1953-04-24 Evald Larsson Vingåker Stenbrytande Vingåkerstorpare ...

Katrineholms-Kuriren fredagen den 24 april 1953
Dyngbröllop' vid Bisstorp unik sommar fest
Sforåtrövare i Lännässkog hot mot malmfora
Stenbrytande Vingåkerstorpare med påskbjörk i stugan är framstående
folklivsberättare
Här lyssnar spelmannen och folkloristen Evald Larsson i
Vingåker till lärkans drillar över »fideikommisset» Fridhem.
vittnar om även den nuvaran-
Jag vill inte gräva jorden, de ägarens flit i st^nröjning.
jag vill inte hugga ved, För att inte tala om de övjag
vill drömma under riga omfattande förbättringhäggarna
tills solen hon ar hr Larsson hunnit med
går ned . . . sedan 1949 utan några som
helst statliga bidrag eller
Så låter Dan Andersson lån.
spelmannen säga i en av sina
dikter, men det citatet kan Under säsongen »smetar hr
inte tillämpas på Vingåkers- Larsson ner hus», som han själv
musikanten och folklivsfors-» säger: han är alltså målare, men
karen Evald Larsson, tidigare På kvällarna har han grävt
herre till »säteriet» Berga- brunn, byggt ny källare samt relund
och numera boende på Parerat vagnslider, svin- och
»fideikommisset» Fridhem i hönshus och visthusbod. Nu är
Nästorpstrakten. Cirka 300 d e t mangårdsbyggnaden som är i
meter stengärdesgårdar in- farozonen. Vatten och avlopp
hägnar de 4—5 tunnlanden s t å r närmast i tur, och därefter
åkerjord, som hör till stället, s k aU det bli nytt tegel på den
och långa sträckor av vit- gamla stugan, som egentligen be-
. glänsande nyupptagna stenar s t å r a v t v å sammanbyggda soldattorp.
-
Hr Larsson är en utomordentligt
intresserad folklorist och vårdare
av gamla traditioner i lämplig
kombination med nutida förbättringar.
Det återspeglas bl. a.
i hans pietetsfullt utförda restauration
av bostadshuset. I finrummet
t. ex. har han vid ommurningen
återuppfört en öppen
i spis i gammal modell och likaså
har det förutvarande taket, som
består av lockbräder, restaurerats
i stället för att ersättas med
plattor, vilket ju annars är det
^vanliga. Inte ens fönstren har
blivit av den moderna men i
ombyggda gamla stugor stilvidriga
typen, utan han har låtit göra
faya med sex smårutor av den
gamla modellen.
Men tro inte för den skull att
fru Larsson residerar i ett omodernt
kök med spiselkåpa, nerrökta
tapeter och hörnskåp för
att det skall vara gammaldags.
Nej då, där har det gamla opraktiska
fått vika för kakelplattor,
rostfri diskbänje, köksskåp med
skjutdörrar och oljemålade väggar
och tak.
Sommarparadis med nyanlagd
park
Fridhem är ett litet sommarparadis,
som ligger cirka 500 meter
från stora landsvägen, omgärdat
av de mest förtjusande hagbackar.
I trädgården blommar
redan gullvivorna, och som vänligt
leende ögon i den skira vårgrönskan
sticker blåsippor och
vitsippor upp. Bakom stugan *har
Larsson påbörjat en liten parkanläggning,
där så ovanliga saker
som förädlade blåbär och silvergran
i sällskap med allehanda bärbuskar
och , andra mer eller mindre
sällsynta växter skall förhöja
trevnaden för invånarna vid
Fridhem. Stora stenpartier hål-1
ler han också på att bygga upp, j
och har man tid att lyssna, kan !
den mångkunnige fiolspelmannen 1
berätta om var han funnit de;
olika stenarna och tala om varför i
han kom att ta vara på dem. En
del är t. o. m. försedda med fyndplatsernas
namn. Både Dalarna,
Småland och Gotland finns representerade
förutom det egna landskapet
förstås. Uppförande av
ett litet härbre i en björkdunge i
ena hörnet av den lilla parken
står också på önskelistan, och

I får den planterade växtligheten Hr Larssons morfar slagtröska- Uppe i Bergslagen var inte
j rota sig ordentligt, blir idyllen de förresten skörden från sin Vingåkersbönderna så sär-
j fullständig. En oas vid sidan om fyratunnlands Lännäsgård så skilt omtyckta, eftersom de i
| bråkiga allfarvägar; en idealisk sent som 1918, då han var 78 år sin iver att vara först och
plats, där en spelman och natur- gammal. Det berodde på att det j få lass på kälkarna ville trän-
, älskare kan »drömma under häg- då inte fanns drivmedel för maga undan de övriga körarna.
garna tills solen hon går ned». skinell tröskning.
Både hr Larssons far och mor
• Evald Larsson är ingen
var födda i Högsjötrakten och
dussinmänniska. Han vågar Råg kördes med häst från Falun fick gå i dagsverken vid Bisstorp.
bryta av litet mot omgivnin- Nödåret 1868, då stora tiggåt- På kvinnornas lott kom bl. a. att
gen och vara en smula origihopar drog fram på vägarna, har bulta sönder gödsel sedan den'
nell. Ett exempel härpå är också vår berättare fått upplys- I spritts ut på gärdena. — Den skall
påskbjörken inne i stugan, ningar om. Då var folk glada
till vilken han fått idén från om de fick arbete för bara ma-
vara fin som peppar, sade den
annat håll. I en julgransfot ten. Hungersnöd rådde, och från
stränge rättaren.
har han satt en björk i höjd det statliga reservlagret i Falun
I slutet på 1800-talet skedde hö-
som en normal julgran, o. det hämtade Vingåkersborna råg med
slåttern i huvudsak för hand vid
nu vackert grönskande trä- häst. Priset var högt: 32 kr.
Bisstorp. Det fanns visserligen
det är behängt med grant må- tunnan — cirka 118 kg. Men det
en slåttermaskin, men den skulle
lade ^ påskägg, tuppar och kunde också hända att säden tog
alternera mellan tre stora gårdar
granna band.
slut 4 Falun, och en del fick åka
och det blev därför mycket hand-
Alla förbättringar har han ut-
den långa vägen fram och åter
slåtter. Betinget var i allmän-
utan att få last med sig tillbaka.
het ett tunnland klöver, som det
fört ensam eller med litet biträ-
| de av frun och svärfadern. Den
En tusenkonstnär av sällsynt ibland emellertid var nästan
senare brukar förresten sköta om
slag var Erik Åkerlind i Nydal omöjligt att klara av, eftersom
vid Högsjö, född 1826. Han var klövern kunde vara tjock som en
de tre korna och göra andra små- skräddare, smed, skomakare, må- urskog i miniatyr.
sysslor. Stengärdesgårdarnas lare och snickare. Dessutom
storlek och utseende för tanken skötte han sitt lilla ställe och sköt Brinnande glögg förfriskning
till den karga Smålandsjorden, tjäder på spel, vilket ju var till-
vid dans
och i fjol t. ex. handborrade Larslåtet förr i tiden. Förutom allt
son 12 meter borrhål — ordning
Ungdomen samlades ofta till
detta var han känd som en duk- dans i stugorna i Högsjötrakten.
och reda på saker och ting är tig fiolspelare, som alltid med- Varannan lördag eller söndag
den idoge småbrukarens valverkade vid de verkligt unika skramlade pojkarna ihop litet
språk — och lät 104 sprängskott »dyngbröllopen» vid Bisstorps slantar till traktering, kaffe, dop-
detonera. Och det var bara un- gård.
pa och brännvin, och varannat
der ett enda år. Stenröjningen
veckoslut var det flickornas tur.
fortsätter i oförminskad omfatt- Flicka blev »dyngbrud» när Vid dessa tillfällen var hr Larsning
och de åkrar som inte inra-
trädan var gödslad
sons far självskriven som spelmas
med rader av sten hägnas När trädan på sensommaren eman och lika oumbärlig var hans
av nybyggda gärdesgårdar i den i var färdiggödslad, kördes vagnar mor, som tog hand om brännvi-
äkta stilen, som ger både hem- ' och redskap ner till sjölandet för net och blandade det med sirap
trevnad och en viss gammaldag? att rengöras ordentligt. Gödsel- och kryddor samt kokade glögg
trygghetskänsla över den lilla
gården och de omgivande åkerkörningen och -sprättningen vart
av det. När den var färdig, antändes
drycken ett ögonblick just
lyckorna.
ett otrevligt arbete, och för att j som den bars in i stugan, och de
fira dyngkörningens avslutande blåskimrande lågorna lyste upp i
Ombud för . Nordiska museet — för året anordnades fest på Biss- den trånga, skumma danslokalen.
visupptecknarc av rang torps magasin. Då smyckades en Vad är nu den där Evald Lars-
ung flicka till »dyngbrud», och son för en figur? undrar kanske
Sedan ett tiotal år tillbaka har till Åkerlinds toner toner tråddes läsaren, eftersom vi hittills en-
hr Larsson varit meddelare till dansen av de stora ungdomsskadast helt knapphändigt presente-
Nordiska museet, som han fourror, som fanns på de stora godrat honom. Åldern är faktiskt
nerat med stora mängder matesen. obestämbar, men han har ett livrial.
Dessutom är han flitig medfullt
ansikte, som när han trakarbetare
i olika tidningar med Stigmän hot mot malmforor terar sin kära fela lever med i
bygdereportage av kulturhisto-
i Lännäs
de låtar han frambringar, antinrisk
karaktär. En mycket stor
gen det är någon av hans egna
visskatt har han också bevarad Hr Larssons farmor föddes vid glada melodier eller ett stycke'
— delvis i minnet — och han har Ålö, och hon var med och körde med allvarligare bakgrund. Han
verksamt bidragit till att ett hästforor med malm mellan har varit musiker i många år och
större samlingsverk med gamla Bergslagen i Närke och Brevens k är givetvis aktiv i länets spel-
visor för några år sedan kunde bruk. Det kunde vara 12—15 mansförbund. Det första instru-
utges.
skjutsar som tidigt på vintermentet var ett dragspel, men det
Många gamla ortsbor har morgnarna drog iväg västerut. De sålde han efter konfirmationen
Evald Larsson intervjuat, och starkaste karlarna åkte i täten och gick över till fiolen. Fem
dessutom bevarar han en mängd för att avskräcka de på Lännäs- sådana har han hittills »avver-
muntlig tradition från sina förskogen vid den tidpunkten förekat». Som målare har han arbefäder.
Den sedan några år tillkommande stigmännen från antat i ett 20-tal år, men långa tibaka
avlidne Menestu-Erker har grepp på kolonnen. Att hålla der turnerade han i praktiskt ta-
gett honom mycket stoff. T. ex. vargarna på avstånd ingick också get hela Sverige och spelade i
vad slagorna sjöng på logarna vid i de först åkandes skyldigheter. olika sammanhang. I radio upp-
tröskning i forna tider. För att
få rätt takt . skulle det vara fyra övernattningen skedde hos
trädde han tillsammans med yt-
slagtröskar-e, och var det bara tre bönderna i Stora Mellösa,
terligare ett par Vingåkersspel-
sades redskapen sjunga »en fat- och ville forkarlarna ha extra
män vid flera tillfällen. Vidare
tas, en fattas...» Var antalet fint nattlogi brukade de snat-
har han musicerat mycket på de
däremot fyra tyddes slagornas ta med sig några björkveds-
stora marknaderna i landet.
dunk till »tu par byxor, päls och trän efter vägen att muta Ambulerande biomusiker
tröja, tu par byxor, päls och värdarna med, eftersom det
tröja».
var ont om skog och knappt 1927 och 1928 reste han med
med bränsle i Stora Mellösa. den ambulerande Svenska som-