"^"*rXX" - Vaasa

39
Söm vida ofverträffat den anklagadeiäregirighet.
På alla bladiHistorien stode
tnagtens missbruk tecknadmed blodiga drag;
och emedan alla nationer hade råkat på irrvägar,
och alla regeringar öfveiskridit den
gyldene måttan, så måste de alla förlåta
hvarandra inbördes. För öfrigt vore för
Frankrike föga att frukta; ty, om man kastade
en blick på denna af idel motsträf»'
vande elementet sammansatta coalition och
betraktade rätt denna tillfälliga och sällsamma
blandning af så många genom naturen
sjelf till medtäflare skapade folkslag,
samt öfvervägde de faror, för hvilka fleré
bland dem blottställde sig genom obetänksamma
förbindelser,så. kundeman omöjligen*
tro, att ett förbund, 1 som vore byggdt på så
mångfalldigt olika intresse, skulle blifva 1af
någon lång ♥varaktighet". Slutet af hanstall
andades blott krig: "Ögonblicket, sade han,T
ar afgörände. Väl "föVa fremlingarne ett
fredligt språk; men några af våra gränsor
äro öfverskridna,*och kriget för våra portar.
Frankrike är stolt öfver sina sår, li*
kasom öfver srtia förflutiiia segrar, och modlöshet»iolyckan
vore ännu oförlåtligare än
öfvermodi X Trettiosex* *milli- ,
ner menniskor kunna-icke blifva otrogna
sin ära och sin bestämmelse. Under det vi
således -ropa på fred, m^ste allestädes förberedelserna
till kriget påskyndas, äfven
för att-gifva underhandlingarna eftertryck.