"^"*rXX" - Vaasa

231
sig kunna genömdrifva,och utom energie
akta allt annat för ett intet. Förbindande
dessa bäggs nämnda omständigheter med
hvarandra, finne vi oss böjde att antaga,
det den Franska anda, som i Frankrike
Verkade på den unga Napoleon, gifvit häftigheten
af hans viiljas kraft en rigtning,
som om den icke kan kallas ovillkorligen
elak, åtmindstone bör hafva namn af sjelfvisk.
Fortskridandeivårt omdöme, uppfatta
vi framför allt den omständighet,
att Napoleons bestämmelse icke var någon
annan än den att bilda sig till krigare.
Hvad som åtskiljer en krigares kall från
hvarje annat, är att det icke tillåter någon
fri aktning fot motkraft eller motsvarande
rätt; ty på hvilken grad af bildning
"den enskilde krigaren ock må stå som
rnenniska, måste han likväl, så snart det
ankommer på utöfningen af hans kall, endast
vara betänkt på att öfvervinnaden motsatta
kraften och störta en motsatt rätt; tyv
om förnuftet allena vore tillräckligt att slita
alla tvister, vore krigarens befattning
öfverflödig. Menisin återverkan på charakteren,
kan detta kall endast gifva
starkare utveckling åt en kraftfull villja
och ett derpå inympadt sjelfviskt tänkesätt.
Betrakte vi nu, att Napoleon, med tillhjälp
af revolutionära maximer, redani enålder
af 26 år blef kallad till öfverbefälhafvare
öfver en armee^ så begripe vi allt för väl