Feb -08.pmd - Korpögat

KORPÖGAT 

T o r s å k e r s S o c k e n t i d n i n g 

Årgång 6 Februari 2008 Pris 10:- 

Att bli vän med vinden 

Visst ser det behagligt och avkopplande ut då en isjakt kommer farande i full 

fart över isen en strålande vacker vinterdag med solen i middagshöjd. Malmjärnscupen 

har än en gång gått av stapeln, men någon avkopplande segling är 

det aldrig frågan om då isjaktentusiasterna hissar sina segel. Här krävs att alla 

sinnen är på helspänn. 

Sidan 26-27 

Trampar man på en Torsåkersbo… 

Korpögat har fyllt fem år, vilket uppmärksammats tidigare vid ett par tillfällen. 

I det här jubileumsnumret blickar vi tillbaka. Varför startades projektet med tidningen 

Korpögat? Hur blev det i jämförelse med hur man från början trodde det 

skulle bli? Hur ser det ut idag och går det att sia något om tidningens framtid? 

Sidan 10-12 

Flygande biblar i Torsåker 

Det har funnits gott om spöken i Gästrikland. Åtminstone om man får tro Ulf 

Ivar Nilsson som i en nyutkommen bok presenterar spökhistorier så att hårstråna 

reser sig även på den mest spöktvivlande. Prästen i Torsåker hade en gång i 

tiden problem med sin bibel som levde ett eget liv och i Bodåsgruvan hördes en 

gång röster rakt genom både hörselskydd och bullrande maskiner. 

Sidan14-15 

Centrum i Torsåker 

Maya blev den utvalda 

Det blev Maya Olsson från Torsåker 

som utsågs till VD för Göranssons 

Arena i Sandviken, en byggnad som 

förväntas fungera som en magnet för 

hela Sverige. “Hon passade in på den 

profil som söktes” var en av kommentarerna 

till utnämningen, vilket möjligen 

tyder på att man i första hand sökte en 

Torsåkersbo för det synnerligen hedersamma 

och krävande uppdraget. 

Sidan 6 

Nu är det nog 

Spjälorna rök igen och nu har Ing-Marie 

fått nog. Nu blir det betydligt bastantare 

doningar och sedan är det upp till varje 

fordonsförare att själv bestämma hur 

fordonet skall se ut efter att man 

passerat Ing-Maries hus. 

Sidan 32 

Soldaten på Wallbyheden 

Än lever minnet kvar av “Soldaten” i 

Torsåker. Ville Karlsson hette han egentligen, 

men för många var han inte känd 

annat än under namnet “Soldaten”. 

Han var ett original i alla dess delar 

och säkert fick vår Herre god användning 

för honom dit han kom sedan taptot 

blivit blåst för en man i Torsåker 

som vigt sitt liv åt Guds armé. 

Sid 16 

Sidan 33

2 KORPÖGAT 

Ledaren: 

Nytt år - nya utmaningar 

Korpögat är igång igen efter vinteruppehållet. Det här numret av tidningen 

är med sina 36 sidor det största nummer som gjorts i Korpögats 

historia. Numret får betraktas som vårt jubileumsnummer eftersom det nu 

är fem år sedan tidningen startade. Därför gör vi också i en av våra artiklar 

en liten tillbakablick på det som har varit. 

Den här terminen kommer vi även att få ett nytt inslag i tidningen. I överenskommelse 

med Torsåkers församling kommer tidningens mittuppslag 

ibland att fungera som Torsåkers församlingsblad. Att dessa sidor förläggs 

till mittuppslaget gör att de lätt kan rivas ur och sparas för den som 

så vill. Det är då viktigt att påpeka att det utrymme som på så sätt ställs 

till Torsåkers församlings förfogande är en annonsplats som betalas av 

Torsåkers församling och som i övrigt behandlas efter de regler som 

gäller för annonsering såväl i Korpögat som i andra tidningar. 

Nu står vi inför en intressant vår som tycks ha både plus och minus att 

bjuda på sett ur Torsåkersbornas ögon. På plussidan kan bland annat noteras 

att stenåldersprojektet rullar på och kommer att utvecklas. Priserna 

för fritidshus i Torsåkersbygden har fått en rejäl skjuts uppåt. Den nya 

motorvägen Uppsala - Gävle gör att Torsåker numera i restid ligger inom 

pendlingsavstånd för dem som bor i Stockholm och vill ha sitt fritidshus så 

nära att man lätt kan åka dit på fredag kväll och hem på söndag kväll. 

På minussidan noteras att en familjeläkare i Hofors upphör med sin praktik 

till sommaren och ingen vet i dagsläget om praktiken kommer att övertas 

av någon annan läkare eller ej. Slår praktiken igen innebär det givetvis 

en försämring både för Torsåker och Hofors. Landstinget har uttalat sin 

oro beträffande läkarsituationen i Hofors kommun. 

55-plushusen i Torsåker börjar bli en farsartad historia som kanske mest 

av allt för tankarna till Hamlets klassiska uttalande om “att vara eller icke 

vara”. Man kan inte klandra den som börjar tycka att hela historien om 

55-plushusen i Torsåker påminner mer om teater än politik. 

Torsåkers skolor står inför nedskärningar på grund av sviktande elevunderlag 

och den situationen delar vi med många. Här vilar ansvaret tungt 

på våra folkvalda att lösa sådana här problem på rätt sätt vilket inte är 

liktydigt med att alla i slutänden kan bli nöjda och glada över de beslut 

som fattas. Det kommer inte att saknas ämnen att skriva om i Korpögat. 

Problemet är bara att någon måste göra det. Personalsituationen på 

Korpögat är inte vad den borde vara, och vi får hoppas att den situationen 

kan lösas på ett eller annat sätt. I övrigt hoppas vi på en trevlig termin 

tillsammans med våra läsare. Prenumeranternas antal ökar och ökar i 

antal gör även våra annonsörer. Känslan för Torsåker tycks det i alla fall 

inte vara något fel på. 

KORPÖGAT 

Torsåkers Sockentidning 

Politiskt oberoende 

Utges av: 

Torsåkers Sockenförening 

Ansvarig utgivare 

Håkan Hansson 

Bankgiro: 5601-8831 

Annonser: 

Margareta Skogsberg 0290-40173 

Material skickas till: 

Alkrantzvägen 2 

81395 Torsåker 

margareta.skogsberg@telia.com 

Redaktionssekreterare: 

Maude Hydén, 

prosten246@hotmail.com 

Korpögats vänner 

Nu är vi igång med första numret 

av Korpögat för året. Vi känner 

alla att vi haft en välbehövlig distans 

till redaktionsarbetet. Nu 

tycker vi att det ska bli roligt igen, 

och vi hoppas innerligt att vi på redaktionen 

får vara friska då Korpögats 

vara eller icke vara är helt 

beroende av det. 

Några som inte legat på latsidan 

är nedanstående fantastiska läsare 

som under januari lämnat bidrag: 

Elsa o Mats 

Anders o Renée 

Astrid Westberg 

Kerstin o Rune 

Olle Johansson 

Arne Hemström 

Gun o Anders 

Barbro Landin o Bo Ljung 

Pierre Lindström o Yvonne 

Lundagårds 

Tryggve Sörlund 

Ester Osmund 

Lisbet Brodin 

Marianne o CG Pettersson 

M.J. 

Ingegerd Charina Ingela 

Sigvardsson 

I. Walldau 

Birgitta o Sten Stenberg 

Allan Busk 

Susanne Samuelsson 

Siv o Lennart Anderson 

Ingrid o Sven-Erik Andersson 

Vill även du lämna ett bidrag går 

det alldeles utmärkt att göra det på 

vårt bankgiro 5601-8831. 

Postadress: 

Korpögat 

Solbergaleden 28, 813 40 Torsåker 

Besöksadress: 

Bygdegården Torsåker 

Tel. 0290-40173 Fax. 0290-40175 

e-mail: korpogat@hotmail.com 

Tryck: 

Sandvikens Tryckeri AB, 2008 

Redaktionen

Insändare: 

Gamla spruthus 

Gösta Carlsson misströstade om 

möjligheterna att upprusta ett gammalt 

spruthus vid infarten till Gustavsberg. 

Det är möjligt att det är i 

så dåligt skick eller är ursprungligen 

så enkelt byggt att det inte är 

bevarandevärdigt, men jag vill i alla 

fall berätta om vårt spruthus i 

Myre, för att ge Gösta en del tips 

och ett visst hopp. 

Myre Spruthus är byggt i timmer, 

var ursprungligen en hölada och 

flyttades på 1920-talet till Myre för 

sin nya uppgift. För 10 år sedan 

var det i så dåligt skick, med de 

två nedersta varven så ruttna, att 

hela huset hade säckat ihop. 

Min första åtgärd var att be Länsmuséet 

komma och besiktiga hu- 

Efterlysning! 

set. Vi fick skriftligt på att det var 

bevarandevärdigt (alltså inte kulturklassat). 

Med detta intyg skrev 

jag till Länsstyrelsen och begärde 

12.000:- för att betala två timmermän 

(vi lyckades senare höja summan 

till 14.000:-). Sedan samlades 

vi i byn för att märka upp och riva 

spruthuset och en gammal lada. 

I samråd med timmermännen rättade 

vi till grunden och fick hjälp 

med att lägga de två nedersta varven 

med timmer från den gamla 

ladan. Under sommaren arbetade 

vi i byn med att uppföra väggarna 

delvis med nytt timmer. På eftersommaren 

kom våra timmermän 

tillbaka, rättade till våra skevheter 

och passade in de gamla takstolarna. 

Vi avslutade sedan med att 

lägga taket och ett golv med plankor 

från ladan och måla med Falu 

Jag, Inger Bäckström från Sandviken var på Loppis på Tors Loge för 2 år 

sedan. Då köpte jag hemsydda möss, klädda i folkdräkt. Det ska finnas 

någon som syr sådana. Den dam som jag köpte av hade själv fått dom i 

present, men nu sålde hon dem. Det skulle vara roligt att kunna köpa fler 

av dem då det är en fin present. Jag vet inte vad hon hette som sålde 

dem. Hoppas det finns någon som vet vem som tillverkat dom. 

Skriv i så fall till: 

Inger Bäckström, Västerled 94 B, 

811 50 Sandviken 

Tackar på förhand. 

Nu är bevakningen igång 

Nu har AVS-bevakning börjat åka i Torsåker. Första turen gjordes natten 

mellan 15-16 februari. Det blev bra gensvar från många av företagen i 

Torsåker som nu hjälps åt att betala för bevakningen. Vi vill tacka alla 

som är med och gör detta möjligt. Är det fler som är intresserade av att få 

bevakning kan ni höra av er direkt till AVS på tel. 0290-27780 eller till mig 

på tel. 070-4167077. Ann Bergström 

KORPÖGAT 

3 

Ljusa Rödfärg. Dörren målade vi 

med tjära blandad med bl a kimrök, 

efter ett recept från Länsmuséet. 

När det hela var klart kom Länsmuséet 

tillbaka och gjorde slutbesiktning 

och lämnade en del tips 

för skötseln. 

Sedan det hela blivit färdigt har vi 

använt spruthuset till samlingslokal 

för vår- och surströmmingsfester 

samt bysammanträden varje år. 

Under 2006 målade vi om huset 

och satte på takrännor i trä. 

Så Gösta, det finns hopp för även 

våra lador. Men man måste engagera 

sig, göra en insats själv och ta 

hjälp av expertis. Då behöver ladan 

inte nödvändigtvis ligga i Dalarna 

för att få ekonomiskt stöd! 

Lycka till! 

Per Ribbing, Myre 

I novembernumret av Korpögat 

fanns en insändare från Gösta 

Carlsson om det förfallna spruthuset 

i Hoo. Han efterlyste hjälp 

att rusta och bevara det. 

Det dröjde inte länge innan Korpögats 

redaktion fick ett mail från 

Olof Eriksson i Hoo, som ville komma 

i kontakt med Gösta Carlsson 

då Olof Eriksson mer än gärna 

ställer upp och erbjuder sin hjälp, 

både handgripligen och med en del 

material. Det visade sig att spruthuset 

med största sannolikhet antingen 

står på eller i rå med hans 

marker. 

Vill även du hjälpa till med renoveringen 

kan du kontakta Korpögat, 

så vidarebefodrar vi ert telefonnummer. 

Redaktionen

4 KORPÖGAT 

Debatt: 

Oseriös avel 

Det är med stor förvåning jag 

dagligen läser annonser på 

Blocket och i dagspressen 

där blandrasvalpar säljs till 

mycket höga priser. Varför köper 

folk blandrasvalpar till i 

stort sett samma pris som 

man får betala för en rasren 

hund? Ingen köpare av en 

blandrasvalp vet vad den 

egentligen får för pengarna! 

När man t.ex. ska köpa en ny mobiltelefon, 

undersöker man marknaden 

noggrant. Man kollar priser 

och vilka funktioner som finns och 

som man har användning av. 

Dessutom kollar man abonnemang 

mycket noga, man vill ju inte betala 

för mycket för sin telefon. 

Man besöker flera affärer för att 

se och känna på sin tilltänkta telefon, 

för den ska ju kännas rätt och 

passa just dig. 

Vad är skillnaden 

Hur går en köpare av en blandrasvalp 

tillväga inför sitt köp av en familjemedlem 

som förhoppningsvis 

ska skänka familjen glädje i många 

år? Jo, man läser annonser eller 

kanske får tips av någon granne 

eller bekant om en valpkull. Man 

köper till och med sin valp utan att 

ha träffat vare sig valpens föräldrar 

eller ens varit och tittat på valpen 

innan man bestämmer sig. 

I förhållande till ett inköp av en 

mobiltelefon tar man inte reda på 

någonting och då handlar det om 

20 år i branschen 

Vi utför service och reparationer av 

Gräsklippare, Motorsågar, 

Röjsågar och Snöslungor. 

Öppet Må - Fr 8.00-17.00 

en hund som avsikten måste vara 

att ha i kanske 10-12 år. Hur resonerar 

man som valpköpare då? 

Varför köper man dessa blandrasvalpar 

och till alltför höga priser 

dessutom? I många annonser om 

blandrasvalpar står det “enligt 

SKK:s regler”. För dessa uppfödare 

innebär det endast att de inte 

säljer sina valpar före 8 veckors 

ålder. I övrigt följer de inga som 

helst regler från SKK. Många besiktigar, 

vaccinerar och id-märker 

valparna. Alla hundar i Sverige 

måste enligt lag vara id-märkta. 

Dessutom förekommer det att 

blandrasuppfödaren har försäkrat 

valparna. Det låter ju “seriöst” i 

mångas öron. Men, du vet ju fortfarande 

inte vad du köper för 

hund. Du har ingen aning om hur 

den kommer att se ut eller bete sig 

som vuxen. 

Uppdelning av raser 

I Sverige är alla hundraser indelade 

i 10 olika grupper, där raser 

med ett visst ändamål, t.ex. jagande 

spetsar eller drivande hundar 

(taxar, drever m.fl. raser) tillhör 

varsin specifika grupp. Dessutom 

har vi en stor grupp där alla apporterande 

fågelhundar ingår, t.ex. 

golden retriever och cockerspaniel. 

En grupp är också den där vall-, 

boskaps- och herdehundar ingår. 

Dit hör t.ex. schäfer och border 

collie, två mycket vanliga raser 

som ingår i blandrashundar. 

När dessa raser med sitt specifikt 

framavlade beteende blandas ihop 

med egenskaper från t.ex. rottweiler 

och dobermann, som i sig är 

underbara raser, vet man inte vad 

Fritidsmotor AB KUNGSGÅRDEN 0290-37950 

Vuxen blandras 

som händer med hundens mentalitet, 

då de i sin arvsmassa har gener 

som ska ge olika beteenden. 

Något som inte visar sig förrän 

hunden närmar sig ettårsåldern när 

den kommer i “puberteten”. 

Vad händer då? 

Jo, alltför många av dessa hundar 

hamnar på Blocket igen eller i någon 

annons, men där man då påstår 

att någon i familjen blivit allergisk 

så att man tyvärr måste 

sälja sin hund. Detta var bara ett 

exempel på vansinniga blandningar 

över rasgrupperna. Så fort man 

mixar två raser tappar man kontrollen 

över resultatet. När man 

sedan dessutom mixar redan mixade 

hundar kan ni kanske förstå 

att ingen, varken uppfödare eller 

valpköparen har en aning om resultatet. 

Tänk vilken tragedi det 

många gånger blir i en familj när 

det visar sig att det inte blev som 

man trodde med sin nya familjemedlem. 

För uppfödare av rasrena hundar 

som säljs med stamtavla, finns 

mycket strikta regler, upprättade 

av Svenska Kennelklubben, att följa. 

En av SKK:s huvuduppgifter är 

att främja avel på mentalt och ex-

teriört korrekta rasrena hundar. 

Det innebär bland annat att en hos 

SKK registrerad uppfödare inte 

får föda upp blandrasvalpar. 

Rasren springervalp 8 veckor 

Dessutom finns det mycket strikta 

regler om registrerade uppfödares 

hundhållning, vilka kontrolleras regelbundet 

av kennelkonsulenter 

och av Hälsovårdsnämnden i respektive 

kommun. En mycket viktig 

regel som måste följas är att en tik 

måste vila minst ett löp mellan 

valpkullarna. En tik löper normalt 

två gånger per år. Om en uppfödare 

försöker registrera två kullar 

inom ett år efter samma tik, reagerar 

SKK omedelbart, och det resulterar 

i reprimander från SKK. Allt 

detta för våra hundars väl och ve. 

Hårda krav 

Attt vara seriös hunduppfödare 

kräver en hel del. De framgångsrika 

uppfödarna meriterar sina 

hundar omsorgsfullt innan de används 

i avel, allt för att kontrollera 

att avelsmaterialet motsvarar standarden 

såväl exteriört som mentalt. 

Dessutom höftledsröntgas 

och ögonlyses de raser som så 

kräver. Vissa dvärghundraser har 

problem med sina knän (hoppar ur 

När det 

gäller 

badrum 

Vi har våtrumsbehörighet 

Kakelbutiken, Storvik 

Tel/Fax 0290-10489 

led) och har även hjärtfel vilket 

uppfödare av dessa raser är mycket 

noggranna med att undersöka 

på sina avelsdjur. Alla hundar som 

varit tilltänkta avelsdjur men som 

visat någon form av defekt utesluts 

ur aveln. Det innebär att du som 

valpköpare av en rasren valp som 

är registrerad i SKK, köper en 

hund efter friska och sunda föräldrar. 

Det förekommer också att 

uppfödare påstår att föräldrarna är 

av samma ras, men att valparna 

inte är registrerade i SKK. Varför? 

Antagligen är inte dessa föräldrar 

friska. Höftledsfel? Ögonsjukdomar? 

Hjärtfel? Mentala fel? Man 

kanske inte ens undersökt föräldradjuren 

hos veterinär. Eller uppfyller 

inte uppfödaren SKK:s krav 

på hundhållning? Varför registrerar 

man annars inte sina “rasrena” 

valpar? 

Kostsamt 

Att föda upp en valp för en blandrasuppfödare 

kostar ca 1000:- för 

mat, veterinärbesiktning, vaccinering, 

försäkring och id-märkning. 

För en hos SKK registrerad uppfödare 

kostar det drygt 3.000:- att 

föda upp en valp. 

Skillnaden i kostnad beror på att 

det tillkommer parningsavgift till 

hanen samt registrering i SKK av 

valpen. Dessutom är det många 

uppfödare som betalar moms för 

varje såld valp, vilket innebär att 

om valpen kostar 9.000:- försvinner 

först 3.000:- för omkostnader 

sedan ytterligare 1.800:- för momsen. 

Av återstående 4.200:- ska 

uppfödaren bekosta t.ex. DNAtester 

för att utesluta ärftliga sjuk- 

Tel 0290-235 15, 076 241 03 18 

LACKFÖRSEGLING - TEXTILTVÄTT 

HANDTVÄTT - SERVICE 

FRAMVAGNS / FYRHJULSTINSTÄLLNING 

DÄCK OCH FÄLG 

MONTERING / BALANSERING 

KORPÖGAT 

5 

domar, mat, vaccineringar, veterinärbesök/hd-röntgen,ögonlysningar, 

utställningar och resor, medlemsavgifter 

och iordningställande 

av bostad för hundarna. Dessutom 

lägger många seriösa uppfödare 

ner stora pengar på att köpa in nytt 

avelsmaterial, ibland från utlandet, 

allt för att främja rasen och eliminera 

inavel. I slutänden tjänar en 

seriös SKK-ansluten uppfödare inte 

många kronor på sin uppfödning 

om man ser till de kostnader dom 

har. Men, en blandrasuppfödare, 

som inte har några som helst krav 

på sig och tar 6.000:- för en valp 

tjänar hela 5.000:- på varje valp. 

Mycket lättförtjänta pengar som 

jag är säker på att dom inte momsar 

för. Tar dom en kull per år och 

får sex valpar varje gång, så kan 

dom inte lättare tjäna 30.000:-. 

Och vad är det som säger att dom 

inte har två kullar varje år på samma 

tik? Allt beror på att det finns 

köpare till dessa valpar. Om inte, 

skulle snart denna hundhandel upphöra 

till stor del. Visst händer det 

“olyckor” där det föds garanterat 

oplanerade valpar, men dessa är en 

minoritet av alla blandrasvalpar 

som föds. Dessa oplanerade valpar 

må vi naturligtvis ta hand om på 

bästa sätt, men där är “uppfödaren” 

inte ute efter att tjäna pengar 

utan vill bara att de små ska hamna 

i goda hem. Det är skillnad det! 

Även seriösa köp kan bli fel 

Även om man köper en rasren 

valp och har läst på om rasen och 

gjort allt rätt inför sitt hundköp kan 

det naturligtvis bli fel. Antingen 

Vi utför alla slags 

VVS-arbeten. 

Vi samordnar 

med snickare, 

plattsättare, 

elektriker och 

målare. 

Ring Hofors VVS 

Vi lämnar gratis offerter. 

forts.sid 6

6 KORPÖGAT 

forts. fr. sid. 5 

känner köparen att det trots allt 

var fel ras för familjen eller att det 

verkligen uppstår allergi i familjen, 

men då har man sin uppfödare att 

falla tillbaka på då de enligt SKK:s 

regler ska köpa tillbaka valpen. 

Givetvis kan även en rasren hund 

bli sjuk i framtiden. Även om föräldrar 

är höftledsröntgade och 

ögonlysta förekommer det att avkommor 

blir sjuka, men förutsättningarna 

att få en frisk, glad och 

trevlig hund är betydligt större om 

du köper din hund av en seriös 

uppfödare. Skulle något gå snett, 

PLANNJA 

PLANNJA 

TP 20 & TEGELPROFIL ALLTID I LAGER! 

Beställ gärna i exakta längder 

HÄNGRÄNNOR - TAKBRYGGOR 

TAKSTEGAR - SNÖRASSKYDD M.M 

Vi utför takläggningar till fasta priser 

Öppet: Vardagar 7-17 

BR.NORLING BR.NORLING I I HOFORS HOFORS AB 

AB 

0290-242 69 

www.brodernanorling.se 

har du då alltid din uppfödare att 

luta dig emot. 

Tänk först handla sen 

Tänk er för innan ni investerar i en 

familjemedlem som ni ska leva 

tillsammans med i förhoppningsvis 

10-12 år. Tänk efter om ni har den 

tid hunden kräver. Fundera också 

på vilken ras som passar familjen 

bäst. Åk och titta på olika raser 

om ni är tveksamma. Träffa framför 

allt modern till valparna. 

Om ni slår ut investeringen av er 

nya familjemedlem på 10 år är 

kostnaden 900:-/år för en rasren 

Maya Olsson i Wij går från klarhet till klarhet 

Maya Olsson har utsetts till 

det hedersamma uppdraget 

som VD för Göranssons 

Arena i Sandviken. 

Maya har under de senaste åren 

arbetat såväl inom privata näringslivet 

som inom kommunal verksamhet. 

Just nu är hon anställd på 

Sandvik som Business controller. 

När Korpögat ringer till Maya har 

hon precis kommit hem från en 

ridtur. 

– Det är avkoppling att ha våra 

djur, får och hästar, som intresse. 

De tar i och för sig mycket tid, 

men å andra sidan spelar jag inte 

golf, så tid för mina fritidsintressen 

har jag, säger Maya. 

Hon är mycket glad för sin nya utmaning 

som VD för Göranssons 

Arena och hon känner att hon är 

rätt person att kunna axla rollen att 

förvalta och utveckla arenan till ett 

landmärke för Sverige. Hon anser 

sig ha rätt bakgrund för att ha förståelse 

för föreningslivets önskemål 

samtidigt som hon har stor erfarenhet 

att förvalta offentliga medel 

på ett positivt sätt. 

Maya är helt övertygad om att arbetet 

som hon tillträder i maj är en 

stor utmaning, men med sin positiva 

syn på att se möjligheter i första 

hand, tror hon att hon kommer att 

förvalta sitt pund väl. 

- Färg - Tapeter - Måleri 

- Kakel & Klinkers 

- Trä & Laminatgolv 

- Mattor - Massagekar 

- Totallösningar på entreprenad 

- Inredning/presenter från 

Cult Design, Mique, Nordal mfl 

Färg & Interiör 

Skolgatan 13 

0290-20370 

Majblomman 

börjar säljas 

den 15 april 

och registrerad valp. Om ni köper 

en blandras är samma kostnad 

600:-/år. Om ni tycker att det är 

för dyrt att köpa en rasren valp, 

råder jag er att helt avstå att köpa 

hund, då har ni antagligen inte 

heller har råd att ge er hund den 

vård den kan behöva om den akut 

blir sjuk eller skadad. 

Se till att ert hundköp blir minst lika 

genomtänkt som när ni köper en ny 

mobil. Och kom ihåg, när det gäller 

en hund säljer man den inte som 

begagnad när man tröttnat på den 

och vill ha en ny. Det är en 

levande varelse som inte bett om 

att få komma till den här världen. 

Maya Olsson 

BilBillackering 

Lackskador - Plåtskador 

Ugnslackering - Plåtverkstad - 

Plastreparationer - 

Lackförseglingar - Försäljning 

av billacker och grundmaterial 

www.hoforsautolack.se 

Garanti 

på alla 

jobb 

Margareta Skogsberg 

Text: Margareta Skogsberg 

Foto: Maude Hydén

Matprotester även på Öland 

Många i Torsåker blev missnöjda då äldreboendet Spelmannens matsal 

stängdes för besökande gäster. Nu har samma sak inträffat på Öland, 

närmare bestämt vid äldreboendet Lindero i Mörbylånga. Även där har 

anhöriga till de boende och pensionärer som bor hemma kunnat gå till 

äldreboendet för att äta men nu har socialchefen i Mörbylånga kommun 

Agneta Thomson proklamerat att utomstående matgäster inte längre är 

välkomna. Skälet till beslutet är att det blir för trångt i matsalen med 

utomstående gäster, något som vare sig de boende eller de tillfälliga matgästerna 

håller med om. 

– Det känns fruktansvärt, säger Alf Berneklev som tillsammans med 

sin hustru då och då använt sig av möjligheten att äta och umgås på äldreboendet 

Lindero. 

Några personer är så uppretade att de hotat med att flytta från orten om 

inte beslutet ändras. Men socialchefen är obeveklig i sitt beslut, även om 

hon inför tidningen Ölandsbladet tvingas medge att det ytterst handlar om 

en prioriteringsfråga. 

Kommunalråd JO-anmäler statligt företag 

Att kommunalråd löper risken att bli JO-anmälda är ett känt faktum. 

Men även det omvända kan inträffa. Nu senast i Östersund där kommunalrådet 

AnnSofie Andersson (s) ilsknat till riktigt ordentligt och skickat 

iväg en saftig JO-anmälan mot den statliga myndigheten Bergsstaten. 

Det australiska företaget Aura Energy vill leta uran inom Östersunds 

kommun. Bergsstaten gav tillstånd till provborrningarna med motiveringen 

att ingen hade överklagat. Hur skall man kunna överklaga när 

man inte får någon information om vad som händer, menar AnnSofie 

Andersson och hävdar att informationen från Bergsstaten varit så bristfällig 

att många markägare fick läsa i tidningen om att deras fastigheter 

kanske skulle bli föremål för uranbrytning. 

Förutom JO-anmälan har en enig kommunstyrelse 

krävt att länsstyrelsen i Jämtland skall stoppa de 

planerade borrningarna. 

Barn behöver förebilder 

Utbildningsminister Jan Björklund har låtit meddela 

att skriftliga omdömen inom kort kommer att ges 

för elever i skolan redan från årskurs ett. 

Det påminner oss om följande lilla historia: 

Den förtvivlade modern sitter vid köksbordet med 

rödgråtna ögon. Framför henne står nioårige sonen 

som just överlämnat sitt terminsbetyg från skolan 

av vilket framgår att han fått sänkt ordningsbetyg : 

– Varför kan inte du göra som många andra 

pojkar gör, ta din far som förebild? 

– Men han sitter ju i fängelse... 

– Ja, men han brukar få strafftiden avkortad för 

gott uppförande. 

KORPÖGAT 

7

8 KORPÖGAT 

Nyinflyttade 

Sommaren 2007 fick Torsåker 

ytterligare en invånare genom 

att Lotta Sjöstrand flyttade 

samman med sin Janne. 

Janne Sundberg hade då bott 

på Forsvägen 3 sedan 2003. 

Huset med den lustiga lilla 

kupolen har funnits i Jannes 

släkt sedan början av 1900talet. 

Huset byggdes 1909 utav P E Pettersson, 

men Jannes mormors morföräldrar 

tog över huset strax efter. 

På 30-talet tog Jannes mormors 

bror, Valfrid “Valle” Berg, 

över huset. Han var bonde samtidigt 

som han med häst och vagn 

körde paket till och från stationen i 

Torsåker, säkert ihågkommen av 

många Torsåkersbor. 

På 60-talet tog Jannes föräldrar 

tillsammans med hans moster och 

morbror över huset och det blev 

deras sommarställe under många 

år. 

Längtade tillbaka 

Janne har sedan han var liten tillbringat 

många somrar i huset. Det 

har alltid känts som hemma för honom 

och tankarna har funnits om 

att han någon gång skulle flytta dit. 

Så blev det också till sist, Janne 

flyttade till Forsvägen och till ett 

hus med 1909 års standard. Det 

fanns vare sig vatten eller avlopp, 

det var brunn ute på gården samt 

utedass. Janne har sedan han kom 

dit lagt ner många timmar på att 

Återförsäljare Castrol 

även däck o fälgar 

samt oljeservice bilar 

070-672 85 45 

Janne & Lotta 

göra i ordning huset. Han har dragit 

in vatten och avlopp och gjort i 

ordning till dagens standard men 

även behållit mycket av det gamla. 

Vedspis och kakelugnar finns kvar 

men huset värms numer till största 

delen upp med hjälp av värmepumpar. 

Det som återstår är att byta ut 

yttertaket. Ett garage håller även 

på att i ordningsställas på tomten. 

Janne och Lotta träffades 2005 genom 

att Lotta började att sjunga i 

Gloriakören i Hofors, där Janne 

var med sedan 2003. Tycke uppstod 

och de blev så småningom ett 

par och i somras blev de så sambos. 

I familjen finns även hunden 

Macke av rasen Chow-chow. 

Bellman och veteranbilar 

Janne och Lotta har ett gemensamt 

musikintresse. Lotta fortsätter 

att sjunga i kör och dansar 

även Linedance. Janne spelar i ett 

band som heter “Bacchi Bagage” 

där de framför Bellmanlåtar. 

De startade gruppen för två år sedan 

och hade en Bellmansafton på 

Gästis 2006. 

Lotta är trädgårdsintresserad och 

tycker om allt som har med blommor 

att göra, hon marmorerar möbler 

och är allmänt händig. Lotta 

hade vid flytten till Torsåker med 

sig två veteranbilar, ett intresse 

som har smittat av sig på Janne. 

Under sommaren åker de på träffar 

med likasinnade. 

Och inte nog med det! 

De har fått ett nytillkommet intresse, 

nämligen av att leva sjöliv och 

har därför införskaffat en motorbåt. 

Det får dock vänta tills nästa 

sommar då båten för närvarande 

ligger täckt utanför stugknuten. 

Reportage: IngaLill Ek 

Beställ hos oss: 

Smörgåsar - Smörgåstårtor - Sallader 

Tårtor - Bakelser - Fikabröd 

Rubinen Hofors Tel. 0290-27300

Tack till alla Torsåkersbor! 

Ett varmt tack till er alla som skänkte julklappar och kläder till barn och 

gamla i samband med vår julresa till Litauen. Ovansjö församling 

Sven-Erik och Maria 

Sommarstugor på hjul 

Lagom tills husbilsfolket börjar planera 

årets resor slår firman Autohallen 

Husbilar upp sina portar i 

centrala Torsåker. En hel del nyfikna 

hade infunnit sig på premiärdagen 

och försäljarna förklarade 

sig vid premiären vara nöjda med 

det intresse som visades från kunderna. 

– Broschyrerna tog i alla fall 

slut, säger Hasse Sjöblom. 

Att Torsåker nu kommit upp på 

husbilskartan har sin alldeles speciella 

förklaring. Hasse Sjöblom 

arbetar vid ett bilföretag i Gävle 

som började söka efter nya affärsområden. 

Hasse kom att ingå i en 

grupp försäljare som reste runt i 

Europa för att knyta kontakter och 

projektet började allt mer kretsa 

kring begreppet husbilar. 

Då idéerna presenterades för bilföretaget 

tyckte företaget inte att 

husbilar riktigt passade in i deras 

verksamhet. Då kontakterna nu 

ändå var knutna och hela projektet 

låg i sin linda bestämde sig Hasse 

för att förverkliga idéerna på egen 

hand. 

Hasse Sjöblom och Christer Lindqvist 

Han gick därför in som delägare i 

företaget Autohallen Husbilar i 

Alingsås i syfte att starta upp en 

filial i Gävle. Men efter närmare 

funderingar bestämde han sig för 

att lägga filialen hemma vid sin 

egen fastighet i Torsåker. 

Företaget är direktimportör av tyska 

Weinzberg och italienska 

McLouis som är ett förhållandevis 

nytt märke på den svenska husbilsmarknaden. 

Torsåkersfilialen betjänas förutom 

Hasse av Christer Lindqvist. 

Varför har man siktat in sig på just 

husbilar? 

– Det är en växande marknad. 

Kunderna finns i alla kategorier. 

KORPÖGAT 

Dalgränsens 

Mekaniska 

0290-43082 

HULDS HULDS ÅKERI ÅKERI AB 

AB 

Tor or orsåk or såk såker såk er 

0290-406 89 

9 

Kringresande försäljare använder 

bilarna som bostad och ambulerande 

kontor. 55-plusare som sålt sina 

villor för en bekvämare tillvaro i 

lägenhet, köper ibland hellre en 

husbil som alternativ till sommarstuga. 

Jag tror att husbilen definitivt 

har framtiden för sig, säger 

Hasse Sjöblom i förhoppningen att 

hågade husbilsspekulanter nu skall 

börja rikta sina blickar mot Torsåker. 

Reportage: Staffan Berglind

10 KORPÖGAT 

Trampar man på en Torsåkersbo - 

– Trampar man på en Torsåkersbo 

blir det en tidning... 

De orden föll rent spontant 

över Dunja Kalks läppar då 

hon i februari 2003 intevjuades 

i TV i samband med ett 

reportage om att Torsåker fått 

en egen tidning. En händelse 

som inte var alltför vanlig för 

en ort som Torsåker och som 

blev en nyhet för hela Sverige 

genom TV-programmet Mediemagasinet. 

– Att den kommit till är kanske 

inte någon sensation. Men skulle 

den här tidningen finnas kvar om 

fem år, då är det sensation! Så sa 

en nyhetsreporter från TV 4 mot 

bakgrund av sin långa erfarenhet 

av media och journalistik. 

Efter fem år är det nu dags att 

blicka tillbaka för en resumé. 

Den första frågan som inställer sig 

är: Låg det någon verklighet i det 

som Dunja sa? 

Ja, faktiskt. Då Torsåkers kommun 

slukades upp av Hofors började 

Torsåkersborna känna sig åsidosatta. 

Sällan skrevs något om 

Torsåker i tidningarna. Det var 

endast Hofors som gällde. I den 

mån det skrevs något om Torsåker 

var det mest med negativa förtecken 

i den traditionella bilden av en 

utdöende landsbygd som sett bättre 

dagar. Sällan nämndes något om 

Torsåkersbygdens stolta kulturhistoria 

och om tidigare generationers 

verk i Torsåker som resulterat 

Vi utför plåt, ventilationsarbeten och 

teknisk isolering (brand, värme, kyla) 

med plåtbeklädnad 

Hör av dig ! 

Tommy Tiensuu 

Tel/fax 0290-40205 070-5929792 

Det första Korpögat februari 2003 

i att den stålindustri som idag är 

kommunens största arbetsplats 

överhuvud taget finns till. 

Sällan omnämndes den framtidstro, 

den spirande kreativitet och den 

folkrörelseanda som alltid kännetecknat 

Torsåkerbygden. Politikens 

företrädare, av vilka många var 

sprungna ur industrisamhällets ideal 

där man i rykande fabriksskorstenar 

och impregneringsplatser 

bara kunde se arbetstillfällen och 

inte någon miljöförstöring, tycktes 

ha svårt att se något positivt med 

kommundelen Torsåker. Inte ens 

med vetskapen om att det var i 

Torsåker som allt en gång började i 

vår lilla del av världen. Det var i 

alla fall de intryck som gavs i 

besluten om var olika satsningar i 

kommunen skulle ske och vad man 

tyckte var värt att visa upp inför 

omvärlden. 

Torsåkersbor har aldrig låtit sig 

Tel: 0290-10041 

WWW.TAXi107000.COM 

trampas på tårna. Att något förr 

eller senare skulle komma att hända 

i Torsåker mot bakgrund av den 

situation som rådde var nog ganska 

uppenbart. Att det skulle bli just en 

tidning kom nog däremot oväntat 

för de flesta. 

Korpögats uppkomst 

Första åtgärden blev att starta en 

kurs i tidningsproduktion. Kursen 

lockade ett 15-tal deltagare som 

under några veckoslut fick inblick i 

vad en tidning är för något, hur den 

görs, vilka lagar som gäller, vilka 

språkregler som bör tillämpas, rutiner 

kring annonser, ekonomi etc. 

Namnfrågan kom tidigt upp på 

agendan. Det föreslogs Torsåkersbladet, 

Torsåkers Tidning, TorsåkersNytt, 

Vi i Torsåker och liknande 

namn som kunde vara lämpligt 

för en tidning gjord för Torsåker av 

Torsåkersborna själva. Plötsligt 

dök ett helt annat namn upp - 

Korpögat. Varför skulle en tidning 

heta Korpögat? Två tjejer kom 

med förslaget och förklarade att 

Korpen är en klok fågel som betraktar 

världen genom förståndiga 

ögon. Efter någon minuts funderande 

var saken klar - självklart 

skulle tidningen heta Korpögat! 

Första numret hade lite av pionjärandans 

stämpel över sig. 

Den tunga nyheten var att Torsåkers 

järnvägsstation skulle återuppstå 

efter en 20-årig Törnrosasömn. 

Bättre start än så kunde vi 

inte ha fått. Vi tänkte att det nog 

var både första och sista gången 

Torsåkers Bygdegård 

& Vandrarhem 

Vi erbjuder lokaler för 

* Kontor 

* Möten 

* Konferenser 

* Teater 

* Fester 

Tel. 0290 - 408 87 

Fax. 0290 - 405 37 

Mob. 070 - 268 52 63 

www.torsakersbygdegard.se 

Solbergaleden 28 

813 40 Torsåker

lir det en tidning... 

Välkomstvimplarna hamnade i papperskorgen 

hälsa invigningståget välkommet. 

Det enda som inte kom till stationen 

var just invigningståget som 

blivit inställt. Innan dagens slut 

hade händelserna vid Torsåkers 

järnvägsstation blivit en riksnyhet 

som kablades ut över hela Sverige 

och givetvis blev det rena julafton 

på Korpögats redaktion. 

Samhällsfrågor 

Redaktionens medlemmar började 

nu bli medvetna om att det krävdes 

en viss arbetsinsats för att det här 

skulle rulla på. Nu började vi även 

få signaler från Torsåkersborna om 

vad man ville läsa om i Korpögat. 

Skola, barnomsorg och äldreomsorgs 

tycktes vara särskilt intressanta 

ämnen. Därför förstärkte vi 

bevakningen av just dessa områden. 

Att bli granskade på det sättet 

var en ny företeelse som vare sig 

politiker eller tjänstemän var vana 

vid. Till en början blev vi inte tagna 

på allvar då vi ringde upp och bad 

att få ställa frågor eller få titta på 

något papper. Men ganska snart 

lärde man sig vad som gällde även 

om en och annan signalerade en 

tydligt önskan och förhoppning om 

att tidningen Korögat i Torsåker 

inte skulle bli särskilt långlivad. 

Vad hände förr 

Förvånansvärt många av våra läsare 

efterlyste nedslag i Torsåkersbygdens 

historia med berättelser 

från förr. Även yngre Torsåkersbor 

tycktes finna glädje i att 

läsa om vad som hänt i Torsåker 

AT Bildelar Hofors 

Storgatan 33 

Tel 0290-20220 

KORPÖGAT 

11 

innan de själva blivit födda. 

Det tog vi fasta på och berättade 

om vad Lindska stiftelsen är för 

något och hur den tillkom. Vi berättade 

också den spännande och 

tragiska historien om rovdjursdramat 

på 1800-talet då en galen varg 

sprang omkring i bygderna kring 

Torsåker och dödade 10 personer, 

de flesta barn. “Varför skriver ni 

inte om alla originella människor 

som bott här” tyckte någon? Jodå, 

visst kunde vi göra det. Vi skrev 

om bland annat Flughems-Kalle 

som gick till Stockholm för att tala 

förstånd med kungen, Nils-Kalle 

från Hästbo, Ehn-Berta med fåret 

och Nisse som efter en trafikolycka 

trodde sig vara i himmelriket då 

han fick skåda vitklädda sjuksköterskor 

på Sandvikens lasarett. 

Nöjda läsare 

Uppskattning har vi fått för att vi 

ibland genom tidningen hälsar nyinflyttade 

välkomna till Torsåker genom 

att de får berätta om sig själva. 

Problemet med sådana reportage 

är att få reda på när någon 

har flyttat hit, vilket vi inte alltid 

lyckas med. 

Någon av våra läsare har sagt att 

man uppskattar tidningen för att den 

inte försöker efterlikna något annat, 

vare sig dagspressen, kvällspressen 

eller veckopressen utan Korpögat är 

bara Korpögat och ingenting annat. 

Det tycker vi låter bra för det är just 

vad vi försöker att vara. Ambitionen 

med Korpögat är och har alltid varit 

att alla Torsåkersbor, oavsett vem 

man är, i varje nummer skall kunna 

finna något av intresse. Huruvida vi 

Fortsättning på sidan 12

12 KORPÖGAT 

forts. fr. sid. 11 

sedan lyckas i den ambitionen kan 

vi givetvis inte själva bedöma. 

JO-anmälde kommunen 

Det tuffaste reportage vi gjort under 

dessa fem år kom då Hofors kommun 

förvägrade Korpögat att ta del 

av en allmän handling eftersom man 

ansåg att ärendet som sådant inte 

skulle avhandlas i tidningen Korpögat. 

Över en natt hade vi tydligen 

utan att vi själva visste om det fått 

kommunen som ny ansvarig utgivare 

och ny chefredaktör. Detta gick vi 

inte med på, och för Hofors kommun 

blev det fällande dom i Kammarrätten 

och till viss del även hos JO. 

Det är mycket ovanligt att en tidning 

tar till sådana åtgärder mot en kommun, 

men i det här fallet hade vi inget 

val. Det var en så pass grov kränkning 

av demokratibegreppet att vi 

löpte risk att förlora vår trovärdighet 

som representant för det fria 

ordet om vi inte agerat som vi gjorde. 

Anette Torensjö 

Ortsnamn är heliga 

Ett annat tufft reportage gällde själva 

ortnamnet Torsåker som sedan länge 

misshandlats i olika avseenden. Där 

hamnade vi slutligen på Lantmäteriet 

i Gävle inför ortsnamnsexperten 

Anette Torensjö som förkla- 

Mekaniska arbeten, svetsning, 

bockning och pulverlackering 

Tel. 0290 - 230 45 

rade att Hofors kommun begår lagbrott 

när man systematiskt använder 

namnet Hofors i beskrivningen av 

vissa områden och företeelser som 

finns i Torsåker. 

Vi söker medarbetare 

Närmast på programmet ligger att 

producera fem nya nummer fram till 

sommaren. Personalstyrkan är dessvärre 

nere på ett absolut minimum. 

På sikt måste den situationen lösas, 

inte bara med tanke på själva arbetsinsatsen 

som kräver c:a 500 arbetstimmar 

för varje nummer, utan även 

med tanke på tidningens kvalitet. Det 

kan inte hjälpas att tidningens innehåll 

ibland präglas av redaktionens egna 

medlemmar. Då kan antalet redaktionsmedlemmar 

inte bli hur lågt som 

helst. Dessutom behövs en åldersspridning 

bland redaktionsmedlemmarna 

för att vår bevakning av vad 

som sker i Torsåker skall kunna bli 

så heltäckande som möjligt. Vi hade 

en gång en ungdomsredaktion som 

inte längre finns kvar. Vi skulle gärna 

välkomna en ny. 

Både sött och salt 

Vi gläder oss över de positiva reaktioner 

vi får från våra läsare, och ibland 

får vi även negativa reaktioner 

även om de är få. En ilsken rektor 

ringde upp en av tidningens reportrar 

mitt under pågående helgfirande 

och öste galla över en artikel 

som publicerats i tidningen Korpögat. 

Reportern svarade att det inte 

var våra åsikter, utan det som återgavs 

var ordagrant hämtat ur en rapport 

om utvärdering av kommunens 

skolor. Svaret blev: 

– Det vet jag väl, men sånt behöver 

man inte skriva om i tidningen... 

Det är just sådana händelser som påminner 

oss om Dunjas beryktade uttalande 

i TV för fem år sedan om 

varför den här tidningen över huvud 

taget kom till. Demokrati á la Sverige 

tycks ibland betyda att man skall säga 

precis vad man vill och göra precis 

som man blir tillsagd. Den tolkningen 

har aldrig gällt i Torsåker. 

Reportage: Staffan Berglind 

Årsmöte 

Torsåkers Sockenförening 

16 mars kl. 17.00 

Plats: Korpögats redaktion

Inte helt kört för Lärarlyftet 

Hofors kommun har i likhet med många andra kommuner visat svalt intresse 

för Lärarlyftet med statliga medel för fortbildning av lärare. Lokala 

(fp) har motionerat om saken och uppmanat kommunen att ta chansen till 

fortbildning av lärare för en billig penning. 

Nye skolchefen Agneta Dahlqvist har uppmanats att lämna förslag på 

svar på motionens besvarande och i svaret nämner hon att det mycket väl 

kan bli aktuellt med Lärarlyftet för kommunens del. Skolchefen säger att 

Hofors kommun ligger efter i planeringen av Lärarlyftet. Detta bland annat 

på grund av chefsbyte under den tid Skolverket genomförde sin informationssatsning 

om Lärarlyftet. 

Under oktober 2007 gjordes ett försök att få med ett par lärare på Lärarlyftet 

men kostnaden visade sig bli för hög för kommunen eftersom kommunens 

del av kostnaden inte var budgeterad. Dessutom stod klart att det 

behövdes en mer noggrann inventering av kompetensbehoven. Under våren 

2008 avser man göra en inventering av kompetensbehoven genom en 

enkät till alla lärare vid kommunens skolor. Enkäten skall utformas gemensamt 

av fack och arbetsgivare och frågorna skall täcka lärarnas behörighet 

samt kompetensbehov kopplat till måluppfyllelse, elevutveckling, 

pensionsavgångar m.m. 

Vår förhoppning är att vi därmed så snart som möjligt - kanske redan 

hösten 2008 men senast våren 2009 kan erbjuda Hofors kommuns lärare 

kompetensutveckling genom Lärarlyftet, säger skolchefen Agneta 

Dahlqvist i sitt förslag till motionssvar. 

Ungdomar skall ha inflytande 

Motion har inkommit till kommunfullmäktige från (fht) som värnar om att 

Hofors kommun skall få behålla sina ungdomar. För att det skall bli möjligt 

måste kommunens ungdomar få mera inflytande på sin egen verksamhet, 

menar (fht) och föreslår inrättande av ett opolitiskt valt ungdomsråd 

som även får vara remissinstans i ungdomsfrågor. 

Kommunen har tittat närmare på förslaget och menar att det givetvis är 

viktigt att värna om ungdomarna. Vissa ansträngningar har gjorts tidigare 

för att försöka skapa en kommunal mötesplats för ungdomar men dessa 

ansträngningar har inte resulterat i vad man hoppats på. Även om kommunens 

utredare i princip tycker som (fht) i frågan bedöms det inte vara 

lämpligt att direkt genomföra motionens förslag. Däremot är det av stor 

vikt att ungdomars åsikter tillvaratas och deras möjligheter till inflytande 

tillgodoses och förhoppningsvis skall man till slut finna rätt form för detta, 

säger kommunens utredare i sitt förslag till motionssvar. 

KORPÖGAT 

Gammelstillavägen 67 

813 94 TORSÅKER 

Rubinen Hofors 0290-20342 

Vardag 9.30-18.00 Lördag 9.30-14.00 

Mobil 073-639 29 09 

13

14 KORPÖGAT 

Spökhistoria 

Spöken är något som fascinerat 

människor i alla tider, oavsett 

om man tror att dom finns 

eller inte. Historier om spöken 

finns det gott om, till och med 

i Torsåker. 

Nu har Gävleförfattaren Ulf 

Ivar Nilsson börjat intressera 

sig för den delen av vårt kulturarv 

som handlar om spökhistorier. 

I en nyutkommen 

bok med titeln “Gastrikt land” 

har han samlat ihop ett 90-tal 

spökhistorier från Gästrikland 

med omnejd, som tyder på att 

spöken, andar och gastar 

under alla tider tycks ha trivts 

väldigt bra i Gästrikland med 

omnejd. 

Många historier handlar om slottsoch 

herrgårdsspöken där någon 

förnäm adelsdam eller någon mäktig 

brukspatron vägrar låta sig omslutas 

av gravens vila. Även prästgårdar 

tycks vara attraktiva tillhåll 

för diverse övernaturliga väsen vilket 

inte minst gjort sig gällande i 

Torsåker. 

Idag är det tämligen lugnt där, men 

förr i tiden fanns ett annex till 

prästgården där det definitivt inte 

var lugnt. I boken berättas om hur 

en bibel en gång kom flygande från 

taket uppburen av okända krafter. 

Här i Torsåker har det under flera 

sekler berättats om spökerierna vid 

prästgården och uppgifterna går 

isär om vad som egentligen hände. 

Vissa har påstått att det var helt 

www.lindrothsakeri.se 

Numera får prästen ha sin bibel i fred 

omöjligt för prästen att sitta där 

och förbereda sin söndagspredikan. 

Helt plötsligt kunde Bibeln 

slås ur händerna på honom med 

våldsam kraft och till slut vågade 

ingen beträda byggnaden. Det beslutades 

då att byggnaden skulle 

rivas för att göra spökena husvilla. 

Det lär ha varit svårt att få tag i 

folk som ville åta sig rivningen men 

till slut anmälde sig ett par modiga 

bröder från Årsunda till det något 

delikata uppdraget. 

När rivningen väl kom igång påträffades 

ett barnlik gömt under 

golvet. Sedan byggnaden jämnats 

med marken och barnliket hamnat i 

vigd jord upphörde alla övernaturliga 

fenomen på platsen. 

Vakande kvinnoväsen 

Gruvfrun är ett annat fenomen 

som uppträtt lite här och var och 

som allmänt anses vara en gruvlig 

ande som vakar över gruvarbetare 

och som larmar ifall de befinner 

sig i fara. Mest känd i våra trakter 

är gruvfrun vid Storbergsgruvorna 

(Stollen-gruvan) som varnade strax 

Diesel - Eldningsolja - Pellets - Spånbalar - Transporter 

Ring för pris på 

Villapellets! 

070-370 00 26 

070-370 01 66 

innan gruvan rasade ihop med 

många dödsoffer som följd. Även 

från Bodåsgruvan finns ett vittnesmål 

om gruvfrun. Det märkliga 

med den historien är att den är 

från modern tid. Det var 1937 som 

en av gruvans arbetare utförde 

sysslor i en av gruvgångarna på 

360-metersnivån. Trots att han bar 

hörselskydd och arbetade med en 

bullrande maskin hörde han hur 

någon ropade hans namn. Han 

tyckte det var märkligt, stängde av 

maskinen och flyttade sig några 

meter. Strax efter lossnade ett 

stort block från gruvgångens tak 

och slog ner på den plats där han 

just stått. 

Gamla och nya skrönor 

Många av de historier som återges 

i boken är klassiska spökhistorier 

kring gamla likbodar, avrättningsplatser 

samt en och annan ogift 

mor som mördat sitt nyfödda barn. 

Men där finns även historier som 

väcker tankar och funderingar 

även hos den mest inbitna spöktvivlare, 

bland annat vittnesmål 

Lokaler & Lägenheter 

Uthyres 

Torsåkers 

Bygg och Handel AB 

Tel 0290-910 32 

070-747 41 44

från två hästintresserade tjejer 

som i 1970-talets början upplevde 

något mycket märkligt vid Fältridklubbens 

stall i Valbo. 

Boken innehåller också beskrivningar 

om hur vi människor upplever 

kontakterna med det som i 

sådana här sammanhang brukar 

kallas för “det övernaturliga”. 

För vissa blir konfrontationen en 

skräckupplevelse som kan beröva 

folk både vett och sans medan andra 

har förmågan att hantera det 

på ett bättre sätt. I boken berättas 

bland annat om gamle betjänten 

Eklund på Mackmyra herrgård 

som under en bröllopsfest 1910 i 

Brudarna på huven 

Två tidstypiska Torsåkersbrudar 

poserar framför Harald Ströms 

Lloyd utanför den fastighet i 

Torsåker som idag kallas för 

Vinkelboda. Gissningsvis är det 

sent 1950-tal om man nu får utgå 

ifrån att tonårsbrudarna på den 

tiden alltid bar på senaste mode 

beträffande frisyr och klädsel. 

Men vilka är brudarna? Är det 

någon av Korpögats läsare som 

en av salongerna mötte sin herre 

och arbetsgivare Wilhelm Fogelmarck 

trots att denne varit död i 17 

år. Brukspatron Fogelmarck var 

brudens far och tycktes ha ett visst 

intresse av att bevaka sin dotters 

bröllop. Gamle betjänten Eklund 

gjorde som han alltid hade gjort då 

han mötte sin herre, han bugade 

djupt och fortsatte sedan med sina 

sysslor som om inget särskilt hade 

hänt. 

Bara ingift 

Idag är det Eva Klingberg som 

genom giftemål blivit husfru på det 

ökända spökstället Mackmyra 

känner igen dem, var vänlig 

kontakta Leif Skogsberg vid 

Torsåkers Fotohistoriska sällskap. 

Telefon 0290 - 40173 

KORPÖGAT 

15 

herrgård, där brukspatron Fogelmarck 

ännu sägs vandra omkring 

som en osalig ande. På fråga om 

hon själv märkt något ovanligt i huset 

svarar hon att ibland då hon är 

ensam hemma väcks hon på nätterna 

av att någon går med tunga 

steg uppe på vinden. På undran 

över hur hon hanterar sådana upplevelser 

svarar hon: 

– Jag brukar sätta mig upp i 

sängen och säga rakt ut i mörkret: 

Har du något att klaga på skall du 

inte vända dig till mig. Jag är bara 

ingift i den här familjen... 


16 KORPÖGAT 

Soldaten – en köpman på Wallbyheden 

“Jag var utdömd av läkare, 

men här sitter jag och prisar 

Gud”, utbrister han euforiskt 

med den där speciella gävledialekten 

där ä blir till e. Att ha 

överlistat den medicinska vetenskapen 

och triumfera över 

detta, var något som anstod 

denna “sega gubbe” som klarat 

sig mot alla odds. 

Det är i slutet på 50-talet, och jag 

har just fått smak på konsumtionens 

sötma. Mitt shoppingintresse 

började spira just här hos denne 

man boende i en liten röd stuga på 

Wallbyheden tillsammans med sin 

bror som lär ha varit allt annat än 

en gudfruktig man. 

“Min bror Ville prisar Gud, men jag 

prisar den onde för då slipper jag 

stå på knä”, var hans ständigt återkommande 

replik när religionens 

saliggörande verkan på människan 

kom på tal. Mina föräldrar hade 

mycket enkla shoppingvanor då i 

slutet på 50-talet, vilket troligen de 

flesta hade som bodde på landet. 

På söndagarna efter middagen, 

fick jag sitta på pakethållaren på 

min fars cykel och följa med till 

Ville eller “Soldaten” som han kallades 

i folkmun. Han hade ett förflutet 

som frälsningssoldat och härstammade 

från Gävle, därav det 

utpräglade gävlemålet. Han begav 

sig till Falun för att köpa upp ett 

varulager av en köpman med judisk 

anknytning. Det lär ha varit en 

del prutande och utläggningar om 

guden Mammons påverkan på 

människors penningbegär. 

Till Soldaten åkte man alltså för att 

titta och känna på hans utbud av 

varor, och förhoppningsvis göra 

affärer med honom, gammal nasare 

som han var. När man stod 

utanför hans dörr och knackade 

på, dörren var förresten alltid olåst 

som brukligt var på den tiden, hördes 

hans skrovliga röst som sa: 

“Kom in i Guds namn, vet ja”. 

Den gistna gamla dörren knarrade 

när den öppnades. Den var i stort 

behov av både lagning och målning. 

I ett ganska stort rum till höger 

när man kom in, bodde Soldaten 

och där bedrev han också sin 

“affärsverksamhet”. Ett stort bord 

fanns mitt i rummet och det var 

alltid belamrat med prylar av allehanda 

slag. Där fanns näsdukar, 

silkesstrumpor, herrskjortor, dukar, 

skosnören, bonader samt hemmafruarnas 

favoritplagg, den s.k. 

städrocken, ja där saknades nästan 

ingenting av livets nödvändigheter. 

Som barn var jag dock mest 

intresserad av de bokmärkskartor 

som fanns i en låda i den stora 

spelbyrån. Vackra bokmärken med 

sidentyg och glitter på. Hårdvaluta 

på den tiden, och de mest åtråvärda, 

var väl värda att sitta någon 

kilometer på en hård pakethållare 

för. En häpnadsväckande inställning 

jämfört med nutid. När bokmärkskartan 

tryggt vilade i min 

ficka, tackade jag Ville och neg, 

för artighet och nigningar var 

viktigt. Det hade man fått lära sig. 

Nu kom det näst bästa som Soldaten 

hade i sitt sortiment, nämligen 

honungskaramellerna. De 

gula klibbiga små fyrkantiga karamellerna 

med sin sega fyllning av 

söt god honung förvarades av Soldaten 

i en gammal smutsig cigarrlåda. 

Man fick bara ta en enda, 

aldrig mer. Allt annat var oartigt. 

Fingrarna på Ville var bruna av 

snus och väldigt smutsiga, men 

karamellerna smakade prima ändå. 

Man hade lägre krav på hygien på 

den tiden. Medan affärerna rullade 

på, och folk vände på och undersökte 

hans utbud av varor, bevaka- 

de han själv det hela från soffan, 

som också tjänstgjorde som säng 

nattetid. Hans vita tjocka hår vilade 

på en snusbefläckad kudde. Vid 

sidan om soffan fanns en plåthink 

som han spottade snus i vid behov. 

Hela rummet var vad man skulle 

kalla idag, en sanitär olägenhet och 

inte lämpligt som bostad för människor. 

I rummet intill huserade brodern, 

som hade matlagningen som 

sitt speciella ansvarsområde. 

Menyn bestod ofta av olika soppor 

som gärna blandades ihop till en 

mix, men tycktes ätas med förtjusning 

av dem båda. Dessa shoppingturer 

pågick under några år för att 

till slut upphöra av naturliga skäl. 

Soldaten lade grunden för mitt och 

andra Torsåkersbors intresse för 

shopping. 

En bror till mej skämtade till det 

som följer; Grattis Wallbyheden, nu 

har Dressman öppnat hos Soldaten! 

Ville Karlsson avled trots allt vid 

hög ålder, och jag hoppas och tror 

att han gör strålande affärer där 

han nu finns, och att han fortsätter 

att lovprisa sin Gud. 

Annelie Sjöholm 

(född Eriksson och uppvuxen i Wall) 

Nu finns LB-Fritid i samma 

lokaler som macken 

Öppettider: 

Mån. - Fre. 08.00 - 20.00 

Lör. - Sön. 09.00 - 20.00 

Tel. 0290 - 402 15 

MJ:s 

Tel. 0290-42144 

070-607 72 46 

Stort sortiment av bl.a. 

GOLVVIRKE 

PLANKTIMMER 

BREDA FURUGOLV

TORSÅKERS FÖRSAMLING INFORMERAR 

Kyrkorådet i Torsåker 

Kyrkorådet är Torsåkers församlings styrelse med 

ekonomiskt och administrativt ansvar. Ärenden som 

tas upp i kyrkorådet gäller t.ex. mål och riktlinjer för 

verksamheten, budget, anställningsfrågor och 

fastighetsunderhåll. 

Vi, som åtagit oss detta stora ansvar, ser ni här på 

bilden: (från vänster) Ingrid Andersson, Marianne 

Höglund, vice ordf., Gunnar Sehlberg, Björn M. 

Mohlin, Karin Mohlin, ordf., Margaretha Nornholm, 

Ulla-Maj Stenbacka samt bakom kameran Arne Lundin. 

Carin Danielson 

I våra predikoturer ser vi numera varannan vecka Carin 

Danielsons namn. Carin flyttade hit till Torsåker från 

Södertälje förra våren med sin make Ola och barnen Elsa 

och Petrus. Carin har arbetat på bank i 18 år men 

studerar nu teologi med målsättning att bli präst. Hon är 

antagen prästkandidat för Uppsala stift vilket bl.a. innebär 

att hon får leda gudstjänster i kyrkan när inte nattvard 

firas. Carin assisterar också i konfirmandarbetet och blev 

i höstas vald till kyrkvärd. Hon både spelar piano och 

sjunger och inför julen visade hon julkrubban för 

förskolebarnen. 

Påsken i kyrkan 

Fira påsken i kyrkan! Det är på påskens budskap 

som kyrkans tro grundar sig. På Palmsöndagens 

familjegudstjänst är kyrkan prydd med palmblad! 

Skärtorsdagens kväll kl 19 firas mässa med altarets 

avklädande. På långfredagen firas gudstjänst kl 11 

med "korsvandring". Vi vandrar runt i kyrkan till de 

14 stationerna på Jesu lidandes väg. 

KORPÖGAT 

17 

På påskaftonen är kyrkan traditionsenligt stängd. 

Det symboliserar att Jesus är död. På påskdagen 

firar vi livet seger över döden. Påskljuset bärs in i 

triumf. Påskgraven är öppen och prydd med påskliljor. 

Kören som på långfredagen sjungit allvarsamt 

stämmer nu upp i glada optimistiska sånger. 

Glad Påsk!!

18 KORPÖGAT 

Soppluncher i församlingshemmet 

Den första måndagen i månaden under Terminerna 

serveras sopplunch i församlingshemmet. Församlingskårens 

soppgrupp ordnar en lunch till självkostnadspris 

till vilken vem som helst är välkommen. 

Och många hittar dit! Nedervåningen i församlingshemmet 

är så gott som full varje gång vilket betyder 

närmare 50 personer. När detta arrangemang startade 

gjordes försök att också erbjuda underhållning 

men, säger Berit Bergström, deltagarna har efterhand 

kommit fram till att det är umgänget och samtalet 

som är det viktiga. Gruppen som ordnar denna 

uppskattade aktivitet består av Berit Bergström, 

Lena Brandhed, Ingrid Andersson och Margareta 

Öholm som för det mesta står för sopprecepten. 

Förutom dessa hjälper även andra till vid behov. 

Gästrik Konst uppmärksammar 

kyrkans vackra fönster 

Inom ramen för årets Gästrik Konst visas på långfredagens 

eftermiddag de två kyrkfönstren som 

pryder korets norra och södra sida. Fönstren från 

1962 är formgivna av Nisse Zetterberg. 

Barn- och ungdomsverksamheten 

Barn- och ungdomsverksamheten i Lillstugan är mitt 

uppe i terminens verksamhet. Ann Berg-ström och 

Margret Gustavsson tar emot barn i många åldrar. 

Barntimmar (4 år-lekisstart ), Miniorer ( F- åk2 ), 

Juniorer (åk 3-5) och Seniorer ( åk 6 - 9). 

Dessutom Öppet Hus för små barn med föräldrar två 

förmiddagar i veckan. På bilden två nya dockor: 

Adam och Lisa som vi bekantat oss med bl.a. på 

familjegudstjänsterna. 

De skänktes av dåvarande prosten Thomander och 

hans maka. Vid visningen kommer betoningen att 

läggas vid fönstrens motiv och symboliska betydelse.

Söndagsmässa - vad är det? 

Somliga undrar varför gudstjänsterna annonseras 

med olika namn. Svaret är att det finns flera olika 

ordningar för gudstjänst i Svenska kyrkans gudstjänsthandbok. 

De flesta känner till ordet "högmässa". Det är den 

traditionella gudstjänsten med nattvard. De andra 

ordningarna är varianter på den. 

Under våren använder vi i Torsåkers kyrka tre av 

dessa ordningar. Vanligtvis växlar vi mellan gudstjänst 

med nattvard "Söndagsmässa" och "söndagsgudstjänst" 

som är utan nattvard. Två gånger under 

terminen firar vi "familjegudstjänst" som är en gudstjänst 

för stora och små. Många tycker att de gudstjänsterna 

är de roligaste! 

Kom till kyrkan och upptäck att vi firar gudstjänst 

med variation! Vill du uppleva kaffebord dukat i 

mittgången? Kom till kyrkan den 9 mars ! 

En blomma till födelsedagen 

Sedan många år har församlingen uppvaktat 

församlingsbor med en blomma vid vissa födelsedagar. 

Ordningen är följande: Församlingen 

uppvaktar med blomma vid 80 år, 85 år, och vid 

varje födelsedag från 90 år och uppåt. Tidigare när 

församlingen hade en diakon var det som regel diakonen 

som överlämnade födelsedagshälsningen. 

Numera tar kyrkoherden i ökad utsträckning hjälp 

av olika personer som överlämnar födelsedagshälsningen 

från församlingen. 

Torsåkers sockens blomsterfond uppvaktar vid 90, 

95 och 100 år med hjälp av fondens frivilliga 

medarbetare. 

Vems är skuggan? 

KORPÖGAT 

Passionsandakterna i Lillkyrkan 

19 

Andakterna är av enkel och meditativ karaktär 

som under fastan förbereder oss för påsken. 

Det handlar om sex torsdagar kl.19 i Lillkyrkan. 

Andakterna består av ett musikprogram samt läsning 

ur Jesu Kristi lidandes historia. Läsningarna 

har i många år genomförts med hjälp av frivilliga. 

Här är listan på årets andakter: 

Den 7 feb. läsn. Ulla-Maj Stenbacka, Sven 

Hedström piano. Den14 feb. läsn. Björn M. 

Mohlin, Staffan Berglind synt. Den 21 feb. läsn. 

Gunnar Sehlberg, Christine Hedwall sång och 

panflöjt. Den 28 feb. läsn. Agneta Berglund, Raul 

Wiberg tvärflöjt och sång. Den 6 mars läsn. 

Carina Liv, Erika Andersson-Rövik blocklöjt. 

Pilgrimsvandring i Torsåker 

I Staffans kyrka i Gävle firas sinnesrogudstjänst 

sista fredagen i varje månad. I anknytning till 

denna verksamhet ordnas under diakon P-O 

Engströms ledning dels meditationer men också 

pilgrimsvandringar. Det innebär att man under en 

dags vandring får tillfälle till stillhet, reflexion och 

gemenskap. 

En sådan vandring kommer att ordnas i Torsåker 

den 17 maj på Söderåsen. Info: exp: 400 51. 

Vems skugga är det vi ser? Bilden är tagen i naturligt ljus och 

skuggan kan ses på nytt vid rätt förhållanden. Vems är den? Rätt 

svar som inlämnas till expeditionen senast den 1 maj deltar i 

utlottning av W.Erikssons bok om Torsåkers kyrka.

20 KORPÖGAT 

Torsåkers församling. Kalendarium fasta - påsk -pingst 2008 

2/3 Midfastosönd. kl 9 Gudstjänst i församlingshemmet, C. Danielson, Blåbärssoppa (!) 

kl 19 Musikmeditation i Lillkyrkan. Avslappning till musik. 

3/3 kl 12 Sopplunch i församlingshemmet. Församlingskåren. 

4/3 kl 18 Mässa i anslutning till ungdomskväll. 

6/3 kl 19 Passionsandakt i Lillkyrkan, textläsning Carina Liv. 

Erika Andersson-Rövik, blockflöjt. 

9/3 Jungf. Marie b.d kl 11 Söndagsgudstjänst i koret. Lundin. Bodås husmodersförening medverkar. 

Kaffe dukas i kyrkan! 

13/3 kl 19 Passionsandakt i Lillkyrkan, textläsning Ingegerd Johansson. 

Carin Danielson, sång och synth. 

16/3 Palmsöndagen kl 11 Familjegudstjänst, Carin Danielson. 

kl 19 Musikmeditation i Lillkyrkan. Avslappning till musik 

20/3 Skärtorsdagen kl 12 Mässa, servicehuset särskilt inbjudet Eva Stenberg, sång. 

kl 19 Mässa, altaret avklädes 

21/3 Långfredagen kl 11 Långfredagsgudstjänst, Lundin, Korsvandring. Kyrkokören 

Visning av Korfönster kl 13-16 

22/3 Påskafton Kyrkan traditionsenligt stängd (detta symboliserar att Kristus är död) 

23/3 Påskdagen kl 11 Söndagsmässa, Lundin, Kyrkokören. Kyrkan öppen till kl.16 

24/3 Annandag påsk kl 11 Gudstjänst sammanlyst. Se predikoturer. 

30/3 2:a i påsktiden kl 11 Lekmannagudstjänst, predikan Ingrid Sjöberg. 

Calle Lindén, sång. Kaffe i församlingshem. Församlingskåren. 

Kl 19 Musikmeditation i Lillkyrkan. Avslappning till musik 


6/4 3:e i påsktiden kl 9 Gudstjänst i församlingshemmet, Danielson. (Ev. konsert se annons.) 

7/4 kl 12 Sopplunch i församlingshemmet, Församlingskåren 

13/4 4:e i påsktiden kl 11 Gudstjänst, Carin Danielson 


20/4 5:e i påsktiden kl 11 Söndagsmässa, Lundin 

kl 16 Piano- och orgelkonsert, Sven Hedström (25-års jubileum) 

27/4 Bönsöndagen kl 11 Gudstjänst, Carin Danielson 


1/5 Kristi him. f. dag kl 8 Gökotta på Gammelgården. Lundin. Kyrkokören. 

Hembygdsföreningen serverar kaffe. 

4/5 sö före pingst kl 9 Gudstjänst i församlingshemmet, Lundin 

kl 18 Jazzton, S.Hodin, R.Edström, S.Hedström, U.Magnusson, B.Tigrén. 

5/5 kl 12 Sopplunch i församlingshemmet, Församlingskåren 


11/5 Pingstdagen kl 11 Högmässa. Konfirmation, Lundin. Kyrko- och ungdomskören. 


17/5 kl 11 Barnverksamhetens terminsavslutning 

kl 18 Urnnedsättningshögtid, Obs! Anmälan till exp 400 02. 

18/5 Heliga tref. dag kl 11 Söndagsmässa, Lundin 

kl 18 Vårkonsert, Forsbacka Kammarkör 

25/5 1 e. tref. kl 11 Gudstjänst, Carin Danielson 


1/6 2 e. tref. kl 9 Gudstjänst i församlingshemmet, Lundin. (Ev. konsert, se annons.) 

Med reservation för ändringar. 

Se alltid predikoturer fredagar eller www.kyrktorget.se/torsaker 

Andakter på Spelmannen onsdagar jämna veckor kl 12. I församlingshemmet: Syföreningsmöte 1:a tisdagen i 

månaden kl 13:30 och Eftermiddagskaffe 3:e tisd.i månaden kl 13. Vuxenpyssel 11 mars kl 18:30 -21:30. 

Upplysningar om barn-o ungdomsverksamheten, körer, församlingskår, internationell grupp, samt för bokningar 

och gravärenden: ring exp 40002. Info om Svenska kyrkan: www.svenskakyrkan.se

Staffans krönika 

“Öringens” affärsidé 

På landsbygden är man aldrig 

roligare än man gör sig. Den 

tragikomiska historien om 

Ing-Maries staket är på allas 

läppar i Torsåker och det 

tackar vi för. Den här årstiden 

är det ont om samtalsämnen i 

Sveriges landsbygder, och 

finns inget annat att prata om i 

Torsåker kan man alltid prata 

om Ing-Maries staket. Det 

finns faktiskt ett parallellfall, 

eller rättare sagt har funnits. 

Inte här i Torsåker, men väl i 

Orsa där undertecknad hamnade 

som vikarie vid SJ i slutet 

av 1960-talet. 

I en av byarna utanför Orsa bodde 

en pensionerad banarbetare som 

kallades för “Öringen”. Han var 

lite speciell av sig, om man nu vill 

uttrycka sig milt. 

Namnet “Öringen” bar han för att 

hans ena öra var missbildat till följd 

av en sprängolycka i ungdomens 

dagar. Någon lustigkurre föreslog 

honom ibland att han skulle köpa 

nytt öra på lösöreauktion men det 

skämtet hade han hört så många 

gånger att han blivit immun mot 

det. Han hade alltid haft sinne för 

affärer, ett intresse som han kom 

att odla ganska mycket som pensionär. 

På vintern sålde han staket 

och på sommaren sålde han jordgubbar. 

Själva affärsidén kring sitt 

staket kunde kanske till och med 

vara något för Ing-Marie i Torsåker 

att fundera över. 

”Öringen” hade sin stuga vid en 

kurva som ställt till förtret för 

många bilförare. Kurvan var en 

riktig trafikfälla eftersom den var 

feldoserad. Kom man vid halt väglag 

in i kurvan med fel fart och i 

fel anfallsvinkel for man obönhör- 

Dags att reparera till nästa 

ligen rakt igenom “Öringens” staket 

och blev hjälplöst stående i 

hans trädgård. Till all lycka hade 

“Öringen” en traktor. Vid sådana 

tillfällen var han snabbt ute och 

erbjöd bilföraren en paketlösning 

som omfattade både bärgning och 

staketreparation. Allt för en nätt 

summa som den olycklige bilföraren 

mer än gärna betalade på stående 

fot för att komma ur den pinsammma 

situation som rådde. 

På sommaren då det var stiltje på 

bärgningsfronten kunde man se 

“Öringen” stå utanför sin stuga 

och måla staketspjälor. Då färgen 

torkat spikade han ihop spjälorna i 

färdiga sektioner som snabbt kunde 

monteras upp. Sedan lade han 

in sektionerna i uthuset i väntan på 

vinterns halka. 

Då vintern kom och han satt i sin 

stuga och hörde det kartaktäristiska 

braket i trädgården var han 

snabbt ute. Då allt var bärgat och 

klart och affären gjorts upp tog det 

sedan bara någon timme innan de 

färdigmålade staketsektionerna var 

uppe igen i väntan på nästa bil. 

Då “Öringen” inte målade staketspjälor 

på somrarna brukade han 

KORPÖGAT 

21 

åka upp till parkeringsplatsen vid 

vackra Emådalen där Indalsbanan 

korsar Europaväg 45. Där brukade 

turisterna stanna för att fotografera 

och där satt “Öringen” på en 

pall och sålde sina egenhändigt odlade 

jordgubbar. På köpet serverades 

turisterna björnhistorier från 

Orsa finnmark. Turisterna lyssnade 

fascinerat på berättelserna om 

människans möten med björnar. 

Ibland fick han frågan om det 

fanns gott om björn här. Han svarade 

att förr fanns det gott om 

björn men numera kunde han få 

sitta här i flera timmar utan att få 

se någon. 

Ibland kunde det hända att “Öringen” 

fick beröm av turisterna för 

sina jordgubbar. Även om han blev 

smickrad över att få beröm tyckte 

han ibland att turisterna var förfärligt 

högfärdiga. Då turisterna köpt 

jordgubbar kunde de ibland prisa 

honom för att hans jordgubbar var 

så stora och fina. Vid sådana tillfällen 

hade han alltid svaret givet: 

– Det skall dom väl vara när 

dom har växt alldeles bakom skithuset... 


22 KORPÖGAT 

Tack och lov för måndagar! 

Nääää, inte nu igen! Har du 

gått och lovat något ohållbart 

nu igen? Lovat något som du 

kommer att få äta upp åtskilliga 

gånger? Du lovade ju dig 

själv att inte lova något i år. 

Tänk att du alltid glömmer 

bort det. 

Ibland kan man fundera om man 

kommer med nya nyårslöften för 

sin egen eller andras skull. Man vill 

ju gärna vara den pålitliga typen 

som håller vad man lovar. 

Men lik´ förbaskat så lovar man 

bara de saker som är de jobbigaste 

att hålla. Det går naturligtvis att 

skylla på att Champagnen mjukade 

upp ens sinnen och försvagade karaktären 

som man under året byggt 

upp. 

Bara lovar och lovar... 

Du som alltid rakryggat stridit för 

att restauranger och andra offentliga 

inrättningar ska vara öppna för 

rökare. Rökare som idag är en minoritet 

på offentliga platser, står 

plötsligt där när tolvslagets sista 

“klonk” klingat ut, och lovar att aldrig 

ta en “stinkpinne” mellan dina 

läppar igen. 

– För vem vill kyssa en askkopp? 

Som du i den sista skälvande osäkerhetens 

sekund kläcker ur dig. 

Denna banala fras faller medan de 

svettiga händerna krampaktigt 

kramar om paketen med Nikotinell-plåster, 

tuggummi och sugtabletter 

i fickorna. 

Verkligheten låter inte vänta på 

sig. Morgonkaffet – dagen efter! 

Hur kunde jag vara så otroligt naiv 

och tro att det bara var att sluta? 

Jo, jo, det är lätt att vara efterklok, 

konsekvenserna låter inte vänta på 

sig. De små varelserna där hemma 

som man själv förmanar om det 

mesta, nu är det deras ljuva hämnd 

som vankas. Speciellt när man gör 

sig en extra lov runt kvarteret som 

man annars inte brukar göra. 

Barn ser och hör allt 

Dessa små detektiver ser, hör, 

sniffar och letar på ALLT! 

– Mamma du luktar rök! 

– Mamma, är det ditt cigarettpaket 

i din väska? 

– Mamma, var det du som tände 

en tändsticka inne på toa nyss? 

– Mamma, du lovade ju! Man 

dööööööör av sånt! 

Skräckslagen brudgum klarade krisen 

Michael Todd från Australien har 

äntligen blivit gift. Bakom sig hade 

han fem förlovningar som alla slutade 

med att han drog sig ur förhållandet 

strax innan vigseln. I det 

sjätte försöket gick det bättre då 

den 34-årige danskan Hedvig 

Försäkra i det lokala 

försäkringsbolaget! 

Ring för mer information! 

Tel 0290-403 83 

Mån - Fre 08.00 - 12.00 

Tors även 14.00 - 18.00 

Hemsida: www.dina.se 

Molin lyckades få Todd ända fram 

till altaret. 

Som en säkerhetsåtgärd hade 

brudgummen beställt fram en taxi 

som med motorn igång väntade 

utanför kyrkan ifall han i sista sekunden 

skulle komma på andra 

Inte dyr 

Inte billig 

Inte bäst 

Men jag finns här 

året runt 

Nornholms 

Blommor 

Solbergaleden - Torsåker 

Tel. 0290-40760 

Man får inte tjuvröka med heder 

när man har fyllt 40. Men varför 

ska man bara lova på nyårsafton? 

Och varför ska man lova saker 

och ting högt, när vi har en almanacka 

med en måndag i veckan att 

lova saker på. 

Nyttigare liv på måndag 

Den bästa dagen att börja sitt nya 

liv är ju måndagar, året om. Då har 

man ätit gott, fått ett par glas vin 

eller en riktig “bläcka” rent av. 

Askkopparna svämmar över av 

krokiga fimpar som är inrökta in till 

filtren. Det är klart att man kan 

börja ett nytt liv på måndag. Vi är 

ju så funtade att framemot onsdag, 

torsdag har tiden läkt de tillfälliga 

förvirrningarna om ett sundare liv 

som dök upp på söndagsmorgonen. 

Lagom till fredagseftermiddagen är 

vi “fit for fight” igen att ta oss an 

den stundande helgen med allt vad 

det innebär. 

Gräddsåser, vinflaskan, chipspåsen, 

nya cigarettpaket och efterrätter 

som lägger sig som bomull 

kring hjärtat. Säg ingenting högt, 

men på måndag börjar ett nytt liv ! 

Text: Pia Möller-Andersen 

tankar. Taxin behövde dock aldrig 

användas utan både brud och brudgum 

kunde lämna kyrkan tillsammans 

i limousine för att inta bröllopsmiddag 

tillsammans med släkten, 

rapporterar tidningen Metro. 

RAMSHOPEN 

Övre Storviksvägen 1, 

STORVIK 

Tel. 10747 

Inramning - Presenter - Hemslöjd 

Rolf Lidbergs tomtar och troll 

Kornischer - Loppis

Tillbaka till rötterna 

I augusti 2007 flyttade Torgny 

och Carola Westrin till fastigheten 

Torvalls i Fors. Huset 

hade då stått tomt i närmare 

40 år. De blev erbjudna att köpa 

huset med skog och mark 

därtill och Torgny, vilken är intresserad 

av jakt, såg möjligheten 

av att få sin egen skog 

att jaga i. Torgny har vuxit upp 

i Örebro men tillbringade sedan 

barnsben sina somrar 

och senare skollov, antingen 

hos farmor och farfar Anna 

och Ivar Westrin i Torsåker, 

eller hos mormor och morfar, 

Signe och Oliver Lindström i 

Hästbo. 

Han fortsatte sen även som vuxen 

att hälsa på hos släkten. 

Carola som haft sin uppväxt i 

Kungsgården fanns med i samma 

gäng som Torgny umgicks med i 

Torsåker och deras vägar möttes 

under en danskväll på Jäderfors 

holme. De blev ett par och när 

Carola sedan började i skola i Örebro 

1976 så flyttade de snart samman. 

1984 gifte de sig och har två 

vuxna barn, en dotter och en son. 

Sonen bor och arbetar i Örebro 

och dottern läser på Umeå universitet. 

Torgny och Carola har under 

åren tillsammans till största delen 

bott i Örebro. 

De övertog huset i Hästbo efter 

Torgnys morföräldrar i början av 

80 talet och har tillbringat många 

semestrar och helger där. 

Grävningsarbeten & 

stenspräckning utföres 

GrävKling 

Lars Kling 

Övre Berg 

Torsåker 

0290-377 44 070-58 58 678 

Carola och Torgny Westrin 

Hösten 2006 bestämde de sig för 

att flytta till huset i Hästbo. Carola 

hade precis tagit ett friår från sitt 

arbete. Så kom erbjudandet om att 

få köpa huset i Fors och de bestämde 

sig för att flytta dit, trots 

att det inte fanns vare sig vatten 

eller avlopp indraget och endast 

utedass. Vattnet i gårdens brunn 

dög till diskvatten men dricksvatten 

fick de åka och hämta i huset i 

Hästbo. 

Efter att ha levt som i gama tider 

under ett halvt år, fick de äntligen 

vatten och avlopp indraget. 

– Det var helt underbart, säger 

Carola, helt förståeligt. 

Idag har de även hunnit bygga till 

huset med tvättstuga och stort 

badrum med plats för bastu. 

Mycket är kvar att göra och de 

håller på lite överallt för att göra i 

ordning som de vill ha det. Kommande 

projekt är även att iordningställa 

ett garage. Torgny arbe- 

SANDVIKENS 

STADSBUDSKONTOR 

ALLA SLAGS 

FLYTTNINGAR OCH 

TRANSPORTER 

Tel: 026-251090 

Fax: 0290-10320 

KORPÖGAT 

23 

tar heltid på distans till Telia Sonera. 

Han trivs bra med det då han 

kan styra sin arbetstid mer eller 

mindre. Carola hade tur att få arbete 

genom Hofors kommun. Hon 

arbetar på olika skolor och dagis i 

Torsåker/Bodås med städ och kök. 

Hon trivs mycket bra med arbetet 

vilket ger möjligheter till att träffa 

många intressanta människor. 

På fritiden är Torgny i skog och 

mark och Carolas intressen är 

hemmet och handarbete. I familjen 

finns även en hund, fyra katter 

samt en undulat. Kanske blir det 

också höns så småningom. De har 

fortfarande släkt kvar i Kungsgården 

och Torsåker och de trivs med 

sitt hus och har trevliga grannar 

runt sig. Huset i Hästbo kommer 

de att behålla, för liksom Torgny 

har deras barn tillbringat sina somrar 

och lov i Torsåkersbygden, och 

vem vet, en dag kanske de övertar 

huset i Hästbo. 

Reportage: Inga-Lill Ek

24 KORPÖGAT 

Sandals kanon 

Förr i tiden fanns ett talessätt 

som sa att han eller hon “är en 

visa”. Med det menades att 

någon burit sig dumt åt och att 

man därför kvalificerat sig till 

att bli en visa som diktades 

kring det som folk gick och 

skvallrade om. 

En som i tidens anda blev en 

visa var en man som hette 

Zandahl och som levde i 

Stockholm i mitten av 1800talet. 

I folkets ögon blev han 

idiotförklarad men frågan är 

om han verkligen var så galen 

som det såg ut. Kanske var 

det största felet att han råkade 

bli född 50 år för tidigt. 

Zandahl hade varit artillerist vid 

krigsmakten och hade ganska stor 

erfarenheter av kanoner. Han 

tyckte att den svenska krigsmaktens 

kanoner borde kunna utvecklas 

och bli mer effektiva. Samtidigt 

insåg han att om han själv skulle 

utföra det arbetet i tjänsten var det 

bara krigsmakten som skulle tjäna 

på affären. Därför bestämde han 

sig för att göra det i egen regi för 

att kunna bärga den ekonomiska 

vinsten för egen räkning. 

Kanonkonstruktör 

Zandahl gick till ett gjuteri i Stockholm 

och överlämnade en ritning 

på en kanon. Samtidigt ändrade 

han sitt förnamn till Fabricius och 

efternamnet ändrades till Sandal 

eftersom han utgick ifrån att han 

nu stod på randen till en internationell 

karriär som kanonkonstruktör. 

Då kanonen levererats till Sandal 

krävdes en lång rad provskjutningar 

för att få den att fungera så 

som det var tänkt och nu började 

stockholmarna leva farligt. Särskilt 

invånarna på Söder som Sandal på 

eget bevåg valde som provskjut- 

ningsområde. Kulorna från Sandals 

kanon hamnade till en början lite 

här och var i kåkbebyggelsen på 

Söder och som genom ett under 

kom ingen människa till skada. 

Eftersom Sandal var ganska förmögen 

blev det heller aldrig några 

problem med ersättning för den 

materiella förstörelse som uppkom 

under provskjutningarna. Sandal 

blev till och med ganska omtyckt 

bland fattigfolket kring stadsdelen 

Vita Bergen i Stockholm då ett 

halvruttet skjul som förvandlats till 

kaffeved genom en kula från Sandals 

kanon plötsligt kunde ersättas 

med belopp som om det varit ett 

bostadshus. 

Skjuttillstånd 

Problem fick Sandal däremot med 

myndigheterna i Stockholm som nu 

började få upp ögonen för hans 

verksamhet. På den tiden fanns 

inga som helst bestämmelser i 

Sverige kring handhavande av 

skjutvapen, men nu började myndigheterna 

tycka att skulle det 

skjutas med kanon i Stockholm 

utanför krigsmaktens kontroll kunde 

det kanske vara lämpligt med 

någon form av tillståndsprövning. 

Till Sandal kom därför en skrivelse 

från myndigheterna med uppmaning 

att sluta med provskjutningarna 

till fromma för folk och fä, 

alternativt förlägga övningarna till 

ett mindre känsligt område. 

Den uppmaningen gav Sandal 

fullständigt attan i. Provskjutningarna 

fortsatte med oförminskad 

styrka och nu började Sandal släpa 

runt sin kanon till olika platser i 

Stockholm för att ingen i förväg 

skulle kunna veta var han höll hus. 

Demonstration 

1855 hade kanonen utprovats till 

ett skick som Sandal tyckte var 

perfekt. Till svenska krigsmakten 

kom en inbjudan från Sandal att 

närvara vid en demonstration av 

hans uppfinning och nu var det inte 

längre frågan om en kanon. 

I beskrivningen kallade han den för 

“förstörelsemaskin” med kapacitet 

att åstadkomma mycket mer än en 

konventionell kanon eftersom den 

kunde laddas om betydligt snabbare 

än de kanoner som fanns inom 

krigsmakten. Mellan raderna i inbjudan 

kunde utläsas att vid rätt 

pris kunde den tänkas vara till salu. 

Krigsmakten nappade på erbjudandet 

och skickade ett par officerare 

enligt Sandals önskan. Provskjut-

ningen gick bra men krigsmaktens 

representanter lät sig inte imponeras 

av Sandals uppfinning utan 

tyckte att den låg ungefär i samma 

klass som de kanoner man redan 

hade. 

I sin besvikelse över den svenska 

krigsmaktens nonchalans lär då 

Sandal i hemlighet ha vänt sig till 

ryska krigsmakten med tanken att 

om inte svenskarna ville stå bakom 

kanonröret på hans uppfinning kunde 

dom få stå framför istället. 

Motsägelsefulla uppgifter finns om 

huruvida ryssarna kom eller ej för 

att närvara vid demonstrationen. 

Någon affär med ryssarna blev det 

i alla fall inte varför Sandal ställde 

undan sin kanon i besvikelse över 

att ingen ville intressera sig för 

hans livsverk. 

Inget förbud för kanoner 

Sandal kunde dock inte släppa tankarna 

på sin kanon. 1865 plockade 

han fram den igen och nu hade han 

fått en ny idé. Han skulle utveckla 

den ytterligare så att den även 

kunde avfyras under vattnet och 

därmed vara osynlig för fienden. 

Nu började det åter att smälla 

friskt i Stockholm, i synnerhet vid 

strandkanterna. Söndagsflanerande 

damer med uppfällda solparasoller 

kunde få det ganska hett om öronen. 

Myndigheterna gjorde vad 

som kunde göras för att sätta 

stopp för verksamheten men hade 

svårt att hantera situationen eftersom 

det inte fanns någon lag som 

uttryckligen förbjöd privatpersoner 

att skjuta med kanon i den kungliga 

huvudstaden. 

En dag annonserade Sandal i 

Stockholmstidningarna med uppmaning 

till Stockholms befolkning 

att en söndag vid en bestämd tidpunkt 

infinna sig vid Danviksbron 

där de skulle få bevittna världens 

första demonstration av en undervattenskanon. 

Genom att avfyra 

kanonen under vattnet skulle han 

sänka en gammal utrangerad sand- 

pråm som placerats ute på Danviken. 

Då tidpunkten för demonstrationen 

närmade sig var hela Danviksbron 

fylld av förväntansfulla åskådare. 

Klockan tickade på och en timme 

efter utsatt tid låg båten ännu kvar 

och ingen hade uppfattat något 

kanonskott. Något hade uppenbarligen 

gått snett som gjorde att vid 

just det här tillfället vägrade kanonen 

att låta sig avfyras. Sandal 

tvingades ge upp demonstrationen 

och smyga iväg från platsen osedd 

för att slippa dra på sig folkets vrede 

över att ha blivit lurade till Danviksbron 

alldeles i onödan. 

Ställd inför rätta 

Påföljande dag ställdes Sandal 

inför rätta och dömdes till 150 riksdaler 

i böter med uppmaningen att 

aldrig någonsin mer företa sig några 

skjutövningar i Stockholm, vare 

sig under eller ovanför vattenytan. 

Efter fiaskot vid Danviksbron hördes 

aldrig något mer om Sandal. I 

stockholmarnas ögon var han inget 

annat än ett åtlöje. 1866 skrevs en 

nidvisa om honom som kom att ingå 

i Frans Hodells sångkomedi 

Andersson, Pettersson och Lundström. 

Visan blev mycket populär 

och blev så småningom ett så kallat 

skillingtryck. 

Som en parentes kan nämnas att 

femtio år senare rasade första 

världskriget för fullt. Många sjöslag 

utkämpades där ubåtstorpeden 

för första gången fick visa vad den 

gick för. 

Den som vet vad en ubåtstorped är 

för något kan konstatera att den 

bygger på exakt samma idé som 

Sandal försökte förverkliga men 

som så tragiskt mötte sitt öde vid 

Danviksbron i Stockholm. 

Visan “Sandals kanon”, ur 

sångkomedin Andersson, Petterson 

och Lundström: 

En ynkelig visa jag önskar att 

sjunga 

KORPÖGAT 

25 

med anda och själ och med 

kropp och med tunga 

med hjärta och strupe, med hals 

och med ton 

om en som blev tokig i Sandals 

kanon 

Det var just en flicka som bodde 

på Söder 

hon mist både fader och moder 

och bröder 

för alla var gångna till 

himmelens zon 

precis som åt fanders med 

Sandals kanon 

Hon läste att den som sig ville 

begiva 

till Danviken skulle ett 

slughuvud bliva 

om blott man sig ställde och titta 

från bron 

på båten som sprängdes av 

Sandals kanon 

Men flickan hon hamnade på 

hospitalet 

det är ju naturligt när allt var så 

galet 

ibland släpps hon ut för att stå 

där på bron 

och vänta på smällen från 

Sandals kanon 

Karin Osmund 

Text: Staffan Berglind 

Illustration: Katarina Borbos 

Öppettider: 

Tis-Fre 10.00-17.30 

Lunch 12.00-13.00 

Lördag 10.00-13.00 

Tingsgatan 16 Storvik Tel: 0290-10218 

Centralgatan 13 Hofors 

Tel. 0290 - 200 47

26 KORPÖGAT 

Isjakttävling på Malmjärn 

Kors vad det vimlar av segel 

idag, är det kappsegling? 

– Ja, det är det! 

Den 27 januari vimlade det av 

vita segel på Malmjärn när 

den årligen återkommande 

isjakttävlingen Malmjärnscupen 

gick av stapeln. Ett tjugotal 

ekipage från Sverige, 

Danmark, Polen och Storbritannien 

hade infunnit sig i försöken 

att erövra den åtråvärda 

vandringspokalen som 

stod i centrum för tävlingarna. 

Till hjälp hade man en strålande 

vacker vinterdag i kombination 

med de perfekta isoch 

vindförhållanden som 

krävs för att en isjakttävling 

skall bli lyckad. 

– Malmjärnscupen är en tävling 

som det talas om över hela världen, 

berättar Bendt Gjerlöff som 

rest till Torsåker från Köpenhamn, 

kanske inte i första hand för äran 

att få ta med sig pokalen hem till 

Danmark, utan för att få träffa sina 

själsfränder vars livstema utgår 

ifrån ett och samma ämne: Isjakt. 

För det är ingen tvekan om att isjaktsegling 

handlar om entusiasm. 

Bakom Malmjärnscupen som etablerades 

1994 står Håkan Elfström 

från Torsåker som är en av drivkrafterna 

bakom de ansträngningar 

som görs för att isjaktsegling som 

sport skall utvecklas i Sverige och 

även i övriga världen. Chris Williams 

hade kommit från Storbritannien. 

Inte i första hand för att segla 

isjakt, men när han nu ändå var i 

Sverige kunde han inte låta bli att 

rikta blickarna mot Torsåker och 

Malmjärn. 

Håkan Elfström med den åtråvärda pokalen 

Chris Williams 

Engelsk sjöofficer 

– Hemma har vi inte så många 

isbelagda sjöar. Det finns ett par 

uppe i Skottland men i övrigt är det 

ganska isfritt , säger Chris 

Williams med ett förflutet inom den 

brittiska flottan. 

Han är inte vilken flottist som 

helst. Numera är han pensionerad, 

men i aktiv tjänst var han en högt 

uppsatt sjöofficer i engelska drottningens 

flotta. 

Inom ramen för Nato-samarbetet 

var han under en tid placerad i 

Norge. Det var där som han upp- 

täckte att samma is som sjöfarande 

alltid betraktat som hinder för 

sjöfarten kunde ge människan hisnande 

upplevelser i sinnesvärlden. 

Och nyckeln till dessa upplevelser 

hette isjakt. 

Chris Williams är även en av dem 

som kämpar för att isjaktsegling 

skall bli en olympisk sport. Största 

hindret för att kunna bli OS-sport 

är att speciella isoch vindförhållanden 

måste till för att tävlingar 

över huvud taget skall kunna genomföras. 

Det är inte alltid som 

tävlingar kan starta på rätt klockslag 

enligt programmet eftersom 

det är vinden som håller i taktpinnen. 

Någon publiksport kan det 

därför aldrig bli. 

Ett sjätte sinne och bra vind 

För att bli en bra isjaktseglare 

måste man bli vän med vinden. 

Från en segelbåt kan man se på 

vattnet hur vindarna rör sig. Den 

förmånen har inte en isjaktseglare. 

Där måste man ha ett sjätte sinne

för hur vinden beter sig och den 

som utnyttjar känslan för vinden på 

rätt sätt kan komma upp i rejäla 

farter. 

– Med rätt vinkel mot vinden 

kan man lätt komma upp i farter 

över 100 km/tim, berättar Håkan 

Elfström och visar upp sin isjakt 

bestående av en båtliknande skapelse 

av trä och glasfiber uppburen 

av tre små medar med knivskarp 

egg för att minimera rörelsemotståndet 

mot isen. Den som ovarsamt 

drar fingret över medarna får 

räkna med blodflöde, och för att 

vinna sekunder i tävlingarna gäller 

det att ha så nyslipade medar som 

möjligt. 

Allt måste stämma 

Håkan Elfström berättar också att 

tävlingskörning inte är helt ofarligt. 

Han får medhåll av Christer Jönsson 

från Torsåker som berättar att 

dödssoffer har krävts vid kollisioner. 

På grund av kollisionsriskerna 

finns rigorösa säkerhetsregler som 

mycket handlar om väjningsregler 

som grundar sig på högerregeln. 

– Med vinden på styrbordsbogen 

är man kung på isen, sett ur 

vindens perspektiv. Då har man 

förkörsrätt. Med vinden på ba- 

Bendt Gjerlöff från Danmark 

bordsbogen får man se sig för och 

passa sig noga. Då har man väjningsplikt, 

berättar Håkan 

Elfström. 

Även kvinnor seglar isjakt 

Höga farter, vassa medar, hårda 

isar och en farkost 

som inte bjuder den 

seg-lande mycket 

skydd gör att 

isjaktsegling kräver 

sin man, eller 

möjligen sin kvinna. 

I startfältet fanns 

flera kvinnliga deltagare, 

bland andra 

tuffa Torsåkerstjejen 

Thea Andersson 

som blev tävlingens 

bästa dam och junior. 

Malmjärnscupens totalsegrare blev 

Tomas Lindgren från Stockholm 

som i egenskap av fjolårets VM- 

2:a var tippad som storfavorit. 

Tomas Lindgren får nu ta pokalen 

med sig hem till den kungliga huvudstaden, 

och återkomma till 

Torsåker nästa år för att försvara 

den. För några av deltagarna står 

VM i Polen som nästa programpunkt. 

Även om den åtråvärda pokalen 

stod i centrum för tävlingen tyck- 

Lördag 1 mars 

KORPÖGAT 

27 

tes det finnas andra värderingar 

som betydde mer i den sport där 

klassgränserna definitivt lyser med 

sin frånvaro. För vad kan man annars 

säga om en sport där en högt 

uppsatt brittisk Nato-officer kan 

svinga en bägare med en rörmokare 

från Torsåker, då man efter 

dagens slut skall summera erfarenheterna 

från tävlingspassen. 

En vacker sen vinterdag på Malmjärn 

Ett par viktiga ord till alla tävlande 

Vind i seglen 

Winter Jamboree 

Lördag 29 mars The Rockfire 


Sandy Boys String Band och Grassride 

Buffé mellan kl 1930 -21.00 Musik från. kl 22.00

28 KORPÖGAT 

Vargar i Torsåker 

Vargarnas vara eller inte vara 

har debatterats hett under ett 

antal år. Ytterligheter ställs 

emot varandra, där ena sidan 

förespråkar mera vargar och 

den andra sidan hävdar en 

nolltolerans. 

Det är i dag så som det alltid har 

varit, att vargarna skapar problem 

och rädsla hos den berörda landsbygdsbefolkningen. 

Ett belysande 

exempel är Ovanåkers kommun i 

Hälsingland, där den täta vargstammen 

och deras oskygga beteende 

gjort att fritidsaktiviteter och 

friluftsliv hämmas. Även fäbodbrukare 

är tveksamma till att fortsätta 

med denna näringsgren. 

Några besked från Naturvårdsverket 

om hur stora rovdjursstammar 

vi landsbygdsbor skall utsättas för 

har inte kommit, vilket skapar ännu 

större otrygghet. Många tror att 

vargarnas oskygga beteende är något 

nytt. Så är inte fallet. 1800-talets 

vargar var minst lika oskygga 

som dagens. 

Vargdrev utlystes i kyrkan 

En tidningsnotis från 1821 berättar 

enligt följande: “ Den 30 sistlidne 

december kl. emellan 9 och 10 

f.m. inträffade här den obehagliga 

händelse, att soldaten Karl Eds son 

Erik vid 3 år och 10 månaders åler, 

bredewid fadrens soldatstuga 

blef af en warg ihjälbiten och bortsläpad 

circa en half fjerdingswäg 

in uti skogen, hwarest han efter en 

kort stunds förlopp blef igenfunnen, 

då ansigtet och bröstet woro 

något skadade och inelfworne utrifne 

och till en del förtärde”. 

Händelsen inträffade i Årsunda. 

I det tidiga 1800-talet betraktades 

vargarna som en stor plåga för 

landsbygdsbefolkningen. Vargdrev 

hölls nästan årligen, oftast under 

sommaren. Dessa vargdrev var 

“lagligen påbjudna”, vilket innebar 

att varje matlag hade att skicka 

minst en man utrustad med “bössa, 

jaktspjut eller yxa”. Kallelsen utlystes 

från predikstolen vid högmässan. 

Det var också klart uttalat 

att ingen fick skicka underåriga 

ynglingar eller “halta och lytta gubbar”. 

Enligt lagen skulle varje socken ha 

en utsedd skallfogde och ett antal 

drevföreståndare. Dessa hade ansvaret 

för de utlysta dreven, samt 

att tillse så att socknens varggropar 

hölls i skick. Det var också 

deras arbete att förbereda och organisera 

de utlysta vargdreven 

som omfattade flera hundra man. 

Som uppmuntran till drevkarlarna 

delades 1-1½ sup brännvin samt 

bröd ut till deltagarna. 

Skottpengar utbetalades 

1830 till 1860 var de svåraste åren 

vad gäller vargangrepp på både 

människor och djur. 

I en skrift från denna tid finns nedtecknat 

att “vargarna beskattade 

bönderna hårdare än Kronan”. 

Med hopp om Guds beskydd tog 

man under högmässan hjälp av 

1695-års bönepsalmer där det står 

om “vilddjuren som kreaturen bedrövligen 

fördärva”. Att varg, 

björn och lo var en stor plåga för 

bönderna visar sammanställda 

siffror från mellansverige 1829. 

500 hästar, mer än 3 000 kor, 

20 000 får och getter och nästan 

3 000 grisar var detta års förluster. 

Med dessa siffror som grund är 

det förståeligt att vargen var innerligt 

hatad och att allt gjordes för att 

decimera stammen. Skottpengar 

utbetalades för varje dödad varg 

med 25 riksdaler Riksgäld år 1836. 

Den som lyckades döda en varg 

visade upp skinnet vid söndagens 

högmässa, där öronen avlägsnades 

och skottpengarna utbetalades. 

Utbetalningarna gjordes genom 

den så kallade “Rofdjurskassan”. 

Till denna kassa hade alla sockenbor 

skyldighet att bidraga, såväl 

kreatursägare som andra. 

Noteringar finns om att denna 

kassa funnits sedan 1600-talet, 

hela tiden under administration av 

kyrkan. 

Flera berättelser om lyckosamma 

tillfällen då vargar avlivats finns 

upptecknade och bevarade. 

Vargar ute på hal is 

Förvintern 1837 var Daniel Danielsson, 

född 1801, och Anna Olsdotter, 

född 1807, båda bosatta på 

Eltebo nr 3, nuvarande Eric-Anders 

väg, på väg över Eltebosjön 

en natt. Det var glansis och månsken 

vilket bidrog till Daniels och 

Annas fördel, för mitt ute på sjön 

upptäckte dom två vargar som på 

grund av den glatta isen ej hann fly 

undan. Båda vargarna dödades, på 

vilket sätt eller med vilka vapen 

framgår inte av berättelsen. Det är

dock troligt att ingen gav sej ut 

nattetid utan någon form av vapen, 

ex. vargspjut eller bössa, i dessa 

vargatider, kanske därav det lyckade 

resultatet. 

Oskygga vargar 

En berättelse om vargens oskygga 

beteende utspelade sej på 1850talet 

och lyder som följer: En vintersöndag 

i Sibbersbo gick Bergströms 

5-åriga son Lasse ut på 

bron för att uträtta naturbehov. 

Ingen i gården hade uppmärksammat 

att pojken gått ut, när dom 

plötsligt fick höra gossens rop på 

hjälp. Alla rusade ut för att se vad 

som stod på. Ute på gårdsplanen 

var en stor varg i full färd med att 

försöka släpa bort pojken, men 

gårdsfolkets hastiga uppdykande 

gjorde att vargen släppte sitt tilltänkta 

byte och avvek hastigt från 

platsen. Tack vare att vargen endast 

fått grepp om gossen skjorta 

undkom han med lättare blessyrer. 

Den svåraste tiden vad gäller 

förekomsten av varg i Torsåkers 

socken inträffade vid 1860-talets 

slut. Tillsammans med missväxt 

och nödår var den rikliga vargförekomsten 

ytterligare en prövning. 

Hundar och kattor försvann i byarna 

och även kreatur dödades inne i 

ladugårdarna om inte alla dörrar 

och luckor var tillbommade. 

Britta Andersdotter, född 1824, boende 

efter Barkhyttevägen i närheten 

av Berg i Torsåker berättade 

att dom vid denna tid hörde och 

såg vargar mest varje natt, ibland 

5-6 st, ibland ända upp till 12 stycken. 

Dom var så närgångna att 

dom gick helt nära stugan och kunde 

iakttagas från fönstren på bara 

någon meters håll. Vid sådana tillfällen 

vågade husfolket inte sova 

på nätterna, eftersom de blyinfattade 

glasrutorna hade bjudit föga 

motstånd vid ett inbrytningsförsök. 

Eld hölls i den öppna spisen och 

alla hade någon form av vapen till 

hands sådana nätter. När dagen 

grydde var samtliga vargar borta, 

bara spåren vittnade om den nattliga 

påhälsningen. 

Hunden var en varg 

Britta Andersdotter berättade också 

om när hon en vinterkväll var 

på väg hem efter att ha varit och 

hämtat ett skålpund strömming hos 

smederna vid Bergs Övre hammare. 

Salt strömming och halmbröd 

var i stort sett det enda som 

fanns att äta i dessa missväxttider. 

Britta hade hunnit en bit på väg 

hem, när hon upptäckte att en stor 

hund följde henne, om än på avstånd. 

Eftersom de flesta hundar 

gick lösa vid denna tid fäste hon 

inte så stort avseende vid sällskapet. 

Efter en stund var “hunden” 

ikapp henne och började nafsa efter 

strömmingspaketet. Britta tyckte 

att detta var väl närgånget och 

vände sej om med orden “schas 

hunn”. Då först upptäckte hon att 

det var en varg. På hennes kommando 

hade den hoppat upp på 

snökanten bredvid vägen, men 

gjorde inga ansatser att lämna henne 

ifred. Britta återupptog vandringen 

mot hemmet, men nu i raskare 

takt med vargen i släptåg. 

Den följde henne ända fram till huset 

och det var med stor lättnad 

hon kom in i huset och kunde 

stänga dörren. 

Vargar på gårdsplan 

En annan händelse som Britta 

Andersdotter berättade om var när 

deras släkting “Olasfar” kom på 

besök från Bergs by en lördagskväll. 

Eftersom det var vinter och 

kallt eldades det hela tiden i den 

öppna spisen under samtalets 

gång. Plötsligt fick dom genom 

fönstret se en flock vargar som likt 

skuggor mot den vita snön passerade 

i skogsbrynet. Britta och hennes 

man Eric Ersson, avrådde bestämt 

sin släkting ifrån någon van- 

KORPÖGAT 

29 

dring hem till Berg den kvällen 

varför “Olasfar” sov kvar över 

natten. 

I den första gryningen på söndagsmorgonen 

skulle Britta gå till ladugården 

för att mjölka getterna. Väl 

utkommen på bron förpassade hon 

sej kvickt in igen och stängde dörren. 

I det svaga morgonljuset hade 

hon upptäckt en stor varg bara någon 

meter utanför huset. 

Ytterdörren var konstruerad på så 

vis att man, om man så ville, bara 

kunde öppna den övre halvan och 

låta den nedre halvan vara stängd. 

När den första chocken lagt sej 

gläntade Britta försiktigt på den 

övre dörrhalvan och kikade ut. 

Vargen var fortfarande kvar strax 

nedanför bron. I ett plötsligt affekttillstånd, 

kanske på grund av 

chocken, började Britta skrika 

okvädningsord åt vargen, samtidigt 

som hon kastade vedträn mot sin 

antagonist. Vargen vägrade trots 

detta tumult att lämna gårdsplanen. 

Brittas vredesutbrott hade fått till 

följd att både “Olasfar” och hennes 

man vaknat. När dom fått situationen 

klar för sej tog Brittas 

man ett stadigt tag i vargspjutet 

som stod innanför dörren, och beordrade 

“Olasfar” att beväpna sej 

med ett vedträd. Tillsammans gick 

dom ut för att jaga den oinbjudne 

gästen på flykten. Vargen lät sej 

dock inte att imponeras. 

När “Olasfar” och Brittas man 

närmade sej reste vargen ragg och 

gick till motattack ljudligt morrande. 

Brittas man var dock beredd 

även på en sådan utveckling och 

när tillfälle gavs rände han in spjutet 

i halsen på vargen. “Olasfar” 

var kvickt framme med det bastanta 

vedträdet och slog det med full 

kraft i huvudet på vargen. Därmed 

var striden över. Det vargspjut 

som Erik Ersson använde vid detta 

tillfälle var av synnerligen enkel 

konstruktion. Bladet från en uttjänt 

lie hade surrats fast på ett långt 

Fortsättning på sidan 32

30 KORPÖGAT 

forts.fr.sid.31 

träskaft. Spjutet hade dock, trots 

sin enkla konstruktion, avsedd verkan 

vilket slutresultatet visar. 

Tjärvedsbloss och kolharka 

Det finns berättat att barnen på 

väg till och från skolan bar tjärvedsbloss 

som skydd under dessa 

vargrika år. 

Under kolningsarbeten vid sjön 

Grängen blev landbonden Erik 

Larsson, född 1809 och bosatt på 

Nyhyttan No 4, anfallen av en ensam 

varg. Attacken kom utan förvarning 

och mycket oväntad. Tack 

vare att Erik hade “kolharkan” till 

hands lyckades han avvärja anfallet 

och hålla vargen ifrån sej. När 

tillfälle gavs lyckades Erik få in ett 

hårt slag över vargens rygg vilket 

förlamade honom. Efterföljande 

avlivning sköttes troligen med 

lämpligare verktyg. ( En “kolharka” 

är närmast att likna vid en 

jättestor potatishacka med långt 

skaft). 

En vinterdag 1870 var Per-Anders 

Petter Pettersson, född 1846, på 

väg till Edske Bruk med ett vedlass. 

Ute på sjön Edskens is blev 

han upphunnen av en vargflock 

som med alla medel försökte komma 

åt hästen. Den rådige bergsmanssonen 

från Barkhyttan No 11 

lyckades dock att med hästen i 

fullt sken, hålla vargarna ifrån ekipaget 

med hjälp av medhavd ved 

för mat- och kaffekokning. Tack 

vare stark sinnesnärvaro och träffsäker 

vedkastning lyckades han 

distrahera vargarna så mycket att 

både han själv och hästen klarade 

sej helskinnade fram till Edske 

Bruk. 

”Rofdjurskassan” 

Den tidigare nämnda “Rofdjurskassan” 

var under dessa rovdjurstäta 

år på 1800-talet ofta utan likvida 

medel. Ersättningar för dödade 

kreatur och utbetalningar av 

skottpengar hade till följd att extra 

uttaxeringar ständigt fick göras. 

Den fastställda taxan var att varje 

person betalade 1 shilling. För varje 

häst betalades 6 Runstycken. 

För varje nötkreatur 3 Runstycken 

och för varje get, får eller svin betalades 

1 Runstycke, allt in banco. 

Även det så kallade utanvidsfolket 

hade att betala efter denna taxa. 

Att slitningar uppstod när “Rofdjurskassan” 

var tom visar följande 

händelse. “Gamle mästersmeden 

Anders Olsson i Wijbyhyttan” 

lyckades år 1832 skjuta en varg. 

Skinnet visades upp vid en högmässa 

samma år, och skottpengar 

utlovades. När han ännu inte, år 

1836, erhållit de utlovade pengarna 

uppsökte han sockenstämman. 

Normalt hade inte utanvidsfolket 

någon yttranderätt vid dessa möten, 

men trots detta förde den 

gamle mästersmeden sin talan, och 

krävde att få sina skottpengar. 

Han hotade de församlade bergsmännen 

med stämning och utmätning 

om inte skulden reglerades. 

Inför detta hot gjordes en extra 

uttaxering av “Rofdjurskassan” 

och Anders Olsson erhöll så småningom 

25 riksdaler riksgäld för sin 

fällda varg. 

Ett riktigt storkap gjorde gruvuppsyningsmannen 

Anders Ferm i 

Barkhyttan. År 1830 lyckades han 

fånga 3 vargar, troligen i byns 

varggrop. Det väckte säkert stor 

beundran och respekt när han visade 

upp skinnen vid högmässan i 

kyrkan. Det hörde långt ifrån till 

vanligheterna att en och samma 

jägare och fångstman lyckades 

med en liknande bedrift. 

Ibland försvann vargarna 

Trots den rikliga vargförekomsten 

kunde det vissa tider hända att 

vargarna försvann ifrån Torsåkers 

socken. En sådan period inträffade 

under senare delen av 1870-talet. 

Ortsbefolkningen gladde sig åt att 

vargplågan äntligen tycktes vara 

över. Antalet rivna tamdjur min- 

skade till ett minimum, och rädslan 

för att barnen skulle komma till 

skada avtog. Allt återgick till det 

normala. 

Lugnet varade till vintern 1880. 

Den första observationen av att 

vargarna var tillbaka i Torsåkers 

socken gjordes av Britta Andersdotter. 

På sin väg till Berg upptäckte 

hon spåret efter “en synnerligen 

storväxt varg” som kommit 

söderifrån, korsat vägen Berg- 

Barkhyttan och gått vidare upp 

mot Körberget. När Britta efter en 

kort stund mötte två barn på väg 

hem till Barkhyttan efter konfirmationsundervisningen 

vände hon om 

och tog barnen med hem till torpet. 

Brittas son var nyligen hemkommen 

från sitt arbete, och tillsammans 

följde dom barnen till Barkhyttan. 

Brittas åsikt var att inga 

barn skulle gå ensamma denna 

långa väg när det fanns varg på 

skogen. 

1880-talet blev dock inte någon 

svår tid vad gäller vargförekomsten. 

Vargarna syntes oftast ensamma 

eller i par och förorsakade 

långt ifrån den skada som gjorts 

under tidigare decennier. 

Vid 1890-talets början observerades 

åter vargspår norr om Barkhyttevägen 

ovanför Berg. 

Eftersom de gångna 15 åren varit 

fri från några stora problem väckte 

inte den ensamma vargen någon 

större uppmärksamhet. Det skulle 

dock visa sej att vargarna än en 

gång gjorde ett försök att etablera 

sej i dom gamla reviren inom Torsåkers 

socken. 

Julafton utan julgran 

Gruvarbetaren Anders Eriksson, 

(född 1857, död 1915) från Berg, 

berättade om när han en julafton i 

början på 1890-talet skulle till skogen 

och hugga en julgran åt barnen. 

Med yxa och en kälke i släptåg 

begav han sej upp mot Körberget. 

Tempot var raskt, eftersom 

det redan var en bit in på dagen.

Anders letade länge, och hade 

kommit långt hemifrån innan han 

hittade en gran som han trodde 

skulle få barnens gillande. 

När granen var huggen och lastad 

anträddes tillbakafärden med en 

längtan om att få komma hem till 

stugvärmen och börja julfirandet. 

Ett lätt snöfall i den begynnande 

skymningen gjorde att Anders kände 

hur julstämningen började infinna 

sej. Ett långdraget ylande nordväst 

ifrån väckte honom i hans 

tankar. Ljudet var inte att ta miste 

på. Han mindes barndomen, där 

detta ljud var vanligt. Det var varg 

på skogen. Anders stannade upp 

med kälken för att lyssna om det 

var en eller flera vargar. Den allmänna 

meningen i byarna var att 

en ensam varg ogärna anföll en 

vuxen människa. När ljudet återkom 

visade det sej dock att flera 

vargar ingick i sällskapet, och vad 

värre var, flocken i nordväst fick 

svar ifrån Körberget helt nära 

Anders. Kälken med julgranen 

övergavs och med ett stadigt grepp 

om yxan gav sej Anders skyndsamt 

hemåt. I sin flykt mot hemmet 

i Berg tyckte sej Anders höra 

att vargarna kommit närmare. En 

hastig tanke om att gena över skogen 

till Kalle i Flughem, vilket var 

betydligt närmare än till hemmet i 

Berg, övergavs direkt. Anders var 

helt säker på att hans fru skulle 

komma i kälkspåret och leta efter 

honom om han inte kommit hem 

inom rimlig tid, varför Anders fortsatte 

sin språngmarsch utför berget. 

Han visste att en uppkörd väg 

gjord av kolkörare låg i färdriktningen, 

och att denna skulle göra 

flykten både lättare och snabbare. 

När vägen väl nåtts stannade 

Anders upp och lyssnade. Vargarna 

hördes fortfarande, dock inte 

oroande nära enligt Anders bedömning. 

Flykten fortsatte nu i lite lugnare 

tempo, så att krafterna skulle 

räcka ända hem. Framkommen till 

Lundgruvan stannade Anders åter 

upp för att vila lite och lyssna. 

Med bävan hörde han att vargarna 

nu kommit betydligt närmare. En 

hastig tanke på att ställa sej med 

ryggen mot Lundgruvans vägg och 

freda sej med yxan övergavs, och 

språngmarschen mot hemmet återupptogs. 

Framkommen till skogsbrynet mot 

Berg kastade Anders en blick över 

axeln. Vargarna var ikapp honom, 

men på behörigt avstånd. 

Som otydliga skuggor rörde sej 

vargarna fram och tillbaka över 

vägen i den tilltagande skymningen. 

Med hemmet inom synhåll 

fortsatte Anders flykten, men nu 

med full koncentration bakåt. Vargarnas 

tvekan om att våga anfalla 

gjorde att Anders hann fram till 

hemmet totalt utmattad. 

Det blev en julafton utöver det 

vanliga i familjen med många tacksamma 

tankar till vår Herre som 

räddat Anders ur denna farliga situation. 

Att julaftonsfirandet fick 

ske utan gran var av underordnad 

betydelse. 

Detta var den sista vargflocken i 

Torsåkers socken. Under resterande 

delen av 1890-talet mattades 

vargstammen betydligt och vid 

1900-talets början återstod endast 

något fåtal strövargar. 

Skyddsjakt eller inte 

Min morfar (född 1896) berättade 

att han och hans fosterfar såg två 

vargar på Sälgsjöns is 1904. 

Morfars fosterfar hade gäddkrokar 

utsatta, vilka vittjades och betades 

om varannan dag. Vid ett av dessa 

tillfällen var de 2 vargarna ute på 

isen och krafsade fram kasserad 

betesfisk. 

Med dessa väldokumenterade berättelser 

som grund ställer jag mej 

frågande till hur Naturvårdsverket 

kan avslå den begäran om skyddsjakt 

som gjordes av Ovanåkers 

kommun, med motiveringen att 

vargen är helt ofarlig för människor. 

Vad händer om EU tvingar 

KORPÖGAT 

31 

på oss sina idéer om betydligt 

mycket flera vargar i Sverige, om 

redan dagens antal hämmar glesbygdsbefolkningensfritidsaktiviteter 

i naturen? 

Flera vargar kommer naturligtvis i 

en förlängning att betyda färre vilda 

bytesdjur. Med rovdjurssäkrade 

beteshagar där ingen mat finns åtkomlig 

är risken stor att vargarna 

blir ännu mer närgångna i byarna 

för att finna föda. Hundar och katter 

kommer då att leva ett högst 

otryggt liv. Även andra husdjur så 

som hästar, kaniner m fl kommer 

säkert också att tilldra sej vargarnas 

uppmärksamhet. 

Är vi på väg mot ett nytt 1800-tal? 

Johnny i Ålbron 

Foto: Internet 

Källor: Torsåkers Hembygdsförenings sockenarkiv 

William Eriksson 

Nästa nummer 

av 

Korpögat 

kommer ut 28 mars 

manusstopp 13 mars 

GARNBOD 

Solbergaleden 22, Torsåker 0290 - 403 25 

Mån-fre 9.30-17 (lunch 12.30-14.00) 

Lördagar Stängt 

STICK- & VIRKGARN 

Uppritade BRODERIER 

DMC Moulinegarner - KEMTVÄTT 

MATTRASOR - MATTVARP

32 KORPÖGAT 

Ing-Marie går över till stenmur 

Nu ger Ing-Marie upp. 

– Nu är jag trött på det här. 

Nu blir det stenmur. Jag har 

varit i kontakt med Hofors 

kommun och frågat om jag 

kan ersätta mitt trästaket med 

natursten. Det fanns inga 

hinder, säger Ing-Marie 

Möller-Andersen. 

Många Torsåkersbor trodde knappt 

sina ögon då de plötsligt en morgon i 

början av februari fick se att Ing- 

Maries staket för fjärde gången inom 

kort tid låg som ett plockepinnspel. 

Ing-Marie själv fick se förödelsen då 

hon svängde runt hörnet med sin bil 

för att åka till Tingsrätten i Gävle där 

hon tjänstgör som nämndeman. Vad 

tänkte hon då hon fick se vad hänt? 

– Jag tänkte “nej, inte nu igen” 

och då förhandlingarna i Tingsrätten 

var slut kändes det lite motigt att åka 

hem, berättar Ing-Marie. 

En tröst i eländet är att det som från 

början såg ut som en smitning inte 

var det. Händelsen är uppklarad. 

Två rivningar samma dag 

Ing-Marie berättar att förutom de 

fyra senaste fallen finns två tidigare 

fall som hände för ett antal år sedan 

och som har sina lustiga poänger. 

Det knackade på dörren hos Ing- 

Marie och där stod en förtvivlad kvinna 

som sa att hon kört på staketet. 

Hon berättade vem hon var och var 

hon kunde nås. 

Tio minuter senare ringde det på dörren 

igen. Nu var det en yngre man 

Hofors Trafikskola 

utbildar: 

Handledare, B-körkort, 

BE-körkort, EU-moped 

Ring för mer information 

Även intensivkurser 

0290-234 60, 070-646 35 93 

Faluvägen 73, 813 30 Hofors 

Sett från Tor-Center 

som berättade att han råkat köra på 

staketet undrade hur han kunde göra 

rätt för sig. Ing-Marie svarade att det 

här är redan uppklarat och att den 

som kört på staketet redan varit här. 

Mannen såg lite förbryllad ut och sa: 

– Då har jag nog kört på staketet 

lite mer... 

Av de senaste påkörningarna, som 

Korpögat rapporterat om är det två 

som varit extra jobbiga för Ing- 

Marie. En av påkörningarna gjordes 

av en linjebuss där bussens ägare 

Swebus till en början nekade till att 

ha haft någon buss i Torsåker just 

då, trots att flera vittnen hade sett 

den. Där blev även miljödomstolen 

inkopplad och Ing-Marie fick en 

motig tid med ett trilskande bussbolag 

som nästan vägrade tala med den 

som man ställt till trassel för. I ett 

annat av fallen hamnade ärendet hos 

försäkringsbolaget Trygg Hansa. 

När bilägaren inte visade något större 

intresse att kommunicera med för- 

po.ferm 

datorservice 

service av PC och lokala nätverk 

Ring 0290-10 999, 070-3468205 

Per-Olof Ferm 

Wijbyvägen 59, 813 94 Torsåker 

säkringsbolaget, 

blev det istället Ing- 

Marie som tvingades 

agera i bilägarens 

ställe. Dessutom 

fick hon erfara 

att försäkringsbolaget 

inte var överdrivettillmötesgående. 

–Trots att det är 

jag som är offer är 

det jag som fått åka 

till Sandviken för att 

försöka komma till 

tals med Swebus, förhandlat med 

bilförare, försäkringsbolag, polis och 

miljömyndigheter. Det är åtskilliga timmar 

som fått läggas ner i en anda som 

präglats av att ibland vilja smita undan 

sitt ansvar. 

Ing-Marie tänker ibland på kvinnan 

och mannen som med några minuters 

mellanrum ringde på dörren, och öppet 

och ärligt berättade vad som hade 

hänt 

– Jag vill tacka dem för detta, och 

önskar att flera kunde ha modet att 

uppträda på det sättet, säger Ing-Marie. 

Efter sex kraschade trästaket får det 

nu bli annan ordning. Så snart snön 

försvinner kommer naturstenen på 

plats. Ing-Marie har redan fått erbjudanden 

från traktorägare m.fl. i Torsåker, 

som lovat hjälpa henne att få 

det nya staketet på plats. 

– Dom tycker väl lite synd om 

mig efter allt som har hänt, säger 

Ing-Marie. 

Allt inom Byggmaterial! 

Vi ger dig råd och tips! 

Personlig service! 

Välkommen till oss 

Roger & Micke 

Mån-Fre 

Lördag 


7 - 18 

9 - 13 

Storvik 

Gästrike- 

Hammarby 

Wallqvist 

Byggmaterial 

Nya Riks 80 

ABB 

Hofors 

Näsbyvägen 60 - 812 00 STORVIK - Tel: 0290-10440

. 

Den illa gör, han illa far... 

Fotot utlånat av Ingegerd Johansson 

Det sägs att skadeglädjen är den enda sanna glädjen som finns, och visst 

ser hästen väldigt harmonisk ut när slakteriets bil råkat haverera precis 

utanför hans hage vid en byväg i Toråker. 

Bokstäverna SGS stod för Stockholm-Gävle slakteriförening och det regionala 

slakteriet som bland annat betjänade Torsåkersbygden låg i Valbo. 

Sent ska syndaren vakna 

En dag i januari fick Korpögat telefon från Hofors Kommun. Det var ansvarig 

tjänsteman för våra vägar och skyltar som ringde. Han sa sig ha 

upptäckt att vi skrivit om Centrum-skylten som hade dykt upp i Torsåker. 

Jag berättade då att vi redan under våren skrivit om den och även haft 

bild på den i tidningen. Tydligen hade vederbörande missat den informationen, 

utan sett skylten i Korpögats kalender för 2008, där vi på nytt 

visade bilden och hade skrivit en vers om händelsen. Tjänstemannen lät 

mycket bestämd när han påpekade för mig att detta var olagligt. Jag 

undrade då vad som var olagligt. Att visa en bild på skylten och skriva om 

den, eller vad? Han påpekade åter att det var olagligt och att det var 

straffbart. Han hade upptäckt att skylten var stulen i Hofors. Jag frågade 

honom om han anklagade Korpögat för att ha stulit skylten och satt upp 

den i Torsåker. Efter en viss betänketid svarade han nej på min fråga. 

Jag förklarade för honom att det var tur att han svarade nej, då jag 

annars hade polisanmält honom. Jag uppmanade honom att tänka sig för 

innan han ringer till en tidningsredaktion och påstår saker. Han klargjorde att 

nu skulle minsann skylten återställas till sitt ursprungliga ställe. 

Text: Margareta Skogsberg 

KORPÖGAT 

även 

fälgriktning 

Butiken 

mitt i byn 

Paketutlämning 

ATG-ombud 

Svenska Spel 

Apoteksutlämning 

Öppet: 

Måndag - fredag 

9.30 - 20.00 

Lördag 9.30 - 19.00 

Söndag 11.00 - 19.00 

33 

Rönningsholmsv. 2 Torsåker 

Tel: 0290-42140 070-2142773

34 KORPÖGAT 

I Korpögats majnummer frågade vi 

om någon läsare kände igen någon 

på bilden. Vi har fått några namnförslag 

men är tacksamma för fler. 

Vår prenumerant Lars Björkman 

ringde och berättade att det var 

han som tagit kortet på Näsbysjön. 

Känner du igen någon person på 

bilden så kontakta Leif Skogsberg 

på tel. 0290-40173. 

Ekonomiskt bidrag till Kråknäsjärnet 

Föreningen Kråknäsjärnet får 75.000 kronor ur Gästriklandsfonden för att 

bygga upp en fältstation för att studera de första 5000 åren av 

Gästriklands historia. Redan i slutet av februari hoppas Lars Holmgren att 

föreningen kan presentera det fortsatta projektet och samtidigt ge en bild 

över sommarens fynd. 

Ur Gefle Dagblad 9 februari 

För en tid sedan kunde vi läsa i 

tidningarna att Lars Ferm alias 

Lars-Inge Svartenbrant flyttat från 

Hofors till Dalarna. Nu är han i 

gott sällskap, för nu har tydligen 

hela Hofors befolkning också hamnat 

på andra sidan länsgränsen. 

Vi bifogar här tabellen över den 

nya indelning som hämtats från 

Svensk fastighetsförmedlings 

hemsida på Internet. 

Vad månde det bliva härnäst? 

Hoforsbor blir masar 

Gräv mesolitikum i Torsåker 

11-22 augusti 2008 

Utgrävning under ledning av arkeolog Michel Guinard, SAU 

1000 Sek per vecka eller 200 Sek per dag 

Anmälan till Föreningen Kråknäsjärnet tel. 0290-40155 

Målgrupp: intresserad allmänhet, amatörarkeologer 

Välkomna! 

Reflexvästar 

Finns att köpa på Korpögat 

storlek: 

3-10 år 

10-16 år 

XL 

XXL 

Pris: 80 kr 

Telefon: 0290-40050 eller 40173 

Torsåkers 

Röda Korskrets 

kallar till 

Årsmöte 

5 mars 18.00 

Lokal: Gammelstillavägen 7 

Föreningen 

Kråknäsjärnet 

kallar till 

Årsmöte 

den 24 april kl. 19.00 

i Bygdegården

KORPÖGAT 

35

36 KORPÖGAT

Feb -08.pmd - Korpögat

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?