Miklos Haraszeti – Ackord - Wordpress Wordpress

More documents

Recommendations

Info

smygknäck. Naturligtvis förfuskas denna glädje över det annorlunda av medvetandet om, att det bara är en oas i ackordsarbetets öken. Fabriken förändras långsamt, datorn torrlägger oasen, prestationshetsen går inte att hejda. Men alla är på gott humör under dessa sällan förekommande minuter. Detta är förvisso iögonfallande, men cheferna, som på sin höjd oroar sig över ackordsarbetarnas elementära missmod av hänsyn till produktionen, uppbringar inte ens av slughet någon förståelse för denna munterhet. När förmannen surmulet lägger märke till den, anar han just det som de helt försjunkna ackordsarbetarna kanske inte uppfattar, nämligen all den glädje som gror i smygknäckandet. Jag är starkt övertygad om att det döljer sig ett budskap i smygknäckandet. “Hantverksmässigt pillande, rudimentära rester av en utdöende syssla, ett bakåtsträvande förnekande, om det nu är ett förnekande”, skulle den kunna säga, som inte fattar det viktiga i att ackordsarbetarna också smygknäcker. Dessa människor känner inte längre till de gamla hantverken, och de hatar de små privatföretagarna som många av arbetarna extraknäcker hos efter arbetet. De skulle mer än gärna avstå från smygknäckandets hantverksmässighet men de har inget annat medel att sätta emot det mekaniska arbetet. De skulle gärna tillverka meningsfulla saker, men det meningslösa smygknäcket är deras enda möjlighet att för några minuter befria sig från fabrikens meningsfullhet. De skulle gärna producera saker till gemensam nytta, förenade många tillsammans, men det är bara i ensamhet, på sin höjd tillsammans med några få, som de kan göra det de vill. På så vis leder de bägge stegen mot det meningslösa – att göra onyttiga saker, medan man avstår från lönen – i själva verket mot friheten, för att sedan mycket snart stöta emot lönearbetets mur. Det är ett misslyckat avhoppningsförsök ur lönearbetets kosmos. Om allt vårt arbete behärskades av smygknäckandets glädje, så 144
skulle det kunna visa sig, att i det som nu är smygknäck ligger dolt grodden till en annan sorts mening: det med glädje utförda arbetets mening. Arbetspsykologen, den lille beställaren i “de mänskliga relationernas” vetenskap och management sciences mästare, socioteknikerna (de kompletterar redan nu “heroiseringens” lätt uttröttade funktionärer, och de blir fler och fler) kanske inte skulle inse det hopplösa i sin verksamhet ens om de blev bekanta med smygknäckandets glädje. För de bemödar sig ju om att torrlägga oasen, samtidigt som de utrustar öknen med hägringar. Men om produktionens experter inte samtidigt vore utdelare av livsuppehällets nåd, disciplinens och prestationens befallningshavare, så skulle det Stora Smygknäckets tidsålder utbryta. I stället för den främlingsskapande mening (och dess förnekande, den förbjudna meningslöshetens tröst) som lönen häftar vid oss, skulle den verkliga nödvändighetens extas inträda. Smygknäcket är – just med sin meningslöshet ur fabrikens synpunkt – ett stillsamt, envetet tillkännagivande av nödvändigheten av ett slags arbete som har en enda drivkraft, starkare än allt annat: övertygelsen om att det är våra egna mål som styr vårt arbete, våra liv, vårt självmedvetande. Det Stora Smygknäcket skulle utföras vid maskiner, men dessa maskiner skulle våra experter underordna det dubbla kravet på verklig nödvändighet och frihet gentemot maskinen. Det skulle vara slutet på tidsstudietekniken. Vi skulle bara producera det som de förenade smygknäckarna hade behov av, och som de hade behov av för att kunna förbli förenade smygknäckare. Men det skulle vi i vår tur producera med större effektivitet än vad som helst av det vi producerar idag. Att ha hela världen som måttstock, att förena våra krafter, att samarbeta och inte tävla, att göra det vi har lust att göra, att gemensamt planera och utföra för att kunna frambringa sådant som vi har glädje av i sig självt, för själva dess existens, att befria oss från prestationens tvång och övervakare – allt detta bär smygknäcket under dessa få minuter av energins och förmågans uppståndelse budskap om. Det 145
Page 1 and 2:
Miklós Haraszti Ackord 1
Page 3 and 4:
Miklós Haraszti Ackord
Page 5 and 6:
Innehåll Förord av Heinrich Böll
Page 7 and 8:
Förord av Heinrich Böll (1975) VI
Page 9 and 10:
för vars skull arbetarna måste ar
Page 11 and 12:
Det sägs mycket lite om en sådan
Page 13 and 14:
“JAG SER ATT DOM HAR VISAT DEJ va
Page 15 and 16:
då skulle jag vara tvungen att tre
Page 17 and 18:
då blir det genast en helt annan s
Page 19 and 20:
innan dess.” “Det tror inte jag
Page 21 and 22:
presenterar han hellre människor
Page 23 and 24:
STÄLLARNA är befordrade arbetare,
Page 25 and 26:
andet av slantar som försvinner, m
Page 27 and 28:
Tusen saker tyder verkligen på att
Page 29 and 30:
naren har gjort sin avräkning är
Page 31 and 32:
ien. Jag har tjänat tjugo forint o
Page 33 and 34:
minuter under en arbetsdag, som är
Page 35 and 36:
skamrater skulle inte anse någon v
Page 37 and 38:
7. Då stänkande spån förekommer
Page 39 and 40:
utarbeta en viktig uppfinning, för
Page 41 and 42:
Vem är det i själva verket som bl
Page 43 and 44:
efteråt lyfter de andra på huvude
Page 45 and 46:
ceremoniellt, “de dåliga jobben
Page 47 and 48:
att han, när han är klar med en s
Page 49 and 50:
litande: varje stycke måste tvinga
Page 51 and 52:
osäker uppskattning av den. 51
Page 53 and 54:
maskinen som inte går att överlis
Page 55 and 56:
länge sedan var han själv som ök
Page 57 and 58:
Naturligtvis förekommer missbruk o
Page 59 and 60:
oftast ett förebud för en sådan.
Page 61 and 62:
minns att verkmästaren på den fö
Page 63 and 64:
VAR OCH EN ÄR HÄNVISAD TILL SIG S
Page 65 and 66:
kampen mot oss själva och alla - h
Page 67 and 68:
stegringen (“upptrappningen av pr
Page 69 and 70:
han, hur oöverskådligt eller bara
Page 71 and 72:
tygelse att arbetare överhuvudtage
Page 73 and 74:
liga position är en del av fabrike
Page 75 and 76:
mannen som utan vidare låter den m
Page 77 and 78:
MIN AVSYNARE, det vill säga han so
Page 79 and 80:
er också, så att ni inte känner
Page 81 and 82:
att vi självmant, mot våra egna i
Page 83 and 84:
OM FÖRMÄNNEN fick jag redan under
Page 85 and 86:
stanken, kroppen som blir öm och s
Page 87 and 88:
skick. Invändningar lyssnar han he
Page 89 and 90:
en arbetsledare som skulle kunna f
Page 91 and 92:
edogörelse - det är möjligt att
Page 93 and 94: taget svarade på min naiva fråga.
Page 95 and 96: TILLÄGGSLÖNEN är det vanligaste
Page 97 and 98: på apparatens tapp, man måste tvi
Page 99 and 100: om det, och därför kommer jag på
Page 101 and 102: mycket. Min förlust måste vara my
Page 103 and 104: “DU SKA ARBETA VID TVÅ MASKINER
Page 105 and 106: stånd, som var av samma karaktär
Page 107 and 108: innebär i stället att för varje
Page 109 and 110: jag har matat den, lagt min hand p
Page 111 and 112: i form av frågor eller utrop, allt
Page 113 and 114: för få. De är obegränsade envå
Page 115 and 116: självbehärskning och ödmjukhet.
Page 117 and 118: maskin också - något skulle dom a
Page 119 and 120: FABRIKSLEDNINGEN känner vi till fr
Page 121 and 122: i verkstaden är det i första hand
Page 123 and 124: slipare som gick i pension förra
Page 125 and 126: Det är naturligtvis inte bara rena
Page 127 and 128: Tidsstudiemannens tillvägagångss
Page 129 and 130: avlösare och sa, att de inte skull
Page 131 and 132: växer ur arbetarnas glädjefyllda
Page 133 and 134: i hand med en minskning av arbetet.
Page 135 and 136: ett påslag på lönesatserna: skul
Page 137 and 138: SMYGKNÄCKA, går det? frågar ofta
Page 139 and 140: etarna inte är villiga att vänja
Page 141 and 142: nat än arbetet, arbetet som är si
Page 143: Trots föremålets obetydlighet är
Page 147 and 148: FABRIKEN ÄR SOM EN KULISS som omge
Page 149 and 150: går åt till redskapsbytet. Jag ri
Page 151 and 152: i verkstaden och klockan går till
Page 153 and 154: elyser bara det fastsatta stycket.
Page 155 and 156: lir fri”, säger alla. Många res
Page 157 and 158: er sig fram till sina platser: “H
Page 159: Ackord Avantiserien nr 3/2011 avant
show all

Miklos Haraszeti – Ackord - Wordpress Wordpress

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?