Bläddra i boken! - Minbok.nu

©
Eva Nylander
Vi utväxlade adresser, åt vattenmelon på stranden och sa inte så
mycket till varandra men njöt i varsin solstol efter dopp i havet.
Pierluigi var smart, inte så lång och ville veta allt om Sverige.
Han hade fortfarande några år kvar av sina studier till ingenjör
men sedan ville han ut i världen. Han bjöd mig på pizza som
smakade helt annorlunda mot den avlägsna släkting som serveras
härhemma nuförtiden och vi munhöggs och skrattade mycket. Att
dansa med honom var en märklig upplevelse för han trodde att
han samtidigt skulle rundslicka mitt öra. För min del räckte det
med att min hund försökte sig på samma procedur så jag platsade
även Pierluigi och fortsatte nästa dag att umgås med Carlo.
Carlo var snäll, trevlig och väldigt rolig. Han såg kanske inte så bra
ut som Vittorio eller Pierluigi men han var god och varmhjärtad.
Han var inte ute efter mina öron utan nöjde sig med att vi delade
på vattenmeloner och persikor och han såg till att min strandstol
var uppfälld när jag kom till stranden och underhöll både mig och
Graciella med tokiga historier så vi inte skulle få långtråkigt när vi
låg upp och ner för att sola den vita fläcken under hakan.
Någon av dagarna hade jag kommit ihåg att skicka ett vykort till
Bergen, ja, jag tror t o m att det blev ett par sådana skickade under
tiden i Italien.
Den hösten var jag ofta sysselsatt med att skriva brev. Från Italien
kom det snabba svar från Carlo och Pierluigi, som fortfarande
hade många frågor om livet i Sverige, medan Vittorio skrev mer
oregelbundet. Det kom också några brev från Bergen, Köpenhamn
och någonstans i Tyskland men sedan Jackie återvänt till Holland
blev det tyst.
Hösten var torr och solig och det var tur eftersom jag blev skjutsad
till skolan varje morgon av Hasse på hans vespa. När kylan kom
virade vi långa halsdukar om oss, promenerade tätt intill varandra
och log genom andedräktens rök. Våra nästippar färgades röda
42