Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
28 KORPÖGAT<br />
Vargar i Torsåker<br />
Vargarnas vara eller inte vara<br />
har debatterats hett under ett<br />
antal år. Ytterligheter ställs<br />
emot varandra, där ena sidan<br />
förespråkar mera vargar och<br />
den andra sidan hävdar en<br />
nolltolerans.<br />
Det är i dag så som det alltid har<br />
varit, att vargarna skapar problem<br />
och rädsla hos den berörda landsbygdsbefolkningen.<br />
Ett belysande<br />
exempel är Ovanåkers kommun i<br />
Hälsingland, där den täta vargstammen<br />
och deras oskygga beteende<br />
gjort att fritidsaktiviteter och<br />
friluftsliv hämmas. Även fäbodbrukare<br />
är tveksamma till att fortsätta<br />
med denna näringsgren.<br />
Några besked från Naturvårdsverket<br />
om hur stora rovdjursstammar<br />
vi landsbygdsbor skall utsättas för<br />
har inte kommit, vilket skapar ännu<br />
större otrygghet. Många tror att<br />
vargarnas oskygga beteende är något<br />
nytt. Så är inte fallet. 1800-talets<br />
vargar var minst lika oskygga<br />
som dagens.<br />
Vargdrev utlystes i kyrkan<br />
En tidningsnotis från 1821 berättar<br />
enligt följande: “ Den 30 sistlidne<br />
december kl. emellan 9 och 10<br />
f.m. inträffade här den obehagliga<br />
händelse, att soldaten Karl Eds son<br />
Erik vid 3 år och 10 månaders åler,<br />
bredewid fadrens soldatstuga<br />
blef af en warg ihjälbiten och bortsläpad<br />
circa en half fjerdingswäg<br />
in uti skogen, hwarest han efter en<br />
kort stunds förlopp blef igenfunnen,<br />
då ansigtet och bröstet woro<br />
något skadade och inelfworne utrifne<br />
och till en del förtärde”.<br />
Händelsen inträffade i Årsunda.<br />
I det tidiga 1800-talet betraktades<br />
vargarna som en stor plåga för<br />
landsbygdsbefolkningen. Vargdrev<br />
hölls nästan årligen, oftast under<br />
sommaren. Dessa vargdrev var<br />
“lagligen påbjudna”, vilket innebar<br />
att varje matlag hade att skicka<br />
minst en man utrustad med “bössa,<br />
jaktspjut eller yxa”. Kallelsen utlystes<br />
från predikstolen vid högmässan.<br />
Det var också klart uttalat<br />
att ingen fick skicka underåriga<br />
ynglingar eller “halta och lytta gubbar”.<br />
Enligt lagen skulle varje socken ha<br />
en utsedd skallfogde och ett antal<br />
drevföreståndare. Dessa hade ansvaret<br />
för de utlysta dreven, samt<br />
att tillse så att socknens varggropar<br />
hölls i skick. Det var också<br />
deras arbete att förbereda och organisera<br />
de utlysta vargdreven<br />
som omfattade flera hundra man.<br />
Som uppmuntran till drevkarlarna<br />
delades 1-1½ sup brännvin samt<br />
bröd ut till deltagarna.<br />
Skottpengar utbetalades<br />
1830 till 1860 var de svåraste åren<br />
vad gäller vargangrepp på både<br />
människor och djur.<br />
I en skrift från denna tid finns nedtecknat<br />
att “vargarna beskattade<br />
bönderna hårdare än Kronan”.<br />
Med hopp om Guds beskydd tog<br />
man under högmässan hjälp av<br />
1695-års bönepsalmer där det står<br />
om “vilddjuren som kreaturen bedrövligen<br />
fördärva”. Att varg,<br />
björn och lo var en stor plåga för<br />
bönderna visar sammanställda<br />
siffror från mellansverige 1829.<br />
500 hästar, mer än 3 000 kor,<br />
20 000 får och getter och nästan<br />
3 000 grisar var detta års förluster.<br />
Med dessa siffror som grund är<br />
det förståeligt att vargen var innerligt<br />
hatad och att allt gjordes för att<br />
decimera stammen. Skottpengar<br />
utbetalades för varje dödad varg<br />
med 25 riksdaler Riksgäld år 1836.<br />
Den som lyckades döda en varg<br />
visade upp skinnet vid söndagens<br />
högmässa, där öronen avlägsnades<br />
och skottpengarna utbetalades.<br />
Utbetalningarna gjordes genom<br />
den så kallade “Rofdjurskassan”.<br />
Till denna kassa hade alla sockenbor<br />
skyldighet att bidraga, såväl<br />
kreatursägare som andra.<br />
Noteringar finns om att denna<br />
kassa funnits sedan 1600-talet,<br />
hela tiden under administration av<br />
kyrkan.<br />
Flera berättelser om lyckosamma<br />
tillfällen då vargar avlivats finns<br />
upptecknade och bevarade.<br />
Vargar ute på hal is<br />
Förvintern 1837 var Daniel Danielsson,<br />
född 1801, och Anna Olsdotter,<br />
född 1807, båda bosatta på<br />
Eltebo nr 3, nuvarande Eric-Anders<br />
väg, på väg över Eltebosjön<br />
en natt. Det var glansis och månsken<br />
vilket bidrog till Daniels och<br />
Annas fördel, för mitt ute på sjön<br />
upptäckte dom två vargar som på<br />
grund av den glatta isen ej hann fly<br />
undan. Båda vargarna dödades, på<br />
vilket sätt eller med vilka vapen<br />
framgår inte av berättelsen. Det är
Change language