 

nation såsom ett capital, hvilket han vore

148 

ÖF- 

b^r^tigadatt ställar^ på -höga»" vinse,ri »horn 

,"-pke rö(|ödd. Furste, gafs det for honom ir,- 

W

149 

an til mmM den tmMÄ? *m%fg*j&l&åhans 

afsigt gä ut på e±t «Äffit krig: hans i' 

bakhall hvilande uppsft WW^lWîfW. 

gång dict

t 

150 

gjordt, att Napoleon.*? styrka icke förmådde 

att fördrifva de Förenade ifrån Frankrike. 

Sakerna stodo omkring denna tiden på det 

säu, att Franske Kej-aren måste förklara 

sigianlednin» ef de Förenades förslag. 

Detta gjorde han nu,i det han uppträdde 

med ett motsatt Fredsförslag, som innefattade 

de mest utsvafvande villkor. plan 

fordrade nämligen ingenting mindre än: 

i) Konungariket Italien med* Venedig för 

sm adoptiva son Prinsen Eugen Beäuharnois; 

2) med Hollands afstående, Nymwegen 

och linien efter Waal; 3) Rhenflodens 

Jinie, så att Nederländerna blefvo förenade 

med Frankrike och Han sjelf Herre 

öfver Scheide; 4) LiFrentor och skadestånd 

for hans bröder Joseph, Louis och Jerome. 

Sålunda blefvo åtmindstone hans fordringar 

tippgifr.a frän England, under det de Förenade 

endast Så vida offentligen förklarade 

sig öfver Napoleons fredsförslag, som de 

derom förkunnade: "att Frankrike hade velat 

behålla ett med jemvigtens återställande 

oförenligt och alla förhållanden med 

de öfri-ga Europeiska magterna öfverskridande 

område af länder, och tillika förbehållit 

sig offensiva punkter och positioner, 

genom hvilka dess regering, till Europas 

och Frankrikes olycka, under de sit?ta 

åren verkställt så mången throns omstartande 

och sa mån?/- skakningar". Da 

tillade: ''De skulle genom underhandlin- 

* 

/

151 

games fortsättande hafva felat emot allt, 

hvad de voro skyldige sig sjelfva; deskulle 

ifrån detta ögonblick hafva vedersakat 

det ärofulla målet for sina ansträngningar 

och i dess ställe endast hafva rigtat dem 

emot sina egna undersåter". Detta vari 

sanning allt för väl grundadt, om man påminner 

sig de följder, som tractaten i 

Liineville medförde; men verlden blef blott 

icke derigenom upplyst om Napoleons bevekelsegrunder. 

nug 

För de Förenade sjelfva måste dethafva 

varit icke litet förvånande, att Napoleon 

ien period, som för honom var så högst 

kritisk, och omedelbarligen efter ett lidet 

nederlag, spännde strengarna så högt. Äro vi 

behörigen. underrättade, så råkade de till 

och medinågon förlägenhet genom ett 

så hö

152 

°i7-i' P.ajEm -förändrade si?, 

a!:s4^ omjian^m, f.ft han 

a att;med allt hvad han e^de 

sß e(^° *-#--?»**£. hvadljan,kunde vinna; och da, 

,i^îng annat 

5i5 fS«|*^P A-rigt an följa en.gifven 

%^m^fml; >^;?e rf? ' , 

/ förenade, 

t r,OJt0ts » J '-» 

*\w e&,+l&é*.i*H^ iwm>_ äSi-h 

tsii ft1 "?^Jr,e %©^rti|3^ l^ma^^ra^ka 

fe^SSf^S-IJ-fetilWÄ # raeSTf#m¥x#** uti Italien. .. .- ,X , -■„

153 

Iivårföre han, ifrån Genf, icke genast kunde 

framtränga till Lyon, ehuru denna stad, 

ibörjan af det nya året, endast hade en 

svag besättning. ISavoyen fann foleu 

beväpning mänga svårigheter, ehuru Grefven 

af Sonns-z sedermera gjorde bekant, att 

infanteri-regementer voro upprättadei depoterna 

la Roche, Anecy, Rumiiiy och 

Tbonon. Chambery hade sedan den 20 

Jan. varit besatt af Österrikiska Generalen 

Zechmeister, under det Generalerne Dessaix 

och Dupas dragit sig tillbaka. Hade 

Grefve B , uhnairân tid kunnat blifva förstärkt, 

så är det intet tvifvel underkastadt, 

att jugenom Lyons faliden störa hvälfning 

skulle hafva blifvit befordrad, som förestod 

det Europeiska statssystemet. Hertigen 

af Castiglione, bestämd ti£2 GreFve 

Bubnas bekämpande, ankom först den 21 

Jan.iLyon, och innan han kunde blifva 

förstärkt, dels ifrån Spanien dels ifrån 

södra Frankrike, så att han blef sin motståndare 

vuxen, forllöto ännu flere veckor. 

Imellertid vexte hans krafter med hvarje 

dag, och Bubna, som den 21 Jan hade 

haft sitt hufvudquarter alldelesigranskapet 

af Lyon, såg sig nödsakad, att förlägga 

detsamma tillbaka till Pont d'Ain, för atfc 

förblifvai sammanhang med sina detache» 

menter. General Scheither, afskickad e- 

Uiot Chalons sur Saone, för art fördrifvä 

B:lz St. Hist. IV. so.

154 

den clemä&ei befrntliga General Legrand, 

bem-ägtigflCde l^gn¥^j-&M---lij§%%4H -T>«n wuedaJfcarligisn!B 

dmiémt jtsY_hfth genSâlerne 

a^m^- 

|rlarehe.adiK)-f&D^îx frf^fl

155 

det den 11 Mar? vid MaCott tifl én blonii^ 

fäktning, hvaruti HertiSgén^öf Castiglioné 

blef slag*!» *m%d-vfen fö»l^s^>af 

-Êfteifl dkta nederlag 

och 1000 fångar. ; 

drog nan sig först tillbaka till Matson 

Elanche och sedan till I^ftäipdHbnomföt* 

följde Grefve Bubna, L"yöU'blefkringrandt, 

och éa-te* hnrdnacklfdeoodrabbnihgar,' soM 

ntföllo till Ö->törrikarnes fördel, gaf sig 

denna stad den 21 Mars till Prinsen af 

Hessen-Homhurg, under det Hertigen af 

Castigliöue drog sig tillbaka till Valence. 

Så slutades denna strid; icke som skullef 

HertigenPS-^ff L Castiglionep^shvilket man 

velat påstå, handlat förrädiskt emot Napoleon, 

utan emedan invanamesisödraFrank* 

rike anda alldeles icke var gynnande för 

Napoleon, äldramindst irtvS-narnesiLyon. 

Ännu sämre stodo Napoleons angelägenheter 

vid foten af Pyrenéerna. Wellington 

hade sedan den 10 Nov. med hela sin 

armee uppehållit sig pa Fransk botten;men 

väderleken var så missgynsam för alla foihf 

etag, att ända till den 19 endast recognosceringar 

kunde äga rum. Hertigen al 

Dalmatien stodi ett starkt förskansadt läger, 

som var sattiförbindelse med fäst--: 

ningeniBayonne. Genei»al Fa-ris's division 

befann sig dé Bindt? 

mellan Nivå och Adout; trertiie ansenliga 

troppafdelhingar i VilläePranca och Nan-* 

guerra. Emot denna stäfeing-fensökteWate

156 

» W?W&*tyl\stPW .»îidei^yjsion; 

Sftfö Witt r % ! v* r -Û trängde. 

nrngar. Men Följande/ d^gfn,leaap^^bel^ 

Franska armeen.^t' forskâê- &3-0Koch 

angrep den veMtjVjvgcfo-.^ 

Portugisiska, Xf?.|few ° et#ll-*t ,fa *M inbaka-, 

NassauisKa ,oclj trospparn*?,, 

8 ?lv ? ef snn?i»^\5 nn ?i»^\? vi4fS r§nsl^ &m

157 

att-«a^^ wm1 händels^åfrfbitiga "MefsTr,; l 

ifvori 

Frans-olértf#^å*Öf^lP& %rfa'oe än'förnya^ 

des, Hkval helt och hållet fåfänga, och 

Hertigen af Dalmatien såg sig nödsakad, 

att gå tillbaka till sin förra, ställning, under 

det Wellington försvarade sin, Idetta 

läge förblefvo sakerna ända till medlet 

af Jan., dl det lyckadss Franska Generalen 

Harispe ätt tränga tillbaka Spanska Generalen 

Mina till dalen Aldudes,, '^ - 

Emot flutet af Jan», landade Hertigen af 

Angouletneihamnen St. Jean de Luz, be«led«agad 

af Grefve Stephan von Damas." 

Som Lord Wellington hade ansett detta 

for nödvändigt, för att försäkra sig om" 

sina framstegidet inrt- Frankrike; utgaf 

han under den 27.de en proclamation till 

Fransoserna,bvari. han gjorde dem bekantaX 

med Hertigens af Angöitléine ankomstoch 

tillika uppfordrade^Tê^f dajrfaêna Isina1 sina 

ansträngningar med Engelsmännernas och 

Spar.iorernäs» För att ' 

bryta ' 

det odrägliga 

ok, under hvilket en Attilas gränslösa are- r 

girighet förnedrade dem sill blotta verktyg: 

iikä^JypraK^ 

för hans afsky värda 

talade Hertigen af Angoulemé isin kungö- 

_\ t rf'-)"*"' 1JTä""-^" 4 

r-lse af den 2 Febr. Det var rigtadt till 

Hert.X-en-. af Öälmafien här och hade till, 

öfver^krStW** Wnnnpnl^^Ä^V^glh m^ 

nehöil väsendtligéii^å^Meä 4 %an

158 

dyrbara Frankrike, och hade utvecklat dén 

hvita fanan, detta■-obefiack-.de baner, som 

Fransoserne i förra tider följt med 

förtjusning. Närvarande tids Fransoser 

måtte församla sis omkring detsamma och 

-med honom bidraga till tyrannens störtande. 

J Konungens, hans Farbroders namn, 

försäkrade han de Generaler, officerare och 

soldater, som ville sluta sig till honom, om 

bibehållandet af deras rang, deras sold ocht 

behöriga belöningar.Enafkomling afHenrfcc 

IV, gemål till en prinssesa, som, ehuru på 

mån gfalldigt sätt olycklig, aldrig hade upp- 

_ hört att bedja för Frankrike en-Prins,' 

glömde sina 

■ som efter Konungens exemper 

egna lidanden, för att sysselsätta sig endast 

med deras, kastade sig full af förtroendei 

deras armar, emedan han visste, att han 

härstammade från deras Konungar, och att 

dfe vtfrö FransoSerX Hvarken Hertigens 

ankomst på Fransk botten eller den af honom 

utgifna proclamation kunde blifva 

utan stora följder. Huru bägge verkade 

pa militären, så vida inan får antaga, att 

do- kommo "'■till' "dess kunskap, lemna vi 

de%hän;- inen så mycket säkrare var deras 

verkan pä invånarnsikuststäderna,isynnerhet 

på demiBordeaux. Deras tankat 

hade Lasne, som utgått ifrån deras krets, 

förklarat t'-' Lagstiftar!de Corpsen. Hos 

alla- rådde samma önskan att skaka utaf ' 

"iexok, Som-ds -■burit-ända-tiH-sista ut- !

159 

tömningen sina krafter. Endast d*e£ 

satt, hvarpä detta skulle, ske, J^#rsakac!e 

ännu förlägenhet*. En viss Taiifard. af St. 

Germain var Ludvig den.XVlil.s fullmägtig 

hos invånarnaiBordeaux, och med 

honom hade nödigaöverenskommelserblifvit 

träffade. Så snart nu Hertigens at 

Angouleme ankomst icke var,mera någon, 

hemlighet, blefvo herrarne Laroche- 

Jaquelin och Queriaux skickade till Lord'! 

Wellington, Georges Bontemps Dubarry till 

Hertigen, för att inbjuda bäggetill Bordeaux, 

hvarest genast vid deras ankomstupprorets 

fana hade blifvit uppsatt emot Napoleon, 

Så stodo sakerna; men innu förblef; 

beständigt väderleken .missgynnande för. 

Lo.rd Wellingtons planer. . . A Spaniorernas 

sida hade den med Ferdinand. VII. afslutade 

traetaten intet inflytande på krigets > 

fortsättning; såmycket störreiFransosernas 

genom den nödvändighet, hvari - Frän-ske 

Kejsaren hade befunnit sig att kalla " 

Hertigens af Dalmatien bästa troppar ti^ljj 

försvar för Paris och ersätta dem gensn|q 

conscriberade. Omkring,.medlet -af Febru»»: 

ari månad lemnade Fransoserne,ikraft af 

dessa mått och steg, Bayonne och drogo* 

sig från fiiigra stranden af Adour tillbaka 

öfver om staden. Wellington följde si.» , 

motståndare, så snart Sir..Rowland- Hill i 

ha.de passerat Gave dolieron. vid Vilieneu- . 

ve, och General-lieutena-nt ;£lmm, med

160 

sjerte division, samma flod mellan Monfort 

och Laas, och Sir Thomas Picton 

kommit derhän, att sätta fienden iden tanka, 

som hade han för afsigt att anfalla dess 

ställningar vid bryggan Sauveterre; en å.l 

monstiation 5 som förmådde Hertigen af 

Dalmatien att låta spränga denna brygga. 

Då Hill och Clinton ryckte fram på stora 

vägen, som går från Sauveterre till OrthesJ 

drogo sig Fransoserne om nattenmellan den 

24 och 25 öfver Gave de Pau tillbaka 

från Sauveterre och samlade sig vid Orthes. 

Ömedelbarligen derefter (middagen 

den 26) passerade Marskalk Beresford Gave 

de Pau under denna flods förbindelse 

med Gave d'olerou, och följde den stora 

vägen ifrån Peichourade till Oithes, på fientbns 

högra flygel. Under det nu de åtskilliga 

armeecorpserna ryckte fram, fann 

Lord Wellington den 27 vid dagbräckningen 

Fransoserna i en stark ställning vid 

Orthe-, innehafvande med deras högra flygtl 

nejderna på den stora vägen ifrån Dax 

och byn^ St. Boés, samt med sin venstra 

fly .'el höjderna ofvan Ortfu>s, och sättande 

sig opp emot Sir Rowland Hills öfvergång 

öfver denna flod. Under dessa omständigheter 

gaf Engelske Fältherren Marskalk 

Beresford beiallning att angripa fiendens 

högra flygel, under det Geheral-lieutenant 

Th. Picton skulle följa stora vägen ifrån 

Pei-

161 

Hîlkftffl#îJhso^na#-^shed^flrnkt 

tv*9-tliv'gel»rt%%»-^b^îT^. 

tibmiiUéou m laifl1-wn'Wfe 

passera »Oe^vhM -fo^fttltl^ fl $nyviftfce efc&lfll**utâir 

att ti4p- 

ft^f^êffaal9is»D^B^Mftar-ghe* 

d-BcllJKitS Ife- 

%MNblighQ&t?|ä-Ja'éffi-TOnsTO*-? pfffir 

Ststfk «ftkiflAifö)n^titt9ffie9eTh lita 

"Ärf«':*Mwöi %*e»-ifreH!*W X 

i BaAslA J» 

4*l*riglfttb g?^flTttéW 1B«|« i> Wh llygelti4\W4st&atoat^ 

tefeji»d».iêA!-*tt fiiVcie#4W*å9ti'S VarS 

ning- t 

rtfiMyMftltt 

u^*W*Sft%sn*l^l»iÄff l^Sbi7Sc 

*?tet-»«r-Ä-b^«d!-»lil 

öfver G.Lve^x^dXXi- Qfttt^ o#Wnae !"' 

s K, 

"^*Wa%MÄiWS?Ide*SS AffiaSnlVlS. 

ftilûe?9»e^ dri^B|# Å B*st?g?& 

Mffî4tfo|B,i»m& $h *WH£ rf9KfiâSL i'%Äd-Mi*^-1«l»«a9WSB a # tesÄ3?öj- tl^lj«l^*^*»W«4io«tf» WfflJ1 rfi?aa4hvaê jo* St. #&*. IV. 21.

-» 

162 

ögonblick tillvexte, urartade detta återtåg 

till uppenbar flykt, på hvilken de bortkastade 

sina gevär och sprungo från bvarandra. 

Hertigen af Dalmatien gick tillbaka 

öfver Soult de Noailles, sedan han förlorat 

6 canoner och många fångar. Följande 

dagen passerade Wellington 4-dour, Marskalk 

Beresford bemägtigade sig staden 

Mont de Marsån, der han fann ett stort 

magasin af matförråd; General Hill ryckte 

iniden lilla staden Aire, hvarifrån han 

skickade sina poster ända fram till Cesares. 

Så slutades slaget vid Orthes; och då för 

Hertigen af Dalmatien intet annat blef öfrigt 

än att draga sig tillbaka på Toulouse-, 

öppnade han sjelf vägen för Engelsmännerna 

till Bordeaux öfver de så kallade hedarna. 

Beledsagad af Hertigen af Angauleme, 

tog Marskalk Beresford vägen dit i spetsen 

för en division; och så snart han 

uppnått bryggan de la Maye, skickade 

han Ofverste Vivian tillMaireniBordeaux 

med den underrättelse, att han skulle inrycka 

i denna stad, iförutsättning, att 

den icke hölle med Franska Kejsaren utan 

med Ludvig XVIII. ,Denne Maires namn 

var Lynch; rjaW en man, som, t med oförändrade 

tänkesätt,ilikhet med så många andra 

personer hade gifvit efter för omständigheterna. 

Då dessa nu instämde med 

hans tänkesätt, under det, på blotta under-

163 

rättelsen om en Engelsk armeecorps"s anryc-» 

kände, militären, douaniererne och alla öfriga 

förvaltningens grenar hade lemnat Bordeaux; 

förlorade han ingen tid att med 

sina bisittare begifva sig till Marskalk 

Beresford. Imellertid uppsatte invånarne 

iBordeaux? den hvita cocarden och låto 

den hvita fanan fladdra från St. Michaelis 

torn. Mairens tal förklarade Bordeauxernas 

önskan; och så snart han hade slutat, 

lade han ifrån sig skärpet och antog åter 

municipalembetets gamla insignier. Med 

otalighet begärde folketiBordeaux att se 

Hertigen af Angouieme, då Hertigen af 

Guiche, som befann sig i denna Prins's 

suite, medförde den underrättelse, att Konungens 

af Frankrike brorson inom trenne 

timmar skulle inträffa för Bordeaux'B 

murar, att genast begifva sig till domkyrkan". 

Talrika hopar af Konungens 

unga anhängare redo nu Hertigen till mötes, 

för att helsa honom; dem följde Mairen 

med sina bisittareivagnar. Då Prinsen 

ankom, steg Grefve Lynch af ur vagnen, 

helsade honom isamtliga invånarnes uti 

Bordeaux namn, och erhöll till svar: 

"Glömska af det framfarna och lycka för 

framtiden utgjorde Bourbonernas föresats 

och önskningar". Beledsagad af Érkebiskopen, 

som under sådana omständigheter 

icke drog ibetänkande att anse- folkets 

röst för Guds röst, begaf sig Hertigen af

164 

Angouleme'till domkyrkan, der man sjöng 

ett Tedeum. På detta sätt voro invånarne 

i Bordeaux de första Fn-msoser, som 

förklarade sig emot Franska Kej-aren; och 

deras exempel skulle hafva hänfört alla 

betydande kuststäder, om utvecklingen af 

det stora Europeiska drama hade tagit en 

mindre rask gång. Den 12 Mars. inryckte: 

Marskalk BeresfordiBordeaux» Omedelbarligen 

derefter blefvo proclamationer förberedda, 

som åsyftade att -ställa sådana, 

tillfreds, de der kunde vara intresserade att 

tillika med Napoleons person försvara re»-, 

volutionen, nämligen innehafVarne af stats-. 

domäner och gamla adliga gods. Ännu 

mer intog den utlofvade närings- och handelsfriheten' 

dessa kustinvånare för dm nya 

hvälfiiingen; ty få trakter af Frankrike 

hade lidit så. mycket genom det så kallade 

cr-nrinental-systemet som. dessa, så att 

den första skymten af *n ny sakernas ord-ning 

var för dem af största vigt, orh li-, 

fcasotn ujlt hvad som foieslod. j-n^d, förtjus-. 

ning omfaiia/les. 

Men, döt var icke allena-t förlusten af 

I»y'on och Bordeaux, som försämrade Fian-. 

sk.i Kfj arens tägvl utiItalien stode. sakerna 

ingeirmcm. bättre.. Uti det tal, hvarrne^ 

hån öppnat den Lagstiftande Corpsen-- sessioner, 

hade Koi-uj.ârne af Danr-eu.i-.rk 

och Neapt-l ärnu i"■ii.-vit kallr.de bana 

bundsförvandter. pen foira. hade 1i.r0».-

165 

---prinsen af Sverige tvungit att afsäga sitt 

Jiittills varande politiska system, samt till 

■pn krigsförklaring emot Frankrike, .som 

Utfärdades omedelbailigen efter fredins afsbltande 

med Sverige och England, och 

af sjelfva. 'verkställigheten så tätt följdes på 

Spåren, att omkring, den tid, hvarom 

bär år fråga, en Dansk armee underKronprinsens 

af Sverige befäl redan Stod vid 

gränsen af Frankrike», Konungen afNeapel 

dere.mot dyefs af sin egen- genius,som anade 

hvad banda skulle, tiU ett sêg,, hvilket, så, 

ögerna; han. ock tn| bafva gjort det, ge- 

nom sakernas läge likväl blifvit af 

/ 

en tvingande nödvändighet, De Neapolitanska 

tropparne hade under första hälften af 

Januari besatt det medlersta Italien ända. 

till fJoloena, utan. att här var afgjordt-, 

\ned\ hvilken af de bäggeiQfra JUalien, 

emot hvarandra stående arméerna de skuU 

le förena sig. Imellertid hade under den, 

11 Jan. mellan Kejsaren af Österrike och 

Konungen af Neapel ett föjdrag blifvit 

klutadt, i hvilket den Fötre garanterat 

bon.om, för hans affall frän. Franska Kej-. 

Sårens sak, en fredlig och fri."regering- öfvar 

dess stater, och utlofvat sin bemedling hos, 

sina .allierade for samma, garantie å, ~ 

deras 

Sida» TiU följe af detta fördrag, gjorda 

Konung Joachim den 17 iNeapel allmänt 

bekant:."att rättvisa anledningar hade f 

Spitt honom söka en förbindelse möd

166 

de Förenade magterna, emot Franska Kejsaren, 

och det han varit så lycklig att af 

dem blifva antagen". En Kungörelse, som 

blef ännu mer förvånande, då hanidensamma 

vidgick afträdandet af deihafsviken 

framför Neapel liggande öarnaIschia, 

Nisida och Procida, äfven som af sin 

flotta, till Engelsmännen, emot löfte om 

tillräckligt skadestånd. len proclamation 

till sina soldater förklarade han sig öfver 

sina bevekehegrunder till aflail från Napoleon, 

idet han sade: "han hade fäktat 

vid Franska Kejsarens sida, så - länge 

han trott, att Napoleon bure vapen för 

Frankrikes ära och fred; nu vore han öfreriygad, 

att Napoleon endast önskade 

krig, och för att icke förråda sitt gamla 

fäderneslands och sitt Konungarikes intresse, 

hade han förenat sina vapen med deras, 

som förbundit sig för thronernas och oavhängighetens 

återställande; det gåfvesiEuropa 

endast tvänne baner; på det ena läser 

man: Religion, moral, rättvisa, måtta, lagar, 

glädje och lycka; på det andra: Förföljelse, 

ränker, våld, tyranni, krig, sorgi 

alla familler; hans soldater kunde välja". 

Rom och Ancona hade genastibörfan 

blifvit intagna af Neapolitanska troppar; 

der hade GeneralMiollis dragit sig tillbaka 

till Engelsburg, här General Barbov 

inicitadellet. Under vidare framryckande 

inträffadeiFlorens samma förändring;dem

167 

gi Jan. blef denna stad besatt af Neapolitanska 

Generalen Minutiio och genast 

följande dagen, under det de Franska 

tropparne drogo sig tillbaka till Livorno, 

flydde den hittills varande Storhertiginnan 

af Toscana, Napoleons älsklingssyster, med 

sin gemål och sina barn till Lucca, dit 

de Franska autoriteterna följde henne. Under 

det Neapolitanske Generalen Carascosa, 

ifrån Modena, uppfordrade det södra Italiens 

folk till deltagande i kriget emot 

Napoleon, gjorde Vice-Konungen af Italien, 

ifrån Vérona, i åtskilliga proclamationer 

till sina soldater och Italiens folk, det 

beslut bekant, som Konungen af Neapel 

hade tagit, och uppmanade till ett ståndaktigt 

försvar af Napoleons sakiuttryk, 

som allt för myket förrådde, till hvilken 

grad han sjelf misströstade om denna sak. 

Iden mellan Österrike och Neapel afslutade 

tractaten hade öfvercommando öfver 

de Österrikiska tropparna blifvit utlofvadt 

till Konungen af Neapel, ifall han sjelf 

personligen infunne sig vid armeen; men 

innan allt blef aftaldt, som var nödvändigt 

för detta ändamål, förllötodagar och veckor. 

Imellertid underlät icke Fältmarskalk 

Bellegarde att på Österrikiska sidan genom 

proclamationer vinna Italienarne. "De evigt 

minnesvärda dagarne vid Leipzig, sadehan, 

hade afgjort Italiens öde;Nordens folk blef-

s 

\ 

168 

""friade; men Förtryckets t., 

totade. Äfven till Italiens 

■ att glädja sig öfver 

-ts valgcrbingar. Italiev 

vnr e'n a('görande kamp för 

■"Xs-é öfviprstanden, fövr-in Kej-. 

vände sina faderlitrtl 

%t?ra nejder, som aldrig upp* 

>m om lijertat. Segern 

Xn fört hans a*»*meer- till lEtsrb; ' 

en- 

b traktandet al edra egna fördelar 

■bjöd stiUe or deras vidare framsteg'; 

il'.ån v : -Je icke blottställa édet lör fardrhå 

ap cm strid-,i hvilken fienden änrn kundö 

påräkna många 

Hor. Sedan Konungen 

af Neapel har f&ttat det beslut att förena sin 

magt med dels --enades, for att genom 

sina krafter öeb sina vidsträckta militäriska 

taienter medverka till den allmänna 

■frfc&ens vinnaiid

169 

tum och edert mod b a Tvä bestämt till det 

lyckliga Italiens första skyddsvärn. Villjen 

J ännu en gångiCapitolium se Brertnus 

med dess Gallier, på det han måtte betjena 

sig af sitt svärd, för att försvåra tyngden 

af den tribut, han ålaggt? Skynden till 

vapnen! Förenen er under eder Konungs 

fanor, hvars styrka och ståndaktighet försäkrar 

er om återvändandet af dessa tider 

af magt och välstånd, som J så länge hafven 

njutit under huset Savoyen. Ädle Toscanare! 

trogna och visa folk, fröjdens! 

Om våra vapen för ett ögonblick oroa 

edra fredliga boningar, sker det endast 

idet ändamål, att atergifva eder åt denna 

Upplysta och faderliga regering, hvars förlust 

J under den långa mellantiden icke 

hafven upphört att begråta; förenen edra 

krafter m-ed våra, och snart skolen. J se 

den af eder älskade Fursten återvändai 

ert sköte, och med honom de skona konsterna, 

vetenskaperna och det allmänna 

välståndet. Italiens folk! DeFörenadeMonareherne 

villja återställa den Europeiska 

statsförfattningens gamla ärevördiga byggnad; 

och när deras, verk är fullbordadt, 

skolen J åter se det durchlauchtiga Huset 

Este åter uppblomstra hos eder; då skall 

den odödliga staden, som tvänne gånger 

varit den förstaihela verlden, icke mer 

vara den andraiett freminande rike, och 

B:lz St. Hist. 22.

170 

med ny glans upp-tå. som den Christna 

ver!(i et*S hy.ivyds tad". 

Denna proelamati.on. utgals på en tid* 

då Fältmarskalk Bellegarde hade sitt hu£vudtjuarter 

i Villa Franca och träffade anstalter 

till. öfvergången .öfver.Mincio. Vice- 

Konungen hade dragit sig tillbaka öfver 

denna flod för atti det beträngda läge, 

hvari han sig,befann, concentrera sin armee. 

Fästningarne Mantua och Peschiera 

hade starka garnisoner. Den ■7 Febr. satte 

sig Bellegarde i rörelse, emedan han 

erfarit, att hans motståndareistörstaskyndsamhet 

gick . tillbaka på Cremona, och vid 

Mincio endast hade-- lemnat efter* sig; tyänse 

divisioner. Dåual!ä anstalter till öfvergång 

voro tränade, gick division Radivojevich 

den t) vid Valleggio, General Vecsay, 

vid Rozzolo, pfver floden utan att 

atöta på något motstånd; menFäitmarskalklieuten-inten 

Meervillestadnade med grenadierbrigaden 

ocbXbåg-s,6 dragonregementerna 

Savoyen och Hohenzollern efter vid 

Pozzolo, för att kunna kasta sig på hvad 

punkt som hotades. Det synes som hade 

Fältmarskalken blifvit missledd genom falska 

underrättelser. Ty hnappt var-Radivojevich 

ankommen på den mosatta stranden, 

då han blef inveckladien fäktning, som 

han väl bestod tillsin fördel,likväl så, att, 

då fienden - hade dragit sig tillbaka till 

broskansen vid Monzambano, qch denna

171 

just skulle anfallas, ankom från General 

Meerville den underättelse, att en stark 

hendtlig kavallericolonn vid Goito vore 

återgången öfver Mincio och hade kastat 

sig mellan honom och FältmarskalkUeutenanten 

Mayer, som blef tillbakaträngd 

ifrån Mantua till Villa Franca.'Det var icke 

lätt, att utveckla sig utur en sådan förlägenhet; 

ty uppenbart var, alt Vice-Konungen 

genom denna rörelse åsyftade att 

afskära Österrikarna återtåget öfverMincio. 

För att rädda sig, beordrade Bellegarde 

denvid Valleggio efterblifna brigaden Quosdanovieh 

till General Mervilies understöd. 

Redan hade, trots det motstånd, som denne 

General gjorde, fienden gjort betydliga 

framsteg emot Villa Franca, föratt komma 

de öfver Mincio gångna troppariryggen, 

då General Quosdanovichs ankomst tvang 

honom att appgifva de eröfrade fördelarna 

och, med efterlemnande af några hundra 

fångar, begifva sig tillhaka till Mantua och 

broskansen vid Goito. Så slutades denna 

rörelse. Ett på samma tid ifrån Peschiera 

med 3000 man verkstäldt utfall blef tillbakavist 

genom Fältmarskalk - Lieufenant 

Sommariva. Huru stor Österrikarnes för* 

lust varidessa dagar, låter icke med tillförlitlighet 

säga sig; menide fiendtliga ar* 

meeberättelserna uppsattes den till 2500 

fångar och 5000 idöda och sårade. Huru 

dermed ock må hafva förhållitsig, var likväl

172 

alltid genom föraningenmed de Neapolitanska 

tropparna öfvervigten pa Österrikarnes 

sida. Seda.g man uppställt en Österrikisk 

corps under General Nugent på södra Fostrande», 

hade val Österrikarnes krigsföretag 

tvänne serskilda skådeplatser, nämligen 

norra Italien pä venstra och södra Italien 

på högra stranden af Po; likväl stodo arméerna, 

den högra flygeln inorr, vester 

om Gärda sjön, och den venstra flygelni 

söder på högra stranden af Po,iett noga 

sammanhang med medelpunkten, så att 

ViceKonungen förlorade all utsigt att göra 

dem betydlig afbräck. 

Om arméernas rörelser icke voro så 

häftiga, som de väl hade kunnat vara; 

härrörde detta kan hända ifrån Konungens 

af Neapel politik, som icke hade något 

intr/esse, att bringa Frankrikes öde uti Italien 

närmare dess upplösning. Den naturliga 

följden ai ett sådant system var, att 

Österrikarne sjelfveiNorra Italien icke kunde 

göranågra starka framsteg. Den till Brescianska 

landet afskickade General Stannissavlevich 

ryckte den 10 Febr. genom, 

Trompia dalen öfver Vastone och, efter 

insperrandet af skansen Rocca d'Anso den 

11 öfver Brasso till Leone och Ga-rdone. 

Den förrablef stormad; här fann den f)ster-* 

rikiske Generalen några tusen gevär och 

fattade fast fot. Vice-Konungen, se-m ge- 

-siom detta framryckande såg sin "hiifvrid--

173 

ställning hotadiryggen, lat hela division 

Lecohi rycka ut ifrån B-réscia för att åter 

erölra ställningen vid Gardone. Tränade 

af öfverinagten, drogo sig ÖAt trikiska förposterna 

l>akom denna ort på hnfvudcorpsen, 

som dref fienden tillbaka tiU Brescia. 

Ifrån denna tid inträffade en tvungen vapenhvila 

för Österrikarna, som varade ända 

till medlet af Mars. B?» täckt genom fasta 

platser, hade Vice Konungen under denna 

tid samlat sin hHivndmagt i trakten af 

Volta- och höll sina åtskilliga broskan

174 

nu att förbereda en säker öfvergång öfver 

Po-floden. Nugent lemnade den 2 Mars 

den osäkra ställningen vid Taxo och ställde 

sig opp vid Secchiä. Men innan denna 

rörelse kunde ful'ändas och de mot Appenninerna 

och Guastalla förutskickade 

tropparne voro i stånd att rycka fram, 

uppbröto Italienarne från Guastalla och 

angrepo General Nugent med sådan häftighet, 

att det blef omöjligt att undvika fäktningen. 

Genom tappert motstånd blefvo 

Italienarna uppehållna hela dagen igenom, 

och Nugent fortsatte den 5 Mars sitt återtåg; 

till Modena/dä imellertideftertrabenunder 

General Stabrettiberg dref fienden till 

-Reggio'. Endast af de förutskickade tropparna 

kunde några icke uppnå Panna, och 

General Grenier, ifrån Panna trängd bakom 

Enza, fördref besättningen idenna 

stad, tog öfver 1500 man med mer än 30 

officerare till fånga och eröfrade 2 canoner, 

under det, på samma tid, General Viletta 

förjagade Xj.oo Österrikare ifrån Guastalla 

och äfven från sin sida gjorde fångar. 

Imellertid blefvo, genom Hertigens af 

Otranto förmedling, de Toskanska fästningarne 

öfverlemnade till Neapolitanarne, sedan 

de Franska Generaler, som försvarade 

dessa fästningar, hade afvisat alla capitula- 

-tionsförslag. Ännu vigtigare var ankomsten 

af en Engelsk transportHotta till hamneni 

Livorno, Den satte 1200 man ryt*

175 

teri och Sooo man fotfolkiland, hvilkas 

bestämmelse var att eröfra Genua. Icke 

långt derefter visade sig Lord Bentinck, 

att ställa sig i spetsen, för dessa troppar. 

De maxcherade längs kusten och besatte, 

efter en fäktning vid Vera,islutet 

af Mars och i början af April, Lerici, 

Spezzia, St. Maria, Porto Venere, och andra 

punkter vid hafsviken för Genua. Detta 

var sakernas läge uti Italien, och deraf 

kan man sluta, huru vida Napoleon kunde 

räkna på bibehållandet af denna halfö,och 

huru vida han var berättigad att urskulda 

underhandlingamesiChatillon plötsliga 

afbrytande med den omständighet, att 

de Förenadehade gjort påstående om Italiens 

sjelfständighet. Han som icke en 

gång hade någon utsigt att fördrifva de 

Förenade ifrån Frankrike, kunde med en 

sådan förevändning omöjligen hafva någon 

annan afsigt än att än djupare förborga 

sina planer. 

Om man nu behörigen sammanfattar 

hvad hittills blifvit berättadt; sätter man 

nederlaget vid Bar sur Aube och vid"Laon 

iförbindelse med hvad som på samma tid 

händeiLyon,iBordeaux och utiItalien, 

och föreställer man sig Napoleons läge, 

såsom det visade sig för honom sjelf, icke 

för den ena eller andra af hans motståndare; 

så är man lätt öfvertygad, att för 

det skenbara trots, hvarmed han afbröt

176 

fêdscößgresf-eai-Glhafciilon, -ingenting annat 

iå-g, till gru|nd än hans,önskan ått sltua 

på ett conseqnent sätt. Att-;hans roll var 

utspeld, kunde ingen „klarare inse än han 

sj^J-jF, bäst kände de medel, hvarigenom 

- han uppehållit sig på en svindelväckandfe 

höjd»? e V^ fosderativ^ystemet var 

sista spåretförvunnet, sedan äfven Konungen 

af Neapel hade äffallit från * honom. Titel 

af Fransk Kej.-are--.hade på visst*-/sätt-förlorat 

all metriog, så snart protect-oratet var 

söndraflt derifrån. Franska nation ihöijade 

vakna ur , en lång ;- dröm.**» och dien rik* 

gilltighet,;hvarm-ed densamrriåsTiiiTfdeTstöddö 

kriget, visade tillfyllest, att cten iqkeläng- 

■ re ville vara bedragen. ißedaå på sitt 

återtåg fråuvMosltfwa tillParis -hade'Napoleon 

yttrat s, "att, från det,höga till - detlöjliga,vore 

blo-tt-.e^t steg".: Allt hvad han 

kunde kaFa högt, v^r förhonom borta. Det 

enda problem, *ha-*r

177 

manhang*.^ bäggedera till och med i så 

hög grad, att man måsteihonom beundra 

menniskokännaren och statsmannen; hvaremot 

allt blir förvirradt, om man följer 

den vanliga hypothesen: att Napoleon, bedragenisina 

förhoppningar, slutligen underkastade 

sig nödvändighetens lag. 

Med föresats således att sluta sin hittillsvarande 

roll, vände sig Napoleon, ef- 

Icr slaget vjd Laon, med den betydligaste 

delen af sin armee _ ty endast Flertigarnes 

ai* Ragnsa och Treviso svaga corpser stadgade 

eftserfaa. emot Furst Schwarzenberg,, 

som ända till den 15 'Mara- hade blifvis 

"stående pa vägarna ifrån Seus, Trainel och 

Nogent, för att afvakta utga-ap-en af drabbningarna 

mellan Franska Kejsaren och Fält- 

-narskaik Bliicher, och som redan den 14 

gjorde en sidorörelse för att närma sig Schlesiska 

armeen. Till detta ändamål uppbröt: 

G-ener-al Wrede, för några dagar tillbaka 

af sin Konung utnämnd till Fältmarskalk, 

■med sin corps till Arcis sur Aube, och 

afven de öfriga arrneecorpserna blefvo t* 

iörsti dagarna derefter ifrån venstra Seinestranden 

dragna till Troyes och bragta-i 

en trång ställning mellan Seine och Aube, 

under det man vid F-.heims-, såsom vi veta, 

slogs med afvexlande lycka. Den Frän» 

■sa Kejsarens hufvudquarter var den 19I 

Phincy. Alt: han sökte en slagtning, ~ kunde 

B;h St. "Éist. IV. 

25,

4 

178 

skönjas af alla hans rörelser; hvarföre han 

sökte den —detta var hans hemlighet. 

På det nu icke s:te armeecorpsen,ihvars 

spets Fältmarskalk Wrede stod, måtte blifva 

föremålet for ett anfall från alla sidor, 

drog Furst, Schwarzenberg densamma tillbaka 

öfver Aube och ställde upp den framför 

Nogent. Gärder och reserver, som 

voro honom gifna till hjelp, funno sin 

plats bakom denna ort, under detden s.'dje, 

4:de och 6ite armeecorpsen förenade sig 

under Kronprinsens af Wiirtemberg befäl 

vid Troyes. De Förenade trodde nämligen, 

att Napoleons afsigt vore att marchera 

pa Troyes. Idenna förutsättning erhöll 

Kronprinsen af Wiirtemberg befallning, att 

gå fram till Plancy och angripa fienden derstädes; 

men den 0e armeecorpsen fick anvisning 

att öfver det af Fransoserna redan 

intagna Arcis sur Aube framtränga till 

Kronprinsens understöd. Den 2o:de gafs tecken 

till anfall omkring kl. ro. 1 detta 

ögonblick störtade sig den Rysske Genera- 

len Kajsaroff på en iiendtlig massa, skingrade 

den och tog med 3 canoner många 

fångar. Efter denna första början ryckte 

rytteriet af de Förenades venstra flygel 

fram med 3 batterier, hvilka genast började 

att beskjuta fienden. Imellertid närmade 

sig General Wolkmann byn Tarcy, för 

att härifrån Framtränga på Atéis. Här uppstod 

en hårdnackad fäktning. Redan hade

179 

en bataiilon af infanteri-regementet Erkehertig 

Rudolph framträngt ända till murarna 

af Arcis, då densamma af tvänne batailloner 

Franskt garde blef slungad till. 

baka till Tarcy. Förenad med de tvänne 

andra bataillonerna af samma regemente, 

trängde den andra gången fram, kastade 

det Kejserliga gardet tillbaka till Arcis 

och sökte att intränga idenna stad. Men 

förgäfves, emedan Fransosernas canoneld 

var så häftig, att man måste vika för densamma, 

, Den hade dragit sig tillbaka öfver 

Tarcy, då andra bataiilon af det första 

infanteriregementet, Konungen af Bajern-, 

ryckte fram, under Major von Baligauda 

befäl, kastade Fransoserna med fälld bajonett 

och eröfrade byn. Men äfven dessa 

tappre blefvo under sitt framryckande till 

Arcis kastade genom en Fransk Gensdarmeri-bataillon. 

Då Napoleon hade valt Tarcy 

till stödpunkt för sin ställning; använde 

han ock allt för att bibehålla sig ibesittning 

af denna by; och på detta sätt inträffade, 

att följande anfall, som gjordes på 

densamma, först genom den lOide national 

fältbataillon Augsburg, sedermera genom 

hela första brigaden af den j.dje Bajerska 

division, och sluteiigen genom en Ryssk 

granadier-brigad, blefvo alla lika fruktlösa. 

Imellertid /hade rytteriet, af de Förenades 

venstra flygel, tillbakaträngt fiendens högra 

nära bakom Arcis 5 dess vidare.

180 

framträng-md-*- fö^hkulrarle- ar sjuttio cano-» 

xier, som blifvit uppätalida på f-ri domine-* 

rande h jd. Ett lätt Baje-rs-kt batteri vair 

nära helt och hållet sonderkiot-sadt, då* 

Fältmarskalk. Wreue lät 16 stycken tiU a£ 

Rysska gaicb-t-. rycka fram under 

skydd af en division cnirassierer, och derigenom 

bragte den fiendtliga elden till tystnad. 

Det hade redan blifvit natt, redan 

trodde man, att kampen for denna dag 

vore slutad, då hela fiendtliga kavalleriet 

"gjorde ännu ett anfall på Genesal Kajsa* 

roffs lätta rytteri och ka.stade detsamma 

tillbaka. Upptaget af det 2:dra och 7-de 

Chevaux-legers-regementet af första Bdjer- 

*ka kavalleri-brigaden, iyoktc det å nyefram 

och ka tade Fânsost-rna. Dessa förnyade 

_ väl anfajjet, men blefvo med så 

mycket större torlust slagne tillbaka, som 

den tredje Rysska cuirassierdivi-ion delade 

kampen. S-a slutades den 2o:de Mars, 

pä hvilken dag: Kronprinsen at Wiirtemberg 

endast deltog ien lycklig kavallerifäktning, 

som vid Plancy föreföllmed j*Sfgarne 

af itejsgrliga gardet. Den 2i:sta om 

morgonen ha-de s åen s:de, /i.:da och 6:te 

corpsen uppställt sig mellan Chaudrey och 

St. Remy,; den .sjte derernot, bildande högra 

flygeln- .f^J-dPå »bölden «u Chaudreyi 

samma ställning som.foir^-dagan. Napoleon 

tyade ()fujljkqniligen ,-uUyjmt Arcis och 

iippsfajljt r *sfg* -iîpijtör dQnfia

181 

1 

Förmiddagen observerade man Tivarandra å 

ömse-'sidor." Då "på eftermiddagen Fursten 

af Schwarzenberg gäF belfållnirrg till etr 

förnyadt anfalliöch den stora' arnVeéh från 

trenne sidor på en gnng' 'ryckte fräHi s-|. 

mot fienden, 'bökade''-Na£oUön' r ått' draga 

sig tillbaka genom Arcis ' öfv.er till 

Vitry. Knappt hade man%ärkt detta, förr-? 

än Fältmarskalk Wrede Tät defi Österrikisk^ 

kavalleri-Generalen Frimöntmed hela rytteriet 

och artilleriet passera Aube, ocH in-* 

fanteriet- »gä öfver bryggan vid Lesmont; 

han sjélF dWjjde öfver riåfÉén iCocloisr 

Arcis -stir-AÄbe blef efter ett ringa mot-» 

stånd täêtJloch förföljelléri först följande 

dagen rätt liflig. Deti armeecorpsen 

uppställde sig på höjdei-naxäf Corbeil, och 

skickade General Gxzaröwsky's 

kavalléridivisiori fram ända till Metier 

Celin. Dert /£:de irrch ' 6:te Corpsen 

ryckte in i ställningen vid Dtfmiiiere och 

Laistre, den 3'djé innehade 'Arcis; reser- 

verne tögo-- till den £:te J 

Corpsens unäerstöd, 

en ställning vid JaseinsP Fursten laÉ 

Moskwa, som anföVde dén ' 

fiendtliga efter-1 träben och hade' ryckt fraiii ft*ån Arcis till 

Sortie"' Ptiys, förlorade på ] dftv^gen 27. canoner, 

60 ammnhitionåvå^rtar och flera,än 

tusen Ungar, Som blefvo^ honom fråntagna 

af General Ös*zarowsky. u " * 

" 

/■ 

Så'- slutåués 'denna 'l *äl^g-tntng 'vid Arcis 

sur Aubei'dén < sista 1, vidWikéif^Napoleon

182 

var personligen närvarande* Huru de krigiska 

händelserna hade verkat på landet 

omkring, kan man lätt föreställa sig. På 

hela sträckan, som går öfver Mery. Arcis 

sur ' 

Aube, Lesmont, Brienne, Dienviiie, la 

Rothieré, Trannes, Arconval, Bär sur Aube 

Vandoeuvres, Lusigny till Troyes, fann 

inan, några månader derefter, ingen by, 

som icke bar spår af krigets olyckor. Af 

hela Mery var endast en liten förstadöfrig 

af 26 hus med de fyra murarna af en 

casern. Brienne hade så när som 

slottet på höjden blifvit förvandladt till 

en askhög. Mindre förstördablefvo Arcis sur 

Aube och Bar; men i Vandoeuvres blef intet 

hus förskonadt, och hälften af invånarneidenna 

stad dogismittsamma sjukdomar. 

Troyes brann till en del ned, och 

Nogent förlorade 150 hus genom en eldsvåda. 

Detta allt för en endas skull, som 

ville vara något,hvad han aldrigkundeblifva, 

nämligen sitt folks fader.Isjelfva sakens 

natur låg, att alla de olycklige, som genom 

kriget förlorade sin egendom, sökte att genom 

detsamma återfå hvad de förlorat, så 

framt de icke dertill saknade nödiga egenskaper. 

Den Franska landtstormen vexte 

genom dem, ända till en farlig höjd, så 

att de Förenades anförare, för att vara densamma 

vuxna,måste taga sin tillflykt till de 

strängaste mått och steg. Således lydde det: 

"att hvar och en till landtstormen hörande 

"i

183 

person, som blefve gripen med vapeni 

hand, skulle behandlas såsom krigsfånge 

och skickas till de aflägsnaste länder, 

och att hvar och en invånare istad eller 

på landet, som öfverbeyisades att hafva 

dödat eller sårat någon af de Förenades 

soldater, skulle öfverlernnas till en militärcommission 

och inom 24 timmar afrät- 

tas". Dit hörde vidare: "att hvarje församling, 

der man ringde till storm, skulle 

brännas, och hvar och en, der ett lönnmord 

bleFve begånget, skulle efter invånarnes 

antal beläggas med en contribution 

af 20,- till 500,000 francs". Trots dessa 

försigtighetsmått, rasade landtstormeniLothringen, 

iWasgaus berg ochiFranche- 

Gomté, ochisynnerhet hotades de Förenades 

communication med Rhen under den 

tid,då slaget stod vid Arcis sur Aube,idet 

courirer blefvo uppfångade»; transporter öfverrumplade 

och strödda,,tr^par af solda- 

ter antingen slagna till döds,' eller tagna 

till fånga. Icke så mycket Kejsarens be- 

fallningar, ehuru deinnehöilq många uppmaningar, 

som den egna, nöden, och nödvändigheten 

att försvara sig sjejC, förmådde 

invånarneidessa ländejLyjatt satta allt på 

spel för att åtmindstone^ rädda något. Men 

vi återvände till arméerna.,,, , 

Då Napoleon efter,slaget vid Arcis sur 

Aube drog sig tillbaka till den östra gränsen 

af sitt,rike; yari, synnerhet allt att 

t

184 

frukta förjvfj*aren af Österrike, som med 

många ministrar och andra peHorier af 

högre stånd hade slädnät efter "i Chaliilcn. 

Intet ögonblick var att förlora, om lian 

och hans sällskap ' 

icke skulle löpa fara, 

'ätt falla iFranso.sarna.s händer. Häroni 

"underrättad gthom Kejsaren af Ryssland 

och Könungen åf Preussen, uppbröt Franz 

om nattenmell-an den 22 och den 25 Mars 

ifrån Chatillon till Dijon; och som y 

hästar icke voro i tillräckligt antal alt 

fy, såg man sig nödsakad att ridande 'tillxyggalagga 

en ansenlig sträcka väg, til: 

man befann sigisäkerhet. Gm en vidrig 

händelse hade låtit Kejsaren af Österrike 

falla i sin mågs händer, såullé ,deraf en 

kedja af händelse hafva uppkommit, som 

icke haft håghn likhet med de nu föijande. 

Napoleon befann sig, "pa sitt återtåg 

till östra gränsen,iDouleVéiit, dä Franska 

bönder fo-rdV- till honom en utplundrad 

frfenni

185 

berg honom orrigifven af Fursten af Neufchatel 

och Wagrarn, af Hertigarna af 

ViQenza och Bassano samt af några Marskalkar. 

IKej-arens uppsyn herrskade det 

fullkomligaste lugn. Icke så ihans Ministrars 

och Generalers, hos hvilka en till 

förtvihVn gränsande nedslagenhet tydligen. 

Var att läsa. Underrättad om den olycka, 

som Baron Wessenberg hade lidit, erbjöd 

"sig Napoleon genast alt gifva honom de 

skyddshref, som fordrades till fortsKttnin-. 

gen af hans resa. "Men, .tillade han, en. 

; kan jag icke ge er; ihela hufvudquarteret 

finnas blott tre eller fyra, som vi. 

nödvändigtbehöfva. Huru detta skall sluta, 

må Gud veta; men det är tid, att ett 

slut kommer. Jag kan icke försvara mig 

längre! 1 aren för många emot mig; och 

fattas i synnerhet artilleri. Mitt beslut 

är att gå till Paris och att der afsluta 

freden. Jag vet icke, om er Kejsare nu 

kan rycka mig ur den förlägenhet, hvsri 

Jag råkat genom honom; men säg honom» 

alt om han kan besluta sig att uppsäga 

coalitioneU, hanialla tider, ekallimig 

ega den trognaste bundsförvandt.Säg honom 

tillika, att han misstar sig, om han tror, 

att hans dotter, min gemål, kan utan;,n*iig 

förtsät-a det svåra yärf att.regera Fransoserna". 

På delta sätt entledigad, ville T 

senberg aftrrda, då h-un iförmaket raärk* 

B:lz St, Hist. IV. QA

186 

te, att Hertigen af Bassano beledsagade 

honom. Så snart nu bägge voro allena, 

slog Hertigen med allt uttryck af fullkomlig 

förtviAan händerna tillsammans Öfver 

sitt hufvud, och utbrötiföljande ords 

"För Guds skull, hvarpå tänker Ert hof? 

Vi stå på brädden af förderfvet, och det 

draribetänkande att rädda oss? Jag ber, 

jag besvärjer er, ■uppbjud all er vältalighet 

att förmå er Kejsare till coalitionens uppsägande. 

Vi kunna blott blifva edra eviga 

gäldenarer*'. Med sådana uppdrag fortsatte 

Wessenberg sin resa. Han fann sin KejsareiDijon; 

mert under tiden hade sakerna 

redan tagit en vändning, somianseende till 

afståndet mellan Dijon och Paris, icke kunde 

förenas med någon hjelp. 

Man antager 'allmänt, ätt Napoleon 

vändt sig till östra gränsen af Frankrikei 

den förutsättning, att de Förenade skulle 

följa honom dit af fruktan att blifva afskurne 

från Tyskland. Denna hypothes 

understödjes af den sista Franska armeeberättelsen,ihvilken 

säges: "att Kejsaren 

-efter slaget vid Arcis sur Aube beslutat 

utföra en plan, som han genast vid 

fälttågets början uppkastat, nämligen att 

öfver Vitry och St. Dizier framtränga emotNancy, 

kasta folkresningen å ömse sidoriryggen 

på fienden, genom samma 

medel sätta fästningarna i gemenskap 

med hvarandra och sålundairyggen ni

187 

åen slagna hären tillstänga alla portar till 

Frankrike och med en mur af jern afskära 

densamma allt återtåg". Huru vida denna 

sista armeeberättelse är äkta, har man 

väl goda. skäl att tvida,. men äfveni det 

fall, att den vore äkta, skulle man 

ändå kunna göraFranskaKejsaren den förebråelse,, 

att- han icke behörigen tagiti 

öfvervägande den händelse, att de Förenade* 

istället att. följa honom, kunde gå till Paris 

och genom hufvudstadens eröfring alldeles 

förändra,sakernas hela läge». Men man 

är så mycket mer, berättigad att frikalla 

Franska Kejsaren från ett lättsinnigt bedömande 

af sitt eget läge, som. man af 

hans samtal med Baron Wessenberg vet, 

först och främst, att han icke kunde försvara 

sig längre; för, det andra, att han 

ville sluta sin högst besvärliga roll; för 

det tredje, att han, hade för afsigt att gå 

till Paris, för att derstädes göra fred. S%. 

allmän derföre nämnda förmodan ock må 

vara, är likväl ingenting orimligare än att 

antaga, det Napoleon skulle hafva närmat 

sig östra gränsen af sitt rike med den bestämda 

afsigt att lätta marchen till Paris 

för de allierade och sjelf påskynda alla 

de förändringar, som måste inträffa efter 

hufvudstadens eröfring. För att sluta enligt 

med sina önskningar, måste han förblifvai 

spetsen för en armee, måste han 

antaga mine, som skedde mot hans villja 

f

188 

ocjh hans feôda9 ,hv-a d somncê utait 

b-lgge kunde inträffa. Qet,ar.i en menm. 

skijÅ Jefnad oJjtf x>.ingenting -svårajfe an att 

3\ T 

pa et^ drägligt säu.sjluta; orh 

appleop„ sop^^vyi^te detta allt fur val, 

Xprtvi^de^^-^kf.->ouk sig sjelf till den grad, 

at,t pax\ skplle liafya uppgifvit hoppet at* 

jFnru-kisistalsk^**a,pjtrop,hen befalla öfver sina 

fiender ocb-, "^ /orblfifya en gåta, far sina 

samtida. «. .„ 

, De JFörena.4e;f^ryaqa-legibörjan öfver 

Jiai-js rökelse.till..fester.. Skulle ide följa, 

lienom eller gå 4till.Paris?, De hadeibör*. 

}aj|.besluta^ attigrâ det företa. i.f&edaa 

"var^befäl utgifVeit fo> hela armrenttill upp-» 

tyjfttf. di Fälfma^lia^k,Blucher gjoisde he#< 

la saken, o-ni,fptej. cU-?i#£tto>m ,> iitthan fore- 

Stiillda demji^m^ll^h-jten at gå tillbaka 

SfÅ 0.?? &haTO3g&e 9?h Uo% Sig förbindel. 

sl^b att $^FA ?£*&*i man vill lemna 

*■ 'VfrPW _ **-■l.-k&sß J^ne-saler-raa,Biilows och 

T^rbf§ fcft^Pfte*- Ögoa blicket var 

a _\tlMyte» tf\khnrbindande.. Kej-ar Ale- 

x^ä ?r ../ör]L-lfaj^^B 'jS%. för Bhichérs tanka, 

°4fr'/». JW?T r fltt anlrfcda marchen till 

"^f JÅ V; 1 "--** $9r ift ll 1J-Kil-v» »dersamana i» å.ste Ge- 

Me .W .yîv^éd-M" """de?,- m-H W),ö9Di nwn ka* 

V .'P^3 f) 9^ fl-^MHipk^-s'.r5'. r.-tioner 'framtränga 

3*-^ w* )»* fttt* olmervejjs 

;Fiö,M>^3^Js-lgcr^.-»v^Mtrr, omhvilken 

131 *"%J?y?*Vp 1lflhf**fta * &*# bH»4' f *Jan Fördei 

" 

'köÄ-fätci. L->X *fma *^%ih£i% m^ -antag, att

189 

han '-icfeer "'.va,ft rFheiöHgt förstånd 1 ; 

med -utmärkta /persöne4 ) 

kan? -.iii anseende till- $&gftföftilig ; ' 

'brist; j&x 

trovärdiga u^derrättell-et ®dåMifi, hvarken*^ 

jakas ållér nekass likväl ar^lannblikt, och?* 

det synes*åtmindstöné aÉééieâfgjotdf,; 

att Furslfeöîaf;|B*rievent|^fÖrförtaFransk^ 

Kejsarens fcabinettminis-éér) ''-utskickade in* 1- ~ 

träffadei\-Londö^n Unifer tid skftf* 

delFörenade?iM6na^CherhiasIhâr närlhadel^., 

sig hu>Vud6taden. ' < x&ejsårfebi 1 *afI, '&*ysslaÅäJ' 

och Konungen af Preussen beledsagääe 'tjP\' : 

get,, för att ~, > om allt 4k4iHé 3yc*käs eTteif^' 

önskan, bilda en högre ; aå%&i**itet "'v fW nöuWil lr 

förändringar;-■ Kejsaren-» --S^Ös*. iWiiMélkHf^ nade eftéroi OijonJ &å * afeVätfd* * 

'fonue^ff 

»äta gr^nkå# sn-fé ty._, piföJWJ*'

190 

af Sverige, en ledig åskådare af de sista, 

händelserna. INancy befann sig Grefven 

af Artois, Ludvig XVlil.s. broder; han hade 

öfver Holland kommit till Frankrike., 

for attidet afgörande ögonblicketbevaka, 

sin slägts anspråk på den Franska thronen, 

af; de- Förenade hittills mindre 

gynnad än icke hindrad. Härifrån ut-, 

bredde sig öfyer hela Frankrike försonande, 

ord, som betraktade hela, revolutioniljuset 

af ett blott missförstånd mellan den 

gamla hérrskarestammer-- och nationen. "Nu : 

vore ögonblicketkommet, då den Gudomli-. 

ga Försynen tycktes vill ja sönderbrytaverk-. 

tyget för sin vrede. Olyckor på olyckor 

hade öfyergått röfvareu. af Ludvig den. 

Heliges, thronfvl^cJ^ Europas, ödeläggare. 

Skulle. Frankrikes, olyckor ännu; förökas?' 

Skulle detta, icke ändtligen, vaga att störta 

en hatad, magt, som icke längre beskydda-, 

des af segerns falska sken? Hvilka fördo-. 

mar, hvilken farhåga kunde ännu förhindra 

Fransoserna att kasta sigideras Konungs 

armar, och attiåterställandet af en, 

laglig magt erkänna den enda underpanten 

för fred, lycka och förening? Hvilka tvifvelsmål 

kunde y^J ännu uppstå emot hans 

faderliga, tänkesätt?Iförra, förklaringar 

hade han sagt,inärvarande upprepade hans 

att förvaltningarne och justitie-embetsmännerne 

skulle behålla sina embetenihela 

deras vidd; att. han skulle låta, hvar ocfoi

191 

ten förblifva på sin plats, som svure honom 

'trohetsed; att tribunalerna, såsom lagames 

bevarare, skulle afhåila sig från alla 

förföljelser; att ändtligen den lagbok, som, 

besudlad med Napoleons namn, till största 

'delen endast innefattade" Konungarikets 

gamla förordningar, skulle förblifvaidess 

kraft, med undantag af cle stadgandet!, som 

strida mot de religiösa dogmerna. Senaten 

skulle bibehållas och vinna förmonsrättigheter. 

Ianseende till egendomarna hade 

Konungen redan förklarat sig derhän, att 

han ville använda de tjenligaste medel 

"att förena hvar och ens rättigheter och 

intressen; och som han såge, att de talrika, 

mellan de nya *och gamla egendomsherrarne 

afslutade öfverenskommelsernäragjorde denna 

omsorg öfverrlödig; förpliglade han 

sig att förbjuda domstolarna något emot 

sådana öfverenskommelser stridande förfarande, 

att befordra de frivilliga -öfverenshoinmelserna 

Och att sjelf äfvensom hans 

famille gifva efterdöme till alla'uppoffringar, 

som kunde bidraga tillFrankrikes lugn 

och en upprigtig förening mellan alla Fransoser. 

Armeen försäkrade hän om bibehållande 

af alla de grader, poster, pensioner 

och löner, som den för närvarande 

egde; till och med dess distinctionstecken 

och belöningar skulle bibehållas, allenast 

ärofullare och säkrare än de kunde gifvas af 

en usurpator. Endast denna olyckliga cont

192 

scri-ptidn», Re-ffl p§ &t\ : n** :ors?

193 

Bulq^ " tyckte ' ftram **ll ' *Seies*» na* : EM?n 

stora armeen,;. som dHii Q-g-^-ai&e drojt^t^ 

yer natten;,i-Fsre t^hllll|?.eino4f»e,i^f pii>t.3Ätte 

följande, daggen Mt\ -maiscli-e till.--.Me«»x., r ?i-»^ 

den 6;te corpsen under fiêeral 

stötte på , Fran-k>skrivas >a«-»ie?egarder ."

194 

enade ett Rysskt batteri emot corpsen, och 

förnyade kavallerianfall fulländade dess tillintetgörande 

till så hög grad, att Generalerne 

Amey och Pactod blefvo tagne till 

fånga med 5 brigadchefer, 4000 man och 

35 canoner. Brödtransportenkomitjenlig 

tid till ett uthungradt land. 

Efter denna händelse, drogo sig Ilertigarne 

af Ragusa och Treviso tillbaka tiU 

Sesanne, der de träffade Generalerna Yorks 

och Kleists kavalleri. Dessa Generaler 

voro knappt underrättade om Franska Hertigames 

marche, då de bröto opp ifrån 

Montmirail, för att öfver Laferté Gaucher 

afskära sina motståndare. De funno denna 

ort intagen, föTdrefvb Fransoserna derifrån, 

och förföljdedem med det rytteri, som 

ännu stod dem till buds. Då öfverlefvorna 

af de Franska corpSerna om e. m. visade 

sig på vägen ifrån Sesanne till Coulofniers, 

blefvo de genom Preussiska artilleriet, 

tvungna att lemna konstvägen. Under 

det Langerön, Säcken och Winzingerode 

Gen 2yrde besatte Laferté sons Jouarre, 

kommo York och Kleist till bryggan vid 

Trilport, sedan de på sin marche angripit 

och kastat några batailloner, som drogo 

sig tillbaka ifrån Laferté. Före dem hade 

Crenetar Emanuel af Langeronska corpsen 

redan inträffat vid Trilport med pontoner 

till tvånhe bryggor, och genom en häftig 

fiendens försök att

195 

förhindrabryggornas fexgg-^^^S^&i^ 

vergångeâ-B^f^-jqJii^Hläiê^B^^ 

Meaux.; B .hfi-tB göd åé Hit obnEiö^j9.inr 

. Den 28 Mars. k]. & pin morgonen. 

sprängde fiendeniMeaux ett krutmagaon 

och drog sig til.lb^^|âye^3^jôgf 

Kleist angiepo -^ÂiSHM iÄMJÄW^ 

ien fäktning, som varade anda in pijf natten, 

Villeparisis och Moutsaigle, under ..det 

resten af Schlesiska armeen gick öfver 

bryggan vid Trilport» :3 |£|ê.gnedîp|||f $e# 

29.de den stora armeen. Hon intog den stora 

väg^n till Paris, under det den Schlesiska 

armeen uppställde sig på vägen ifrån 

Senlis till Paris och på lilla vägen ifrån 

Mery till hutvudstaden. U-ndeltiden hade 

Hertigarne af Ragusa och Treviso ryckt 

fram på vägen ifrån Melun till Paris, der 

deras ankomst utbredde den största,.förskräckelse. 

Den ställning, som de om 

aftonen intogo, sträckte sig ifrån Belleville 

och Pantin tiil Auberyiliers» Antalet af 

deras troppar steg ännu till 27,000 man. 

Hvad Parisarne för ett är sedan skulle 

hafva förklarat, omöjligt, att nämligen 

under deras Kejsares — denna ihela Europa 

fruktade General —regering en fiendtlip 

armee skulle kunna intränga ända till 

hufvudstadens murar, det hade. nu inträffat, 

jnoq hem JioqUiT Biv Jeßfii-tni tinbî 

Om alla dessa händelser blef man ImellertidiParis 

först efter handunderiat-

196 

ta,cj,-xQm» 25-,Mar»s hade, i anledning af en 

f^rewilvienTseger,, c.auonerna bjifv.it.lossade 

viil Jnya!lidor#Ar Itätkl. meraforVt forvilla 

h,ufyi?vis|ade4s4hyp« a;ê ?sfr » hådla dem vid 

god.th^yintie;-, yftn,, emedan man var -.viss på 

§%tt 4ftkfc ty de.-.awneeberättels^r, som blefvo 

oJll^jlJigen km?»n|^rda, talade,blottiallmän-* 

Iy*r% Qi|i-'jfs,i^getC|..-ech;' lemnadet öfrigt att 

v^ta^jt nä^ft^ deraf.I 

"febfV 3i föibiefvo Parisarne, tilldesa 

4£ n ?-r-b7 om ;aftonen den, underrätteke.an* 

hoiVhi a£t en .fiendtlig. corps, efter n%ra& 

af .^,poj3, -efter andra-sxaf 

iâjn, stod i., _kf- att, forftaga en så 

%f_Ud . oonj^.deii-iwa*!» £Uiot Paris^,* Qfver 

d^ta. |j^ndens .»^h^lka^de,.., söm dessutom 

%£ n^ånga ännv- »satyes,itvifvel,nvar man 

%\l!löa'-»*g»i *nt»n) i-«ekymn- et » tu-(den d^trnan 

"fet§#rade hyai?anean, att en,--sådan.magt 

MOtat-t levnna bernagti* 

gft-*#ig' biiifvu^Sltîfn., Sorglösheten tilltog,. 

4 å >^fjg

197 

martre, på Napoleons befallning, hadeblifvit 

fyllda med 45,000 centner kiut, på 

det, i fall en hufvu.dsl-agtning skulle gå 

förlorad och fienden stönade löstpä Paris, 

genom en stadsdels uppflygandeiluften, de 

öfiiga skulle råddas och den Förenadearmeen 

tillika vara tillintetgjord. Man berättade 

vidare, att på några mil från staden 

det flacka landet hvimlade af Kosaker, 

och genom dessa hvarje utsigt till flykt 

vore afskuren. Man talade tillika om oro-liga 

rörelser i förstäderna St... Antoine 

och St. Marceau, om församlingar af iiskmånglerskor 

och kolbärare, som beslutat 

begagna, första bestörtningen till en 

plundring af alla kram- och köpmansbo-. 

dar. Alla dessa lykten. utbredde sig så 

mycket hastigare som bekrä.flelsen ännu 

ntéblef pa den seger, man den 25:te hade 

föikunnat. Imfllevud var ännu något för 

banden, som ställde de mera eftertänksamma 

till freds t . i/ämligen hofvets vistandei 

huvudstaden. Kejsarinnan, modern, hade 

den 28 bmdit sina söner Joseph, Louis och 

Jerome til! aftonmåltid och på skadespel; 

och hvar och en. som visste detta, fann 

deri en tillräcklig grund att anse sig saker- 

Alla förvillelser forsvunno,då samma dag eiriotkl. 

9 om aftonen förstaden St. Martin 

fylldes med tusen flyktande menniskor frän 

landet, som med hustru och barn,bo k^p 

och husgeråd,sökte »sin tillllyktoortiFa.is.

198 

n^feni.^nto-ainneltckiigåovasfaomkring 

l&Jl -Aphtålsfen^ laam dr-enbtiifrår-nfibarrieren 

ända till r,oulw*mJeb--St.*'Martin bildade 

tfx sammanträngd massa af vagnar och bop. 

Parisames bestörtning öfver denna 

syn, deras bänJi-ild större förvåning öfver 

flyktingames berättelser, meddelades hofvet. 

Istörsta hast blefvo Ministrame, Guvenören 

i staden och Napoleons trenne 

bröder kallade till Thuillerierna. Kejsarinnan, 

sade man, hade icke varit böjd att 

taga till flykten och icke förr -gifvit 

efter, for de mest enträgna böner,,än man 

föreställt henne, huru det blott vore fråga 

om att lemna Pairs tiil det ögonblick, då 

h-ennes Gemål skulle halva kio?sat fienden 

mellan hufvudetädéns* riiurar och sin armee. 

Huru nu derrned förhöllsig, så kom man 

öfverens, att josepb, Jerome och Krigsministern 

(Hertigen- af Feltre) skulle anföra 

deiParis behändiga tropparna, eleverna 

af den polytechrmka scholan och nationalgärderna 

emot fierföfcm-iXf&nngJlng nu besluten 

att fly, öfveilade man till den grad 

alla anstalter riertiil, alt man icke afvaktade 

ankomsten af de vid deu Kejserliga 

privatskarlen anställda personer utan sprängde:iivalfven 

under; Thuillerierna och öfverlemnade 

åt jngeribetjeningen guldfatens på- 

Ja£*agä^nßâ»«tÄ*>rtgén af Westphalen gjorde 

på bwattnm-f^bbîfc-itiH- flykten; hon 

lenmade staden den 29 om morgonen kl.

199 

gnr.Flenne följde, tvänne timmar -sednare; 

Kej-^rinriann.modeE» med den fordna Konungen 

af Holland,och emot kl. 7 om morgonen 

afresteäfven Kejsarinnan medenansenlig 

snite. Henne följde,under en betäckningar 

rfera 2000 gordister till hiist-, den, q_. millioner 

tra-i-.s starka privatskatten, alla kronans 

juveler, hofvets guld- och silfverservicer, 

stallet, galavognarne*och hela jägeristaten. 

Alla dessa hovhållningar beiunno 

sig omkring kl. 2 sammanträngda inom det 

trånga slottet iRambouillet, der trots de 

stormar, som börjat uppstiga emot denna 

famille, den strängaste hpEeti-quette ännu 

blef iakttagen. Här drojdö man till middan 

följande dagen, då det lyckades General 

CafFarelli att förmå den ännu på se» 

gertidniugar väntande Kejsarinnan att tortsätta 

dess flykt till Blois. Man dröjde ötven 

natteniChartre en Befeioôoohs»edanrlpi 

och fruktaa-ab IDen^Ä j&prifejankom ma» 

till Blois. Undertiden hade;med hufvudstadens 

öde äfven rikets pä samma gång 

blifvit afgjOa-jät/Ti-gnirfa^ladiiaSGf 3b absrrrfi-df 

Efter Furstens af Schwarzenberg anordningar 

skulle Schlesiska armeen angripa 

Montmartre, den stâaatmeeitilißåagtf

200 

hörä*rn^~*tea 

BaôWJ-^^é-^liaMiiÄ 9* l^^^^^bSMeri''i 

MSaiVk; --WJ&êKM-le* * 'tebr jf^hbfldade refér-MftftV 

--^tf'*'!-^ 

Äféft*. «¥?3 Sf^-afttfee^fe beßilet öf\jrér 

sifrO Bc-Ä#^-teMlP^W'--SÄôrfti^ de-d S^wb^h^qêJiÄ^ sfiflHin|;^fvakßlåé 

,?oJv>v 

/iM%y&eWsaisÅoÄ 

trätta1eW å¥i*all'^JB£*"levillé'^Böfiêft¥l|lli 

faSé %%' 

"tfrofiyTiß'^ 1» 

WttMéhmr^, n%bw w BeWém *m mfei 

§I&M aefiSß^d^rnctf-tfflUr? rfyii Btl"*M»ui-e$ 

sWÄaV éWär-ifäftXi .a&iV a*P"rfep^rå Hlotte* 

ltfiftê#-4fl*Ba!ä&^ 

g#Ht o^^fitfPeÄo^ :

201 

xnérada anfallscolonner på sjelfva byn. 

Imellertid hade Prinsen af Hohenlohe, anförare 

för den andra anfallscolonn, framträngt 

med tvänne regementer till venster 

om vägen frän r sT -- ,.nilly. för att vid brädden 

af skogen likaledes tränga fram emot 

St. Maure. Bägge Generalerne togo byn. 

gemensamt, och Prinsen af Hohenlohe 

förenade sig harpa med de Österrikiska 

grenadiererna för att taga Charanton, hvilket 

icke mindre lyckades. På högra flygeln 

skred man först mot middagen till 

verket. För att. sätta sigibesittning a£ 

Montmartre, uppdrog Fältmarskalk Blucher 

Grefve Langeron att taga Aubervillers, 

att bloqnera St. Denis, om det icke ville 

gifva sig, xncn att med resten af tropparna 

rycka fram till Glichy och angripa Moat* 

martre från denna sida; York och Kleist 

erhöllo befallning att göra anfall öfver la 

Villette och la Ghapelle, Motståndet var 

häftigt, ehuru framgången intet ögonblick 

var tvifvel underkastad. Med ett hjeltemod 

utan exempel trängdePreussarne fram 

för att besätta en punkt, som Franske Kejsareniliera 

sina förklaringarhade utmärkt 

såsom afgörande. Ännu .rasade siagtningen,, 

di hos de Förenade Monarcherna parlamentairer 

visade sig, som utlofvade stadens 

öfvergång, om man ville göra en ända på 

blodsutgjutelsen. De \oxn välkomna bud» 

Bdz St. Hist. IV. 26.

202 

skap; ty hvarken Kejsaren af Ryssland eller 

Konungen af Preussen fördekrig af passion, 

och just derföre måste den första 

utsigt, som visade sig för dem att uppnå 

deras stora ändamål, fredens återställande 

iEuropa, af dem med glädje emottagas. 

De bjödo derföre stillestånd. Imellertid 

var det icke lätt att göra slut på striden. 

A ena sidan voro de Franska Marskalkarne 

icke böjda att tro på ett fördrag, som 

blifvit uppejordt mellan staden Paris och de 

Förenade: å andra sidan ville Preussarne, 

kosta hvad det kunne, med storm intaga 

Montmartre. Då detta hade efter stora 

ansträngningar lyckats, lät Hertigen af Ragusa 

finna sig villig att antaga det tillbud 

honom gjordes och draga sig undan 

öfver Paris. 

Canonernas dunder tystnade till invånarnesiParis 

största förvåning, af hvilka 

de flesta icke visste, hvad de skulle tänka 

derom. Emot kl. 5 gjorde Hertigens af 

Ragusa tross sitt återtåg genom hufvudstaden; 

men man var ännu alltidifullkomlig 

ovisshet, och detta tillstånd varade, 

tilldess ändtligen emot kl. 5 adjutanter 

sprängde till alla barrierer för Paris med 

den underrättelse, att iiendtligheterna voro 

inställda. Nuhemtade man, efter 24 timmars 

ängslan, å nyo fri luft; likväl förvånades 

man icke litet, då man såg Ministrame» 

alla Öfverembeten och Cassor genom

203 

Helvetesporten taga flykten åt Orleans. 

Det Parisiska nationalgardet hade tagit en 

ganska ringa andeliden sistakampen, och 

jflera öfverembetsmän, som varit anställde 

vid det samma, ibland andra Statsßådet 

Regneault de St. Jean d'Angely, denna eviga 

loftalare öfver Franska Kejsaren, gjordes 

sedermera den förebråelse, att hafva uppfört 

sig fegt. En del af Franska hären, 

med Konung Joseph i spetsen, tågade 

mot aftonen iniParis, dröjde öfver 

natten > på Marsfältet och på Elyseiska 

fälten ända cill kl. fy om morgonen, då 

han lemnade staden med allt hvad som 

hörde till militären. Sedermera följde Hulin- 

commendant i Paris, och Moncey, 

chef för nationalgardet» Ixnattens stillhet, 

rullade genom de öde gatornaiParis 

dessa vagnar, som -fdrde hufvudstadens 

12 mairerj ?ett liktig. efter dessa feml 

lysande lustra, sona Revolutionen tillryggalaggt. 

Af *alla autoritetér stadnade endast 

policepréfecturen iParis. - 

Mild och varm blåste vårluften följande 

morgon, under det solen lyste på horizontenisitt 

fulla majestät. Samma oro 

dref män och ynglingar omkring på gatorna 

och fruar och flickor vid toiletten. 

Som bevis på den stora Europeiska härens 

annalkande förnam man ännu endast rytteriets 

trumpettoner. Imellertid förberedde 

sig de Förenade till ett intågi Paris. E-

204 

/ 

mot kl. lp^sjrångde de första PV«H.ssarns 

inistaden; i

205 

cbers h;imhrv Och klaik-r. '-'Betfö, utropade 

man,* är dewxkonfrsté, ;dh'g 1> för-Frankrike; 

vi -jio irter fria;* de' mutar;- 'söm skilde oss 

Från den öfriga ■ VerMer-; -Hio Titer fallna; 

oceanen Öppnar sig "åter". ■Så' uttryckte* de 

sina första känslor.' TAWvkV?"ia*formo'sfg 

efter hand andra tankar. 'Uppvaknande"ur 

en tjuguårig dröm, imdér-hvärs förstå hälft 

man phantasevat om nya^tféttmngar; öch 

vrider den andi a^ omniya l d*^nå^tiei^ fökfé 

hvar och fen att få en iyd-el-i-g föreställning 

om följderna af denne i^yä1' hvalfning. Väl 

■ kände nmir; hvilken bri&f '-yh^verklig«a- 

-tio-nalitet' fördragandet åf ! 'én sk långvarig 

despotism' och tfremlir.ga.-nfcs glada etnbt'tagande 

förutsatte; niien flfâr ?#ch en s&kfc» 

att hos Jig sjelf rättfärdiga Sig; i3erigenön4 

att han länge sedan hade'förutsett öcftefiér-» 

längtat den■'_ t Mars. : Ut4Xein-?Mlda^ stißi 

ningar öeh å.ibörder sag-ftfa-ni* huru^ jji-friierna 

inom- s% förätfoet^fM^den^stora h£ti& 

delsen, att Paris blifVi^^hitäêt."Med "totfpi 

slagna armaiv och slWcéh mun stodß 

repiiblicane**né? öCh |fPd$*as " -sähuna v tfdMg-T 

na ögeaKryn t 

-'"Uâdå--b^Vl^rei-öfvéT , déri 

undertryckta' fi-ilVetenX^-P;i-'if, afigfä&é buk 

vuden, blrf k- Stfsu^Par%^^ 

börder ingehks*^ iirafl" dâi -Frans-fea - Kéjollrens 

-an-feångatfHp.itg t^gbVêi^tWri ■'■fl6^"k'fjnd^ 

att öå#t l«d^ r 

*V*d^'l^§^b(l%t}f; '■■ 

med ■■titädft- - tMIhbkahäifcwu"j-hÄ el ■"3t>fcNf 

v {-ghetf r 

* éff 

mmeaf #£$ t*i&mp-k uéAiäl-lke»%e^fbénék!-* v

206 

nas anhang. Skaror till fots och till häst 

tågade Öfver Boulevarderna med hvita fanor, 

ropande; lefve Konungenl De funno 

ännu föga bifall. Atmindstone satt ännu 

hos de flesta den skräck qvar, med hvilken 

Napoleon hade herrskat. Endast fruntimren 

instämde i dessa utrop, vare sig 

af medfödd'likgillti&het för det politiska 

elleri förväntan pä nya skådespel och 

.nya äfventyr. Redan under intaget vajade 

från balconerna och frän fenstren hvita 

dukar, och, smyckade med' hvita cocarder, 

ropade fruntimmerna till de Preussiska och 

Rysska -oflicerarne: Lefve Konungen! hvilket 

de förra besvarade med ett leende, de 

sednare med utrop: Lefve friden! — 

Ännu samma dag utgaf Kejsaren af 

Ryssland, ostridigt på Furstens af Beneventråd, 

en kungörelse, hvari han,ide Förenades 

namn, förklarade; "att de hvarken 

ville underhandla med Napoleon eller med 

någon medlem af hans famille, men voro 

sinnade att erkänna det gamla Frankrikes 

integritet, såsom detsamma hade bestått under 

de sista Konungarna". Genom samma 

manifest blef tillika Franska Senaten inviterad 

att välja en provisorisk regering, 

den der skulle åtaga sig omsorgen om förvaltningen 

och förbereda en constitution, 

som vore passande för Franska folket". 

Denna kungörelse gaf sinnenaihufvudstaden 

den förstabestämdariktningen för Bour-

207 

bönerna. Genast följande dagen församlade 

sig Senaten, d. v. s. alla medlemmar af 

detta collegiurn, som stadnatiParis, och 

valde, under Furstens af Benevent presidi-uui, 

en provisorisk regering, som var sammansatt 

af denna Furste, af bägge Senatorerna 

Beurnonville och Jaucourt, af Statßådet 

Dahlberg, samt af Abbe Montesquiou, f. 

d. medlem af Constituerande Församlingen. 

Men knappt var detta ärende slutadt, förrän 

Senaten skred till den formliga act, hvarigenom 

Franske Kejsaren afsattes. Senaten 

skulleisitt afsättningsdecret hafva hyllat 

sanningen, om han sagt: att Frankrike behöfde,såsom 

hvarje stor Europeisk stat, en 

ärftlig monarchie; och då erfarenheten 

iNapoleons exempel hade bevisat, att en 

uppkomling, äfven emot sin villja, måste 

blifva en tyrann; vore det ändtligen tid 

att göra ett slut på mannens regering*). 

Idess ställe anklagade han Franska regeringen 

för saker, förhvilka ansvaretfölltillbaka 

på honom sjelf, såsom väktare öfver 

de organiska lagarna. Afsättningsdecretet 

innehöll nämligen följande grunder: "att 

Napoleon sönderrifvitden förbundsact, som 

förenar honom med Franska Folket, genom 

*)Idessa uttryck igenkänner inan Författarens 

nu en gäng för alla antagna,politiska sats, 

att endast Konungar, som varit födda tiU 

throaea, kunna ega KoögUgkbygder. 

.";,..' -*V"' !...'■■:">■}*%'»--/'i*?.'; iSU :7: :X

208 

påläggande af lagétridiga taxor och bör* 

dor; att hän begått detta ingreppifolkets 

rättigheter pä en tid, då han, utan orsak, 

hade entledigat Lagstiftande Corpsen och 

gjort ett dessbeslut till intet; att han, emot 

50.de artikelniConstitutions-acten,företagit 

en mängd krig, då likväl nämnde^ artikel 

föreskrefve, att hvarje krigsförklaring skulle; 

föreslås, undersökas, decreteras och såsom 

hvarje annan lag kungöras; att hm 

emot constitutionen utgifvit flera decrot, 

som innefattat dödsstraff, nämligen de bligge 

decreterna af den 5 Mars, dödsdomar 

emot commendanterna iSoissons och la 

Fe/e; att han genom decreter om 

statsfängelserna kränkt de constitutionella 

lagarne; att han tillintetgjort ministrames 

ansvarighet, kastat om hvarandra, 

och störtat dömstolarnes oaf- 

' 

..'* 

bängi^hetf att hanuhderlaggt policens godtyckliga 

censijr jdn^ nationen tillerkända 

rättighet, ,tryckfr|rieten, och på samma 

begagnat nressen att uppfylla Frankrike 

och Europa med uppdiktade händelser, 

falska niax:mer, despotismen gynnande,läror 

ocb spiädalser emot utländska regeringar; 

att bap töre kungörandet andråt 

acter och berättelser, som varit af Senaten 

författade; att ban, i stället att, enligt 

Uttrycketisin .ed, regera iden enda afsigten 

att (?efordra Franska Rikets lycka och 

',' " : ." ära, * 

; 

' ■'- -' - "i">U-''V? £,-'■'■ - . 

"& 

—t -

209 

ära, stegrat fäderneslandets olycka till den 

aldra högsta grad, nämligen genom vägran 

att underhandla på villkor, som fäderne - 

landets intresse bjöd, vidare genom 

missbruk, som han gjort af de honom 

förtrodda-penningar och mejinyskör, ål 

ligen igenom de sårades vårdslösande och 

genom åtskilliga måttoel som medfört 

städernas ruin, slättlandets; utökande, 

hunger och smittsamma sjukdomar". Så 

lydde afsättningsdecretet, som sträckte sig 

icke allenast till honom utan äfven till alla 

medlemmar af hans famille; och på aetm 

sätt var samma Senat, som genom sm 

trälaktiga -beredvillighet ätt förvandla Na- 

poleons intall till lagar,' sa vasendthgeu 

, 1 1 " 1 »Il r- T Til-.-. 

hade bidragit till Frankrikes och hela Eu- 

ropas olycka, andthgen hragt derhan, att 

, r ..X iv r- .-fi.il* i-* ,ör- - _ 

han, till strarr tor sina synuer, ma-te hunir 

mö* JU.. ; * 

döma samma monarcn.r som hitfilß- vant 

af honom afaueacf. MeuâtsäitVungsd: 

__ - _ " " r nelanHixaviJ cAA„ »■tet 

ihanden visade sig Senaten ior JW-TCJ-a 

Kejsaren, lor att biinga honopi sin hyji> 

ning; oCh denne, mor.aren, som. genom 

Furstens at Benevent matt och steg sag"alla 

fTßtltf IOUS* *I3Pjr,hr,iMB fIQQ sffj'll?l_3l\. ,. ■» 

hinder undanröjda, svarade,: "Icke emot 

Frankrike hade nan fort krig, .mén »var ef- 

mot den mam, som' kallat sig hans allie- 

-> , i't'3- i.-nen .iiir " 

:al* 

rade och me,d krig örversvammatnan stater; 

såsom vaa ar 5 Franska iulket, knnde 

han sig i ~ sina tankesätt emot detsamma 

B.Tx

210 

stadfästad genom Senatens mätt och steg; 

det vore rättmätigt, det vore -vi-"t att gifva 

Frankrike starka och liberala grundvalar, 

som öfverensstämdemed dennärvarande upp-' 

lysningen: till en försäkran om det varaktiga 

förbund,, som han tänkte afsluta med 

Franska Nationen, gåfve han densamma 

tillhaka alla i/Ryssland befintliga fångar". 

Geriast följnnde dagen (det var den 2 

April, följakteligen samma dag, på hvilken 

Nipoleon för fy år sedan hade förmält sig 

ined en Österrikisk Prinsessa,:iden egentliga 

afsigt att gif.va sin dynasti en evig varaktighet) 

ofverlemnade Senaten afsattningsdecretet 

till den .provisoriska regeringen 

med en skrifv-sUeyhvari denna blef anmodad 

att göra bekant fer- Franska Folket och 

Armeen, att bägge, vore befriade frän deras 

trohetsed .emot Napoleon. Detta 

gjorde den provisoriska regeringenien 

aflfesse tilL /Franska folket, hvari, sades: 

"att Napoieon>.p^ -anarchiens ruiner upprest 

åespotibmeus byggnad., Väl häda 

han bort? af- tacksamhet omskapa, sig till 

Fransos; -nien han hade aldrig varit rättskaffens- 

Franso.-i. Aldrig hade han upphört 

auiutveokla.orättvisa krig och spela 

en äfventyrares; >roll, som ville göra sig 

ett namn. "- Ännu- idenna dag, då hvarje 

famille vore JiöUd i sorg och hela 

Fraalmke? uppsände klagorop, vore han, 

d©£ för Fransmännens lidande och förmod-

211 

ligen hafvande med någon j-tteplan. Aldrig 

hade han egt konsten att r«»geia, t.vaik»n 

i anseende till hvad nation Ii tr*-»- .t, 

ellerianseende till det, som d-espo-rj men-*. 

hy.d !'an«

212 

luttradt genom den dubbla erfarenheten 

af anarchie och despotism, finna sin lycka 

iåtervändandet af en skyddande regering". 

Huru hade väl allt detta kunnat blifva 

bekant i Frankrikes omätliga hurVudstad, 

utan att sätta sinnenaien ännu starkare 

gäsning! Redan den i April hade 

General.-Conseillen i Seine -departementet 

och Municipal ConseileniParis, förekommande 

Senaten och den provisoriska regeringen, 

utfärdat en proclamation, hvaruti 

de på en kedja af föregifna brott å Napoleons 

sida grundade den förklaring; "att 

de pa det högtidligaste uppsade Napoleon 

Bonaparte all tro och lydnad och hyste 

den varma önskan att se den monarcbiska 

regeringsformen åter införd med Ludvig 

den Aclertonde och dess rättmätiga efterkommande". 

Som utaf Bonapartiska dynastien1 

» undergång Bourbonernas återvändande 

tycktes följa af sig sjelft, så var det 

förnämligast denna tanka, som man sökte 

att Förarbeta. Imellertid var denna förändring 

icke ang.- näm för alla. De egendom-herrar, 

hvilkas förmögenhetvar grundad 

pa den gamla adelns och presterskapets 

ruiner, kana de mörka blickar i framtiden, 

och jlfva Bourbonernas anhängare 

darrade för ett i-'hördes krig, i det de öfvervägade., 

att tvänne .tredjedelar af grundegendoinsherrarne 

„skulle vara emot sakernas 

nya ordning och att de återvända Bour-

213 

bonerne knappt skulle hafva något annat 

val,' än mellan\ett fattigt och ängsligt hof 

så mång- 

■"" 

eller nya proscriptioner. 

falldiga dessa intryck än vbrö af de nya 

lagarna; försvann likväl ifrån alla bodar 

ordet Kejserlig, och ifrån åila1 offentliga 

byggnader steg den stolta "örnen u^d för 

att lemna plats åt de oskyldiga liljorna. 

Detta skedde på en uttryekeligX förordning 

af; den provisoriska regefittgerty som ansåg 

det vara hög tid att förekomma folkets 

irvér. Ty allt högre och högre uttryckte 

sig den offentliga opinion emot Napoleon; 

' ■till 'enl Rdel under, vändningar, som 

kundb éppv-ackä löje/ Här inropade man 

Beurbonerna som ädelmodiga Furstar, de 

der ? ickeiskulle taga* tiagon hämnd; der 

gjorde en- s&holmästare"^ vid namn Lamare, 

bekant, ätt'han igåfvesiu röst för kronans 

ärftlighet iiien* Bourbonska famillen, urtder 

det en son af den bekanta Brissot de 

Wärville gjorde anspråk-på-' hela vérldens 

beundran, derföre att ha*nl soni- 1elevipo lytechniska seholäh hade -vägrat Tyrannen 

sin trohetsed. För-att: undgå7êgön blygsel, 

framställde man de silta »händelserna såsom 

sådana,ihvilka - man gjort*'gemensam sak 

med de Förenade, féi f ätt 'blifva befriad 

från tyranniet. Det fanns' icke någon mot- '' 

sägelse,ihvilken.man rtffce invecklade'X«i'gt 

af partianda eller fåfänga.*?^ 

nämnktinnigeekrlltställå-*© g|ö*deickeXnågéC 

» 

»

214 

undantag härifrån; .aldramindst ■ Chateaubriant,isin 

jemförelse mellan Napoleon 

o:h Bourbonerna, som utkom genastide 

första dagarna efter intagandet af Paris. 

Mycket sant och nyttigt hadeidessa tillfalnghetsskriFter 

kunnat sägas om villkoren 

för en pabruten thronföljd i de' 

nyare staterna, men man föredrog tomma 

declamationer Öfver Napoleons tyranni, 

h vartill orsakerna förblefvo outredda. En 

vigtigare Iråga var, om man skulle fortfara 

att bära hederslegionens kors? Några 

bjbehöllo det; andra ■bur-o det rödabandet 

iknapphålet och den hvita cocarden på-den 

runda hatten, för alt likasom med motgift 

försvaga sjelfva giftets verkan. Föremål för 

den allmänna nyfikenheten voro och blefvo 

Kosakerne, hvilkäs biyakter man besökte, 

och med hvilka man underhöll vänskapen 

sa godt man kunde.SfiT9lneq 

v Under défe -sådant fFöregickihufvudstaden 

och den RyaskedGeneral Säcken såsom 

Guvenör höll den;al1männa ordningeu 

vid - ;magt* -haderttNapoleon-i spetsen iför sin 

här vframträn-gfc-j-fcilh Fontairiöbleau; antingen 

för att vara itillhafiidi, om Parisarne gjorde 

tappert motstÄnsd* celler för att sluta sin 

roll eftersittaege-l; sipne. XDen ögMars 

omt: -, e.tm.i»uaderMäiâd om de -Förewades 

marchevtiåfeêau^îappibröt■. han " följande 

daêmmedxritt hufvudtji*ta:ptér till Troyes* 

Här..irmjåste .hänj * tiJifeÅiga ia?timm.ax^ eme*

215 

emedan hans gärder icke hade kunnat följa 

honom. Först den 50.de, följaktligen 

samma dag, som Paris capitulerade, kunde 

han fortsätta sin marche till Fontainebleau. 

Knappt hade han kommit dit, förrän 

han för sin egen person uppbröt till 

Essonne, och på vägen dit, vid la Gour de 

France, -fick genom en General, som 

kom med släppta tyglar från Paris, veta 

att 'hufvudstaden hade capitulerät. Man 

har sagt, att han, vid första underrättelsen 

om hufvudstadens öfvergång, slagit sig för 

pannan, och full af förtviflan utropat: De 

otacksamme! Härmed öfverensstämmer 

sista armeebeiättelsen,ihvillken biand annat 

säges: "Man föreställe sig Kejsarens 

smärta och förvåning, då, han måste förnimma, 

att hans hufvudstad klenmodigt 

och försagdt hade capitulerät. Man hade 

anförtrott Paris panterna af sin kärlek och 

af nationaläran, och det hade skändligeu 

förrådt desamma. 800,000 meniskor hade, 

om de varit eldade af mod och fäderneslandskärlek, 

kunnat komma fienden att 

darra; deras närmaste omgifvelser voro 

sattaiförsvarsständ och 300 canoner underlättade 

detta försvar;nationalgardet hadeiKejsarens 

hand aflaggt sin ed att beskydda 

staden med uppoffring af sitt lif; 

40,000 man stodo till dess försvar framför 

portarna, och Kejsaren sjelf ilade med en 

obesegrad här till undsättning". Vi tro

216 

imellertid hvarken den ena eller den andra 

af Xssa uppgifter, emedan vi icke kunna öfvert^fcabftftöp 

agpre att han icke tog lifvet" af 

fi-, icke betänkande, huru frikostiga dé 

skjulle hafva varit med denna förebråelse, 

om han verkligen hade gjort det. 

Såsom statschef var han, efter öfvergången 

af Paris, om han hib-höll sin värdighet 

som Fransk K» j*are, försattinödvändighet 

att antingen förlåta allt eller 

pa: det yttersta hamnas den smälek som 

honom vederfarits. Hvad skulle han göra? 

"Jf-är gafs ingen medelväg, om han pä en 

gång ville undgå förebråelse för feghet och 

Uppenbart tyranni. Behjéita-nde detta och 

hela tiLä: öfriga.läge till 'Europa, föredrog 

han att. på skickligt --sätt träda ur de för- 

,Bn bin-

217 

bindelser,ihvilka han hittills endast varit 

t-u orsak XII den Europeiska verldens o- 

-I'yckor. lian började derföre, omedelbarligen 

efter sin ankomst till Fontainebleau, 

en underhandling med de Förenade, hvars 

föremål var hans tillkommande läge. Att 

han genom Hertigen af Vicenza hade yrkat, 

att succession skulle bevil;jas hans son 

r Kejsarinnan Maria Lovisas regent- 

*kap, blir vida mer allmänt antaget, än det £ 

*ii r> njt-ift är troligt, då det likväl icke kunde 

va:-, honom någon hemlighet, att afsättrungsdeerétet 

af den 2 April omfattade hela 

han famille, och då han måste säga sig 

sjilf, att Bourbonernas återförande utgjorde 

hela fälttågets triumph och på samma 

gång var en underpant för Europas tillkommande 

lugn. Idetta afseende åtnöjande 

sig med sitt öde, gick hela hans alsigt 

blott derpå ut, att förvärfva så många personliga 

fördelar, att, då han upphörde att 

vara ett föremål för fruktan, han icke pS. 

samm»t gång måtte blifva löjlig,eller blottställd 

för förakt, hvilket så lätt inträiTar* 

vid en hastig lyckans ornhvälfning. Men 

för uppnåendet af ett sådant ändamål var 

honom allt gynnande. Ty, hvilka än da 

Förenade Monarchernas tänkesätt voro för 

honom; måste de likväl icke allenast bé-» 

tänka sin egen heder utan äfven göra af* 

seende på, att han .ännu etodispetsett 

B:h St. iåist; IV. r>B.

218 

för en armee, som utan en blodig slagtning 

icke kunde tillintetgöras; för det anåra, 

att han var gemål af en Österrikisk 

Erkehertiginna, hvars far, ehurU invecklad 

iett krig med Napoleon, måste önska att 

se äran af sitt hus med skonsamhet behandlad; 

ändtligen för det tredje, att det 

var ingenting mindre än lik-gilltigt, huru 

Bourbönerne blefvo återförda till Frankrike. 

Häraf förklaras den sista ined Napoleon 

afslutna träctaten, som då den skonade 

dertna man, mer än han kanske hade 

förtjent, länder de Förenade till största 

ära i synnerhet derigenom^-fft vid dess 

afslutande alla personligheter träddeibakgrunden, 

ochendast- så dantskedde, som en 

bättre tingens ordning fordrade. Ingenting 

var naturligare, än att låga lidelser derigenom 

icke bleFvo tillfredsställda; men just 

häruti ligger det utmärkta idenna tractat. 

Äro vi behörigen underrättade, sa 

blef träctaten redan afslutad.den fy April. 

Men dermed må Uv vara huru som heldst, 

så blef åt Fransosernas hittills varande Kejsare 

deruti följande bevilljadt: "i) Kejsartitel 

för honom och hans gemål, Fmstetitel 

för han mor, harts bröder, hans systrar, 

hans syskonbarn, hvarheldst de ock 

måtte befinna sig; 2) För honom, utom 

souveraineteten öfver ön Elba, en årlig inkomst 

på Frankrikes Stora Bok af 2 millioner 

francsirentor* af hvilka en million

219 

skulle tillfallaKejsarinnan; 3) Hertigdömerna 

Panna, Piacenza och Guastalla med 

full souverainetet för Kejsarinnan Louise, 

arfsrätt för hennes son, hittills varande 

Konungen af Rom, som skulle antaga titel 

af Furste af Panna, Piacenza och Guastalla; 

4) En inkomst af 2,500,000 francsi 

domäner eller rentor på Frankrikes Stora 

Bok, för hans. famille, nämligen 300,000 

för hans mor, 500,000 för hans broder 

Joseph och dess Gemål, 200,000 för hans 

broder Ludvig, 500,000 för Drottningen 

Hortensia öch dess barn, 500,000 för 

Konung Hieronymus, och dess gemål, 

500,000 för han syster Flisa, äfvenså mycket 

för hans syster Pauline; utom dess 

skulle Prinsärne oc^ Prinsessorna af lians 

hus behålla all, så fast som,rörligegendom, 

som de förvärfvat, nämligen alla rentor på 

Frankrikes Stora Bok eller; Mont Napoleon 

iMajland; 6) En inkomst af en million 

francs för Kejsarinnan Josephine samt en ostördbesittning 

af hennes rörliga och fasta 

egendom; 7) En passande egendom för Vice-Konungen 

af Italien utom Frankrike; 

8) Tvänne millioner francs såsom gratificationer 

för dem, som han ville recommendera 

hos Franska regeringen; 9) Betalningen 

af det Kejserliga husets skulder, för 

återgifvandet af krondiamanterna och de 

offentliga pengarne till skatten; 10) Uppfyllandet 

stl de Mont Napoleon åliggande.

220 

förbindelser till dess creditorev, vare s»g 

Fransoser eller ;utländningar; 11) Lejd för 

för honom, hans gemål, "Prinsarne oc-li 

Prinsessorna af hans hus

221 

Förenade Magterna hafva förklarat,att Kejsar 

Napoleon är det enda hindret förden all? 

m.im.a fredens :;

222 

af Beneyent förhållande till Franska Kejsaren 

har mycket blifvit sagdt, som här 

icke förtjenar något rum, så vida det icke 

blivit bekräftadt; den allmänna förutsättningen 

är, att bägge genom Spanska kriget 

rj-ikatioenighet, och att Fursten af Benevent 

bagagnat omständigheterna för att 

hämnas för vissa förolämpningar. Vare 

sig dermed huru som heldst; så kunde 

likväl hos Fursten, bevekelsegrunder af ädlare 

art vara verksamme, "nämligen beve**. 

kelsegrunderne af en högrepatriotism, utan 

hvilka det kanske är omöjligt att vara en 

stor statsman. Ville man antaga, att ingen 

plan varit för band och att allt gjort sig 

af sig É-jelft genom omständigheterna, så 

måste man ändå alltid medgifva, att det 

ädelmod, och den vishet, hvarmed de Förenade 

Monareherne gingo till väga, åt-, 

mindstone höllo - jemvigten mot den köld 

och öfverlägsenheti förstånd, som Napo-, 

leon vid detta tillfälle bevisade. 

imellertid befann sig Kejsarinnan Ma-, 

rie LouiseiBfois, omgifven af sina svågrar 

och deras gemåler, sin svärmor, RikserkecancelJeren 

Cambaoeres, flera Ministrar 

och ännu flera magnater. Om hvad somi 

Paris hade föregått under de första dagarna 

af April, fick man icke den mindsta underrättelse, 

så att man icke en gång visste, 

om hufyudstaden var intagen eller ej,hvarest.Napoleon 

uppehöll sig och hans ar-

223 

mee. i" denna pin«ämma ovisshet, tillbragtehofvet 

de första dagarna, till dess det ändtligen 

den femte blef underrättädt, att Prins 1 

Berthiers gemål ifrån Fontainebleau hade 

erhållit ert skrifvelse af ett alldeles gåtlikfc 

innehåll. Som denna fru bodde alldelesi 

granskapet af slottet "Chåmbörd'; äkickade 

Konungen af Wéstphalen ert af sina General-adjutanter 

med den begäran till henne, 

att hört måtte meddela honom det erhållna 

brefvet. Detta hände, och med icke 

ringa förvåning läste man de orden:"Här 

tilldraga s*ig (i Fontainebleau) besynnerliga 

och utomordentliga händelser; som jag hoppas, 

erhålla vi fred föl? alltid, och om 

jag Skulle blifva nödsakad att äfstå titlar 

och en rang, som någorlunda gjorde mig 

värdig din händ, så tröstar jäg mig med 

din kärlek och tillgivenhet, hvärpå jag 

med säkerhet räknar Och sbm jag betraktar 

som mitt enda säkra goda; undvik för 

Öfrigt att se dem, som körhrnä från Paris*\- 

En handskrift af så obestämdt innehåll 

tillät mårtga förklaringar; och ehuru det 

intryck den gjorde på den regerande famillen, 

var ganska oroande;* feltes likväl 

icke personer, som funno troligt, att endast 

General-Majorn för Franska armeen 

hade fallitionåd. Utan att vetäj vid hvil-J 

ken tanka man skulle hålla sig, sökte mani 

genom curirers utskickande -till alla trakter 

att konima sanningen p"å spåren. Men,

224 

aeMpfeVnrlÄ tillbaka, W %iMla| 

reda^lVp^Mno^ saken. Om få&foên den 

■ XimmWS^h^niBlois ett upplopp 

l^ftdfmftWiPöfShlåtetgénom ankomster, af en 

ffla skCtirit,'soMif !jiiedförde denUnderr.i t VeWél 

att en Ryssk General Vore Under vägen, som 

hade uppdrag till Kejsarinnan MarieLouise. 

General SchuVralovv kom öck i sjelfva 

verket kl.ipå e. m. och underrättade 

Kejsarinnan om Napoleons thronafsägelse, 

om Bourbonska husets återställande, om. 

Provisoriska Regeringens beslut, och orr. 

Senatens Kungörelse. HUrti Kejsarinnan 

emottog denna Underrättelse, har icke b\U- 

Vit bekant; men bestörtningen hos Napoleons 

syskon var utan all gräns, och f. d. 

Konungen af Holland den enda, som bibehöll 

sin fattning. Det enda hoppet var 

nu, att man icke gerna kunde sätta tro till 

Kyssames budskap. Men äfven denna sva* 

ga tröst var ' 

åf kort varaktighet; ty redan 

kl. 3 om e. m. variBlois ett antal exemplar 

af mojiiteuren kringspridt, som innehöll 

alla omständigheter af thronhvälfningen. 

Då nu upploppet på gatorna tilltog 

fhed hvarje ögonblick och inan måste vara 

beredd på våldsamheter eller heskymf- 

"ningar; var Kejsarinnan lätt öfvertalad a£ 

sina svågrar att lemna Blois och antingen 

begifva sig till sin gemål eller till 

Näntes. Redan var befallning gifven till 

af-

225 

ajFresan, redan .voro alla. vagnar packade,och 

förspända, då„,,etj*.,lnoêfal, anko-m-r 

foranledt . genoAi-4 G enî*-al..»Cal%rellis me,l-» v 

lankomst, som nekade sitt .bifall,,iclet ba-ni 

iÖregaf, att.han vore a.nsyai^gt.iör ?|^rejs^riryY 

»ans person, och rqåste^ 

ningsördres... Ostridigt,/^nrfafåtfäfafåfå farligt attiett ,så högst.J^j^kt 

yerlemna sig åt. sina .svågrars ledning;, ment 

huru _de.rmed.ipck [drhöîiAxtr^gho.nlik«yai'föi^-.nt^.. 

dagern ickeibetänkande att gÖKa, 

bvår -*■""*o 

och eni'-aft dem en skänk af 2 miUio«r 

v-x-ri „X'X'\d »"■-. ':■?cf '■>?..:■n j> ■-'■ » ■ _+ vi 

mer tr?.n,cs ,ur Ke,lsarens A .privatskatt. ltiaa 

örnblick söndrades hofyet inom sjg 

sjelit../ 'Mange', som hittills tycktes iiafya 

varit "detsamma ovillkorligen tillaifna, talä-r 

J- U-iQL J:u< X '■.*"- L-BX-^Jf-y -i - 

*a- ,'V'I f 

de om Bourbonernas -aktn-in-asvjäraa iamillej 

andra, ännu diertvarer.eller rasthellre anm* 

t.-- i''.'f'.r.Mi ,-if.ui.--j ;xIL -âjßli*. r _'-. lpy"r?, 

mer- utan charakter, lato ralla ett halfdra- 

"--.-■£ ;-'X -.■■»"

226 

tiilbragt den B:de i Blois, gick hon den 

följande morgonen till Orleans. Här befunno 

sig 20, till 30,000 af Napoleons 

soldater, som uppfordrade Kejsarinnan att 

ställa, sigispetsen för dem och föra dem 

till Paris; men Marie Louise förklarade, 

att hon, efter sin Gemåls thronafsägelsé, 

endast hade att uppfylla en dotters pligter 

och. berodde af sin faders befallningar. 

Som Drottningen af Westphalen den lirte 

reste till Paris, för att genom ett samtal 

med Rysska Kejsaren försäkra sig om sin 

existens*; öfverlemnade henne MarieLouise 

ett bref till sin Far, som vid denna tid 

ännu icke var ankommen till Paris. Så 

mycket vi känna, såg hon icke mera sin 

gemål, oaktadt det ringa afståndet från 

Fontainebleau, utan begaf sig med sin son, 

den hittills varande Konungen af Rom, till 

Rambouillet, der hon dröjde ända till sin 

afresa från Frankrike. Vi återvände nU 

till Napoleon, som efter skedd ratification 

af den med de Förenade Magterna afslutna 

träctaten, af alla krafter påskyndade 

sin atresa till on Elba. 

Den 20 om e. m. omkring kl. half 

tre reste han, beledsagad af de Förenades 

comrnissarier, till Lyon. Dessa voro Friherre 

vonKoller å Österrikiska, Grefve von 

SchuWalovv å Rysska, Öfverste Campbell å 

sidäh, samt Preussiske General- 

Majoren von Truchess. Utom dessa per*

227 

söner, befunno sigihans. följe Öfverh ofr 

marskalken Bertrand, Artilleri - Generalen 

Drouot och flera andra, blott icke hans 

Lifmameluck, som vid detta tillfälle skilt 

Sig ifrån honom. Innan han stegivagnen, 

hegaf han sig i fronten för det uppställda 

Gardesregementet, höll ett kort tal 

tiil tropparna,ihvilket han sade dem sitt 

farväl, och omfamnade sedan General Petit, 

som commenderade detta regemente. Härefter 

kastade han sigihast i sin vagn. 

Resan börjades. Ifrån Lyon var den icke 

utan förolämpningar, emedan folket på flera 

stallen rotade sig tillsammans och än kallade 

honom Tyrann än Nicolaus; ty man 

ville under de sista tiderna hafva upptäckt, 

att dess verkliga dopnamn icke varit Napojeon 

utan Nicolaus*)., Hans ledsagare 

hafva sedermera- försäkrat,, att hanibörjan 

var glad, men sluteiigen vid den allt 

mer tilltaiande. rörelsen,bland folket, hlif- 

h ) Denna omdapmng var endasten hämndens atgärdj 

ty utaf osvikeliga documenter upplyse», 

att Franske Kejsaren alltid hetat Napoleon. 

Så har han till ex. uti sitt äktenskapscontract 

med sin första gemål undertecknat sig med 

tillägg: Buonaparte, icke Bonaparte, sSsom 

han sedermera ville vara kallad, för att dölja 

sin Corsicanska härkomst. Han var icke född 

den 15 Avg. 1769 utan den 5 Febr. 1768. 

Detta bestyrkes af ännu för hand varande 

dopbevis.. 

/

228 

vit ängslig, misslynt, ja rörd ända till ta» 

tar- Huru han tänkte om folkets stämning, 

visade sig under hans korta vistelse på 

slottet Bouillidou, der han hade en sam* 

man-komst med sin syster Pauline-, genufil 

till Prinsen Borgliese. Tusen man G-terrikis-frtT 

ritf&nfcsrii ■■ och ft-mhundra Österrikiska 

ryttare, som före honom dit a-nkomv 

tnit, hade till största delen fortsatt sin 

marche till öX-Tropez, rör att vid inskepp-- 

'*iingen bevara honaFtfoo*|érq eHAsamheteiv 

Slottet var itfoellertid basa-tt rcUsd vikt, och 

orderna lydde, att ingen skulle få tillträde.. 

Imellertid lyckades det slottets egarinna 

cch 

\ 

" 

tvänne andra fruar att trots skyltvakterna 

komma till galleriet, som stodi 

"förbindelse med det rum, hvari Kejsaren 

sig befannX^d I^éiiäs^s-feiitte^de på en man, 

som efter sin- -uniform måste vara en Ö- 

■sterrikisk ©Äb-UQ På tillfrågan, hvad åe 

ville, var aefasgffr.br; atc de önskade se 

Napoleon. "Det är jag sjelf", svarade mannen; 

och då nianlvillade derpå, upprepad© 

han sin försäkflan&'»7 fflcke iif fortfor han-, 

iiimenar, att Napoleon måste se ganska elak 

Ut? eIF hur'? ni'-föreställer erihonom få 

se en röfvare, en bor? N\%. så står han då 

framför er, denIönsken att- se; och ehuru 

han för-närvarande måste lata behaga 

»sig de mest förnedrande benämningar, består 

likväl hela hans brott endast deruti^ 

att han gjort «tt¥fsä?södktatteu|>phöja Frank-

- 

229 

rike öfven-nEir^Jatul»,' e^hb^M ,h?-ns plan 

kantratX 1 (f.Dc-yns -13g-,te« rJ&Ktfgelsk. fregatt 

beredd -tiU kanr- eiuofcitfg-*^fttt det af »mindsta antalet 

kan vara kändt. - Ingentitrbgl bestämmer tiy. 

den grad de Bestå nuenniakors omdöme 

om andra, som mättet att känna sig sjelf; 

och likväl är ingenting,-! bedrägligare,än 

ju-1 detta sätt att döma O-äi andra, emedan 

det alltid innefattar --den fordran, e-tt 

andre skola vara, hvad man tror om,,sfg 

sjelf. Undvikande- ettoså4ant förfarande, 

villje vi ätinind-itone göm försök»att 

sätta läsaren på den ståndpunkt hvarifrån 

ett opartiskt nmdöma oiti tNapoêon allena 

är möjeli^t,-och éEwfrlernne åt-efte^v^rlden 

att fälla en fuUkdnnii^.doMt-v ty sarntirlen 

torde hvarken kähnaj fi£g böj-d^de^ör, 

icke heller,i:allmänhet Ivara1 varai>tand dertill.

230 

Hvad vi således aldra först måste göra 

gällande, är den omständighet, att 

Napoleon var en född. Gorsican. Men såsom 

sådan betrakte vi hos, honom endast 

hans sydliga natur. Såsom nämligen en, 

högre fulländning tillhör alla- söderns producter, 

så hafva ock. menniskorna från detta 

klimat en bestämd t. uttryckt eharakter, de 

må med sin villjas kraft mera vara böjda fördet 

goda, eller det onda, hvaröfver sluteiigen 

uppfostran ger utslaget,, Vi antage således 

hos Napoleon, såsom Corsican, anlag 

till en starkare vill.ja.. Hvad 

vi för det and* a må,ste tagai. öfvervägande, 

är den omständighet, att just denne 

Napoleon erhöll sin uppfostraniFrankrike 

på en tid, då detta rikes politiska system 

befann, sigien fullkomlig upplös-. 

ning, och, dess allmänna,anda hade urartat 

till ett slags van&inne. Icke som ville- yi 

neka, att under, samma tidepunktiFrank-. 

rike furmos vissa .aktningsvärda män;, men 

huru litet fdnuad.de deras exempel under 

en period, då hvar och en ansågs för en 

stark själ, som fräckast förklarade sig 

emot all religion, och det nära var osmakligt 

att. icke tro, det egoismen var källan 

till all moral och all dygd. Men ju almännare 

ett sådant tänkesätt är utbreddt, 

desto säkrare skall dt-I...förföra'ungdomen 

och alstra en -fjelfviskliet- hvarigeonm 

man skall anae allt tillätet, soxn.man tror

231 

sig kunna genömdrifva,och utom energie 

akta allt annat för ett intet. Förbindande 

dessa bäggs nämnda omständigheter med 

hvarandra, finne vi oss böjde att antaga, 

det den Franska anda, som i Frankrike 

Verkade på den unga Napoleon, gifvit häftigheten 

af hans viiljas kraft en rigtning, 

som om den icke kan kallas ovillkorligen 

elak, åtmindstone bör hafva namn af sjelfvisk. 

Fortskridandeivårt omdöme, uppfatta 

vi framför allt den omständighet, 

att Napoleons bestämmelse icke var någon 

annan än den att bilda sig till krigare. 

Hvad som åtskiljer en krigares kall från 

hvarje annat, är att det icke tillåter någon 

fri aktning fot motkraft eller motsvarande 

rätt; ty på hvilken grad af bildning 

"den enskilde krigaren ock må stå som 

rnenniska, måste han likväl, så snart det 

ankommer på utöfningen af hans kall, endast 

vara betänkt på att öfvervinnaden motsatta 

kraften och störta en motsatt rätt; tyv 

om förnuftet allena vore tillräckligt att slita 

alla tvister, vore krigarens befattning 

öfverflödig. Menisin återverkan på charakteren, 

kan detta kall endast gifva 

starkare utveckling åt en kraftfull villja 

och ett derpå inympadt sjelfviskt tänkesätt. 

Betrakte vi nu, att Napoleon, med tillhjälp 

af revolutionära maximer, redani enålder 

af 26 år blef kallad till öfverbefälhafvare 

öfver en armee^ så begripe vi allt för väl

232 

huru det beröm hun som General skördade, 

icke litet bidrog alt befästa honomihans 

en gång antagna eharakter. Så länge han 

förlolefinom fiiGenerals spher, stod han icke 

inågon motsägelse méd sig sjelf; detta var 

så allmänt käadt, att han, under denna period, 

endast fann afundsmän ochbeundrare. 

""Motsägelsen började hos honom icke förr, 

än han hänförd af egeukärlek eller af nödvänuiglieteri, 

uppkastade sig till statschef. 

Hvad han härvid glömde att tagaiöfvervägande 

var, alt han icke egdö samma 

egenskaper för thrönen som för, commandoskap. 

Endast för Österlandets riken kan 

man uppställa den sats, att den skickligaste 

General också %i den skickligaste statschef; 

För Vesterlandeis riken ar detta så litet 

passande, att 'märiVtill och med kunde om- 

vända satsen." \ 4 

*TsrVi Vésterländska staterna 

ankommer det pa'atr" regera, icke på att 

Beherrska;' riieii grundcharakteren af regering 

är M*êtjTi'n.g, hvarvid förnuft 

och förstånd sêla'' första rollen. Just derföre 

äro uti ".oV ärftliga statssystemernai 

monareherne icke föreställdasåsom 

sådana, de derisjälens och hjärtats egen- 

"överträffa alla dödliga, men väl 

såsom sådana, de der villja sjelfva det goda 

med måtta, entedan den menskliga naturen 

enåastnêd!îåttS«kän éga bestånd. Hvilkastora 

egenskaper jNabolôn'derföreock medför-

233 

på Franska thro-nen, så r-qro de sluteiigen 

endast en Generals, icke ert Furstes, 

Sådan som Frankrike och.(utropa behöfde. 

"JDå ban en gäng var på thronen, ankom 

allt på de medel, som han'använde att bibehålla 

sig. Men hart feladeisynnerhet 

tlerutinnart, att han bibejiöll en General» 

tänkesätt och inrättade sirf politik helt och 

baTlet derefter. Enligt hans tanka, var han» 

militariskä ta]ent tillräcl^li» att realisera, 

' 

alla Jhansr planer; 'och' ju^t cfetta var det 

soni bedrog' bonorti. Hans htifvlidfiende 

.»■ ju >-*î»'t,-' "*_ i i ■; _- -, '- ' ' 

*-,* c.. . 

var Enelanq», och han begre-p, allt tor väl, 

"att/ ett krig med Englanå v-ar ett krignieÄ 

hela- Europa. Mert hvad han icke be* 

' -- . "** **■" 

; >- , *r-f "* ■■> „.i»i, 'TI 

"&re>, var att' han för att segra i-detta 

krig, måste, vinna Europas största nrågter 

lör sig. Trotsan a11,a,-|lika,^Jtorkunnade 

båri meoT ovanlig dierjhéft i stäljet för det 

hittills rådande jêmyigisystennet ett föéda/rati"-system, 

uti| bvilket^rankrikes rege** 

rande Kejsare 'alltid skivUe föreställa de.it 

Europeiska Wrldens knedelnltinkt. Ått förtitjga, 

der, hän.genoni ett s-acUfct påstående 

YipJ>bragte' jalla emot sigj^bnru illa stö«J. 

icke ideért af en Fransk arT-K.e)såre- tiJJ-» 

kammahs méd en sådan stlcapelse? Främffe&apsband 

skulle hjelpa under;, men dit 

bån besatte flera Europeâ. throrfer öietl 

.sina brö&ei- pch gjorc^ c£esn till sauverai4 na regénter ölver ne uebi anförtrodda 

" 

&:lz St. Hisl. W. 

-50.

234 

stater, fordrade han, att deianseende till 

honom skulle vara de mest slafviska vasaller 

utan rll egen vilija, och förstörde 

derigenom sitt eget verk. Då han nu insåg, 

att kriget mot England måste föras 

på ett annat sätt, kom han pä den olyck-* 

liga tankan om ett continentalsystem, uppbragte 

derigenom alla folkslag emot sig 

och påskyndade på detta sätt sin egen undergång. 

Utan att således med den stora 

hopen döma om Fransmännens fordna Kejsare, 

kan man påstå, att han med icke 

vanliga egenskaper och med ett utmärkt 

företräde såsom General, alldeiefejipJie egt 

de egenskaper, som tillkomma en Europeisk 

regent. Häris energie söm General 

och hans ytlighet som statsman äro orsakerna 

till vår tids. händelser och till hans 

undergång, som visserligenihögsta grad var 

förskylld. För Öfrigt har hans arbete visst 

icke varit förgäiyes. Skulle den ärftliga 

monarchien.iFrankrike återställas; sa måste 

en mönarchlé förege, och för denrena motechie, 

1- sönV är despotismen sjelf, var 

han den rätta riiannen. ;.Ihänseende till 

de flesta ofriga stater, har han, om det än 

skett emot hans vilija, förvärfvat sig den 

-Omisskänneliga förtjänst, att hafva gjort 

faMÉastailoé cliiFoik uppmärksamma på nödvän- 

*Kgbetert af ert -fatet och varaktig harmonie. 

Hän var en politisk luftsyn, och hans till- 

%*else 33 t^ 83x ¥er1.tii-iif * -int-jtexförklaraå af

235 

de framsteg, som FrankrikefitpblitisVa sy* 

stem hade gjort ifrån Ijiidvig-it^^lts r regeé 

ring till den - motverkandéf-krafeens Tåtér* 

ställandeidetsamma, till degs absoluta beskaffenhet. 

Vi skola framdeles, se^genon* 

hvilka förändringari/Frankrikes förfalt-*- 

-ning revolutionens vulcanssfntelägencldägit 

pades.*)i> alla raons-ghsb öJgßicf 

-nu ne-ga nia .««« aiieb £q ah£bnY»-3J3g rho 

B.âJânß^llil. b r o få l?llf f vlå TJ ett^föf^ 

si-.au ar' Llegent. Furst ['limas och Senatorn 

Föntahes voroiliansnärvaro inbegripna i ett 

Éamt-al om menskliga själens sjelfständiga frilietskraftCspontaneite^),då 

hap,som endastplit-» 

gadegora gäck af sådan?. jip.nen, medett. Bali! 

,. Bab!blandade sig i.samtalet, och till dessa 

. herrars vederläggandeanförde följande factum » 

"SUBII wIOJ fIUO 7*3«nCpnnßu 81)Jj XtiV I111 s-niöiT 

Jaji var, sade han, imina första barndomsar 

så trög, så oskicklig, sa obrukbar, att man 

ansåg mig svag till-"förståndet. Flötsli»gen 

faller jagihetsig feber, hvarefter mitt 

förstånd ilade till hastig utveckling. »Mcaa. 

- ifrån detta ögonblick har jag en oro i mja 

själ, hvarigenom jag icke kan göranågot mci| 

lugn, men aldraminst sysselsätta mig jetnt 

' 

fatta tingen, att genomtränga dem, men jag 

äger icke den gafvan att dröjavid dem. Hvad. 

jag föresatt mig om morgonen, måste om af- 

tonen vara verkstäldt, om jag icke skall 

tröttna dervid. Att blifya herre öfverdenna 

min egenhet» är mig pnsöj-1-igt. Döi»ei> nu, 

t mine Jierrar, omsjäleiis^piUaneitet".,.Furst

236 

V Efter Kejsaren reste hans famille af;s 

femtia rum för de återkommande Bourbonerna.. 

Kejsarens moder, beledsagad af sin, 

bror, Cardinal Fesch, b.egaf sig till B,om~ 

hvarifrån hon gick till Elba; Lucien Bonaparte 

lemhade England, der han uppehållit 

sigitrenne år., :och återvände till Kyrkostaten, 

der På£ven. icke långt der^ftei upp-. 

höjde honomiFurstligt: stånd. Ludvig 

bonaparte, som genom de Förenades inryckandeiSchweiz 

hade blifvit förrlrifven, 

från detta land till Frankrike, gick tillbaka, 

till Schweiz, der han afsade sig allt an-. 

språk på de för honom af Franska Kejsa-. 

ren stipulerade inkomster. Dit vande sig 

afveu Joseph och tUeronymus Bonaparte, 

af hvilka den sednare först begal sig till 

■335 

som. denna tiden uppehöll sig iBern, och 

b.-egaf sig sedan tillbaka till sin fader. 

"Prinsessorna Elisa och Pauline, den förra 

förmäld med Felix Bacciochi, Fursten af 

X-ucca och Piombino, den sednare med 

Prinsen, Borgbese, General-Guvernörfördepartementet 

på andra sidan Alperna, hegafvo. 

sig först till ön Elba, men vande 

sedan snart om till fasta landet och satte sig 

ned i, Konungariket Neapel, Kejsarinnan 

Josephine vågade att stadn.a. iFrankrike; 

hon kunde så mycket säkrare göra detta, 

som ingen ville henne illa, och många 

högaktade henne för dess mensklighet och 

välgörenhet;. Hon stodibegrepp att aflägga 

titel af Kejsarinna, och antaga den 

utaf Hertiginna af Evreux, då hon vidt 

hemkomsten från en fesl, plötsligen dog, 

så mycket mer beklagad, som de Förenade 

3Ysonarcherne hade gifvi.t henne bevis af 

uppmärksamhet och aktning, Napoleons 

andra gemål, såsom man trovärdigt har Försäkrat, 

beredd på. det yttersta, kallades iilU 

baka. ifrån Blois till B-ambouillet, och genom 

de Förenades tractat med Napoleon 

saz hon sitt öde bestämd^ Isakens natur- 

,-=»■ -, - - '... ■ 

i a-'0" 8 t'"-"'»,! -f 

lag, att da de torra icica längre viile tala. 

honom som Fransk Kejsare, .äfven slägtskapens 

band måste slitas^ soiu förenade 

honom med Oc-terrikiska hu-.et. Napoleon 

öfvertygad om denna nödvändighet, synes 

veligt hafva bjudit sin hand .dertiiL- Icke

238 

långt efter harls afresa lemnade äfven hön 

Frankrike, för''att' begifva -Si»' 'ti11 Schönbrunn, 

hvaiiriaii 'hon, under'' konimarn, besökte 

de hr,nh4 ISfvade Hertigdömerna. Sådana 

hväli"nin|2[arÄ "dTabbade denna famille, 

som iåtta "ars* s49»9f* : Irade prunkat ihögsta 

glans och x (SfåillMat allt omkring sig. 

Hon'1 hlef'el? n Ä-net för arR-rätted,' 

'* denna "' 

förstå Tag fcâlfö*Europas stater.' 

Kejsaren s*a?i-Österrike visade sig icke 

förriParis afr J *Napo*leons ö'chhah*-; famillesV 

öde var af^fo-föt.' 1 HtUuvfdlr detta berodde 

på hemligt'aftäf

239 

se% %i;iym%nM®*§^zkmi a *'y's* t han 

tandex-^fvgjja^âtle H , (v-j^r!etta tiiifälle, 

zfy miliiQn^bW#^å^fa(Y!8r h-YMI)^*1 )^* lycka 

jag måste uppo,J_tVa_ . \ m-ina{ ,*£*■ f-#s.otiiiga kan* 

sipr".^ QchIte^vid et| a^n^M^^d.eX-bl-irmig icke s-h^^- 

att ,taga..t^f^^mjfir,dot4e^ 

Sjjfn det^y*p:it att gifva^nne, if*j#p-; mig",. 

Ett så högsiâdjt.^änêiä^^le^îcke miss-. 

kändt, Be-iPjrzs v^ratê r,§ouverainer 

fe^-i?,.^^^„&ö £r :-4?* >»¥*?sW4e. 4et ;o%r 

Kejsaren Ka£fc" Qfîte ' 

bfinburit, ,då ..de 

till 

g^gpjd^n^ôn^^ 

h«ff^^l#ni'-jtiHf Ä^Ä-^^feft^ên. bartäfiftt 

W^ni?*4l«v Ä Bv*rf BsßÄy^fe,-P¥ alla* 

9^ n* iAltori-tfefafttéifM'* ? om Frai* z 

% .ett .högt 

#3?> ,|öiX f #t -^Vm^-i^br^^S t^ 

plx 4gti^ölb äMSft -Bte nß*|rr¥^rF^, s %W 

%^äia^Byll3,_|tt P^cP? dfér#t "#**«**;-f^r- 

4lfi ai? deii^B roéfed %ff& äfwfe* d sf\ %- 

W.BW. ha^blj^-ift b&aâgßg.^ I£ran ;detâ 

Hoêôi^ 

Mnii^rch,snJI^da4ep.s^fi9P?»:MiJ ot vr?* lémnacjen 5 P^^l^l^m.-fieno-^']^?' envwh«M-jJ!^ 

För 4^-^54^bb?§3Mk e€l?i^ hv-ilk^

240 

J såsom faelér/^feh" Monarch tfevrsai $1% 

Snagker inb»r Eder Senaten sm tacksagel- 

-" idi--4%2JJIi &¥&.&o

241 

Stanislaus Xaver, broder till sista Konungen, 

och efter honom de öfiiga med-, 

lemmarne af Bourbonska huset efter den 

fordna ordningen; 5) Den gamla adeln 

återtager sina titlar; den nya behåller de 

sina ärftligt; hederslegionen bibehålies med. 

sina företrädesrättigheter; Konungen afgör 

om hederstecknet; 4) Den utöfvande magten 

tillhör Konungen; 5) Konungen, Senaten 

och det Lagstiftande Rådet utfärda 

lagarne tillsammans; utkasten till Jagarne 

kunna lika sä väl föreslåsiSenaten som. 

idet Lagstiftande Rådet; men lagar, som. 

angå iitskylderna, kunna endast föreslås, 1 

det sednare Rådet; Konungen kan inbjuda 

bägge^ Församlingarne att befatta sig med 

Föremål, som han anser för passande; för 

att gifva lagen dess kraft, är Konungens 

bifall afnöden;6) Det skall icke vara under 

150 och icke öfver 200 Senatorer; deras värdighet 

är oföränderligoch ärftlig på manliga 

limen efter förstfödslorätten; de utnämnas 

af Konungen; de närvarande Senatorerne„ 

ined undantag af dem som torde uppsäga 

sin egenskap af Franska medborgare, bibe- 

hållas och höra till detta antal; Senatens 

och Senatorernas dotatioii tillhör dem; inkomsterna 

af det hela delas mellan dem 

ilika delar och öfvergår på deras afkomma; 

skulle en Senator dö utan manliga äk- 

31. 

ta arfvingar, så hemfaller hans andel till 

Bdz St. Hist. ' 

IV.

242 

staren; de SWtVrer storri 'slc-ölä 1 tu-nämna^ 

kunna'' icke'hafva någon' äfraVf *£ dotatiohen; 

7) Pfinârné af Kon£l; r> famiilen ocli 

Prinsarne åf 'bladet ärö', eAer den naturliga 

rätlén, medlemmar uti Senaten; man kan 

icke "förvalta ciV 1 Senators embete, förr än 

"man ii^pnåft dé' myndiga åren; 8) Senaten 

bestämmer sjelF dö fall, då utredningen 

af"de föTettaåf', som den samma afhandlär, 

skall hålfäs hemlig eller offentligen 

meddelas; "1*)) Hvarje departement skall 

utnämna dem, som det skickar'i e-geriskap 

af deputerade' till det Lagstiftande Radat; 

äe deputeraäé, söm vid sikta 

slen sutoidciV fjVgstiftande korpsen, skola 

framgent Ifåfva ' l säte och gfc&nrrna derstädEes, 

tilldess" åe §enbjth andra aflösas; debibehålla 

samteligen s*lna löner^'Frarn'deles utnämnas 

de tfmeitéibarligeö genom val-coliegier; 

c\p se4nåW ßibehålla.*! taéd förbehåll 

"Shdrin&i^-** soni Qhribm lag torde 

atr^gÖräsideras 1 

"for én Deputerads : fXa£stiftåitiae f 'Rådet för- 

orânÄVation; tiden 

yattningar ar bestämd till < ar; " de nya 

valen skola J W>rfaMs l 

fel8xB; 10)'Det Lag- 

IMauåVßa 9'etrr%rsainlar sig14kuHgen hvart 

a'n 3en J 

i4Öct. kran ' kalla detsammät* 

tillhopa pantomordentligj tid. kan 

Jafven- 4upDsk]Uta.sammankomsterna, upplösa 

Äi^riynåteâllétMlte blott? étt annat 

'fli&TO^ 

sia inom &

243 

Lagstiftande Rådet har rättighet till undersökning 

och utredning; sessionerna ärp olj- 

fenti-g-) utomide fall, då det finner för 

godt att bilda en General-Committée; 12) 

Senaten, det Lagstiftande lUdet, valcollegieraa 

och cantonsförsamlingarne välja sina 

presidenter inom sina egna corpser; 15) 

Ingen medlem af Senaten eller, det Lagstiftande 

Rådet kan häktas utan samtycke 

af den corps, till hvilken han hör. Domsrätt 

öfver en medlem af Senaten eller Lagstiftande 

Rådet tillfaller uteslutande Senaten; 

14), Ministrame kunna,vara medle-m- 

--------xnar så väliSenaten som Lagstiftande Rådet; 

15) Eniförhållande jemlik fördelning 

af pålagor är en nationens grundlag; 

ingen påjaga kan föreskrifvas, som icke 

fritt och oberoende blifvit bevilljad af Lagstiftande 

Rådet och af Senaten; grundskatten 

kan endast utskrifvas för ett år; budgeten 

för följande året och läkningarne 

för det förflutna blifva årligen förelaggda 

det Lagstiftande Rådet och Senaten vid 

öppnandet af det första Rådets sessioner; 

1$) Lagen skall bestämma saltet, hvarpa, 

och till hvilken grad arméerna genom recrutering 

skola förstärkas; 17) Dömaremagtens 

oberoende garanteras; ingen kan 

undandragas sina naturliga domare; inrättningen 

med de Edsvurna bibehal.es; äfvenså 

debatternasoffentligheticriminal-saker; förmögenhetens 

confiscation afskaffas; Konun-

-!♥* 

har rättighet att benåda; 18) För 

hand varande domstolar och tribunaler bibehållas; 

deras antal kan hvarken ökas el* 

ler mindskas, så framt icke detta sker genom 

lag; domare stå på lifstid och kunna 

icke afsättäs, med undantag af fredsdomare 

och handelsdomare; commissionerna 

och de utomordentliga domstolarne är-é 

afskaffacle och kunna icke mer åter införas; 

19) Cassationsdomstolen, appellationsdomstolarne, 

tribunalerneiförsta instansen, 

uppgöra förhvarje hos dem ledig blifvande 

plats ett forslagtillKonungen af treirue cais.didater, 

af hvilkaKonungen viiljeren; Konungen 

utnämner öfverpresidenterna och ministern 

öfver domstolarne Och tribunalerna; 20); 

Tjenstgörande militärpersoner, tjenstlediga 

officerare och soldater, änkor och på pension 

satte officerare behålla sina grader, sina, 

hederstecken och pensioner; 21) Konungens 

person är helig och oantastelig; alla. 

Jfrån Regeringen utgående urkunder måste 

vara undertecknade af en minister; minist-. 

rarne äro ansvarige för allt, somi dessa 

urkunder kunde finnas förgripligt emot lagarna 

eller den privata friheten eller medborgares 

fri- och rättigheter; 22) Gudstjänstens 

och tsam vetets frihet garanteras; 

tjenare ihvarje cultus blifva lika lönteoch 

skyddade; 25) Det är en fullkomlig och 

ovillkorlig tryckfrihet, utom då det är nödigt 

att på lagligt sätt stiaifa debrott, som

245 

kunna uppstå genom missbruk af denna 

frihet;- SenatorialGommissionerna för tryckfriheten 

och den personliga friheten bibehållas; 

24) Nationalskulden garanteras; 

försäljningen af natioMaldomänerna blir 

oåterkalleligen bekräftad; 25) Ingen Fransos 

kan ställas till ansvar- för sina hysta tankar 

eller afgiina yttranden; 26) Hvar och 

én har rätt att hos den conststuerade autoriteten 

inlemna personliga petitioner; 

27) Alla Fransoser är samma väg öppentill 

alla civila,och militära, beställningar; 28) 

Alla för hand varande lagar, förblifva så 

längeiverksamhet, tilldess de på ett lagligt 

sätt blifva afskaffade. Civil-Lagboken 

skall föra titelaf: Fransmännens Civil- 

Godex; 29) Närvarande*-constitutionskall 

iden form, som kommer att bestämmas, 

föreläggas Franska folket till antagande, 

Ludvig Stanislaus Xa;ver proclameras 

till Fransmännens-; Konung, så 

snart han svurit och underskrifvit följande 

ed: "Jag antager constittitionen, jag svär 

att iakttaga och låta iakttaga den". Denna 

ed upprepas vid den högtidlighet, då han 

skall emottaga trohetseden af sina unde¥-> 

såter. ;79-J3niiijJsx»-,floo 

Så lydde den constitfttionsurkund, genom 

hvilken maniförväg ville bestämma 

den tillkommande regeringens eharakter. 

Dess kungörande gaf rörelsernaihufvudstaden 

en annan rigtning* Visserligen var

246 

pfullständigheten af denna c,or>siitutionsur-kund 

allt for mycket f-Xlao^'ji|s i-»£Gt'e!;::, för 

att kunna undgå kutsk; kan-ske.. förtjenlo 

Senaten någon urskuldani anseende tiU 

tidens korthet och ..de :omständigh«!fter, under 

hvilka den författades. Men allmän* 

heten var icke böjd att lata Senaten något 

slags rättvisa vederfaras, .Sjelfva den 

nya constiuition kallade man en "Senatens 

capitulation med Konungen": och knappt 

Jrade man fatlat.denna åsigt af seken, förrän 

röster höjde sig, som gjorde .medietnmarae 

af detta collegium till upphofsmän 

af alla de olyckor, som åtföljt.revolutionen. 

En ännu större.förebråelse,.om .den 

blifvit gjord, skulle den hafva -varit af .en 

alltför stor likhet mellan den nya författningen 

qch det Storbrit-auniska rikets. 

r>et hör väl till århundradets egenheter 

alt tro på den Engelska författningens cm 

villkorliga förträfflighet; menf om de verkningar 

skola vara afgörande, somden fram-» 

bragt under loppet af ett århundrade, 

får inan icke fqrglömma, att des/averkningar 

i sig sjelfva ännu äro ofulländade,och 

icke förr kunna anses hafva nått sin fullbordan, 

än värdet af lånsystemet är fullkomiigen 

afgjordt. Det är. emot naturen, 

och skall de -före också alltid vara farligt 

att gifva coJlegier, som skola beskydda 

thronen, lagstiftningenihänderna och inskiänka 

thronens irniehafvare till deras.

■»43 

blötta sönction. Hade Errglarfd pi denna. 

Väg skolat blifviXhvad deft rblifvit} så skul*» 

le det ännu beständigt vara,- J hvad *■' dat vår 

Under sina Henrikar och Ediiarder. Endast 

derigenom har England blifvit stort o : ch 

migtigt, att regeringens verkliga gång varitiomvändt 

lörhållaude trtot den, A 

sori£ 

dé organiska lagarne föreslcreFvo*. nien att 

förnya ett feådhnt försök, låter svårligen 

göra sig. Utan att just n^fthäfva oss till 

tadlare af ! ofvannänmda förrättning:, hafvk 

Vi icke velat undanhålla derina anmärkning-, 

först, emedan vi hysa denöfvertygelse, att, 

vid utkastet),till en orgtfiirsK lagstiftning, 

vida mera afséende må"ste" göras på hvad 

sakens- nätirf Jkrafver ån^jrji det som erfarenheten*! 

Vi-sså sthÉer'syr*réV gifva vid handen; 

för det- andra, 'émeSanl^flå det nittond-fti 

århundradet^ rofvax titt pliVva' constitutio- 

nernas, vi'onske, atti äft^fu^fcê constidi- 

erade rikem dylika fel^åtfeûii.dvikas/ 

Grefvéki' af Ärtors VaVomkfing den\\d) 

då den nya con^titntionsHif&nnäen gjor>rié&? 

bekant, såtéom *KonungeHV n l&-£neral-Liéut"e- i 

nant stadd på sin resa rrft f^tfrs. Den nffe 

April ankom han ttirLfVr/.Mer han drclf- 1 

de öfver natteniGrefvinifj^rf *Damas's' hus',' 

en trogen 'afihangarinna ' af^BoiirbanernaT 

Följande dagériâfnkoirt häri, Heledsagadâf 

Parisiska natföh'algärdet, till htifvudstädeh^ 

vid hvars rjörtär han bler éinöttagjén af' 

Presidenten för Provisoriska- "Hegentigeif, 

*

248 

--fni^fr^g-W fe??^^;S§ij?e-êp^t-einentét ooH 

1?*^: P^.flwra i?ed:;pauen- 

Jte*Ti h*S c>s*Bfif[^.f-j4-ti-6ig» tneE aÄdfeniÄtajde April 

(j*åis£e,4-ssfriftl ijfo«*fäfe»s, )*£ iArt

249 

um efter Grekiska Kyrkans bruk och inbjuda 

flera Franska Marskalkar till detsamma. 

Utonidess gaf han befallning att föra 

bort de framför Invalidernas hotel uppställda 

canoner och delade dem med sina 

allierade, frän hvilka de blifvit tagna 

under krigen med Napoleon; Konungen 

af Preussen fordrade, strax efter sitt intåg 

iParis, tillbaka Segergudinnan, som Franske 

Kejsaren år 1306 hade låtit taga a£ 

hufvudporteniBerlin och så«om trophée 

föra bort titi Paris, der den legat outpackad. 

På detta satt fick Berlin återse en af 

sina förnämsta prydnader. Men de konstens 

verk, som Napoleon plundratialla 

länder, blefvo orörda; de skulle blifva etc 

föremål för underhandling,' och stadnade 

sluteiigen till största deleniFrankrike, för 

att icke försämra något iBourbonernas 

förhållande * till nationen. 

Genast första dagen efter Grefvens af 

Artois ankomst (den 14 April) öfverlemnades 

honom genom Fursten åf Benevent ett 

Senats-decret, hvarigenom Frankrikes provisoriska 

styrelse uppdrogs honom under titel 

af Konungarikets General-Ståthållare., 

ända till det ögonblick, da Ludvig Stanislaus 

Xaver hade antagit constitutronen» 

Tillika med detta decret öfverlemnade man 

till Prinsen constitutionsurkunden,idet 

Fursten af Benevent. anmärkte, "att det 

B;lz St t Hist* IV. 32.

250 

skeddeiden öfvertygelse, det Hans Kongl. 

Höghet bifölle constitutionens grundsatser; 

Senaten och nationen, underviste af det 

närvarande och förflutna, önskade Konungarikets 

återställande, dock så att det hvilade 

på en rigtigt afvägd fördelning af 

magten och på den allmänna friheten I *. 

Prinsen svarade härpå, att ehuru han icke 

vore berättigad atti Konungens, sin broders, 

namn antaga constitutionsförsiaget, 

han dock intet ögonblick tviflade, att 

Konungen skulle gilla dess grundsatser, då 

han erkänt 'nödvändigheten af nationens 

medregering genom Fullmägtiga. "Jag tackar 

eder, mine herrar, tillade Prinsen,i 

Konungens namn, for den lifliga andel, som 

J tagenihans återkomst såsom vårt rättmätiga 

öfverhufvud. Iframtiden skole vi 

vara lifvade, alle af samma känsla. Vi vi11- 

----je glömma det förflutna och endast utgöra 

ett folk af bröder". Redan af dessa förklaringar 

framlyste, att Bourbonerne helt 

annorlunda föreställde sig sin rätt till 

Franska thrönen, än densamma af Senaten 

blifvit uppfattad. Så snart för öfrigt Grefven 

af Artois hade trädt ispetsen för den 

provisoriska regeringen, förvandlade sig 

denna till ett Statsråd. Till densamma tillkommö 

Hertigarne af Connegliano och 

Reggio samt General Dessoles, befälhafvare 

för Parisiska nationalgardet. Till Secreterareidet 

nya Statsrådet utnämndes Baron

251 

Vitrolies, en gunstling till Grefven af Artois. 

Som den provisoriska regeringen redan 

före sin förening med Konungens broder 

hade utnämnt commissarier (provisoriska 

ministrar) för förvaltningens åtskilliga 

grenar — nämligen för lagskipningens vård 

Henrion de Pansey, för de utländska angelägenheterna 

Grefve Laforest och Baron 

Durand, för de inre angelägenheterna Grefve 

Beugnot, förkrigsangelagenheterna Grefve 

Dupont (samma Dupont, som genom 

capitulationen vid Baylen hade fallitiNapoleons 

onåd), för marinen Baron Malouet» 

för hnancerna Baron Louis, för policen 

Herr d'Ar.gles — så blefvo dessa alla samtlige 

qvar på sina poster. 

Entledigade voro redan alla nya conscriberade, 

departementsbâtaillonerna och 

landtstormen, i frihet försatte alla 

krigsfångar, inställd all proviantering af 

fästningarne, befriad, Don Carlos, Konungens 

af Spanien broder, hvilken man hade 

behållit som gisslaniPerpignan, utverkad 

Påfvens återkomst till dess stater, fulländad 

de Förenade och Franska troppames 

dislocation, då Grefven af Artois slöt ett 

formligare vapénstilleståndsfördrag med 

de allierade. Ikraft deraf blefvo alla 

fiendtligheter mellan de Förenade magterna 

och Frankrike så väl till lands som 

vatten inställda, de sednare ifrån det ögonblick, 

då Konungariket Frankrikes hamnar

252 

och flottor hade^^rkla^t^gljinjergifven- 

rbeläl, de 

set under^Ge-n^^ 

/örraifr^n;|et^f>gon]4jiQk,, !4fo!de kommenderande 

oeneralerne hade.förklarat cheferna 

for de empt rdem stående troppar, att de 

erkände G^neralStäthållarens provisoriska 

regering, iDe Förenademagterna förbund© 

«ig att låta dendel af Franska gebietet, som 

den i Jan. 1792 hörde till Frankrike, utrymmas 

af sina tropparisamma,förhållahr 

de, som de ujotn samma .gran-s Jiiggand-?*, 

af Franska troppar besatta ii^tUiinig^r -hlffr 

yo utrymde och öfverlemnafl^ til allie^. 

rade. De vid Rhen liggMirle^n-ti i§rsnsför-hållandet 

för "170,2 ■icke:,inhe§rifp|i^ fa§lnin*gar 

och de -êilap -^ -e.fi och päns4>rn9s 

såsom de 41, vojso, sliuli£^övYerlemsas ipon* 

en tid af. ir^ ,d^ tuti.Piemon-t 

fcb öfriga Itajj^rt ligâê dagar, 

e Spanska x iu-onv *}Q,%gar pch - alla de 

®îr a- no,^V 4^-JVi -, J^ni,^rruson^rnaidessa 

fästningar taga^nt^me^ciîna vapen, ba^ 

gage och ?hyarj:e. anâo4p n_\ijs%i|--a perso^ 

"nernas egendoni samj n^d^ga^-s»å 

Ijitartilleri,. aft ,pa/f]top^(*|^%.j»-ûJqa. ;,o-cfei 

sårade med Jnbegripn^x sfeilfle^^knas., 3-, 

canoner. fl^^n^ jESLÎ^ fartygen 

skulle -tills_ "yi4are,,|ör|*di,£Ka pfcderas 

närvarande M-an^piijiikt», vjunflftlta^

■tff* 

vatten', hskfåug-Jf^s^^h^llte^^llas och 

kr-^farten iöké^^V^ôW^drasf^För att 

hos undersr-iarne förekW"Saha 136la t gö , mål och 

besvär i anseende till gjorda "briser, fastställde 

man: att de ' s«*e& :, -

254 

gav redan fallit före vapenstilleståndet, den 

förra den 8 Mars, den sednare den 10 

April; garnison till den första fästningen 

hade blifvit krigsfången, åt deniGlogan 

bevilljade man fritt återtåg till dess fädernesland 

under villkor, att den på ett ars 

tid icke skulle tjena emot de Förenade. 

Af fästningarna vid Elbe voro Flamburg 

och Magdeburg ännu besatta med starka 

garnisoner, då underrättelse ankom om 

intagandet af Frankrikes hnfVudstad. Hvilka 

ansträngningar ock General Bennigsen 

hade gjort, för att kommaibesittning af 

Hamburg, hade de likväl kantrat emot 

Prinsens af Eckmiihl motstånd, för hvilken 

ingenting kom så väl till pass, som den 

blida väderleken under de bägge sista månaderna. 

Underrättelsen om intagandet af 

Paris förändradeingenting idenna Franska 

Marskalks system. Ifrån den 28 April 

underrättad om händelserna iFrankrike 

genom Franska: blad, lät han den hvita 

fanan fladdra från Hamburgs skansar och 

torn och den hvita cocarden uppsättas; 

likväl försvarade han ännu Hamburg i 

JLudvig den Adertondes namn, tiJldess ankommande 

Franska Commissarier gåfvo utslagisaken. 

Genast följande dagen (5.te 

Maj) blef handeln frigifven och kungörelse 

utfärdad, att Hamburg och Haarbtirg med 

dertill hörande skansar, under loppet af 

denna manad, skulle öfverlemnas till de;

255 

Förenade. Han - sjelf- gick tillbaka till 

Frankrike,der man kanske icke lät honom, 

såsom en passionerad anhängare af Napoleon, 

vederfaras all den rättvisa, som tillkom 

honom som General. Han fann sedermera 

nödigt för sig att afgifva förklaring 

på de beskyllningar, honom gjordes för tyranni 

och förtryck; med hvilken framgång, 

är oss obekant, ehuru han val icke var 

egnad att vara Bourbonerna till behag. 

Den 26 Maj började den Franska garnisonens 

aftåg från Hamburg, som, utom de 

sjuka, ännu kunde räknas till 12 a 13,000 

man. På samma dag emottog magistraten 

å nyo stadens regering;likväl förblefdenna 

ända in på hösten besatt med Rysska troppar, 

dels för dess inre förhållanden, dels 

för att observera Dannemark, som hade 

råkatimisstanka att understödja Norrmännernas 

krig mot Sverige. — Med 

mindre svårigheter var Magdeburgs öfvergång 

förbunden. Ehuruifem månaders 

tid innestängd, var denna fästning likväl 

icke så bloquerad, att det var garnisonen 

omöjligtatt göra utfall.Dessa hade fortfarit 

hela vintern till olycka föromkringliggande 

trakt, då ändtligen mot slutet af April 

befallning ankom att öfverlernna staden. 

Commendanten Lemarrais försummadeicke 

att göra tropparna bekanta med de förändringar, 

som förefallitiFrankrike; och den 

23 Maj blef Magdeburg, sedan detisju

256 

och ett hälft år varit i Franska.Kejsarens 

händer, öfverlemnadt till General TaênaiX 

en med - 84 stycken canoner (hvaribldnd 

405 

af metall), med 52,000 eldgevär och 

8000 centner krut, under det fästningen 

genom förbättringar hade vunnit en million 

francsivärde. Aldrig hade Preussarne 

kunnat glömma förlusten af Magdeburg, 

aldrig Magd-eburgarne. sin förening med 

Preussen. Bägges återföreningblef eu verklig 

folkfest. — Erfurth, lika som. Magdeburg, 

sedan 1806 års -.fältråg en Fransysk 

egendom, och såsom sådan en medelpunkt 

för den Franska policen iTyskland, hade 

väl omedelbarligen efter slaget vidLeipzig 

blifvit befriad fr.au. sina förtryckare; men 

General Alton hade likväl frän denna tid 

med ståndaktighet försvarat de bägge citadeller.na 

Petersberg och Gyiiaksburg, ti11— 

dess de ändtligen den 16 Maj, efter 

Franska Öfversten - - Pommereuils ankomst, 

öfverlemnades vill General - Major Dobschiitz. 

_ Citadellet Marienburgvid Wiirzburg, 

försvaradt af General Turreau, gick 

den 20i samma manad öfver till de Bajerska 

tropparna, som hade bloquerat detsamma. 

~ Kehl, genom ett S.enatsdecr-i-t af 

den 21. Jun. 1800 förenadt med Frankrike, 

blef den 2 Maj öfverlemnadt till de Badiska 

troppaina. — Wesel, redaniJuli 180Ö 

förenadt med 26:te militärdivision och se- 

~*s XI ..-ä.i.U .x dan

257 

dan Jan. 1808 äfven till sina civila förhållanden 

införlifvadt med Frankrike, och 

under sista kriget . "försvaradt af General 

Bourke, kom den 10 Maj tillbaka till 

Preussen med /jBo canoner och 20,000 gevär. 

Maynz och Cassel blefvo den 3 Maj 

ofverlemnade till de Bajerska tropparna, 

som hade bildat bloquadecorpsen under 

Hertigen af Coburg. Så vann Tyskland 

åter sin fullkomliga befrielse. 

På samma tid inträffade denna befrielse 

äfven för Holland. Trots det lyckliga 

intagandet af flera Holländska fästningar 

på de Förenades första marche till Amsterdam, 

måste flere bland dem, ehuru 

bloquerade, åter lemnas tillbaka. Sådana 

voro;i Non Delfzyl, vid mynningen af 

Ems, i Overyssei Coevorden, vid Yssel 

den belastade staden Deventer,iprovincen 

Holland fästningen Naarden. Utom* 

dess stadnade,iFransosernas händer,skansarne 

vid Flelder och Texel, fästningarne 

på ön Walcheren och fleraiBrabant. 

Commendanterne visste, huru nära 

Hollands försvarande låg Franska Kejsaren 

om hjertat, och gjorda derföre sin pligt £ 

försvarandet af de åt deras mod anförtrod* 

da fästningar och skansar. Alla öiverträffade 

Amiral Verhuel såsom försvarare a£ 

Holländska flottan; ty först genom Fursten. 

■ af Oranien, sedan genom en »Engelsk och 

B:lz St. Uist. IV. 55,

258 

Holländsk befälshafvare uppfordrad till 

'uppgifvande utaf de genom honom försvå* 

rade skansar, gaf han till svar: "Som han 

hade starka värn, en trogen besättning och 

tillräckliga lifsmedel, kunde man väl anfalla 

honom, men icke uppfordra honom att 

gifva sig." För att icke hafva allt för 

mycket att försvara, inneslöt han sig med 

63:dje equipaget och med alla på flottan 

befintliga FransoSer iFort Casalle, afbröt 

arbetet vid Niewe-Diep och entledigade 

1600 till dessa arbeten brukade Spanska 

krigsfångar tillika med alla Holländare-, 

som icke af fri villJa blefvo qvar hos ho«- 

--nom. Verhuel visste allt för väl, att man 

aldrig förderfvar sina förhållanden,omman 

utvecklar dygder, somioch för sig sjelfva 

aktningsvärda, endast för ögonblicket 

äro för motståndaren besvärliga. På ett 

orubbeligt sätt trogen sina grundsatser, 

gick han, ehuru /född Holländare, icke förr 

öfver än de öfriga commendanterne alla 

hade gifvit sig. Först öfverlemnades Deventer 

(26 April), sedan följde (3 Maj) 

Bergen-op-Zoom med åtskilliga platser och 

skansar i Staatsflandern. Följande dagen 

utrymdes skansen Batz, staden Veere och 

skansarna vid Helder samt den i Niewe- 

Diep liggande flottan. Middelburg och 

skansen Rameken kommo Q\en,s:te tillbaka 

till Holländarne; men Vliessingen förbleE 

ännu af brist på skeppiFransosernas våld-,

259 

Samma dag togs Mastrichtibesittning och 

den 7-de Coevorden. Grave och Venlov 

blefvo icke länge efter, och äfven Commendanteni 

DelFzyl inställde fiendtligheterna 

och befriade invånarneiGröningen 

från de ö'ver^vämningar, som så länge 

varit dem till last. 

-om ,n. 

Samma vändning togo sakernaiBelgien, 

der efter Biilowska armeecorpsens 

afmarche ingenting betydande hade förefallit. 

Antwerpen hade sedan den tiden 

försvarat sig med hårdnackenhet. Commendantenidenna 

fästning var Carnot, för 

detta Krigsminister, af Napoleon, som det 

synes, för sin eharakter ställd på denna 

vigtiga post.. 8 till 10 millioner livrés, 

som nian bjöd honom, förlorade sin kraft 

mot en mans, tänkesätt, som aldrig varit 

Napoleons vän. Strax efter intagandet af 

Paris, genom Kronprinsen af Sverige, man 

vet icke af hvilka bevékelsegrunder, uppfordrad 

till öfvergång,svarade han: att han 

commenderadeiFranska regeringens namn, 

som ensam hade rätt att bestämma målet 

för hans förrättningar. Få dagar derefter 

proclamerade han Ludvig XVIII till Fransmännernas 

Konung,och så snart befallning 

var ankommen till Antwerpens öfvergång, 

öfverlemnade han denna vigtiga plats med 

allt hvad den innehöll och försvarade, till 

Engelska General;-Oenténanten Graham. I 

Bassmen vid Antwerpen funno Engelsmän-

260 

nérne 17 liniesképp (fy af 110, de öfriga aF 

-80 canoner) tillika med g fiegatter och 

briggar; men i Sehglde lågo segelfärdiga, 

2i Liniesképp, iq fregatter och många 

smärre fartyg. Om dessa skepp blef sedermera 

serskildt stipuleradt; men endast 

en tredjedel kom tillbaka till Frankrike, 

På samma tid med Antwerpen blefvo skansarne 

Lillo. o.iSJ-Mlcutrymda, och detsamma 

hände, strax derefter, med Ostende, 

Ni-ewport, Ypern. Luxemburg, sedan de 

Förenades framryckandeiFrankrike bloqueradt 

af en Hessisk corps, emottog den 

i:sta Maj de till denna fästnings emottagande 

ankomna-kommissarier, och den tå* 

giade den Franska garnisonen utaf för att 

lemna pl ts åt . churhessiska regementet 

Churprinz undei anförandeaf-General majörn,.Prinsen 

af Solms Braunfels. 

Ianförandet af dessa omständigheter 

hafva vi af en ddhbel orsak varit så utförliga, 

nämligen: först och främst,: emedan 

dygden äfven;ho & fienden må

261 

hvilken efter en så stor händelse som intagandet 

af Paris och den gamla regerande 

ättens återkomst till Frankrike, var alldeles 

naturlig. Men detsamma var älven fallet 

uti Italien. Här hade sakerna bibehållit 

sig ien viss jemvigt, då dofva rykten, 

om händelserna i Frankrike gßfvo den 

första väckelsen till rörelser bland folket» 

Aldraförst reste sig folketiGenua. Denna 

stads belägenhet var 1 utomordentlig. 

Fransoserne, som försvaradedensamma, vägrade 

att utrymma platsen, ehuru de icke 

kunde dölja för sig, att Genuas vidareförsvar 

var utan nytta, så välianseende till 

en regering, som icke mer var till, som 

ockianseende till ett tolk, som icke ville 

försvaras. Imellertid gjorde Engelsmän-» 

nerne den 16 April en fruktansvärd eld, si 

till lands som vatten, och togo inom några 

timmar de för;ointagliga ansedda linierna 

för St. Martf-ndxfbfcarpl gan.-ka snart 

följde eröfringen af de öfriga fasta utan-verken. 

Den 17 om morgonen hade de 

framträngt ända under stadens murar, som 

nu var blottställd för faran att blifva bestormad. 

Under;dessa omständigheter följde 

en capitulation, som afslutades den 

18.de. De Franska tropparne lemnade Genua, 

som, intaget afEngelsmännerna under 

Lord Bentinck, gick en ny bestämmelse 

till mötes.. Hvilken plan Engelsmännerne 

vid denna erofring hadeisigte, lemna vi

262 

derhän., Efter Lord Bfntincks förklaring, 

skulle Genua åter erhålla sin. gamla författning, 

ehuru med sådana modifikationer, 

som det allmänna bästa och den gamla, 

constitutioriens af 1576 anda fordrade. Sådana 

yttrand,en af namnkunniga Statsmän 

fortjena efverlemnas. åt efterverlden, att. 

densamma måtte hafva. tillfälle- beundra 

dem, eller anse dem med atlöje. Då under 

århundradens förlopp de _|elementerblifvit 

förtärda, som bidrogo till utvecklingen, 

af Genuas storhet^-y^^Y^.; ingen-, 

ting naturligare, än att denna gamla fristat 

i; nittonde århundradet skulle sjunka ned 

till ett Brittiskt factori, som,iförbindelse 

med Malta och många andra fasta punkter, 

tryggade Engelsmannernas väldeiMedelhafvet. 

Dä Lord B.entinck. den 22 Maj 

lemnade Genua, stadnade en Engelsk Öf-verste 

qvar för, de civila och en Engelsk 

General för de militära angelägenheterna. 

-Bali Icke mindre rask var sakernas utvecklingiKonungariket 

Italien. Kriget skul-. 

le begynna a riyo- då, underrättelsen om. 

händelserna iFrankrike medförde ett vapenstillestånd, 

som omfattade hela.krigsskådeplatsen 

uti Italien-, Detta vapenstillestånd, 

som afslutades den i6:de April, skulle 

bestå ännu 8 dagar efter den tid, då de 

Franska tropparne af Yice-Konungens armee 

hade marcherat till Frankrike genom 

de länder, som .voro af de Förenade in-

263 

tagna. De "italienska 'tropparne skulle 

fortfara att besatta den del af Italien och 

de fästningar, ihvilka inga Förenade troppar 

furmos. österrikiska tropparna var 

tillåtet att genom Konungariket Italien tåga 

på Ettappen-vägen ifrån Crérnona till 

Brescia, utan att vidröraKonungarikets huf- 

"vudstad. Fästningarne Osopo,Palnia-nuova-, 

Venedig och Legnago, tillika med dertill 

hörande skarisar, blefvo öfverlemnade till 

Österrikarne; likväl så, att garnisonerna i 

dessa fästningar Uttågade med alla militäriska 

ärebetygelser, vapen, bagage, fältartilleri 

och ammunition. En deputation 

frän Konungariket skulle vara tillåtet att 

fritt och obehindradt begifva sig till de 

Förenade Monarchernas hufvudquarter. Så 

stodo sakerna, då den allmänna upplysningen 

om intagandet al Paris och Bonapartiska 

famillens störtandehiemördé en revo*» 

lution, som kom många alldeles oväntad. 

Italienarne,af gammalt böjde, att underkasta 

sig magten, utan att någonsin älska 

regeringen, hade knappt kommitierfarenhet 

om dessa händelser, förtfände uppgjorde 

en plan att slita alla band,' som hittills 

hade fängslat dem med Frankrike. Under 

det således Vice-KonUngen af Italien ingenting 

mindre tänkte på än att lägga ned 

sin regering, blef han likväl dertill föranlåten 

på ett sätt, som uteslöt allt motstånd. 

■Senaten hade den 17.de samlat sigiMajI-

264 

land, for ntt rädsla om Konungarikets till- 

Kommande ode, och tor mänga Senatorer 

torde det hafva varit smickrande att haf- 

va en Konung, som de kunde - 

-. **»*! [". 

betrakta så- 

ff) fl 

som tillkommen genom deras val. Icke 

som skulle alla härutlnnan varit ense; men 

rådplägningen tog den i3»de en sådart 

vändning, att med betydande pluralitet 

1/lef beslut.adt att skicka en deputation till 

de Förenade Monarcherna, som icke allenast 

skulle anhålla om Konungarikets fortfarande 

oafhängighet utan äfven recoaimendera 

hittillsvarande Vice-Koniingens 

förvaltning. Denna deputation afgick verkligen 

den i9;de»r Imellertid talade man på 

theatrarna och"på kaffehusenutan förbehållsamhet 

derom att Prins Eugen icke kunde 

blifva Konuitg af Italien. Följande dagen 

.sammangaddade sig pöbeln, omringade 

Senatens pallats, inträngde derstädes, 

förstörde hvad som kom för hand och 

gjorde påstående om de deputerades återkallande. 

Under sådana omständigheter nedlade 

Senaten sin befattning, och ett valcollegi.nm 

af borgerskapet utnämnde en provisorisk 

Regerings-comm.issioiu .Innan, denna 

hann ho.iprnai verksamhet,öfverföllpöbeln 

Finance-immstern Prina, ca Piemon- 

tesare, sorai syrmarhet,;under de sista tiwm^ån 

ymsßs&tfifåÛ ov det a]l- 

-mänâ {4_%m^ 

_&__«»i 

; ,$$ MW*, a. s" kte

265 

sökte Prina rä-ltla sig derigenom, att han 

tog sin lillfivttt under taket., Men. så 

snart mari Irar upptackE honom,misshand» 

lade maii honom så länge', tilldess han 

uppgaf sin anda, och släpade sedan liket 

genom gatornaiafsigt att förbränna det.' 

Ett lika öde var tilleVnadt-StaX-Seciéterareri 

Mejean, en Fransos; men denna lyckades 

det att undkomma till Tyskland. Hertigen 

af Lodi (IVlelzi d'Erile) räddade General 

Pino HXiioni den försäkran, att han icke 

tagit någon delide sista afhandlingarna 

iSenaten. Vice-Konungen sjelf, söm 

var närvarande under dessa skräcksceneiX 

undkom till Mantua, dit hans famille redan 

hade räddat sig. Ännu rysligare händelser 

hotade hufvudståden den 2i:sta; lf 

med pöbeln hade Hera dagtirifvare förenat 

sig, som endast gingo ut på plundringar-- 

Lyckligtvis stodo ännu några Franska troppar 

i granskapetj som man kallade tillsammans 

för att tygla pöbeln. Den proviso-» 

riska regeringen blef stadfästad af Konungarikets 

valcollegier; och denna vidtog" sådana 

beslut, som voro passande efter ont* 

ständigheterna. ÅOT^fvlfa*- och militXr.i 

antoriteter \AeTyW y i)îipW^\^r\ _^å {i é$ 

till deras hitti!hâråMé faißh^»ii 4 i^âP%ä 

Förenad* Mort^lÄîtidgâtfW 

hittills varande Konungariket Italiens caf^ 

härigighet inom utvidga gIWéJr».;W-*4Ctf_m 

SK Uist. 54$

ftffö 

bcffål con^titutiön,ändtligen en monarchisk 

regering under en ny Furste. Vice-Konnngen, 

sßm för några dagar sedan,isin 

äfskedspröclamatiön till de Franska soldaterna, 

hade beklagat, "att ett troget och 

ädelmodigt folk, som gjorde anspråk på 

ätet ofrigå af ha»i lefnad, förhindrade honörn 

att åtföljadem", samme Prins såg sig 

nu föranlåten att utfärda en afskedsproclamation 

till Italiens folk, i hvilken det 

Bette, "att nya politiska förhållanden tvungo 

honom att lemna dem; händelser,som 

gjorde honom oviss om uppfyllandet af 

en fordom hyst och vid tusende tillfällen 

till honom yttrad önskan." Han begaf 

sig härefter med sin famille öfver Inspruck 

till München, hvarifrån han, med efterlemnande 

af sina anhöriga, reste tillParis. 

TJndertiden ankom Marskalk Soniariva, en 

Mailändare af födelsen, till Mailand, och 

kungjorde derstädes den 26:te, att Konungariket 

Itäliéh efter hela sitt omfång af de 

Förenade magterna togesibesittning. Oinedelbarligéh 

derefter inryckte den ÖsterrikiskamilitäreniMailand,der 

Fältmarskalk 

Bellegarde uppslog sitt högquarter såsom 

feeneral-GuYerpör. Till följe af det mellan 

de Förenade magterna och Grefven af 

Aftois afsliytade vapenstilleståndet blefvo 

-^d, ahnii uti italienska troppames hän- 

.älr" befintliga fästningarne (Mantua, Ales- 

{ 

i. v.) oofverlemiiadé tiH Österri- 

iåiidriå:d.

267 

karne, som togohela Konungariketibesittning, 

till.déss detta icke långt derefter (t2:te 

Juni) förenades med de Österrikiska Kejsarestaterna. 

Så gick Konungariket, Italien 

förloradtförFrankrike, ti-Jl störstalycka för 

Tyskland, som hade sin frihet 

och oafhängighet ifraf JJgJ 

X *'»-"-- 

det genom träctateni-Canwa-^täiQ' iat? 

t. i- i i-i»i --'i- ■"a w4' J -'' -' - 

en Italiensk republik under franskes mr 

Hytande.. , r jT fr » 

Pa samma tid -^j^î^Storjher^^ 

met Toscanas öde. Sornv bekant.är-^-blejf 

gamla Lothringiska Secundo-geniturtt .år 

1807 öfverlerhnadi.egenskap :af_, Konungarike 

Hetrurien till da varande Arfprinsejj. 

af Panna, Infant af Spanien, enda son af 

Hertig Ferdinand den Första och Gemål 

till en dotter af Carl den Fjejde af Spanien, 

genom fractat,JhyaruU Frankrike 

förbehöllsig Panna efter Hertigens död; 

men Spanien skulle,ihändelse af den ny^ 

regerande ättens utslocknande på manliga 

linien, erhålla Hetrurien. -sjisom Secundogenitur. 

Till följe af denna tractat tog 

Frankrike 1802 -Panna ibesittning; men 

den Spanska famillen blef icke länge 

egare af Konungariket Hetrurien, Ty» 

sedan den nya Konungen af Hetrurien hade 

dödt år 1803 och kriget mellan Frankrike 

och Énglan^ tagit en sådan vändning, 

att Napoleon, för att komma till sitt ändamål, 

trodde, det han bo*^

268 

nela Europa röra sig med ohehiridrad frihet; 

blef Drottningen af Hetrurien, såsom 

förmyndare för sin minderåriga son, vid 

slutet af år 1807 föranlåten att afträda Konungariket 

till Franska Kejsaren, som under 

titel af Storhertigdömet Toscana förenade 

det med Franska riket och öfverlem» 

nade regeringen deraf till sin "Syster Maria 

Elisa. Ursprungligen hade Storhertigdömet 

blifvit frånryckt Österrikiska Prinsen Ferdinand, 

Kejsarens a£ Österrike äldsta broder. 

Honom trodde man sig hafva gjort 

skadeslös,först genom Salzburgsfea. sedermera 

genom Wurz.burgska landet.Nu, efter 80-. 

napartiska dynastiens förjagande, var det icke 

svårt attå nyo upphöja Toscanska landet 

till en Secundö-genitur för Österrikiska 

Huset; och detta skedde redan omkring 

medlet af April, då den hittills varande 

Storberti"gen-,af Wiir.iburg förklara**. 

de, för sina fördna undersater, att de Förenade 

magterna ba-de gii-Vit honom Toscana 

tillika med andra stater tillbaka. Tillika 

utnämnde han Furslen Rospigliose till 

General-Guvernör, tilldesx han hunne ankomma 

till^lîsyg^hßifllisnart denne var 

ankommen, öfverleumade Hertigen af Romana 

landet iKonungens af Neapel namn» 

hvars troppar äpjJa iteUll.hade innehaft 

* .fi3*3nits» 9>r. -Bbaisis-aia eainoJL si*- 

-hlDetsarnm^3Vi\-slför hållandet med återupprättelsen.af 

.Hertigdomat JWodena. Icke

269 

långt efter Mod-enas militärlska besättande 

(den 9 Febr.) hade General X^dgent titfaiv 

da t en proclamation, hvari hart för invånarne 

i detta Hertigdöme' "proclamerade 

den äldsta Prinsen af den a.Ordna Erkebertig 

Ferdinand, hvilken såsom gemål till 

den infeék Hertigens af Modena dotter, Maria 

Eeatrix, biet' arftagare till hans länder, 

såsom deras tillkommande beherrskare; 

likväl blefvo icke Fursténdömerha- Massa 

och Carrara dervid nämnda, hvilka den aflidne 

Hertigen hade erhållit genom siri 

gemål. Denna hade efter sin faders död 

emottagit regeringen af dejssa Furstendömer 

och fortsatt densamma ända till år 

18QI, då Massa och Carrara afträddes till 

Frankrike, Ibörjan beståndsdelar af den 

Italienska republiken, blefvo de sedermera 

söndrade derifrån och ISO6förenade med 

Furstendömet LucM; Napol&öftf* 

under tiden hade fattat ideen om ett fo§derativsystem, 

hvars förnämsta länkar hans 1 

syskon skulle bilda. INn blefvo dessa län-; 

der å nyo tagna ibesittning för Prins^és^ 

san Maria Beattix, under det de Österrilti-; 

ska tropparne tillika besatte Lucca och ge» 

bietet af Garfagnana, och General Nugent 

öfverlemnade herligdömernaPanna,Piacenza 

och Guastalla till fééth- aF^Mrihnan 

Marie Louise utnämnda regeringen.. 

Hvad som under loppet af sista kriget 

skedde för återinföiWtMeMaf huset *Sa-

270 

voyen, har ofvanför blifvit berättad*. 1 

kraft af en med Prinsen Borghése, General 

Guvernöri de Piemontesiska länderna, 

ablutad convention, angående utrymmandet 

af Piemont och deri befintliga fasta 

platser, ryckte General Nugent fram till 

Casala och Turin. Det motstånd som General 

Grenier ville göra,i det han utmärkte 

Tisino och Scrivia såsom Frankrikes 

stadigvarande gränsor mot Italien, 

blef snart ofvervunnet. Piemontesiska landet 

vari de allierades våld; men ännu visade 

sig icke detta lands rättmätige heherrskare. 

Detta var Konungen af Sardinien- 

Victor Emanuel den Förste, som 1802 hade 

emottagit Regeringen af Carl Emanuel 

den Fjerde och sedermera lefde på Sardinien; 

efter utseende glömd af den Europeiska 

verlden, nu af densamma återkalladikraft 

af det jemvigtsystem, på hvars 

återställande så mycket för henne berodde. 

Han kunde knappt förmå sig att sätta tro 

till det glada bådskap, som gafs honom 

om intagandet af Paris och om de stora 

förändringar, som dermed stodoiförbindelse. 

Dä han -icke längre kunde emotstå 

den frän alla sidor inträffande bekräftelsen 

och hans närmaste anhängares uppmuntringar, 

steg han om bord på en Engelsk 

fregatt och ankom den 11 Maj till 

Genua, der en deputation af förnäma Piemontesare 

väntade på honom. Härifrån 

.-v.m-.3-d &*^ct "i m

271 

ntgaf han en proclamation, hvari han lofvade 

att lätta de mest tryckande bördor, 

befordra åkerbruket och handt-ln samt återställa 

religionens glans. På. de Förenade 

Souverain _uty.ottafåej 

tiUstå^d ,â^f st^t?:|i¥'i-'êifeJ-ioj'd, v att-.?.le** 

lånaf.inî^^^^j^nd^frl»»^ s^miLe-j-d 

RentinQk-jfelffaê ff -vg«sHonom ganska 

välk-pni^^t-i; £ 4#j*4^*^^^«^ tid 

iCesena, sin^f^deiêMfe dferiî^ tttfird-a* 

4.e b^n e^prqgl^-ijiijtiîill^»jnfckunders!* 

ter, hyi(ken öâi|^bejpir|Jtv|a¥ sQj-f^rlmn* 

den för Kyrkostatens nya besittningstagaa-

272 

de. Till regeringens emottagande -hade Rivarola 

som Påilig Legat gått förut tillHorn, 

då Konungen af Neapel genom ettiAnjCöua 

utfärdadt dagbefäl förklarade, att departementerna..Musone, 

Metauro ochTronto 

ined de vigliga Städerna Ancona och 

Sinigaglia ännu längre skulle förblifva afsöndrade 

från Kyrkostaten. Häremot protesterade 

Pafven pä ett sätt, som oförhöljdt 

ådagalade hans förbittring öfver den åsyftade 

inskränkningenihans verldsliga magt. 

Konungen af. Neapel urskuldade sig med 

de Förenade Sou-verainernas.--illja, utan att 

derigenom tillfredsställa Pafven. Pius.; 

som under sin fångenskap hade funnit alla 

Européers medlidande och på visst sätt 

betraktades som ett helgon, visade sig efter 

sin befrielse i ett mindre fördelaktigt 

ljus, emedan det sptåk han förde, icke 

mer var ödmjukhetens och gudsfruktans» 

Det må nu vara, att han föreställde sig, 

det den revolution som slutades med intagandet 

af Paris, vore endast för hans 

skull tillkommen eller att han åtminstone 

trodde, att den Europeiska verlden befunne 

sig uti en stämning, som vore högst 

fördelaktig för det Romerska hofvets intresse,; 

nog af, han fann för godt, att afvikande 

från sina föregångares politik i 

adertonde århundradet, rigla, sin förnämligaste 

omsorg, pa utbildandet af sia ande* 

liga

273 

liga mågt,^ öch-dertfi^d'i3i^ndä>ettUpråk, 

as ! '&- 

Söm blifvit fre&lm^hd^ lö|---û^r=#peerfi ; 

ton. &än^Tbmsöimi&é& hr 

återstå lando^ * ir^vénym^Hl&nsb t.©f rrga HWg 

ékola i-nSs-ftT-ä^fc-födiffögMer%fitettd-k»sv "* 

■ Af^^ allä^den^sFi'an-Ikas^-éâTeny->a&ftjrvimdter 

var Kondngeuxaf- W%êA^smx%tiåé, 

som förbief?i' bésitKtiln-* -af defc^lkör-» 

nom anför¥f ödda5 tbtön-enit» 'änstfge%s '■-häri 

nit för UfmnV igmnst mer h&de att tacka 

Ehglands^rhåMand^ ti-ff bnfvet på Sicili- 

énv t,\\e-}bA___\*

274 

det Italien och Tyskland förblefvo sonder*styckadeimånga 

små, sinsimellan tvedrägtiga 

Stater. Drottning Carolina såg icke 

mera Sicilien; hon upplefde endast den 

mannens fall, hvilken hon hade att tacka 

för sina sista öden. Hon hade icke 

varit länge i de Österrikiska staterna, då 

hon i början af hösten dog på slottet 

Hetzendorf nära Wienisitt 6i:sta års ålder. 

Hennes frånvaro bidrog alldeles icke till 

någon förbättringi Siciliens inre förhållanden; 

ty striden mellan thrönenoch parlamentet 

fortfor, och dåibagges förhållande 

allt redan var förderfvadt genom, 

första tillskärningen, så kunde den tid icke 

beräknas, när Konung och nation skulle 

komma till förening. 

Under det sakerna sålunda uti Italien 

vände sigtill fördelför Österrikiska huset, 

kom det isödra Frankrike till det sista 

slaget mellan Lord Wellington och Hertigen 

af Dalmatien. Väl hade den Provisoriska 

Regeringen icke underlåtit att genast 

i första dagarna af April genom Senaten 

låta för samtliga Franska arméerna kungöra 

iSiapoleons afsättande Och befria dem från 

deras ed till den hittills varande Kejsaren; 

men depecherna söderut hade blifvit uppsnappade, 

så att Hertigen af Dalmatien endast 

genom rykten var underrätad om hvad 

som föregåttiParis. Imellertid förföljde 

Lord Wellington denna Hertig till Toii*

275 

$ouse. Genom beständigt regn och upplösta 

vägar hindrad att slå en brygga öfver 

Garonne, kunde han först mot medlet af 

April bringa sakerna till något afgörande. 

Den n.teisamma månad satte Spanska 

corpsen under General-Lieutenant Don Manuel 

Freyre's befäl gemensamt med Portugisiska 

artilleriet först öfver Garonne.Men 

ehuru detta steg var det första till ändamålets, 

uppnående, behöfdes, likväl ännu 

stora ansträngningar dertill.. Hertigens af 

Dalmatien armee var väl endast svag; men 

den^ställning som den hade tagit vid Touiouse, 

var så mycket starkare,. Denna stad 

är nämligen på trenne sidor omgifven af 

Languedocjueska canalen ochGaronne, och 

förstadenpå venstrastrandenafdennaflod bildar 

engodbroskans. Ickenöjdameddessa fördelar,hade 

Fransosernevidhvarje brygga öfver 

canalen uppkastat en skans, som på nägra 

ställen försvarades genom musköteld, men 

vid alla genom artilleri, som var uppstäldt 

på den gamla muren. Den höjd som befinner 

sig mellan canalen och floden Ebro 

och löper ända till Montandreau, var, emedan 

den försvaradestaden, befastad med 

5 redouter, som genom skansar stodoi 

förbindelse med hvarandra. Sådana hinder 

voro att öfvervinna; men på någon omkringränning 

var icke att tänka, emedan 

man på vägarne ifrån Arriege, de enda, på 

hvilka någon omgång var att

276 

livårk^n kunde komma, häm m«d artilleri 

eller mj.driifit&rii ja,Jcjfce«ni gång.med fou 

folk. Dåsanfajjetifronten *én g&i*g -Varbeslu- 

"t-adt, satte Marskalk- ilrectisrford öfver Ehro» 

och ijifdadö^jsin:' corpa till tre colesnner i 

by-» 30roi"k>iad'0-rade. - Den fjerds division 

-gick- ■ -för-ut.-^îÊed-v»densamma eröfrade Be« 

res-Boerd 'byoaDMdntMa&ic. Härifrån öfver en 

begärlig wtiark&uiaicheranåe opp:efterEbroy 

ställde hanLsigaisparallel raed^-Jjiendeus/be-fästade 

ställning;"öch.skred till-anfalL Så 

snart han a-urde- -.uppnått den -punkt, hvarifrån 

den skulle kunna - omk-ri-asggås., " Do» 

Manuel FreyF®, sotn hade marcherat lålngs 

venstra stratudeniiaf dEih-*?o ooh -Vippstalk sia 

corps framför Gno-b-tr- d'Öra«te **.tvänne slagordningair, 

an^srer|"ii< -påci g-åmma/ tié,* under det 

Portugisiska''srrtilleriet insiehqde höjderna 

och Po4asonby*s"kav«&ribrigad bildade reserven. 

Fieyêrs^ best&nisnek-e* vér att med 

hö^ra flyg-eha» .- göras"' en ,sådant rörelse, att 

ham omginge j&eisii^önäf?!tvfaa»fiftca;'p-å detta satt 

v&r iden största försigtighet af moden, för 

tntlt- icke lemna Frartåoseuna- någon blottad 

sida; na-en* )dFneyte f- föisågesig, och följden 

deraf var', atti-sdfe " -v-igai.Fdfahsasnine- omgingo 

de Förenades högra flygel^ på: ömse sidor 

om landfiVisägaen* gSh*»- från:Toulouse 

till Groix d'»l)rad®.,^s»H3ejlår ctiispsén blef hårigenom 

JtvnngeriiatitiaHka -ljIsmeMertid. samlade 

den sig- Iter,ioch si- sB-artrnden lätta 

division* &osa war '(&.:.hansräflägcC flygel»

277 

kom dertill, gick han återXframåt, Det 

dröjde temlxgen länge,,iluiamrMaiskalle. Beresford 

hade dragit till sig sitt i byn 

Montblanc efterlömnade artilleri; men 

så snart detta skett, fortsatta han sin 

marche på bergsryggembötÖ eröfrade med 

General Packs brigad de bägge hufvudre* 

douterna och de belastade -huéenifiendens 

medelpunkt. För att eröfra tillbaka des-sa 

redouter gjorde Fransoserne de häftigåste 

anfall; men de blefvo tillbakaslagne:,, och 

under det 6:te division -fortsatte sinrörelse 

på bergsryggen, och de Spanska tropparna» 

under Freyre gjorde detsamma åt fronten 

till,blefvo Fransoserne fördrifna från alla 

forskansningar på sin högra flygel, ochhelabergslätten 

föllide Förenadeshänder.Under 

denna operation dref'-General-lteutenarit 

Hill fienden ifrån dess utanverk iniförstaden 

på högra'-t^tsranderi afeGafonne inom 

den gamla muren; och pir.samma siitt dref 

General-Lieutenant Picton fienden bakom 

skansarna för canalbryggamaiöjMeaitaälå —\w 

Brittiska tropparne ville eröfradenna skanfej 

ledo de en sä stark förlust alt de makes* 

vika. Imellertid hade den Förenade armeen 

fattat posto på trenne sidor af staden, och 

för att försvara de tillkämpade fördelarnai 

afskickade Lord Wellington det lätta ryt* 

teriet, för att låta afskära fienden dess com* 

munication på den enda förbara vag:-, sond 

blifvit honom öfrig,;tilldes han sjelf blef*

278 

veistånd att föra. tropparna mellan Canalen 

och Garonne. Detta var just hvad 

Hertigen af Dalmatien-»icke -vågade- afbida». 

Han drog sig tillbaka och lenanade- Generalerna 

Harispe, Bairrot, Sto. Hiiaire och 

16 fångariToulouse. Lord Wellington 

bemägtigade sig genast denna stad^ men 

knappt var hanibesittning af densamma P> 

förrän, ifrån, Bordeaux, tvänne utskickade 

inträffade hos honom och tillförde honom 

den första, underrättelsen om deniParis 

för sig gångna thronförändringen, hvilken,, 

såsom man lätt kan tänka,iBordeaux blifvit 

emottagen med förtjusning.. Ifrån det-. 

te ögonblick kom det äfven, vid foten af 

Pyrenéerna till en önskad vapenhvila 0. 

Lord Wellington, gick icke långt derefter 

till Paris, der man, bemötte honom med 

den utmärkta hedersbevisning, som den 

■ stora;roll han -speljt. fordrade., Isjelfva 

Spanien blefvoikraft af vapenstillestånds-, 

fördraget, alla de fästningar öfverl.emnade,. 

som ännu voroiFransosernas händer, nämligen 

Barcellona,, Tortosa», Figueras, och 

Rosas.. ii»b .sHJrnlied is 

Ferdinand den Sjunde ha.de nämligen 

ankommit till det inre af Spanska halfön. 

Den 15 Mars lemnade han sitt fängelsei 

Valencay och -gick under namn af Grefve 

af Barcellona, i sällskap med sin broder 

Don Carlos och sin Farbroder Don Antonio,till 

Pe-rpignan, der han if,trMade den

279 

ij).dé på samma tid, som Hertigen af Albttfera 

ankom dit ifrån FigUérW.k r- Bägge bemötte 

hvarandra med 'varsamhet och förekommande 

höflighet. Ty då Franske Marskalken 

lät bedja Konungen att han måtte 

bestämma den timman,då han iöl/ande dagen 

kunde få Uppvakta Hans Majestät, var 

Ferdittattds svar: "man vore aldrig trött, 

om det attkomnie på att la/ra känna en man 

af Hertigetts lörtjenster, och han väntade 

honom genast till aftonmåltiden. Konungen 

och Prinsen ernöttogo härefter Hertigen 

med utmärkt heder, och tackadehonörn till 

och med förden skönsamhet,hvarmed han 

behandlat Konungariket Valencia. Följande 

dagen hade Franske Marskalken flera 

conferenser med KottUngen och Hertigen 

af St. Carlos, som, tillförene denna Furstes 

uppfostrare, nubeklädde post somhatts öfverhofmästare. 

Föremålet för dessa conferenser 

var ett obehindiädt aftåg för de garnisoner, 

som stadnat efter i de Spanska 

fästningarna; en sak, med all benägenhet, 

som Ferdinand den Sjunde kunde hafva derjFör, 

högst betänklig, dels emedan Konungenisitt 

förhållande till StändernaiRiket, 

ännu icke hade den rättigheten att 

befalla, dels emedan det ock var enuppenbar 

sak, att Hertigen af Dalmatien genom 

en tillökning af 20,000 nian vann en styrka, 

hvarigenom han lätteligen kttnde blifva farlig 

för sin fiende, Iallt fäll måst* Ferifc

■' 

280 

itänd den Sjunue sjelf hafva ankommit till 

Spanien, innan han kunde uppfylla Franska 

regeringens önskningar. Hertigen af Albufera 

lät icke förrryta sig att beledsaga Konungen 

till Spanien; och då han, ridande 

bredevid Konungens vagn, uppnådde gränsen, 

hade han den höfligheten att anniar-* 

'ka: "att han" önskade icke mer öfverskrida 

denna gräns for attiSpanien se sig 

ispetsen for en beväpnad här. Likväl 

hade han, efter Konungens ankomst till 

'"Figneras -, intet betänkande, att förhindra 

"fortsättningen ac hans resa,idet han fö* 

regaf, att Franska rikets intresse fordrade 

ätt behålla Konungen som gisslan, till dess 

"garnisonerna hurinitxinkomtira. Detta förhindrades 

imellertid genom General Copons 

mellankomst, XoriX,i"det han åtog sig att 

hos regentskapet utverka fritt aftåg för de 

Franska garnisonerna, öfvertaladeHertigen 

af Albufera att låta Konungen obehindradt 

"fortsätta sin resa och åinöja sig medInFan-» 

ten Don Carlos såsom underpant. Så an- 

Ikom Ferdinand dett Sjunde till Girona den 

S/j- Mars, bvarifrån han tillkännagaf för ré-» 

gentskapet, att han vore lyckligen ankom» 

men till Spanien och att hän af General 

"Copons händer emottagit regentskapets 

~skrifvelse och de dertill hörande documenter 

(den constitution, genom hvilken Spä-" 

■&iiens tillkommande öde skulle afgöfas) och 

„Yl MyA. -To sA&t,

281 

att han skulle sysselsätta sig med derasinnehåll. 

Infanten Don Carlos blef icke 

långt derefter genom den provisoriska regeringen 

iFrankrike försattifrihet, ehuru 

detta likväl icke skedde före slaget vid 

Toulouse. Konungen begaf sig — ,icke till 

Madrid, utan till Valencia, och regeringen 

undföllicke afsigten för detta dröjsmål, som 

icke kunde vara någon annan, än att han 

föresin ankomst till hufvudstadenville.ska (Ta 

sig ett, parti. .Förgäfves utfärdade Cortes 

adresser till honom, hvari de framställde 

hans snara återkomst till hufvudstaden såsom 

en underpant för deninre freden, och 

den af dem uppkastade constitution såsom 

det fastaste bandet mellan monarchen och 

folket; honungen förbief obevekligen i 

Valencia och tänkte endast på medel att 

sönderrifva_..en.-.urkund, som, så vida den 

satte allt för trånga gränsor för hans autoritet, 

visserligen var felaktig, men med 

ringa förändringar hade kunnat blifva ganska 

fördelaktig. Understöd fann han inom 

tvänne klasser af samhället, som hade (åtmindstone 

trodde sig hafva) lika stort intresse 

att lägga sig i vägen för de nya ideer, 

ifrån hyilka de Spanska Lagstiftarne 

hade utgått, och altåterföra det gam>a samfundstillståndet; 

nämligen militären och pnssterskapet, 

bagge af olika beye-kejlsegran^' 

lika mycket böjda att lörhi»£ix

282 

förening mellan -monarchen och nationen, 

bägge understöddagenom enursinnig pöbel, 

som, emedan den bar intet att försvara, 

plägar betrakta .constitutioner såsom ett 

onyttigt lekverk. Men skildringen af den 

intressanta kamp. Somidetta afséende börjades 

på Pyreneiska ha.lföniApril månad, 

men alldeles icke slutades med urkundens 

sönderrifvande, uppskjutes med sina orsaker 

och verkningar till nästa del, som skall 

gifva oss ripplysning, huru detialla sina 

beståndsdelar skakade Europa sträfvar att 

å nyo bilda sig, och huru de constitutivä 

idéerna iåtskilliga stater bryta sig på det 

mångfalldigaste sätt lika som strålar, som 

af mellanliggande kroppar emottaga olika 

rigtningar. Vi vände oss nu tillbaka till 

Frankrike. 

Genom intagandet af Paris och genom 

det deraf beroende återförandet af den 

gamla herrskarestammen, voro de sista 

band upplösta, som höllo Tyskland, Holland, 

Italien och Spanien fängslade vid 

Frankrike; inom den korta tiderymden af 

i 

tvänne år var en motrevolution utverkad, 

som kunde uppväcka förvåning, om denhade 

varit något mer än ett upprepande af 

den gamla erfarenheten: att hvarje magt, 

som icke kan beherrska sig sjelf, förgås 

under sin egen tyngd. Den nya regeringens 

förfarande var just af denna orsak alldeles 

motsatt Napoleons förfarande; ty ss*

283 

dan Frankrike hade upphört att vara kärnaniden 

Europeiska verlden och återgått 

till jemlikhet ined andra stater, 

måste regerings - maximerna forändras. 

Attihvarje afséende bringa -det förflutna 

till glömska, var Gréfvens af Artois stora 

ängelägenhet; derpå gingo alla hans befallningar 

och förordningar ut. Den Franska 

sjörnagten blef genom honom i förväg 

nedsatt till 15 liniesképp, 21 fregatter, 27 

corvetter, 15 aviseskepp, 15 flottfartyg och 

gabarrer samt 60 transportfartyg, de utländska 

matroserna entledigade, och till 

befäl öfver den acti*'a sjörnagteniBrest 

och Toulon endast tvänne Contreamireler 

anställde* Landtmagten skulle nedsättas till 

220,000 man; likväl var ingen del af den 

offentliga förvaltningen så besvärlig för den 

nya regeringen som denna; ty,ianseende 

till den ofantliga mér.nisköförödelsen under 

de tvänne sista åren, hade en oräknelig 

mängd officerare blifvit öfrig,som, förlägen 

om plats, icke lätt kunde ställas till 

freds. Väl felades icke regeringen god 

villja att vinna dessa Fränsasers välvillja 

och förtroende, som voro så mycket mei u 

fruktansvärde, ju rättmätigare de ansågo 

sina anspråk; men här kom '■-hjelpemedlens 

otillräcklighetimellan pa ett befallande sätt; 

isjelfva verket så befallande, att Grefven 

af Artois såg sig nödsakad att låta de så 

kallade Droits Reunis fortfara, ehuru han

284 

vid sitt första inträdeiFrankrike hade loft 

att afskaffa dem. Idess ställe upphäfde 

han de sedan den 10 Oct. 1810 införda 

prevotaltribunalerna och -douandomstolarna 

och afskaffade tillika krigsgärden, som utgjordes 

genom taxornas förhöjandeoch betaltes 

till förvaltningen af droits reunis. 

Till de Förenade troppames förplägning 

blef ett tvunget lån,iförhand af 5,214,665 

francs, utskrifvet, som skulle betalas tillbaks 

inom fyra år. Ialla öfriga saker ankom 

det på att utplana hvarje påminnelse 

om Napoleon. Grefve Fontanes, Stormä-stare 

för det af Napoleon inrättade universitetet, 

utfärdade befallning, att det hittills 

genom trumslag gifna tecknet till schol- 

' ungdomens sammankomst, hädanefter skulle 

gifvas genom hlokringning, och de mi- 

Jitäriska tecknen pä elevernas kläder afskaf- 

■fas. Presterskapet, om'tänkt att återtaga 

gamla rättigheter, afskaffade denunder Napoleon 

införda calech-isnier., som gjorde 

tillgifvenhcten förFranska Kejsarens person 

till en trosartikel, och införde den gamla 

't-liöcesan-katechismen. Staden Boc.he sur 

i~onne, som hade antagit namn af Napoleon 

Vendée, utbytte-detsamma emot Bourbon 

Vendee; och dylika narnnföriindringar 

rundergingo .andra städer, med alla de öar, 

..'eanale.ro. -s. v. som buro Napoleons namn. 

,KoUdigi-n, alla bemödanden af den nya dy- 

--mafitieÄ .Li. .-förviibrfya^^företräden^, som till-

285 

höra en gammal, och att frambringa den 

villa, som hade den aldrigbörjat och aldrig 

skulle taga någon ända, upplöstes till ett 

tomt intet, likasom en bläddra, som af 

luftens tryckning tiliintetgöre^Tbri-i-iX dô 

Så långt voro. sakerna komnaiFrankrike 

under Grefvens af Artois ledning, då 

Ludvig den Adertondes ankomst gaf dem. 

en ny vändning. Såsom de flesta öfriga 

Prinsarne af huset Bourbon, hade han under 

de sista 7 åren lefvat i England och 

uppnatt en ålder af $9 år, då genom Napo- 

Jeons fall hans anspråk på Franska thrönen 

blefvo befriade från asiai yttra hinder. Pas- 

sionernas pen ' 

..,.-. ---it.des förbi för ho- 

nom; och-- .om c-■"tuenäma händelser hade 

gifvit hans sjal en bildning, som man 

sällan förvärfvarilyckans oafbrutna lopp, 

så passade han,ianseende till sitt genom. 

kroppsliga lidanden öc.vado tålamod, ännu 

mer för Franska riket i-dess närvarande 

tillstånd, an genom en ärftlig Furstes naturliga 

tänkesätt. Först efter inhändigattdet 

af authentiqua underrättelser om Bourbonernas 

återkallande till Franska thrönen 

genom det af Senaten utfärdade Förordnandet, 

lemnade han HartwelliBuckingshamshire, 

sin hittills varande vistelseort, för 

att begifva sig till London, beledsagad af 

Hertiginnan af Angouleme, en dotter till 

Ludvig den Sextonde, Prinsen af Conde, 

Hertigen af Bourbon, och dem, som blif-

286 / 

vit honom, trognaihans olycka. Här blef 

han af Prinsen, Regenten, som rest honom 

till mötes, införd med den största högtidlighet; 

och sed,a,n han ända till den 25:dje 

April hade dröjti Englands hufvudstad,beledsagade 

honom saiuma Prins till Dover, 

der alla, till öfverfarten erforderliga 

skepp lågoiberedskap. Den vidare beledsagel&en 

till Calais åtog sig Hertigen a£ 

Clarence. Här var man beredd till Konungens 

emotuigande; och om Fransosernenågonsin 

visade sig som,ett folk, hvilket lättsinnigt 

Öfvergår från den ena ytterligheten 

till den andra, så skedde det vid detta tillfälle, 

Ännu hade det skepp, som fördeLud-* 

vig den Ade.rto.nde, icke gåUut från hamneni 

Dover, då redan alla invånare i Ca- 

lais och trakten omkring betäckte hela 

stranden, föj , 

a . rafi "êf försumma att vara 

närvarande vid Konungens ankomst. Ättdtligen 

upptacke.r ;rfmari på den aflägsna horizonten 

8 Linie- och en mängd andra fartyg, 

och, gynnad af vinden, drifver escadren 

med fulla segel mot den öppna stranden. 

Fulla af otålighet» intogo autoriteterna ifrån 

Calais sin post på hamnbryggan och ett 

tag af /to hvitklädda flickor, som voro bestämda, 

att em.ottaga Hertiginnan af Angouleme, 

slöt sig till den nämnda deputation. 

Under musikens, dån uppnådde fartygen redden. 

De som endast hördetill betäckningen, 

stadnade efter, och salvor dånade från alla

287 

batterier. Ett litet fartyg närmade tig för 

att utmärka farten. Efter detsamma följer 

ett större, som, vackert utsmyckad}., bär 

Frankrikes räddning. Då det, omseglande 

dammen, som bäst löper inibaron, blir 

det genom matrosernas koilst "hämmadt i 

.sitt lopp. 1 samma ögottMic-k Vi%ar sig 

Konungen på fördäck;* l3ér Lst6d han,stödd 

på sina kryckor,i förgrunden omgifven af 

de sina, och ined blottade' Hufvltd, ögonen 

rigtade mot himmelen och högrahanÖen på 

hjertat, "Detärhan! Det är han! utroparman 

full af förtjusning; det är var Kung! Lefve 

Konungen! Lefve Madame! Lefve för alltid 

våra Bourboner!" Då vände Konungenögon 

och händer till åskadarne, hvilkas fröjderop 

besvarade detta tecken af en faderligt sinnad. 

Prefecten, Underprefecten, Mairen, 

municipalitetet bestego skeppet, och de 

bägge första höllo tal, som Konungen 

full af rörelse besvarade med tårar. Härefter 

emöttog Hertiginnan af Angoulemé 

de unga flickornas hyllning: lilljor, hvilka 

hon tryckte till sitt hjerta. Hertigen af 

Clarence, som redan på redden hade tagit 

-afsked af den Kongl. Famillen, seglade tillbaka 

till England; Konungen/Hertiginnan 

af Angoulemé, Prinsarne af huset och sviten 

lemnade skeppet och beträdde fädernejorden. 

En öppen vagn upptog de'n 

Kongl. famillen, och sexton borgareiCa-- 

Tais drogo densamma mellan tvänne rader

288 

nationalgärder och limetroppar på strandvägen 

ini staden. Då presterskapet välkomnade 

Konungen och en länge landsflyktig 

prest framstammade rörande ord, 

afbröt honom Konungen på följande sätt: 

"efter 20 ar gifver mig himmelen mina 

barn tillhaka och mig åt barnen; Upp! latem 

oss derför tacka Gudihans tempel!" 

Under intåget i Calais fladdrade dukar 

Jrrån alla fenster och skållade musik frän 

alla håll». Sedermera kom mantillkyrkan, 

hvarest sjöngs ett Tedeiim» Härpå begaf sig 

Konungentillde förhonominredda boningsrummen. 

Audienser, ansökningar, böneskrifter, 

och hvad för öfrigt syseisätter 

eller gör anspråk pä jordens mägtiga, 

lemnade honom knappt ett ögonblicks 

ro. Efter 2:ne dagars vistelseiCa- 

lais begaf han sig öfver .Boulogne, Abbeville, 

Amiens och Gompiegne till Paris 

på samma tid som Napoleon, landsförvisad 

af hela Europa, ifrån Fontainebleau gick 

öfver Lyon och Frejus till ön Elba. 

1 Gompiegne dröjde Kcmungen några 

dagar, att förbereda sitt intåg i Paris. 

D r var det som han blef helsad af Kejsaren 

af Ryssland; der emottog han de 

förnämsta Statsembetsmännernas förstahyllningar. 

IsamteligaMarskalkamesaf Frankrike 

namn talade Prinsen af Neufchatel och 

Wagram, Napoleons första vapenbroder,i 

det 

- ■-*. 

vi i.AVi 

— -

289 

det harfli et gjorde den omständighet 

gällande, att Ludvig den Adertonde 

redan på en tid, då utsigten för honom 

var ganska oviss om återkomsten till Frankrike, 

hos Alexander medlat för de Franska 

Krigsfångarnes frigifvande: "Hvétn kunde, 

tillade denne Prins,idenna handling misskänna 

Henriks blod, som försörjde med 

bröd det af honom belägrade Paris ? Såsom 

denne, vill hans höge efterkommande 

förena alla Fransoser till en famille, och 

arméerna, hvilkas organer Marskalkarne 

äro på denna dag, skatta sig lyckliga aft 

genom sia tillgifvenhet och trohet understödja 

så adla beslut." Ispetsen för Senatens 

deputation befann sig Prinsenaf Benf. 

vent: och hans tal vår eh mans, som alltid 

med klar blick öfverskldat de händelsers 

sammanhang, som föregått omkring 

honom: "Ordningens återställande efter en 

så lång förvirring, sade han, fodrar ett mod, 

som hembär sig sjelf till offer. Underverk 

äro af nöden iför ätt läka fäderneslandets 

sår; men underverk äro, Sire, 

förbehållna edra faderliga ansträngningar. 

Ju svårare omständigheterna äro, desto 

mägtigare, desto mera vördädt måste det 

Kongliga anseendet vara; mén det skäll 

genom glansen af gamla minnen tala till 

inhildningskraften, och tillika derigenoåi 

närma sig det fena förnuftets önskttinpäi, 

Btlz St t HUt. IV. -37.

290 

att dst irran detta lånar de vidaste theorier. 

■ En constituti-onell 

act skall binda allas in- 

tresse :-":'xid throhétrs intresse' och förstärka 

den första "viUjan genom dess harmoni 

med ftllas geniensamma villja. J veten, 

Sire, bättre än vi, att dylika författningar, 

"intagna, beprÖfvade och godkända af ett 

närgiansande folk, tjena de Monarchersom 

äro lagarnas vänner och sitt folks fäder, 

till stöd, icke tillinskränkning". — Efter 

Senaten blef en deputation af Lagstiftande 

Piådet införd till audiens; efter densamma 

följde deputationer från Cassatiönsdomstolen, 

Kongliga Domstolen och Kanimarßat-» 

ten. Ändtligen gjordes beslutet af Stormästarn 

föruniversitetet, hvilken med samma 

skicklighet, som hittills hade utmärkt honom 

som Napoleons loftalare, yttrade den 

fromma önskan: "ätt ifrån denna stund, då 

religion och moral stödde sig pa Ludvig 

den Heliges ärftliga spira, deticke måtte vara 

svårt att återföra hvar och en till grundsatser, 

hvarpå enskildas lycka icke mindre 

art statens styrka berodde". På detta sätt 

Siäfote en och hvar en Vändning, hvarigenoni 

han kunde ådagalägga sin oskuld och 

föga sig efter- den nya ordningen. Konungen:! 

behöll denna dag Marskalkarna hos 

sfg! och bjöd dem till sitt bord, der de 

hade tillräcklig anledning att jemföra sitt 

för4?a ■< tillstånd under ett orolig och anspråksfull 

régentîd^åi^rti^rahdé. »jMJftUftS

291 

ISt. Ouen välkomnad af Kejsaren af 

Österrike och Konungen af, Preussen, höll 

Konungen den 2 Maj sitt intåg '.i:Paris pä 

en rikt utsirad vagn, som var förspänd 

mnd 8 skymfar, hvilka Prinsen -Jtégen ten 

af Enaland hade skänkt honom. Vid Konungens 

sida satt Hertiginnan af Angoule? 

me. Vagnen beledsagades af det provisoriska 

Statsrådets medlemmar, ministerialdepartementets 

Ministrar, JVlarskalkarne af 

Frankrike, tillika med Generaler och personer, 

som hörde till Kongl. huset. Iden 

närmaste sviten såg man inånga de Förenades 

Generaler och andra officerare af rang, 

af hvilka de flbsta jemte sin egen hade 

uppsatt den hvita cocarden; en omständighet, 

som föranledde biand de fåfäng? 

och qvicka Parisarne anmär|tningar om en 

Europeisk famille ideras Konungs suite. 

Vid barrieren öfverle-mnade Prefecten för 

Seine-departementet hufvudsitadens nycklar 

till Konungen, som denne, enligt gamtnpf 

sed, efter ett lindrigt vidrörande äteri&m* 

nadeiPrefectens händer. Under Porten 

St. Denis hängde en blomster-krona, som 

sankte sig n-§s, É^|"BlY>aj-3t-»^bfdå4 d^â-fiii-M 

genom porten..; . Så stor var Konungens 

rörelse under tåget, att hans ögon ena gån? 

gen efter den andra fylldes med tårar. Berj-i-ginnan 

af Angoulemé öfverväldigades af den 

häftigaste rysning, då hon for förbi jiistitst 

pallatset. Vid Kathedralkyrkan,,dit .tåget

292 

sedermera gick, emottog presterskapet Konungen 

efter gammal sed, och efter Tedetim 

uppstämde hela den närvarande folkmängden 

den psalmen: domine. salvuni fac 

regem. Incognito bivistade Konungen af 

Preussen denna högtidlighet tillika med 

Prinsarna af sitt hus, så många somi Paris 

voro närvarande; de bägge andra souverainerne 

hade stadnat efter. Sedan gudstjensten 

var slutad fortsattes tåget till Thuilleriernas 

pallats. Då man närmade sig en för 

denna dag upprättad statue af Henric den 

Fjerde, steg folkglädjen aldra högst. Vid 

dess piedestal hade det så kallade conservatorium 

församlat sig, " fÖr att utföra den 

till denna Konungs lof författade sång; 

musik en dånade, så snart Konungen 

var kommen nog nära, och fulla af rörelse, 

instämde folk och soldaterislutverserna 

af hvarje strophx Förgäfves hade Napoleon 

bemödat sig att hos Fransoserna upplifva 

de gamla Romames tänkesätt; huru 

mycket deras heroer, Henric den Fjerde 

och Ludvig den Fjortonde (den föjrre som 

ideal af en god, den sednare af en stor 

-Konung) ännu alltid lefde ideras minne, 

visade sig vid detta tillfälle, och Ludvig 

"den Adertonde sjelf tycktes glädja sig, då 

inskrifteni Iséd&vidö reduci Henricus redi- 

Hivus, på nämnda statue förklaradehonom, 

att en af Frankrikes mest älskade Konungar 

gladda^m^Mwt'hans återkomst* Emot

293 

kl. 6 om aftonen ankom han till Thuilleriernas 

pallats. Ännu. en gång visado*han sig för 

det församlade folket ifrån balconen vid 

sidan af Hertiginnan af Angoulemé och 

Prinsen af Berry; och da Grefve Artois 

trädde dertill, omfamnade bägge bröderné 

hvarandraifolkets, närvaro, c fSasrslntadeS 

för första gången det stora sorgspel, som 

imer än 20 år satt Europairörelse. Hade 

de Förenade Monareherne, om icke 

gjort allt, åtraindstone ganska mycket för 

den gamla Franska dynastiens återvändande; 

så lofvade ock nu denna- att n sin sida göra 

ganska mycket for Europas Ingn, som, 

så länge en ny herrskarestam kunde försöka 

att bibehålla sig, nödvändigt måste blifva 

oroadt. Först den följande dagen allade de 

Förenade Monareherne sitt besök hos Kon* 

ungen af Frankrikeidess pallats» efter en 

revue, som höllsigrariska^qftji-iJa '&[ibvA lh 

Man kunde vara otålig att. veta, hn* 

ru Ludvig den Adertonde skulle uppfatta 

sitt förhållandetill Franska nationenoch dess 

representanter. Denna rättvisa nyfikenhet 

blef icke länge otillfredsställd;- ty redan 

första dagen efter hans intåg biet hans förklaring 

kungjord öfver den af Senaten honom 

förelaggda constitutionsut*kunden. Den 

var daterad från St. Quen den 2 Maj och 

innehöllidet väsendtliga: att,ehuru grundvalen 

för densamma vore god, likväl ett 

stort antal artiklar burs 4-tämpei af.föKfea-

294 

stämde, pch^t således detjhela icke kunde 

tjena jill^ Jii^lamental-lag". * Konungen, 

som Jielt , enkelt kallade "sig "tnpd, Guds nåde 

Konung af Frankrike ochRåvara" och 

föliajstl-igett tycktes,, försmå en honom beyilljad 

jSauverainetet, ville, såsom billigt 

var, hafva- sin.andel,i en lagstiftning, som 

skulle afgöra.Frankrikes tillkommande öde. 

Imellertid ijan redaniförväg na- 

tional " representationens fortfarande, den. 

fiia bevilinin^ön ;af utskylder,, den allmänna 

ochenskild^fr-i^ten, tryckfriheten med 

förbehåll »on^ rîga, försigtigbe^smått fö* 

den allmänna.s^ke^he^ten, gudstjsensjtens. frih-jt, 

egen4o^r^t,tens! helgd,-- n|m*strarnes 

ansvarighet, jistaif^îlflpns^ga^-aijfarande, hede^slejgionen^ 

förändrade 

tecken^;hy^r OjCh rätt 

t}jJ r-ej:J}åil|n(^ 

militära, em- 

%é^

295 

äter Ludvig den Ådertonde den initiativa 

delen af lagstiftningen. Den 17.de Ms) utnämnde 

Konungen Herr d'Ambray tiil 

Canceller af Frankrike, alla medlemmar a£ 

privisoriska regeringen, IillilI kallade 

Stats råd, till Stat?ministrär: Furste n a t 

Bene vent till Minister, Stats-Sscreieraré 

för utländska angelägenheterna; Abbe; 

Montesquion till Minister Stats-Secreterare 

för det Inre, General Dupont till 

Minister Stats-Secreterare förKrigsväsendet», 

Baron Louis till Minister Stats-SecreterareförFinancerna, 

Baron Maionet till 

Minister Stats-Sécreterare för Sjöväsendet, 

Grefve Beugnot till General Police-directeur; 

Herr FeWaVfl^Jfitill General-directeur 

för^éfitéhki^^ééH^^lk é" Tr"^^^"ger 

till Generabdirecteur för de indireta 

pålagorna. Andra förordningar anginro 

militären. Grefven af Artois, kallad 

till GeneraWfve?^Jiril?£â d: Mktlß|iflglr^ 

deri Frankrike, blef tillika Öfverste 'för 

Schweizarne; PrinV&fi%¥>^ fFo 3 e é^V&V 

Öfverste för Linie-infanteriet. Hertigen 

afAngouleme General-Öfverste förcurräFsiererna 

och dragonerna; Hertigen af 

Berry General- Öfverste för jägarne och 

Chevauxlegers; He rtigen af 6 r1 e a n"s 

General-Öfverste för husarerna; Hertigen 

af Bourbon General-Öfverste för 

det lätta infanteriet. Dä alla dessa värdio*heter 

under Napoleon blifvit beklädda"!!

296 

i^fa^kalkat:r^b-xBHvisiona.-j&e.n.grgler, sa $&% 

för- 

-éfcdna^feii&éam^^ 

lära ■■ regeringensKade; förvällat öfver-- 

-'Stars."ftu-ctiiO.^rv skulle bära titel af GenelÄînppftctJÄer 

under nämnde Prinsar, men 

öf^jS'Mrigtr,'Mbefh|llas vid alla sina ,värdigdégbeter, 

Xfö*r^t-*gäden-.och inkomster. En 

O© lttmission.- af generaler bestående af Furs-Sten:af. 

; '-Mo*sk\v-a.,---:r aHertigai"ne af Gastiglione, 

Tåren*: o. s. v»rfingo iuppdrag; att afleiiina 

sina bel&nkänden öfver-_de till dem från 

■Krigsministern--.^l-skick;j%de -.planer -.och förslag. 

; -Den öfriga' 'förvaltnip-gs-organi-smeft 

förbief orubbad,:vare sig för dess; erkända 

inre fullkomlighet- lejleix-emân Bourbo- 

-nerne .icke;'-:tiM^ri

297 

frukta dess återkomst. Det endast var att 

beklaga, att det felades förmedlande snillen,som 

hade varit istånd att skilja hvad 

somirevolutionen var ovillkorligt, ifrån det 

som gick ut från friheten. Allmän var 

böjelsen att sluta sig till Bourbonerna,, 

allmän föresatsen att afstå från all partianda; 

men denna böjelse och dessa föresatser 

blefvo så mycket mer fruktlösa, jit 

mindre revolution uppfattades såsom en 

händelse, hvilken aldrig hade inträffat, om 

icke regeringssystemetunder de sista trenn-e 

århundraden hade utbildat sig till en fullkomlig 

despotism. Men härom få vi forinlära 

oss vidlyftigare inästa del. 

Så snart den gamla dynastien var åter*. 

stäld i Frankrike, blefvo alla underhandlingar, 

angående Europas tillkommande 

gestalt lätta. Bourbonerne hade inga eröfringar 

att beskydda, intet imperatoriskt 

anseende att försvara. Allt hvad som sedan 

20 -år hade tilldragit sigiEuropa,, 

kunde anses såsom något, hvilket inträffat 

mot deras villja och önskan. De hade 

under sin landsflykt i kraft af sin- ä-rfda 

rätt icke upphört att stå på samma linie 

med Europas öfriga souveraittér. Så be» 

taraktade de sig sjelfva; isamma ljus bets-aktades 

de äfven af de Förenade Monarcherna, 

som, af denna orsak, icke drogoi 

betänkande att trotsa den förebråelse för 

■&$& St. Hist. tV. '33,

298 

allt för långt drifvet ädelmod,' som förestod 

å deras rindersåters sida. Onekligen 

stod det ideras magt att föreskrifva hvilka 

fredsvillkor som heldst; ostridigt var detta 

den rätta tidepunkten att taga hämnd 

för allt det betryck, somimer än 2o år 

både utgått från Frankrike. Men, ganska 

consequent afskyende Napoleons exempel, 

pch,förblifvände fasta vid begreppet om en 

Europeisk famille, som villlefvaifred, och 

till och med vagande att blottställa sig för 

otacksamheten af en fåfäng och för sin 

eröfringssvindel ingenting mindre ån läkt 

nation, uppställde de, efter intagandet af 

Paiis, inga andra grundsatser än dem, 

de förkunnat före sitt inryckandeiFrankrike. 

Freden afhandlades således ien verkligt 

försoningsfull anda. Underhandlare 

voro: För Frankrike Fursten af Benevent, 

for England Lorderne Castlereagh och 

Aberdeen sarfit Sir Charles Hewart, för 

Ryssland Grefvame Rasumowsky och Nessejlröde, 

for Österrike Fursten af Metter- 

*h|ch och Grefve Stadion, förPreussen Stats- 

Cäncelleren Stabremberg och Baron von. 

Htumboldt. Oni underhandlingens gång 

kan mätt blott säga, att det ankom på att 

bestämma de Europeiska staternas tillkommande 

förhållande till Frankrike. Hvad 

somisielfva dessa stater skulle och måste 

förändras, om nämnda förhållande skulle 

vinna nagön Vara^tighév förbehöllsen all-

299 

män congress; ty endast tvisten om den 

politiska jemvigten skulle nu på ort och 

ställe afgöras, för att genomFranska folket 

lemna efterverlden en vigtig lära. Fredenundertecknades 

den 50 Maj. Ehuru serskildt 

afsluud med hvar och en af de Förenade 

MnXerna, lydde den likväl lika för alla, 

endast med den åtskilnad, att vid hvarje 

énskudt fredsslut bihangsartiklar voro til- 

1-jggda, hvilkas innehåll här nedanföreskall 

. 11Bvi9i 1.1/ rno*j

300 

öcMoaiitonerna Binéh och Thmri; 

\*jéh *Maks.stéU 

ikxti c^-m.owerna3.iy^'cours:, f^ftavés, Beau- 

>%rning och Gedråne förenadetiÄ d Frankrike, 

och gränsen följde den ' 

Ijnié, som skilde 

Aä« nyss namnda^ciintonerna från depärté- 

-wrantet Jemappe*s och från den öfriga dé- 

"Jen af Sambre* och Maas-depart.ementetj 

g)IMoseldepaitementet bildades den nya 

gränsen genom en Hnie, som »man drog 

Äfrått Perle till Fremersdorf; en lime, som 

iskilde Canton Tholes ifrån den öfriga dalen 

.af. Mos-eldepartenientet; 4) f Sanrdepartementet 

blefvo cantonerna Saarbriick 

Joch Arneval-förenade med Frank-uke;tilii- 

Okadendelenaf canton liebach s hvilken ligger 

isöder om linien, som löper efter rårnärhet. 

för bvarna Herchenbach-r- Ueberhofen, 

Jiilsbach och Hall ända till den punkten, 

--iäer vid QinsrseHe den linie, som skiljer 

Icantonerna .Arne?al och Ottweiler ifrån 

Avärandra-^ träffar den, som skiljer eanto- 

-nfcrn» Arneval öoh L-ebaoh; 5) behöll 

-Frankrike, for att sätta fästningen XLandau 

-»ffeh dess område iförbindelse med den 

jöirigadelen aft-Kdhungariket, en del af de» 

ytartpmentet \JEfconnersberg och Neder-Rhen 

-"på;det sätt, ratt den nya begrensningen nt~ 

-ifrånb $em-puiikt, der vid xOberstein- 

4bäcb, som -fäiådefi utom Franska gebietet, 

-ptänsert meManK.lMoseldepartettientet och 

departementet .Daftöersberg, stötex*;på ds-

301 

l-#i-t-v $,om ékUj wdioa;*éôiöft«Bmf*Vffii^fenbnEg 

i?pb Besg-êtfif (p-ä: >Fsca»n skärmsidan)^ dsoh 

e^ntonerrtarPirmaseßS, !liWroi.t>dh A-nêilj^ 

d&4.Tysika sidafi) ifrån hfânidi-^randaxttiil 

-$£&, ,punkt* der deâîgii^^ vhå 

,bjfn« vidröc"a.c^ffitniiigejiijlÄaitx 

d«»iisé-m såfffttfötitidl 

sig, -da ,îoi->taiteen-iJs-sfneviidTfeitiisß^-iteakiaÄ' 

.deö-v (>) (£ dt;pio!ii^tn)bnt^t>6DoJ^âkålleis^f& 

fi-önrättajr.*pi detisä*fféatM.detfci bjs^y-*aiee*i)l- 

-ver araaila J-limcr^ fl&qdé 

:J-äräsHiamuSräe^nsicOferhe 

och hyn FIoritenelfes ■ ända(4iabön*ennaefea»i|: 

7 tillôonk^pi aoadweit vm h^n Ja&Bfr

302 

re Genfs förening,med Frankrike; men 

C.anton Fra.ngy, canton St. Julien (med undantag 

af den del,hvilken ligger i norr om 

en linie, som skulle dragas ifiän IjoitVs 

inlopp inom Genfs område långs råmärke 

ningen för Seseguin, IL-aconex» och Sescheuve;^â^^n,-|leignier 

och canton de 

la Koche (de bägge sednare likaledes med 

några undantag) skulle tillhöra Frankrike.^ 

8) 1departementet Montblanc skulle Frankrikeerhålla 

under-prefecturenChamberymed 

undantag af cantonerna PHopi-al, St. Pierre 

dXUbigay, de la Hosette och Montmeillant 

samt underprefecturen Annecy, likaledes 

med vissa ur-dantag. Under det- nu 

således äfven emot Pyrenéerna gränsorne 

skulle förblif-za såsom de varit den l Jan. 

1792, hade Frankrike, sa när som på det 

tillkomna departementet Vaucluse och 

de utmärkta enklaverna, blifvit iiterfördt 

inom sina gamla gränsor. Uttryckligen afsade 

det sig alla spuverainetets-, länsherrlighets- 

och besittningsrättigheter till alla 

återgifna länder och district; under det de 

Förenade tillstadde återställandet af dess förhållande 

till Furstendömet Monaco och 

garanterade detsamma besittningen af furstendömet 

Avignon, grefskapet Venaissin, 

grefskapet Mumpelgard och -de fordom till 

Tyskland hörandeenclaverna. Gränsens utstakande 

skulle verkställas genom å ömse sidor 

utnämnda commissarier} men de Förenade *

303 

förbehöllo sig den rättigheten att befästa de 

punkter somde förgodtfunno. För att trygga 

förbindelsen mellan staden Genf och andra 

vid sjön belägna delar af Schweiziska gebietet, 

bévilljade Frankrike 73 ett 1 "gemensamt 

bruk af vägen genom Ver-lo^.^ Ske>>p biten 

på Rhen skulle vara fri^Bt^^leh fristående 

Congressen gifva sitt afgörande såväl 

om de tulltaxor, som af gränsstaterna kunde 

upprättas, som äfven öfverhufvud om 

handelsgemettskapens underlättande mellan 

Tyskland och Frankrike. Holland, sta!dt 

under Oraniska husets souverainetet, skulle 

förstoras, Tysklands stater förenas genom 

ett fcederativ-förbund, Italien,'utom de länder 

söm äterföllo under Österrikes spira, 

bestå af souveraina stater, och Malta och 

dess dependenzier blifva en Epglahds tillhörighet. 

England återgaf, med undantag 

af öarna Tabagir 1 o«fi n W* l tSÄci#r^W wdl^ 

Franca och dess tillhörigheter (nämligen 

Rodrigue och Séchellerna), alltsammans 

tillbaka till Frankrike, som det ägt den i 

Jan. 1792 utom Europa. De nyss nämnda 

öarne blefvo afträdda tillEngland, ochxlett 

fordom Spanska andelen af St. Domingo 

återgifven till Spanien;men derföre skulle 

Frankrike af Sverige få tillbaka Guadeloupe, 

af Portugal Guiana. Tillika förpligtade 

sig England att låta Fransoserna, t 

anseende till handeln och personens samt* 1 

egendomens säkerhet Vederfaras sam'-åa

304 

skydd och samma privilegier inom detBrittiska 

sooverainetets-omrädet på fasta lan» 

det af Ostindien, som de mest gynnade 

nationer, likväl med förbehåll, att inga 

fasta punkter anlades. Fransosernas fiskrättighet 

på grunden vid Terra Nuova 

och trakten omkring erkändes och bekräf- 

tades af England. ttd. Kolonierna, contoren 

och besä 

arne skulle i de Nordiska 

hafven och på fasta landet af America och Africa 

öfveriemnasinom trenne månader och 

de på andra sidan Goda Hoppnidden inom 

sex monader efter ratificatiouen. Af dei 

Sterleinnade platser befintliga krigskepp 

och materialier till skeppens byggnad och 

beväring erhöll Frankrike tvänne tredjedelar 

tillbaka; den sista tredjedelen tillerkändes 

de magter, å hvilkas gebiet dessa 

platser lågo. Härifrån voro undantagna, de 

skepp och arsenaler, hvilka tillhörde stationer, 

som före den 23 April hade fallit 

ide Förenades bänder; vidarede skepp och 

arsenaler, som tillhörde Holland. HamneniAntwérpim 

skulle för det tillkommande 

endast vara en handelshamn. Alla 

ittdividiier, af hvad stånd och värdighet de 

ock måtte vara, så vida de tillhörde 

de genom närvarande tractat utvexlade 

eller afträdda länder, tillförsäkrades 

ostraffbarhet för deras hittills varande 

förhiliand» och meningar ipoliti- 

II MM ska

305 

ska ochialla Under, söttt " 

hade förändrateller skulle förändra sina dy- ■ 

nastier, åt infödda sa väl som fremlingar en' 

termin af sex är, på hvilkende kunde förfoga 

om sin personliga frihet och sin egendom.: 

De Förenade afstodo allt anspråk pa totalitetenaf 

de summor, hvilka statsregeringarne 

genom conträcter för leveranser eller 

hvilka förskott söm Ireldst, hvilka blifvit 

Franska regeringen gjorda sedan år i7O2r " 

hade af Frankrike att fordra; hvaremot 

I.udvig den Adeltonde aistod ifrån alla de* 

fordringar, som han på samma väg kunde' 

uppvisa emot de Förenade Magterna. Ur»»' 

d-antagna blefvo de fordringar, som Fraé-A- 3 

ska regeringen hade att reglera i grund ?,£ 

sådana conträcter, som blifvit afslutade- 'mellan 

individuer eller privata anstalteroch" 

Franska embetsmän; summor af denna bé*; 

skafFenhet skulleiiottideras ochbetalas, och ■; 

commissarier besörja de bägge sista aiticlarna. 

Skulder hypothicetade på länder,som 

icke vidare kommo att höratillFrank*i 

rike, eller gjorda for dessa länders inrat 

förvaltning, skulle falla dem t*H lastxoeh 

räknas Franska regeringen till godo ifrån 

den 22 December iö13, om de blifvit förvandlade 

till ittskrifnfttgar på* den storabo- « 

ken af Frankrikes publica -skuld; men1 

deremot tillkom det xFranska rearingen 

att ersätta de^su*nro©r, ,&mn "£ xanderÄMar*is 

B;lz St. Hist. IV, 

59,

306 

neideséa länder blifvit betalda till Franska 

cassornfi såsom caution, deposita eller 

consignatipner. ~ De Titulärer på,iunderpant 

stående egendomar, hvilka icke stodo 

i.något contant penningeutbyte, skulle, ända 

till fulla betalningen iParis, ärligen 

godtgöras m^d rentor och en femtedel af 

capitalet;ianseende till dem åter, som stodoiräkningsliquid, 

skulle denna betalning 

aldrasist börja sex månader efter räkningames 

framläggande. Alla domstolsdeposita 

ochiamortisationscassan nedlaggda äcter, 

hvilkas egare- vo&o invånareiländer, som 

icke mera hörde till Frankrike, skulle 

inom en tid af ett år blifva expedierade 

till vederbörande embetsverki dessa länder, 

med undantag af sådana* deposita och 

■nedlaggda acter,hvarvid Franskeundersåtare 

voro intresserade,ihvilket fall de skulle 

stadna i amortisatiönscassorna och först 

litlemnas efter den anvisning, som gåfves 

i vid hand af cömpeténta domstolars utslag. 

JDe af församlingar eller offentliga anstalter 

iTienst- eller amortisationscassaneller 

ock vid hvilken annan statscassa som 

heidst nedlagda fonder skulle efter afdrag 

af tilläfventyrs gjorda förskott och 

med innehållande af laglikmätiga, på dessa 

fonder afifråga varande församlingarsoch 

offentliga anstalters creditöref tagtta inteckningar, 

återställas till én femtedel för hvartt 

|r. Ifrån 3én iJan. 1814 upphörde Frän-

307 

ska regeringens förbindelse att till någon 

individ, som icke mer vore Fransic undersåte, 

utbetala någon borgerlig, militärisk 

eller presterlig lön,pension eller afskedstractamente. 

De af Franska undersateride 

fordna departementerna afBelgien, 

på venstra Rhenstranden och Alperna, Under 

någon förgriplig .rubrik förvärfvade 

nationaldomäner skulle, så vida de lågo 

utom Frankrikes fordna gränsor, försäkras 

deras egare, och äfskaffandet af hemfallsrätten, 

bördsrätterna,andra rätter af lika 

beskaffenhet,i de länder, der detta afskaffandeiÖmsesidigt 

förhållande med Frankrike 

blifvit stipulerad^ uttryckligen bibehållas. 

Franska regeringen forpligtade sig 

att låta återgifva alla förskrifningar och 

andra förbindelser, som möjligen blifvit 

upptagnaide provincer, hvilka stått under 

Franska härar och Franska förvaltningar; 

och i händelse deras återgifvande 

icke kunde verkställas, skulle dessa förskrifningar 

och förbindelser vara af noll 

och intet värde. De summor, som ännu 

återstodo att uppbära för alla ännu icke 

slutade eller efter den 31 Dec. till allmänt 

bästa fulländade arbeten, skulle falla 

de tillkommande landsherrarna till last 

och licmideras;deremot archiver, chartor, 

planer och urkunder af alla slag, som till- 

.liöra de afträdda länderna eller angå deras 

förvaltning- på $amma tid, som sjelfva lan-

308 

3#rp.Ä,.- »^l*£)f />cP--«f)'*-fifeit^SictoirKacaNrie m&j%4 

*#pm..en j-4-i'Iftf -Äbråsd^fir dfirefter;iltr€s!ge/t 

©|yerl^n%s. B^ 

att 

lfe? cWRa iVM*t WJîf^,. tjifsJrru^rile.|f, _m föjidragi -am 'hvilket 

'$]^;-^^n^9^4i^-f^gali attasfcet,yitfn gång 

-|:s_.j^d^ liJÛlilljeas enhet 

'■^jfå Ufä. 

jrorv

309 

tractat; mellan Ryssland och Frankrike 

fastställdes om insättandet af en special 

commission till de foraringar.s ; 

Utredning 

och liquiderande, som -"ÄÄI Rffölgf»- och 

Franska regeringen hade ätt -llqUidera med 

310 

-- 

blandverk, icke låto andra nationers rätt* 

mätiga fordringar vederfaras någon rättvisa. 

Imellertid jkun-de- man -räkna på,. afcJs 

deras tankekraft skulle förädlas under 

en ny dynaslie, som hade gått igenom olyckan-s 

schola; ochihvarje fall var i 

Holland och Schweiz, jaisjelfva Italien, 

sörjdt derför, att inga nya eröfring s- 

rig 

kunde uppstå. Huru Fransoserne 

ock måtte döma om hvad som öfvergick 

demide tre första månaderna af år 1.814»- 

----kunde det af opartiska åskådare likväl 

endast betraktas som en återverkan» hvilken 

var en naturlig följd af öfverdrifnaansträngningar 

och alldeles falska mått och 

steg; en återverkan, somiett mindre upplyst 

århundrade och vid eVt mindre ädelt 

behjertande af Europas allmänna intresse, 

skulle hafva v#rit oändligen mindre fördelaktig 

för det anspråksfulla Frankrike. 

Derföre hade alla (Fransoser och icke Fransoser) 

orätt, som iBourbonernas återkomst 

endast sågo en fördunkiingaf Frankrikes 

hittills varande glans; ty en glans, 

förvärfvad påmoralitetens bekostnad, slocknar, 

såsom hos individuer, så ock hos 

Stater, alldeles af sig sjelf. Det, hvarigeaiom 

Bourbonerne gjiorde sig sahögt förtjen-. 

te af Frankrike, och derjemte det, hvårföre 

deras återkomst var biefven oumbärlig, 

var åtexställandet af en moralisk existens 

för Iranska riket,i förhållande

311 

till andrar stater; atniindsttmé låg "underpanten 

for en sådan existens; i ärftliga 

Furstars tänkesätt, som, ehuru da äfven kunna 

fara vilse/ likväl aldrig så ifiärdigt kunna 

misskänna ömsesidiga räU ; ig : h'eter och 

förnedra sina undersåter"till bl utta verktyg 

för sina lidelser. För öfrsgt l.åg det isakens 

natur, att, sedan Napoleons roll var 

slutad och Frankrike hade upphört att vara 

en predominerande stat, andra stater 

framgingo ur det mörker, hvari de under 

de sista tiderna hade lefvat. Med ingen 

stat hade detta i den grad inträffat som 

med Preussen. Efter slaget Vid Jena, misskändt, 

till och med Föraktadt, hade det 

under loppet af sista kriget åilagalag£t- en 

hraft, hvarigenom det gjort sig förtjent 

till beundran. Nu hade det återställt sin 

gamla ära,och namnen Hårdenbc rg, 

Blucher, Yor k, Kleis t, Bii1o vy, 

Tauen zie n, Gneis en a u o. s. v. 

hade t hela Europa blifvit så prisade 

namn, att Fredrik Wilhelm, med det som 

han gjorde för deras förevigande, dji 

han upphöjde de bägge förstaiFurstligt 

stånd, de sednare med Here andra tillGrefvar 

med afpassade dotationer, .endast tillfredsställdeden 

allmänna önskan.Riken stiga 

och falla, säsom det behagar ödet; men lagarne 

för stigande och fall äroiden moraliska 

icke mindre eviga äniden physiska 

vedden, ochskall fallet fe.rhindras, si Ikft

312 

detta endast ske genom sådana medel, hvifka 

uppehålla känslan af sedligheten. 

Efter fredens afslutande gick Kejsaren 

af Österrike tillbaka till Wien, der han af 

sina undersäter blef emottagen med alla 

de hyllningar, som tillkommo hans lika 

stora som faderliga hjerta, hvilket aldrig 

misskändes. Kejsaren af Ryssland och Konungen 

af Preussen begagnade det granskap-, 

hvari de befinnno sig till England, att göta 

en rosa öfver till denna o, dels för att 

formera personlig bekantskap med Prinsen 

Regenten af England, dels för att sjelfva 

se Storbrittannieniall dess namnkunniga 

w_ -» 

egennet. Bagge voro beledsagade af sina 

cabinettsministrar och talrika generalstaber, 

och hvad som der vederfors dessa hö** 

ga personer, skall, likasom alla medel- och 

omedelbara följder af Parisiska freden, utgöra 

innehållet af nästa d-éh 

«*«»'9s*ôooo®ooop'h»*-fIS "**» 

fc>

313

fi * r

■*, 

"-- 

(. ..»..%." . - ■»~ , " " 

".."», 

■ .''. .'"*. '-" .-,-"■ "" ■"* ■-»'■'.' v 

v.i'-x,'.'-v\;v..-;-,^ %■„;*"\- . ■ ... .-. " "'-...."*" «... 

vX:s:-^:cvx^vv 

«'XXXx;X.;:f.-x---- 

-'.. r X .X. 5« ■ "■■"%.■'"' '..*"" .»'■■■■">.".. 

■:.,v t 

"i-.-.-»-» x /..,>-"■-■-■>.".-'i-'*.*; "' .. i .v ~ ■' ■.. *i 

»'» '." *♥»» ..- " .A; *»j**. 'V-.;»>- ...- 

-"':-" '-."■.■".■■»■ 

■ " 

■-.>; ■"■' ■;■"""■-. ..-?,;;v" 

'", :',-'": 

..'. *■'■ -\». -".-v '..- ' "A*. -"■ 

x;;♥".,»" -.-. :T.« """u" "»../:;".> -v. 

- ".". "'* /■ " 

" x " *»*,y» ( v ..;.- ";," ■■"_-_ 

■ ■"■' ."*"" "■'. 

v ""-*;" >»~ 

;■;vVC :*«.."■ "'> "" ■"' '* .' ■" ■'■■■■■ ""■' 

r-:*':x ■■'■'>■:■*'-*/ " >"""> -.-t 

" 

■.■.;->- ."" -v*, .v. ■.":;. ;";,* 

« 

>... ■,"■."; 

-S: .*.:"*;:;».;■ 

! 

*.V- 7''\ -jS 

'.::'.:.V'-'X'-'x : 

y'.'-'A,'r.A.A-'-r^ -VtAr 

f.-,-.»Ä',;>;' f ';^v,x l- 

;:.";"-.»- """-" ■-..;.-.* .- --.:*:'x^^ 

■

"^"*rXX" - Vaasa

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?