I komposten

Näringsproportioner
Kol är nedbrytarnas energikälla och
kvävet cellernas byggnadsmaterial.
När man komposterar hushållsavfall
med stömaterial, finns det näringsämnen
för nedbrytarna i rätt proportion.
Det finns mycket kväve i mat
och toalettavfall, samt i färska växtdelar.
Kol i sin tur finns i torrt växtavfall,
ris och kvistar, träpellets och torv.
Brist på kväve är vanligt, speciellt i
trädgårdsavfallskomposter. Man kan
påskynda nedbrytningen genom att
tillsätta något kväverikt ämne som
t.ex. nässelvatten, gräsklipp, urea (från
t.ex. nattkärlet), hönsgödselgranulat
eller halvfärdig hushållsavfallskompost.
På sommarstugan kan man även använda
strö från utedassets bottenskikt.
I en hushållsavfallskompost som lider
av kolbrist avdunstar överflödigt kväve
som ammoniak eller rinner bort med
vattnet ner i marken. Detta minskar
slutproduktens värde som gödsel och
dessutom kan komposten lukta illa.
Kolhalten kan man öka genom att
tillsätta strömaterial.
Strömaterial
Strömaterial behövs för att förbättra
luftigheten i komposten, för att binda
fuktighet och lukter samt för att tillsätta
kol till näring för nedbrytarna.
För detta lämpar sig blad- och barrströ,
kvistflis, gammal kompost, kutterspån,
torv, barkavfall, hackad halm eller en
färdig ströblandning från butiken.
Olika strömaterial har olika egenskaper.
Billigast är torrt krattningsavfall, där
det bland med löven finns barr, torrt
gräs eller bitar av kvistar. Färskt växtavfall
kan jämställas med matavfall,
så de lämpar sig inte som strömaterial.
Uppflisade grenar och kvistar är också
utmärkt material. Man kan hyra en
flismaskin eller köpa flisningstjänst.
Man kan också fråga efter strömaterial
från hyvlerier, närskolans slöjdsal, återvinningscentraler
och trädgårdsbutiker.
Bioavfallet täcks alltid med strömaterial.
Strömaterial tillsätts, beroende
på bioavfallets fuktighet, 20-50% av
avfallets mängd. En bra förvaringsplats
för strömaterial är ett lockförsett kärl.
Det behövs en skopa för doseringen.
Uppluckring
En passlig mängd bra strömaterial
håller för det mesta kompostmassan
tillräckligt porös. Veckovis kan man
sticka hål i den med en grep eller luftningsstav.
Man måste inte särskilt ofta
blanda om i en fungerande kompostor.
Det räcker att man luckrar upp ytskiktet
(20-30cm) en eller ett par gånger
i månaden. Samtidigt kan man vända
massa från sidorna in mot den varmare
mitten. I större komposter i gemensam
använding är det ofta nödvändigt att
grundligare blanda om kompostmassan
med en eller ett par veckors mellanrum.
Se till att kompostmassan är
tillräckligt fuktig vid uppluckringen:
ur en torr kompost kan det damma
mögelsporer in i andningsorganen.
När trädens blad blir fuktiga packas
de till ett tätt lager, så nedbrytningen
påskyndas genom att man ibland luckrar
upp lövkomposten.
Vattning
Komposten vattnas ifall den verkar
torr eller om det kryllar av myror i
den. Det lönar sig att lite luckra upp
massan efter vattningen. En passligt
fuktig kompostmassa känns som en
tvättsvamp. Man kan använda diskeller
tvättvatten för detta ändamål
och på så sätt dra nytta av den näringen
vattnet innehåller. Också nässelvatten
är ett bra alternativ, speciellt
för en lövkompost.
Nässelvatten
Fyll ett ämbar löst med färska nässlor,
och häll vatten över så att nässlorna
täcks. Låt stå från några dagar
till ett par veckor.
Det färdiga nässelvattnet späds ut
med vatten och används för vattning.
Nässelvattnet kan även användas
som växtgödsel. Slammet
som bildats på bottnen av
ämbaret hälls i komposten.
Hanteringen av ett par veckor gammalt
nässelvatten kräver gummihandskar
och en rejäl utspädning.
4